Sök i Ratio Lex

Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens och riksgäldskontorets styrelse och förvaltning.

1960-03-01 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1960:7, Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens och riksgäldskontorets styrelse och förvaltning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

BankoutskoUets utlåtande nr 7 år 1960

1

Nr 7

Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens och

riksgäldskontorets styrelse och förvaltning.

Enligt § 4 i den för bankoutskottet gällande instruktionen har utskottet att

undersöka och granska riksbankens tillstånd och huru densamma styrd och

förvaltad blivit, och bör utskottet därvid med synnerlig uppmärksamhet

följa de fullmäktiges åtgärder, som avser metalliska kassans upprätthållande

samt myntväxlingens fortgång och bestånd.

För granskningens verkställande har utskottet tagit del av dels fullmäktiges

i riksbanken allmänna och särskilda protokoll samt direktionens och

industristyrelsens protokoll, samtliga protokoll för tiden från och med den

10 januari 1959, intill vilken dag ansvarsfrihet beviljats för fullmäktiges i

protokollen antecknade beslut och åtgärder, och till början av innevarande

års riksdag, dels den av riksdagens revisorer avgivna berättelsen om verkställd

granskning av riksbankens tillstånd och förvaltning under år 1958,

dels ock fullmäktiges med utskottets memorial nr 1 till riksdagen överlämnade

berättelse angående riksbankens tillstånd, rörelse och förvaltning under

år 1959, ävensom de redogörelser, som av styrelserna för riksbankens

avdelningskontor lämnats i avseende å dessa kontors förvaltning under

samma år.

Vid granskningen har för utskottet varit tillgängliga jämväl särskilda

redogörelser för verksamheten vid riksbankens pappersbruk vid Tumba

och vid riksbankens sedeltryckeri under år 1959.

I fråga om metalliska kassans ställning, sedelutgivning, in- och utlåningsrörelse

ävensom övrig verksamhet vid riksbankens huvud- och avdelningskontor

samt vid riksbankens pappersbruk och sedeltryckeri tillåter

sig utskottet att för en närmare kännedom om hithörande förhållanden

hänvisa till de redogörelser, som lämnats i de berättelser, vilka avgivits av

riksdagens revisorer och fullmäktige i riksbanken.

Å sin utlånings- och övriga rörelse under år 1959 har riksbanken erhållit

en nettovinst av 133 181 545 kronor 71 öre.

I avseende härå hänvisas till de specificerade uppgifter beträffande riksbankens

vinst- och förlusträkning, som förekommer i fullmäktiges nyssnämnda,

av utskottet med memorial nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse.

För den granskning av riksgäldskontorets styrelse och förvaltning, som

åligger innevarande års riksdags bankoutskott, har utskottet tagit del av

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 8 samt. Nr 7

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 7 år 1960

dels de allmänna och särskilda protokoll, soin blivit förda hos fullmäktige

i riksgäldskontoret från och med den 10 januari 1959, intill vilken dag ansvarsfrihet

tillerkänts fullmäktige för deras i protokollen antecknade beslut

och åtgärder, till och med den 9 januari 1960, dels den av riksdagens revisorer

avgivna berättelsen om granskning av riksgäldskontorets tillstånd och

förvaltning för tiden 1 juli 1958—30 juni 1959, dels ock fullmäktiges med

utskottets memorial nr 2 överlämnade, till 1960 års riksdag avgivna berättelse.

Sedan utskottet numera fullgjort sitt granskningsuppdrag, får utskottet

avgiva berättelse över den verkställda granskningen.

l:o) Penning- och valutapolitiken

Den avmattning som inträdde i den internationella konjunkturen under

1957 och 1958 efterföljdes under fjolåret av ett allmänt internationellt

uppsving. Takten i produktionstillväxten ökade successivt och den samlade

bruttonationalprodukten för OEEC-länderna uppskattas härigenom ha

volymmässigt stigit med omkring 4 procent från 1958 till 1959. Medan arbetslösheten

ännu i början av 1959 var förhållandevis stor i en del länder hade

vid årets slut arbetskraftsbrist börjat uppträda i allt fler branscher. Stigande

export, privat konsumtion och byggnadsverksamhet har spelat den

främsta rollen i denna konjunkturförbättring. Till efterfrågestegringen i

Västeuropa synes också en viss lageruppbyggnad ha bidragit, medan däremot

de fasta företagsinvesteringarna i ett flertal länder släpat efter i uppgången.

I allmänhet har konjunkturuppgången kunnat försiggå utan några tydligare

tendenser till överansträngning av produktionsresurserna. Detta bekräftas

bl. a. av det förhållandet att pris- och löneutvecklingen varit relativt

lugn. I en del länder har dock under senare delen av 1959 konsumentprisindex

uppvisat en svagt stigande tendens. Fjolåret medförde också en

förbättring av den internationella likviditetssituationen genom en jämnare

fördelning av valutatillgångarna mellan Förenta staterna och Västeuropa.

