Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring av 21 och 87 §§ lagen om val till riksdagen.
1960-03-23 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1960:7, Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring av 21 och 87 §§ lagen om val till riksdagen.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1960
1
Nr 7
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
om viss ändring av 21 och 87 §§ lagen om val till riksdagen.
I de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 234
i första kammaren av herrar Hedblom och Källqvist samt nr 295 i andra
kammaren av herrar Hamrin och Anderson i Sundsvall föreslås, att riksdagen
ville för sin del antaga följande
»FÖRSLAG
till
Lag om ändrad lydelse av 21 och 87 §§ lagen den 26 november 1920 om
val till riksdagen.
Härigenom förordnas att 21 och 87 §§ lagen den 26 november 1920 om val
till riksdagen skola hava den lydelse nedan angives.
21 §.
Där någon —----------ställe.
Skulle jämväl sålunda utsedd riksdagsman vid valtillfället avsäga sig
uppdraget, förfares på enahanda sätt vid utseende av efterträdare åt honom;
dock skall vid den nya sammanräkningen hänsyn tagas blott till de valsedlar,
som gällde för den sist avgångnes namn vid den sammanräkning,
då denne riksdagsman utsågs att inträda såsom ledamot av kammaren.
87 §.
1. Har någon-------under försegling.
2. Lag samma vare där riksdagsman, som blivit utsedd jämlikt 1 mom.,
avgått före utgången av den tid, för vilken han blivit utsedd; dock skall vid
den nya sammanräkningen hänsyn tagas blott till de valsedlar, som gällde
för den sist avgångnes namn vid den sammanräkning, då denne riksdagsman
utsågs att inträda såsom ledamot av kammaren.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1960; dock skall där det val, röstsammanräkning
avser, ägt rum före nyssnämnda dag, äldre bestämmelser
gälla.»
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.
Bihang till riksdagens protokoll 1960. 5 samt. 2 avd. Nr 7
2
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1960
Gällande bestämmelser. I 15 § tredje stycket lagen om val till riksdagen
stadgas, med avseende på val till första kammaren, att varje valsedel må
å sedelns vänstra sida upptaga högst två namn utöver det antal riksdagsmän
valet avser. Namnen skola uppföras vart för sig i de särskilda rummen och
gälla själva riksdagsmannavalet samt, i den mån namnen därvid icke tagas
i anspråk, val av efterträdare åt avgången riksdagsman. För efterträdarevalet
må dessutom i motsvarande rum å sedelns högra sida uppföras högst
två namn för vart och ett av de för själva riksdagsmannavalet upptagna
namnen. Upptager rum å sedelns högra sida två namn, skola de förekomma
det ena under det andra.
Förfarandet vid ny röstsammanräkning regleras i 21 §:
Där någon, som blivit vald till riksdagsman, vid valtillfället avsäger sig
uppdraget, skall valförrättaren genast företaga ny röstsammanräkning inom
det parti, för vilket den avgångne blivit våld. Blev den avgångne vald för
flera partier, skall sammanräkningen ske inom det parti, från vilket plats
först tilldelades honom.
Vid den nya sammanräkningen tages hänsyn blott till de valsedlar, vilka
gällde för den avgångnes namn vid den sammanräkning, då namnet tilldelades
plats i ordningen. Varje valsedel gäller såsom hel röst. Med iakttagande
av att namn å någon, som blivit genom valet utsedd till riksdagsman,
anses såsom obefintligt, skall röstvärdet tillgodoräknas det namn, som står
främst av de för den avgångne riksdagsmannen särskilt upptagna efterträdarenamnen,
eller, om sådant namn ej finnes, det namn för själva riksdagsmannavalet,
som står främst å sedeln, eller, om ej heller sådant namn finnes,
det namn, som står främst bland samtliga efterträdarenamnen å sedeln.
Den, som erhållit högsta rösttalet, är vald i den avgångnes ställe.
