Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1960

1960-05-17 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1960:22, Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1960

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1960

1

Nr 22

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till ändringar i regeringsformen m. m. ävensom i ämnet

väckta motioner.

Till konstitutionsutskottet har båda kamrarna den 22 april 1960 hänvisat

en av Kungl. Maj:t till riksdagen avlåten proposition, nr 143, vari Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för den 1 april 1960, till riksdagens

prövning i grundlagsenlig ordning framlagt förslag till 1) ändrad lydelse av

28 § regeringsformen; 2) upphävande av 31 § regeringsformen; samt 3)

ändrad lydelse av 51 § riksdagsordningen.

I propositionen föreslås för det första en uppmjukning av regeringsformens

bestämmelser om svenskt medborgarskap såsom villkor för erhållande av

statstjänst. Förslaget innebär, att vissa grupper av tjänster — nämligen de,

vilka kräver medicinsk eller teknisk utbildning — i vidgad utsträckning

skall stå öppna även för utlänningar. Nu gällande krav på att utlänning skall

vara av utmärkt förtjänst för att komma i fråga till vissa befattningar skall

enligt förslaget borttagas.

För att den i regeringsformen upptagna bestämmelsen att stadsfullmäktige

skall avgiva förslag vid tillsättande av befattning såsom borgmästare

eller rådman icke skall omöjliggöra ett eventuellt förstatligande av rådhusrätterna

redan inom den valperiod som börjar 1961 föreslås vidare, att nämnda

grundlagsbestämmelse upphäves.

Slutligen föreslås i propositionen slopande av det i riksdagsordningen

uppställda förbudet för talman att deltaga i kammares omröstning.

Beträffande de skäl, som ligger till grund för Kungl. Maj:ts förslag, får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till propositionen.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft följande

i anledning av propositionen väckta, till utskottet hänvisade motioner,

nämligen dels de likalydande motionerna nr 670 i första kammaren av herrar

Schött och Bergh, Ragnar, samt nr 827 i andra kammaren av herr Björkman

m. fl., dels de likalydande motionerna nr 669 i första kammaren av

herr Osvald och nr 828 i andra kammaren av herr Gustafsson i Göteborg,

dels motionen nr 829 i andra kammaren av herr Rglander m. fl., dels ock de

likalydande motionerna nr 650 i första kammaren av herr Sveningsson och

nr 803 i andra kammaren av herr Magnusson i Borås.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960.6 samt. 2 avd. Nr 22

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1960

I motionerna 1:670 och 11:827 hemställes, att riksdagen måtte avslå det

framlagda förslaget om ändrad lydelse av § 28 regeringsformen.

I motionerna I: 669 och II: 828 hemställes, att riksdagen för grundlagsenlig

behandling måtte antaga förslaget till ändrad lydelse av § 28 regeringsformen

med den ändringen, att andra punkten erhåller följande lydelse:

Till lärarebefattningar vid universiteterna, de teologiska läraretjänsterna likväl

undantagna, såsom ock till lärare- och andra beställningar vid andra

inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön konst, ävensom eljest till befattningar,

vilka kräva naturvetenskaplig, medicinsk eller teknisk utbildning,

må dock utnämnas även utländske män och kvinnor.

Motionen II: 829 utmynnar i en hemställan, alt riksdagen till grundlagsenlig

behandling måtte antaga — utom det i propositionen intagna förslaget

till ändring av regeringsformen § 28 — även det vid propositionen såsom

bilaga A fogade förslaget till grundlagsändringar.

I motionerna I: 650 och II: 803 hemställes, att riksdagen måtte avslå det

framlagda förslaget om ändrad lydelse av 51 § riksdagsordningen.

Beträffande de av motionärerna anförda skälen får utskottet hänvisa till

motionerna.

A. Frågan om svenskt medborgarskap såsom villkor för erhållande

av statstjänst

Den centrala bestämmelsen om svenskt medborgarskap som villkor för

erhållande av statstjänst återfinns i 28 § regeringsformen. Enligt detta stadgande

äger Konungen till de ämbeten och tjänster, å vilka han utfärdar

tullmakt, utnämna och befordra endast svenska medborgare. Härutöver innehåller

4 § regeringsformen bestämmelse om att statsrådets ledamöter

skall vara infödda svenska medborgare. Vid sidan av regeringsformens

nämnda bestämmelser stadgas i annan ordning krav på svenskt medborgarskap

för särskilda tjänster och befattningar i statlig eller eljest offentlig

tjänst. Exempelvis gäller enligt 4 kap. 1 § rättegångsbalken, att lagfaren

domare skall vara svensk medborgare. Vidare har i instruktioner för vissa

affärsdrivande verk intagits föreskrifter, som begränsar eller förhindrar

möjligheterna att anställa utländska medborgare.

Beträffande tolkningen och tillämpningen av förevarande bestämmelser

anföres i propositionen bland annat följande.

Efter bokstaven avser 28 § regeringsformen blott ett mindre antal statliga

tjänster, nämligen de vilkas innehavare medelst fullmakt tillsättes av

Kungl. Maj :t. Enligt praxis kräves emellertid svenskt medborgarskap även

då Kungl. Maj :t vid utnämningar använder sig av andra anställningsdokument

än fullmakt. Däremot har 28 § regeringsformen icke ansetts utgöra

hinder för förordnande av utlänning att på kortare tid som vikarie uppehålla

en tjänst, även om han icke kunnat komma i fråga som ordinarie innehavare

av denna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1960

3

För vissa grupper av tjänster innehåller emellertid 28 § regeringsformen

undantag från regeln att Kungl. Maj :t endast äger utnämna svenska medborgare

till innehavare av statstjänster.

Det första undantaget omfattar »lärarebefattningar vid universiteterna».

Det är här ej fråga om enbart professorsbefattningar utan också andra

befattningar, med vilka undervisningsskyldighet är förenad, t. ex. laboratorsbefattningar.

De teologiska lärarna omfattas icke av undantagsstadgandet,

vilket torde sammanhänga med att dessa vid sidan av sin vetenskapliga

gärning har till uppgift att utbilda präster för tjänstgöring i svenska

kyrkan.

En andra grupp utgöres av »lärare- och andra beställningar vid andra

inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön konst». Här avses t. ex. befattningar

vid statens bibliotek, arkiv och muséer men också lärartjänster vid

de speciella utbildningsanstalterna för exempelvis lantbruks-, veterinär- och

apotekaryrkena, om lärarverksamheten är förenad med vetenskaplig forskning.

Som en tredje grupp nämner lagen »läkarebefattningar». Detta stadgande

omfattar fasta läkartjänster av olika slag, exempelvis provinsialläkartjänsterna.

