Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1960

1960-03-23 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1960:8, Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1960

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1960

1

Nr 8

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition till riksdagen med förslag till lag med

vissa bestämmelser om val till riksdagens andra kammare

för perioden 1961—196b.

Till konstitutionsutskottet ha båda kamrarna den 14 januari 1960 hänvisat

en av Kungl. Maj :t till riksdagen avlåten proposition, nr 8, vari Kungl.

Maj :t föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser om val till riksdagens andra kammare

för perioden 1961—1964

Med avseende å val och särskilda röstsammanräkningar för besättande

av plats i riksdagens andra kammare för perioden 1961—1964 förordnas

härigenom,

att 56 § 3 mom. lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen1 icke

skall gälla,

att i stället för ett vart av följande lagrum i 1920 års lag, nämligen 56 §

4 mom., 59 § andra stycket, 79 § första stycket, 81 § och 87 §, skola gälla

de bestämmelser, som under motsvarande lagrumsbeteckning finnas upptagna

i lagen den 30 maj 1952 med vissa bestämmelser om val till riksdagens

andra kammare för perioden 1953—19562,

att vad i 57 § 2 mom. tredje stycket och 72 § sjätte stycket 1920 års lag

sägs om samma lag skall gälla jämväl beträffande 1952 års lag och nu ifrågavarande

lag,

att det i 59 § fjärde stycket 1920 års lag angivna formuläret skall ersättas

av formulär av den lydelse bilaga vid 1952 års lag utvisar

samt att i 88 § andra stycket 1920 års lag orden »enligt 87 § av lagen om

1 Senaste lydelse av 56 § 3 mom., se SFS 1944: 84; av 56 § 4 mom-, se SFS 1952: 264; av

57 §, se SFS 1944: 84; av 59 §, se SFS 1952:264; av 72 §, se SFS 1956:299; av 79 §, se SFS

1952:264; samt av 81, 87 och 88 §§, se SFS 1944:84.

2 Se SFS 1952: 267.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 5 samt. 2 avd. Nr 8

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1960

val till riksdagen» skola utbytas mot orden »enligt lagen med vissa bestämmelser

om val till riksdagens andra kammare för perioden 1961—1964».

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I lag eller särskild författning förekommande hänvisning till stadgande,

vilket ersatts av bestämmelse i denna lag, skall avse sistnämnda bestämmelse.

Beträffande motiveringen till lagförslaget i propositionen får utskottet, i

den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa till det vid

propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden

för den 18 december 1959.

Valordningen för valen till riksdagens andra kammare regleras genom

riksdagsordningen och 1920 års lag om val till riksdagen med däri senare

vidtagna ändringar.

I fråga om valmetoden gives i § 18 riksdagsordningen det grundläggande

stadgandet att valen till andra kammaren skola vara omedelbara och

proportionella samt att vid valen lika röst tillkommer varje röstande. Vallagens

bestämmelser härom — vilka emellertid, såsom i det följande närmare

skall beröras, senast genom en provisorisk lag den 23 mars 1956 med vissa

bestämmelser om val till riksdagens andra kammare för perioden 1957—

1960 tillfälligt satts ur kraft — innebära bland annat följande. Förfarandet

vid fördelningen av mandaten i samband med ett val grundas på användningen

av väljarbeteckningar, varom stadgas i 59 § vallagen. Å valsedel skall

finnas minst en välj arbeteckning, och på samma sedel få användas högst tre

sådana beteckningar (kartell-, parti- och fraktionsbeteckning). Tillvägagångssättet

vid röstsammanräkningen regleras i 81 § samma lag. Därvid

ordnas valsedlarna efter välj arbeteckning. Valsedlar med samma första beteckning

sammanföras i grupper. Genom särskilda uträkningar bestämmes

så långt erfordras ordningsföljden mellan kandidaterna inom grupperna.

