Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949

1960-05-12 · 20 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1960:26, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nv 26 år 1960

1

Nr 26

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3

juni 1949 (nr 314) angående rätt för Konungen att

i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv, m. m., dels i ämnet väckta

motioner, dels ock väckta motioner om vissa åtgärder

på den offentliga ekonomiska politikens område.

I en den 19 februari 1960 dagtecknad proposition, nr 58, som hänvisats till

bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj:t, under åberopande

av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll,

jämlikt § 87 regeringsformen föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen

fogade förslag till

1) lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående

rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv; samt

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1951 (nr 767)

om räntereglering m. m.

Berörda lagförslag är av följande lydelse.

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående rätt för

Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om

bankaktiebolags kassareserv

Härigenom förordnas, att lagen den 3 juni 1949 angående rätt för Konungen

att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv1,

vilken jämlikt lag den 5 juni 1959 (nr 272) gäller till och med den

30 juni 1960, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1961.

1 Senaste lydelse av 1 § se 1956:150.

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 8 samt. Nr 26

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1960

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1951 (nr 767)

om räntereglering m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 7 december 1951 om räntereglering

m. m., vilken jämlikt lag den 5 juni 1959 (nr 273) gäller till och med den

30 juni 1960, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1961.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen föreslås, att den särskilda lagstiftningen om bankaktiebolags

kassareserv och lagstiftningen om räntereglering, för vilka giltighetstiden

utgår den 30 juni 1960, skall erhålla förlängd giltighet till och med

den 30 juni 1961.

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta

motioner, nämligen

dels de likalydande motionerna 1:534 av herrar Sveningsson och Kronstrand

samt II: 661 av herrar Ågren och Magnusson i Borås, vari yrkats att

riksdagen måtte

1) med ändring av vad Kungl. Maj:t hemställt i proposition nr 58 för sin

del besluta sådan lydelse av 1 § lagen angående rätt för Konungen att i vissa

fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv, att

relationstalet mellan bankaktiebolags kassareserv och förbindelser fastställes

till 35; samt

2) avslå det i propositionen framlagda förslaget om ytterligare förlängning

av ränteregleringslagen,

dels de likalydande motionerna I: 536 av herr Bengtson m. fl. och II: 663

av herr Hedlund m. fl. vari hemställts, att riksdagen vid behandling av propositionen

nr 58 måtte

I. godtaga Kungl. Maj :ts förslag angående förlängning av den särskilda

lagstiftningen om bankaktiebolags kassareserv men medge lagens ikraftträdande

först efter beslut om investeringsanslag till Statens hantverks- och

industrilånefond för budgetåret 1960/61 med 104 miljoner kronor, dvs. 100

miljoner kronor utöver vad som föreslagits i statsverkspropositionen;

II. i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om framläggande av förslag till

årets riksdag om ökning av investeringsanslaget till Statens hantverks- och

industrilånefond för budgetåret 1960/61 till 104 miljoner kronor samt om

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1960

3

rätt för företagareförening att bevilja sådant lån till en och samma företagare

å sammanlagt högst 80 000 kronor i enlighet med motionens syfte;

samt

III. i skrivelse till riksbanksfullmäktige anhålla, att riksbanken snarast

möjligt avvecklar den nu gällande prioriteringen å kreditmarknaden för

bostadssektorn och den statliga sektorn;

dels ock de likalydande motionerna I: 537 av herrar Sundin och Eric

Carlsson samt II: 664 av herrar Elmvall och Vigelsbo, i vilka föreslagits, att

riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj :ts proposition nr 58 måtte besluta,

att den särskilda lagstiftningen rörande bankaktiebolags kassareserv under

åren 1960—1962 successivt skall anpassas på sådant sätt att bankaktiebolag

efter sistnämnda år icke kan åläggas hålla högre kassareserv än enligt

nu gällande banklag, samt

att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla dels att förslag om anpassning

av den särskilda lagstiftningen rörande bankaktiebolags kassareserv enligt

ovan snarast må föreläggas riksdagen, dels att förslag om sådan utformning

av lagen om räntereglering att sparares och låntagares intressen bättre kan

tillvaratagas snarast må föreläggas riksdagen, dels ock att frågan om tillsättande

av ett näringslivets kreditråd må utredas i enlighet med vad i motionen

anförts.

Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit de till

bankoutskottet hänvisade motionerna I: 38 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 47

av herr Hjalmarson m. fl., om vissa åtgärder på den offentliga ekonomiska

politikens område. I dessa motioner yrkas, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t måtte anhålla, att Kungl. Maj:t snarast ville förelägga riksdagen

ett samlat förslag — icke minst med beaktande av den mindre företagsamheten

— till de åtgärder på den offentliga ekonomiska politikens område

som föranleds av det förändrade läget för svensk export.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 534, II: 663, II: 664 respektive II: 47.

Rörande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget hänvisar

utskottet till ovan nämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan

återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen

Lagstiftningen angående bankaktiebolags kassareserv, s. 3.

Departementschefen, s. 6.

Lagstiftningen om räntereglering, s. 7.

Departementschefen, s. 9.

Lagrådet, s. 10.

över motionerna 1:38 och 11:47 har utskottet inhämtat utlåtande från

kommerskollegium, som vid sitt utlåtande fogat yttranden från Sveriges industriförbund,

Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,

Svenska bankföreningen, Kooperativa förbundet samt han
lj-

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 8 samt. Nr 26

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1960

delskamrarna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Gävle, ävensom från Sveriges

allmänna exportförening, Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen

i Sverige.

Kommerskollegium har mot bakgrunden av osäkerheten i det handelspolitiska

läget ifrågasatt lämpligheten av alt nu framlägga ett förslag om samordnade

åtgärder. Starka skäl talar för att man tills vidare ställer sig avvaktande

härtill. I varje fall synes resultaten av långtidsutredningens arbete

böra avvaktas, innan frågan omprövas. Detta hindrar enligt kollegiets uppfattning

icke att förslag på särskilda punkter framläggas.

Enligt Industriförbundets mening är det angeläget att riksdagen beredes

tillfälle att uttala sig om hur den ekonomiska politiken bör utformas med

hänsyn till de framtida marknadsförhållandena. Industriförbundet tillstyrker

därför motionärernas hemställan att Kungl. Maj :t snarast förelägger

riksdagen ett samlat förslag till de åtgärder på den offentliga ekonomiska

politikens område, som föranleds av det förändrade läget för svenskt näringsliv.

Även Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation

samt liandelskamrarna i Stockholm och Malmö, har tillstyrkt

motionerna. Handelskammaren i Göteborg samt Kooperativa förbundet

har däremot avstyrkt motionerna. Handelskammaren i Gävle har bl. a.

anfört följande.