För samtliga tre nu nämnda grupper av befattningar gäller enligt grundlagens

föreskrift att en utlänning för att kunna utnämnas måste vara av

utmärkt förtjänst. Med hänsyn till denna föreskrift har det ansetts icke

vara tillräckligt att en utlänning är klart överlägsen de svenska medborgare,

som skulle kunna ifrågakomma, utan hans skicklighet måste också

absolut sett vara av hög kvalitet.

Ordalydelsen i nu ifrågavarande stadgande ger vid handen, att initiativet

till anställande av utlänning skall utgå från Kungl. Maj :t eller vederbörande

myndighet. Enligt praxis tillgår det emellertid i allmänhet så att utlänning,

som önskar ifrågakomma till en ledig tjänst, hos Kungl. Maj :t begär tillstånd

att i vanlig ordning få söka tjänsten. Då utlänningen erhållit sådant

tillstånd och därefter söker tjänsten, tillämpas den normala tillsättningsproceduren.

Från regeringsformens krav på svenskt medborgarskap som villkor för

erhållande av statstjänst finns ytterligare två undantag. Enligt det ena må

»Konungen kunna uti militära ämbeten nyttja utlänningar av sällsynt

skicklighet, men icke till kommendanter i fästningarna». Denna möjlighet

har icke på lång tid utnyttjats och stadgandet torde numera vara obsolet.

Det andra undantaget avser olönade konsuler. Det är här fråga om utländska

medborgare, som förordnas att på platser, där någon av utrikesdepartementet

utsänd och avlönad konsul av svensk nationalitet icke befunnits

erforderlig, handlägga vissa konsulära ärenden.

Vad härefter angår frågan om underordnad myndighets rätt att anställa

utländska medborgare kan enligt praxis i vart fall tjänster, som icke är

ordinarie, besättas med annan än svensk medborgare i vidare omfattning

än vad fallet är när ulnämningsrätten tillkommer Kungl. Maj:t. Eu förutlf

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 5 samt. 2 avd. Nr 22

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1960

sättning för att underordnad myndighet skall äga tillsätta en tjänst med

utländsk medborgare anses dock vara att Kungl. Maj:t därtill lämnar sitt

tillstånd.

Beträffande de kommunala tjänsterna är rättsläget mera svåröverskådligt.

Allmänt kan sägas, att när det gäller några av de mest betydelsefulla

av de kommunalt anställda grupperna, nämligen läkare- och lärarekategorierna,

lagbestämmelser saknas, som utestänger utländska medborgare från

anställning. Vad beträffar sådana kommunala läkartjänster, som tillsättes

av Kungl. Maj:t, exempelvis överläkartjänsterna vid kroppssjukhusen, tilllämpas

dock i praxis i full utsträckning bestämmelserna i 28 § regeringsformen.

För andra kommunala läkartjänster föreligger däremot icke något

formellt hinder för vederbörande huvudman att besätta tjänsterna med utländska

medborgare.

Frågan om uppmjukning av de restriktiva reglerna rörande utländska

medborgares möjligheter att erhålla svensk statstjänst har tidigare varit

föremål för riksdagens prövning. Sålunda väcktes motioner i ämnet bl. a.

vid 1932 och 1938 års riksdagar. De härvid framlagda förslagen avsåg att

vidga möjligheterna för vetenskapsmän inom de övriga nordiska länderna

att få anställning vid svenska universitet och högskolor. Motionerna avslogs

dock av riksdagen bland annat under framhållande av att § 28 regeringsformen

icke lade hinder i vägen för ett vidgat kulturutbyte på förevarande

områden med de övriga nordiska folken utan tvärtom öppnade möjlighet

för Kungl. Maj :t att, på eget initiativ eller på framställning av vederbörande

myndighet och under beaktande av alla på frågan inverkande omständigheter,

såväl från våra nordiska grannländer som från utomskandinaviska

länder kalla verkligt framstående förmågor.

Efter en vid 1947 års riksdag väckt motion (I: 114) hemställde emellertid

riksdagen i skrivelse (nr 131) till Kungl. Maj:t om utredning av frågan

om ökad delaktighet för danska, finländska, isländska och norska medborgare

i de rättigheter och förmåner som enligt svensk rätt tillkommer svenska

medborgare. Vidare hemställdes i skrivelsen, att Kungl. Maj :t vid lämplig

tidpunkt måtte hemställa om samarbete för gemensam reglering av nordiska

medborgares rättsställning i annat land än hemlandet. Skrivelsen

överlämnades till de sakkunniga för nordiskt samarbete på medborgarskapsrättens

område för att tagas under övervägande vid fullgörande av de sakkunnigas

uppdrag. De svenska delegerade bland nämnda sakkunniga framlade

år 1953 en översikt bl. a. för svensk lagstiftning och praxis beträffande

rätten att inneha såväl statstjänst som annan tjänst. Denna översikt överlämnades

av Kungl. Maj :t till Nordiska rådet med begäran om rådets utlåtande

angående nordiska medborgares rättsställning i annat nordiskt land

än hemlandet. Nordiska rådet antog år 1953 en rekommendation (nr 7), i vilken

regeringarna uppmanades överväga möjligheterna att fortlöpande vidtaga

praktiska och konkreta åtgärder i syfte att successivt utjämna olikheterna

mellan medborgare i respektive land och medborgare i övriga nordis
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1960

5

ka länder. I anledning av förevarande rekommendation beslöt de nordiska

justitieministrarna vid ett möte i Stockholm år 1953 uttala ett allmänt önskemål

om att de grundlagsmässiga hindren mot att i ett nordiskt land anställa

medborgare från annat nordiskt land i statstjänst skulle uppmjukas.

Vidare förtjänar framhållas, att en efter rekommendation av Nordiska rådet

tillsatt nordisk kommitté för utredning av frågan om gemensam nordisk

arbetsmarknad för läkare och tandläkare år 1959 avgivit betänkande (SOU

1959: 39) med förslag till överenskommelse mellan Danmark, Finland, Norge

och Sverige om gemensam nordisk arbetsmarknad för läkare. Enligt förslaget

skall medborgare, som i fördragsslutande stat avlagt medicinsk examen

och till följd därav vunnit obegränsad legitimation i den stat, där examen

avlagts, äga rätt att under vissa närmare angivna förutsättningar utöva

läkarkonsten i de övriga fördragsslutande staterna. Läkare i fördragsslutande

stat, som vunnit legitimation i annan sådan stat, bör enligt förslaget vara

i princip berättigad att erhålla civil tjänst såsom läkare i sistnämnda stat

utan hinder av att han icke är medborgare i denna stat. Envar fördragsslutande

stat skall enligt förslaget förbinda sig att vidta åtgärder för att i den

mån så befinnes möjligt genomföra de ändringar i gällande bestämmelser,

som är erforderliga för att tillgodose bl. a. nyssnämnda princip såvitt angår

statliga civila tjänster, ävensom i övrigt verka för att dessa principer

vinner tillämpning jämväl i fråga om icke statliga tjänster.

