Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning angående områden för trålfiske vid ostkusten.
1960-11-08 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1960:40, Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning angående områden för trålfiske vid ostkusten.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr 40 år 1960
1
Nr 40
Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning angående
områden för trålfiske vid ostkusten.
I en inom riksdagen väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion, nämligen
11:593 av herr Hedin, har yrkats, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla om att fiskeristyrelsen verkställer en skyndsam utredning
om vilka områden innanför den yttre territorialgränsen vid ostkusten
som kan upplåtas för trålfiske.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för yrkandet, får utskottet hänvisa
till motionen.
Remissyttranden i anledning av motionen har avgivits av fiskeristyrelsen,
Sveriges fiskares riksförbund och Ostkustens trål- och havsfiskareförbund.
Fiskeristyrelsen har i ett den 22 februari 1960 avgivet remissyttrande
anfört följande.
I skrivelse till Kungl. Maj :t den 17 december 1959 angående fiske med trål
på visst område utanför kusten av Kalmar län, vilken skrivelse här i avskrift
bifogas, har styrelsen lämnat en närmare redogörelse för pågående
försöksverksamhet å ostkusten i syfte att utröna lämpliga områden för
strömmingsfiske med trål och att på grundval av försöksresultaten för Kungl.
Maj:t föreslå de omläggningar av trålgränsen på ostkusten, som ur olika
synpunkter kan befinnas lämpliga.
Den skyndsamma utredning, som i den remitterade motionen begäres, har
såsom av åberopade skrivelse framgår pågått sedan länge, varför den remitterade
motionen icke torde påkalla någon riksdagens vidare åtgärd.
Den i fiskeristyrelsens yttrande omnämnda skrivelsen till Kungl. Maj :t
har följande lydelse.
Med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 1 april 1949 (ändr. 12 maj 1955) angående
tillstånd för statens fiskeritjänstemän m. fl. att vid fångst av fisk och
skaldjur för fiskeriundersökningar eller fiskodlingsändamål använda förbjuden
redskap, m. m., har fiskeristyrelsen sedan 1957 i samarbete med
ifrågakommande hushållningssällskap och kustfiskarorganisationer föranstaltat
om till tiden begränsade försök med trålfiske
på ett flertal områden inom svenskt territorialvatten
vid rikets östra kust. Rörande den allmänna bakgrunden
till denna försöksverksamhet får styrelsen framhålla följande.
Vid västkusten, varest fiske med trål introducerades i början av detta sekel
ungefär samtidigt som molordrift infördes för fiskebåtar, fångas numera
sillen till övervägande del med trål, något som i sin mån belyses av
1 —Bihang till riksdagens protokoll 1960. 10 saml. Nr 40
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 40 år 1960
att 1957 över 96 % av den till 81 000 ton uppgående sillfångsten togs med trål.
Vid Skånes och Blekinges kuster, där sedan gammalt sillen väsentligen
fångades medelst garn, kom silltrålfisket i gång på allvar först under 1940- talet och ger numera omkring 75 % av den totala sillfångsten vid dessa
kuststräckor; 1957 års siffror är här totalt omkring 12 750 ton, varav ungefär
9 350 ton utgörs av trålfångad sill. På ostkusten åter har av ålder skötfisket
varit den dominerande fiskemetoden för fångst av strömming. Först sedan
skötfisket efter strömming under en följd av år under 1940-talet och 1950- talets första del givit dåligt utbyte och fiskarbefolkningen därigenom råkat
i ett besvärligt läge samt försök med statens undersökningsfartyg »Eystrasalt»
utvisat att åtminstone på en del håll utmed ostkusten förutsättningar
funnes för strömmingsfiske med trål, väcktes fiskarnas intresse att själva
pröva denna fångstmetod. I anslutning härtill anhöll ett antal ostkustfiskare
i mitten av 1950-talet om dispens från förbudet mot trålfiske innanför den
yttre territorialgränsen på ostkusten.
