Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring av 21 och 87 §§ lagen om val till riksdagen.

1960-03-23 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1960:7, Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring av 21 och 87 §§ lagen om val till riksdagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1960

1

Nr 7

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

om viss ändring av 21 och 87 §§ lagen om val till riksdagen.

I de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 234

i första kammaren av herrar Hedblom och Källqvist samt nr 295 i andra

kammaren av herrar Hamrin och Anderson i Sundsvall föreslås, att riksdagen

ville för sin del antaga följande

»FÖRSLAG

till

Lag om ändrad lydelse av 21 och 87 §§ lagen den 26 november 1920 om

val till riksdagen.

Härigenom förordnas att 21 och 87 §§ lagen den 26 november 1920 om val

till riksdagen skola hava den lydelse nedan angives.

21 §.

Där någon —----------ställe.

Skulle jämväl sålunda utsedd riksdagsman vid valtillfället avsäga sig

uppdraget, förfares på enahanda sätt vid utseende av efterträdare åt honom;

dock skall vid den nya sammanräkningen hänsyn tagas blott till de valsedlar,

som gällde för den sist avgångnes namn vid den sammanräkning,

då denne riksdagsman utsågs att inträda såsom ledamot av kammaren.

87 §.

1. Har någon-------under försegling.

2. Lag samma vare där riksdagsman, som blivit utsedd jämlikt 1 mom.,

avgått före utgången av den tid, för vilken han blivit utsedd; dock skall vid

den nya sammanräkningen hänsyn tagas blott till de valsedlar, som gällde

för den sist avgångnes namn vid den sammanräkning, då denne riksdagsman

utsågs att inträda såsom ledamot av kammaren.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1960; dock skall där det val, röstsammanräkning

avser, ägt rum före nyssnämnda dag, äldre bestämmelser

gälla.»

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 5 samt. 2 avd. Nr 7

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1960

Gällande bestämmelser. I 15 § tredje stycket lagen om val till riksdagen

stadgas, med avseende på val till första kammaren, att varje valsedel må

å sedelns vänstra sida upptaga högst två namn utöver det antal riksdagsmän

valet avser. Namnen skola uppföras vart för sig i de särskilda rummen och

gälla själva riksdagsmannavalet samt, i den mån namnen därvid icke tagas

i anspråk, val av efterträdare åt avgången riksdagsman. För efterträdarevalet

må dessutom i motsvarande rum å sedelns högra sida uppföras högst

två namn för vart och ett av de för själva riksdagsmannavalet upptagna

namnen. Upptager rum å sedelns högra sida två namn, skola de förekomma

det ena under det andra.

Förfarandet vid ny röstsammanräkning regleras i 21 §:

Där någon, som blivit vald till riksdagsman, vid valtillfället avsäger sig

uppdraget, skall valförrättaren genast företaga ny röstsammanräkning inom

det parti, för vilket den avgångne blivit våld. Blev den avgångne vald för

flera partier, skall sammanräkningen ske inom det parti, från vilket plats

först tilldelades honom.

Vid den nya sammanräkningen tages hänsyn blott till de valsedlar, vilka

gällde för den avgångnes namn vid den sammanräkning, då namnet tilldelades

plats i ordningen. Varje valsedel gäller såsom hel röst. Med iakttagande

av att namn å någon, som blivit genom valet utsedd till riksdagsman,

anses såsom obefintligt, skall röstvärdet tillgodoräknas det namn, som står

främst av de för den avgångne riksdagsmannen särskilt upptagna efterträdarenamnen,

eller, om sådant namn ej finnes, det namn för själva riksdagsmannavalet,

som står främst å sedeln, eller, om ej heller sådant namn finnes,

det namn, som står främst bland samtliga efterträdarenamnen å sedeln.

Den, som erhållit högsta rösttalet, är vald i den avgångnes ställe.

