Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning angående områden för trålfiske vid ostkusten.

1960-11-08 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1960:40, Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning angående områden för trålfiske vid ostkusten.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 40 år 1960

1

Nr 40

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning angående

områden för trålfiske vid ostkusten.

I en inom riksdagen väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion, nämligen

11:593 av herr Hedin, har yrkats, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte anhålla om att fiskeristyrelsen verkställer en skyndsam utredning

om vilka områden innanför den yttre territorialgränsen vid ostkusten

som kan upplåtas för trålfiske.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för yrkandet, får utskottet hänvisa

till motionen.

Remissyttranden i anledning av motionen har avgivits av fiskeristyrelsen,

Sveriges fiskares riksförbund och Ostkustens trål- och havsfiskareförbund.

Fiskeristyrelsen har i ett den 22 februari 1960 avgivet remissyttrande

anfört följande.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 17 december 1959 angående fiske med trål

på visst område utanför kusten av Kalmar län, vilken skrivelse här i avskrift

bifogas, har styrelsen lämnat en närmare redogörelse för pågående

försöksverksamhet å ostkusten i syfte att utröna lämpliga områden för

strömmingsfiske med trål och att på grundval av försöksresultaten för Kungl.

Maj:t föreslå de omläggningar av trålgränsen på ostkusten, som ur olika

synpunkter kan befinnas lämpliga.

Den skyndsamma utredning, som i den remitterade motionen begäres, har

såsom av åberopade skrivelse framgår pågått sedan länge, varför den remitterade

motionen icke torde påkalla någon riksdagens vidare åtgärd.

Den i fiskeristyrelsens yttrande omnämnda skrivelsen till Kungl. Maj :t

har följande lydelse.

Med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 1 april 1949 (ändr. 12 maj 1955) angående

tillstånd för statens fiskeritjänstemän m. fl. att vid fångst av fisk och

skaldjur för fiskeriundersökningar eller fiskodlingsändamål använda förbjuden

redskap, m. m., har fiskeristyrelsen sedan 1957 i samarbete med

ifrågakommande hushållningssällskap och kustfiskarorganisationer föranstaltat

om till tiden begränsade försök med trålfiske

på ett flertal områden inom svenskt territorialvatten

vid rikets östra kust. Rörande den allmänna bakgrunden

till denna försöksverksamhet får styrelsen framhålla följande.

Vid västkusten, varest fiske med trål introducerades i början av detta sekel

ungefär samtidigt som molordrift infördes för fiskebåtar, fångas numera

sillen till övervägande del med trål, något som i sin mån belyses av

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1960. 10 saml. Nr 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 40 år 1960

att 1957 över 96 % av den till 81 000 ton uppgående sillfångsten togs med trål.

Vid Skånes och Blekinges kuster, där sedan gammalt sillen väsentligen

fångades medelst garn, kom silltrålfisket i gång på allvar först under 1940- talet och ger numera omkring 75 % av den totala sillfångsten vid dessa

kuststräckor; 1957 års siffror är här totalt omkring 12 750 ton, varav ungefär

9 350 ton utgörs av trålfångad sill. På ostkusten åter har av ålder skötfisket

varit den dominerande fiskemetoden för fångst av strömming. Först sedan

skötfisket efter strömming under en följd av år under 1940-talet och 1950- talets första del givit dåligt utbyte och fiskarbefolkningen därigenom råkat

i ett besvärligt läge samt försök med statens undersökningsfartyg »Eystrasalt»

utvisat att åtminstone på en del håll utmed ostkusten förutsättningar

funnes för strömmingsfiske med trål, väcktes fiskarnas intresse att själva

pröva denna fångstmetod. I anslutning härtill anhöll ett antal ostkustfiskare

i mitten av 1950-talet om dispens från förbudet mot trålfiske innanför den

yttre territorialgränsen på ostkusten.