Sedan chefen för justitiedepartementet med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande

tillkallat en utredningsman, numera landshövdingen Olov Rylander,

för att verkställa översyn av bestämmelserna i § 28 regeringsformen om

svenskt medborgarskap såsom villkor för erhållande av statstjänst, har utredningsmannen

i stencilerat delbetänkande den 11 januari 1960 framlagt

förslag om ändrad lydelse av vissa bestämmelser i regeringsformen och riksdagsordningen.

Vid betänkandet fogat förslag till grundlagsändringar har

såsom bilaga A fogats vid detta utlåtande.

Utredningsmannens förslag innebär, att endast vissa för statslivet väsentliga

ämbeten och uppdrag grundlagsenligt skall vara förbehållna svenska

medborgare. Sålunda föreslås, att i grundlagen skall fastslås att till statsråd,

justilieråd, regeringsråd och justititiekansler endast svensk medborgare

skall kunna utnämnas. Grundlagsenligt krav på svenskt medborgarskap

skall vidare enligt förslaget upprätthållas i fråga om övriga i 35 § regeringsformen

nämnda förtroendesysslor och med dem jämförliga chefstjänster,

domar- och officersbefattningar samt biskopsämbeten. Beträffande övriga

statstjänster har utredningen visserligen utgått från att medborgarskapskrav

i ganska vidsträckt omfattning måste upprätthållas med anledning

bl. a. av säkerhetssynpunkter. Närmare bestämmelser härom avses emellertid

ej skola ingå i grundlagen, utan utredningen föreslår att frågan regleras

i en av Konung och riksdag gemensamt stiftad lag. Några närmare överväganden

angående innehållet i den ifrågavarande lagstiftningen har ej

redovisats av utredningen i denna etapp av utredningsarbetet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1960

Förslaget har varit föremål för en vidlyftig remissbehandling. Från olika

remissinstanser har vitsordats, att gällande grundlagsbestämmelser är alltför

restriktiva och bl. a. står hindrande i vägen för fortsatt utveckling av

det nordiska samarbetet, särskilt såvitt avser strävandena att åstadkomma

en gemensam nordisk arbetsmarknad för akademiker. Kritiska röster har

dock ej saknats. En del remissinstanser har hävdat, att reformen bör anstå

till dess förslag framlagts till den särskilda lag, vilken utredningsmannen

förutsatt skola komplettera de nya grundlagsbestämmelserna. Dessa remissinstanser

har menat, att frågan om utländsk medborgares tillträde till statstjänst

icke kan överblickas, förrän sådant förslag föreligger utarbetat. Det

bar också från en del håll gjorts gällande, att behovet av att i större utsträckning

än nu utnyttja utländska medborgare i svensk statstjänst icke

är mera trängande än att frågan om en grundlagsändring bör kunna uppskjutas

ännu en fyraårsperiod; med ett sådant uppskov skulle frågan kunna

samordnas med den väntade stora författningsreformen. De betänkligheter

mot förslaget som framkommit hänför sig även till det förhållandet

att det ej föreligger närmare utredning beträffande frågan i vilken utsträckning

svensk medborgare kan påräkna tillträde till statstjänst i övriga

nordiska länder. På några håll avvisas principiellt tanken att svenska statstjänster

i väsentligt större omfattning än f. n. skall stå öppna för utlänningar.

Departementschefen är liksom utredningsmannen av den uppfattningen,

att det i åtskilliga fall, där grundlagsfäst krav på svenskt medborgarskap

nu föreligger, skulle vara gynnsamt för Sverige att för en befattning kunna

förvärva en utlänning med erforderlig kompetens för arbetsuppgifterna.

Detta gäller enligt departementschefens mening icke blott tjänster på forskningens

och utbildningens områden utan även beträffande vissa delar av

den offentliga förvaltningen. Vid rekryteringen till de statliga befattningarna

bör nämligen statsnyttans krav i vidaste bemärkelse vara vägledande.

Att vid varje tillfälle kunna förvärva den för tjänsten bäst lämpade är ett

allmänt samhällsintresse. Hänsyn måste jämväl tagas till önskemålet om

intensifiering av det mellanfolkliga samarbetet, icke minst inom Norden.

Härtill kommer att Sverige inom vissa områden lider brist på fackutbildad

personal.

Departementschefen ansluter sig i allt väsentligt till utredningsmannens

förslag, att den huvudsakliga regleringen av frågan om svenskt medborgarskap

som villkor för erhållande av statstjänst bör ske genom särskild lag,

stiftad av Konung och riksdag gemensamt, samt att i grundlagen bör anges

de högre eller eljest mera betydelsefulla befattningar, vilka bör vara förbehållna

svenska medborgare.

I likhet med flera remissinstanser anser departementschefen det emellertid

vanskligt att taga definitiv ställning till den tillämnade reformen utan

att närmare utredning verkställts beträffande utformningen av den särskilda

lag, som skulle komplettera grundlagens bestämmelser. En överblick

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1960

7

över hela fältet av de problem, som på förevarande område gör sig gällande,

synes nödvändig, innan mera genomgripande ändringar i grundlagens nuvarande

bestämmelser vidtages. Denna överblick kan vinnas endast om

grundlagsbestämmelserna och föreskrifterna i den särskilda lagen överväges

i ett sammanhang.

Utredningsmannen bör därför enligt departementschefens mening fullfölja

förberedelserna till reformen genom att — efter vissa riktlinjer som

departementschefen angivit och med beaktande av de synpunkter som framkommit

vid remissbehandlingen av det nu föreliggande betänkandet —

utarbeta förslag till den särskilda lag, vilken förutsättes komma att innefatta

den närmare regleringen av förevarande fråga. Även utformningen

av grundlagsreglerna bör i samband härmed på nytt övervägas. Frågan härom

är emellertid föremål även för författningsutredningens överväganden,

låt vara att spörsmålet där icke har någon mera central betydelse. Utredningsmannen

bör följaktligen i nu angivna avseende utforma sitt förslag i

samråd med författningsutredningen. Departementschefen vill framhålla,

att den omständigheten att en fullständig omarbetning av våra grundlagar

pågår medför den fördelen, att utredningsmannen vid utformningen av

grundlagsbestämmelser i ämnet helt kan frigöra sig från innehållet i den

gällande, ålderdomligt avfattade grundlagen.

Departementschefen anför härefter följande:

»Emellertid föreligger ett aktuellt behov av jämkningar på särskilda punkter

i den gällande ordningen. Som framgår av den förut lämnade redogörelsen

för betänkandet angående en gemensam nordisk arbetsmarknad för

läkare — vilket betänkande vid företagen remissbehandling i huvudsak tillstyrkts

eller lämnats utan erinran — är en revision av 28 § regeringsformen

önskvärd för att en överenskommelse om gemensam nordisk arbetsmarknad

för Sveriges del skall få någon större betydelse. Det är angeläget, att man

snarast möjligt undanröjer hindren för ett sådant vidgat nordiskt samarbete,

som en gemensam arbetsmarknad för läkare skulle innebära. Gällande

lydelse av 28 § regeringsformen medger visserligen att andra än

svenska medborgare utnämnes till läkartjänster, men möjligheterna att utnyttja

detta medgivande begränsas av den i paragrafen uppställda förutsättningen

att vederbörande skall vara »av utmärkt förtjänst». Även beträffande

tandläkar- och sjukskötersketjänster är möjligheterna att anställa utlänningar

begränsade, vilket under rådande förhållanden är olägligt.