Skulle jämväl sålunda utsedd riksdagsman vid valtillfället avsäga sig

uppdraget, förfares på enahanda sätt; och skall vid den nya sammanräkningen

såsom förut hänsyn tagas blott till de valsedlar, som gällde för den

först avgångnes namn vid den sammanräkning, då namnet tilldelades plats

i ordningen.

Mellan lika röstetal eller jämförelsetal skall, där så erfordras, skiljas

genom lottning (22 §).

Har riksdagsman annorledes än i 21 § sägs avgått före utgången av den

tid, för vilken han blivit vald, skall Konungens befallningshavande vid

offentlig förrättning, som hålles så snart ske kan, verkställa ny röstsammanräkning

enligt de i 21 och 22 §§ angivna grunder (26 §).

Motsvarande regler gälla för val till andra kammaren enligt 59 och 87 § §

vallagen samt för kommunala val enligt 24, 52 och 53 §§ kommunala vallagen.

Medan användandet av s. k. spaltad sedel vid förstakammarval är

obligatoriskt, är det dock vid övriga val fakultativt.

Historik. Ifrågavarande bestämmelser rörande val till första kammaren

tillkommo år 1921. Till grund för lagstiftningen låg proportionsvalssakkunnigas

betänkande den 18 april 1921, del II. Detta förslag

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1960

3

upptog ett så lydande stadgande (21 a §) angående ny röstsammanräkning

för utseende av efterträdare åt avgången riksdagsman:

Där någon, som blivit utsedd till riksdagsman, vid valtillfället avsäger sig

uppdraget, skall valförrättaren förklara den avgångnes efterträdare vald i

den avgångnes ställe. I sammanhang härmed utses jämlikt de i 21 § stadgade

grunder efterträdare åt den sålunda valde, så ock åt annan riksdagsman,

för vilken den valde tillika må hava varit efterträdare; och skall vid

utseende av efterträdare åt riksdagsman, som själv varit efterträdare, så

förfaras, som gällde det att utse efterträdare åt den ursprungligen valde

riksdagsmannen.

Skulle efterträdare vid valtillfället avsäga sig sitt uppdrag, utses ny efterträdare

enligt förut i denna paragraf givna bestämmelser.

De sakkunniga anförde härom i motiven (bet. s. 63):

Skulle alltså å en valsedel den mot en föreslagen riksdagsmans namn

svarande ersättarerutan icke vara ifylld, tillräknas rösten vid ersättarevalet

liksom nu den av de förut till riksdagsman ej valde, vilkens namn för själva

riksdagsmannavalet står främst å sedeln. Samma skulle bliva förhållandet,

ifall till ersättare för viss riksdagsman utsetts en i motsvarande ersättareruta

uppförd person och, efter det denne avsagt sig uppdraget eller eljest

avgått, även övriga i vederbörande ersättareruta eventuellt förefintliga namn

på liknande sätt förbrukats. Skulle nu den för själva riksdagsmannavalet

upptagne, som stode närmast vid ersättarevalet, av någon anledning icke

kunna utses till efterträdare, kunde det måhända synas riktigast att, för den

händelse den mot hans namn svarande ersättarerutan blivit ifylld, vid uträkningen

övergå till denna. Vi hava emellertid föreslagit, att man i stället fortsätter

nedåt sedelns vänstra sida, sålunda på samma sätt som nu. Det kan

vara ovisst, vilket tillvägagångssätt som mest överensstämmer med valmännens

intentioner; det gäller ju allt fortfarande ersättare icke för bäraren av

det sist omnämnda namnet å vänstra sidan utan för den ursprungligen avgångne.

För det tänkbara fall, att, efter uttömmandet av den mot den avgångnes

namn svarande ersättarerutan, jämväl namnen å vänstra sidan blivit i och

för uträkning av ersättare förbrukade, föreslås, alt turen kommer till de

återstående ersättarenamnen i den ordning, vari de förekomma å valsedeln.

Det må slutligen anmärkas, att vi icke ansett mera än en efterträdare

behöva uträknas för varje ledamot av kammaren. Skulle sedermera uträkning

av ny ersättare bliva av nöden, får sådan uträkning anställas vid den

tidpunkt, då behovet inställer sig.