Fiskeristyrelsen ansåg det angeläget alt så snart som möjligt få utrett,
huruvida förutsättningar i form av trålbara bottnar och tillräcklig fisktillgång
funnes för ett yrkesmässigt trålfiske innanför territorialgränsen vid
ostkusten i likhet med vad fallet visat sig vara utmed västkusten — varest
med ganska goda resultat Kungl. Maj :t medgivit årliga s. k. inflyttningar av
»trålgränsen», senast genom kungörelsen nr 1959:377 — varefter styrelsen
avsåge att i händelse av positiva resultat av utredningen hemställa om motsvarande
dispensbeslut av Kungl. Maj :t för de vattenområden vid ostkusten,
som lämpligen borde komma i fråga för ändamålet. Styrelsen var samtidigt
angelägen att söka utröna, huruvida trålfiske inom försöksområdena kunde
verka ofördelaktigt ur fiskevårdssynpunkt eller med hänsyn till eventuellt
andra i trakten förekommande fisken.
Mot den fiskeritekniska bakgrund som här tecknats har man att se den
inledningsvis berörda försöksverksamheten å ostkusten, till vars närmare
utformning styrelsen nu övergår. Först bör framhållas att eftersom trålfiskeförbudet
i Kungl. Maj :ts fiskeristadga icke i olikhet med vissa andra
fiskemetoder kan dispenseras av fiskeristyrelsen utan endast av Kungl.
Maj:t (jfr de för rikets västra kust gällande trålfiskedispenserna), har den
ifrågavarande försöksverksamheten å ostkusten måst konstrueras såsom
»uppdragsförsök» enligt Kungl. Maj :ts åberopade beslut den 1 april 1949,
vilket beslut icke är begränsat till allenast vissa fiskemetoder utan efter sin
lydelse även innefattar dispens från trålfiskeförbudet under de i övrigt i
beslutet upptagna villkoren.
Med denna rättsliga utgångspunkt upplades försöksverksamheten så, att
fiskeriintendenten i Österhavets distrikt S. J. Sjögren i första hand och
laboratorn vid havsfiskelaboratoriet i Lysekil G. Otterlind i andra hand erhöll
styrelsens uppdrag att utföra ifrågavarande trålfiskeförsök med rätt för
dem att skriftligen anmoda pålitliga och i övrigt lämpliga fiskare att biträda
i undersökningsverksamheten på sätt Kungl. Maj :ts beslut den 1 april 1949
stadgar. Förslag å lämpliga fiskare att biträda i verksamheten har avgivits
och avgives alltjämt av vederbörande lokala fiskarorganisation. I fiskarnas
försöksuppdrag ingår jämväl en skyldighet att med anlitande av ett
för ändamålet särskilt uppgjort formulär löpande avgiva rapporter om utfallet
av trålfiskeförsöken. Rapporteringsskyldigheten fullgöres i förhållande
till laboratorn Otterlind i Lysekil, vilkens uppdrag i förevarande hänseende
jämväl innefattar bearbetning av de inkomna rapporterna.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 40 år 1960
3
Uti en den 23 juni 1959 dagtecknad, i samråd med fiskeriintendenten Sjögren
upprättad berättelse över utfallet av ovannämnda försöksverksamhet på
grundvalen av fiskarnas rapporter har laboratorn Otterlind föreslagit, att
ett inom svenskt territorialvatten vid kusten av Kalmar län beläget område
måtte från och med den 1 januari 1960 undantagas från det i 7 § fiskeristadgan
den 24 september 1954 (nr 607) upptagna förbudet mot trålfiske.
Styrelsen överlämnar härmed nämnda berättelse ävensom däröver av de
båda hushållningssällskapen i Kalmar län, Svenska sydkustfiskarnas centralförbund
och Svenska ostkustfiskarnas centralförbund avgivna utlåtanden
samt anför i anslutning härtill följande.
