Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1960
1960-05-17 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1960:22, Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1960
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1960
1
Nr 22
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till ändringar i regeringsformen m. m. ävensom i ämnet
väckta motioner.
Till konstitutionsutskottet har båda kamrarna den 22 april 1960 hänvisat
en av Kungl. Maj:t till riksdagen avlåten proposition, nr 143, vari Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för den 1 april 1960, till riksdagens
prövning i grundlagsenlig ordning framlagt förslag till 1) ändrad lydelse av
28 § regeringsformen; 2) upphävande av 31 § regeringsformen; samt 3)
ändrad lydelse av 51 § riksdagsordningen.
I propositionen föreslås för det första en uppmjukning av regeringsformens
bestämmelser om svenskt medborgarskap såsom villkor för erhållande av
statstjänst. Förslaget innebär, att vissa grupper av tjänster — nämligen de,
vilka kräver medicinsk eller teknisk utbildning — i vidgad utsträckning
skall stå öppna även för utlänningar. Nu gällande krav på att utlänning skall
vara av utmärkt förtjänst för att komma i fråga till vissa befattningar skall
enligt förslaget borttagas.
För att den i regeringsformen upptagna bestämmelsen att stadsfullmäktige
skall avgiva förslag vid tillsättande av befattning såsom borgmästare
eller rådman icke skall omöjliggöra ett eventuellt förstatligande av rådhusrätterna
redan inom den valperiod som börjar 1961 föreslås vidare, att nämnda
grundlagsbestämmelse upphäves.
Slutligen föreslås i propositionen slopande av det i riksdagsordningen
uppställda förbudet för talman att deltaga i kammares omröstning.
Beträffande de skäl, som ligger till grund för Kungl. Maj:ts förslag, får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till propositionen.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft följande
i anledning av propositionen väckta, till utskottet hänvisade motioner,
nämligen dels de likalydande motionerna nr 670 i första kammaren av herrar
Schött och Bergh, Ragnar, samt nr 827 i andra kammaren av herr Björkman
m. fl., dels de likalydande motionerna nr 669 i första kammaren av
herr Osvald och nr 828 i andra kammaren av herr Gustafsson i Göteborg,
dels motionen nr 829 i andra kammaren av herr Rglander m. fl., dels ock de
likalydande motionerna nr 650 i första kammaren av herr Sveningsson och
nr 803 i andra kammaren av herr Magnusson i Borås.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1960.6 samt. 2 avd. Nr 22
2
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1960
I motionerna 1:670 och 11:827 hemställes, att riksdagen måtte avslå det
framlagda förslaget om ändrad lydelse av § 28 regeringsformen.
I motionerna I: 669 och II: 828 hemställes, att riksdagen för grundlagsenlig
behandling måtte antaga förslaget till ändrad lydelse av § 28 regeringsformen
med den ändringen, att andra punkten erhåller följande lydelse:
Till lärarebefattningar vid universiteterna, de teologiska läraretjänsterna likväl
undantagna, såsom ock till lärare- och andra beställningar vid andra
inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön konst, ävensom eljest till befattningar,
vilka kräva naturvetenskaplig, medicinsk eller teknisk utbildning,
må dock utnämnas även utländske män och kvinnor.
Motionen II: 829 utmynnar i en hemställan, alt riksdagen till grundlagsenlig
behandling måtte antaga — utom det i propositionen intagna förslaget
till ändring av regeringsformen § 28 — även det vid propositionen såsom
bilaga A fogade förslaget till grundlagsändringar.
I motionerna I: 650 och II: 803 hemställes, att riksdagen måtte avslå det
framlagda förslaget om ändrad lydelse av 51 § riksdagsordningen.
Beträffande de av motionärerna anförda skälen får utskottet hänvisa till
motionerna.
A. Frågan om svenskt medborgarskap såsom villkor för erhållande
av statstjänst
Den centrala bestämmelsen om svenskt medborgarskap som villkor för
erhållande av statstjänst återfinns i 28 § regeringsformen. Enligt detta stadgande
äger Konungen till de ämbeten och tjänster, å vilka han utfärdar
tullmakt, utnämna och befordra endast svenska medborgare. Härutöver innehåller
4 § regeringsformen bestämmelse om att statsrådets ledamöter
skall vara infödda svenska medborgare. Vid sidan av regeringsformens
nämnda bestämmelser stadgas i annan ordning krav på svenskt medborgarskap
för särskilda tjänster och befattningar i statlig eller eljest offentlig
tjänst. Exempelvis gäller enligt 4 kap. 1 § rättegångsbalken, att lagfaren
domare skall vara svensk medborgare. Vidare har i instruktioner för vissa
affärsdrivande verk intagits föreskrifter, som begränsar eller förhindrar
möjligheterna att anställa utländska medborgare.
Beträffande tolkningen och tillämpningen av förevarande bestämmelser
anföres i propositionen bland annat följande.
Efter bokstaven avser 28 § regeringsformen blott ett mindre antal statliga
tjänster, nämligen de vilkas innehavare medelst fullmakt tillsättes av
Kungl. Maj :t. Enligt praxis kräves emellertid svenskt medborgarskap även
då Kungl. Maj :t vid utnämningar använder sig av andra anställningsdokument
än fullmakt. Däremot har 28 § regeringsformen icke ansetts utgöra
hinder för förordnande av utlänning att på kortare tid som vikarie uppehålla
en tjänst, även om han icke kunnat komma i fråga som ordinarie innehavare
av denna.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1960
3
För vissa grupper av tjänster innehåller emellertid 28 § regeringsformen
undantag från regeln att Kungl. Maj :t endast äger utnämna svenska medborgare
till innehavare av statstjänster.
Det första undantaget omfattar »lärarebefattningar vid universiteterna».
Det är här ej fråga om enbart professorsbefattningar utan också andra
befattningar, med vilka undervisningsskyldighet är förenad, t. ex. laboratorsbefattningar.
De teologiska lärarna omfattas icke av undantagsstadgandet,
vilket torde sammanhänga med att dessa vid sidan av sin vetenskapliga
gärning har till uppgift att utbilda präster för tjänstgöring i svenska
kyrkan.
En andra grupp utgöres av »lärare- och andra beställningar vid andra
inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön konst». Här avses t. ex. befattningar
vid statens bibliotek, arkiv och muséer men också lärartjänster vid
de speciella utbildningsanstalterna för exempelvis lantbruks-, veterinär- och
apotekaryrkena, om lärarverksamheten är förenad med vetenskaplig forskning.
Som en tredje grupp nämner lagen »läkarebefattningar». Detta stadgande
omfattar fasta läkartjänster av olika slag, exempelvis provinsialläkartjänsterna.
För samtliga tre nu nämnda grupper av befattningar gäller enligt grundlagens
föreskrift att en utlänning för att kunna utnämnas måste vara av
utmärkt förtjänst. Med hänsyn till denna föreskrift har det ansetts icke
vara tillräckligt att en utlänning är klart överlägsen de svenska medborgare,
som skulle kunna ifrågakomma, utan hans skicklighet måste också
absolut sett vara av hög kvalitet.