Handelskammaren biträder motionärernas uppfattning så till vida att

det vore av värde om riksdagen kontinuerligt förelädes redogörelser för vilka

konsekvenser som är att vänta för det svenska näringslivet till följd av

utvecklingen på världsmarknaden. Något speciellt utredningsuppdrag härför

torde emellertid enligt handelskammarens uppfattning icke vara att rekommendera.

Utvecklingen på det internationella ekonomiska området går nämligen

så snabbt, att en utredning lätt kan befaras bli inaktuell, då dess resultat

är klara att presenteras. Redan nu är på området verksamma minst tvä

statliga utredningsorgan, nämligen den s. k. Malmforskommittén inom kommerskollegium

och den på riksdagens hemställan inom handelsdepartementet

arbetande exportstödsberedningen. Kammaren förordar ett närmare samarbete

mellan dessa båda utredningar och att riksdagen genom dem kontinuerligt

informeras.

Sveriges allmänna exportförening uttalar bl. a. följande.

I likhet med motionärerna vil] föreningen understryka, att avgörande förändringar

under senare år inträffat i vad gäller förutsättningarna för den

svenska exporten. Betydelsefulla steg mot ett friare internationellt varuutbyte

ha tagits på såväl det globala planet som på regionala plan. De resultat,

vilka framkommit genom samarbete i GATT, OEEC och andra liknande internationella

organisationer, fullföljandet av de beslut om valutakonvertibilitet,

som fattades i de västeuropeiska länderna i december 1958, samt —

med vissa reservationer — avslutandet av sexstatsfördraget, jämte undertecknandet

av EFTA-konventionen, utgöra betydelsefulla milstolpar i detta

sammanhang. Anledning synes finnas att räkna med ytterligare steg mot

friare internationella handelsförhållanden inom en kanske icke alltför avlägsen

framtid.

En följd av händelseutvecklingen på det internationella planet blir säkerligen,

att det svenska näringslivet kommer att röna allt starkare inflytande

av förhållandena i utlandet. Vår allmänna näringspolitik måste därmed i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1060

5

högre grad än tidigare anpassas efter nödvändigheten att upprätthålla de

svenska produkternas internationella konkurrenskraft. Föreningen ansluter

sig därför helt till motionärernas uppfattning, att det nya läget kräver

skärpt uppmärksamhet i fråga om den interna ekonomiska politiken och

då med sikte på dennas inverkan på vår utrikeshandel. Särskilt betydelsefullt

synes vara att här hemma skapa sådana betingelser för företagsamheten,

att en allt större del av de svenska företagens produktion får möjlighet

att vinna avsättning på export.

Den inom Kommerskollegium verksamma delegationen för frihandelsfrågor

torde komma att efter hand få ägna de allmänna ekonomiska aspekterna

av sexstatsunionen liksom av sjustatsmarknaden allt större uppmärksamhet.

Föreningen instämmer i motionernas syfte men uttalar att detta i varje

fall tills vidare torde kunna i och för sig tillgodoses med anlitande av redan

bestående allmänna och enskilda organ.

Svenska arbetsgivareföreningen har bl. a. anfört följande.

Utvecklingen under den hittills gångna delen av 1950-talet har inneburit

att såväl den ekonomiska utvecklingen som den ekonomiska politiken i

vårt land successivt blivit allt mer beroende av internationella förhållanden.

Denna utveckling kan väntas fortsätta och intensifieras under den period

som tullsänkningarna enligt 6- och 7-statsavtalen omfattar. Allteftersom en

ökad andel av de skilda ländernas produktion kommer att avse export till

andra länder, försvåras möjligheterna att bedriva den produktiva verksamheten

vid en kostnadsutveckling, som internationellt sett framstår som

ogynnsam. Vårt beroende av den internationella kostnadsnivån måste komma

att ökas successivt under det närmaste decenniet.

I och med att företagen till följd av den fortskridande integrationen kunna

välja i vilket land de önska finansiera en viss varutransaktion eller en

viss investering, ökas de internationella bindningarna på penningpolitikens

område. Ränteutvecklingen i vårt land kan inte på något mera markant

sätt avvika från den internationella tendensen, om inte kortfristiga kapitalrörelser

till eller från Sverige skola uppstå. Endast vid en mycket betydande

valutareserv föreligger en sådan elasticitet i de internationella kreditförbindelserna,

att kapitalrörelser av detta slag inte behöva vålla svårigheter

för de löpande betalningarna.

Även på finanspolitikens område stärks det internationella beroendet.

Kostnaderna för den offentliga verksamheten innebär på kort sikt en belastning

på varuproduktionen, vare sig de tas ut i form av det ena eller det

andra slaget av skatter. Finanspolitiken får med andra ord eu betydelse ur

kostnadssynpunkt. Vidare torde man ha svårt att föreställa sig att skattesystemen

i de skilda länderna på lång sikt i alltför hög grad kunna avvika

från varandra, i synnerhet med hänsyn till att antalet internationellt

arbetande företag som ett led i den pågående integrationen torde komma att

öka starkt.

Denna utveckling kommer alt beröra skilda typer av företag på olika sätt.

Inte minst de mindre företagen, som kanske inte alltid ha samma informations-,

marknadsundersöknings- och försäljningsorganisation som de

större, kunna komma att ställas inför speciella problem. Det är av vikt att

statsmakterna i tid uppmärksamma den utveckling, som här sker, och på

allt sätt underlätta övergången till ett friare handelsutbyte.

Penningpolitiken, finanspolitiken, kostnadsläget och andra förhållanden,

som diskuterats ovan, beaktas fortlöpande i den ekonomiskt-politiska debat
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1960

Sen och av skilda statliga utredningax-. Det kan inte hävdas att dessa problem

äro försummade. Trots detta vore det ändock av värde att vid ett

lämpligt tillfälle få en samlad diskussion av hithörande frågor utifrån den

speciella utgångspunkt, som det intensifierade internationella ekonomiska

samarbetet utgör.

Utan att ta ställning till formerna för riksdagsarbetet anser föreningen

därför att frågan är väl värd att uppmärksammas på det sätt som motionärerna

föreslagit.

Landsorganisationen påpekar, att det beträffande förhållandet mellan

EFTA och Europeiska Ekonomiska Gemenskapen samt andra handelspolitiska

områden, fortfarande råder stor ovisshet. Vissa utredningar är redan

verksamma på den ekonomiska politikens område, vilka i princip har alt

la hänsyn till integrationen och dess inverkan på den ekonomiska politiken;

som ett exempel kan nämnas den nya långtidsutredningen. Ur dessa synpunkter

synes måhända inte heller i nuvarande läge någon särskild offentlig

utredning böra tillsättas i angivet syfte.

