Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i 52 § 2 mom. kommunala vallagen.

1960-02-25 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1960:2, Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i 52 § 2 mom. kommunala vallagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 år 1960

1

Nr 2

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i 52 §

2 mom. kommunala vallagen.

Uti de likalydande till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 85

i första kammaren av herr Lundström m. fl. och nr 103 i andra kammaren

av herr Åhman föreslås att 52 § 2 mom. kommunala vallagen ändras så att,

då fullmäktig avgår före den bestämda tjänstgöringstidens utgång, ny sammanräkning

skall företagas »på anmälan från fullmäktiges presidium» till

vederbörande myndighet samt att utskottet måtte utforma härför erforderlig

lagtext.

Beträffande motiveringen får utskottet, i den mån redogörelse icke lämnas

i det följande, hänvisa till motionerna.

Gällande bestämmelser. Kommunala vallagen, i vilken sammanförts bestämmelserna

om bl. a. val av kommunal-, municipal- och kyrkofullmäktige

samt val av stadsfullmäktige, innehåller i 52 § 2 mom. — med den lydelse

detta lagrum skall ha enligt lagen med vissa bestämmelser om kommunala

val för perioden 1959—1962 m. m. — följande stadgande: Avgår

fullmäktig före den bestämda tjänstgöringstidens utgång, skall på fullmäktiges

anmälan ny sammanräkning företagas. Sammanräkningen verkställes

vid offentlig förrättning, som skall påbörjas så snart omständigheterna medgiva

det.

I 42 och 63 §§ samma lag stadgas vilken myndighet, som har att verkställa

sammanräkning. Vid val av kommunalfullmäktige och municipalfullmäktige

samt vid val av kyrkofullmäktige i församling, som består av

enbart landsbygd eller av landsbygd och stad, är länsstyrelsen sammanräkningsmyndighet.

Då det gäller stadsfullmäktigval samt kyrkofullmäktigval

i stadsförsamling är magistraten eller — såvitt angår stad utan magistrat

— valnämnden sådan myndighet. I Stockholm har emellertid överståtliållarämbetet

att verkställa sammanräkning.

Det omförmälda stadgandet i 52 § 2 mom. kommunala vallagen äger tilllämpning

icke blott då fullmäktigplats blir ledig till följd av avsägelse eller

dödsfall utan även då fullmäktig blir skyldig frånträda sitt uppdrag på

grund av inträdd obehörighet alt inneha detsamma.

Enligt 7 § kommunallagen inträder obehörighet att inneha fullmäktiguppdrag,

då fullmäktig efter valet kommer i den ställning att han ej längre är

valbar. I sådant fall skall han omedelbart frånträda sitt uppdrag. Valbar
1

Bihang till riksdagens protokoll 1900. 5 samt. 2 avd. Nr 2

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 år 1960

hetsvillkoren anges i samma lagrum sålunda, att fullmäktige skall väljas

bland de röstberättigade, som äro boende inom kommunen och uppnått tjugutre

års ålder. Den som är omyndig eller i konkurstillstånd kan ej väljas

till fullmäktig. Ej heller kunna vissa särskilt angivna befattningshavare utses

till fullmäktige. -— Den som uppnått sextio års ålder må avsäga sig uppdrag

att vara fullmäktig. Eljest må ej någon avsäga sig sådant uppdrag med

mindre han uppgiver hinder vilket godkännes av fullmäktige.

Motsvarande bestämmelser som de i 7 § kommunallagen finnas för Stockholms

vidkommande intagna i kommunallagen för Stockholm.

Med avseende å valbarhet till kyrkofullmäktig, obehörighet till sådant

uppdrag och rätt till avsägelse från detsamma innehåller lagen om församlingsstyrelse

och -—- såvitt angår Stockholm — lagen om församlingsstyrelse

i Stockholm i huvudsak motsvarande bestämmelser som de för kommunalfullmäktige

gällande.

