Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med hemställan om riksdagens samtycke till förordnande om fortsatt valutareglering, m. m. jämte i ämnet väcta motioner, dels ock väckta motioner angående ökad frihet för kapitalrörelser från och till Sverige, m. m.

1960-05-10 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1960:22, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med hemställan om riksdagens samtycke till förordnande om fortsatt valutareglering, m. m. jämte i ämnet väcta motioner, dels ock väckta motioner angående ökad frihet för kapitalrörelser från och till Sverige, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 22 år 1060

1

Nr 22

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

hemställan om riksdagens samtycke till förordnande

om fortsatt valutareglering, m. m. jämte i ämnet väcta

motioner, dels ock väckta motioner angående ökad

frihet för kapitalrörelser från och till Sverige, m. m.

I en den 25 mars 1960 dagtecknad proposition, nr 127, som hänvisats till

bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj :t, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag,

dels begärt riksdagens samtycke till att Kungl. Maj :t med stöd av 1 §

tredje stycket valutalagen förordnar, att vad i 2 § första stycket 1), 2) och

4)—7) samt 5 § 1) och 3) ävensom 9 § samma lag stadgas skall äga fortsatt

tillämpning under tiden från och med den 1 juli 1960 till och med den 30

juni 1961;

dels ock inhämtat riksdagens yttrande över ett inom finansdepartementet

upprättat förslag till förordning om ändring i valutaförordningen den 5 juni

1959 (nr 26t), så ock om fortsatt giltighet av samma förordning.

Berörda förslag till förordning är av följande lydelse.

Förslag

till

förordning om ändring i valutaförordningen den 5 juni 1959 (nr 264),

så ock om fortsatt giltighet av samma förordning

Härigenom förordnas, dels att 6, 15, 17, 19 och 21 §§ valutaförordningen

den 5 juni 1959 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives,

dels ock att förordningen, vilken gäller till och med den 30 juni 1960, i sålunda

ändrat skick skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1961.

(Nuvarande lydelse)

6 §■

Betalningsmedel så — — — till

riket.

Tillstånd av riksbanken vare ock

erforderligt, därest den, som är bosatt

här i riket, skall

(Föreslagen lydelse)

6 §.

Betalningsmedel så — — — till

riket.

Tillstånd av riksbanken vare ock

erforderligt, därest den, som är bosatt

här i riket, skall

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 8 samt. Nr 22

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 22 år 1960

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1) direkt eller genom annans förmedling,

i annat fall än i första stycket

avses, mottaga betalning från

någon, som är bosatt i utlandet;

2) lämna försträckning mot säkerhet

av borgen av någon, som är bosatt

i utlandet; eller

3) ikläda sig gäld till någon som är

bosatt i utlandet, där ej fråga är om

ingående av köpeavtal på inom branschen

allmänt tillämpade köpevillkor

eller om vidtagande av därmed

jämförliga åtgärder.

15 §.

Den, som uppsåtligen

1) bryter mot någon av de i 2 och

4—10 §§ meddelade föreskrifterna

eller

2) för kringgående av förbud, som

gäller enligt dylik föreskrift, använder

sig av eller medverkar såsom

bulvan eller

3) genom oriktig uppgift förskaffar

sig rätt till förvärv eller föryttring

av utländska betalningsmedel

eller utländska fordringar mot vederlag

i svenskt mynt eller till riksbankens

tillstånd, där sådant erfordras,

eller

4) uraktlåter att fullgöra av riksbanken

jämlikt 13 § första eller andra

stycket föreskriven uppgiftsskyldighet

eller ock

5) för fullgörande av sådan uppgiftsskyldighet,

som under 4) sägs,

avgiver oriktig uppgift,

straffes med dagsböter eller fängelse.

Äro omständigheterna synnerligen

försvårande, må till straffarbete

i högst två år dömas.

Förbryter sig någon av vårdslöshet

på sätt i första stycket sägs, vare

straffet dagsböter. Äro omständigheterna

synnerligen försvårande, må till

fängelse i högst ett år dömas.

17 §.

Dömes någon till straff enligt 15

eller 16 §, må domstolen, efter ty

skäligt finnes, kunna förordna, att

betalningsmedel, fordringar eller

1) direkt eller genom annans förmedling,

i annat fall än i första stycket

avses, mottaga betalning från

någon, som är bosatt i utlandet; eller

2) ikläda sig gäld till någon som är

bosatt i utlandet, där ej fråga är om

ingående av köpeavtal på inom branschen

allmänt tillämpade köpevillkor

eller om vidtagande av därmed

jämförliga åtgärder.

15 §.

Den, som uppsåtligen

1) bryter mot någon av de i 2 och

4—10 §§ meddelade föreskrifterna

eller

2) för kringgående av förbud, som

gäller enligt dylik föreskrift, använder

sig av eller medverkar såsom

bulvan eller

3) genom oriktig uppgift förskaffar

sig rätt till förvärv eller föryttring

av utländska betalningsmedel

eller utländska fordringar mot vederlag

i svenskt mynt eller ock riksbankens

tillstånd, där sådant erfordras,

eller

4) uraktlåter att fullgöra av riksbanken

jämlikt 13 § första eller andra

stycket föreskriven uppgiftsskyldighet

eller ock

5) för fullgörande av sådan uppgiftsskyldighet,

som under 4) sägs,

avgiver oriktig uppgift,

straffes med dagsböter eller fängelse.

Äro omständigheterna synnerligen

försvårande, må till straffarbete

i högst två år dömas.

Den som av grov oaktsamhet förövar

gärning som i första stycket

sägs, dömes till dagsböter.

17 §.

Har någon uppsåtligen förövat gärning,

som enligt 15 eller 16 § är belagd

med straff, må betalningsmedel,

fordringar eller värdepapper.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 22 år 1960

3

(Nuvarande lydelse)

värdepapper, som brottet avser, eller

vederlag därför skola, ändock att de

ej tillhöra den dömde, vara, helt eller

intill visst belopp, förverkade till

kronan eller att den dömde skall vara

pliktig att till kronan, helt eller delvis,

utgiva deras värde.

Påföljd av förverkande må dock ej

inträda, där egendom, varom i första

stycket sägs, tillhör annan än den

dömde och ägaren icke finnes hava

ägt kännedom om brottet eller skälig

anledning att misstänka detsamma.

19 §.