Ordalydelsen i nu ifrågavarande stadgande ger vid handen, att initiativet
till anställande av utlänning skall utgå från Kungl. Maj :t eller vederbörande
myndighet. Enligt praxis tillgår det emellertid i allmänhet så att utlänning,
som önskar ifrågakomma till en ledig tjänst, hos Kungl. Maj :t begär tillstånd
att i vanlig ordning få söka tjänsten. Då utlänningen erhållit sådant
tillstånd och därefter söker tjänsten, tillämpas den normala tillsättningsproceduren.
Från regeringsformens krav på svenskt medborgarskap som villkor för
erhållande av statstjänst finns ytterligare två undantag. Enligt det ena må
»Konungen kunna uti militära ämbeten nyttja utlänningar av sällsynt
skicklighet, men icke till kommendanter i fästningarna». Denna möjlighet
har icke på lång tid utnyttjats och stadgandet torde numera vara obsolet.
Det andra undantaget avser olönade konsuler. Det är här fråga om utländska
medborgare, som förordnas att på platser, där någon av utrikesdepartementet
utsänd och avlönad konsul av svensk nationalitet icke befunnits
erforderlig, handlägga vissa konsulära ärenden.
Vad härefter angår frågan om underordnad myndighets rätt att anställa
utländska medborgare kan enligt praxis i vart fall tjänster, som icke är
ordinarie, besättas med annan än svensk medborgare i vidare omfattning
än vad fallet är när ulnämningsrätten tillkommer Kungl. Maj:t. Eu förutlf
Bihang till riksdagens protokoll 1960. 5 samt. 2 avd. Nr 22
4
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1960
sättning för att underordnad myndighet skall äga tillsätta en tjänst med
utländsk medborgare anses dock vara att Kungl. Maj:t därtill lämnar sitt
tillstånd.
Beträffande de kommunala tjänsterna är rättsläget mera svåröverskådligt.
Allmänt kan sägas, att när det gäller några av de mest betydelsefulla
av de kommunalt anställda grupperna, nämligen läkare- och lärarekategorierna,
lagbestämmelser saknas, som utestänger utländska medborgare från
anställning. Vad beträffar sådana kommunala läkartjänster, som tillsättes
av Kungl. Maj:t, exempelvis överläkartjänsterna vid kroppssjukhusen, tilllämpas
dock i praxis i full utsträckning bestämmelserna i 28 § regeringsformen.
För andra kommunala läkartjänster föreligger däremot icke något
formellt hinder för vederbörande huvudman att besätta tjänsterna med utländska
medborgare.
Frågan om uppmjukning av de restriktiva reglerna rörande utländska
medborgares möjligheter att erhålla svensk statstjänst har tidigare varit
föremål för riksdagens prövning. Sålunda väcktes motioner i ämnet bl. a.
vid 1932 och 1938 års riksdagar. De härvid framlagda förslagen avsåg att
vidga möjligheterna för vetenskapsmän inom de övriga nordiska länderna
att få anställning vid svenska universitet och högskolor. Motionerna avslogs
dock av riksdagen bland annat under framhållande av att § 28 regeringsformen
icke lade hinder i vägen för ett vidgat kulturutbyte på förevarande
områden med de övriga nordiska folken utan tvärtom öppnade möjlighet
för Kungl. Maj :t att, på eget initiativ eller på framställning av vederbörande
myndighet och under beaktande av alla på frågan inverkande omständigheter,
såväl från våra nordiska grannländer som från utomskandinaviska
länder kalla verkligt framstående förmågor.
Efter en vid 1947 års riksdag väckt motion (I: 114) hemställde emellertid
riksdagen i skrivelse (nr 131) till Kungl. Maj:t om utredning av frågan
om ökad delaktighet för danska, finländska, isländska och norska medborgare
i de rättigheter och förmåner som enligt svensk rätt tillkommer svenska
medborgare. Vidare hemställdes i skrivelsen, att Kungl. Maj :t vid lämplig
tidpunkt måtte hemställa om samarbete för gemensam reglering av nordiska
medborgares rättsställning i annat land än hemlandet. Skrivelsen
överlämnades till de sakkunniga för nordiskt samarbete på medborgarskapsrättens
område för att tagas under övervägande vid fullgörande av de sakkunnigas
uppdrag. De svenska delegerade bland nämnda sakkunniga framlade
år 1953 en översikt bl. a. för svensk lagstiftning och praxis beträffande
rätten att inneha såväl statstjänst som annan tjänst. Denna översikt överlämnades
av Kungl. Maj :t till Nordiska rådet med begäran om rådets utlåtande
angående nordiska medborgares rättsställning i annat nordiskt land
än hemlandet. Nordiska rådet antog år 1953 en rekommendation (nr 7), i vilken
regeringarna uppmanades överväga möjligheterna att fortlöpande vidtaga
praktiska och konkreta åtgärder i syfte att successivt utjämna olikheterna
mellan medborgare i respektive land och medborgare i övriga nordis
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1960
5
ka länder. I anledning av förevarande rekommendation beslöt de nordiska
justitieministrarna vid ett möte i Stockholm år 1953 uttala ett allmänt önskemål
om att de grundlagsmässiga hindren mot att i ett nordiskt land anställa
medborgare från annat nordiskt land i statstjänst skulle uppmjukas.
Vidare förtjänar framhållas, att en efter rekommendation av Nordiska rådet
tillsatt nordisk kommitté för utredning av frågan om gemensam nordisk
arbetsmarknad för läkare och tandläkare år 1959 avgivit betänkande (SOU
1959: 39) med förslag till överenskommelse mellan Danmark, Finland, Norge
och Sverige om gemensam nordisk arbetsmarknad för läkare. Enligt förslaget
skall medborgare, som i fördragsslutande stat avlagt medicinsk examen
och till följd därav vunnit obegränsad legitimation i den stat, där examen
avlagts, äga rätt att under vissa närmare angivna förutsättningar utöva
läkarkonsten i de övriga fördragsslutande staterna. Läkare i fördragsslutande
stat, som vunnit legitimation i annan sådan stat, bör enligt förslaget vara
i princip berättigad att erhålla civil tjänst såsom läkare i sistnämnda stat
utan hinder av att han icke är medborgare i denna stat. Envar fördragsslutande
stat skall enligt förslaget förbinda sig att vidta åtgärder för att i den
mån så befinnes möjligt genomföra de ändringar i gällande bestämmelser,
som är erforderliga för att tillgodose bl. a. nyssnämnda princip såvitt angår
statliga civila tjänster, ävensom i övrigt verka för att dessa principer
vinner tillämpning jämväl i fråga om icke statliga tjänster.