En annan grupp befattningar, beträffande vilka det föreligger ett påtagligt

och aktuellt intresse av att kunna till innehavare utse förtjänta utlänningar,

är vissa av de tjänster vid statliga verk och institutioner, som kräver

högre teknisk utbildning. Det kan knappast betecknas som en särskilt

tillfredsställande ordning att medan ett statligt bolag i förevarande hänseende

är så gott som obundet i sin anställningspolilik det statliga ämbetsverket

är utestängt från möjligheten att mera stadigvarande anställa utländska

medborgare i sådana tjänster. Med tekniker åsyftar jag i förevarande

sammanhang framför allt ingenjörer. Enligt min mening bör redan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1960

nu möjlighet öppnas att till de befattningar det här gäller förvärva även

utländska medborgare.»

För att tillgodose nu angivna önskemål förordar departementschefen,

att vissa ändringar vidtages i 28 § regeringsformen utan avvaktan på slutförande

av utredningen i ämnet. Till en början föreslås, att det i andra

punkten i första stycket uppställda kravet att vederbörande skall vara

»av utmärkt förtjänst» slopas. Ehuru denna ändring aktualiserats närmast

av läkarbristen synes det ej vara anledning att begränsa den till att avse

läkartjänsterna utan den bör gälla alla i sammanhanget avsedda befattningar.

Vidare föreslås den ändringen, att i stället för läkarbefattningar

nämnes befattningar som kräver medicinsk utbildning. Härigenom kommer

förutom läkare att inbegripas tandläkare och sjuksköterskor liksom

även veterinärer. Tilläggas bör därjämte befattningar som kräver teknisk

utbildning.

Departementschefen vill i detta sammanhang av praktiska skäl föreslå

sådan jämkning i grundlagstexten, att de i andra punkten av första stycket

avsedda befattningarna kan sökas av utlänningar under samma former

som svenska medborgare. Det numera betydelselösa undantaget för militära

befattningshavare torde kunna få utgå.

Genom de nu föreslagna ändringarna kommer de grundlagsmässiga hindren

för åstadkommande av en gemensam nordisk arbetsmarknad för akademiker

att å svensk sida undanröjas på stora områden.

Självfallet skall enligt departementschefens mening en utlänning ej anställas

i exempelvis en teknikerbefattning, om detta kan anses strida mot

landets säkerhetsintressen. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t eller vederbörande

underordnade organ att vid tillsättandet av tjänsten beakta dessa

intressen.

Bestämmelserna i 28 § regeringsformen avser visserligen formellt endast

statliga tjänster. Det är emellertid tydligt, att de nu föreslagna ändringarna

får betydelse även för de kommunala tjänsterna. Exempelvis ökas

möjligheterna att besätta kommunala läkartjänster med medborgare från

andra länder. Detta förhållande markerar ytterligare reformens betydelse

för främjande av en internordisk överenskommelse om en gemensam arbetsmarknad

för läkare.

Utskottet. De grundlagsbestämmelser, som reglerar möjligheten för utländska

medborgare att vinna tillträde till svensk statstjänst, kan icke anses

tidsenliga. Främst för att tillgodose önskemålet om ett vidgat mellanfolkligt

samarbete, icke minst inom Norden, är enligt utskottets mening en

uppmjukning av regeringsformens bestämmelser om svenskt medborgarskap

såsom villkor för erhållande av statstjänst befogad.

Vid en prövning av den omfattning, som en reform på detta område nu

lämpligen bör erhålla, anser sig utskottet icke kunna biträda det mera

långtgående förslag till grundlagsändringar härutinnan, som utredningsmannen

framlagt (bilaga A till detta utlåtande). Av vad departementsche
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1960

9

fen anfört framgår därjämte, att detta förslag icke kan anses slutgiltigt utformat

utan att detsamma bör bli föremål för nya överväganden i samband

med att förslag utarbetas till den särskilda lag, vilken förutsättes komma

att innefatta den närmare regleringen av förevarande fråga. Vid angivna förhållanden

har utskottet funnit sig böra avstyrka motionen II: 829.

Däremot anser utskottet ändamålsenligt, att ett förslag av begränsad

räckvidd i huvudsaklig överensstämmelse med vad departementschefen föreslagit

nu antages såsom vilande. En sådan reform får främst anses föranledd

av en önskan att på grundval av det framlagda betänkandet med

förslag om en gemensam nordisk arbetsmarknad för läkare undanröja hindren

för ett vidgat nordiskt samarbete i detta avseende. Att den ökade möjlighet

att i statstjänst anställa utländska medborgare, som härigenom öppnas,

även kommer att omfatta personer med annan medicinsk utbildning

torde vara lämpligt. Vidare synes önskvärt, att i detta sammanhang sådan

ändring av § 28 regeringsformen vidtages, att utländska medborgare även

kan vinna tillträde till befattningar, av vilkas innehavare kräves teknisk

utbildning. Med den ståndpunkt utskottet sålunda intagit har utskottet avstyrkt

motionerna 1:670 och 11:827.

I motionerna 1:669 och 11:828 har hemställts, att jämväl befattningar,

av vilkas innehavare kräves naturvetenskaplig utbildning, måtte öppnas för

utländska medborgare. Med anledning härav vill utskottet framhålla, att de

skäl, som anförts till stöd för att låta utländska medborgare med teknisk

utbildning vinna tillträde till statliga tjänster, med enahanda fog torde

kunna göras gällande i fråga om personer med naturvetenskaplig utbildning

i allmänhet. Härjämte förtjänar beaktas, att någon klar gräns icke

torde kunna uppdragas mellan teknisk utbildning å ena samt naturvetenskaplig

utbildning å andra sidan. Utskottet tillstyrker därför i anledning av

sist angivna motioner, att den grupp befattningar, vilka i förevarande sammanhang

öppnas för utländska medborgare, vidgas till att omfatta jämväl

befattningar, av vilkas innehavare kräves naturvetenskaplig utbildning.

På grund av det anförda får utskottet förorda, att riksdagen antager det

i propositionen i förevarande del framlagda förslaget med det tillägget, att

den grupp befattningar, som öppnas för utländska medborgare, vidgas i den

omfattning nyss angivits. I samband härmed vill utskottet betona vikten

av att utländsk medborgares anställande i statstjänst i förekommande fall

sker under beaktande av rikets säkerhetsintressen.