Mellan de olika västeuropeiska staterna har likaledes skett en utjämning så

till vida som länder med ofta återkommande betalningsproblem stärkt sin

valutaposition, medan vissa av överskottsländerna redovisat minskade guldoch

valutatillgångar.

Under intryck av konjunkturuppgången skärptes den ekonomiska politiken

i flera länder. Främst gäller det de länder där man redan under 1959

nådde fram till ett utpräglat högkonjunkturläge. Under hösten genomförde

bl. a. Förenta staterna, Västtyskland, Nederländerna och Danmark diskontohöjningar

och ett flertal länder tillkännagav också en åtstramning av finanspolitiken.

I Sverige beräknas bruttonationalprodukten ha legat 4 å 5 procent högre

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 7 år t!)60

3

under 1959 än 1958. Den relativt sett kraftigaste tillväxten uppvisade byggnads-

och anläggningsverksainheten, som ökade med 8 procent. För industriproduktionen

beräknas produktionsökningen för hela året genomsnittligt

till närmare 3 Va procent, varvid det tredje och i synnerhet fjärde

kvartalet företett högre siffror. I december månad uppgick produktionsökningen

till 11 procent jämfört med december 1958.

Konjunkturförändringens snabbhet kom bl. a. till klart uttryck på arbetsmarknaden,

som under loppet av fjolåret redovisade en successiv förbättring

av sysselsättningsläget. Arbetslösheten, som uppnådde ett maximum

vid årets början, sjönk sålunda kraftigt från och med vårmånaderna och

låg vid årets slut på 1956 års låga nivå.

Efter att ha hållit sig oförändrat från april 1958 till juli 1959 steg konsumentprisindex

under andra halvåret 1959 med 1 Va procent. Till prisuppgången

bidrog vissa råvaruprisstegringar, bl. a. på hudar och ull. Vidare förorsakade

det dåliga skörderesultatet i de västeuropeiska staterna en internationell

höjning av livsmedelspriserna. En fortsatt dragning uppåt gjorde sig

också gällande beträffande vissa tjänstepriser.

Bakom den ökade aktiviteten i Sverige under 1959 låg till en betydande

del den för svensk ekonomi vanliga stimulansfaktorn i inledningsfasen av

en konjunkturuppgång, nämligen en exportökning. Importuppgången däremot

kom i gång något senare i vårt land än i flertalet jämförliga länder,

vilket främst berodde på att den föga importkrävande byggnadsverksamheten

svarade för en väsentlig del av produktionsstegringen; en viss inhemsk

lagerförtäring ägde dessutom rum. Exportökningar noterades för samtliga

varugrupper med undantag för jordbruksprodukter, och särskilt kraftig var

stegringen för skogsprodukter samt järn och stål. Värdemässigt ökade exporten

under fjolåret med närmare 6 procent, medan importens stegring

stannade vid 2 procent. Export- och importpriserna sjönk med 2 resp. 3

procent. Den volymmässiga uppgången för exporten och importen kan beräknas

till 8 respektive 5 procent.

Till följd av exportens snabba stegring gav bytesbalansen gentemot utlandet

under 1959 ett överskott. Bytesbalansens plussaldo uppgick sålunda till

cirka 70 miljoner kronor, vilket i förhållande till saldot för 1958 innebär

en förbättring med cirka 350 miljoner kronor. Guld- och valutareserven

ökade under fjolåret med sammanlagt 57 miljoner kronor, vilket är ungefär

100 miljoner kronor mindre än 1958. Valutabehållningen vid 1959 års

slut uppgick till 3 047 miljoner kronor.

Såsom framgår av bankoutskottets memorial nr 2 (s. 16) uppgick det

statliga utgiftsöverskottet under 1959 till 1 921 miljoner kronor jämfört

med 1 019 miljoner kronor år 1958. Utgiftsöverskottets stegring föranleddes

såväl av ökade kapitalinvesteringar som av underskott på driftbudgeten.

Utgiftsöverskottet täcktes liksom 1958 till väsentlig del genom upplåning

i affärsbankerna och i riksbanken, sammanlagt 1 073 miljoner kronor jäm
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bankoutskottets utlåtande nr 7 år 1960

fört med 891 miljoner kronor 1958. På grund av de tillfälliga ändringarna i

betalningsströmmarna under december 1959 inför omsättningsskatten kunde

upplåningen hos posten öka till 620 miljoner kronor. På den övriga delen av

marknaden (försäkringsbolag, sparbanker m. fl.) placerades förra året 228

miljoner kronor. Vad speciellt gäller den statliga upplåningen i riksbanken

(397 miljoner kronor) får beaktas, att sedelomloppet ökade med 207 miljoner

kronor samt att riksbankens guld- och valutareserv minskade med 279

miljoner kronor.