Sedan chefen för justitiedepartementet med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande
tillkallat en utredningsman, numera landshövdingen Olov Rylander,
för att verkställa översyn av bestämmelserna i § 28 regeringsformen om
svenskt medborgarskap såsom villkor för erhållande av statstjänst, har utredningsmannen
i stencilerat delbetänkande den 11 januari 1960 framlagt
förslag om ändrad lydelse av vissa bestämmelser i regeringsformen och riksdagsordningen.
Vid betänkandet fogat förslag till grundlagsändringar har
såsom bilaga A fogats vid detta utlåtande.
Utredningsmannens förslag innebär, att endast vissa för statslivet väsentliga
ämbeten och uppdrag grundlagsenligt skall vara förbehållna svenska
medborgare. Sålunda föreslås, att i grundlagen skall fastslås att till statsråd,
justilieråd, regeringsråd och justititiekansler endast svensk medborgare
skall kunna utnämnas. Grundlagsenligt krav på svenskt medborgarskap
skall vidare enligt förslaget upprätthållas i fråga om övriga i 35 § regeringsformen
nämnda förtroendesysslor och med dem jämförliga chefstjänster,
domar- och officersbefattningar samt biskopsämbeten. Beträffande övriga
statstjänster har utredningen visserligen utgått från att medborgarskapskrav
i ganska vidsträckt omfattning måste upprätthållas med anledning
bl. a. av säkerhetssynpunkter. Närmare bestämmelser härom avses emellertid
ej skola ingå i grundlagen, utan utredningen föreslår att frågan regleras
i en av Konung och riksdag gemensamt stiftad lag. Några närmare överväganden
angående innehållet i den ifrågavarande lagstiftningen har ej
redovisats av utredningen i denna etapp av utredningsarbetet.
6
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1960
Förslaget har varit föremål för en vidlyftig remissbehandling. Från olika
remissinstanser har vitsordats, att gällande grundlagsbestämmelser är alltför
restriktiva och bl. a. står hindrande i vägen för fortsatt utveckling av
det nordiska samarbetet, särskilt såvitt avser strävandena att åstadkomma
en gemensam nordisk arbetsmarknad för akademiker. Kritiska röster har
dock ej saknats. En del remissinstanser har hävdat, att reformen bör anstå
till dess förslag framlagts till den särskilda lag, vilken utredningsmannen
förutsatt skola komplettera de nya grundlagsbestämmelserna. Dessa remissinstanser
har menat, att frågan om utländsk medborgares tillträde till statstjänst
icke kan överblickas, förrän sådant förslag föreligger utarbetat. Det
bar också från en del håll gjorts gällande, att behovet av att i större utsträckning
än nu utnyttja utländska medborgare i svensk statstjänst icke
är mera trängande än att frågan om en grundlagsändring bör kunna uppskjutas
ännu en fyraårsperiod; med ett sådant uppskov skulle frågan kunna
samordnas med den väntade stora författningsreformen. De betänkligheter
mot förslaget som framkommit hänför sig även till det förhållandet
att det ej föreligger närmare utredning beträffande frågan i vilken utsträckning
svensk medborgare kan påräkna tillträde till statstjänst i övriga
nordiska länder. På några håll avvisas principiellt tanken att svenska statstjänster
i väsentligt större omfattning än f. n. skall stå öppna för utlänningar.
Departementschefen är liksom utredningsmannen av den uppfattningen,
att det i åtskilliga fall, där grundlagsfäst krav på svenskt medborgarskap
nu föreligger, skulle vara gynnsamt för Sverige att för en befattning kunna
förvärva en utlänning med erforderlig kompetens för arbetsuppgifterna.
Detta gäller enligt departementschefens mening icke blott tjänster på forskningens
och utbildningens områden utan även beträffande vissa delar av
den offentliga förvaltningen. Vid rekryteringen till de statliga befattningarna
bör nämligen statsnyttans krav i vidaste bemärkelse vara vägledande.
Att vid varje tillfälle kunna förvärva den för tjänsten bäst lämpade är ett
allmänt samhällsintresse. Hänsyn måste jämväl tagas till önskemålet om
intensifiering av det mellanfolkliga samarbetet, icke minst inom Norden.
Härtill kommer att Sverige inom vissa områden lider brist på fackutbildad
personal.
Departementschefen ansluter sig i allt väsentligt till utredningsmannens
förslag, att den huvudsakliga regleringen av frågan om svenskt medborgarskap
som villkor för erhållande av statstjänst bör ske genom särskild lag,
stiftad av Konung och riksdag gemensamt, samt att i grundlagen bör anges
de högre eller eljest mera betydelsefulla befattningar, vilka bör vara förbehållna
svenska medborgare.
I likhet med flera remissinstanser anser departementschefen det emellertid
vanskligt att taga definitiv ställning till den tillämnade reformen utan
att närmare utredning verkställts beträffande utformningen av den särskilda
lag, som skulle komplettera grundlagens bestämmelser. En överblick
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1960
7
över hela fältet av de problem, som på förevarande område gör sig gällande,
synes nödvändig, innan mera genomgripande ändringar i grundlagens nuvarande
bestämmelser vidtages. Denna överblick kan vinnas endast om
grundlagsbestämmelserna och föreskrifterna i den särskilda lagen överväges
i ett sammanhang.
Utredningsmannen bör därför enligt departementschefens mening fullfölja
förberedelserna till reformen genom att — efter vissa riktlinjer som
departementschefen angivit och med beaktande av de synpunkter som framkommit
vid remissbehandlingen av det nu föreliggande betänkandet —
utarbeta förslag till den särskilda lag, vilken förutsättes komma att innefatta
den närmare regleringen av förevarande fråga. Även utformningen
av grundlagsreglerna bör i samband härmed på nytt övervägas. Frågan härom
är emellertid föremål även för författningsutredningens överväganden,
låt vara att spörsmålet där icke har någon mera central betydelse. Utredningsmannen
bör följaktligen i nu angivna avseende utforma sitt förslag i
samråd med författningsutredningen. Departementschefen vill framhålla,
att den omständigheten att en fullständig omarbetning av våra grundlagar
pågår medför den fördelen, att utredningsmannen vid utformningen av
grundlagsbestämmelser i ämnet helt kan frigöra sig från innehållet i den
gällande, ålderdomligt avfattade grundlagen.
Departementschefen anför härefter följande:
»Emellertid föreligger ett aktuellt behov av jämkningar på särskilda punkter
i den gällande ordningen. Som framgår av den förut lämnade redogörelsen
för betänkandet angående en gemensam nordisk arbetsmarknad för
läkare — vilket betänkande vid företagen remissbehandling i huvudsak tillstyrkts
eller lämnats utan erinran — är en revision av 28 § regeringsformen
önskvärd för att en överenskommelse om gemensam nordisk arbetsmarknad
för Sveriges del skall få någon större betydelse. Det är angeläget, att man
snarast möjligt undanröjer hindren för ett sådant vidgat nordiskt samarbete,
som en gemensam arbetsmarknad för läkare skulle innebära. Gällande
lydelse av 28 § regeringsformen medger visserligen att andra än
svenska medborgare utnämnes till läkartjänster, men möjligheterna att utnyttja
detta medgivande begränsas av den i paragrafen uppställda förutsättningen
att vederbörande skall vara »av utmärkt förtjänst». Även beträffande
tandläkar- och sjukskötersketjänster är möjligheterna att anställa utlänningar
begränsade, vilket under rådande förhållanden är olägligt.