Mot de jämkningar i § 28 regeringsformen, som i propositionen i övrigt

föreslagits, har utskottet ej någon erinran.

Utskottet vill därjämte framhålla, att ändringarna av förevarande paragraf

måste anses bli av provisorisk natur i avvaktan på genomförandet av

en allmän författningsrevision.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1960

B. Upphävande av städernas förslagsrätt vid tillsättning av borgmästare

eller rådman

Enligt 31 § regeringsformen äger stadsfullmäktige till tjänst som borgmästare

eller lagfaren rådman i stad föreslå tre behöriga personer, bland

vilka Konungen utnämner en till innehavare av tjänsten. Vidare stadgas att

närmare bestämmelser om val för upprättande av förslag till borgmästareeller

rådmanstjänst meddelas genom särskild, av Konungen och riksdagen

samfällt stiftad lag. Sådana bestämmelser har meddelats i lagen den 5 april

1949 (nr 114) om val av borgmästare och rådman.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 november 1959 har stadsdomstolsutredningen

anfört, att det inflytande vid tillsättning av ledamotstjänst i rådhusrätt

som 31 § regeringsformen tillförsäkrar magistratsstäderna sammanhänger

med att dessa städer själva bekostar sin rättsskipning. Enligt vad

utredningen vidare framhåller kommer den att i sitt slutbetänkande föreslå,

att staten övertager kostnaderna för dessa domstolar. Utredningen påpekar

att dess förslag, vilket beräknas kunna lämnas inom loppet av innevarande

år, kommer att få karaktären av ett principuttalande.

Utredningen hävdar, att om rådhusrätterna förstatligas finns det ej anledning

att bibehålla städernas valrätt vid tillsättande av ledamotstjänst i

rådhusrätt. I samband med ett förstatligande bör därför 31 § regeringsformen

upphävas. Det är emellertid ovisst, när frågan om rådhusrätternas förstatligande

kan komma att föreläggas riksdagen för avgörande. För att genomförandet

av reformen ej skall fördröjas föreslår utredningen, att förslag

redan nu framlägges om upphävande av 31 § regeringsformen.

Utredningen anför att om det framdeles skulle visa sig, att frågan om förstatligande

av rådhusrätterna ej kan behandlas av riksdagen inom den valperiod,

som följer på 1960 års andrakammarval, bör det övervägas att till

allmän civillag — exempelvis till 1949 års lag om val av borgmästare och

rådman — överflytta regeringsformens bestämmelser om städernas valrätt

vid tillsättning av domartjänst.

Departementschefen förordar under hänvisning till de skäl utredningen

anfört, att förslag nu framlägges för riksdagen om upphävande av 31 §

regeringsformen. Enligt vad departementschefen under hand erfarit avser

författningsutredningen att i sitt blivande betänkande med förslag till ny

författning ej upptaga den ifrågavarande bestämmelsen. I avbidan på resultatet

av stadsdomstolsutredningens arbete torde bestämmelsen enligt departementschefens

mening böra överföras till 1949 års lag om val av borgmästare

och rådman.

Utskottet. Av vad ovan anförts framgår, att stadsdomstolsutredningen i

sitt slutbetänkande ämnar föreslå, att staten övertager kostnaderna för städernas

rättsskipning. Förslag om rådhusrätternas förstatligande kan därför

väntas bli förelagt riksdagen för avgörande under de närmaste åren. I samband

härmed bör frågan om upphävande av § 31 regeringsformen kunna

slutligt prövas. Utskottet tillstyrker därför förevarande grundlagsändringsförslag.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1960

11

C. Talmännens rösträtt

Enligt 52 § regeringsformen tillkommer det riksdagens kamrai att, på

sätt i riksdagsordningen sägs, var för sig utse talman samt en förste och en

andre vice talman. I 33 § riksdagsordningen föreskrives att vardera kammaren

skall vid riksdagens början bland sina ledamöter välja talman samt

en förste och en andre vice talman.

Om talmännens uppgifter vid riksdagsärendenas behandling i kamrarna

stadgas bl. a. i 51 § riksdagsordningen. I sistnämnda paragraf föreskrives

härjämte, att den som utövar talmansbefattningen ej må deltaga i överläggning

eller omröstning och ej heller något annat föreslå, än som erfordras

till verkställighet av grundlagarna, av riksdagens eller kamrarnas särskilda

beslut eller i övrigt av de reglementariska stadganden som blivit antagna

för riksdagsärendenas behandling.

Departementschefen anför i förevarande del.

»Den nuvarande ordningen för utseende av talmän och vice talmän har

gällt sedan år 1921. Tidigare utsågs talmän och vice talmän av Konungen.

Bestämmelserna i 51 § riksdagsordningen med bl. a. förbud för fungerande

talmannen att deltaga i omröstning i kammaren har däremot oförändrade

gällt sedan riksdagsordningens tillkomst år 1866. Motiven för förbudet har

tydligtvis varit dels den ordning, som tidigare gällt för utseende av talman,

och dels tanken att talmannen såsom ledare av förhandlingarna skall inlaga

en opartisk ställning. Den person som utses till talman är emellertid

vald till riksdagsledamot i vanlig ordning, och det synes icke riktigt att han

skall vara berövad möjligheten att utöva den viktigaste av de funktioner som

tillkommer sådan ledamot, nämligen att deltaga i avgörandet av ärendena.

Enligt min mening kan ej med fog göras gällande att rösträtt för talmannen

— vilket förekommer i flertalet utländska parlament — skulle vara oförenlig

med hans ställning såsom ledare av förhandlingarna.

Förevarande fråga torde komma under bedömande vid författningsutredningens

arbete. Den stora författningsreformen kan emellertid icke vara

slutligen genomförd förrän tidigast år 1965. Det synes befogat att utan avvaktan

härpå förelägga riksdagen förslag till grundlagsändring, syftande

till att de fungerande talmännen skall få utöva rösträtt vid ärendenas behandling

i kamrarna. Ändringen torde böra ske så, att orden ''eller omröstning’

i 51 § första stycket riksdagsordningen får utgå.»

Utskottet vill till en början erinra om att i äldre tid Konungen utsåg ledaren

för adeln och bondeståndet, medan självskriven ledare var, för prästeståndet

ärkebiskopen och för borgarståndet borgmästaren i Stockholm. Denna

ordning lagfästes år 1626. Under frihetstiden hade emellertid samtliga

stånden rätt att själva utse sina talmän. Under den gustavianska tiden däremot

erhöll Konungen rätt att utse talmän för adeln samt för borgar- och

bondestånden, varjämte ärkebiskopen ånyo blev självskriven talman inom

prästeståndet. Sistnämnda ordning bibehölls under ståndsriksdagens tid.