Laboratorn Otterlinds berättelse utmynnar i ett förslag att två i berättelsen
närmare angivna områden, å vilka lorsökstrålfiske anordnats av styrelsen
enligt den förut lämnade redogörelsen, nämligen ett område utanför
Eknaöarna SO Västervik och ett område i nordligaste Kalmarsund skulle
sammanföras till ett sammanhängande område medelst ett »mellanområde»,
och detta, av tre delar bestående, sammanlagda område skulle därefter av
Kungl. Maj :t genom kungörelse förklaras tillåtet för trålfiske. Rörande den
närmare innebörden av detta förslag och innehållet av remissyttrandena får
styrelsen anföra följande.
Försöksområdet utanför Eknaöarna anordnades av styrelsen den 4 januari
1958 och försöksområdet i nordligaste Kalmarsund den 9 maj samma år. På
sistnämnda område har trålfiskare från Blekinge — i tron att området läge
utanför territorialgränsen — redan tidigare bedrivit ett ganska omfattande
trålfiske. Försöksplanen för nämnda bägge områden fastställdes på sin tid
av fiskeristyrelsen att gälla tills vidare intill utgången av år 1959. På begäran
av vederbörande kustfiskarförbund har styrelsen den 10 november 1959
bl. a. förklarat att det nyssnämnda av laborator Otterlind till en enhet sammanförda
försöksområdet vid kusten av Kalmar län skulle — med viss
mindre ändring i gränsdragningen — utgöra ett trålfiskeförsöksområde i
styrelsens regi (= områdena A + B + C å bifogade kopia av urklipp ur sjökort).
Giltighetstiden angavs därvid av styrelsen till utången av år 1959.
Laborator Otterlinds förslag att det »sammanlagda» området skulle undantagas
från fiskeristadgans förbud mot trålfiske har tillstyrkts av Kalmar
läns södra hushållningssällskap och Svenska sydkustfiskarnas centralförbund,
medan Kalmar läns norra hushållningssällskap och Svenska ostkustfiskarnas
centralförbund (som i sin tur hört Norra Kalmar läns kustfiskareförbund,
Södra Kalmar läns kustfiskarförbund och Ölands fiskareförbund)
avstyrkt att ett dylikt »frigivande» sker, då tiden för gällande plan går ut
vid årsskiftet 1959/60.
Norra Kalmar läns kustfiskareförbund framhåller i sitt yttrande som
skäl mot ett »frigivande» av nämnda mellanområde att detta vore typiskt
skötfiskeområde och att trålfiske där ej prövats. Med hänsyn härtill avstår
styrelsen för närvarande från att föreslå att delta område inbegripes i ett
eventuellt undantag från fiskeristadgans trålfiskeförbud. Kvar skulle då stå
frågan om ett undantagande av återstående del av området från förbudet
mot trålfiske.
Rörande de motiv som ur styrelsens synpunkter kan åberopas för att ett
dylikt undantagande skall ske tämligen snart, må följande framhållas. Det
är fråga om ett försöksfiske. Detta innebär bl. a., alt det skall vara begränsat
till tiden. I begreppet försöksfiske ingår också att det skall vara fråga om
ett relativt begränsat antal deltagare. Emellertid föreligger faktiskt en viss
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr W år 1960
tendens att antalet delägare blir allt större. Detta är en fördel när det gäller
att få undersökningarna snabbt genomförda, och styrelsen har ansett det
angeläget att så kan ske. Å andra sidan kan sägas, att ju mer antalet deltagare
ökas på ett dylikt försöksområde, desto närmare träder en situation, som i
praktiken innebär att trålfiske därstädes blivit »fritt». Men det ankommer
på Kungl. Maj :t — icke på fiskeristyrelsen — att besluta att visst område
inom svenskt territorialvatten skall fritagas från fiskeristadgans förbud mot
trålfiske. En åtgärd från styrelsens sida att begränsa antalet deltagare på
varje försöksområde har varit att såsom medverkan inom varje område
endast antagits fiskare från det län, vid vars kust försöksområdet ligger.