En annan grupp befattningar, beträffande vilka det föreligger ett påtagligt
och aktuellt intresse av att kunna till innehavare utse förtjänta utlänningar,
är vissa av de tjänster vid statliga verk och institutioner, som kräver
högre teknisk utbildning. Det kan knappast betecknas som en särskilt
tillfredsställande ordning att medan ett statligt bolag i förevarande hänseende
är så gott som obundet i sin anställningspolilik det statliga ämbetsverket
är utestängt från möjligheten att mera stadigvarande anställa utländska
medborgare i sådana tjänster. Med tekniker åsyftar jag i förevarande
sammanhang framför allt ingenjörer. Enligt min mening bör redan
8
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1960
nu möjlighet öppnas att till de befattningar det här gäller förvärva även
utländska medborgare.»
För att tillgodose nu angivna önskemål förordar departementschefen,
att vissa ändringar vidtages i 28 § regeringsformen utan avvaktan på slutförande
av utredningen i ämnet. Till en början föreslås, att det i andra
punkten i första stycket uppställda kravet att vederbörande skall vara
»av utmärkt förtjänst» slopas. Ehuru denna ändring aktualiserats närmast
av läkarbristen synes det ej vara anledning att begränsa den till att avse
läkartjänsterna utan den bör gälla alla i sammanhanget avsedda befattningar.
Vidare föreslås den ändringen, att i stället för läkarbefattningar
nämnes befattningar som kräver medicinsk utbildning. Härigenom kommer
förutom läkare att inbegripas tandläkare och sjuksköterskor liksom
även veterinärer. Tilläggas bör därjämte befattningar som kräver teknisk
utbildning.
Departementschefen vill i detta sammanhang av praktiska skäl föreslå
sådan jämkning i grundlagstexten, att de i andra punkten av första stycket
avsedda befattningarna kan sökas av utlänningar under samma former
som svenska medborgare. Det numera betydelselösa undantaget för militära
befattningshavare torde kunna få utgå.
Genom de nu föreslagna ändringarna kommer de grundlagsmässiga hindren
för åstadkommande av en gemensam nordisk arbetsmarknad för akademiker
att å svensk sida undanröjas på stora områden.
Självfallet skall enligt departementschefens mening en utlänning ej anställas
i exempelvis en teknikerbefattning, om detta kan anses strida mot
landets säkerhetsintressen. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t eller vederbörande
underordnade organ att vid tillsättandet av tjänsten beakta dessa
intressen.
Bestämmelserna i 28 § regeringsformen avser visserligen formellt endast
statliga tjänster. Det är emellertid tydligt, att de nu föreslagna ändringarna
får betydelse även för de kommunala tjänsterna. Exempelvis ökas
möjligheterna att besätta kommunala läkartjänster med medborgare från
andra länder. Detta förhållande markerar ytterligare reformens betydelse
för främjande av en internordisk överenskommelse om en gemensam arbetsmarknad
för läkare.
Utskottet. De grundlagsbestämmelser, som reglerar möjligheten för utländska
medborgare att vinna tillträde till svensk statstjänst, kan icke anses
tidsenliga. Främst för att tillgodose önskemålet om ett vidgat mellanfolkligt
samarbete, icke minst inom Norden, är enligt utskottets mening en
uppmjukning av regeringsformens bestämmelser om svenskt medborgarskap
såsom villkor för erhållande av statstjänst befogad.
Vid en prövning av den omfattning, som en reform på detta område nu
lämpligen bör erhålla, anser sig utskottet icke kunna biträda det mera
långtgående förslag till grundlagsändringar härutinnan, som utredningsmannen
framlagt (bilaga A till detta utlåtande). Av vad departementsche
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1960
9
fen anfört framgår därjämte, att detta förslag icke kan anses slutgiltigt utformat
utan att detsamma bör bli föremål för nya överväganden i samband
med att förslag utarbetas till den särskilda lag, vilken förutsättes komma
att innefatta den närmare regleringen av förevarande fråga. Vid angivna förhållanden
har utskottet funnit sig böra avstyrka motionen II: 829.
Däremot anser utskottet ändamålsenligt, att ett förslag av begränsad
räckvidd i huvudsaklig överensstämmelse med vad departementschefen föreslagit
nu antages såsom vilande. En sådan reform får främst anses föranledd
av en önskan att på grundval av det framlagda betänkandet med
förslag om en gemensam nordisk arbetsmarknad för läkare undanröja hindren
för ett vidgat nordiskt samarbete i detta avseende. Att den ökade möjlighet
att i statstjänst anställa utländska medborgare, som härigenom öppnas,
även kommer att omfatta personer med annan medicinsk utbildning
torde vara lämpligt. Vidare synes önskvärt, att i detta sammanhang sådan
ändring av § 28 regeringsformen vidtages, att utländska medborgare även
kan vinna tillträde till befattningar, av vilkas innehavare kräves teknisk
utbildning. Med den ståndpunkt utskottet sålunda intagit har utskottet avstyrkt
motionerna 1:670 och 11:827.
I motionerna 1:669 och 11:828 har hemställts, att jämväl befattningar,
av vilkas innehavare kräves naturvetenskaplig utbildning, måtte öppnas för
utländska medborgare. Med anledning härav vill utskottet framhålla, att de
skäl, som anförts till stöd för att låta utländska medborgare med teknisk
utbildning vinna tillträde till statliga tjänster, med enahanda fog torde
kunna göras gällande i fråga om personer med naturvetenskaplig utbildning
i allmänhet. Härjämte förtjänar beaktas, att någon klar gräns icke
torde kunna uppdragas mellan teknisk utbildning å ena samt naturvetenskaplig
utbildning å andra sidan. Utskottet tillstyrker därför i anledning av
sist angivna motioner, att den grupp befattningar, vilka i förevarande sammanhang
öppnas för utländska medborgare, vidgas till att omfatta jämväl
befattningar, av vilkas innehavare kräves naturvetenskaplig utbildning.
På grund av det anförda får utskottet förorda, att riksdagen antager det
i propositionen i förevarande del framlagda förslaget med det tillägget, att
den grupp befattningar, som öppnas för utländska medborgare, vidgas i den
omfattning nyss angivits. I samband härmed vill utskottet betona vikten
av att utländsk medborgares anställande i statstjänst i förekommande fall
sker under beaktande av rikets säkerhetsintressen.