Utskottet

I Kungl. Maj:ts förevarande proposition föreslås, att den särskilda lagstiftningen

om bankaktiebolags kassareserv och lagstiftningen om räntereglering,

för vilka giltighetstiden utgår den 30 juni 1960, skall erhålla förlängd

giltighet till och med den 30 juni 1961. I anslutning till handläggningen av

den föreliggande propositionen och de i ämnet väckta motionerna samt de

likalydande motionerna I: 38 och II: 47, om vissa åtgärder på den offentliga

ekonomiska politikens område, har utskottet ansett sig böra upptaga frågan

om riktlinjerna för den ekonomiska politiken.

Den ki-afiiga aktivitetsstegringen i Förenta staternas ekonomi efter stålstrejkens

slut har följts av en dämpad produktionsutveckling, vilken kan

sättas i samband med en viss avmattning i efterfrågan. Den från lagersidan

utgående efterfrågestimulansen har sålunda reducerats påtagligt, sedan det

av stålkonflikten förorsakade lageruppbyggnadsbehovet till stor del täckts.

Till den inträffade avmattningen har också bidragit det sjunkande bostadsbyggandet.

Efterfrågeavmattningen på dessa områden motvägs av förväntningar

om stegrade företagsinvesteringar och växande privat konsumtion

samt svagt stigande offentliga utgifter. Sammanvägda pekar dessa huvudelement

i den amerikanska efterfrågebilden närmast mot en fortsatt, om än

dämpad, stegring av den samlade produktionen.

Någon motsvarighet till de tecken på en avsaktning i konjunkturuppgången

som noterats i Förenta staterna återfinns knappast i de ledande industriländerna

i Västeuropa. För investeringsverksamheten och exporten är uppgångstendenserna

mycket tydliga och den inträffade stegringen i lönehöjningstaklen

väntas komma att stimulera den privata konsumtionen. En fortsatt

produktionsstegring förutses under innevarande år, men eftersom endast

begränsade kapacitetsreserver står till förfogande för att tillgodose den

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 20 år 1900

väntade efterfrågestegringen föreligger också betydande risker för att den

hittillsvarande prisstabiliteten i Västeuropa kan komina att brytas. Den ekonomiska

politikens mer målmedvetna inriktning än tidigare på att förhindra

en inflationistisk konjunkturutveckling kan dock väntas bidraga till att

eventuella prisstegringar blir av begränsad omfattning. Den allmänna efterfrågestegringen

har för övrigt redan i flertalet länder framkallat en åtstramning

av såväl finans- som kreditpolitiken. På senaste tiden har bl. a. i kreditåtstramande

syfte kraven på banklikviditeten skärpts i såväl Västtyskland

som Storbritannien.

Den svenska konjunkturutvecklingen har hittills passat ganska väl in i det

västeuropeiska mönstret även om uppgångsprocessen i vårt land synes ha

börjat något senare än i vissa andra västeuropeiska länder. Uppsvinget hade

dock sådan styrka att den totala produktionen under 1959 ökade med inte

mindre än 5 procent. En procentuell ökning av denna storlek har tidigare

förekommit endast under åren 1950 och 1954. Bakom fjolårets kraftiga produktionsstegring

låg en stark exportökning och en i det närmaste lika stor

ökning av den inhemska efterfrågan. Investeringarnas andel av den samlade

produktionen steg och balansen gentemot utlandet förbättrades. På prisområdet

skedde endast mycket begränsade stegringar.

Expansionen under fjolåret har fortsatt under innevarande år och industriproduktionen

låg under första kvartalet ca 8 procent över fjolårsnivån.

Exportkonjunkturens styrka består och ökningen i förhållande till fjolåret

beräknas nu till 7 procent. Den redan förut starka investeringsviljan inom

den privata sektorn har ytterligare förstärkts och industriens investeringar

förutses i år komma att ligga ca 14 procent över fjolårets nivå. De offentliga

investeringarnas ökning planeras däremot bli mindre än förra året och bostadsbyggandet

väntas efter de senaste årens expansion minska något i omfattning.

Prisområdet kännetecknas fortfarande av stabilitet. Efter den stegring av

prisnivån som inträffade i januari till följd av den vid årsskiftet införda allmänna

varuskatten, har konsumentprisindex sålunda förblivit oförändrat.

Inte heller importens utveckling kan anses ge några direkta belägg för att

någon rubbning i den samhällsekonomiska balansen skulle ha inträffat. De

senaste månadernas snabba importökning och den försämring av handelsbalansen

gentemot fjolåret som därigenom uppkommit synes främst betingas

av den påfyllning av importvarulagren som skett efter lagernedskärningarna

under konjunkturavmattningen 1958—1959. Denna lagerpåfyllning har nu

pågått under en längre tid och kan så småningom väntas upphöra. En förbättring

av handelsbalansen torde därigenom uppkomma, eftersom exportkonjunkturen

alltjämt är gynnsam.

Även arbetsmarknadsläget under de första månaderna i år har kunnat

betecknas som i och för sig balanserat. Genom att det ekonomiska uppsvinget

omfattar nästan alla sektorer av näringslivet har dock möjligheterna att öka

sysselsättningen inom vissa näringsgrenar genom omflyttning från andra

begränsats och arbetskraftsläget har därigenom blivit alltmer knapphetsbe
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1960

tonat. Under sommarens säsongmässiga toppbelastning på arbetsmarknaden

kan därför arbetskraftbristen bli kännbar. Speciellt synes det kunna komma

att gälla på den säsongbetonade byggnadsarbetsmarknaden.

Den ekonomiska utvecklingen under konjunkturuppgången har sålunda

hittills kunnat försiggå utan rubbningar i den samhällsekonomiska balansen.

Orsaken härtill har inte minst varit de konj unkturdämpande åtgärder

som satts in successivt allteftersom konjunkturuppsvinget vuxit i styrka

och därmed riskerna för en inflatorisk överkonjunktur alltmer ökats. Under

hösten 1959 inställdes beviljandet av tillstånd att utnyttja investeringsfonder.

Samtidigt härmed anpassades arbetsmarknadspolitiken till det förändrade

konjunkturläget. De konj unkturdämpande åtgärderna har därefter

undan för undan förstärkts. Från årsskiftet infördes den allmänna varuskatten,

som netto representerade en köpkraft sindragning av ca en miljard

kronor. För alt minska toppbelastningen på arbetsmarknaden under sommarmånaderna

har under våren staten för egen del infört igångsättningsförbud

för statliga husbyggnadsföretag under sommaren och nyanställningsstopp

vid redan pågående byggen. I samband härmed har kommuner

och företagsorganisationer animerats att lokalt främja en förskjutning av

arbetskraftsanvändningen från sommar- till vintersäsongen. I syfte att ge

företagen ett incitament att skjuta en del av sina investeringar från 1960 till

senare år har dessutom förslag framlagts om en tillfällig komplettering av

reglerna rörande investeringsfonderna.