Skulle jämväl sålunda utsedd riksdagsman vid valtillfället avsäga sig
uppdraget, förfares på enahanda sätt; och skall vid den nya sammanräkningen
såsom förut hänsyn tagas blott till de valsedlar, som gällde för den
först avgångnes namn vid den sammanräkning, då namnet tilldelades plats
i ordningen.
Mellan lika röstetal eller jämförelsetal skall, där så erfordras, skiljas
genom lottning (22 §).
Har riksdagsman annorledes än i 21 § sägs avgått före utgången av den
tid, för vilken han blivit vald, skall Konungens befallningshavande vid
offentlig förrättning, som hålles så snart ske kan, verkställa ny röstsammanräkning
enligt de i 21 och 22 §§ angivna grunder (26 §).
Motsvarande regler gälla för val till andra kammaren enligt 59 och 87 § §
vallagen samt för kommunala val enligt 24, 52 och 53 §§ kommunala vallagen.
Medan användandet av s. k. spaltad sedel vid förstakammarval är
obligatoriskt, är det dock vid övriga val fakultativt.
Historik. Ifrågavarande bestämmelser rörande val till första kammaren
tillkommo år 1921. Till grund för lagstiftningen låg proportionsvalssakkunnigas
betänkande den 18 april 1921, del II. Detta förslag
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1960
3
upptog ett så lydande stadgande (21 a §) angående ny röstsammanräkning
för utseende av efterträdare åt avgången riksdagsman:
Där någon, som blivit utsedd till riksdagsman, vid valtillfället avsäger sig
uppdraget, skall valförrättaren förklara den avgångnes efterträdare vald i
den avgångnes ställe. I sammanhang härmed utses jämlikt de i 21 § stadgade
grunder efterträdare åt den sålunda valde, så ock åt annan riksdagsman,
för vilken den valde tillika må hava varit efterträdare; och skall vid
utseende av efterträdare åt riksdagsman, som själv varit efterträdare, så
förfaras, som gällde det att utse efterträdare åt den ursprungligen valde
riksdagsmannen.
Skulle efterträdare vid valtillfället avsäga sig sitt uppdrag, utses ny efterträdare
enligt förut i denna paragraf givna bestämmelser.
De sakkunniga anförde härom i motiven (bet. s. 63):
Skulle alltså å en valsedel den mot en föreslagen riksdagsmans namn
svarande ersättarerutan icke vara ifylld, tillräknas rösten vid ersättarevalet
liksom nu den av de förut till riksdagsman ej valde, vilkens namn för själva
riksdagsmannavalet står främst å sedeln. Samma skulle bliva förhållandet,
ifall till ersättare för viss riksdagsman utsetts en i motsvarande ersättareruta
uppförd person och, efter det denne avsagt sig uppdraget eller eljest
avgått, även övriga i vederbörande ersättareruta eventuellt förefintliga namn
på liknande sätt förbrukats. Skulle nu den för själva riksdagsmannavalet
upptagne, som stode närmast vid ersättarevalet, av någon anledning icke
kunna utses till efterträdare, kunde det måhända synas riktigast att, för den
händelse den mot hans namn svarande ersättarerutan blivit ifylld, vid uträkningen
övergå till denna. Vi hava emellertid föreslagit, att man i stället fortsätter
nedåt sedelns vänstra sida, sålunda på samma sätt som nu. Det kan
vara ovisst, vilket tillvägagångssätt som mest överensstämmer med valmännens
intentioner; det gäller ju allt fortfarande ersättare icke för bäraren av
det sist omnämnda namnet å vänstra sidan utan för den ursprungligen avgångne.
För det tänkbara fall, att, efter uttömmandet av den mot den avgångnes
namn svarande ersättarerutan, jämväl namnen å vänstra sidan blivit i och
för uträkning av ersättare förbrukade, föreslås, alt turen kommer till de
återstående ersättarenamnen i den ordning, vari de förekomma å valsedeln.
Det må slutligen anmärkas, att vi icke ansett mera än en efterträdare
behöva uträknas för varje ledamot av kammaren. Skulle sedermera uträkning
av ny ersättare bliva av nöden, får sådan uträkning anställas vid den
tidpunkt, då behovet inställer sig.