Medverkan till brott, som i denna

förordning sägs, straffes efter ty i 3

kap. strafflagen är stadgat, och skall

därvid vad i 17 § sägs äga motsvarande

tillämpning.

21 §.

I fråga om de i 4 §, 6 § första stycket

och 7 § meddelade förbud skall

vad i gällande författningar om straff

för olovlig varuutförsel eller varuinförsel

är stadgat angående beslag

och tillsyn äga motsvarande tillämpning;

dock att undersökning å person

må å ort och i den ordning, som

i nämnda författningar stadgas, företagas

närhelst anledning därtill föreligger.

(Föreslagen lydelse)

som brottet avser, eller vederlag därför

förklaras helt eller delvis förverkade

till kronan. Utgjordes egendomen

av annat än penningar i svenskt

mynt och finnes den ej i behåll, må

i stället värdet förklaras helt eller

delvis förverkat.

Vad i första stycket sägs skall ej

gälla den som i god tro förvärvat

egendomen eller särskild rätt därtill.

19 §.

Medverkan till uppsåtligt brott,

som i 15 eller 16 § sägs, straffes efter

ty i 3 kap. strafflagen är stadgat.

21 §.

I fråga om de i 4 §, 6 § första stycket

och 7 § meddelade förbud skall

vad i gällande lag om straff för varusmuggling

är stadgat angående förundersökning

m. m., beslag, husrannsakan

och kroppsvisitation äga motsvarande

tillämpning.

Denna förordning träder i kraft, såvitt avser 21 § den 1 januari 1961,

och i övrigt den 1 juli 1960. De äldre bestämmelserna skola dock alltjämt

äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra sig till tiden före

ikraftträdandet.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen begäres riksdagens samtycke till förordnande om fortsatt

valutareglering för tiden den 1 juli 1960—den 30 juni 1961. För riksdagens

yttrande framlägges i anslutning härtill förslag till bestämmelser om fortsatt

giltighet av valutaförordningen under samma tid. Vissa jämkningar i

liberaliserande riktning avses skola ske i förordningen, främst såvitt angår

ansvarsbestämmelserna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 22 år 1960

I de i anledning av propositionen väckta, till bankoutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 641 av herrar Per-Olof Hanson och Birke och II:

789 av herr Bohman m. fl. har hemställts,

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 127 måtte i

skrivelse till Kungl. Maj :t

dels hemställa om en översyn snarast möjligt av valutaregleringens materiella

innehåll enligt i motionen närmare angivna riktlinjer,

dels giva till känna vad i motionen anförts rörande förslaget till förordning

om ändring av valutaförordningen den 5 juni 1959 (nr 264).

Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit de till

bankoutskottet hänvisade motionerna I: 432 av herrar Boheman och Schmidt

samt II: 538 av herr Kollberg m. fl. angående ökad frihet för kapitalrörelser

från och till Sverige, in. m. I dessa motioner yrkas, att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj :t begära allsidig utredning om

1) sådana lättnader i lagstiftningen att ökad frihet skapas för kapitalrörelser

från och till Sverige, samt

2) erforderliga författningsändringar för att bereda utländska medborgare

och juridiska personer ökad frihet att etablera sig i Sverige och i samband

därmed en utvidgning av svenska medborgares frihet härvidlag i utlandet.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande

hänvisa till motionerna II: 789 resp. II: 538.

Rörande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget hänvisar

utskottet till ovan nämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan

återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen

Gällande bestämmelser in. in., s. 5.

Bankofullmäktiges framställning, s. 9.

Remissyttrandena, s. 11.

Departementschefen, s. 20.

Över motionerna I: 432 och II: 538 har utskottet inhämtat remissyttranden

från fullmäktige i riksbanken, Svenska bankföreningen, Sveriges allmänna

exportförening, Sveriges industriförbund och Landsorganisationen i

Sverige.

Fullmäktige i riksbanken anför följande.

Motionen synes utgå från att friare kapitalrörelser är en förutsättning

särskilt för det svenska näringslivets anpassning till de genom den ekonomiska

integrationen i Västeuropa uppkommande marknadsförhållandena.

Eftersom sådana kapitalrörelser uppenbarligen även förmodas främja

svenska kapitalinsatser för de underutvecklade ländernas industrialisering,

skall detta spörsmål först i korthet beröras.

Det framgår ej på vilka konkreta punkter ökad frihet för kapitalrörelserna

mellan Sverige och utlandet förordas. För svenskt vidkommande är friheten

att göra direkta investeringar i ekonomiskt mindre utvecklade länder

f. n. praktiskt taget obegränsad. Kvarstående reglering av kapitalbetal
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 22 dr 7960

5

ningarna syftar ej till att hindra ett svenskt kapitaltillflöde till sådana länder.

Det må i förbigående noteras, att den ekonomiska litteraturen rörande

utvecklingsproblemen genomgående tycks betona den begränsade betydelsen

av friare kapitalrörelser för länder, som ännu inte nått en viss utvecklingsnivå.

I den rapport rörande »Social Aspects of European Economic

Co-operation» (Geneva 1956), som utarbetats av en expertgrupp, konstateras

t. ex., att det finns »en tendens för industriella investeringar att koncentreras

till områden där det redan finns betydande industri och att undvika

områden som har störst behov av industrialisering och som inte verkar

tilldragande på privat kapital emedan erforderliga grundläggande faciliteter

saknas» (s. 106).

Vad beträffar friare kapitalrörelser som ett medel att främja anpassningen

till förändrade marknadsförhållanden, konstaterar motionen, att »Det

finns många skäl som talar för att friare kapitalrörelser skulle underlätta

de enskilda företagens kapitalförsörjning.» Eftersom intet av dessa skäl

redovisas, är fullmäktige hänvisade till ett allmänt resonemang.

Det är en ganska allmän föreställning, att en liberalisering av kapitalrörelserna

automatiskt får samma gynnsamma effekt på den internationella

arbetsfördelningen och staternas ekonomiska växt som en reduktion av

handelshindren; kapitalet skulle nämligen flyta från länder med relativt

god till länder med relativt dålig kapitaltiligång och därigenom investeras

på ett mera produktivt sätt. Även om så verkligen vore fallet, kan man fråga

sig, vilken anledning det finns att förmoda, att just för de svenska företagen

nettoeffekten av sådana fria kapitalrörelser skulle bli en förbättrad kapitalförsörjning;

kapitalbrist är ju intet specifikt svenskt problem. Redan

av vad ovan sagts om kapitalets tendens att söka sig till andra länder än

dem, där behovet är störst, torde emellertid framgå, att det i verkligheten

inte är så enkelt att friare kapitalrörelser betyder mera produktiva investeringar.