En följd av den expansiva politiken under konjunkturavmattningen 1958

—1959 var de under dessa år stegrade budgetunderskotten. Den konjunkturstödjande

politiken kom därigenom att medföra eu betydande likviditetsökning

inom det privata näringslivet. Som ett led i den ekonomiska politikens

anpassning till det förändrade konjunkturläget har därför sedan sommaren

1959 penningpolitiken successivt skärpts. Mest genomgripande härvid

har givetvis den serie åtgärder varit som vidtogs i januari i år och varvid

bl. a. riksbankens diskonto höjdes från 4 1/2 till 5 procent. Förutom diskontohöjningen

innefattade den då genomförda penningpolitiska åtstramningen

skärpningar av riksbankens rekommendationer rörande kreditinrättningarnas

placeringar och avsåg att inskränka möjligheterna att med krediter

finansiera den efterfrågeökning som hotade att gå utöver de tillgängliga resurserna.

Det rekommenderade minimitalet för likviditetskvoter höjdes för

de större affärsbankerna från 40 till 45 procent att gälla vid utgången av

februari och därefter 43 procent. För de medelstora och mindre bankerna

skärptes likviditetskraven i ungefär motsvarande utsträckning. Även för

försäkringsbolag och sparbanker skärptes tidigare gällande rekommendationer.

I anslutning till diskontohöjningen höjdes kreditinstitutens annonserade utlåningsxäntor

med en halv procentenhet, medan inlåningsräntornas höjning

begränsades till eu fjärdedels procentenhet. Då samtidigt stegringen av emissionsräntorna

i stort sett följt utlåningsräntorna har eu vidgning av marginalen

mellan obligations- och inlåningsräntorna etablerats. Denna ökning i

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bcinkoutskottets utlåtande nr 26 år 1060

9

räntedifferensen har utnyttjats till en kraftig vidgning av obligationsmarknaden.

Under de fyra första månaderna i år har sålunda emissionerna av

långa obligationer med närmare en miljard överstigit fjolårets emissioner

under samma period. Det största intresset har därvid knutits till det i mars

emitterade långfristiga 5 1/2 procenliga statslånet, som är det största långfristiga

statslån som utgivits i vårt land.

De vidtagna förändringarna i räntemarginalerna får således — i motsats

till vad som görs gällande i motionerna I: 536 och II: 663 samt I: 537 och

och II: 661 — i första hand bedömas ur penningpolitik synpunkt. Genom

ökningen av räntedifferensen mellan obligations- och inlåningsräntorna hav

en eftersträvad överflyttning av medel från bankernas inlåningsräkningar

till obligationsmarknaden åstadkommits. Den vidgning av den långa marknaden

och den samhällsekonomiskt önskvärda minskningen av banklikviditeten

som blivit resultatet av vårens obligationsemissioner bekräftar, enligt

utskottets mening, riktigheten i de räntepolitiska åtgärderna.

Utskottet vill i detta sammanhang understryka betydelsen av att de nuvarande

förräntningsmöjligheterna kommer småspararna effektivt till del.

Detta har också vid emissionen av det långfristiga statslånet eftersträvats

genom att den lägsta obligationsvalören sattes till 500 kronor och möjligheter

till ett avbetalningsförfarande tillskapades. För att tillgodose småspararnas

intresse av högre förräntning pågår dessutom för närvarande undersökningar

om de lämpligaste formerna för att ytterligare popularisera obligationssparande.

Genom skärpningen av likviditetskraven för olika banker i samband med

diskontohöjningen kom det beräknade medeltalet för de rekommenderade

likviditetskraven att stiga till ca 41 procent. Då samtidigt bankernas genomsnittliga

likviditetskvoter under de senaste månaderna minskat, har utvecklingen

under våren kommit att medföra att medeltalet för de faktiska likviditetskvoterna

för en del banker kommit att ligga under den föreskrivna

nivån. Vid utgången av mars var sålunda tredjedelen av antalet banker

representerande ca två tredjedelar av inlåningen underlikvida. Det synes

därför uppenbart att kassareservbestämmelserna i dagens läge är erforderliga

för att en restriktiv effekt på bankernas utlåning skall uppnås.

Med hänsyn till de inflationistiska risker som föreligger i nuvarande expansiva

konjunkturläge framstår det som angeläget att en begränsning i

bankernas utlåning erhålles och att penningpolitiken utformas med hänsyn

till de krav på återhållsamhet som konjunkturläget ställer. För att uppnå

detta mål bör man inte ensidigt lita till räntehöjningar; den restriktiva

effekten nås med eu mindre räntehöjning vid den kombination av kassaföreskrifter

och räntehöjningar som tillämpas. Genom att man på detta sätt

utnyttjar skilda penningpolitiska medel skapas också de bästa förutsättningarna

för alt förverkliga målsättningen — en snabb framstegstakt vid full

sysselsättning och med bevarande av eu rimlig stabilitet hos penningvärdet.

Skall de uppställda målen kunna förverkligas i den omfattning som är önskvärd,

måste samhället förfoga över ett brett register av åtgärder inom så
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1960

väl finans- och penningpolitiken som arbetsmarknadspolitiken. Efterkrigstidens

erfarenheter liar nämligen lärt oss att det inte räcker att enbart lita

till traditionella, generellt verkande medel inom den ekonomiska politiken.

Det är således önskvärt i det konjunkturläge som nu föreligger att det vid

sidan av räntan finns andra kreditpolitiska medel varigenom kreditinstitutens

förmåga att lämna krediter direkt kan påverkas. Med hänsyn härtill

synes giltighetstiden för den nu gällande kassareservlagsliftningen böra förlängas

i enlighet med vad som föreslagits i Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

Beträffande inaximitalet för kassareservkvoten, vilket år 1954 höjdes från

25 till 50 procent, bör detta bibehållas oförändrat, eftersom det kan visa sig

nödvändigt för att lagstiftningen vid en eventuell tillämpning skall kunna

erhålla avsedd effekt. Utskottet delar vidare den uppfattning som bankofullmäktige

och departementschefen givit uttryck åt rörande behovet av att ränteregleringslagen

ges förlängd giltighet. Av anförda skäl kan utskottet således

icke biträda yrkandena i de likalydande motionerna I: 534 och 11:661

om att inaximitalet för kassareservkvoten fastställes till 35 i stället för 50

procent och att ränteregleringslagen slopas.

I de likalydande motionerna I: 537 och II: 664 har påyrkats en successiv

anpassning av lagstiftningen rörande bankaktiebolags kassareserv på sådant

sätt att bankaktiebolag icke kan åläggas hålla högre kassareserv än enligt nu

gällande banklag samt en ändrad utformning av ränteregleringslagen. I anslutning

till de skäl motionärerna åberopat för sina yrkanden vill utskottet

erinra om att, under förutsättning att man verkligen eftersträvar en restriktiv

effekt i nuvarande konjunkturläge, kassareservbestämmelserna medför att

räntan blir lägre än den annars skulle ha varit och inte — såsom motionärerna

gör gällande — högre. Utskottet är med hänsyn härtill och då någon

bärande motivering för de i motionerna framställda yrkandena ej förebragts

icke berett förorda bifall till motionerna I: 537 och II: 664.