Mot de jämkningar i § 28 regeringsformen, som i propositionen i övrigt
föreslagits, har utskottet ej någon erinran.
Utskottet vill därjämte framhålla, att ändringarna av förevarande paragraf
måste anses bli av provisorisk natur i avvaktan på genomförandet av
en allmän författningsrevision.
10
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1960
B. Upphävande av städernas förslagsrätt vid tillsättning av borgmästare
eller rådman
Enligt 31 § regeringsformen äger stadsfullmäktige till tjänst som borgmästare
eller lagfaren rådman i stad föreslå tre behöriga personer, bland
vilka Konungen utnämner en till innehavare av tjänsten. Vidare stadgas att
närmare bestämmelser om val för upprättande av förslag till borgmästareeller
rådmanstjänst meddelas genom särskild, av Konungen och riksdagen
samfällt stiftad lag. Sådana bestämmelser har meddelats i lagen den 5 april
1949 (nr 114) om val av borgmästare och rådman.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 november 1959 har stadsdomstolsutredningen
anfört, att det inflytande vid tillsättning av ledamotstjänst i rådhusrätt
som 31 § regeringsformen tillförsäkrar magistratsstäderna sammanhänger
med att dessa städer själva bekostar sin rättsskipning. Enligt vad
utredningen vidare framhåller kommer den att i sitt slutbetänkande föreslå,
att staten övertager kostnaderna för dessa domstolar. Utredningen påpekar
att dess förslag, vilket beräknas kunna lämnas inom loppet av innevarande
år, kommer att få karaktären av ett principuttalande.
Utredningen hävdar, att om rådhusrätterna förstatligas finns det ej anledning
att bibehålla städernas valrätt vid tillsättande av ledamotstjänst i
rådhusrätt. I samband med ett förstatligande bör därför 31 § regeringsformen
upphävas. Det är emellertid ovisst, när frågan om rådhusrätternas förstatligande
kan komma att föreläggas riksdagen för avgörande. För att genomförandet
av reformen ej skall fördröjas föreslår utredningen, att förslag
redan nu framlägges om upphävande av 31 § regeringsformen.
Utredningen anför att om det framdeles skulle visa sig, att frågan om förstatligande
av rådhusrätterna ej kan behandlas av riksdagen inom den valperiod,
som följer på 1960 års andrakammarval, bör det övervägas att till
allmän civillag — exempelvis till 1949 års lag om val av borgmästare och
rådman — överflytta regeringsformens bestämmelser om städernas valrätt
vid tillsättning av domartjänst.
Departementschefen förordar under hänvisning till de skäl utredningen
anfört, att förslag nu framlägges för riksdagen om upphävande av 31 §
regeringsformen. Enligt vad departementschefen under hand erfarit avser
författningsutredningen att i sitt blivande betänkande med förslag till ny
författning ej upptaga den ifrågavarande bestämmelsen. I avbidan på resultatet
av stadsdomstolsutredningens arbete torde bestämmelsen enligt departementschefens
mening böra överföras till 1949 års lag om val av borgmästare
och rådman.
Utskottet. Av vad ovan anförts framgår, att stadsdomstolsutredningen i
sitt slutbetänkande ämnar föreslå, att staten övertager kostnaderna för städernas
rättsskipning. Förslag om rådhusrätternas förstatligande kan därför
väntas bli förelagt riksdagen för avgörande under de närmaste åren. I samband
härmed bör frågan om upphävande av § 31 regeringsformen kunna
slutligt prövas. Utskottet tillstyrker därför förevarande grundlagsändringsförslag.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1960
11
C. Talmännens rösträtt
Enligt 52 § regeringsformen tillkommer det riksdagens kamrai att, på
sätt i riksdagsordningen sägs, var för sig utse talman samt en förste och en
andre vice talman. I 33 § riksdagsordningen föreskrives att vardera kammaren
skall vid riksdagens början bland sina ledamöter välja talman samt
en förste och en andre vice talman.
Om talmännens uppgifter vid riksdagsärendenas behandling i kamrarna
stadgas bl. a. i 51 § riksdagsordningen. I sistnämnda paragraf föreskrives
härjämte, att den som utövar talmansbefattningen ej må deltaga i överläggning
eller omröstning och ej heller något annat föreslå, än som erfordras
till verkställighet av grundlagarna, av riksdagens eller kamrarnas särskilda
beslut eller i övrigt av de reglementariska stadganden som blivit antagna
för riksdagsärendenas behandling.
Departementschefen anför i förevarande del.
»Den nuvarande ordningen för utseende av talmän och vice talmän har
gällt sedan år 1921. Tidigare utsågs talmän och vice talmän av Konungen.
Bestämmelserna i 51 § riksdagsordningen med bl. a. förbud för fungerande
talmannen att deltaga i omröstning i kammaren har däremot oförändrade
gällt sedan riksdagsordningens tillkomst år 1866. Motiven för förbudet har
tydligtvis varit dels den ordning, som tidigare gällt för utseende av talman,
och dels tanken att talmannen såsom ledare av förhandlingarna skall inlaga
en opartisk ställning. Den person som utses till talman är emellertid
vald till riksdagsledamot i vanlig ordning, och det synes icke riktigt att han
skall vara berövad möjligheten att utöva den viktigaste av de funktioner som
tillkommer sådan ledamot, nämligen att deltaga i avgörandet av ärendena.
Enligt min mening kan ej med fog göras gällande att rösträtt för talmannen
— vilket förekommer i flertalet utländska parlament — skulle vara oförenlig
med hans ställning såsom ledare av förhandlingarna.
Förevarande fråga torde komma under bedömande vid författningsutredningens
arbete. Den stora författningsreformen kan emellertid icke vara
slutligen genomförd förrän tidigast år 1965. Det synes befogat att utan avvaktan
härpå förelägga riksdagen förslag till grundlagsändring, syftande
till att de fungerande talmännen skall få utöva rösträtt vid ärendenas behandling
i kamrarna. Ändringen torde böra ske så, att orden ''eller omröstning’
i 51 § första stycket riksdagsordningen får utgå.»
Utskottet vill till en början erinra om att i äldre tid Konungen utsåg ledaren
för adeln och bondeståndet, medan självskriven ledare var, för prästeståndet
ärkebiskopen och för borgarståndet borgmästaren i Stockholm. Denna
ordning lagfästes år 1626. Under frihetstiden hade emellertid samtliga
stånden rätt att själva utse sina talmän. Under den gustavianska tiden däremot
erhöll Konungen rätt att utse talmän för adeln samt för borgar- och
bondestånden, varjämte ärkebiskopen ånyo blev självskriven talman inom
prästeståndet. Sistnämnda ordning bibehölls under ståndsriksdagens tid.