Detta sammanhänger med att privat kapital attraheras av faktorer

som inte alltid sammanfaller med dem som avgör eu investerings produktivitet.

Ett land t. ex., vars ekonomiska politik är mer inriktad på ekonomisk

konsolidering och låg företagsbeskattning och mindre på full sysselsättning

och hög konsumtionsnivå än andra länders, kan mycket väl attrahera kapital

från länder, där kapitalet är relativt knappare i förhållande till de potentiella

produktionsmöjligheterna (arbetskraftsresurser, naturtillgångar

etc.). F. ö. kan kapitalbrist, liksom god kapitaltillgång, snarare vara ett uttryck

för den förda ekonomiska politiken än en indikator på kapitalets

verkliga produktivitet. Även rent politiska och geografiska förhållanden

kan göra att fria kapitalrörelser inte leder till de mest rationella investeringarna.

Under dessa omständigheter torde, generellt sett, ett land, som eftersträvar

frihet för in- och utförseln av kapital, ha två vägar alt välja mellan.

Genom en i förhållande till andra länder återhållsam ekonomisk politik,

med tyngdpunkten lagd på konsolidering snarare än expansion, kan sådana

förhållanden skapas — betryggande valutareserv, låg kostnads- och

prisnivå, etc. — att kapitalrörelserna kan liberaliseras utan risk för menliga

konsekvenser. Erfarenheterna från efterkrigstiden visar, att en mera

fullständig kapitalliberalisering flerstädes har föregåtts av en sådan konsoliderande

ekonomisk politik och har sina ivrigaste förespråkare i länder

med stark betalningsbalans. Frihet för kapitaltransaktionerna med utlandet

är alltså något som ett land kan kosta på sig först sedan den ekonomiska

politiken givits eu sådan inriktning att erforderligt utrymme härför

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 22 år 1960

skapats. Det må i förbigående noteras, att det betalningsbalansöverskott,

som är en normal följd av en sådan politik tenderar att göra kapitalexport

mer angelägen än kapitalimport, varför man även här torde få ifrågasätta,

om nettoeffekten av en kapitalliberalisering verkligen blir en förbättrad

kapitalförsörjning för det egna landets enskilda företag. Ett land med Sveriges

expansiva ekonomiska politik och därmed sammanhängande begränsade

valutareserver har däremot måst bibehålla vissa möjligheter att självt

bedöma vilka kapitalrörelser som är till gagn för landet och som därför bör

tillåtas.

Införande av friare kapitalrörelser är således en fråga om de allmänna

ekonomisk-politiska förutsättningarna härför. Här må emellertid konstateras,

att fria kapitalrörelser givetvis har ett värde i sig själva såtillvida att

de tillgodoser den enskildes intresse av att kunna göra gynnsammast möjliga

placering av sitt kapital och befriar myndigheterna från behovet att

inskränka den personliga dispositionsrätten härvidlag. Mot detta måste å

andra sidan ställas de samhällsekonomiska följderna av erforderliga modifieringar

i den ekonomiska politiken.

Den andra väg, på vilken kapitalrörelserna kan liberaliseras, är en successiv

samordning av den ekonomiska politiken i närmast berörda länder.

Även i detta fall gäller det att genom vissa ekonomisk-politiska modifieringar

åvägabringa ett läge, där friare kapitalrörelser icke får menliga konsekvenser.

Men i stället för att utgå från kapitalrörelsernas frihet som

primärt mål och anpassa den egna ekonomiska politiken så nära efter den

i de minst expansiva länderna förda, som erfordras för att detta mål skall

kunna uppnås, skulle man i första hand eftersträva en gradvis utjämning

av de olikheter i berörda länders ekonomiska politik, som kan ge upphov till

irrationella kapitalrörelser, och sedan avskaffa återstående kapitalrörelserestriktioner

allteftersom denna utjämning kommer till stånd. Skillnaden

mellan de båda tillvägagångssätten grundar sig alltså huvudsakligen på

den angelägenhetsgrad som kapitalrörelsernas liberalisering anses ha och

tar sig uttryck i den prioritering man är beredd att ge denna liberalisering.

Fullmäktige vill framhålla, att en särskild kommitté för avstämning av de i

Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete (OEEC) representerade

staternas ekonomiska politik redan fungerar och att den inom denna och

andra ekonomiska organisationer pågående eller förestående ekonomiska

integrationen kan väntas leda till en fortskridande ekonomisk-politisk samordning.

Den praktiska innebörden av det ovan förda resonemanget skulle i korthet

kunna sägas vara, att ökad frihet för kapitalrörelser från och till Sverige

måste föregås av en viss åtstramning av den nuvarande ekonomiska

politiken. Härvid förutsättes uppenbarligen, att varje ytterligare liberalisering

utan en sådan åtstramning skulle av ovan antydda skäl, leda till för

landet skadliga kapitalrörelser. Den frågan ligger då nära till hands, huruvida

detta antagande är korrekt.

Att så verkligen är fallet, kan ej ovedersägligt påvisas med mindre än att

liberaliseringen drives så långt, att befarade menliga följder framträder,

något som givetvis ej kan rekommenderas bl. a. med hänsyn till rådande

stora likviditet i bankväsendet och delar av näringslivet i övrigt samt av

den anledningen, att återinförande av restriktioner principiellt bör undvikas.

Fullmäktige vill emellertid hänvisa till att f. n. den enda väsentliga

inskränkningen i friheten för kapitalöverföringar mellan Sverige och utlandet

avser just sådana transaktioner, vilka är eller kan ge upphov till

vad som ovan betecknats som irrationella kapitalrörelser. Sålunda medges i

princip icke transfereringar till eller från Sverige i rent placerings- eller

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 22 år 1900

7

spekulationssyfte, medan direkta investeringar i båda riktningarna får ske

praktiskt taget undantagslöst ehuru med viss begränsning i fråga om investeringar

i dollarområdet. Det synes fullmäktige osannolikt, att ett slopande

av restriktionerna i fråga om portfölj investeringarna och ett avstående

från prövningsrätten med avseende på de direkta investeringarna skulle

underlätta de svenska företagens kapitalförsörjning utan att nödvändiggöra

viss omprövning av den nu förda ekonomiska politiken.