I motionerna I: 536 och II: 663 hemställes slutligen, att riksdagen vid behandlingen

av förenämnda proposition måtte godtaga Kungl. Maj :ts förslag

om förlängd giltighetstid för den gällande beredskapslagstiftningen under

förutsättning av att långivningen till småföretagsamheten via företagareföreningarna

utökas. Som skäl härför anför motionärerna att småförelagsamlieten

drabbats hårdast av kreditrestriktionerna och även har de största

svårigheterna att motse inför det skärpta konkurrensläge som kan uppkomma

till följd av integrationssträvandena på handelns område.

I anslutning härtill vill utskottet erinra om att utbyggnaden av vårt näringsliv,

vilken särskilt under de senaste åren skett i en utomordentligt

snabb takt, ställer stora anspråk på näringslivets kapitalförsörjning. Den

faktiska utvecklingen, som bl. a. inneburit att industriens investeringar innevarande

år synes komma att ligga drygt 30 procent över nivån 1957, visar

dock att finansieringsproblemen inte har utgjort något avgörande hinder

för näringslivets utbyggnad och rationalisering. Att så är förhållandet utesluter

dock inte att finansieringssvårigheter har förelegat inom vissa sektorer.

I första hand synes dessa ha gjort sig gällande för de mindre företa
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 26 är 1960

11

gen, vilket bl. a. sammanhänger med dessa företags i allmänhet lägre självfinansieringsförmåga.

Frågan om kreditförsörjningen för de små och medelstora näringsföretagen

har därför kommit att tilldraga sig ökad uppmärksamhet och från

statens sida har sedan lång tid utgått kreditstöd åt dessa företag i olika

former. Med den omläggning som riksdagen på förslag av Kungl. Maj :t i

år beslutat kommer för utlåning från företagareföreningarna 10 miljoner

kronor mer än i fjol att stå till förfogande som stöd för de mindre företagens

utveckling. Samtidigt har det statliga lånegarantibeloppet till de

mindre företagen höjts. Vidare har framlagts förslag om ändrad organisation

av AB Industrikredit. Genom detta förslag, som utskottet tillstyrkt i

sitt utlåtande nr 21/1960, tillskapas ökade resurser för AB Industrikredits

utlåningsverk samhet.

Även om lånemöjligheterna till småföretagsamheten på längre sikt kan

komma att behöva ytterligare utökas, finner utskottet sig icke kunna biträda

de i motionerna I: 536 och II: 663 framställda yrkandena, vilka för

övrigt knappast synes kunna gå att förverkliga enligt vedertagna arbetsformer.

I samband med förevarande proposition har utskottet även till behandling

förehaft motionerna 1:38 och 11:47, likalydande, om vissa åtgärder

på den offentliga ekonomiska politikens område. Motionärerna anför, alt

det är angeläget att Kungl. Maj:t snarast till riksdagens prövning framställer

sammanhängande förslag rörande de grundsatser för den offentliga

ekonomiska politiken, vilka föranleds av det nya läget för svensk export och

rörande dessa grundsatsers tillämpning på den ekonomiska politikens skilda

områden.

I anslutning härtill vill utskottet erinra om att för närvarande en förhållandevis

omfattande statlig utredningsverksamhet pågår beträffande de av

motionärerna berörda frågorna. Det bör i sammanhanget särskilt uppmärksammas,

att verkningarna för utrikeshandeln och därigenom den svenska

ekonomien i stort av de västeuropeiska integrationssträvandena och övriga

viktigare handelspolitiska förändringar är föremål för överväganden av bl. a.

långtidsutredningen. Utredningens resultat torde när det redovisas kunna

— tillsammans med från andra håll framlagda utredningar och bedömningar

— bilda underlag för en mera allmän ekonomisk debatt om de frågor

som berörts av motionärerna. Med hänsyn härtill synes motionerna 1:38

och II: 47 icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

I. att riksdagen — med avslag å motionerna I: 534 och II:

661 såvitt nu är i fråga — må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande

proposition i vad den avser lagen om fortsatt giltighet

av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående rätt för Konungen

att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv;

II. all riksdagen — med avslag å motionerna I: 534 och II:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1960

661 såvitt nu är i fråga — må bifalla Kungl. Maj :ts proposition

i vad den avser lagen angående fortsatt giltighet av

lagen den 7 december 1951 (nr 767) om räntereglering

m. m.;

III. att motionerna 1: 536 och II: 663 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda;

IV. att motionerna 1: 537 och II: 664 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda;

V. att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till

känna vad utskottet ovan anfört i fråga om riktlinjerna för

den ekonomiska politiken;

VI. att de likalydande motionerna 1: 38 och II: 47 icke må

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 maj 1960

På bankoutskottets vägnar:

K. G. EWERLÖF

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Fahlander*, Geijer*, Schmidt,

Aspling, Yngve Nilsson*, Fager ström och Mattsson;

från andra kammaren: herrar Andersson i Ronneby, Sköldin, Regnéll,

Löfgren, Eliasson i Sundborn, Adamsson, Lindahl* och Bohman.

'' Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

1) av herrar Ewerlöf, Schmidt, Yngve Nilsson, Regnéll, Löfgren och Bohman,

vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande

lydelse:

»I förevarande proposition har föreslagits att den särskilda lagstiftningen

om bankernas kassareserv och lagstiftningen om räntereglering, för vilka

giltighetstiden utgår den 30 juni 1960, skall erhålla förlängd giltighet under

ett år eller till och med den 30 juni 1961. Föredragande departementschefen

har beträffande kassareservbestämmelserna hänvisat till att enighet

i princip torde råda om att en beredskapslagstiftning på förevarande område

är nödvändig. Det allmänna ekonomiska läget anses vidare vara sådant

att behov föreligger av att upprätthålla den handlingsberedskap som

ränteregleringslagen ger.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 20 år 11)60

13

I motionerna I: 534 och II: 661 har yrkats att kvoten i beredskapslagstiftningen

bestämmes till högst 35 procent i stället för i propositionen föreslagna

50 procent. Som motiv för denna ändring har åberopats att en alltför

hög kassareservkvot inkräktar på bankernas möjligheter att på ett

smidigt sätt fylla sin funktion som förmedlare av kredit till näringslivet.

Vidare har i nämnda motioner yrkats att riksdagen måtte avslå förslaget

om ytterligare förlängning av ränteregleringslagen. Det erinras om att

denna lagstiftning aldrig tillämpats samt påpekas, att, om den sattes i

kraft, detta komme att verka svårt desorganiserande på kredit- och kapitalmarknaden

och allvarligt skulle försvåra marknadens normala funktionssätt.