Proposition i ämnet (nr 353) förelädes 1921 års riksdag. Departementschefen
uttalade bl. a., att de föreslagna anordningarna med avseende på
valsedlarnas ifyllande beredde möjlighet att åt den ordinarie representanten
giva en efterträdare av samma åsikts- eller intressenyans. — I enlighet med
eu vid konstitutionsutskottets utlåtande (nr 49) fogad reservation vidtogos
ändringar i förslaget till 21 § vallagen av innebörd, att sammanräkning för
utseende av efterträdare skulle ske först vid uppkommande ledighet och
icke som i propositionen föreslagits i samband med det ordinarie valet (rskr.
1921: 320).
4
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1960
1921 års beslut om införande av spaltad valsedel vid förstakammarvalen
föranledde redan året därpå, efter motion (I: 121) och på förslag av konstitutionsutskottet
(uti. nr 19), bestämmelser om fakultativt användande av
sådan valsedel vid kommunala val. Utskottet framhöll bl. a., att med en
sådan anordning skulle — förutom huvudsyftet att åstadkomma gemensamma
vallistor — vinnas den icke minst i fråga om de kommunala valen
värdefulla fördelen, att den röstande blev i tillfälle att giva sitt votum för
viss bestämd efterträdare åt viss bestämd representant.
Enligt proportionsvalssakkunniga hade det ej förelegat samma behov av
en reform beträffande valen till andra kammaren. Denna fråga togs emellertid
upp i motioner (I: 15 och II: 17) vid 1930 års riksdag — utan att föranleda
åtgärd — samt aktualiserades ånyo genom två motioner (I: 7 och
II: 4) vid 1932 års riksdag. Konstitutionsutskottets förslag om utredning
(uti. nr 17) föll genom att kamrarna stannade vid olika beslut. — År 1940
var dock tiden inne för en lagändring även i fråga om andrakammarvalen. I
en motion (II: 15), som närmast föranleddes av rådande speciella förhållanden,
hemställde herr Holmbäck om tilläggsbestämmelser till vallagen av
innebörd, att spaltad valsedel skulle fakultativt få begagnas vid 1940 års
ordinarie andrakammarval i syfte att underlätta användandet av gemensamma
listor just vid dessa val. Konstitutionsutskottet (uti. nr 32) ansåg
det icke lämpligt, att en speciell lag gällande för ett enda valtillfälle antogs
som komplement till vallagen. Däremot fann utskottet avgörande skäl
kunna anföras för en sådan ändring i själva lagen, att möjlighet öppnades
för begagnande av spaltad valsedel — jämsides med den dittills föreskrivna
■—• vid andrakammarval över huvud taget i syfte att skapa bättre förutsättningar
för samverkan mellan skilda meningsriktningar. Genom en sådan
ändring skulle också vinnas närmare överensstämmelse beträffande valsedlarna
för andrakammarvalen, förstakammarvalen och valen till kommunala
korporationer. Av utskottet föreslagna ändringar i bl. a. 59 och 87 §§
vallagen antogos av riksdagen (rskr. 1940:423).
Rättspraxis och därav föranledda reformkrav. Frågan om utseende av ny
efterträdare åt avgången riksdagsledamot har varit föremål för två uppmärksammade
avgöranden av regeringsrätten, ett år 1948 och ett år 1959.
Det förra gav upphov till en motion vid 1948 års riksdag; det senare ligger
till grund för nu förevarande motioner.
I. Vid röstsammanräkning den 29 december 1947 för utseende av ny efterträdare
till avgången ledamot av första kammaren för Östergötlands län
betraktades A, vilken på valsedeln under den först avgångne upptagits för
själva riksdagsmannavalet men ingivit avsägelse före sammanräkningen,
såsom obefintligt namn. Då det för A särskilt upptagna efterträdarenamnet
på valsedelns högra sida, B, likaledes ansågs obefintligt, utsågs nästa å
ordinarie plats upptagne kandidat, C, till ledamot av första kammaren. —
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1960
5
över länsstyrelsens beslut anfördes besvär med yrkande, att B måtte utses
till riksdagsman.