Detta har emellertid i sin tur medfört, att fiskarna ofta vill betrakta dylikt
försöksområde såsom ett för länets fiskare förbehållet fiskeområde, vilket
man så länge som möjligt vill reservera för länets egna fiskare. En sådan
tendens kan ej anses stå i överensstämmelse med grundprinciperna i svensk
fiskerilagstiftning. Med hänsyn bl. a. härtill är styrelsen angelägen om att
berörda försök icke får pågå alltför lång tid.
Styrelsen anser det lämpligt, att de i laborator Otterlinds berättelse angivna
bägge trålfiskeförsöksområdena i Kalmar län — området utanför
Eknaöarna och området i nordligaste Kalmarsund — snarast möjligt kunde
genom Kungl. Maj :ts beslut undantagas från fiskeristadgans trålfiskeförbud.
För dessa områden behöver i så fall icke någon rapportskyldighet föreskrivas.
Den i SFS nr 444/1959 intagna föreskriften om att trålfiske ej må
ske närmare ö eller skär än 1 000 meter bör däremot gälla för här åsyftade
bägge områden utanför Kalmar läns kust vid ett eventuellt undantagande
av desamma från fiskeristadgans trålfiskeförbud. Undantaget bör tills
vidare lämnas för ett år i sänder men torde ej behöva begränsas att gälla
under viss årstid.
Nu gällande, av styrelsen fastställda planer för trålfiskeförsöken i Kalmar
län och i Östergötlands län utlöper med årsskiftet 1959/60. Motsvarande planer
för Södermanlands län och Stockholms län löper ut den 30 juni 1960.
Styrelsen avser att förlänga giltighetstiden för trålfiskeförsöken vid Kalmar
läns kust intill dess Kungl. Maj :t meddelat beslut i anledning av förevarande
framställning av styrelsen.
Styrelsen avser slutligen att till sommaren 1960 — i anslutning till att
styrelsen i fråga om det av Kungl. Maj :t medgivna trålfiskeområdet väster
om Landsort (jfr SFS 444/1959) begär förnyelse av dispensen från fiskeristadgans
trålfiskeförbud — jämväl taga ställning till frågan om lämpligheten
av att samtidigt undantaga vissa av fiskeristyrelsens trålfiskeförsöksområden
i Östergötlands, Södermanlands och Stockholms län från samma
förbud och att låta dem inflyta i sist åsyftade kungörelse.
Under hänvisning till vad ovan anförts får fiskeristyrelsen hemställa att
Kungl. Maj :t måtte medgiva att tills vidare till och med den 30 december
1960 här åsyftade bägge områden utanför Kalmar läns kust (= områdena A
och B å bifogade kopia av urklipp ur sjökort) måtte undantagas från gällande
trålfiskeförbud.
Sveriges fiskares riksförbund har i remissyttrande den 1 september 1960
uttalat sig sålunda.
I motionen framhålles att trålfisket på ostkusten utökats under senare
år, vilket enligt vår uppfattning är med verkligheten överensstämmande.
Tyvärr är bottenförhållandena utanför ostkusten i regel ej lämpade för
Jordbruksutskottets utlåtande nr W år 1900
5
trålfiske, och med hänsyn till behovet av skydd såväl åt fiskbeståndet som
åt andra fiskares redskap är trålfiske ej tillåtet innanför den yttre territorialgränsen.
Vissa områden har emellertid upplåtits för sådant fiske på försök
i avsikt att därigenom få en undersökning om hur stor skadegörelsen
i berörda avseenden kan komma att bli.
I motionen framhålles vidare att trålning innanför den fastställda gränsen
torde kunna ske utan men för strömmingsbeståndet och utan att andra
berörda fiskarkategorier kommer att lida någon skada. Denna förmodan
kan vara välgrundad, eftersom undersökningar härom ständigt pågår i
fiskeristyrelsens regi och flera för trålning lämpliga områden under senare
år kunnat anvisas.
Det bör samtidigt framhållas, att dessa pågående undersökningar kräver
ganska lång tid och att de tyvärr icke kan forceras, eftersom det här gäller
att samtidigt följa uppkommande förändringar i fiskbeståndet.