Utskottet delar motionärernas uppfattning och vill därutöver beträffande

frågan om maximitalet för kassareserver framhålla, att det är motiverat att

hålla kassareservkvoterna vid en måttlig nivå då eljest kassareservvapnet

blir ett huvudmedel och icke såsom avsikten från början varit ett av hjälpmedlen

inom penningpolitiken. Det kan nämligen icke vara riktigt att —- i

så hög grad som skett på senare år — från riksbankens sida lita till kassareservbestämmelserna

utan riksbanksledningen bör vid sidan av räntevapnet

utnyttja marknadsoperationer i sin likviditetsbegränsande penningpolitik.

Det är dessutom felaktigt och i strid mot den ursprungliga avsikten att

utnyttja kassareservbestämmelserna för att prioritera den statliga upplåningen

och således öka bankernas krediter till staten. Kassareservbestämmelserna

har på så sätt medverkat till att öka likviditeten i samhällsekonomien

i stället för att begränsa denna. Härtill kommer att en tillämpning

av dessa bestämmelser med 50 procent kassareserv innebär ingrepp i affärsbankernas

fundamentala uppgifter och försvårar finansieringen av näringslivets

utbyggnad. Det förtjänar också påpekas, att riksgäldskontorets

upplåning i mars visat, att det är möjligt att med andra medel än lcassareservbestämmelserna

nå en kraftig likviditetsabsorberande effekt.

Här anförda skäl talar för att likviditetstalet bör kunna begränsas till

35 och utskottet kommer således att tillstyrka bifall till motionerna I: 534 och

11:661, vilket innebär att utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag till lag

om fortsatt giltighet av lagen angående rätt för Konungen att i vissa fall

meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv med den

ändringen att kvotdelen i 1 § fastställes till högst trettiofem procent.

Utskottet biträder också det i nämnda motioner framställda förslaget om

att propositionen i vad den avser förlängning av ränteregleringslagen måtte

avslås.

I motionerna I: 536 och II: 663 har bl. a. föreslagits att lagstiftningen rörande

bankernas kassareserv skulle göras beroende av de anslag som lämnas

till statens hantverks- och industrilånefond. Förutom de formella hinder

som föreligger för ett bifall till motionerna vill utskottet framhålla, att utskottet

icke kunnat finna, att olägenheterna av bestämmelsen om 50 procent

kassareserv skulle undanröjas genom utökning av anslaget i fråga. Utskot
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1960

tets ovan redovisade ställningstagande innebär att utskottet ej heller kan

biträda de i motionerna 1: 537 och II: 664 framställda yrkandena.

I förevarande sammanhang har utskottet jämväl upptagit frågan om riktlinjerna

för den ekonomiska politiken bl. a. med anledning av de till utskottet

hänvisade motionerna 1: 38 och II: 47 om vissa åtgärder på den offentliga

ekonomiska politikens område.

De förutsättningar som gäller för den ekonomiska politiken i vårt land

har under senare tid ändrats främst med hänsyn till den allmänna konjunkturuppgången

samt vår anslutning till EFTA och därmed vårt större

beroende av den internationella utvecklingen.

Vad först konjunkturuppgången beträffar har denna varit särskilt stark

i de västeuropeiska länderna, där en hög produktionstillväxt redovisats på

många håll. Även i vårt land har uppgången fortsatt under våren 1960.

Däremot visar stegringstakten vissa tecken till att avtaga i Förenta staterna

och tydligt är att produktionsökningarna icke helt motsvarat förväntningarna.

Konjunkturuppgången har åtföljts av en snabb återhämtning i den

internationella handeln.

I detta läge är det framför allt riskerna för en överhettning i det ekonomiska

klimatet som bör uppmärksammas. Krav på skärpt återhållsamhet

ställs i synnerhet på den statliga utgiftspolitiken men också på kommunernas

förvaltning. Utskottet vill understryka vikten av att politiken inriktas

på ett bevarat penningvärde vid full sysselsättning. Denna målsättning ställer

den ekonomiska politiken inför svåra anpassningsproblem, som måste

lösas med snabbhet och förutseende. Utskottet vill i detta sammanhang

erinra om sitt i utlåtandet nr 7 till innevarande års riksdag gjorda uttalande

om att korrektivet mot rubbningar av den samhällsekonomiska balansen

bör bestå i en så långt möjligt genomförd begränsning av det statliga

lånebehovet.

Vår anslutning till EFTA understryker nödvändigheten av flexibilitet och

smidighet i den ekonomiska politiken. Vårt höga kostnadsläge samt de tendenser

till valutautströmning som förmärkts under januari—april är därvid

oroande drag. Det finns anledning understryka angelägenheten av att de

förhållanden som påverkar näringslivets konkurrenskraft fortlöpande och

på ett helt annat sätt än hittills uppmärksammas vid den ekonomiska politikens

utformning. De problem som här träder i förgrunden är företagsbeskattningen

samt kreditförsörjningen.

Det prioriterings- och regleringssystem som kännetecknar penningpolitiken

i vårt land synes nu moget för en genomgripande omprövning. Alltför

länge har den statliga upplåningen givits förtur på näringslivets bekostnad.

Riksbanken har visserligen påbörjat en övergång till användningen av generella

penningpolitiska medel men omläggningen bör kunna genomföras

mera fullständigt. Sålunda bör ransoneringsåtgärderna kunna successivt

avecklas samt olika kreditändamål kunna få konkurrera fritt och på lika

villkor. Räntabilitetssynpunkterna blir då i väsentlig utsträckning utslagsgivande.

Eu kredit- och skattepolik av ntvecklingsfrämjande slag skulle

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1960

15

vidare utöva ett sparstimulerande inflytande och dessutom vid en snabbare

ökning av nationalprodukten möjliggöra ökade investeringar på livets

olika samhällsområden. Det förtjänar understrykas att en omläggning av

den ekonomiska politiken är särskilt viktig med tanke på de svåra finansieringsprohlem

som uppställer sig icke minst för de mindre företagen inför

de betydande rationaliseringar, driftomläggningar och investeringar i

övrigt som de nya marknadsförhållandena nödvändiggör.

Vad slutligen gäller de i motionerna I: 38 och II: 47 framförda yrkandena

om att Kungl. Maj :t måtte förelägga riksdagen ett samlat förslag till sådana

åtgärder på den ekonomiska politikens område som föranleds av det

förändrade läget för svensk export, vill utskottet erinra om att ett omfattande

statligt och enskilt utredningsarbete för närvarande bedrives rörande

de av motionärerna upptagna frågorna. Utskottet, som kan ansluta sig till

de i motionerna framförda önskemålen om att berörda frågor kommer under

riksdagens prövning i ett sammanhang, förutsättter, att Kungl. Maj :t

skall utan något ytterligare initiativ från riksdagens sida bereda riksdagen

tillfälle till en allmän överblick över erforderliga åtgärder.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

I. att riksdagen måtte, med bifall till motionerna 1:534

och 11:661, såvitt nu är i fråga, för sin del antaga Kungl.