Enligt motionens fjärde stycke måste den svenska industrien ges »alla de

möjligheter den behöver» för att göra direkta investeringar i utlandet, varvid

avsikten i första hand säges vara att »stärka den svenska exportens position».

Det är ej helt klart vad som härmed konkret åsyftas. De enda

seriösa investeringsframställningar som —• i undantagsfall — riskerar avslag

är sådana som inte avser vare sig försäljning av svenska varor eller

tillverkning baserad på svenska halvfabrikat utan upptagande av produktion

utomlands. Exportstödjande investeringar beviljas alltså, medan investeringar

i produktionsbolag, vilka i vissa fall snarast kan uppträda som

konkurrenter till svensk exportindustri, kan bli föremål för viss tveksamhet.

Det är under sådana omständigheter svårt att se, vilken ytterligare liberalisering

av direkta investeringar, som skulle vara ägnad att stärka den

svenska exportens position.

Den hittills förda diskussionen har i huvudsak utgått från motionens

yrkande om friare kapitalrörelser mellan Sverige och utlandet. Den har

givit vid handen, att sådan kapitalliberalisering i rådande läge kanske inte

alls skulle gagna vare sig landet eller de enskilda företagen. Tveksamhet på

denna punkt kommer också till uttryck i motionens senare del, där det talas

om behovet av att tillföra Sverige mer kapital och attrahera utländska företag.

Som belysande exempel hänvisas till Holland, som genom olika förmåner,

garantier o. s. v. skapat ett lockande klimat för de utländska företagen

och därigenom framkallat ett betydande kapitaltillflöde. Ehuru det torde

vara riktigt, att vissa åtgärder av dylikt slag erfordras för att kapital med

säkerhet skall tillföras landet, är det tvivel underkastat om en subventionspolitik

på kapitalrörelsernas område kan betraktas som ett bidrag till fria

och rationella kapitalrörelser. Den neutrala attityd, som från svensk sida

intages till investeringar från utlandet, torde ligga mer i linje med den frihet

från inte endast restriktioner utan även artificiella incitament, som bäst

synes överensstämma med begreppet fria kapitalrörelser. Fullmäktige kan

visserligen ansluta sig till det allmänna önskemålet om ökad frihet för kapitalrörelserna

— när förutsättningar härför föreligger — men vill ej för

orda, att detta syfte fullföljes annorlunda än genom en alltmer liberal politik

på detta område.

Denna inställning grundar sig inte endast på farhågor för att med konstlade

medel framkallade kapitalrörelser skall visa sig ha en snedvridande

effekt, utan här må även hänvisas till en viss tveksamhet i den principiella

frågan om lämpligheten av att stimulera kapitalimport till ett högindustrialiserat

land med hög levnadsstandard i ett läge, där ödesdiger kapitalbrist

råder i stora delar av världen. Det är i och för sig möjligt, att sådan

kapitaltillförsel skulle kunna ges eu produktiv användning och måhända

även skulle kunna underlätta viss kapitalexport. Särskilda aktioner för

främjande av kapitalrörelser i viss riktning torde emellertid böra förbehållas

strävandena alt bispringa mindre utvecklade länder, vilkas kapitalbehov

är av eu helt annan angelägenhetsgrad och vilkas möjligheter att utan

särskilda åtgärder attrahera kapital annat än för råvaruulvinning är ringa.

Av motionens påstående att den svenska kapitalmarknadens kapacitet är

för liten för att tillgodose våra egna behov och samtidigt medge kapitalex
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 22 år 1960

port, borde man närmast draga slutsatsen att denna kapacitet bör vidgas

snarare än att kapital bör importeras. Inte ens en fördubbling av Sveriges

privata kapitalimport (av storleksordningen drygt 100 milj. kr. 1958) —

utan någon samtidig ökning av kapitalexporten — skulle kunna möjliggöra

mer än omkring 1 % ökning av den privata inhemska bruttoinvesteringen

(10 700 milj. kr. 1958).

Vidare torde delade meningar kunna råda om behovet av kapitalimport

till Sverige. I motionen illustreras de gynnsamma effekterna av den holländska

kampanjen för att attrahera utländska investeringar med en hänvisning

till att enbart nyetablerade amerikanska industrier 1959 sysselsatte

20 000 holländska arbetare och hade ökat Hollands export med omkring

150 milj. dollar per år. Även bortsett från att denna exportökning förr eller

senare betalningsbalansmässigt kan motvägas av viss amerikansk vinstliemtagning,

torde detta exempel påfordra en reservation, som inskränker

dess tillämplighet på svenska förhållanden. Det måste nämligen förutsättas,

att utan de amerikanska investeringarna dessa arbetare skulle ha varit

arbetslösa och ifrågavarande produktion ej skulle ha kommit till stånd.

En dylik förutsättning är uppenbarligen föga realistisk när det gäller ett

land som Sverige, vars sysselsättningsnivå och kapacitetsutnyttjande internationellt

sett är mycket höga.

I motionen beröres avslutningsvis även önskvärdheten av författningsändringar

i avsikt att öka utlänningars etableringsrätt. Översyn av gällande

svenska lagstiftning må befinnas påkallad, men fullmäktige kan i detta

sammanhang ej ingå på härmed förenade problem, vilkas betydelse sträcker

sig långt utöver frågan om friare kapitalrörelser.

I vad sistnämnda fråga avser utmynnar motionen i ett yrkande om allsidig

utredning om sådana lättnader i lagstiftningen att ökad frihet skapas

för kapitalrörelser från och till Sverige. Under åberopande av vad ovan anförts

kan fullmäktige ej finna skäl för en sådan utredning föreligga. Valutalagstiftningen,

som årligen omprövas, behöver i och för sig ej ändras för att

möjliggöra ökad frihet för kapitalrörelser. Enligt fullmäktiges uppfattning

ligger emellertid de i motionen resta frågorna inte på valutalagstiftningens

område utan avser den ekonomiska politikens allmänna inriktning. Riksbanken

kommer att även i fortsättningen ägna dessa frågor sin uppmärksamhet

och kontinuerligt pröva vilka ytterligare lättnader på kapitalrörelsernas

område som kan bli möjliga inom ramen för den av regering och

riksdag beslutade ekonomiska politiken.