Proposition i ämnet (nr 353) förelädes 1921 års riksdag. Departementschefen

uttalade bl. a., att de föreslagna anordningarna med avseende på

valsedlarnas ifyllande beredde möjlighet att åt den ordinarie representanten

giva en efterträdare av samma åsikts- eller intressenyans. — I enlighet med

eu vid konstitutionsutskottets utlåtande (nr 49) fogad reservation vidtogos

ändringar i förslaget till 21 § vallagen av innebörd, att sammanräkning för

utseende av efterträdare skulle ske först vid uppkommande ledighet och

icke som i propositionen föreslagits i samband med det ordinarie valet (rskr.

1921: 320).

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1960

1921 års beslut om införande av spaltad valsedel vid förstakammarvalen

föranledde redan året därpå, efter motion (I: 121) och på förslag av konstitutionsutskottet

(uti. nr 19), bestämmelser om fakultativt användande av

sådan valsedel vid kommunala val. Utskottet framhöll bl. a., att med en

sådan anordning skulle — förutom huvudsyftet att åstadkomma gemensamma

vallistor — vinnas den icke minst i fråga om de kommunala valen

värdefulla fördelen, att den röstande blev i tillfälle att giva sitt votum för

viss bestämd efterträdare åt viss bestämd representant.

Enligt proportionsvalssakkunniga hade det ej förelegat samma behov av

en reform beträffande valen till andra kammaren. Denna fråga togs emellertid

upp i motioner (I: 15 och II: 17) vid 1930 års riksdag — utan att föranleda

åtgärd — samt aktualiserades ånyo genom två motioner (I: 7 och

II: 4) vid 1932 års riksdag. Konstitutionsutskottets förslag om utredning

(uti. nr 17) föll genom att kamrarna stannade vid olika beslut. — År 1940

var dock tiden inne för en lagändring även i fråga om andrakammarvalen. I

en motion (II: 15), som närmast föranleddes av rådande speciella förhållanden,

hemställde herr Holmbäck om tilläggsbestämmelser till vallagen av

innebörd, att spaltad valsedel skulle fakultativt få begagnas vid 1940 års

ordinarie andrakammarval i syfte att underlätta användandet av gemensamma

listor just vid dessa val. Konstitutionsutskottet (uti. nr 32) ansåg

det icke lämpligt, att en speciell lag gällande för ett enda valtillfälle antogs

som komplement till vallagen. Däremot fann utskottet avgörande skäl

kunna anföras för en sådan ändring i själva lagen, att möjlighet öppnades

för begagnande av spaltad valsedel — jämsides med den dittills föreskrivna

■—• vid andrakammarval över huvud taget i syfte att skapa bättre förutsättningar

för samverkan mellan skilda meningsriktningar. Genom en sådan

ändring skulle också vinnas närmare överensstämmelse beträffande valsedlarna

för andrakammarvalen, förstakammarvalen och valen till kommunala

korporationer. Av utskottet föreslagna ändringar i bl. a. 59 och 87 §§

vallagen antogos av riksdagen (rskr. 1940:423).

Rättspraxis och därav föranledda reformkrav. Frågan om utseende av ny

efterträdare åt avgången riksdagsledamot har varit föremål för två uppmärksammade

avgöranden av regeringsrätten, ett år 1948 och ett år 1959.

Det förra gav upphov till en motion vid 1948 års riksdag; det senare ligger

till grund för nu förevarande motioner.

I. Vid röstsammanräkning den 29 december 1947 för utseende av ny efterträdare

till avgången ledamot av första kammaren för Östergötlands län

betraktades A, vilken på valsedeln under den först avgångne upptagits för

själva riksdagsmannavalet men ingivit avsägelse före sammanräkningen,

såsom obefintligt namn. Då det för A särskilt upptagna efterträdarenamnet

på valsedelns högra sida, B, likaledes ansågs obefintligt, utsågs nästa å

ordinarie plats upptagne kandidat, C, till ledamot av första kammaren. —

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1960

5

över länsstyrelsens beslut anfördes besvär med yrkande, att B måtte utses

till riksdagsman.