Det statliga utgiftsöverskottet och den kortfristiga finansieringen av detta

genom upplåning i affärsbanker och riksbank har lett till en kraftig ökning

av bankernas och allmänhetens likviditet. Under 1959 har således inlåningen

i bankinstituten uppvisat en ökning, som ligger avsevärt över den

tidigare tillväxttakten. Största inlåningsökningen uppvisar affärsbankerna,

vilkas inlåningsökning steg från 1 724 miljoner kronor 1958 till 2 963 miljoner

kronor 1959. I betydande utsträckning rör det sig om företagsmedel, till

en del frigjorda genom lagerminskning. Även inlåningen i postgirokontoret

steg väsentligt från slutet av 1958 till slutet av 1959; ökningen under 1959,

som uppgick till 981 miljoner kronor, får dock ses mot bakgrunden av den

temporära överflyttning av medel från affärsbanker, sparbanker m. fl.

kreditinstitut till postgirokontoret, som skedde vid årsslutet.

Utskottet anser sig böra framhålla, att betydande risker för rubbningar

av den samhällsekonomiska balansen är förbundna med den av utgiftsöverskottet

föranledda höga likviditeten på marknaden i ett läge präglat av

konjunkturförbättring. Korrektivet måste, bl. a. med hänsyn till omfattningen

av detta utgiftsöverskott, i främsta rummet vara att finna på det

finanspolitiska området och bestå i en så långt möjligt genomförd begränsning

av det statliga lånebehovet.

Samtidigt får betonas att möjligheterna att med kreditpolitiska åtgärder

uppnå större effekt i ett sådant läge blivit begränsade. Riksbanken meddelade

emellertid i slutet av maj 1959 affärsbankerna, att åtgärder i syfte att

begränsa en fortsatt ökning av utlåningen till allmänheten kunde komma

att vidtagas. Då de minimital för likviditetskvoter som affärsbankerna rekommenderats

iakttaga och som varit oförändrade sedan 1952 hade kommit

att ligga under de av bankerna faktiskt redovisade kvoterna, företogs i

juli 1959 en viss anpassning av affärsbankernas minimikvoter till den faktiska

likviditeten. För att reducera bankernas möjligheter att utnyttja överskottslikviditeten

skedde dels en ändrad indelning i kvotgrupper, dels en

höjning av minimikvoterna. Under hösten har riksbanken vidare vid sammanträden

med affärsbankerna framhållit att den fortsatta ökningen av

bankernas utlåning till allmänheten gav anledning till oro och att ytterligare

skärpning av restriktiviteten var nödvändig. Samtidigt får emellertid konstateras,

att systemet med likviditetskvoter har sina uppenbara begränsningar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 7 år 1960

5

Affärsbankernas utlåning till allmänheten steg under året med drygt 1 430

miljoner kronor samt krediter mot skattkammarväxlar och obligationer

(inkl. hypoteksobligationer) med cirka 1 120 miljoner kronor. Enligt

Svenska bankföreningens statistik för tiden november 1958—november 1959

dominerades affärsbankernas kreditgivning framför allt av utlåningsökningen

till handel och samfärdsel samt byggnads- och anläggningsverksamliet.

Nettokreditgivningen till industrien har däremot varit i stort sett oförändrad.

Hos sparbankerna och postsparbanken har kreditgivningen varit

koncentrerad på lån till allmänheten och inom denna grupp framför allt på

bostadsfinansiering och kommunlån.

Vad härefter angår kapitalmarknaden må konstateras, att 1959 liksom

föregående år under 1950-talet kännetecknats av knapphet på långfristigt

kapital. Mot ett »synligt» årligt nettosparande hos de s. k. kapitalmarknadsinstituten

av storleksordningen 3 miljarder kronor har från enbart bostadssektorn

förelegat ett behov av långtidslån — utöver den kapitalanskaffning

för bostadsändamål på hor tåt 1 miljard kronor som sker via statsbudgeten

—- på omkring 2 miljarder kronor. Härtill har kommit kommunernas och näringslivets

behov av långfristiga krediter som också representerar miljardbelopp.

En placering av hela eller huvuddelen av den statliga upplåningen på

kapitalmarknaden har sålunda inte varit möjlig om övriga låneintressen

samtidigt skulle kunna tillgodoses i rimlig omfattning. Staten har därför såsom

tidigare anförts täckt huvuddelen av de uppkomna budgetunderskotten

genom kortfristig upplåning i bankväsendet.