Med hänvisning till att den i motionen åsyftade utredningen redan är
i gång och till att fiskeristyrelsen icke behöver ges ett sådant uppdrag,
eftersom undersökningarna sker i styrelsens regi, anser vi, att föreliggande
motion icke bör föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida.
Ostkustens trål- och havsfiskareförbund har anfört följande i ett den 25
maj 1960 dagtecknat remissyttrande.
För den kategori av fiskare det här gäller, vilka genom stora personliga
uppoffringar investerat kapital i redskap och båtar för att kunna rationalisera
sin verksamhet och göra fiskaryrket någotsånär lönsamt, är det för
att möjliggöra en fortsatt verksamhet av största vikt att möjligheter gives
till fiske på områden inom den yttre territorialgränsen. Detta gäller särskilt
under perioder av dåligt väder, då fisket skulle kunna bedrivas på mer
närliggande platser där fisken uppehåller sig. Härigenom torde man kunna
undvika onödig förslitning av människor och materiel samt många timmars
kostnadsfullt arbete vid färd i olämplig väderlek till långt ut liggande
fångstplatser där resultatet av mödan ändå kanske blir mycket ringa.
Under sådana förhållanden anser förbundet det naturligt att fiske fick
förekomma på sådana mer närliggande platser där fångst kan erhållas.
Vidare är att märka att det, på de områden efter ostkusten där trålfiske
bedrives, finns en vidsträckt och djup skärgård vilken ger stora fredningsområden
för fisken och som i förhållande till sin yta erbjuder mycket begränsade
områden med för trålfiske lämpliga botten- och djupförhållanden.
På lämpliga områden förekommer dessutom under perioden september—maj
knappast andra fiskslag än strömming och torsk varför trålfiske
under denna tid inte kan ha någon inverkan på beståndet av annan fisk.
Ostkustens Trål- och Havsfiskareförbund vill, med stöd av vad här ovan
framhållits, hävda önskvärdheten av att:
För kuststräckan mellan Ölands Norra udde och örskär, trålfiskegränsen
för svenska fiskare flyttas till den inre territorialgränsen utan någon
inskränkning. Under tiden 1 september—1 maj trålfiske får bedrivas av
svenska fiskare innanför den inre territorialgränsen å allmänt vatten med
ett större djup än 30 meter, dock ej närmare land, ö eller skär som ej
ständigt överspolas av vatten, än 1 000 meter. Inom sist nämnda områden
bör begränsning göras på redskapens storlek, bestämd så att redskapen kan
bogseras av två st. fartyg med vardera högst 30 hk maskinstyrka. Därtill
bör fiske endast få bedrivas under dager samt med bottenhål.
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr bO år 1960
Med hänvisning till vad här ovan framförts och med understrykande av
frågans samhällsekonomiska vikt får vi bestämt tillstyrka ett snabbt verkställande
av den i motionen begärda utredningen.
Utskottet
I motionen II: 593 har påyrkats en utredning om vilka områden innanför
den yttre territorialgränsen vid ostkusten som kan upplåtas för trålfiske.
Som framgår av de i det föregående redovisade yttrandena över motionen
pågår sedan en längre tid försöksverksamhet å ostkusten i syfte att
utröna lämpliga områden för strömmingsfiske med trål. På grundval av de
resultat som kan uppnås av nämnda försök avser fiskeristyrelsen att föreslå
sådana omläggningar av trålfiskegränsen på ostkusten, som ur olika
synpunkter kan befinnas lämpliga. På förslag av fiskeristyrelsen har Kungl.
Maj:t för övrigt sommaren 1960 försöksvis undantagit vissa ytterligare
områden från gällande förbud mot trålfiske.
Det i motionen angivna syftemålet synes som av det föregående framgår
redan vara tillgodosett. Med hänvisning härtill hemställer utskottet,
att motionen II: 593 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 8 november 1960
På jordbruksutskottets vägnar:
RUDOLF ANDERBERG
Närvarande: se under utlåtande nr 39.
! |
i
IDUNS TRYCKERI. ESSELTE, STHLM 60
006258
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.