Iiarlong (1 :a raden fl s. 12 ej t ckt)
12
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1960
Från och med riksdagsordningens tillkomst år 1866 kom Konungens utnämningsrätt
att omfatta kamrarnas talmän och vice talmän. Såsom ovan
framhållits infördes de nu gällande bestämmelserna för utseende av talmän
och vice talmän år 1921. Bestämmelserna i 51 § riksdagsordningen med
bl. a. förbud för fungerande talmannen att deltaga i omröstning i kammaren
har gällt jämväl innan riksdagsordningen tillkom år 1866, ehuru förbudet
före 1810 års riksdagsordning icke uttryckligen angivits i gällande
grundlag.
Nyssnämnda förbud för talmannen torde främst ha sin grund i tanken,
att den som leder förhandlingarna skall intaga en opartisk ställning. Delade
meningar har inom utskottet rått om lämpligheten av att detta förbud
upphäves. Å ena sidan har framhållits betydelsen av att den självständighet
talmannen i sin ämbetsutövning intager alltfort bevarades. Vidare har
bland annat betonats, att utredning saknades om de konsekvenser som införande
av rösträtt för talman kunde komma att få i skilda hänseenden.
Det har därjämte erinrats om att frågan om talmannens rösträtt torde komma
att behandlas av författningsutredningen samt att anledning saknades
att föregripa dennas ståndpunktstagande. Å andra sidan har framhållits, att
den som utsåges till talman blivit vald till riksdagsman för ett betydande
antal väljare samt att det vore principiellt riktigt, att han i denna egenskap
finge möjlighet att deltaga i ärendenas avgörande. Härjämte har hävdats
att rösträtt för talman icke kunde anses oförenlig med dennes ställning
såsom ledare av förhandlingarna samt att förevarande fråga vore av
sådan art, att den väl kunde lösas utan avvaktan på resultatet av författningsutredningens
arbete.
Vid vägning av de skäl för och emot det i propositionen framlagda förslaget
som sålunda anförts har utskottet funnit övervägande skäl tala för
att rösträtt tillerkännes talmannen. Utskottet har därför beslutat tillstyrka
propositionen i förevarande del.
Under hänvisning till vad utskottet i det föregående anfört får utskottet
därför hemställa,
A) att riksdagen — med förklaring att det i förevarande
proposition, nr 143, framlagda förslaget till ändrad lydelse
av § 28 regeringsformen icke kunnat i oförändrat skick antagas
— i anledning av propositionen och motionerna 1: 669
och II: 828 ävensom med avslag å motionerna I: 670 och II:
827 samt motionen II: 829 såsom vilande för vidare grundlagsenlig
behandling måtte antaga följande såsom utskottets
förslag* betecknade
* Det i propositionen framlagda förslaget skiljer sig från utskottets förslag så tillvida, att
det omfattar »befattningar, vilka kräva medicinsk eller teknisk utbildning».
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1960
13
Förslag
till
ändrad lydelse av § 28 regeringsformen
(Nuvarande lydelse) (Utskottets förslag)
§ 28.
Konungen äger att i statsrådet utnämna
och befordra svenske medborgare
till alla de ämbeten och
tjänster, högre och lägre, vilka äro av
den egenskap, att Konungen fullmakter
därå utfärdar, dock böra vederbörande
förut med förslag hava inkommit,
där sådana hittills ägt rum.
Konungen vare ock obetaget, att, efter
vederbörandes hörande, eller uppå
deras framställning, till lärarebefattningar
vid universiteterna, de
teologiska läraretjänsterna likväl undantagna,
såsom ock till lärare- och
andra beställningar vid andra inrättningar
för vetenskap, slöjd eller skön
konst, ävensom till läkarebefattningar,
kalla och befordra även utländske
män och kvinnor av utmärkt förtjänst.
Likaledes må Konungen kunna
uti militära ämbeten nyttja utlänningar
av sällsynt skicklighet, men
icke till kommendanter i fästningarna.
Till konsul må ock utlänning
nämnas, där lön ej är med befattningen
förenad.
Konungen fäste — ------än föredraganden.
Kvinna må — —---— 87 §2 mom. stadgar.
Varje departementschef----- departementet höra.
Konungen äger att i statsrådet utnämna
och befordra svenske medborgare
till alla de ämbeten och
tjänster, högre och lägre, vilka äro
av den egenskap, att Konungen fullmakter
därå utfärdar, dock böra vederbörande
förut med förslag hava
inkommit, där sådana hittills ägt
rum. Till lärarebefattningar vid universiteterna,
de teologiska läraretjänsterna
likväl undantagna, såsom
ock till lärare- och andra beställningar
vid andra inrättningar för vetenskap,
slöjd eller skön konst, ävensom
eljest till befattningar, av vilkas
innehavare kräves naturvetenskaplig,
medicinsk eller teknisk utbildning,
må dock utnämnas även
utländske män och kvinnor. Till konsul
må ock utlänning nämnas, där
lön ej är med befattningen förenad.
B) att riksdagen -—- med bifall till förevarande proposition,
nr 143, såvitt avser förslaget om upphävande av § 31
regeringsformen — såsom vilande för vidare grundlagsenlig
behandling måtte antaga följande
14
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1960
Förslag
till
upphävande av § 31 regeringsformen
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
§ 31.
Till tjänst som borgmästare eller (Denna paragraf utgår.)
lagfaren rådman i stad äge stadsfullmäktige
föreslå tre behöriga personer.
Bland de föreslagna utnämner
Konungen en till innehavare av
tjänsten.
Närmare bestämmelser om val för
upprättande av förslag till de tjänster,
nu sagts, meddelas genom särskild,
av Konungen och riksdagen
samfällt stiftad lag.
C) att riksdagen — med bifall till förevarande proposition,
nr 143, såvitt avser förslaget till ändrad lydelse av § 51
riksdagsordningen och med avslag å motionerna 1:650 och
II: 803 — såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling
måtte antaga följande
Förslag
till
ändrad lydelse av § 51 riksdagsordningen
§ 51.
Talmännen eller, i händelse av förfall
för dem, vice talmännen åligger,
var för sin kammare, att utfärda kallelse
till sammanträden, att ärendena
därvid föredraga, att upptaga, reda
och framställa de yttrade meningarna,
att göra propositioner för besluts
fattande och vidmakthålla ordning
vid sammanträdena, allt efter
de föreskrifter denna grundlag innehåller.
Dock må den, som talmans
-
Talmännen eller, i händelse av förfall
för dem, vice talmännen åligger,
var för sin kammare, att utfärda kallelse
till sammanträden, att ärendena
därvid föredraga, att upptaga, reda
och framställa de yttrade meningarna,
att göra propositioner för besluts
fattande och vidmakthålla ordning,
vid sammanträdena, allt efter de föreskrifter
denna grundlag innehåller.
Dock må den, som talmansbefattning
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1960
15
(Nuvarande lydelse)
befattningen utövar, ej deltaga i överläggning
eller omröstning och ej heller
något annat föreslå, än som erfordras
till verkställighet av grundlagarna,
av riksdagens eller kamrarnas
särskilda beslut eller i övrigt av
de reglementariska stadganden, som
för riksdagsärendenas behandling
blivit antagna.