Maj:ts förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3

juni 1949 (nr 314) angående rätt för Konungen att i vissa

fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv, med den ändringen att 1 § erhåller följande lydelse:
-

1 §•

I den mån sådant med hänsyn till utomordentliga omständigheter

prövas nödigt må Konungen, på framställning av

fullmäktige i riksbanken och efter hörande av bank- och

fondinspektionen, förordna,

a) att kassareserv, som avses i 63 § lagen den 31 mars

1955 (nr 183) om bankrörelse, tillsammans med bankaktiebolags

inneliggande kassa skall uppgå till viss bestämd kvotdel,

högst trettiofem procent, av bolagets förbindelser med

undantag av garantiförbindelser och skulder på grund av

insättningar å sparkasseräkning;

b) att viss bestämd kvotdel av den summa---eller

bankir;

c) att viss bestämd kvotdel av den under b) —--tre

månader.

oavsett vad -......... bestämda beloppet.

II. alt riksdagen måtte, med bifall till motionerna 1:534

och II: 661, såvitt nu är i fråga, avslå Kungl. Maj:ts förslag

om fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1951 (nr 767)

om räntereglering;

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1960

III. att motionerna 1: 536 och II: 663 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda;

IV. att motionerna 1:537 och 11:664 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda;

V. att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till

känna vad utskottet ovan anfört i fråga om riktlinjerna för

den ekonomiska politiken;

VI. att de likalydande motionerna I: 38 och II: 47 må anses

besvarade genom vad utskottet ovan anfört.»

2) av herrar Mattsson och Eliasson i Sundborn, vilka ansett att utskottets

yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»Den ekonomiska utvecklingen har hittills kunnat försiggå utan större

rubbningar i den samhällsekonomiska balansen. Konsumentprisnivån har

höjts med ca 3 procent genom den allmänna varuskatten. Ytterligare kostnadsstegringar

synes emellertid vara oundvikliga, varför medelprisnivån

torde komma att bli omkring 5 procent högre 1960 än under 1959. Anledningen

till dessa ytterligare prisstegringar torde främst få sökas i den kostnadshöjande

verkan, som ATP-avgifterna och den allmänna varuskatten

fått bl. a. genom avtalsrörelsen. Utskottet finner det angeläget att samhällsekonomisk

stabilitet upprätthålles samtidigt som den ekonomiska politiken

anpassas med hänsyn till näringslivets behov av investeringar inför

stormarknaderna och ett därmed skärpt konkurrensläge.

För att minska toppbelastningen på arbetsmarknaden under sommarmånaderna

har staten för egen del infört igångsättningsförbud för statliga husbyggnadsföretag

under sommaren och nyanställningsstopp vid redan pågående

byggen. I samband härmed har kommunerna animerats att lokalt

främja en förskjutning av arbetskraftsanvändningen från sommar- till vintersäsongen.

I syfte att ge företagen ett incitament att skjuta en del av sina

investeringar till senare tidpunkt har dessutom förslag framlagts om en tillfällig

komplettering av investeringsfonderna. Dessa åtgärder är enligt utskottets

mening väl motiverade.

Däremot ställer sig utskottet särskilt med hänsyn till den mindre företagsamheten

starkt kritiskt till den kreditpolitik som förts. I januari i år höjdes

riksbankens diskonto från 41/2 till 5 procent. Vidare har riksbankens

rekommendationer rörande kreditinrättningarnas placeringar skärpts, så

att det rekommenderade minimitalet för likviditetskvoterna höjts för de

större affärsbankerna från 40 till 45 procent att gälla vid utgången av februari

och därefter 43 procent. För de medelstora och mindre bankerna

skärptes likviditetskraven i ungefär motsvarande utsträckning. Även för

försäkringsbolagen, jordbrukskasserörelsen och sparbankerna skärptes tidigare

gällande rekommendationer. I anslutning till diskontohöjningen höjdes

bankernas annonserade utlåningsräntor med en halv procentenhet, medan

inlåningsräntornas höjning begränsades till endast en fjärdedels pro
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1060

17

centenhet. Då räntemarginalen vidgats har såväl spararna som låntagarna

missgynnats.

Även om räntevapnet fortfarande måste tillmätas viss vikt som konjunkturpolitiskt

medel, vill utskottet understryka, att dess betydelse i nämnda

avseende är relativt ringa i nuvarande samhällsekonomi. Hela bostadsmarknaden

kommer vid nuvarande politik i stort sett utanför effekten av en ränteförändring.

Den offentliga verksamheten, som under senare år befunnit

sig i stark expansion, måste också sägas vara i ringa grad påverkad av ränteförändringar.

Därtill kommer, att den inflationsbekämpande verkan, som

eftersträvas med en räntehöjning, i väsentlig utsträckning motverkas genom

kompensationsåtgärder, som densamma vanligen föranleder på avtalsmarknaden

i vårt nuvarande organisationssamhälle. En räntehöjning får på grund

av dessa förhållanden sin mest framträdande effekt inom den enskilda sektorn,

där de mindre företagen med i regel svagare likviditet hårdast drahas.

Enligt utskottets mening har den kreditpolitik, som förts under senare

tid, varit i hög grad ogynnsam. Med hänsyn till det då rådande konjunkturläget

borde en räntesänkning ha genomförts i början av år 1959. Om

så hade skett, hade nuvarande höga ränteläge inte behövt uppkomma. En

sänkt ränta är enligt utskottets mening ett angeläget önskemål.

Den förda kreditpolitiken har enligt utskottets mening varit till hinder

för det produktiva näringslivet och särskilt för de mindre företagen i deras

strävan till effektivisering av produktionsapparaten. Läget för näringslivet

bär pressats såväl genom de skärpta räntevillkoren som genom att kreditgivningen

hållits tillbaka till förmån för staten och bostadsbyggandet. Inför

den omställning, som stormarknaderna medför för vårt näringsliv, och överhuvudtaget

inför en skärpt konkurrens på världsmarknaden framstår det

som angeläget, att näringslivet beredes ökat utrymme för nödvändiga investeringar.

De mindre företagen har särskilt drabbats hårt av den förda

kreditpolitiken. De har i mindre utsträckning än de större företagen möjligheter

till självfinansiering och är i större utsträckning beroende av bankkrediter,

inte minst till följd av att de i stort sett är utestängda från obligationsmarknaden,

aktiemarknaden och andra källor för långfristig kreditgivning.

Det framlagda förslaget om omorganisation av AB Industrikredit

kan med den i ifrågavarande proposition förordade utformningen inte

medföra tillräckliga lättnader i sistnämnda avseende.