Därefter fördelas mandaten mellan grupperna. Fördelningen sker i enlighet

med en av belgiern Victor d’Hondt anvisad metod. Platserna tilldelas, en

efter en, den grupp som för varje gång uppvisar det största jämförelsetalet.

För varje grupp utgöres jämförelsetalet av gruppens rösttal, så länge

gruppen ej erhållit någon plats. Därefter erhålles gruppens jämförelsetal genom

att man delar rösttalet med antalet redan erhållna platser ökat med 1.

Vid 1949 års riksdag väcktes genom ett flertal motioner frågan om en revision

av det gällande systemet för proportionella val. 1 sitt utlåtande (nr

20) i anledning av dessa motioner tillstyrkte konstitutionsutskottet en utredning

av frågan om reformering av det proportionella valsystemet vid

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1960 3

andrakammarvalen i anslutning till vissa av utskottet angivna iiktlinjer.

Det vore sålunda obestridligt, framhöll utskottet, att det gällande valsystemet

icke skänkte en tillfredsställande proportionell rättvisa och att den

korrigeringsmöjlighet som samgåendet i kartell innebar icke förmådde att

helt motverka tendensen i valsystemet att gynna de större partierna. Systemet

med kartellbildningar vore enligt utskottets mening förenat med uppenbara

olägenheter, varför en utredning borde komma till stånd om möjligheterna

att, utan eftersättande av andra värden inom det politiska livet, vinna

större proportionell rättvisa vid mandatfördelningen mellan partierna,

samtidigt som det dåvarande kartellsystemet avskaffades. Såsom utgångspunkt

för en reform på förevarande område borde enligt utskottets mening

uppställas det kravet att valsystemet i görligaste mån gåve ett rättvist resultat

icke blott vid då rådande röstfördelning mellan partierna utan även

vid framdeles tänkbara väsentliga förskjutningar i röstfördelningen. Valsystemet

finge alltså icke vara konstruerat med tanke på att i dåvarande läge

gynna visst parti eller vissa grupper av partier.

Konstitutionsutskottets utlåtande godkändes av riksdagens båda kamrar,

och i skrivelse till Kungl. Maj :t den 7 maj 1949 (nr 208) hemställde riksdagen

om utredning av frågan om reformering av det proportionella valsystemet

vid andrakammarvalen. Utredningen uppdrogs åt 1950 års folkomröstnings-

och valsätt sutredning, som i sitt första betänkande år 1951

(SOU 1951:58) framlade förslag till en ny fördelningsmetod vid andrakammarval.

Förslaget byggde på den s. k. uddatalsmetoden. Denna innebär,

att mandaten fördelas mellan partierna med ledning av jämförelsetal, som

erhållas genom att man successivt dividerar rösttalet med talen 1, 3, 5, 7

o. s. v. För att förebygga partisplittring och valtaktisk uppdelning av parti

i mindre väljargrupper föreslog utredningen att uddatalsmetoden skulle

kombineras med en spärr. Parti, vars rösttal ej översteg sextio procent av

sammanlagda antalet röster i valkretsen, delat med antalet av de platser,

som där skulle besättas, skulle icke få deltaga i mandatfördelningen. Utredningen

var icke enhällig. En ledamot ville icke förorda någon ändring i

den d’Hondtska metoden; en annan ledamot förordade en tredje valmetod.

Vid den efterföljande remissbehandlingen av förslaget yppades även tvekan

eller skiljaktiga meningar bland remissinstanserna.