Vad i detta ärende förekommit har utskottet härigenom velat för riksdagen
omförmäla.

2:o) Protokoll och berättelser

Vid granskning av ovannämnda protokoll och berättelser har utskottet

i övrigt icke funnit något förhållande, som påkallat särskilt yttrande från

utskottets sida; vilket utskottet härmed får för riksdagen

anmäla.

3:o) Ansvarsfrihet för fullmäktige i riksbanken

Efter granskning av riksbankens räkenskaper för år 1958 har riksdagens

revisorer i sin därom avgivna berättelse meddelat, att de för sin del ansåge,

att ansvarsfrihet borde beviljas fullmäktige i riksbanken.

1 enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktionen

vill utskottet meddela, att med avseende å riksbankens tillstånd,

styrelse och förvaltning under den tid, granskningen omfattat, utskottet för

sin del anser, att ansvarsfrihet bör beviljas fullmäktige.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 7 år 1960

Utskottet hemställer alltså,

att ansvarsfrihet må beviljas fullmäktige i riksbanken

dels för förvaltningen under år 1958 av bankens såväl huvudkontor

som samtliga avdelningskontor i orterna, dels

ock för de beslut och åtgärder, som finnes antecknade i

fullmäktiges protokoll från och med den 10 januari 1959 till

och med den 9 januari innevarande år.

4:o) Ansvarsfrihet för fullmäktige i riksgäldskontoret

Riksdagens revisorer har för sin del tillstyrkt, att ansvarsfrihet måtte

beviljas fullmäktige i riksgäldskontoret för den tid revisionen omfattat.

Riksdagens revisorer har i sin berättelse angående statsverket behandlat

frågan om kostnaderna för riksdagstrycket. Utskottet avser att i samband

med behandlingen av huvudtiteln Riksdagen och dess verk in. in. redogöra

för denna fråga.

I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktionen

vill utskottet meddela, att med avseende å riksgäldskontorets ställning

och förvaltning under den tid, granskningen omfattat, utskottet för

sin del anser, att ansvarsfrihet bör beviljas fullmäktige.

Utskottet hemställer alltså,

att fullmäktige i riksgäldskontoret må tillerkännas ansvarsfrihet

ej mindre för den av riksdagens revisorer granskade

förvaltningen av riksgäldskontoret under tiden 1 juli

1958—30 juni 1959 än även för alla beslut och åtgärder, som

finnes antecknade i fullmäktiges protokoll från och med den

10 januari 1959 till och med den 9 januari innevarande år.

Stockholm den 1 mars 1960

På bankoutskottets vägnar:

K. G. EWERLÖF

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Fahlander, Schmidt, Strandler,

Aspling, Yngve Nilsson, Stålile och Torsten Mattsson;

från andra kammaren: herrar Andersson i Ronneby, Sköldin, Regnéll,

Löfgren, Eliasson i Sundborn, Persson i Appuna, Agerberg och Adamsson.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 7 ur 1060 7

Särskilt yttrande beträffande punkten 1:o) av herrar Torsten Mattsson

och Eliasson i Sundborn:

Under de första månaderna föregående år förelåg en mycket betydande

arbetslöshet — f. ö. den största arbetslösheten hittills under efterkrigstiden

— trots omfattande beredskapsarbeten, statliga industribeställningar, ökat

bostadsbyggande, frisläppandet av medel från företagens investeringsfonder

och andra s. k. selektiva åtgärder. Från vårt håll har hävdats, att generellt

verkande åtgärder på ett tidigt stadium bort sättas in för att främja företagsamheten

och stärka dess konkurrenskraft. Den första för svar slinjen

mot arbetslöshet bör nämligen enligt vår mening gå inom företagen själva.

Från dessa utgångspunkter har vi även hävdat, att en prioritering av bostadsbyggandet

på bekostnad av de direkt produktiva investeringarna inom näringslivet

icke bör ske.

I början av 1959 förelåg enligt vår uppfattning förutsättningar för en

räntesänkning. En dylik lättnad i kreditpolitiken skulle självfallet varit av

särskild betydelse för de mindre företagen, som i regel har relativt begränsade

möjligheter till självfinansiering och vilka icke haft investeringsfonder att

tillgå. Därest denna räntesänkning genomförts hade dessutom en senare höjning

av räntan icke behövt ske till nuvarande höga nivå.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1960:100 Skrivelse till fullmäktige i riksgäldskontoret angående verkställd granskning av riksgäldskontorets styrelse och förvaltning m. m. a1 i texten
  2. Rskr. 1960:99 Skrivelse till Konungen i anledning av liungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 27 mars 1953 a1 i texten