Iiarlong (1 :a raden fl s. 12 ej t ckt)

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1960

Från och med riksdagsordningens tillkomst år 1866 kom Konungens utnämningsrätt

att omfatta kamrarnas talmän och vice talmän. Såsom ovan

framhållits infördes de nu gällande bestämmelserna för utseende av talmän

och vice talmän år 1921. Bestämmelserna i 51 § riksdagsordningen med

bl. a. förbud för fungerande talmannen att deltaga i omröstning i kammaren

har gällt jämväl innan riksdagsordningen tillkom år 1866, ehuru förbudet

före 1810 års riksdagsordning icke uttryckligen angivits i gällande

grundlag.

Nyssnämnda förbud för talmannen torde främst ha sin grund i tanken,

att den som leder förhandlingarna skall intaga en opartisk ställning. Delade

meningar har inom utskottet rått om lämpligheten av att detta förbud

upphäves. Å ena sidan har framhållits betydelsen av att den självständighet

talmannen i sin ämbetsutövning intager alltfort bevarades. Vidare har

bland annat betonats, att utredning saknades om de konsekvenser som införande

av rösträtt för talman kunde komma att få i skilda hänseenden.

Det har därjämte erinrats om att frågan om talmannens rösträtt torde komma

att behandlas av författningsutredningen samt att anledning saknades

att föregripa dennas ståndpunktstagande. Å andra sidan har framhållits, att

den som utsåges till talman blivit vald till riksdagsman för ett betydande

antal väljare samt att det vore principiellt riktigt, att han i denna egenskap

finge möjlighet att deltaga i ärendenas avgörande. Härjämte har hävdats

att rösträtt för talman icke kunde anses oförenlig med dennes ställning

såsom ledare av förhandlingarna samt att förevarande fråga vore av

sådan art, att den väl kunde lösas utan avvaktan på resultatet av författningsutredningens

arbete.

Vid vägning av de skäl för och emot det i propositionen framlagda förslaget

som sålunda anförts har utskottet funnit övervägande skäl tala för

att rösträtt tillerkännes talmannen. Utskottet har därför beslutat tillstyrka

propositionen i förevarande del.

Under hänvisning till vad utskottet i det föregående anfört får utskottet

därför hemställa,

A) att riksdagen — med förklaring att det i förevarande

proposition, nr 143, framlagda förslaget till ändrad lydelse

av § 28 regeringsformen icke kunnat i oförändrat skick antagas

— i anledning av propositionen och motionerna 1: 669

och II: 828 ävensom med avslag å motionerna I: 670 och II:

827 samt motionen II: 829 såsom vilande för vidare grundlagsenlig

behandling måtte antaga följande såsom utskottets

förslag* betecknade

* Det i propositionen framlagda förslaget skiljer sig från utskottets förslag så tillvida, att

det omfattar »befattningar, vilka kräva medicinsk eller teknisk utbildning».

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1960

13

Förslag

till

ändrad lydelse av § 28 regeringsformen

(Nuvarande lydelse) (Utskottets förslag)

§ 28.

Konungen äger att i statsrådet utnämna

och befordra svenske medborgare

till alla de ämbeten och

tjänster, högre och lägre, vilka äro av

den egenskap, att Konungen fullmakter

därå utfärdar, dock böra vederbörande

förut med förslag hava inkommit,

där sådana hittills ägt rum.

Konungen vare ock obetaget, att, efter

vederbörandes hörande, eller uppå

deras framställning, till lärarebefattningar

vid universiteterna, de

teologiska läraretjänsterna likväl undantagna,

såsom ock till lärare- och

andra beställningar vid andra inrättningar

för vetenskap, slöjd eller skön

konst, ävensom till läkarebefattningar,

kalla och befordra även utländske

män och kvinnor av utmärkt förtjänst.

Likaledes må Konungen kunna

uti militära ämbeten nyttja utlänningar

av sällsynt skicklighet, men

icke till kommendanter i fästningarna.

Till konsul må ock utlänning

nämnas, där lön ej är med befattningen

förenad.

Konungen fäste — ------än föredraganden.

Kvinna må — —---— 87 §2 mom. stadgar.

Varje departementschef----- departementet höra.

Konungen äger att i statsrådet utnämna

och befordra svenske medborgare

till alla de ämbeten och

tjänster, högre och lägre, vilka äro

av den egenskap, att Konungen fullmakter

därå utfärdar, dock böra vederbörande

förut med förslag hava

inkommit, där sådana hittills ägt

rum. Till lärarebefattningar vid universiteterna,

de teologiska läraretjänsterna

likväl undantagna, såsom

ock till lärare- och andra beställningar

vid andra inrättningar för vetenskap,

slöjd eller skön konst, ävensom

eljest till befattningar, av vilkas

innehavare kräves naturvetenskaplig,

medicinsk eller teknisk utbildning,

må dock utnämnas även

utländske män och kvinnor. Till konsul

må ock utlänning nämnas, där

lön ej är med befattningen förenad.

B) att riksdagen -—- med bifall till förevarande proposition,

nr 143, såvitt avser förslaget om upphävande av § 31

regeringsformen — såsom vilande för vidare grundlagsenlig

behandling måtte antaga följande

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1960

Förslag

till

upphävande av § 31 regeringsformen

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

§ 31.

Till tjänst som borgmästare eller (Denna paragraf utgår.)

lagfaren rådman i stad äge stadsfullmäktige

föreslå tre behöriga personer.

Bland de föreslagna utnämner

Konungen en till innehavare av

tjänsten.

Närmare bestämmelser om val för

upprättande av förslag till de tjänster,

nu sagts, meddelas genom särskild,

av Konungen och riksdagen

samfällt stiftad lag.

C) att riksdagen — med bifall till förevarande proposition,

nr 143, såvitt avser förslaget till ändrad lydelse av § 51

riksdagsordningen och med avslag å motionerna 1:650 och

II: 803 — såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling

måtte antaga följande

Förslag

till

ändrad lydelse av § 51 riksdagsordningen

§ 51.

Talmännen eller, i händelse av förfall

för dem, vice talmännen åligger,

var för sin kammare, att utfärda kallelse

till sammanträden, att ärendena

därvid föredraga, att upptaga, reda

och framställa de yttrade meningarna,

att göra propositioner för besluts

fattande och vidmakthålla ordning

vid sammanträdena, allt efter

de föreskrifter denna grundlag innehåller.

Dock må den, som talmans
-

Talmännen eller, i händelse av förfall

för dem, vice talmännen åligger,

var för sin kammare, att utfärda kallelse

till sammanträden, att ärendena

därvid föredraga, att upptaga, reda

och framställa de yttrade meningarna,

att göra propositioner för besluts

fattande och vidmakthålla ordning,

vid sammanträdena, allt efter de föreskrifter

denna grundlag innehåller.

Dock må den, som talmansbefattning
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1960

15

(Nuvarande lydelse)

befattningen utövar, ej deltaga i överläggning

eller omröstning och ej heller

något annat föreslå, än som erfordras

till verkställighet av grundlagarna,

av riksdagens eller kamrarnas

särskilda beslut eller i övrigt av

de reglementariska stadganden, som

för riksdagsärendenas behandling

blivit antagna.