Regeringsrätten yttrade i utslag den 9 februari 1948 (RÅ 1948: 9):

Enär vid röstsammanräkning för utseende av ny efterträdare åt den, som

valts till ledamot av riksdagens första kammare, valsedels röstvärde, om

namn för själva riksdagsmannavalet finnes å valsedeln, icke må tillgodoräknas

annat efterträdarenamn än sådant, som särskilt upptagits för den först

avgångne, och länsstyrelsen förty rätteligen förfarit, lämnar Kungl. Maj:t

besvären utan bifall.

Detta rättsfall föranledde, såsom redan nämnts, en motion vid 1948 års

riksdag (I: 214). Herr Näsgård hemställde däri, att riksdagen måtte för sin

del besluta sådant förtydligande av lagen om val till riksdagen, att den

omständigheten att innehavare av ordinarieplats å s. k. spaltad valsedel

avsagt sig kandidatur icke skulle medföra att för denne uppfört efterträdarenamn

uteslötes från placering vid röstsammanräkning för utseende av

efterträdare till riksdagsman, som avgått före valperiodens utgång.

Konstitutionsutskottet anförde i utlåtande (nr 22) över motionen:

I regeringsrättens avgörande har i anslutning till förarbetena till lagen

om val till riksdagen fastslagits, att ersättareval alltid avser utseende av

efterträdare till den ursprungligen valde riksdagsmannen. Det är alltså till

skillnad mot vad motionären antagit utan betydelse om i tur stående efterträdare,

vilken upptagits såsom namn för själva riksdagsmannavalet, ingivit

avsägelse före ny röstsammanräkning eller ej. I det i motionen angivna fallet

kunde de å valsedeln upptagna personliga suppleanterna med undantag

för den ursprungligen valde riksdagsmannens komma i fråga först sedan

de för själva riksdagsmannavalet upptagna namnen förbrukats. Den av

motionären förordade ordningen skulle enligt utskottets uppfattning ingalunda

bättre tillgodose valmännens intentioner än nu gällande regler. Härtill

kommer, att regeringsrättens utslag undanröjt den tvekan rörande bestämmelsernas

tolkning som tidigare kunnat råda.

Med bifall till utskottets hemställan avslog riksdagen motionen.

II. Sedan ledamoten av första kammaren för Stockholms stad A avlidit

samt hans båda personliga ersättare ingivit avsägelser, utsåg överståthållarämbetet

vid röstsammanräkning den 14 september 1959 B såsom främsta

lediga namn för själva riksdagsmannavalet till A:s efterträdare. Dagen därpå

avsade sig B uppdraget. Vid ny röstsammanräkning den 21 september

1959 utsågs icke den för B särskilt upptagne ersättaren C till riksdagsman

utan förklarades D, vilken stod såsom nästa lediga namn å valsedelns vänstra

spalt, skola i A:s ställe inträda såsom ledamot av första kammaren för

tiden till den 1 januari 1962. — I besvär över beslutet yrkades, att C måtte

förklaras vald till B:s efterträdare.

Genom utslag den 29 oktober 1959 fann regeringsrätten — med erinran

att i målet vore fråga om att utse ny efterträdare åt A — ej skäl att göra

ändring i överståthållarämbetcts beslut.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1960

I nu förevarande motioner konstateras, att det enligt detta utslag gäller

att vid ny röstsammanräkning utse efterträdare åt den först avgångne

riksdagsledamoten och ej åt den som sist avgick. Detta innebär att vid röstsammanräkningen

suppleantnamnen för den sist avgångne riksdagsmannen

få stå tillbaka för de namn på den spaltade valsedelns vänstra sida,

vilkas innehavare icke tidigare förklarats valda, eller, annorlunda uttryckt,

att endast en vid själva valtillfället invald ordinarie ledamot äger rätt till

Personlig suppleant eller suppleanter. Motionärerna anse emellertid av närmare

anförda skäl, att den regel, som genom utslaget segrat, bör ersättas av

regeln, att den sista sammanräkningen avser utseende av efterträdare åt

den sist valde riksdagsmannen.