Fiskeristyrelsen ansåg det angeläget alt så snart som möjligt få utrett,

huruvida förutsättningar i form av trålbara bottnar och tillräcklig fisktillgång

funnes för ett yrkesmässigt trålfiske innanför territorialgränsen vid

ostkusten i likhet med vad fallet visat sig vara utmed västkusten — varest

med ganska goda resultat Kungl. Maj :t medgivit årliga s. k. inflyttningar av

»trålgränsen», senast genom kungörelsen nr 1959:377 — varefter styrelsen

avsåge att i händelse av positiva resultat av utredningen hemställa om motsvarande

dispensbeslut av Kungl. Maj :t för de vattenområden vid ostkusten,

som lämpligen borde komma i fråga för ändamålet. Styrelsen var samtidigt

angelägen att söka utröna, huruvida trålfiske inom försöksområdena kunde

verka ofördelaktigt ur fiskevårdssynpunkt eller med hänsyn till eventuellt

andra i trakten förekommande fisken.

Mot den fiskeritekniska bakgrund som här tecknats har man att se den

inledningsvis berörda försöksverksamheten å ostkusten, till vars närmare

utformning styrelsen nu övergår. Först bör framhållas att eftersom trålfiskeförbudet

i Kungl. Maj :ts fiskeristadga icke i olikhet med vissa andra

fiskemetoder kan dispenseras av fiskeristyrelsen utan endast av Kungl.

Maj:t (jfr de för rikets västra kust gällande trålfiskedispenserna), har den

ifrågavarande försöksverksamheten å ostkusten måst konstrueras såsom

»uppdragsförsök» enligt Kungl. Maj :ts åberopade beslut den 1 april 1949,

vilket beslut icke är begränsat till allenast vissa fiskemetoder utan efter sin

lydelse även innefattar dispens från trålfiskeförbudet under de i övrigt i

beslutet upptagna villkoren.

Med denna rättsliga utgångspunkt upplades försöksverksamheten så, att

fiskeriintendenten i Österhavets distrikt S. J. Sjögren i första hand och

laboratorn vid havsfiskelaboratoriet i Lysekil G. Otterlind i andra hand erhöll

styrelsens uppdrag att utföra ifrågavarande trålfiskeförsök med rätt för

dem att skriftligen anmoda pålitliga och i övrigt lämpliga fiskare att biträda

i undersökningsverksamheten på sätt Kungl. Maj :ts beslut den 1 april 1949

stadgar. Förslag å lämpliga fiskare att biträda i verksamheten har avgivits

och avgives alltjämt av vederbörande lokala fiskarorganisation. I fiskarnas

försöksuppdrag ingår jämväl en skyldighet att med anlitande av ett

för ändamålet särskilt uppgjort formulär löpande avgiva rapporter om utfallet

av trålfiskeförsöken. Rapporteringsskyldigheten fullgöres i förhållande

till laboratorn Otterlind i Lysekil, vilkens uppdrag i förevarande hänseende

jämväl innefattar bearbetning av de inkomna rapporterna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 40 år 1960

3

Uti en den 23 juni 1959 dagtecknad, i samråd med fiskeriintendenten Sjögren

upprättad berättelse över utfallet av ovannämnda försöksverksamhet på

grundvalen av fiskarnas rapporter har laboratorn Otterlind föreslagit, att

ett inom svenskt territorialvatten vid kusten av Kalmar län beläget område

måtte från och med den 1 januari 1960 undantagas från det i 7 § fiskeristadgan

den 24 september 1954 (nr 607) upptagna förbudet mot trålfiske.

Styrelsen överlämnar härmed nämnda berättelse ävensom däröver av de

båda hushållningssällskapen i Kalmar län, Svenska sydkustfiskarnas centralförbund

och Svenska ostkustfiskarnas centralförbund avgivna utlåtanden

samt anför i anslutning härtill följande.