Vid behandlingen av ärendet inom fullmäktige förklarade sig herrar Kollberg

och Svärd vara av den uppfattningen, att förutsättningar för friare kapitalrörelser

mellan länderna bör och måste skapas; de ansåg att fullmäktige

bort tillstyrka motionen.

Svenska bankföreningen har framhållit följande.

Bankföreningen ansluter sig helt till motionärernas uppfattning att den

ekonomiska utvecklingen i Västeuropa och världen i övrigt under 1960- talet kommer att medföra skärpta krav på internationell rörlighet hos kapitalet.

På kontinenten kan redan nu skönjas en tydlig tendens mot ökad

frihet för kapitalrörelser mellan länderna. Etablering av företag i annat

land än det egna blir allt vanligare, och främmande kapitalmarknader

lages i växande omfattning i anspråk för emission av obligationer och debentures.

Även handeln med utländska värdepapper har på flera håll mer

eller mindre fullständigt frigjorts. Denna utveckling är i stort sett endast

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 22 år 1960

9

eu naturlig konsekvens av de ekonomiska samarbetsåtgärderna på övriga

områden, och det kan väntas att den kommer att bli än mera markerad

allteftersom dessa åtgärder successivt leder till praktiska resultat. Utan

rörelsefrihet även för kapitalet kan nämligen icke de möjligheter till rationalisering

och expansion man velat uppnå med integrationen tillvaratagas

i full utsträckning.

Om Sverige skall kunna hävda sin ställning på världsmarknaden och

upprätthålla det inre ekonomiska framåtskridandet, är det enligt bankföreningens

mening nödvändigt att vi följer de kontinentala ländernas exempel

när det gäller frågan om kapitalrörelser över gränserna.

Strukturförändringarna på den internationella handelns område kommer

sålunda säkerligen att göra direktinvesteringar i utlandet alltmera

aktuella för den svenska industrien, och det är därför angeläget att sådan

kapitalexport ej i onödan försvåras. Likaså är det högeligen önskvärt, att

möjligheterna till långfristig exportkreditgivning kan förbättras. På detta

område befinner sig svenska säljare för närvarande i underläge i förhållande

till exportörerna i våra viktigaste konkurrentländer. Bankerna har i

sin löpande verksamhet många tillfällen att konstatera, hur viktig kreditfrågan

i dagens läge är i samband med exportförsäljning. En undersökning

angående tänkbara utvägar att underlätta exportkreditfinansieringen har

därför också nyligen igångsatts inom bankföreningen.

Även när det gäller import av kapital bör man enligt bankföreningens

uppfattning intaga en liberal i stället för en restriktiv hållning. Med hänsyn

till de många anpassningsproblem som den nya marknadssituationen kommer

att ställa oss inför framstår det som ett viktigt önskemål att svenska

företag vid behov kan skaffa sig kapitalförstärkning genom upplåning i

utlandet. I likhet med motionärerna anser bankföreningen det också betydelsefullt

att kapitaltillskott utifrån kan erhållas genom etablering här i

landet av utländska dotterbolag eller filialer. Sådan torde för närvarande

i viss mån hämmas genom att Sverige förklarat sig icke kunna reservationslöst

medgiva återutförsel av investerat kapital, utan förbehållit sig rätt

att vägra återutförsel, därest situationen på valutamarknaden skulle vara

onormal. Ett ändrat ståndpunktstagande därvidlag bör enligt bankföreningens

mening snarast övervägas. Bankföreningen kan också instämma i vad

motionärerna anfört om önskvärdheten av att minska de hinder för utländska

investeringar som föreligger i form av lagbestämmelser på andra

områden än valutaområdet.

De strängaste restriktionerna mot kapitalrörelser är för närvarande dle

som gäller s. k. portfölj investeringar. Rena nyförvärv av värdepapper i sådant

syfte tillätes över huvud icke av valutamyndigheterna vare sig i riktning

från Sverige till utlandet eller tvärtom. Denna inställning kan allteftersom

liberaliseringen av värdepappershandel utomlands fortskrider

lätt skapa misstro till vår ekonomiska politik och därmed till kapitalplaceringar

i Sverige över huvud.

På grund av vad sålunda anförts anser bankföreningen i likhet med motionärerna

att eu utredning omedelbart bör igångsättas i syfte att skapa

ökad frihet för kapitalrörelser till och från vårt land. Eftersom valutalagstiftningen

numera utnyttjas så gott som enbart för att hålla kontroll över

kapitalrörelserna, bör undersökningen helst avse behovet av fortsatt valutareglering

över huvud. Bankföreningen har i ett nyligen avgivet remissyttrande

till Kungl. Maj :t angående valutaregleringen efter den 30 juni 1960

hemställt att en utredning av sistnämnda fråga utan dröjsmål måtte komma

till stånd.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 22 år 1960

Även förslaget om utredning angående andra författningsändringar för

att underlätta utländsk företagsetablering i Sverige och vice versa tillstyr - kes.

Sveriges allmänna exportförening finner det liksom motionärerna vara

av synnerlig vikt, att kapitalrörelserna mellan Sverige och andra länder underlättas.

Den ökning av den internationella handeln, som under senare år

kommit till stånd, ej minst tack vare en målmedveten avveckling av handelshindrande

regleringar, måste få sin motsvarighet även i fråga om utbyte

av företagsamhet och tekniskt kunnande. Ett sådant utbyte förutsätter

emellertid i våra dagar ofta kapitaltransaktioner i samband med nyetablering

utomlands. Särskilt för de mindre utvecklade ländernas uppbyggnad

är kapitalrörelser i riktning mot dessa länder uppenbarligen av största

betydelse.

Även s. k. indirekta investeringar (portföljplaceringar) har i detta sammanhang

en viktig funktion att fylla, eftersom produktiva internationella

kapitalrörelser väsentligen underlättas genom rörlighet i värdepappershandeln.

Även om svenska utlandsinvesteringar av detta slag i första hand skulle

gå till europeiska eller amerikanska länder på en utvecklingsnivå jämförlig

med vår egen, kan de dock bidraga till att i dessa länder avlösa riskvilligare

kapital, som i sin tur kan komma även de mindre utvecklade länderna

tillgodo.

