Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade sekretessbestämmelser för de i statsrådet förda protokollen.

1960-02-25 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1960:4, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade sekretessbestämmelser för de i statsrådet förda protokollen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 4—5

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4 år 1960

1

Nr 4

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

om ändrade sekretessbestämmelser för de i statsrådet

förda protokollen.

I de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 330

i första kammaren av herr Hanson, Per-Olof, och nr 422 i andra kammaren

av herr Ståhl hemställes, »att riksdagen ville besluta sådan ändring av 1 §

lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna

handlingar, att de i statsrådet förda protokollen likställes med andra allmänna

handlingar».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Gällande bestämmelser. Den grundläggande principen om allmänna handlingars

offentlighet — stadfäst redan i 1766 års tryckfrihetsförordning —

finnes inskriven i 2 kap. 1 § av 1949 års tryckfrihetsförordning. Där stadgas,

att till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall,

i den ordning vidare i kapitlet sägs, varje svensk medborgare äga fri tillgång

till allmänna handlingar. I denna rätt må gälla allenast sådana inskränkningar

som påkallas antingen av hänsyn till rikets säkerhet och dess förhållande

till främmande makt eller i anledning av myndighets verksamhet för

inspektion, kontroll och annan tillsyn eller för brotts förekommande och

beivrande eller till skydd för statens, menigheters och enskildas behöriga

ekonomiska intresse eller av hänsyn till privatlivets helgd, personlig säkerhet,

anständighet och sedlighet. I särskild av Konungen och riksdagen samfällt

stiftad lag skola noga angivas de fall, då enligt nämnda grunder allmänna

handlingar skola hållas hemliga.

De sålunda förutsatta bestämmelserna om de fall, då allmänna handlingar

skola hållas hemliga, finnas i lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar i

rätten att utbekomma allmänna handlingar (sekretesslagen). 1 § i denna

lag har följande lydelse:

I statsrådet förda protokoll i ärenden vilka angå rikets förhållande till

främmande makt, så ock protokoll i kommandomål, må icke utan Konungens

tillstånd utlämnas tidigare än femtio år efter protokollets datum.

Andra i statsrådet förda protokoll än i första stycket sägs må ej utan Konungens

tillstånd utlämnas tidigare än två år efter protokollets datum; Konungen

obetaget att förordna, alt sådant protokoll ej må utlämnas förrän

viss längre tid, högst femtio år, förflutit från dess datum.

Vad i 2—36 §§ stadgas om handlingars hemlighållande har ej avseende

å ovan omförmälda protokoll.

Bihang till riksdagens protokoll 1960, 5 samt. 2 avd. Nr 4—5

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4 år 1960

Tidigare gällande bestämmelse, att statsrådets protokoll och handlingar

ej fingo utan tillstånd utlämnas förrän efter 50 år, skall alltjämt tillämpas i

fråga om protokoll och handlingar från tiden före sekretesslagens ikraftträdande.

Innebörden av stadgandet i paragrafens sista stycke är, att ett statsrådsprotokoll

som återger exempelvis en diplomatisk eller militär handling, för

vilken sekretesskydd föreligger enligt 3 § eller 4 § i lagen, icke på denna

grund blir hemligt.

Historik. Enligt 1766 års tryckfrihetsförordning skulle rätten att utfå

och trycka handlingar omfatta även riksrådets och ständernas handlingar

med undantag endast för utrikespolitiska ärenden av hemlig natur. 1774 års

tryckfrihetsförordning stadgade däremot, att för tryckning av andra rådsprotokoll

än dem som rörde mål i justitierevisionen krävdes tillstånd i varje

särskilt fall. Några bestämmelser om allmänna handlingar förekommo icke

i 1792 års tryckfrihetsförordning. I § 86 av 1809 års regeringsform, vari angavs

vad som skulle förstås med tryckfrihet, stadgades tillika att alla handlingar

och protokoll i vad mål som helst ovillkorligen skulle genom trycket

kunna utgivas, med undantag av bl. a. protokoll i statsrådet och hos Konungen

i ministeriella ärenden och kommandomål. Enligt 1810 och 1812

års tryckfrihetsförordningar kunde statsrådets protokoll och handlingar

icke utan vederbörandes tillstånd till tryckning fordras eller utbekommas.

Genom en år 1867 vidtagen ändring inskränktes sekretessen till att gälla 50

år efter handlingens datum.