Historik. Före kommunallagsreformen 1930, då kommunala vallagen infördes,

funnos bestämmelserna om de kommunala representantvalen intagna

i respektive kommunalförordningar. Vidkommande förfarandet vid fulimäktigs

avgång innehöllo dessa förordningar i huvudsak samma stadgande

som det nu gällande i 52 § 2 mom. kommunala vallagen. I det förslag till

kommunal vallag, som i proposition nr 99 förelädes 1930 års riksdag, hade

stadgandet såtillvida fått en annan lydelse än äldre bestämmelsers att orden

»på fullmäktiges anmälan» icke medtagits. Departementschefen uttalade

i propositionen såsom förklaring härtill, att det synts honom, till förekommande

av missförhållanden, uppkomna på grund av underlåtenhet att

göra sådan anmälan, lämpligt att ej göra den sammanräknande myndighetens

befogenhet alt företaga ny rösträkning beroende på dylik anmälan.

Vid behandlingen av propositionen återinsatte emellertid konstitutionsutskottet

(utlåtande nr 30) de citerade orden i stadgandet utan att lämna

någon särskild motivering härför. Utskottets åtgärd härutinnan godtogs av

riksdagen och därmed erhöll stadgandet sin nuvarande lydelse.

Bestämmelserna i 52 § 2 mom. kommunala vallagen har därefter icke blivit

föremål för riksdagens behandling annat än i samband med att förslagframförts

om införande i större eller mindre utsträckning av suppleanter i

kommunernas fullmäktigförsamlingar. Senast skedde detta åren 1938 och

1944 (utskottets utlåtande nr 4/1938 och 8/1944) och vid båda tillfällena

ledde förslagen till riksdagsskrivelser med anhållan om utredning i de väckta

frågorna. I sin skrivelse av år 1938 anhöll riksdagen att Kungl. Maj:t

ville föranstalta om utredning och förslag till bestämmelser av innehåll att

i stad, som utgjorde egen förstakammarvalkrets vid val av stadsfullmäktige,

tillika skulle utses suppleanter för dessa med uppgift att vid förfall för fullmäktige

deltaga i val av ledamöter till första kammaren. 1 riksdagsskrivelsen

av år 1944 anhölls om utredning rörande lämpligheten av införande i

kommunallagarna av sådana bestämmelser, att vid val av stads-, kommunal-,

municipal- och kyrkofullmäktige även suppleanter måtte utses för att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 år 1960

3

inträda såväl vid ledamots avgång som vid hinder för honom att bevista

sammanträde. I konstitutionsutskottets utlåtande, som låg till grund för

sistnämnda riksdagsskrivelse, framhölls bland annat, att det måste anses

olämpligt att suppleant saknades för det fall att ledamot t. ex. på grund av

sjukdom, för fullgörande av offentligt uppdrag under längre tid eller till

följd av jäv i frågor om ansvarsfrihet vore förhindrad deltaga i fullmäktiges

sammanträden. Enligt utskottet gjorde nackdelarna med rådande system

sig särskilt påminta i de fall, då en ledamots frånvaro medförde att ett

annat beslut fattades än vad som skulle skett om den meningsgrupp den

frånvarande tillhörde varit fulltaligt representerad.

Den sålunda väckta frågan om att införa suppleanter för fullmäktige behandlades

av kommunallagskommittén, som i enlighet med Kungl. Maj :ts

bemyndigande tillsatts för att verkställa viss översyn av den kommunala

lagstiftningen och framlägga därav föranledda förslag. I sitt den 4 februari

1952 avlämnade betänkande med förslag till ny kommunallag (SOU 1952:

14) uttalade kommittén att den funnit sig böra avvisa tanken på ett allmänt

införande av suppleanter i primärkommunerna. Vid utvecklandet av skälen

hänför berörde kommittén bland annat frågan huruvida det erfarenhetsmässigt

kunde påvisas ett behov av fullmäktigsuppleanter till förhindrande

av att beslut fattades, som icke vore representativa för en fulltalig

församlings vilja. Kommittén förklarade att den icke ansett sig böra företaga

en undersökning i detta hänseende, vilken även om den begränsades

till ett relativt litet antal kommuner och avsåge en kortare tidrymd skulle

bli mycket tidsödande och för övrigt komma att lida av åtskilliga osäkerhetsmoment.