Vid anmälan av detta ärende i statsrådet den 28 mars 1952 framhöll föredragande

departementschefen det vanskliga i att utan ytterligare överväganden

slutgiltigt taga ställning till spörsmålet huru valsättet borde vara

utformat i framtiden. Han föreslog därför, att för mandatperioden 1953 - 1956 den nya fördelningsmetod skulle prövas, som på grund av det förefintliga

utredningsmaterialet kunde bedömas såsom den mest ändamålsenliga,

nämligen den jämkade uddatalsmetoden. Denna skilde sig från utredningens

förslag därigenom att någon särskild spärr icke förekom. I stället

sattes det första divisionstalet till 1,4 och jämförelsetalen skulle således erhållas

genom att man successivt divideradc partiernas rösltal med 1,4, 3, 5, 7,

o. s. v. Vidare skulle å valsedel icke få användas mer än en väljarbeteck
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1960

ning; två eller flera partier skulle alltså icke såsom tidigare kunna gå samman

i kartell. Dessa regler föreslogos upptagna i en särskild lag, avsedd att

gälla för mandatperioden 1953—1956, varom Kungl. Maj :t avlät proposition

(nr 175) till 1952 års riksdag.

I sitt av riksdagens kamrar godkända utlåtande (nr 22) i denna fråga

erinrade konstitutionsutskottet om att viss tvekan eller avvikande mening

yppats såväl inom valsättsutredningen som bland remissmyndigheterna beträffande

utredningsmajoritetens förslag. Dessa meningsbrytningar belyste,

såsom departementschefen framhållit, svårigheten att avgöra, vilken av olika

tänkbara fördelningsmetoder som vore den lämpligaste. Allt detta gjorde,

att utskottet i likhet med departementschefen funne det vanskligt att

utan ytterligare överväganden taga definitiv ställning till frågan. Utskottet

tillstyrkte därför att en provisorisk lösning genomfördes avseende blott valen

för den då instundande mandatperioden. Utskottet vore vidare ense med

departementschefen om att uddatalsmetoden kompletterad med en spärranordning

— såvitt av det förefintliga utredningsmaterialet kunde bedömas

vore överlägsen de övriga fördelningsmetoder som kunde ifrågakomma.

Det vore enligt utskottets mening att föredraga, att denna spärr åstadkoms

genom att såsom första divisionstal valdes ett högre tal än 1 framför att en

fristående spärr anordnades, och utskottet tillstyrkte, att detta divisionstal

bestämdes till 1,4.

Med anledning av motioner vid 1953 års riksdag med förslag angående utjämningsförfarande

med riksmandat eller tilläggsmandat inom det proportionella

valsystemets ram uttalade konstitutionsutskottet (uti. nr 17), att

utskottet, eftersom de då gällande bestämmelserna om val till andra kammaren

endast hade provisorisk karaktär, funne det angeläget, att Kungl.

Maj :t under den då innevarande andrakammarperioden med beaktande av

erfarenheterna av det provisoriska systemet framlade förslag om en definitiv

reglering av valsättet, varvid den allmänna utgångspunkten borde vara

densamma som utskottet tidigare givit uttryck åt, nämligen att valsystemet

skulle giva ett ur rättvisesynpunkt godtagbart resultat; detta borde gälla

icke blott vid den då rådande röstfördelningen mellan partierna utan även

vid framdeles tänkbara väsentliga förskjutningar i röstfördelningen.

Vid 1954 års riksdag antogs, likaledes såsom ett provisorium, en lag, som

innebar att samma valsystem som år 1952 använts vid andrakammarvalen

även skulle tillämpas för val av landstingsmän och kommunala fullmäktige

för perioden 1955—1958. I sitt utlåtande (nr 3) rörande denna fråga anförde

utskottet, att den föreslagna metoden — med hänsyn bland annat

till önskvärdheten av likformighet mellan andrakammarvalen, landstingsvalen

och de primärkommunala valen — borde prövas jämväl vid landstingsvalen

och valen av kommunala fullmäktige under den angivna mandatperioden.

Därefter, fortsatte utskottet, borde definitivt ställningstagande till valmetod

vid samtliga dessa val kunna äga rum.