Talman äger —

(Föreslagen lydelse)

en utövar, ej deltaga i överläggning

och ej heller något annat föreslå, än

som erfordras till verkställighet av

grundlagarna, av riksdagens eller

kamrarnas särskilda beslut eller i övrigt

av de reglementariska stadganden,

som för riksdagsärendenas behandling

blivit antagna.

— sammanträde avsluta.

Stockholm den 17 maj 1960

På konstitutionsutskottets vägnar:

BENGT ELMGREN

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elmgren, Damström, Ollén, Georg Pettersson,

Olsén, Sveningsson, Nils-Eric Gustafsson*, Axel Emanuel Andersson*,

Palm och Hedblom; samt

från andra kammaren: herrar Pettersson i Norregård, Spångberg, von

Friesen*, Jonsson i Haverö, Braconier, Hammar*, Andersson i Linköping,

Alemyr, fru Sjöqvist och herr Andersson i Billingsfors*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

beträffande avdelning A

1) av herrar Ollén, Georg Pettersson, Hedblom och von Friesen, vilka ansett

att övervägande skäl talade för att jämväl det av utredningsmannen

framlagda förslaget till grundlagsändringar redan i förevar ande sammanhang

antoges såsom vilande samt förty hemställt,

att riksdagen — med bifall till motionen II: 829 — måtte

för vidare grundlagsenlig behandling antaga, utom det i pro
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1960

positionen framlagda förslaget till ändrad lydelse av § 28

regeringsformen, jämväl det såsom bilaga A till detta utlåtande

fogade förslaget till ändringar i regeringsformen och

riksdagsordningen.

2) av herrar Pettersson i Norregård, Sveningsson, Nils-Eric Gustafsson,

Axel Emanuel Andersson och Braconier samt fru Sjöqvist, vilka anfört:

Vi delar utredningsmannens och departementschefens uppfattning att det

i åtskilliga fall är gynnsamt för vårt land att för en offentlig befattning kunna

förvärva en utländsk medborgare och att önskvärdheten av ett intensifierat

mellanfolkligt samarbete, icke minst inom Norden, talar för en uppmjukning

av nu gällande krav på svenskt medborgarskap för erhållande av statstjänst.

Emellertid vill vi erinra om att icke obetydliga möjligheter redan nu

föreligger att låta utländska medborgare få tillträde till svenska statliga och

kommunala tjänster. Och såsom i motionerna I: 670 och II: 827 anförts talar

flera skäl mot att nu genom en ändring av § 28 regeringsformen utvidga

de från kravet på svenskt medborgarskap gällande undantagsbestämmelserna

till att omfatta ytterligare befattningar.

Utredningsmannen har föreslagit, att i grundlagen skall anges de högre

eller eljest mera betydelsefulla befattningar, vilka bör vara förbehållna

svenska medborgare, samt att i särskild lag skall anges de villkor i medborgarskapshänseende,

som i övrigt skall gälla för erhållande av statstjänst.

Vid remissbehandlingen har invänts, att det icke är möjligt att taga ställning

till utformningen av en grundlagsändring, innan utredningsmannen

framlagt förslag till den särskilda lagen i ämnet. Även departementschefen

anser det vanskligt att taga definitiv ställning till den tillämnade reformen

utan att närmare utredning verkställts beträffande utformningen av den lag

som skall komplettera grundlagens bestämmelser. En överblick över problemen

på detta område kan enligt vår mening vinnas endast om grundlagsbestämmelserna

och den särskilda lagen överväges i ett sammanhang. Dessa

skäl talar enligt vår uppfattning mot den nu föreslagna ändringen av § 28

regeringsformen.

Vidare är, såsom jämväl departementschefen framhållit, den nu aktuella

frågan föremål för författningsutredningens överväganden. Även denna omständighet

utgör enligt vår mening stöd för att med ställningstagandet till

ändring av § 28 regeringsformen bör anstå, till dess författningsutredningens

förslag föreligger. Såvitt vi kunnat finna är förevarande fråga icke av så brådskande

natur, att den bör bringas till lösning innan de utredningar slutförts,

som är av väsentlig betydelse för frågans bedömning i ett sammanhang.

Med stöd av vad sålunda anförts hemställer vi,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 670 och II: 827

måtte avslå det i förevarande proposition framlagda förslaget

till ändrad lydelse av § 28 regeringsformen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1960

17

beträffande avdelning C

av herrar Pettersson i Norregård, Ollén, Sveningsson, Nils-Eric Gustafsson,

Axel Emanuel Andersson, Hedblom, von Friesen, Braconier och Hammar

samt fru Sjöqvist, vilka anfört:

De skilda stadganden, som reglerar talmännens rättigheter och skyldigheter,

har enligt vår mening sådant samband med varandra, att det icke

låter sig göra att utan en grundlig översyn av samtliga hithörande författningsbestämmelser

genomföra en ändring av talmännens befogenheter. Det

i förevarande proposition framlagda förslaget om införande av rätt för talman

att deltaga i kammares omröstning har tillkommit utan någon sådan

föregående översyn.

Sin nuvarande karaktär har den svenska talmansinstitutionen fått bl. a.

därigenom att talmännen traditionellt städse intagit en över partimotsättningarna

upphöjd ställning. Det är givet att denna talmännens ställning

kommer att förändras om de erhåller rösträtt och därmed kan deltaga i

ärendenas avgörande. Härtill kommer att, om sådan rösträtt införes, skilda

skäl talar för att talmännen även bör få möjlighet att motivera sitt ställningstagande.

Denna fråga har emellertid icke berörts i propositionen.

Den år 1954 tillsatta författningsutredningen är för närvarande sysselsatt

med att företaga en samlad översyn av demokratiens funktionsproblem och

att på grundval därav genomföra en modernisering av vår författning. Frågan

om införandet av rätt för talman att deltaga i kammares omröstning

är av sådan beskaffenhet, att den kan förväntas komma under bedömande

vid utredningens arbete. Vi finner det icke motiverat att med föregripande

av författningsutredningens reformförslag genomföra en ändring av talmännens

ställning.

På grund av det anförda yrkar vi,

att riksdagen måtte avslå det i propositionen framlagda

förslaget till ändrad lydelse av § 51 riksdagsordningen.

Särskilt yttrande

av herr von Friesen beträffande avdelning C.

Talmännens ställning skiljer sig från övriga riksdagsledamöters bland

annat därigenom att de i viss mån fungerar som representanter för alla meningsriktningar

inom riksdagen. Betydelsen av denna oberoende och i verklig

mening representativa ställning framträder särskilt vid regeringskriser.