Efter framställningar om ändrade sekretessregler m. m. kommo med

tiden flera utredningar till stånd. År 1912 avgavs ett kommittébetänkande

med förslag till tryckfrihetsordning. I detta förslag bibehölls en sekretesstid

om 50 år för statsrådsprotokollen. Som motivering härför anfördes

bl. a., att Konungens egna och de närvarande statsrådens yttranden och

uttalade meningar m. m. understundom måste vara av den beskaffenhet,

att ett omedelbart offentliggörande icke kunde vara lämpligt. Med den

granskning av regeringsärendena, som skulle utövas av konstitutionsutskottet,

syntes för ett sådant offentliggörande ej heller kunna åberopas

de skäl, som i allmänhet gällde för offentlighet på det ifrågavarande området.

Ett dylikt offentliggörande skulle måhända även verka menligt på

själva granskningen. Någon avsevärdare förkortning av sekretesstiden

skulle ej heller låta sig generellt genomföras.

I en motion vid 1921 års riksdag (I: 172) hemställde herr Lindhagen

— under åberopande av att förhållandena numera vore väsentligt andra

än vid stadgandets tillkomst — att bestämmelserna om hemlighållande av

statsrådsprotokollen måtte »åtminstone väsentligen upphävas». —• Konstitutionsutskottet

(uti. 1921: 44) ansåg, att frågan var väl värd uppmärksamhet

och att statsrådsprotokoll ofta utan någon olägenhet skulle kunna göras

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4 år 1960

3

offentliga antingen omedelbart eller tidigare än efter 50 år; i ett stort

flertal fall innehölle nämligen protokollet över ett visst ärende icke något

väsentligt utöver den i ärendet utfärdade expeditionen, som i regel vore

offentlig. Som frågan om sekretess dock ej gällde enbart det berörda området,

vore enligt utskottet en snar revision av tryckfrihetsförordningens

sekretessbestämmelser av behovet påkallad. — Riksdagen anslöt sig till

utskottets uppfattning och hemställde i skrivelse till Kungl. Maj :t

(1921: 315) om en dylik revision.

En med anledning av nämnda hemställan år 1924 tillsatt utredning avgav

år 1927 betänkande med förslag till ändrade bestämmelser rörande allmänna

handlingars offentlighet (SOU 1927:2). Sekretesstiden för statsrådsprotokoll

och protokoll i kommandomål föreslogs begränsad till tio

år, med rätt för Konungen att förordna om hemlighållande längre tid, dock

högst 50 år. Enligt motiven till förslaget torde det icke kunna råda delade

meningar om att den starka sekretess, varmed ifrågavarande protokoll

vore omgärdad, i stort sett vore obehövlig. Även tanken att principiellt låta

dem hemfalla under den allmänna offentlighetsregeln förtjänade därför

att allvarligt övervägas. Efter att ha redovisat skäl för och emot ett borttagande

av sekretessregeln — därvid också berördes sammanhanget mellan

protokollens hemlighållande och konstitutionsutskottets granskning av

desamma — kom emellertid utredningsmannen, professor Herlitz, fram

till att en tioårig sekretesstid vore att föredraga. Därvid underströks, att

Konungen ägde obegränsad befogenhet att förordna om offentliggörande

vid tidigare tidpunkt.

Efter remiss- och departementsbehandling föranledde 1927 års förslag ej

annan åtgärd än att det lades till grund för en viss detaljändring, dock ej

inom nu ifrågavarande område. År 1933 förordnades i stället om fortsatt

utredning, och den då tillsatta kommittén (herrar Herlitz, Sävström och

Sigurd Hansson) framlade två år senare förslag till ändrade bestämmelser

rörande allmänna handlingars offentlighet (SOU 1935:5). Enligt detta

förslag skulle sekretessreglerna utbrytas ur tryckfrihetsförordningen och

upptagas i en särskild lag utan grundlags karaktär. Förslaget anslöt sig

i fråga om statsrådsprotokollen nära till 1927 års förslag. Tiden för hemlighållandet

ansågs dock kunna utan olägenhet inskränkas till två år med

möjlighet till utsträckt sekretess i 50 år liksom även offentliggörande före

de två årens utgång. Vidare föreslogs att ifrågavarande lagregel skulle vara

exklusivt tillämplig å statsrådsprotokollen. Enligt motiven hade de sakkunniga

allvarligt övervägt att föreslå, att protokollen obligatoriskt skulle

omedelbart bliva offentliga. Då de likväl stannat för att föreslå en kort

sekretesstid såsom den normala, hade det företrädesvis skett på den grund

att, om omedelbar offentlighet bleve regeln, allmänhetens uppmärksamhet

kunde befaras bliva på ett icke önskvärt sätt inriktad på sådana ärenden,

i vilka förbud mot protokollets utlämnande meddelats.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4 år 1960