I direktiven för den i augusti 1954 tillsatta författningsutredningen anfördes,

att vid en översyn av författningen frågan om valsättet måste in
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1960

5

taga en central plats. Detta spörsmål hade då också särskilt stor aktualitet,

enär det valsystem som kommit till användning vid andrakammarvalet 1952

och jämväl skulle användas vid val av landstingsmän och kommunala fullmäktige

för perioden 1955—1958 endast vore provisoriskt samt det vore angeläget,

att det dåvarande provisoriet snarast möjligt ersattes med en definitiv

ordning. Det heter i fortsättningen av direktiven beträffande valsättet:

Den proportionella mandatfördelningsmetoden, i de former den hittills

tillämpats i vårt land, går icke fri från kritik---. Metoden förutsätter

stora valkretsar och röstning på partier snarare än på personer. Riksdagsmannen

löper vid sådana förhållanden risk att bli mer eller mindre anonym

för sina väljare. Man bör vidare taga hänsyn till att den enskilde väljaren har

svårt att få en fullständig överblick av alla de spörsmål som behandlas under

en valrörelse. Den uppfattningen, att diskussionen gäller frågor, som

den enskilde icke har möjlighet att sätta sig in i, ligger därför nära till hands.

Den misstro mot den politiska demokratien som kan uppstå på grund härav

torde visserligen motverkas av att den röstande dock i regel hyser ett allmänt

förtroende för det parti han understöder. Det vore dock ännu bättre,

om den enskilde i högre grad än som nu är fallet kunde bygga på ett personligt

förtroende för den representant han önskar vald.

Då frågan om valsättet nu skall omprövas, är det med hänsyn till det anförda

av vikt att man söker stärka det personliga momentet i valet av riksdagsmän.

Bäst skulle önskemålet om en nära kontakt mellan väljare och valda utan

tvivel bli tillgodosett, därest man överginge till ett system med majoritetsval

i enmansvalkretsar. Det är emellertid tydligt, att detta system i renodlad

form kan vara förenat med nackdelar i andra hänseenden. Någon närmare

undersökning av hur metoden skulle utfalla i vårt land har visserligen

icke gjorts. Men man har anledning befara, att dess införande lätt skulle

kunna uppfattas som en kränkning av rättvisesynpunkter vid mandatfördelningen.

Erfarenheter från andra länder utvisar dock, att nackdelarna härav

icke bör överdrivas. Systemet skapar vanligen arbetsdugliga majoriteter.

Och vidare måste dessa majoriteter på grund av risken för snabba omsvängningar

i folkrepresentationens sammansättning i hög grad taga hänsyn till

minoritetens önskningar.

Systemet med majoritetsval i enmansvalkretsar kan emellertid på ett eller

annat sätt kombineras med en proportionell valmetod. Man kan tänka sig

olika möjligheter att mildra vissa av de olägenheter, som majoritetsvalmetoden

medför. Utredningen bör förutsättningslöst undersöka frågan om införande

av majoritetsval med och utan modifikationer av detta system.

Därest utredningen emellertid skulle stanna för att i princip bibehålla

den proportionella valmetoden, har utredningen i första hand att bygga vidare

på de erfarenheter, som vunnits och kan komma att vinnas av det nu

tillämpade provisoriska valsystemet. Enligt direktiven för den år 1950 tillsatta,

tidigare utredningen i valfrågan skulle utredningsarbetet syfta till en

bättre proportionell rättvisa mellan partierna än vad det tidigare tillämpade

systemet givit, samtidigt som karteller skulle göras onödiga. Om det nu blir

fråga om att definitivt bestämma sig för en proportionell valmetod, kvarstår

givetvis dessa utgångspunkter. Samtidigt måste emellertid även andra synpunkter

beaktas. Den proportionella exaktheten bör icke drivas så långt,

alt den kan skada andra värden inom det politiska livet. Valsättet får sålunda

icke gynna uppkomsten av småpartier eller hindra uppbyggandet av

eu parlamentariskt stark regeringsmakt. Det är vidare synnerligen angeläget

alt undersöka, i vad mån åtgärder kan vidtagas inom det proportionella

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1960

valsystemets ram för att ge valen en mera markerad karaktär av personval.