Talman äger —
(Föreslagen lydelse)
en utövar, ej deltaga i överläggning
och ej heller något annat föreslå, än
som erfordras till verkställighet av
grundlagarna, av riksdagens eller
kamrarnas särskilda beslut eller i övrigt
av de reglementariska stadganden,
som för riksdagsärendenas behandling
blivit antagna.
— sammanträde avsluta.
Stockholm den 17 maj 1960
På konstitutionsutskottets vägnar:
BENGT ELMGREN
Närvarande:
från första kammaren: herrar Elmgren, Damström, Ollén, Georg Pettersson,
Olsén, Sveningsson, Nils-Eric Gustafsson*, Axel Emanuel Andersson*,
Palm och Hedblom; samt
från andra kammaren: herrar Pettersson i Norregård, Spångberg, von
Friesen*, Jonsson i Haverö, Braconier, Hammar*, Andersson i Linköping,
Alemyr, fru Sjöqvist och herr Andersson i Billingsfors*.
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservationer
beträffande avdelning A
1) av herrar Ollén, Georg Pettersson, Hedblom och von Friesen, vilka ansett
att övervägande skäl talade för att jämväl det av utredningsmannen
framlagda förslaget till grundlagsändringar redan i förevar ande sammanhang
antoges såsom vilande samt förty hemställt,
att riksdagen — med bifall till motionen II: 829 — måtte
för vidare grundlagsenlig behandling antaga, utom det i pro
-
16
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1960
positionen framlagda förslaget till ändrad lydelse av § 28
regeringsformen, jämväl det såsom bilaga A till detta utlåtande
fogade förslaget till ändringar i regeringsformen och
riksdagsordningen.
2) av herrar Pettersson i Norregård, Sveningsson, Nils-Eric Gustafsson,
Axel Emanuel Andersson och Braconier samt fru Sjöqvist, vilka anfört:
Vi delar utredningsmannens och departementschefens uppfattning att det
i åtskilliga fall är gynnsamt för vårt land att för en offentlig befattning kunna
förvärva en utländsk medborgare och att önskvärdheten av ett intensifierat
mellanfolkligt samarbete, icke minst inom Norden, talar för en uppmjukning
av nu gällande krav på svenskt medborgarskap för erhållande av statstjänst.
Emellertid vill vi erinra om att icke obetydliga möjligheter redan nu
föreligger att låta utländska medborgare få tillträde till svenska statliga och
kommunala tjänster. Och såsom i motionerna I: 670 och II: 827 anförts talar
flera skäl mot att nu genom en ändring av § 28 regeringsformen utvidga
de från kravet på svenskt medborgarskap gällande undantagsbestämmelserna
till att omfatta ytterligare befattningar.
Utredningsmannen har föreslagit, att i grundlagen skall anges de högre
eller eljest mera betydelsefulla befattningar, vilka bör vara förbehållna
svenska medborgare, samt att i särskild lag skall anges de villkor i medborgarskapshänseende,
som i övrigt skall gälla för erhållande av statstjänst.
Vid remissbehandlingen har invänts, att det icke är möjligt att taga ställning
till utformningen av en grundlagsändring, innan utredningsmannen
framlagt förslag till den särskilda lagen i ämnet. Även departementschefen
anser det vanskligt att taga definitiv ställning till den tillämnade reformen
utan att närmare utredning verkställts beträffande utformningen av den lag
som skall komplettera grundlagens bestämmelser. En överblick över problemen
på detta område kan enligt vår mening vinnas endast om grundlagsbestämmelserna
och den särskilda lagen överväges i ett sammanhang. Dessa
skäl talar enligt vår uppfattning mot den nu föreslagna ändringen av § 28
regeringsformen.
Vidare är, såsom jämväl departementschefen framhållit, den nu aktuella
frågan föremål för författningsutredningens överväganden. Även denna omständighet
utgör enligt vår mening stöd för att med ställningstagandet till
ändring av § 28 regeringsformen bör anstå, till dess författningsutredningens
förslag föreligger. Såvitt vi kunnat finna är förevarande fråga icke av så brådskande
natur, att den bör bringas till lösning innan de utredningar slutförts,
som är av väsentlig betydelse för frågans bedömning i ett sammanhang.
Med stöd av vad sålunda anförts hemställer vi,
att riksdagen med bifall till motionerna I: 670 och II: 827
måtte avslå det i förevarande proposition framlagda förslaget
till ändrad lydelse av § 28 regeringsformen.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1960
17
beträffande avdelning C
av herrar Pettersson i Norregård, Ollén, Sveningsson, Nils-Eric Gustafsson,
Axel Emanuel Andersson, Hedblom, von Friesen, Braconier och Hammar
samt fru Sjöqvist, vilka anfört:
De skilda stadganden, som reglerar talmännens rättigheter och skyldigheter,
har enligt vår mening sådant samband med varandra, att det icke
låter sig göra att utan en grundlig översyn av samtliga hithörande författningsbestämmelser
genomföra en ändring av talmännens befogenheter. Det
i förevarande proposition framlagda förslaget om införande av rätt för talman
att deltaga i kammares omröstning har tillkommit utan någon sådan
föregående översyn.
Sin nuvarande karaktär har den svenska talmansinstitutionen fått bl. a.
därigenom att talmännen traditionellt städse intagit en över partimotsättningarna
upphöjd ställning. Det är givet att denna talmännens ställning
kommer att förändras om de erhåller rösträtt och därmed kan deltaga i
ärendenas avgörande. Härtill kommer att, om sådan rösträtt införes, skilda
skäl talar för att talmännen även bör få möjlighet att motivera sitt ställningstagande.
Denna fråga har emellertid icke berörts i propositionen.
Den år 1954 tillsatta författningsutredningen är för närvarande sysselsatt
med att företaga en samlad översyn av demokratiens funktionsproblem och
att på grundval därav genomföra en modernisering av vår författning. Frågan
om införandet av rätt för talman att deltaga i kammares omröstning
är av sådan beskaffenhet, att den kan förväntas komma under bedömande
vid utredningens arbete. Vi finner det icke motiverat att med föregripande
av författningsutredningens reformförslag genomföra en ändring av talmännens
ställning.
På grund av det anförda yrkar vi,
att riksdagen måtte avslå det i propositionen framlagda
förslaget till ändrad lydelse av § 51 riksdagsordningen.
Särskilt yttrande
av herr von Friesen beträffande avdelning C.
Talmännens ställning skiljer sig från övriga riksdagsledamöters bland
annat därigenom att de i viss mån fungerar som representanter för alla meningsriktningar
inom riksdagen. Betydelsen av denna oberoende och i verklig
mening representativa ställning framträder särskilt vid regeringskriser.