Regeringsrätten yttrade i utslag den 9 februari 1948 (RÅ 1948: 9):
Enär vid röstsammanräkning för utseende av ny efterträdare åt den, som
valts till ledamot av riksdagens första kammare, valsedels röstvärde, om
namn för själva riksdagsmannavalet finnes å valsedeln, icke må tillgodoräknas
annat efterträdarenamn än sådant, som särskilt upptagits för den först
avgångne, och länsstyrelsen förty rätteligen förfarit, lämnar Kungl. Maj:t
besvären utan bifall.
Detta rättsfall föranledde, såsom redan nämnts, en motion vid 1948 års
riksdag (I: 214). Herr Näsgård hemställde däri, att riksdagen måtte för sin
del besluta sådant förtydligande av lagen om val till riksdagen, att den
omständigheten att innehavare av ordinarieplats å s. k. spaltad valsedel
avsagt sig kandidatur icke skulle medföra att för denne uppfört efterträdarenamn
uteslötes från placering vid röstsammanräkning för utseende av
efterträdare till riksdagsman, som avgått före valperiodens utgång.
Konstitutionsutskottet anförde i utlåtande (nr 22) över motionen:
I regeringsrättens avgörande har i anslutning till förarbetena till lagen
om val till riksdagen fastslagits, att ersättareval alltid avser utseende av
efterträdare till den ursprungligen valde riksdagsmannen. Det är alltså till
skillnad mot vad motionären antagit utan betydelse om i tur stående efterträdare,
vilken upptagits såsom namn för själva riksdagsmannavalet, ingivit
avsägelse före ny röstsammanräkning eller ej. I det i motionen angivna fallet
kunde de å valsedeln upptagna personliga suppleanterna med undantag
för den ursprungligen valde riksdagsmannens komma i fråga först sedan
de för själva riksdagsmannavalet upptagna namnen förbrukats. Den av
motionären förordade ordningen skulle enligt utskottets uppfattning ingalunda
bättre tillgodose valmännens intentioner än nu gällande regler. Härtill
kommer, att regeringsrättens utslag undanröjt den tvekan rörande bestämmelsernas
tolkning som tidigare kunnat råda.
Med bifall till utskottets hemställan avslog riksdagen motionen.
II. Sedan ledamoten av första kammaren för Stockholms stad A avlidit
samt hans båda personliga ersättare ingivit avsägelser, utsåg överståthållarämbetet
vid röstsammanräkning den 14 september 1959 B såsom främsta
lediga namn för själva riksdagsmannavalet till A:s efterträdare. Dagen därpå
avsade sig B uppdraget. Vid ny röstsammanräkning den 21 september
1959 utsågs icke den för B särskilt upptagne ersättaren C till riksdagsman
utan förklarades D, vilken stod såsom nästa lediga namn å valsedelns vänstra
spalt, skola i A:s ställe inträda såsom ledamot av första kammaren för
tiden till den 1 januari 1962. — I besvär över beslutet yrkades, att C måtte
förklaras vald till B:s efterträdare.
Genom utslag den 29 oktober 1959 fann regeringsrätten — med erinran
att i målet vore fråga om att utse ny efterträdare åt A — ej skäl att göra
ändring i överståthållarämbetcts beslut.
6 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1960
I nu förevarande motioner konstateras, att det enligt detta utslag gäller
att vid ny röstsammanräkning utse efterträdare åt den först avgångne
riksdagsledamoten och ej åt den som sist avgick. Detta innebär att vid röstsammanräkningen
suppleantnamnen för den sist avgångne riksdagsmannen
få stå tillbaka för de namn på den spaltade valsedelns vänstra sida,
vilkas innehavare icke tidigare förklarats valda, eller, annorlunda uttryckt,
att endast en vid själva valtillfället invald ordinarie ledamot äger rätt till
Personlig suppleant eller suppleanter. Motionärerna anse emellertid av närmare
anförda skäl, att den regel, som genom utslaget segrat, bör ersättas av
regeln, att den sista sammanräkningen avser utseende av efterträdare åt
den sist valde riksdagsmannen.