Utskottet. Av regeringsrättens ovan återgivna avgöranden framgår, att

ersättareval alltid avser utseende av efterträdare åt den ursprungligen valde

riksdagsledamoten. Någon tvekan om tolkningen av gällande bestämmelser

kan härefter icke föreligga. Enligt motionärerna är emellertid den sålunda

fastslagna ordningen icke tillfredsställande utan bör i stället stadgas, att vid

ny röstsammanräkning skall utses efterträdare åt den sist avgångne riksdagsmannen.

Med anledning av detta förslag får utskottet framhålla, att eu

för alla tänkbara fall oantastlig regel i ämnet näppeligen kan åstadkommas.

Oavsett vilken metod som väljes kunna rubbningar i den förutsatta efterträdareordningen

till följd av oförutsedda omständigheter icke undvikas.

Enligt utskottets uppfattning är den i motionerna förordade ordningen ej

överlägsen den nu tillämpade. Den regel, på vilken praxis stöder sig, skulle

emellertid kunna tänkas komma till klarare uttryck i lagtexten än vad för

närvarande är fallet. Spörsmålet härom förtjänar att närmare undersökas.

En sådan undersökning faller visserligen ej inom ramen för de hittills givna

direktiven för 1955 års valutredning, men den hör otvivelaktigt nära samman

med vissa av denna utrednings uppgifter. Utskottet anser det därför

lämpligt, att nämnda fråga tages upp till behandling inom valutredningen.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

1) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t giver till

känna vad utskottet anfört; samt

2) att motionerna 1:234 och 11:295 måtte anses besvarade

genom vad utskottet ovan anfört och hemställt.

Stockholm den 23 mars 1960

På konstitutionsutskottets vägnar:

BENGT ELMGREN

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1960

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elmgren, Georg Pettersson, Sveningsson,

Nils-Eric Gustafsson, Källqvist, Aspling, Arvidson, Palm och Hedblom;

samt

från andra kammaren: herrar Pettersson i Norregård, Spångberg,

Magnusson i Tumult, von Friesen, Jonsson i Haverö, Braconier, Alemyr,

Hamrin, Henningsson i Hälsingborg och Lundkvist i Eskilstuna.

Reservationer

1) av herrar von Friesen och Braconier,

2) av herrar Sveningsson, Källqvist, Arvidson, Hedblom, Magnusson i

Tumhult och Hamrin, vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan

bort ha följande lydelse:

Av regeringsrättens — — — icke undvikas. Utskottet finner det likväl

icke uteslutet, att bestämmelserna skulle kunna ändras så att de bättre än

nuvarande ordning tillgodosåge väljarnas intentioner. Spörsmålet förtjänar

därför att förutsättningslöst utredas. Ehuru författningsutredningen bl. a.

skall utreda frågan om valsystemets utformning, kan den knappast tänkas

ingå på bedömande av förevarande speciella fråga. Denna faller visserligen

ej heller inom ramen för de hittills givna direktiven för 1955 års valutredning,

men den hör otvivelaktigt nära samman med vissa av denna utrednings

uppgifter. Utskottet anser det därför önskvärt, att spörsmålet om

utseende av efterträdare åt avgången riksdagsledamot kommer under förutsättningslös

omprövning inom valutredningen vid dennas fortsatta arbete.

Med stöd av det anförda hemställes,

att riksdagen i anledning av motionerna 1: 234 och II: 295

måtte i skrivelse till Kungi. Maj :t hemställa om utredning

och förslag i ämnet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1960:151 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående rätt för Konungen att i vissa fall förordna om avvikelse f a1 i texten