Emellertid ansåg kommittén betydelse böra tillmätas det förhållandet,

att man blott i en enda av de 90 kommuner, varifrån yttranden i

suppleantfrågan inkommit till kommittén, direkt hänvisat till att ärende

till följd av fullmäktigs frånvaro fått annan utgång än om församlingen

varit fulltalig. Särskilt med stöd härav ansåg sig kommittén kunna fastslå,

att behovet av fullmäktigsuppleanter till hindrande av att beslut förrycktes

genom fullmäktigs utevaro vore skäligen ringa.

I den proposition med förslag till kommunallag m. in. (nr 210), som förelädes

1953 års riksdag, förklarade departementschefen att han icke funnit

några bestämmelser om suppleanter för fullmäktige böra medtagas i förslaget.

Den behandling frågan fått i kommittén och i samband med remissen

syntes enligt departementschefen visa att det icke förelåge ett klart, till icke

alltför få kommuner begränsat behov av supplanter för att garantera fullmäktigs

funktionsduglighet och hindra tillfälliga omkastningar i partifördelningen.

I motioner, som väcktes i anledning av propositionen, yrkades

dock att riksdagen för sin del måtte besluta sådan ändring i förslaget att vid

val av stads-, kommunal- och municipalfullmäktige även suppleanter måtte

utses att inträda såväl vid ledamots avgång som vid hinder för honom

att bevista sammanträde. Konstitutionsutskottet, som behandlade propositionen

och de i anledning av denna väckta motionerna, anslöt sig till den

ståndpunkt departementschefen intagit i denna fråga och avstyrkte de nu be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 år 1960

rörda motionerna (utlåtande nr 22/1953). 1 sin motivering erinrade utskottet

bland annat om att av de 367 kommuner och municipalsamhällen, som yttrat

sig över kommitténs förslag, endast 4 förordat suppleantsystem. Detta måste

enligt utskottet uppenbarligen tolkas så att fullmäktiginstitutionen ansåges

fungera tillfredsställande även om icke suppleanter funnos för frånvarande

ledamöter. Utskottets utlåtande härutinnan godkändes av riksdagens båda

kamrar.

Praxis. Oavsett den ordalydelse, som 52 § 2 mom. kommunala vallagen sålunda

erhållit, nämligen att sammanräkning skall företagas »på fullmäktiges

anmälan» har vid inträffade fall av obehörighet att inneha fullmäktiguppdrag

enligt vissa regeringsrättsavgöranden det förfarandet godtagits att

sammanräkning verkställes efter därom hos länsstyrelse gjord anmälan av

fullmäktiges ordförande eller av person ej tillhörande fullmäktige (RÅ 1939

S. 283, 1940 S. 85 och S. 175 samt 1951 I. 295). 1 ett annat av regeringsrätten

avgjort fall (RÅ 1953 ref. 11) har emellertid förklarats att det icke tillkommer

valnämnd — vilken på sätt framgår av den tidigare redogörelsen i vissa

fall är sammanräkningsmyndighet — att pröva huruvida fullmäktig förlorat

behörighet att inneha sitt uppdrag. Sådan prövning har däremot ansetts

böra verkställas av länsstyrelse. Då det gäller avsägelse från uppdrag

att vara fullmäktig har i ett ytterligare regeringsrättsavgörande (RÅ 1958

I. 275) sammanräkning, som verkställts av valnämnd på anmälan av fullmäktiges

ordförande, undanröjts under motivering bland annat att fullmäktige

vid tiden för sammanräkningen icke godkänt avsägelsen.

Motionerna. Till stöd för de nu ifrågavarande motionerna anföres att man

— trots att enligt vissa regeringsrättsavgöranden sammanräkning må företagas

på anmälan av fullmäktiges ordförande eller annan person — i de

flesta fall följer lagens bokstav, varför vakanser i fullmäktige föreligger intill

dess fullmäktigsammanlräde hållits. Viktiga beslut kunna därför ofta

fattas av en icke fulltalig fullmäktigförsamling med så liten majoritet att

den frånvarandes röst kunde ha betytt en annan utgång i frågan. Särskilt

kan detta inträffa inom kyrkofullmäktige, som endast har tre ordinarie sammanträden

om året och där det kan förflyta 4—5 månader mellan sammanträdena

och sammanräkning kan fördröjas ännu längre. Motionärerna föreslå

därför att det omförmälda stadgandet i kommunala vallagen ändras så

att, då fullmäktig avgår före den bestämda tjänstgöringstidens utgång, ny

sammanräkning skall företagas »på anmälan från fullmäktiges presidium»

till vederbörande myndighet.