Utskottet. Av regeringsrättens ovan återgivna avgöranden framgår, att
ersättareval alltid avser utseende av efterträdare åt den ursprungligen valde
riksdagsledamoten. Någon tvekan om tolkningen av gällande bestämmelser
kan härefter icke föreligga. Enligt motionärerna är emellertid den sålunda
fastslagna ordningen icke tillfredsställande utan bör i stället stadgas, att vid
ny röstsammanräkning skall utses efterträdare åt den sist avgångne riksdagsmannen.
Med anledning av detta förslag får utskottet framhålla, att eu
för alla tänkbara fall oantastlig regel i ämnet näppeligen kan åstadkommas.
Oavsett vilken metod som väljes kunna rubbningar i den förutsatta efterträdareordningen
till följd av oförutsedda omständigheter icke undvikas.
Enligt utskottets uppfattning är den i motionerna förordade ordningen ej
överlägsen den nu tillämpade. Den regel, på vilken praxis stöder sig, skulle
emellertid kunna tänkas komma till klarare uttryck i lagtexten än vad för
närvarande är fallet. Spörsmålet härom förtjänar att närmare undersökas.
En sådan undersökning faller visserligen ej inom ramen för de hittills givna
direktiven för 1955 års valutredning, men den hör otvivelaktigt nära samman
med vissa av denna utrednings uppgifter. Utskottet anser det därför
lämpligt, att nämnda fråga tages upp till behandling inom valutredningen.
Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,
1) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t giver till
känna vad utskottet anfört; samt
2) att motionerna 1:234 och 11:295 måtte anses besvarade
genom vad utskottet ovan anfört och hemställt.
Stockholm den 23 mars 1960
På konstitutionsutskottets vägnar:
BENGT ELMGREN
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1960
Närvarande:
från första kammaren: herrar Elmgren, Georg Pettersson, Sveningsson,
Nils-Eric Gustafsson, Källqvist, Aspling, Arvidson, Palm och Hedblom;
samt
från andra kammaren: herrar Pettersson i Norregård, Spångberg,
Magnusson i Tumult, von Friesen, Jonsson i Haverö, Braconier, Alemyr,
Hamrin, Henningsson i Hälsingborg och Lundkvist i Eskilstuna.
Reservationer
1) av herrar von Friesen och Braconier,
2) av herrar Sveningsson, Källqvist, Arvidson, Hedblom, Magnusson i
Tumhult och Hamrin, vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan
bort ha följande lydelse:
Av regeringsrättens — — — icke undvikas. Utskottet finner det likväl
icke uteslutet, att bestämmelserna skulle kunna ändras så att de bättre än
nuvarande ordning tillgodosåge väljarnas intentioner. Spörsmålet förtjänar
därför att förutsättningslöst utredas. Ehuru författningsutredningen bl. a.
skall utreda frågan om valsystemets utformning, kan den knappast tänkas
ingå på bedömande av förevarande speciella fråga. Denna faller visserligen
ej heller inom ramen för de hittills givna direktiven för 1955 års valutredning,
men den hör otvivelaktigt nära samman med vissa av denna utrednings
uppgifter. Utskottet anser det därför önskvärt, att spörsmålet om
utseende av efterträdare åt avgången riksdagsledamot kommer under förutsättningslös
omprövning inom valutredningen vid dennas fortsatta arbete.
Med stöd av det anförda hemställes,
att riksdagen i anledning av motionerna 1: 234 och II: 295
måtte i skrivelse till Kungi. Maj :t hemställa om utredning
och förslag i ämnet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1960:151 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående rätt för Konungen att i vissa fall förordna om avvikelse f a1 i texten