1 sådana fall plägar talmännen tjänstgöra såsom monarkens rådgivare och
det är därför av vikt att de därvid i största möjliga utsträckning handlar
partipolitiskt obundna. En talman, som genom röstning givit sin mening
till känna i en viktig fråga vilken måhända lett till ministärens avgång, intager
icke den helt oberoende ställning som måste anses önskvärd. Vidare
18
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1960
kan i vissa situationer en lämplig lösning av regeringsfrågan vara att icke
en partiledare men väl en av talmännen får i uppdrag att bilda regering. Av
hänsyn till förhållanden såväl inom som utom riksdagen måste det därför
vara lämpligt, att innehavarna av riksdagens främsta förtroendeposter icke
i allmänhet är att anse såsom partirepresentanter.
Härjämte bör beaktas, att talmännen har en betydande bestämmanderätt
ifråga om propositionsordningen. Ehuru någon anmärkning knappast kunnat
riktas mot talmännens hittillsvarande utövande av denna grannlaga
uppgift, måste det stå klart att misstanke icke får uppstå att talmännen
tillämpar en propositionsordning, som främjar deras eget ställningstagande
i en viss fråga. Om talmännen erhåller rösträtt, kan misstankar i detta
hänseende lätt uppstå, vilket givitvis måste vara ägnat att försvaga deras
auktoritet i kamrarna.
Förutom de skäl som åberopats av reservanterna har jag ansett det nödvändigt,
att på detta sätt markera ett motstånd mot en reform över huvud
taget på detta område.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1960
19
Bilaga A
Vid utredningsmannens betänkande fogat förslag till grundlagsändringar
Regeringsformen
§ 17.
Konungens domsrätt skall uppdragas minst tolv av Honom utnämnda lagkunniga,
erfarna och redliga svenska medborgare, vilka fullgjort vad författningarna
föreskriva dem, som uti domareämbeten må nyttjas. De kallas
justitieråd och utgöra Konungens högsta domstol.
Närmare bestämmelser---— 1 mom. stadgar.
§ 18.
Konungens rätt att pröva och avgöra besvär, som jämlikt författningarna
må hos Konungen fullföljas i statsdepartementen, skall i den omfattning,
som bestämmes i särskild lag, stiftad av Konungen och riksdagen samfällt
enligt den i 87 § 1 mom. stadgade ordning, uppdragas minst sju av Konungen
utnämnda svenska medborgare, som förvaltat civil beställning samt däruti
ådagalagt insikt, erfarenhet och redlighet. De kallas regeringsråd och
utgöra Konungens regeringsrätt. Minst två tredjedelar av hela antalet regeringsråd
skola hava fullgjort vad författningarna föreskriva dem, som
uti domareämbeten må nyttjas.
Närmare bestämmelser----omförmälda lag.
§27.
Till justitiekansler må Konungen nämna en lagfaren, skicklig och oväldig
svensk medborgare, som i domarevärv varit nyttjad. Denne, såsom Konungens
högste ombudsman, åligge förnämligast, att föra eller låta föra Konungens
talan i mål, som röra kronans rätt, samt att, å Konungens vägnar, hava
tillsyn över rättvisans handhavande och i sådan egenskap beivra fel, som
av domare och ämbetsmän begångne bliva.
§ 28.
Konungen äger alt i statsrådet utnämna och befordra män och kvinnor
till alla de ämbeten och tjänster, högre och lägre, vilka äro av den egenskap,
att Konungen fullmakter därå utfärdar, dock böra vederbörande förut med
förslag hava inkommit, där sådana hittills ägt rum.
Att endast svensk medborgare kan utnämnas till statsråd, justitieråd,
regeringsråd och justitiekansler följer av vad därom stadgats. Till innehavare
av annan i 35 § angiven sgssia eller med sådan jämförlig chefstjänst
eller av domarämbete eller av officersbefattning ävensom till ärkebiskop
eller biskop må ock allenast svensk medborgare utnämnas. Utlänning må
dock nämnas till konsul, där lön ej är med befattningen förenad. I vad mån
härutöver visst medborgarskap må uppställas som villkor för erhållande av
ämbete eller tjänst, därom stadgas i särskild lag stiftad i den ordning 87 §
1 mom. föreskriver.
Konungen fäste---* departementet höra.
20
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1960
§ 72.
Riksbanken förbliver--— stiftad lag.
Fullmäktige för riksbanken skola vara sju svenska medborgare, av vilka
Konungen för tre år i sänder förordnar en jämte en suppleant och de övriga
sex jämte sex suppleanter väljas av riksdagen för tid och på sätt i riksdagsordningen
sägs. Den av Konungen förordnade ordinarie ledamoten vare fullmäktiges
ordförande, men må ej utöva annan befattning inom riksbankens
styrelse. Fullmäktig, som av riksdagen vägrats ansvarsfrihet, skall avgå från
sin befattning. De av Konungen för fullmäktig eller suppleant meddelade
förordnanden må återkallas, när Konungen så prövar skäligt.
Fullmäktige utse---till efterrättelse.
§ 96.
Riksdagen skall förordna två för lagkunskap och utmärkt redlighet kända
svenska medborgare, den ene såsom justitieombudsman och den andre
såsom militieombudsman, att i egenskap av riksdagens ombud, efter den
instruktion riksdagen för dem utfärdat, hava tillsyn över lagars och författningars
efterlevnad i vad de skola av dem, som i allo äro underkastade ämbetsansvar,
tillämpas samt vid vederbörliga domstolar i laga ordning tilltala
dem, som uti sina ämbetens utövning av våld, mannamån eller annan
orsak någon olaglighet begått eller underlåtit att sina ämbetsplikter behörigen
fullgöra. Ombudsmännen vare i all måtto underkastade samma ansvar
och plikt, som allmän lag och rättegångsordning för aktörer utstaka.
Riksdagsordningen
§ 70.
1. De sex---honom återstått.
2. Riksdagen skall jämväl välja fullmäktige att, jämlikt särskilt reglemente,
förvalta riksgäldskontorets medel och tillhörigheter. Fullmäktige i
riksgåldskontoret äro sju svenska medborgare, vilka väljas för tiden från
valet, till dess sådant val under tredje året därefter försiggått. Ordförande
bland fullmäktige väljes särskilt. Av de övriga sex skola två årligen avgå.
Har fullmäktig före utgången av den bestämda tjänstgöringstiden avgått,
eller har ansvarsfrihet honom vägrats, anställes val för den tid, som för
honom återstått. Då val av ordförande äger rum, utses denne före Övriga
fullmäktige.
3. Val av — ---utfalla lika.
§ 72.
Riksdagen förordnar årligen inom sex dagar efter dess öppnande till revisorer
tolv svenska medborgare, vilka till halva antalet av vardera kammaren
utses, att enligt regeringsformen och särskild instruktion granska statsverkets,
riksbankens och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning.
Revisor utövar sin befattning till dess nytt val av revisorer förrättas.
Revisorerna välja---vidare behandling.
600956 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.