För utrikeshandeln är det även av stor betydelse, att ökad frihet vinnes

i fråga om de korta kapitalrörelserna. Föreningen erinrar om att enligt

för närvarande gällande bestämmelser en svensk exportör icke utan särskild

exportlicens får lämna kredit på längre tid än sex månader.

De hinder mot kapitalrörelser, som för närvarande möter i vårt land, är

av flera slag. I förgrunden står självfallet valutaregleringen, och Exportföreningen

hänvisar i detta sammanhang till det yttrande, som föreningen jämte

Stockholms Handelskammare och Sveriges Industriförbund den 26 nästlidne

februari avgivit till Kungl. Maj :t rörande framställningen från Bankofullmäktige

om förlängt förordnande jämlikt valutalagen.

Vad särskilt beträffar de utgående kapitalrörelserna framhålles, att en utbyggnad

av möjligheterna till exportkreditförsäkring bör kunna bli en viktig

stimulans på detta område. Man meddelar numera i flera länder försäkring

även mot sådana politiska risker, som kan drabba landets investeringar

i andra länder. Inom OEEC är för närvarande under övervägande planer på

kollektiv samverkan i fråga om skyddet av investeringar i främmande länder.

Ett positivt ställningstagande, eller rent av ett initiativ, från Sveriges sida i

denna fråga skulle kunna bli av värde.

Vad särskilt gäller kapitalrörelser i riktning till Sverige är, såsom motionärerna

framhållit, frågan om utländska medborgares och juridiska personers

rättsliga möjligheter att etablera sig i vårt land otvivelaktigt av betydelse.

Denna fråga — liksom spörsmålet om motsvarande svenska rättigheter

i utlandet — är emellertid i dagens läge i första hand aktuell i samband

med de europeiska integrationssträvandena och torde redan vara före
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 22 år i960

11

mål för uppmärksamhet hos de myndigheter, som närmast sysslar med dessa

problem.

Avslutningsvis understryker Exportföreningen, att frågan om lättnader

för kapitalrörelserna i rådande internationella läge utgör ett trängande problem.

För det svenska folkhushållet är det av väsentlig betydelse, att statsmakterna

utan onödig tidsutdräkt företager effektiva åtgärder för att undanröja

i dagens situation icke motiverade hinder på detta område.

Sveriges industriförbund, som tillstyrker motionerna, delar motionärernas

uppfattning att det inte minst med hänsyn till de nya tendenserna i

världsekonomien och de uppgifter svensk industri i framtiden kommer att

ställas inför — är nödvändigt att kapitalrörelserna från och till Sverige blir

friare än vad nu är fallet. Konkurrensen på såväl sex- som sjustatsmarknaden

kommer att bli mycket hård. En teknisk upprustning och omställning

av betydande delar av den svenska industrien kommer sannolikt att bli nödvändig.

En intensifiering av försäljningsansträngningarna exempelvis genom

inrättande av nya dotterbolag o. d. kommer också att krävas på dessa marknader.

Industrialiseringen av de underutvecklade länderna kommer att skapa

nya exportmöjligheter för svensk industri. En förutsättning för att vi skall

kunna utnyttja de expansionsmöjligheter som de vidgade markaderna medför

är emellertid att de svenska företagen får ökade möjligheter att göra

både direkta och indirekta investeringar i utlandet.

Som framhålles i motionerna är det osannolikt att tillgången på kapital

inom landet kommer att vara tillräcklig för att täcka behoven både för utländska

och inhemska investeringar. Det är därför angeläget att vi söker

draga till oss utländskt kapital både genom lån på de utländska kapitalmarknaderna

och genom att underlätta utländska direkta och indirekta

investeringar i vårt land.

En ökad kapitalrörlighet mellan vårt land och andra länder är enligt förbundets

uppfattning över huvud taget ett viktigt medel för att öka den allmänna

ekonomiska expansionen såväl här som i utlandet. Härigenom skapas

förbättrade möjligheter för att produktionen i olika länder får den ur allmän

effektivitetssynpunkt mest lämpliga inriktningen.

För närvarande är kapitalrörelser till och från Sverige underkastade riksbankens

kontroll och tillståndsgivning. När det gäller de direkta investeringarna

— såväl de svenska som de utländska — är visserligen riksbanken

relativt liberal i sin tillståndsgivning, dock med undantag för svenska

investeringar i dollarområdet.

Det förefaller emellertid troligt att det nuvarande kontrollsystemet verkar

hämmande på investeringsviljan. Beträffande utländska investeringar

i Sverige gäller nämligen att de inte kan företagas med mindre riksbanken

beredes insyn i projekten. Detta är självfallet ägnat att väcka allvarliga betänkligheter

inte minst hos utländska intressenter, som inte är vana vid dylika

förhållanden.

Vad beträffar svenska direkta investeringar i utlandet gäller likaledes,

att riksbankens tillstånd är förbundet med eu rad villkor om insyn och

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 22 år 1960

kontroll, vilka för berörda företag är besvärande och kan verka utvecklingshämmande.

Dessa villkor brukar innehålla dels att aktiemajoriteten i ett

utländskt dotterbolag bibehålies av det svenska moderbolaget, dels att balans-

samt vinst- och förlusträkning för det utländska bolaget årligen tillställes

riksbanken, dels och inte minst att det utländska bolaget skötes med

hänsyn till svenska intressen med avseende på tillförseln till Sverige av utländska

valutor. Detta innebär att vinstmedel inte får användas för andra

ändamål än hemtagning till Sverige. Fondering utöver vad som är nödvändigt

för rörelsens drivande är i princip ej tillåten. Full valuta skall uttagas

för varor som från Sverige säljes till eller genom ett utländskt dotterbolag.

Även om riksbanken inte alltid tillämpar de återgivna restriktionerna

fullt ut — speciellt under sista tiden tycks enligt vad förbundet erfarit vissa

lättnader ha ägt rum — framstår de ändå som hinder för ett rationellt

utnyttjande av det investerade kapitalet. Kravet på att aktiemajoriteten i

det utländska dotterbolaget skall bibehållas av det svenska moderbolaget

kan exempelvis försvåra ett samarbete i bolagsform med utländska företag.

Genom de nya marknaderna kommer sannolikt behovet av dylikt samarbete

för många svenska företag att öka väsentligt. Förbudet mot fondbildning kan

utestänga de svenska dotterbolagen i utlandet från kreditmöjligheter och i

vissa fall göra det svårare för dem att knyta värdefulla affärsförbindelser.

