Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser i fråga om riksdagsledamots immunitet.

1960-12-07 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1960:28, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser i fråga om riksdagsledamots immunitet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28 år 1960

1

Kr 28

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

om ändrade bestämmelser i fråga om riksdagsledamots

immunitet.

I de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 20 i

första kammaren av herr Ollén och nr 27 i andra kammaren av herr Hammar

föreslås, att riksdagen ville för sin del till grundlagsenlig behandling

antaga följande förslag till ändrad lydelse av § 110 första stycket första

punkten regeringsformen:

»Ej må någon riksdagsman under tilltal ställas eller eljest till

domstol instämmas eller sin frihet berövas för sina gärningar eller

yttranden i denna egenskap, utan att den kammare, till vilken han hörer,

sådant tillåtit genom uttryckligt beslut, däruti minst fem sjättedelar av de

röstande instämt.»

Beträffande motiveringen får utskottet, i den mån densamma icke beröres

i det följande, hänvisa till motionerna.

Behandlingen av motionerna har uppskjutits till höstsessionen.

Gällande bestämmelser. Enligt bestämmelse i § 110 regeringsformen —

som i sak icke ändrats sedan regeringsformens tillkomst år 1809 och historiskt

sett går tillbaka till frihetstidens konungaförsäkringar — må ej någon

riksdagsman »under tilltal ställas eller sin frihet berövas för sina gärningar

eller yttranden i denna egenskap, utan att den kammare, till vilken han hörer,

sådant tillåtit genom uttryckligt beslut, däruti minst fem sjättedelar av

de röstande instämt».

Särskilda bestämmelser om häktning av riksdagsman finnas i § 111 regeringsformen,

där det tillika stadgas, att riksdagsman ej i andra fall än i

§§ 110 och 111 sägs må berövas sin frihet.

Jämlikt § 90 regeringsformen må under riksdagens, dess kamrars eller

utskotts överläggningar och prövning icke uti något annat fall eller på något

annat sätt än grundlagarna bokstavligen föreskriva komma frågor om

bl. a. regerings- och domaremakternas beslut samt enskilda medborgares

och korporationers förhållanden.

Varje riksdagsledamot äger enligt § 52 riksdagsordningen i princip rätt

att vid kammares sammanträde till protokollet fritt tala och utlåta sig i

alla frågor, som under överläggning komma, och om lagligheten av allt, som

1 Biliang till riksdagens protokoll 1960. 5 samt. 2 avel. Nr 28

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28 år 1960

inom kammaren sig tilldrager. Ingen må dock därvid tillåta sig personligen

förolämpande uttryck eller eljest uppträda på ett mot god ordning stridande

sätt. Sker det, och låter den felande sig icke av talmannens föreställning

rätta, äger talmannen fråntaga honom ordet. Har sådant ägt rum, må den

felande för det sammanträdet icke vidare yttra sig. Väckes förslag, att den

ledamot, som sålunda sig förgått, därjämte må av talmannen erhålla varning

eller att saken bör till laga domstols behandling överlämnas, skall beslut

däröver av kammaren vid nästa sammanträde utan föregående överläggning

fattas.

Motionernas bakgrund. Motionerna ha föranletts av ett uppmärksammat

rättsfall — det veterligen första kända i sitt slag — som helt nyligen avgjorts

i högsta instans och vari omständigheterna i korthet voro följande.

Vid andra kammarens behandling den 4 mars 1959 (prot. nr 6, s. 82 ff.)

av propositionen nr 24/1959, innefattande bl. a. förslag om försäljning till

agronomen Torgny André i Norrköping av kronoegendomen Knivberga 21

i Norrköpings stad, deltog herr Svensson i Ljungskile i debatten. Enligt

Andrés mening uttalade sig Svensson i ett av sina anföranden (s. 84) på

ett sätt, som var för André kränkande.

André instämde Svensson till Orusts, Tjörns och Inlands domsagas häradsrätt

och yrkade skadestånd för ärekränkning med 10 000 kronor. Svensson

invände, att han gjort uttalandet i fråga i sin egenskap av ledamot av

riksdagen, att den av André instämda talan därför måste anses innefatta

sådant tilltal, som avsåges i § 110 regeringsformen, samt att, enär i detta

lagrum föreskrivet tillstånd till käromålets väckande icke förefunnes, rätten

saknade behörighet att upptaga målet. Svensson yrkade därför, att häradsrätten

måtte avvisa Andrés talan. I beslut den 2 september 1959 uttalade

häradsrätten bl. a., att stadgandet i § 110 regeringsformen enligt sin avfattning