Utskottet. Såsom framgår av den tidigare redogörelsen upptogs vid kommunallagsreformen

1953 frågan om införande av suppleanter för fullmäktige

och i samband därmed spörsmålet i vad mån det erfarenhetsmässigt förekom

att fullmäktigledamöters frånvaro ledde till beslut som icke överensstämde

med en fulltalig församlings vilja. Såväl departementschefen som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 år 1960 5

kommunallagskommittén, vars betänkande tåg till grund för reformen, fann

behovet av fullmäktigsuppleanter till hindrande av att beslut förrycktes genom

fullmäktigs utevaro vara skäligen ringa. Till denna uppfattning anslöt

sig även utskottet. Det må framhållas att de därvid åsyftade fallen av utevaro

främst avsågo sådana inträffade fall, där tillfälligt hinder förelåge för

ledamot att bevista sammanträde, men jämväl torde ha inbegripit eventuella

fall, där fullmäktigförsamling icke vore fulltalig till följd av ledamots avgång.

De senare fallen förekomma säkerligen i mindre utsträckning än

fall då ledamot icke kan deltaga till följd av något tillfälligt hinder, exempelvis

sjukdom, fullgörande av offentligt uppdrag, jäv. Härtill kommer att

den vakans, som uppstår i samband med fullmäktigs avgång, är en engångsföreteelse.

De av motionärerna antydda farhågorna för att beslut ofta kunna fattas

av en icke fulltalig församling med så liten majoritet att den avgångnes

röst kunde ha betytt en annan utgång i saken äro enligt utskottets mening

överdrivna. Vid inträffade fall av obehörighet att inneha fullmäktiguppdrag

finnes — såsom framgår av tidigare omförmälda regeringsrättsavgöranden

— möjlighet att verkställa sammanräkning efter därom hos länsstyrelse

gjord anmälan av fullmäktiges ordförande eller av person ej tillhörande

fullmäktige. I dylika fall kan följaktligen den avgångne ersättas med

ny utsedd ledamot redan före instundande fullmäktigsammanträde. Nu

nämnda av regeringsrätten godtagna förfarande torde icke vara obekant för

kommunernas styresmän, särskilt som i tillgängliga kommentarer till kommunallagarna

redogörelse lämnats för regeringsrättens berörda avgöranden

härutinnan. Då del gäller avsägelse från uppdrag att vara fullmäktig finnes

överhuvudtaget icke någon möjlighet att få den som avsagt sig uppdraget

ersatt med ny ledamot före det att fullmäktigsammanträde hållits, eftersom

det ankommer på fullmäktige att taga ståndpunkt till huruvida avsägelsen

skall godkännas. I nu nämnda fall synes det — därest avsägelsen godkännes

— ändamålsenligt att ny sammanräkning verkställes på anmälan av fullmäktige.

På grund av vad i det föregående anförts finner utskottet sig icke böra

tillstyrka en ändring i motionernas syfte. Utskottet hemställer alltså,

att motionerna I: 85 och II: 103 icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 25 februari 1960.

På konstitutionsutskottets vägnar:

BENGT ELMGREN

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 år 1960

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elmgren, Damström*, Torsten Andersson,

Olsén*, Sveningsson, fru Segerstedt-Wiberg, herrar Erik Olsson, Nils-Eric

Gustafsson*, Dahl och Hedblom; samt

från andra kammaren: herrar Spångberg, Magnusson i Tumhult, von

Friesen, Jonsson i Haverö, Gustafsson i Bogla, Hammar, Andersson i Linköping,

Alemyr, fru Sjöqvist och herr Elmwall*.

* Ej närvarande vid justering.

600437 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.