En nedskärning av valkretsarnas storlek, eventuellt kompletterad med

införande av riksmandat, skulle även kunna övervägas. Utomlands förekommer

på flera håll andra metoder i detta syfte, som kan vara förtjänta av närmare

granskning.

I proposition (nr 11) till 1956 års riksdag föreslogs, att det 1952 införda

provisoriska valsystemet avseende val till andra kammaren skulle förlängas

för ytterligare en mandatperiod. Med anledning av propositionen

hemställdes i motionerna 1:161 och 11:216 bl. a., att riksdagen för sin

del måtte antaga lagändringar avseende ett utjämningssystem vid andrakammarval

grundat på principen om tilläggsmandat, och i motionen II: 640,

att riksdagen vid behandlingen av propositionen för sin del måtte besluta,

att den i den provisoriska valmetoden ingående divisorn för framräknande

av jämförelsetalet för ett partis första mandat sattes till 1,3 i stället för

1,4. Konstitutionsutskottet framhöll i sitt av riksdagen godkända utlåtande

(nr 4), att frågan om valsättet intoge en central plats bland de spörsmål

författningsutredningen fått i uppdrag att utreda. I avvaktan på att utredningens

arbete i denna del slutfördes ansåge sig utskottet icke kunna tillstyrka

något förslag, som syftade till sådana grundlags- eller vallagsändringar,

vilka kunde framstå som ett föregripande av utredningens resultat därutinnan.

För då stundande val kunde enligt utskottet blott en provisorisk

lösning av valsystemet komma i fråga. Utskottet fortsatte:

Tungt vägande skäl måste kunna anföras för att en annan ordning härvid

skall komma till användning än den som tillämpats vid 1952 års andrakammarval

och 1954 års val av landstingsman och kommunala fullmäktige.

Sådana skäl ha ej anförts i förevarande motioner och föreligga enligt

utskottets mening icke heller. Ingen av de övriga metoder som nu kunna

tänkas komma i fråga vid en provisorisk reglering av valsystemet har utskottet

nämligen för de nu förestående andrakammarvalens del kunnat finna

överlägsen den vid nyssnämnda båda val begagnade jämkade uddatalsmetoden.

Utskottet anser därför, att denna metod även vid höstens andrakammarval

bör komma till användning. Härvid torde talet 1,4 alltjämt

böra begagnas som första divisionstal. Propositionens förslag om förlängning

av det nuvarande provisoriet i oförändrat skick under ytterligare en

mandatperiod i fråga om val till riksdagens andra kammare tillstyrkes alltså

av utskottet. Utskottet är emellertid angeläget understryka uttalandet i direktiven

för författningsutredningen om att den provisoriska ordningen

snarast bör ersättas med ett definitivt valsystem.

I en vid 1957 års riksdag väckt motion hemställdes om utredning av

frågan om ändrade grunder för fastställande av landstingsvalkretsarnas

storlek. I sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 3) uttalade konstitutionsutskottet

— som icke fann sig kunna tillstyrka en utredning syftande

till en omprövning av de år 1954 antagna bestämmelserna om landstingsvalkretsarnas

bildande — att med hänsyn till önskvärdheten av likformighet

i fråga om valmetod mellan andrakammarvalen och landstingsvalen

slutlig ställning till valmetod vid sistnämnda val ej borde tagas, förrän författningsutredningen

slutfört sitt arbete.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1960 7

I proposition (nr 24) till 1958 års A-riksdag föreslogs att det provisoriska

valsystem, som 1954 antagits för kommunalvalen för perioden 1955—1958,

skulle gälla även med avseende å kommunalvalen för perioden 1959—1962.