1 sådana fall plägar talmännen tjänstgöra såsom monarkens rådgivare och

det är därför av vikt att de därvid i största möjliga utsträckning handlar

partipolitiskt obundna. En talman, som genom röstning givit sin mening

till känna i en viktig fråga vilken måhända lett till ministärens avgång, intager

icke den helt oberoende ställning som måste anses önskvärd. Vidare

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1960

kan i vissa situationer en lämplig lösning av regeringsfrågan vara att icke

en partiledare men väl en av talmännen får i uppdrag att bilda regering. Av

hänsyn till förhållanden såväl inom som utom riksdagen måste det därför

vara lämpligt, att innehavarna av riksdagens främsta förtroendeposter icke

i allmänhet är att anse såsom partirepresentanter.

Härjämte bör beaktas, att talmännen har en betydande bestämmanderätt

ifråga om propositionsordningen. Ehuru någon anmärkning knappast kunnat

riktas mot talmännens hittillsvarande utövande av denna grannlaga

uppgift, måste det stå klart att misstanke icke får uppstå att talmännen

tillämpar en propositionsordning, som främjar deras eget ställningstagande

i en viss fråga. Om talmännen erhåller rösträtt, kan misstankar i detta

hänseende lätt uppstå, vilket givitvis måste vara ägnat att försvaga deras

auktoritet i kamrarna.

Förutom de skäl som åberopats av reservanterna har jag ansett det nödvändigt,

att på detta sätt markera ett motstånd mot en reform över huvud

taget på detta område.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1960

19

Bilaga A

Vid utredningsmannens betänkande fogat förslag till grundlagsändringar

Regeringsformen

§ 17.

Konungens domsrätt skall uppdragas minst tolv av Honom utnämnda lagkunniga,

erfarna och redliga svenska medborgare, vilka fullgjort vad författningarna

föreskriva dem, som uti domareämbeten må nyttjas. De kallas

justitieråd och utgöra Konungens högsta domstol.

Närmare bestämmelser---— 1 mom. stadgar.

§ 18.

Konungens rätt att pröva och avgöra besvär, som jämlikt författningarna

må hos Konungen fullföljas i statsdepartementen, skall i den omfattning,

som bestämmes i särskild lag, stiftad av Konungen och riksdagen samfällt

enligt den i 87 § 1 mom. stadgade ordning, uppdragas minst sju av Konungen

utnämnda svenska medborgare, som förvaltat civil beställning samt däruti

ådagalagt insikt, erfarenhet och redlighet. De kallas regeringsråd och

utgöra Konungens regeringsrätt. Minst två tredjedelar av hela antalet regeringsråd

skola hava fullgjort vad författningarna föreskriva dem, som

uti domareämbeten må nyttjas.

Närmare bestämmelser----omförmälda lag.

§27.

Till justitiekansler må Konungen nämna en lagfaren, skicklig och oväldig

svensk medborgare, som i domarevärv varit nyttjad. Denne, såsom Konungens

högste ombudsman, åligge förnämligast, att föra eller låta föra Konungens

talan i mål, som röra kronans rätt, samt att, å Konungens vägnar, hava

tillsyn över rättvisans handhavande och i sådan egenskap beivra fel, som

av domare och ämbetsmän begångne bliva.

§ 28.

Konungen äger alt i statsrådet utnämna och befordra män och kvinnor

till alla de ämbeten och tjänster, högre och lägre, vilka äro av den egenskap,

att Konungen fullmakter därå utfärdar, dock böra vederbörande förut med

förslag hava inkommit, där sådana hittills ägt rum.

Att endast svensk medborgare kan utnämnas till statsråd, justitieråd,

regeringsråd och justitiekansler följer av vad därom stadgats. Till innehavare

av annan i 35 § angiven sgssia eller med sådan jämförlig chefstjänst

eller av domarämbete eller av officersbefattning ävensom till ärkebiskop

eller biskop må ock allenast svensk medborgare utnämnas. Utlänning må

dock nämnas till konsul, där lön ej är med befattningen förenad. I vad mån

härutöver visst medborgarskap må uppställas som villkor för erhållande av

ämbete eller tjänst, därom stadgas i särskild lag stiftad i den ordning 87 §

1 mom. föreskriver.

Konungen fäste---* departementet höra.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1960

§ 72.

Riksbanken förbliver--— stiftad lag.

Fullmäktige för riksbanken skola vara sju svenska medborgare, av vilka

Konungen för tre år i sänder förordnar en jämte en suppleant och de övriga

sex jämte sex suppleanter väljas av riksdagen för tid och på sätt i riksdagsordningen

sägs. Den av Konungen förordnade ordinarie ledamoten vare fullmäktiges

ordförande, men må ej utöva annan befattning inom riksbankens

styrelse. Fullmäktig, som av riksdagen vägrats ansvarsfrihet, skall avgå från

sin befattning. De av Konungen för fullmäktig eller suppleant meddelade

förordnanden må återkallas, när Konungen så prövar skäligt.

Fullmäktige utse---till efterrättelse.

§ 96.

Riksdagen skall förordna två för lagkunskap och utmärkt redlighet kända

svenska medborgare, den ene såsom justitieombudsman och den andre

såsom militieombudsman, att i egenskap av riksdagens ombud, efter den

instruktion riksdagen för dem utfärdat, hava tillsyn över lagars och författningars

efterlevnad i vad de skola av dem, som i allo äro underkastade ämbetsansvar,

tillämpas samt vid vederbörliga domstolar i laga ordning tilltala

dem, som uti sina ämbetens utövning av våld, mannamån eller annan

orsak någon olaglighet begått eller underlåtit att sina ämbetsplikter behörigen

fullgöra. Ombudsmännen vare i all måtto underkastade samma ansvar

och plikt, som allmän lag och rättegångsordning för aktörer utstaka.

Riksdagsordningen

§ 70.

1. De sex---honom återstått.

2. Riksdagen skall jämväl välja fullmäktige att, jämlikt särskilt reglemente,

förvalta riksgäldskontorets medel och tillhörigheter. Fullmäktige i

riksgåldskontoret äro sju svenska medborgare, vilka väljas för tiden från

valet, till dess sådant val under tredje året därefter försiggått. Ordförande

bland fullmäktige väljes särskilt. Av de övriga sex skola två årligen avgå.

Har fullmäktig före utgången av den bestämda tjänstgöringstiden avgått,

eller har ansvarsfrihet honom vägrats, anställes val för den tid, som för

honom återstått. Då val av ordförande äger rum, utses denne före Övriga

fullmäktige.

3. Val av — ---utfalla lika.

§ 72.

Riksdagen förordnar årligen inom sex dagar efter dess öppnande till revisorer

tolv svenska medborgare, vilka till halva antalet av vardera kammaren

utses, att enligt regeringsformen och särskild instruktion granska statsverkets,

riksbankens och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning.

Revisor utövar sin befattning till dess nytt val av revisorer förrättas.

Revisorerna välja---vidare behandling.

600956 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.