Lättnader i kreditpoliliken i syfte att sänka företagens kostnader är enligt

utskottets mening angelägna, om vårt näringsliv skall kunna hävda sig

i konkurrensen på världsmarknaden. Näringslivet måste tillförsäkras möjligheter

till de krediter som är nödvändiga för rationalisering och effektivisering

av produktionen. Den ekonomiska politiken måste utformas så, att

det produktiva näringslivet får ökat utrymme på kreditmarknaden och

eu räntesänkning möjliggöres. Den nuvarande prioriteringen av bostadsbyggandet

på kreditmarknaden bör också successivt upphöra. Utskottet delar

sålunda de i motionerna I: 536 och II: 663 framförda synpunkterna härom.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bcinkoutskotteis utlåtande nr 20 år 1960

I den förevarande propositionen föreslås, att såväl ränteregleringslagen

som den särskilda lagen om bankaktiebolags kassareserv skall ges förlängd

giltighet till och med den 30 juni 1961. Då dessa frågor kan väntas bli föremål

för ett mera principiellt ställningstagande vid nästa års riksdag i

anledning av kreditmarknadsutredningens nyligen framlagda betänkande,

anser sig utskottet böra tillstyrka förlängning av ränteregleringslagen på

ett år i enlighet med vad som föreslagits i propositionen.

I fråga om den särskilda lagen om bankaktiebolags kassareserv måste

emellertid utskottet bedöma situationen annorlunda. Den nuvarande beredskapslagen

med maximitalet för kassareservkvoten fastställd till 50 procent

måste, såsom framgått av vad utskottet ovan anfört, anses vara en

väsentlig anledning till det för de mindre företagen bekymmersamma kreditläget.

Vid en förlängning av lagens giltighetstid framstår det därför som

nödvändigt, att företagens kreditbehov inför omställningen till stormarknaderna

och ett i övrigt skärpt konkurrensläge beaktas.

I motionerna 1: 536 och II: 663 har hemställts, att riksdagen vid behandlingen

av förevarande proposition måtte godtaga Kungl. Maj :ts förslag om

förlängd giltighetstid för den gällande beredskapslagstiftningen under förutsättning

av att ytterligare 100 milj. kronor ställes till förfogande för lån

till mindre företagare via företagareföreningarna. Vidare bör enligt motionärerna

maximigränsen för företagareföreningarnas direkta långivning till

en och samma företagare höjas generellt till 80 000 kronor. För en utvidgning

av kreditgivningen till småföretagsamheten har motionärerna i annat

sammanhang föreslagit en begränsning av bostadsbyggnadsprogrammet.

Sådana lättnader i kreditförsörjningen för de mindre företagen framstår

som nödvändiga i nuvarande läge, om gällande beredskapslagstiftning rörande

kassareserverna skall förlängas. Då tillräcklig anslutning till ifrågavarande

förslag icke vunnits finner sig utskottet i ställest böra tillstyrka

det i motionerna I: 534 och II: 661 framförda yrkandet om att maximitalet

för kassareservkvoten skall fastställas till 35 procent.

I samband med förevarande proposition har utskottet även till behandling

förehaft motionerna I: 38 och II: 47 rörande utformningen av den ekonomiska

politiken med hänsyn till det förändrade läget för svensk export.

En viss statlig utredningsverksamhet pågår beträffande de av motionärerna

berörda frågorna. Utskottet vill understryka angelägenheten av att Kungl.

Maj :t med uppmärksamhet följer utvecklingen på området och snarast möjligt

framlägger förslag till de åtgärder, som erfordras i olika avseenden för

underlättande av näringslivets och särskilt småföretagens anpassning till

stormarknaderna. I sammanhanget vill utskottet även rikta uppmärksamheten

på förslaget i motionerna 1: 537 och II: 664 om ett näringslivets kreditråd

med uppgift att följa utvecklingen och avge de förslag i fråga om kreditgivning

m. m., som kan anses påkallade. Ett sådant råd kan enligt utskottets

mening vara av värde men torde kunna inrättas av näringslivet utan

statsmakternas medverkan.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1960

19

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

I. att riksdagen måtte, med bifall till motionerna I: 534 och

II: 661, såvitt nu är i fråga, samt i anledning av motionerna

I: 536 och II: 663 ävensom motionerna I: 537 och II: 664,

för sin del antaga Kungl. Maj :ts förslag till lag om fortsatt

giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående rätt för

Konungen att i vissa fält meddela särskilda bestämmelser om

bankaktiebolags kassareserv, med den ändringen att 1 § erhåller

följande lydelse:

1 §

I den mån sådant med hänsyn till utomordentliga omständigheter

prövas nödigt må Konungen, på framställning av

fullmäktige i riksbanken och efter hörande av bank- och

fondinspektionen, förordna,

a) att kassareserv, som avses i 63 § lagen den 31 mars 1955

(nr 183) om bankrörelse, tillsammans med bankaktiebolags

inneliggande kassa skall uppgå till viss bestämd kvotdel,

högst trettiofem procent, av bolagets förbindelser med undantag

av garantiförbindelser och skulder på grund av insättningar

å sparkasseräkning;

b) att viss bestämd kvotdel av den summa---— eller

bankir;

c) att viss bestämd kvotdel av den under b)---tre

månader.

Oavsett vad---bestämda beloppet.

II. att riksdagen — med avslag å motionerna I: 534 och

II: 661, såvitt nu är i fråga — må bifalla Kungl. Maj:ts proposition

i vad den avser lagen angående fortsatt giltighet av

lagen den 7 december 1951 (nr 767) om räntereglering m. m.;

III. att riksdagen måtte i anledning av motionerna I: 536

och II: 663 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om avveckling

snarast möjligt av nu gällande prioritering å kreditmarknaden

för bostadssektorn i enlighet med vad utskottet

anfört;

IV. att motionerna I: 537 och II: 664 må anses besvarade

genom vad utskottet ovan anfört;

V. att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till

känna vad utskottet ovan anfört i fråga om riktlinjerna för

den ekonomiska politiken;

VI. att de likalydande motionerna I: 38 och II: 47 må anses

besvarade genom vad utskottet ovan anfört.»

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1960

Särskilt yttrande

av herrar Mattsson och Eliasson i Sundhorn.

I enlighet med vad som anförts i motionerna I: 536 och II: 663 har vi funnit

det nödvändigt, att de mindre företagen beredes särskilda kreditlättnader,

om nuvarande kassareservbestämmelser skall bibehållas ytterligare ett

år. Då vi i utskottet inte fått stöd för denna vår uppfattning från något

annat håll, har vi funnit oss böra tillstyrka motionsyrkandet om ett maximital

för kassareservkvoten av 35 procent. Skulle riksdagen dock fastställa

maximitalet till 50 procent, avser vi att i kamrarna i enlighet med motionerna

1: 536 och II: 663 ställa yrkandet, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t skall begära förslag om utökning av långivningen till de mindre företagen

genom hantverks- och industrilånefonden med ett belopp av 100 milj.

kronor.

600999

Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1960:343 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 a1 i texten