1935 års sakkunnigförslag lades till grund för ett inom justitiedepartementet

utarbetat lagförslag jämte motiv, för riksdagens kännedom bifogade

propositionen 1936: 140 med förslag till ändrad lydelse av § 86 regeringsformen

m. m. och senare framlagda i propositionen 1937: 107 med

förslag till lag om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Departementsförslaget upptog som huvudregel en tvåårig sekretesstid för

de »vanliga» statsrådsprotokollen, vilken regel av praktiska skäl synts

lämplig. I motiven anfördes härom bl. a.:

Något egentligt behov av att dessa protokoll ställas till förfogande för

det rena nyhetsintresset lärer ej föreligga, då detta tillräckligt tillgodoses

genom de utfärdade expeditionerna. I de undantagsfall då protokollen upptaga

något utöver expeditionernas innehåll och i fall då sådana ej förekomma,

torde det böra bero av Kungl. Maj :ts beslut i varje särskilt fall,

huruvida offentliggörande omedelbart skall ske. En ytterligare förkortning

av sekretesstiden, exempelvis till ett år, kunde väl ifrågasättas men vore

i viss mån oläglig med hänsyn till protokollens granskning i konstitutionsutskottet.

I anledning av propositionen hemställde herr Lindhagen i motion vid

1937 års riksdag (I: 230) om sådan ändring av 1 § lagförslaget, att utlämnande

av statsrådsprotokoll ej måtte förvägras annat än i fall Konungen

förordnade, att sådant protokoll ej finge utlämnas förrän viss tid, högst

25 år, förflutit från dess datum.

Konstitutionsutskottet (uti. 1937:21) fann övervägande skäl tala för en

viss sekretesstid med avseende å de vanliga statsrådsprotokollen och tillstyrkte

Kungl. Maj :ts förslag. Frågan om en sänkning av 50-årstiden till

25 år torde enligt utskottet vara värt beaktande så tillvida, att behov av

sekretess ofta icke funnes för längre tid. I vissa fall torde dock 50-årstiden

vara behövlig och därför torde någon annan maximitid icke böra

sättas i lagen. — I en till utskottsutlåtandet fogad reservation av herr Reuterskiöld

yrkades bl. a. den regeln, att ifrågavarande statsrådsprotokoll icke

måtte utlämnas tidigare än 25 år efter protokollets datum, Konungen obetaget

att, oavsett vilka ärenden i protokollet omförmäldes, förordna om ett

tidigare utlämnande. Grunden till yrkandet var att enligt reservantens mening

en förkortning till två år från 50 år lätt skulle leda till upptagande

av frågan om avskaffande av konstitutionsutskottets dechargegranskning,

vilken dock vore av större värde för rättssäkerheten inom administrationen

än protokollens offentlighet och i intet fall borde på denna indirekta

väg tvingas fram till debatt.

Riksdagen antog lagparagrafen i den lydelse den alltjämt har.

Reformkrav. Sekretessfrågor av olika slag ha även under senare år varit

föremål för uppmärksamhet. Oftast ha väl spörsmålen gällt vissa detaljändringar

i lagen, men i en vid 1946 års riksdag av herr Nerman väckt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4 år 1960

5

motion (I: 70) hemställdes mera allmänt, att riksdagen måtte uttala sig för

att hemligstämplande av handlingar, vilka ej av försvarsskäl borde hållas

oåtkomliga längre tid, ej måtte ske för längre tid än fem och i undantagsfall

tio år. — Under erinran om att frågan angående tillämpningen av sekretesslagen

utreddes av 1943 års sekretessutredning ansåg sig konstitutionsutskottet

(uti. 1946: 6) — som delade den bakom motionen liggande tankegången,

att handlingar icke skulle hållas hemliga längre tid än nödvändigt,

men samtidigt framhöll, att de i lagen angivna förbuden i regel icke

vore ovillkorliga — sakna anledning tillstyrka bifall till motionen. Riksdagen

biföll utskottets hemställan.