Laboratorn Otterlinds berättelse utmynnar i ett förslag att två i berättelsen

närmare angivna områden, å vilka lorsökstrålfiske anordnats av styrelsen

enligt den förut lämnade redogörelsen, nämligen ett område utanför

Eknaöarna SO Västervik och ett område i nordligaste Kalmarsund skulle

sammanföras till ett sammanhängande område medelst ett »mellanområde»,

och detta, av tre delar bestående, sammanlagda område skulle därefter av

Kungl. Maj :t genom kungörelse förklaras tillåtet för trålfiske. Rörande den

närmare innebörden av detta förslag och innehållet av remissyttrandena får

styrelsen anföra följande.

Försöksområdet utanför Eknaöarna anordnades av styrelsen den 4 januari

1958 och försöksområdet i nordligaste Kalmarsund den 9 maj samma år. På

sistnämnda område har trålfiskare från Blekinge — i tron att området läge

utanför territorialgränsen — redan tidigare bedrivit ett ganska omfattande

trålfiske. Försöksplanen för nämnda bägge områden fastställdes på sin tid

av fiskeristyrelsen att gälla tills vidare intill utgången av år 1959. På begäran

av vederbörande kustfiskarförbund har styrelsen den 10 november 1959

bl. a. förklarat att det nyssnämnda av laborator Otterlind till en enhet sammanförda

försöksområdet vid kusten av Kalmar län skulle — med viss

mindre ändring i gränsdragningen — utgöra ett trålfiskeförsöksområde i

styrelsens regi (= områdena A + B + C å bifogade kopia av urklipp ur sjökort).

Giltighetstiden angavs därvid av styrelsen till utången av år 1959.

Laborator Otterlinds förslag att det »sammanlagda» området skulle undantagas

från fiskeristadgans förbud mot trålfiske har tillstyrkts av Kalmar

läns södra hushållningssällskap och Svenska sydkustfiskarnas centralförbund,

medan Kalmar läns norra hushållningssällskap och Svenska ostkustfiskarnas

centralförbund (som i sin tur hört Norra Kalmar läns kustfiskareförbund,

Södra Kalmar läns kustfiskarförbund och Ölands fiskareförbund)

avstyrkt att ett dylikt »frigivande» sker, då tiden för gällande plan går ut

vid årsskiftet 1959/60.

Norra Kalmar läns kustfiskareförbund framhåller i sitt yttrande som

skäl mot ett »frigivande» av nämnda mellanområde att detta vore typiskt

skötfiskeområde och att trålfiske där ej prövats. Med hänsyn härtill avstår

styrelsen för närvarande från att föreslå att delta område inbegripes i ett

eventuellt undantag från fiskeristadgans trålfiskeförbud. Kvar skulle då stå

frågan om ett undantagande av återstående del av området från förbudet

mot trålfiske.

Rörande de motiv som ur styrelsens synpunkter kan åberopas för att ett

dylikt undantagande skall ske tämligen snart, må följande framhållas. Det

är fråga om ett försöksfiske. Detta innebär bl. a., alt det skall vara begränsat

till tiden. I begreppet försöksfiske ingår också att det skall vara fråga om

ett relativt begränsat antal deltagare. Emellertid föreligger faktiskt en viss

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr W år 1960

tendens att antalet delägare blir allt större. Detta är en fördel när det gäller

att få undersökningarna snabbt genomförda, och styrelsen har ansett det

angeläget att så kan ske. Å andra sidan kan sägas, att ju mer antalet deltagare

ökas på ett dylikt försöksområde, desto närmare träder en situation, som i

praktiken innebär att trålfiske därstädes blivit »fritt». Men det ankommer

på Kungl. Maj :t — icke på fiskeristyrelsen — att besluta att visst område

inom svenskt territorialvatten skall fritagas från fiskeristadgans förbud mot

trålfiske. En åtgärd från styrelsens sida att begränsa antalet deltagare på

varje försöksområde har varit att såsom medverkan inom varje område

endast antagits fiskare från det län, vid vars kust försöksområdet ligger.