I de med anledning av propositionen väckta motionerna I: 191, II: 228 och

II: 320 hemställdes att riksdagen för sin del måtte besluta att vid tillämpningen

av uddatalsmetoden 1,3 skulle användas som första divisor i stället

för 1,4. I sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 11) erinrade konstitutionsutskottet

om sitt vid 1957 års riksdag gjorda uttalande att slutlig

ställning till valmetod för landstingsvalen icke borde tagas förrän författningsutredningen

slutfört sitt arbete. Enligt utskottets mening kunde för

landstingsvalen och till följd härav även för övriga kommunala val endast

en provisorisk lösning av valmetoden komma i fråga för mandatperioden

1959—1962. Utskottet fann skäl icke föreligga för en avvikelse från den

provisoriska valmetod, som tillämpats tidigare vid saväl kommunala val

som andrakammarval. Samma provisoriska valmetod med talet 1,4 som

första divisor borde därför enligt utskottets mening komma till användning

vid de kommunala valen för ännu en mandatperiod.

I Kungl. Maj :ts nu framlagda proposition nr 8 erinrar föredragande departementschefen

om att författningsutredningen, enligt vad han inhämtat,

icke är i tillfälle att avgiva något förslag i valfrågan i sådan tid, att det hinner

genomföras före andrakammarvalen instundande höst. Enligt departementschefens

mening måste det betecknas såsom olämpligt att, sedan vid

tre andrakammarval i följd använts en provisorisk valmetod, för nästa mandatperiod

återgå till den tidigare metoden med vetskap om att en tredje

metod kan komma att tillämpas för perioden 1965—1968. Det förordas därför

att det vid de senaste tre andrakammarvalen tillämpade provisoriet förlänges

för ytterligare en mandatperiod. Det framlagda förslaget anknyter

till den särskilda lag, som antogs år 1952, och avser val och särskilda röstsammanräkningar

för besättande av plats i andra kammaren för perioden

1961—1964. Liksom enligt 1952 års lag skall å valsedel få användas endast

en välj arbeteckning (partibeteckning). Hinder möter icke mot att såsom

beteckning å ett parti använda en sammanställning av flera beteckningar,

men de olika leden måste vara jämställda — exempelvis förenade genom

bindestreck — så att icke ett system av över- och underordnade välj arbeteckningar

uppkommer.

Utskottet

Såsom framgår av den föregående redogörelsen har det provisoriska valsystem,

som föreslås tillämpat vid andrakammarvalen för perioden 1961—

1964, använts vid valen till samma kammare för såväl perioden 1953—1956

som perioden 1957—1960. Samma valsystem bär beträffande kommunalvalen

använts för perioden 1955—1958 och skall enligt beslut år 1958 avse

jämväl perioden 1959—1962. Det måste såsom departementschefen fram
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1960

hållit anses olämpligt att nu göra en avvikelse från det vid dessa tidigare

val tillämpade valsystemet innan författningsutredningen framlagt förslag

i valfrågan.

Utskottet får därför hemställa,

att riksdagen måtte antaga det i förevarande proposition

nr 8 framlagda förslaget till Lag med vissa bestämmelser

om val till riksdagens andra kammare för perioden 1961—

1964.

Stockholm den 23 mars 1960

På konstitutionsutskottets vägnar:

BENGT ELMGREN

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elmgren, Damström*, Ollén*, Torsten

Andersson, Sveningsson, fru Segerstedt-Wiberg, herrar Nils-Eric Gustafsson*,

Carl Albert Anderson, Dahl och Palm; samt

från andra kammaren: herrar Pettersson i Norregård, Spångberg, Magnusson

i Tumhult, Jonsson i Haverö, Gustafsson i Bogla, Hammar, Andersson

i Linköping, Alemyr, Svenungsson* och Gustafsson i Borås*.

* Ej närvarande vid justeringen.

600410 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1960:135 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser om val till riksdagens andra kammare för perioden 1 s. 1 i texten