Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 56 § lagen den 31 mars 1955

1960-03-01 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1960:9, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 56 § lagen den 31 mars 1955

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 9 år 1960

1

Nr 9

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående ändrad lydelse av 56 § lagen den

31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse.

I en den 12 februari 1960 dagtecknad proposition, nr 45, som hänvisats

till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj :t, under

åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll,

jämlikt § 87 regeringsformen föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen

fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 56 § lagen den

31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse.

Berörda lagförslag är av följande lydelse:

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 56 § lagen den 31 mars 1955 (nr 183)

om bankrörelse

Härigenom förordnas, att 56 § lagen den 31 mars 1955 om bankrörelse

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

56 §.

Bankaktiebolag må — — — må dock

1. stat, kommun---särskild säkerhet;

2. kortvarig kredit — — -— anses föreligga;

3. av vederhäftig — — — erhållits; samt

4. kredit utan särskild säkerhet till

ett belopp i varje särskilt fall av högst

sjuttiofemtusen kronor och sammanlagt

högst en tiondel av bankbolagets

eget kapital kunna lämnas småföretagare.

4. annan kredit utan särskild säkerhet

kunna lämnas till sammanlagt

högst en tiondel av bankbolagets eget

kapital samt till ett belopp i varje

särskilt fall av högst sjuttiofemtusen

kronor, då krediten lämnas småföretagare

för hans rörelse, och eljest

högst femtusen kronor.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 8 samt. Nr 9

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 9 år 1960

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet, i den

mån ej redogörelse därför lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.

Föredragande departementschefen har anfört följande.

Svenska affärsbanker startade hösten 1958 en ny form av kreditgivning

genom att bevilja privatpersoner kortfristiga amorteringslån å mindre belopp

— i allmänhet ej överstigande 3 000 kronor — utan att kräva särskild

säkerhet av låntagaren. Dessa lån, som benämnes privatlån, är enligt överenskommelse

mellan bankerna i första hand avsedda för personer med

regelbunden inkomst och ordnad ekonomi, vilka för anskaffning av bostad,

hemutrustning eller andra varaktiga konsumentvaror eller av annan särskild

anledning tillfälligt är i behov av kredit. Som den i 56 § banklagen

medgivna rätten att ge blancokrediter icke omfattar lån av nu ifrågavarande

art och ställande av säkerhet ej krävs av låntagaren, måste bankerna

skaffa annan säkerhet för lånen. Så har skett genom att varje bank för sig

träffat avtal med något utomstående företag, som iklätt sig borgen eller

annan garanti för lånens återbetalande. Bankerna är emellertid, bl. a. av

kostnadsskäl, ej tillfreds med detta system utan önskar få möjlighet att

bedriva låneverksamheten i fråga under andra betingelser än som nu

sker.

Fullmäktige i riksbanken har förordat att den av bankerna aktualiserade

frågan löses på det sättet att de i banklagen medgivna undantagen från

kravet på säkerhet för lämnade krediter utvidgas att omfatta även nu ifrågavarande

form av lån. Fullmäktige erinrar därvid om att sparbankerna

redan har rätt att ge blancokrediter till belopp i varje särskilt fall av högst

5 000 kronor och att för affärsbankerna i gällande banklag gjorts en betydligt

större eftergift från kravet på säkerhet än den, som nu ifrågasättes,

genom den bankerna medgivna rätten att lämna småföretagare krediter

ntan särskild säkerhet till ett belopp i varje särskilt fall av högst 75 000

kronor.

Oavsett hur man ser på frågan om användningen och utvecklingen av

den nu aktuella låneformen, vilken ju införts först hösten 1958, synes någon

tvekan knappast behöva råda om att affärsbankerna bör medges samma

lagliga möjligheter som sparbankerna redan har att lämna krediter av det

slag varom nu är fråga. Jag ansluter mig därför till den av fullmäktige i

riksbanken förordade och av övriga remissinstanser biträdda lösningen att

genom ändring av banklagen skapa möjlighet att lämna privatlån utan

särskild säkerhet. Lämpligast synes därvid vara att den i 56 § 4. banklagen

nu medgivna rätten att till ett sammanlagt belopp, som icke överstiger

en tiondel av bankens eget kapital, utan särskild säkerhet lämna

kredit åt småföretagare vidgas att omfatta även andra personer än sådana

som tillhör nämnda kategori. För annan än småföretagare bör därvid, i

likhet med vad som gäller för sparbankerna och i överensstämmelse med

vad affärsbankerna avsett med sin framställning, krediter i varje särskilt

fall icke få lämnas till högre belopp än 5 000 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 9 år 1960

3

Lagrådet yttrade:

Lagrådet hemställer, att orden »för småföretagare» för tydlighets skull

ändras till »då krediten lämnas småföretagare för hans rörelse». I övrigt

föranleder förslaget ingen erinran från lagrådets sida.

Denna hemställan har departementschefen funnit böra beaktas. Lagförslaget

har ändrats i enlighet med vad lagrådet förordat.

Utskottet. I likhet med föredragande departementschefen anser utskottet

att affärsbankerna bör medges samma lagliga möjligheter som sparbankerna

sedan 1955 har att lämna blancokrediter till ett belopp i varje särskilt

fall av högst 5 000 kronor. Erinras må att affärsbankerna redan tidigare erhållit

möjlighet att lämna blancokrediter till småföretagare. Möjligheten

för affärsbankerna att lämna privatlån utan särskild säkerhet bör lämpligen

skapas genom ändring av banklagen. Utskottet biträder det framlagda

förslaget härom och hemställer således,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Stockholm den 1 mars 1960

På bankoutskottets vägnar:

K. G. EWERLÖF

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Fahlander, Schmidt, Strandler,

Aspling, Yngve Nilsson, Åke Larsson och Torsten Mattsson;

från andra kammaren: herrar Andersson i Ronneby, Sköldin*, Löfgren,

Eliasson i Sundborn*, Persson i Appuna, Agerberg, Adamsson och

Nordgren.

* Ej närvarande vid justeringen.

600581 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1960:106 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Alaj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 23 mars 1956 s. 5 i texten