I likalydande motioner vid 1957 års riksdag (I: 208 av herr Ohlon m. fl.

och II: 253 av herr Ohlin m. fl.) hemställdes, »att riksdagen måtte anhålla

hos Kungl. Maj :t om utredning rörande komplettering av tryckfrihetsförordningen

med föreskrifter som säkerställer allmänhetens obehindrade tillgång

till respektive myndigheters offentliga handlingar». — I utlåtandet

över motionerna (1957: 4) erinrade konstitutionsutskottet bl. a. om att sekretessutredningen

haft i uppdrag att undersöka, huruvida och i vad mån

åtgärder kunde anses erforderliga för att åstadkomma en praxis, som tfllgodosåge

kravet på en så vidsträckt offentlighet som möjligt utan att andra

berättigade intressen träddes för nära. I samband med att utredningen i

skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 december 1949 anmält, att dess uppdrag

slutförts, hade framhållits, att det missnöje med myndigheternas tillämpning

av 1937 års lagstiftning, som tidigare yppats, huvudsakligen torde ha sammanhängt

med krigsförhållandena och den ökade sekretess dessa föranlett.

Sedan mera normala förhållanden inträtt, hade en liberalare tillämpning

av sekretessbestämmelserna uppkommit. En viss osäkerhet i praxis

syntes dock enligt utredningen alltjämt bestå, främst beroende på att sekretessbestämmelserna

icke i alla avseenden motsvarade de anspråk, som

borde ställas på denna lagstiftning. En allmän översyn av sekretessbestämmelserna

krävde emellertid ett synnerligen vidlyftigt arbete, som fölle utanför

utredningens uppdrag. Utredningen ifrågasatte även, om icke arbetet

borde anstå till dess i praxis en viss erfarenhet vunnits av den nya tryckfrihetsförordningens

bestämmelser i ämnet. I anslutning härtill anförde

utskottet:

Enligt utskottets mening bör tiden nu vara inne för en närmare undersökning

av frågan om revision av sekretesslagstiftningen mot bakgrunden

av de ändrade samhällsförhållandena och den erfarenhet som vunnits. Vid

en sådan revision bör också beaktas, om och i vad mån dispens från sekretessbestämmelserna

bör kunna medgivas i vidare utsträckning än vad nu

är förhållandet.

Med hänsyn till offentlighetens betydelse för vår konstitutionella rätt

ansåg utskottet det önskvärt, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

gav tillkänna vad utskottet sålunda och i övrigt anfört.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4 år 1960

Riksdagen godkände utskottets utlåtande och avlät den 12 april 1957

(nr 182) skrivelse till Kungl. Maj:t.

Vid 1958 års A-riksdag erinrade utskottet i utlåtande (nr 12) över en

motion rörande viss sekretessfråga om att 1957 års riksdag uttalat sig för

en allmän revision av sekretesslagstiftningen.

I den av årets riksdag till konstitutionsutskottet hänvisade propositionen

nr 38, vari föreslås ändrad lydelse av 4 § sekretesslagen i syfte att bereda

sekretesskydd för handlingar rörande det psykologiska försvarets planläggning,

uttalas bl. a., att frågan om ytterligare ändringar i lagrummet -— vars

bestämmelser synas vara mindre tidsenligt utformade — torde få upptagas

i anslutning till den allmänna översyn av sekretesslagstiftningen, som enligt

vad departementschefen räknar med snart kommer att påbörjas.

Utskottet. Såsom framgår av den lämnade redogörelsen ha gällande sekretessregler

gång efter annan ställts under debatt. I sitt av riksdagen godkända

utlåtande ansåg utskottet redan år 1957 tiden vara inne för en närmare

undersökning av frågan om revision av sekretesslagstiftningen. Mot

denna bakgrund hälsar utskottet med tillfredsställelse departementschefens

ovan återgivna uttalande, att en allmän översyn av lagstiftningen är avsedd

att snart påbörjas. I avvaktan på resultatet av den bebådade utredningen

får utskottet hemställa,

att motionerna 1: 330 och II: 422 icke måtte till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 25 februari 1960

På konstitutionsutskottets vägnar:

J. W. PETTERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Damström, Georg Pettersson, Torsten

Andersson, fru Segerstedt-Wiberg, herrar Erik Olsson, Nils-Eric Gustafsson*,

Dahl, Arvidson* och Hedblom; samt

från andra kammaren: herrar Pettersson i Norregård, Spångberg, von

Friesen, Jonsson i Haverö, Gustafsson i Bogla, Hammar, Andersson i Linköping,

Alemyr, Henningsson i Hälsingborg*, fru Sjöqvist och herr

Gansmoe*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.