Kontrollen över de direkta investeringarna bör enligt förbundets mening

i vart fall kunna lättas och kontrollförfarandet förenklas.

När det gäller indirekta investeringar (s. k. portföljplaceringar) intager

riksbanken som regel en ytterst restriktiv inställning. Förbundet anser visserligen

att en liberalisering av de direkta investeringarna i första hand bör

komma till stånd. Gränsen mellan direkta och indirekta investeringar är

emellertid flytande, och ett fullt uppnående av fördelarna med de vidgade

marknaderna förutsätter frihet även för de indirekta investeringarna.

De betänkligheter mot större frihet för dessa investringar som kommit

till uttryck i valutastyrelsens den 27 december 1958 avgivna berättelse

och vilka alltjämt åberopas av riksbanken synes i dagens läge överdrivna.

Denna ståndpunkt bör — särskilt i betraktande av den ökade rörlighet för

kapitalet, som numera gäller i flertalet övriga västeuropeiska länder — tagas

under omprövning.

Sin principiella inställning till frågan om utlänningars etableringsrätt har

förbundet deklarerat i åtskilliga sammanhang, bl. a. i samband med strävandena

att åstadkomma ett europeiskt frihandelsområde. I ett gemensamt

uttalande i januari 1958 framhöll Industriförbundet och motsvarande organisationer

i Danmark, Norge och Finland, att en avsevärt utvidgad rätt för

fysiska och juridiska personer med hemvist inom frihandelsområdet att

etablera sig i annat deltagarland än hemlandet vore, på samma sätt som en

liberalisering av kapitalrörelserna, av väsentlig betydelse för den fria marknadens

sunda utveckling. Genom ökad internationell rörlighet för företagsamheten

skulle möjligheterna för tekniskt kunnande och skicklig företagsledning

helt och fullt komma till sin rätt. Organisationerna underströk

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 22 år 1960

13

emellertid vikten av att etableringsfriheten inte utnyttjades så att den ledde

till att internationella företag och sammanslutningar till men för den fria

konkurrensen lade under sig företag och fast egendom i främmande länder.

Detta uttalande vidhåller förbundet i princip alltjämt.

Landsorganisationen, som avstyrker de föreslagna utredningarna, uttalar

bl. a. att motiveringen för det i motionerna framförda utredningskravet synes

halta åtskilligt. Inledningsvis nämnes, att industrialiseringen av de underutvecklade

länderna sannolikt under lång tid kommer att fordra stora

kapitalinsatser från flertalet industristaters sida, varvid vårt land säkerligen

också kommer att beröras; men det är inte desto mindre kapitalimport till

Sverige som motionärerna har i sikte genom att industrien ges möjlighet

att ta upp lån i utlandet. Som föredömen anges staterna i den gemensamma

marknaden, som i betydande grad frigjort kapitalrörelserna mellan sig; en

sådan jämförelse är dock missvisande eftersom dessa stater över huvud

åsyftar att utplåna gränserna sig emellan. Däremot nämnes i motionen inte

alls de krav som EFTA-stadgan ställer på oss i förevarande avseende, bl. a.

genom etableringsreglerna i artikel 16 samt reglerna beträffande osynliga

transaktioner och överföringar i artikel 29. Åtminstone de senare är föga

långtgående. Hur pass vidsträckt frigörelse av kapitalrörelserna detta avtal

kräver blir emellertid delvis beroende av praxis, vilken kommer att utformas

av EFTA:s råd. Någon offentlig utredning är ur denna synpunkt knappast

erforderlig. Det ytterligare frigörande av kapitalrörelserna som kan bli

nödvändigt i framtiden genom en eventuellt längre gående integration bör

avw aktas.

Som bekant har betalningarna för löpande bytestransaktioner praktiskt

taget frigjorts i Västeuropa, och även beträffande kapitalöverföring länderna

emellan råder i praktiken en betydande frihet, som nyligen omvittnats

även på bankhåll. Den iver som nu ofta visas för att slopa också återstående

hinder för kapitaltransaktionerna torde vara varken helt realistisk eller

otvetydigt nyttig; LO har här samma inställning i princip som när organisationen

yttrade sig i fråga om valutaregleringen inför utskottet våren 1955.

Omsvängningen i flera länders betalningsförhållanden under de senaste månaderna,

bl. a. i Storbritannien och Sverige, tyder på att tidpunkten för att

återställa kapitalets fulla rörlighet inom Västeuropa kan vara mer avlägsen

än många föreställer sig. Om det vidare är lätt att ange fördelar med en sådan

ohämmad rörlighet, är det också lätt att ange tänkbara nackdelar. Redan

spåren efter mellankrigstidens kortfristiga »flyktkapital» borde förskräcka

med tanke på vad det betydde för alt skärpa konjunkturväxlingarna.

Möjligheten av en långsiktig kapitalexport från höglönelandet Sverige

till industriländer med lägre löner, liknande den som nu pågår från USA,

är heller inget tilltalande perspektiv ur vare sig fackliga eller mer allmänna

svenska synpunkter.

Ytterligare skall nämnas att i motion II: 538 antydes möjligheten att genom

skattepolitiska förmåner locka utländskt kapital till vårt land. Detta

är uppenbart eu fråga som berör inte bara det totala skattetrycket på före
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr 22 år 1960

tagen utan också dettas fördelning på olika branscher och enskilda företag.

Systemet för företagsbeskattning torde ur denna synpunkt vara av betydelse,

och härom har som bekant en offentlig utredning ställts i utsikt av

finansministern. Om nuvarande vinstbeskattning kunde ersättas av en företagsbeskattning

av annan typ, skulle nämligen investeringar i stora företagsenheter

i Sverige sannolikt komma att framstå som mera lönsamma och

därför även som mera lockande för utländskt kapital.

Utskottet

Under 1959 genomfördes en teknisk omläggning av vår valutalagstiftning

av innebörd att valutalagen gavs giltighet tills vidare. Den valutareglering

som genomföres med stöd av lagen är däremot tidsbegränsad. Nu gällande

förordnande om valutareglering gäller för tiden till och med den 30 juni 1960

och omfattar 2 § första stycket 1), 2) och 4)—7) samt 5 § 1) och 3) ävensom

9 § valutalagen. Kungl. Maj :ts bestämmelser om valutaregleringen återfinnes

i valutaförordningen den 5 juni 1959, vilken gäller för samma tid

som det nuvarande förordnandet om valutareglering.