Detta har emellertid i sin tur medfört, att fiskarna ofta vill betrakta dylikt

försöksområde såsom ett för länets fiskare förbehållet fiskeområde, vilket

man så länge som möjligt vill reservera för länets egna fiskare. En sådan

tendens kan ej anses stå i överensstämmelse med grundprinciperna i svensk

fiskerilagstiftning. Med hänsyn bl. a. härtill är styrelsen angelägen om att

berörda försök icke får pågå alltför lång tid.

Styrelsen anser det lämpligt, att de i laborator Otterlinds berättelse angivna

bägge trålfiskeförsöksområdena i Kalmar län — området utanför

Eknaöarna och området i nordligaste Kalmarsund — snarast möjligt kunde

genom Kungl. Maj :ts beslut undantagas från fiskeristadgans trålfiskeförbud.

För dessa områden behöver i så fall icke någon rapportskyldighet föreskrivas.

Den i SFS nr 444/1959 intagna föreskriften om att trålfiske ej må

ske närmare ö eller skär än 1 000 meter bör däremot gälla för här åsyftade

bägge områden utanför Kalmar läns kust vid ett eventuellt undantagande

av desamma från fiskeristadgans trålfiskeförbud. Undantaget bör tills

vidare lämnas för ett år i sänder men torde ej behöva begränsas att gälla

under viss årstid.

Nu gällande, av styrelsen fastställda planer för trålfiskeförsöken i Kalmar

län och i Östergötlands län utlöper med årsskiftet 1959/60. Motsvarande planer

för Södermanlands län och Stockholms län löper ut den 30 juni 1960.

Styrelsen avser att förlänga giltighetstiden för trålfiskeförsöken vid Kalmar

läns kust intill dess Kungl. Maj :t meddelat beslut i anledning av förevarande

framställning av styrelsen.

Styrelsen avser slutligen att till sommaren 1960 — i anslutning till att

styrelsen i fråga om det av Kungl. Maj :t medgivna trålfiskeområdet väster

om Landsort (jfr SFS 444/1959) begär förnyelse av dispensen från fiskeristadgans

trålfiskeförbud — jämväl taga ställning till frågan om lämpligheten

av att samtidigt undantaga vissa av fiskeristyrelsens trålfiskeförsöksområden

i Östergötlands, Södermanlands och Stockholms län från samma

förbud och att låta dem inflyta i sist åsyftade kungörelse.

Under hänvisning till vad ovan anförts får fiskeristyrelsen hemställa att

Kungl. Maj :t måtte medgiva att tills vidare till och med den 30 december

1960 här åsyftade bägge områden utanför Kalmar läns kust (= områdena A

och B å bifogade kopia av urklipp ur sjökort) måtte undantagas från gällande

trålfiskeförbud.

Sveriges fiskares riksförbund har i remissyttrande den 1 september 1960

uttalat sig sålunda.

I motionen framhålles att trålfisket på ostkusten utökats under senare

år, vilket enligt vår uppfattning är med verkligheten överensstämmande.

Tyvärr är bottenförhållandena utanför ostkusten i regel ej lämpade för

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr W år 1900

5

trålfiske, och med hänsyn till behovet av skydd såväl åt fiskbeståndet som

åt andra fiskares redskap är trålfiske ej tillåtet innanför den yttre territorialgränsen.

Vissa områden har emellertid upplåtits för sådant fiske på försök

i avsikt att därigenom få en undersökning om hur stor skadegörelsen

i berörda avseenden kan komma att bli.

I motionen framhålles vidare att trålning innanför den fastställda gränsen

torde kunna ske utan men för strömmingsbeståndet och utan att andra

berörda fiskarkategorier kommer att lida någon skada. Denna förmodan

kan vara välgrundad, eftersom undersökningar härom ständigt pågår i

fiskeristyrelsens regi och flera för trålning lämpliga områden under senare

år kunnat anvisas.

Det bör samtidigt framhållas, att dessa pågående undersökningar kräver

ganska lång tid och att de tyvärr icke kan forceras, eftersom det här gäller

att samtidigt följa uppkommande förändringar i fiskbeståndet.