ej avsåge annat än talan om ansvar. Eftersom stöd saknades att åt

stadgandet giva en vidsträcktare tolkning samt Andrés talan avsåge endast

skadestånd på grund av påstådd ärekränkning, vore häradsrätten behörig

att upptaga målet. Svenssons invändning lämnades alltså utan bifall och

Svensson förklarades vara skyldig att ingå i svaromål. -— Genom dom den

11 december 1959 ogillade häradsrätten Andrés skadeståndstalan. I domskälen

framhölls, att Svenssons uttalande i riksdagen utgjort ett led i den

kritik han avsett att rikta mot vederbörande statliga myndigheters sätt att

handlägga ifrågavarande markförvärvsärende och att det fallit inom ramen

för hans yttrandefrihet såsom riksdagsman. Insatt i sitt sammanhang kunde

uttalandet icke anses vara för André kränkande.

Sedan André vädjat mot häradsrättens dom samt fråga ånyo uppkommit,

huruvida hinder för målets upptagande förelåge med hänsyn till bestämmelsen

i § 110 regeringsformen, ansåg hovrätten för Västra Sverige i beslut

den 3 maj 1960 lagrummet icke vara tillämpligt å förevarande fall. Hinder

i angivna hänseende mötte därför icke mot målets upptagande. Svensson

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28 år 1960

3

anförde besvär över beslutet. I avbidan på utgången av Svenssons besvärstalan

förklarade hovrätten skadeståndsmålet vilande.

Enligt beslut den 5 december 1960 har högsta domstolen vid övervägande

av frågan om tillämpligheten av § 110 regeringsformen lika med hovrätten

funnit hinder icke möta mot målets upptagande och förty fastställt överklagade

beslutet. — Ett av de i avgörandet deltagande sju justitieråden var

av annan mening och fann på anförda skäl, att på grund av § 110 regeringsformen

hinder förelegat att upptaga Andrés talan till prövning.

Motionerna. Vid tiden för motionernas avlämnande förelåg endast häradsrättens

beslut i behörighetsfrågan. Genom avgörandet i högsta instans

— vilket utskottet funnit böra avvaktas innan motionerna behandlades —

är emellertid den tolkning av bestämmelsen i § 110 regeringsformen, som

givit anledning till motionärernas yrkande om lagändring, slutgiltig. Motionärerna

anse det icke rimligt, att en riksdagsledamot skall kunna utsättas

för skadeståndskrav från vem som helst i anledning av vad han eller hon

företagit sig i sitt riksdagsarbete. Det måste te sig naturligast, att det allmänna

intresset av att riksdagsledamöterna fritt och obundet kunna fullgöra

sina uppdrag såtillvida tillmätes större vikt än enskildas intresse att erhålla

gottgörelse för liden skada, att prövning av skadeståndsanspråk göres beroende

av att vederbörande kammare lämnat tillstånd därtill. Riksdagsledamots

immunitet bör således vidgas till att avse även enskildas anspråk på

ersättning för skada, som föranletts av gärning eller yttrande under utövande

av riksdagsmannauppdraget. Endast om § 110 regeringsformen på detta

sätt kompletteras kan enligt motionärernas mening bestämmelsen väntas

fullt ut få åsyftad verkan.

Utskottet. Genom högsta domstolens ovannämnda beslut har klarlagts, att

bestämmelsen i § 110 regeringsformen ej innefattar skydd mot skadeståndstalan,

som grundas på gärningar eller yttranden av riksdagsman i denna

hans egenskap. Härigenom aktualiseras frågan om en revision av grundlagsstadgandet.

Enligt vad utskottet inhämtat har emellertid författningsutredningen

redan till behandling upptagit förevarande spörsmål. Detta

har dessutom visst samband med en omarbetning av § 90 regeringsformen

och med andra frågor, som likaledes äro föremål för utredningens uppmärksamhet.

Vid sådant förhållande får utskottet, med understrykande av betydelsen

av den i motionerna väckta frågan, hemställa,

att motionerna I: 20 och II: 27 icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 december 1960

På konstitutionsutskottets vägnar:

BENGT ELMGREN

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28 år 1960

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elmgren, Damström, Ollén, Georg Pettersson,

Torsten Andersson, Olsén, Sveningsson, fru Segerstedt-Wiberg, herrar

Erik Olsson och Nils-Eric Gustafsson; samt

från andra kammaren: herrar Pettersson i Norregård, Magnusson i

Tumhult, von Friesen, Braconier, Hammar, Andersson i Linköping, Alemyr,

Henningsson i Hälsingborg, Adamsson och fru Thunvall.

601896

Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.