Fullmäktige i riksbanken har hos Kungl. Maj :t hemställt om fortsatt valutareglering

för tiden den 1 juli 1960—den 30 juni 1961. Förordnandet om

fortsatt reglering bör enligt fullmäktiges mening omfatta samma lagrum i

valutalagen som det nu gällande förordnandet. Föredragande departementschefen

delar fullmäktiges uppfattning att valutareglering icke kan undvaras

efter utgången av juni månad innevarande år. Även om delade meningar om

behovet av en valutareglering torde föreligga har något yrkande icke framställts

om valutaregleringens omedelbara upphävande. Utskottet är för sin

del berett förorda att riksdagen ger sitt samtycke till fortsatt valutareglering.

Förordnandet bör såsom hittills avse ett år. Utskottet har heller icke

någon erinran mot att Kungl. Maj :t erhåller samma fullmakter som för närvarande,

vilket överensstämmer med vad bankofullmäktige förordat.

Såsom departementschefen påpekat avgörs den faktiska omfattningen av

regleringen på området i första hand genom valutaförordningen. Beträffande

denna förordning har departementschefen i enlighet med bankofullmäktiges

av samtliga remissinstanser tillstyrkta förslag förordat, att det nu

gällande förbudet i 6 § andra stycket 2) för den som är bosatt här i riket

att lämna försträckning mot säkerhet av borgen av någon som är bosatt

i utlandet, skall utgå. Utskottet har icke någon erinran häremot. Utskottet

vill heller icke motsätta sig de i propositionen föreslagna ändringarna i valutaförordningens

ansvarsbestämmelser — 15, 17, 19 och 21 §§ — innebärande

vissa lindringar i förhållande till gällande stadganden.

Departementschefen har förklarat att vissa skäl talar för att frågan om

en författningsmässig nydaning av valutaregleringen upptages till prövning.

Under hänvisning till vad bankofullmäktige uttalat om att den internatio
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 22 år 1960

15

nella utvecklingen på valutaområdet befinner sig i ett övergångsskede har

departementschefen uttalat, att frågan får prövas när läget kan bättre över

blickas. I motsats härtill har i motionerna I: 641 och II: 789 framhållits att

en sådan översyn bör komma till stånd snarast möjligt. Motionärerna hänvisar

till att en sådan översyn förordats av kommerskollegium, riksgäldskontoret

och samtliga i ärendet hörda näringsorganisationer. Utredningen

bör enligt motionärerna ha till uppgift att klarlägga förutsättningarna för

en skyndsam avveckling av bestående reglering beträffande såväl löpande

betalningar som kapitalrörelser. Motionärerna har i fortsättningen angivit

en rad bestämmelser som de anser förtjäna särskild uppmärksamhet under

utredningsarbetet.

Utskottet vill framhålla att såvitt utskottet kunnat finna är såväl departementschefen

som samtliga berörda myndigheter och organisationer

ense om att en utredning rörande valutaregleringen är påkallad. Däremot

är meningarna delade rörande tidpunkten för igångsättandet av en sådan

utredning. Utskottet delar departementschefens uppfattning att den internationella

valutautvecklingen för närvarande befinner sig i ett övergångsskede

och att man också framdeles har att räkna med fortlöpande förändringar.

Detta synes dock närmast tala för att man redan nu förbereder vår anpassning

till det efter hand ändrade internationella läget, varvid konsekvenserna

av vår anslutning till EFTA förtjänar särskilt beaktande. Utskottet vill således

förorda att Kungl. Maj:t snarast möjligt tillsätter en förutsättningslös

utredning med uppgift att kartlägga betingelserna för en anpassning av

den svenska valutaregleringen till de ändrade internationella förhållandena.

Det synes naturligt att det vid utredningsarbetet lämnas tillfälle för

experter från näringslivet att medverka. Under utredningen får de i motionerna

I: 641 och II: 789 upptagna frågorna, däribland bestämmelserna

om förverkande i 17 § valutaförordningen, bli föremål för närmare prövning.

Vad beträffar det i motionerna I: 432 och II: 538 framförda önskemålet

om en allsidig utredning om sådana lättnader i lagstiftningen att ökad frihet

skapas för kapitalrörelser från och till Sverige torde det i allt väsentligt

få anses tillgodosett genom den av utskottet i det föregående föreslagna,

förutsättningslösa utredningen.

I sistnämnda motioner har vidare yrkats att en utredning skulle verkställas

rörande erforderliga författningsändringar för att bereda utländska

medborgare och juridiska personer ökad frihet att etablera sig i Sverige och

i samband därmed eu utvidgning av svenska medborgares frihet härvidlag

i utlandet. Flera av de hörda remissinstanserna har vitsordat att behov av

en sådan översyn kan föreligga. Utskottet finner det naturligt att denna

fråga ägnas uppmärksamhet av Kungl. Maj:t utan att någon särskild åtgärd

nu vidtages av riksdagen. Hithörande spörsmål torde komma att beröras

av de av statsrådet och chefen för handelsdepartementet enligt bemyndigande

tillkallade 1958 års näringsrättssakkunnige.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande nr 22 år 1960

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen måtte

A. dels samtycka till förordnande om fortsatt valutareglering

i enlighet med vad i den föreliggande propositionen

förordats,

dels vad beträffar det genom propositionen framlagda

förslaget till valutaförordning i skrivelse till Kungl. Maj:t

som sin mening giva till känna vad utskottet ovan anfört,

dels ock i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att en förutsättningslös

utredning rörande valutaregleringen snarast

möjligt måtte komma till stånd;

B. anse motionerna 1:641 och 11:789 samt 1:432 och

II: 538 besvarade genom vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 10 maj 1960

På bankoutskottets vägnar:

K. G. EWERLÖF

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Fahlander, Schmidt, Strandler,

Yngve Nilsson och Ståhle;

från andra kammaren: herrar Andersson i Ronneby, Sköldin, Eliasson

i Sundborn och Adamsson, fru Renström-Ingenäs och herr Boija.

600968 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1960:331 Skrivelse till Konungen angående regleringen för budgetåret 1960/61 av utgifterna under huvudtiteln Riksdagen och dess verk m. in. s. 3 i texten