Med hänvisning till att den i motionen åsyftade utredningen redan är

i gång och till att fiskeristyrelsen icke behöver ges ett sådant uppdrag,

eftersom undersökningarna sker i styrelsens regi, anser vi, att föreliggande

motion icke bör föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Ostkustens trål- och havsfiskareförbund har anfört följande i ett den 25

maj 1960 dagtecknat remissyttrande.

För den kategori av fiskare det här gäller, vilka genom stora personliga

uppoffringar investerat kapital i redskap och båtar för att kunna rationalisera

sin verksamhet och göra fiskaryrket någotsånär lönsamt, är det för

att möjliggöra en fortsatt verksamhet av största vikt att möjligheter gives

till fiske på områden inom den yttre territorialgränsen. Detta gäller särskilt

under perioder av dåligt väder, då fisket skulle kunna bedrivas på mer

närliggande platser där fisken uppehåller sig. Härigenom torde man kunna

undvika onödig förslitning av människor och materiel samt många timmars

kostnadsfullt arbete vid färd i olämplig väderlek till långt ut liggande

fångstplatser där resultatet av mödan ändå kanske blir mycket ringa.

Under sådana förhållanden anser förbundet det naturligt att fiske fick

förekomma på sådana mer närliggande platser där fångst kan erhållas.

Vidare är att märka att det, på de områden efter ostkusten där trålfiske

bedrives, finns en vidsträckt och djup skärgård vilken ger stora fredningsområden

för fisken och som i förhållande till sin yta erbjuder mycket begränsade

områden med för trålfiske lämpliga botten- och djupförhållanden.

På lämpliga områden förekommer dessutom under perioden september—maj

knappast andra fiskslag än strömming och torsk varför trålfiske

under denna tid inte kan ha någon inverkan på beståndet av annan fisk.

Ostkustens Trål- och Havsfiskareförbund vill, med stöd av vad här ovan

framhållits, hävda önskvärdheten av att:

För kuststräckan mellan Ölands Norra udde och örskär, trålfiskegränsen

för svenska fiskare flyttas till den inre territorialgränsen utan någon

inskränkning. Under tiden 1 september—1 maj trålfiske får bedrivas av

svenska fiskare innanför den inre territorialgränsen å allmänt vatten med

ett större djup än 30 meter, dock ej närmare land, ö eller skär som ej

ständigt överspolas av vatten, än 1 000 meter. Inom sist nämnda områden

bör begränsning göras på redskapens storlek, bestämd så att redskapen kan

bogseras av två st. fartyg med vardera högst 30 hk maskinstyrka. Därtill

bör fiske endast få bedrivas under dager samt med bottenhål.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr bO år 1960

Med hänvisning till vad här ovan framförts och med understrykande av

frågans samhällsekonomiska vikt får vi bestämt tillstyrka ett snabbt verkställande

av den i motionen begärda utredningen.

Utskottet

I motionen II: 593 har påyrkats en utredning om vilka områden innanför

den yttre territorialgränsen vid ostkusten som kan upplåtas för trålfiske.

Som framgår av de i det föregående redovisade yttrandena över motionen

pågår sedan en längre tid försöksverksamhet å ostkusten i syfte att

utröna lämpliga områden för strömmingsfiske med trål. På grundval av de

resultat som kan uppnås av nämnda försök avser fiskeristyrelsen att föreslå

sådana omläggningar av trålfiskegränsen på ostkusten, som ur olika

synpunkter kan befinnas lämpliga. På förslag av fiskeristyrelsen har Kungl.

Maj:t för övrigt sommaren 1960 försöksvis undantagit vissa ytterligare

områden från gällande förbud mot trålfiske.

Det i motionen angivna syftemålet synes som av det föregående framgår

redan vara tillgodosett. Med hänvisning härtill hemställer utskottet,

att motionen II: 593 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 8 november 1960

På jordbruksutskottets vägnar:

RUDOLF ANDERBERG

Närvarande: se under utlåtande nr 39.

! |

i

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE, STHLM 60

006258

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.