Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1960
1960-03-23 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1960:8, Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1960
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1960
1
Nr 8
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition till riksdagen med förslag till lag med
vissa bestämmelser om val till riksdagens andra kammare
för perioden 1961—196b.
Till konstitutionsutskottet ha båda kamrarna den 14 januari 1960 hänvisat
en av Kungl. Maj :t till riksdagen avlåten proposition, nr 8, vari Kungl.
Maj :t föreslagit riksdagen att antaga följande
Förslag
till
Lag
med vissa bestämmelser om val till riksdagens andra kammare
för perioden 1961—1964
Med avseende å val och särskilda röstsammanräkningar för besättande
av plats i riksdagens andra kammare för perioden 1961—1964 förordnas
härigenom,
att 56 § 3 mom. lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen1 icke
skall gälla,
att i stället för ett vart av följande lagrum i 1920 års lag, nämligen 56 §
4 mom., 59 § andra stycket, 79 § första stycket, 81 § och 87 §, skola gälla
de bestämmelser, som under motsvarande lagrumsbeteckning finnas upptagna
i lagen den 30 maj 1952 med vissa bestämmelser om val till riksdagens
andra kammare för perioden 1953—19562,
att vad i 57 § 2 mom. tredje stycket och 72 § sjätte stycket 1920 års lag
sägs om samma lag skall gälla jämväl beträffande 1952 års lag och nu ifrågavarande
lag,
att det i 59 § fjärde stycket 1920 års lag angivna formuläret skall ersättas
av formulär av den lydelse bilaga vid 1952 års lag utvisar
samt att i 88 § andra stycket 1920 års lag orden »enligt 87 § av lagen om
1 Senaste lydelse av 56 § 3 mom., se SFS 1944: 84; av 56 § 4 mom-, se SFS 1952: 264; av
57 §, se SFS 1944: 84; av 59 §, se SFS 1952:264; av 72 §, se SFS 1956:299; av 79 §, se SFS
1952:264; samt av 81, 87 och 88 §§, se SFS 1944:84.
2 Se SFS 1952: 267.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 5 samt. 2 avd. Nr 8
2
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1960
val till riksdagen» skola utbytas mot orden »enligt lagen med vissa bestämmelser
om val till riksdagens andra kammare för perioden 1961—1964».
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
I lag eller särskild författning förekommande hänvisning till stadgande,
vilket ersatts av bestämmelse i denna lag, skall avse sistnämnda bestämmelse.
Beträffande motiveringen till lagförslaget i propositionen får utskottet, i
den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa till det vid
propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden
för den 18 december 1959.
Valordningen för valen till riksdagens andra kammare regleras genom
riksdagsordningen och 1920 års lag om val till riksdagen med däri senare
vidtagna ändringar.
I fråga om valmetoden gives i § 18 riksdagsordningen det grundläggande
stadgandet att valen till andra kammaren skola vara omedelbara och
proportionella samt att vid valen lika röst tillkommer varje röstande. Vallagens
bestämmelser härom — vilka emellertid, såsom i det följande närmare
skall beröras, senast genom en provisorisk lag den 23 mars 1956 med vissa
bestämmelser om val till riksdagens andra kammare för perioden 1957—
1960 tillfälligt satts ur kraft — innebära bland annat följande. Förfarandet
vid fördelningen av mandaten i samband med ett val grundas på användningen
av väljarbeteckningar, varom stadgas i 59 § vallagen. Å valsedel skall
finnas minst en välj arbeteckning, och på samma sedel få användas högst tre
sådana beteckningar (kartell-, parti- och fraktionsbeteckning). Tillvägagångssättet
vid röstsammanräkningen regleras i 81 § samma lag. Därvid
ordnas valsedlarna efter välj arbeteckning. Valsedlar med samma första beteckning
sammanföras i grupper. Genom särskilda uträkningar bestämmes
så långt erfordras ordningsföljden mellan kandidaterna inom grupperna.
Därefter fördelas mandaten mellan grupperna. Fördelningen sker i enlighet
med en av belgiern Victor d’Hondt anvisad metod. Platserna tilldelas, en
efter en, den grupp som för varje gång uppvisar det största jämförelsetalet.
För varje grupp utgöres jämförelsetalet av gruppens rösttal, så länge
gruppen ej erhållit någon plats. Därefter erhålles gruppens jämförelsetal genom
att man delar rösttalet med antalet redan erhållna platser ökat med 1.
Vid 1949 års riksdag väcktes genom ett flertal motioner frågan om en revision
av det gällande systemet för proportionella val. 1 sitt utlåtande (nr
20) i anledning av dessa motioner tillstyrkte konstitutionsutskottet en utredning
av frågan om reformering av det proportionella valsystemet vid
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1960 3
andrakammarvalen i anslutning till vissa av utskottet angivna iiktlinjer.
Det vore sålunda obestridligt, framhöll utskottet, att det gällande valsystemet
icke skänkte en tillfredsställande proportionell rättvisa och att den
korrigeringsmöjlighet som samgåendet i kartell innebar icke förmådde att
helt motverka tendensen i valsystemet att gynna de större partierna. Systemet
med kartellbildningar vore enligt utskottets mening förenat med uppenbara
olägenheter, varför en utredning borde komma till stånd om möjligheterna
att, utan eftersättande av andra värden inom det politiska livet, vinna
större proportionell rättvisa vid mandatfördelningen mellan partierna,
samtidigt som det dåvarande kartellsystemet avskaffades. Såsom utgångspunkt
för en reform på förevarande område borde enligt utskottets mening
uppställas det kravet att valsystemet i görligaste mån gåve ett rättvist resultat
icke blott vid då rådande röstfördelning mellan partierna utan även
vid framdeles tänkbara väsentliga förskjutningar i röstfördelningen. Valsystemet
finge alltså icke vara konstruerat med tanke på att i dåvarande läge
gynna visst parti eller vissa grupper av partier.
Konstitutionsutskottets utlåtande godkändes av riksdagens båda kamrar,
och i skrivelse till Kungl. Maj :t den 7 maj 1949 (nr 208) hemställde riksdagen
om utredning av frågan om reformering av det proportionella valsystemet
vid andrakammarvalen. Utredningen uppdrogs åt 1950 års folkomröstnings-
och valsätt sutredning, som i sitt första betänkande år 1951
(SOU 1951:58) framlade förslag till en ny fördelningsmetod vid andrakammarval.
Förslaget byggde på den s. k. uddatalsmetoden. Denna innebär,
att mandaten fördelas mellan partierna med ledning av jämförelsetal, som
erhållas genom att man successivt dividerar rösttalet med talen 1, 3, 5, 7
o. s. v. För att förebygga partisplittring och valtaktisk uppdelning av parti
i mindre väljargrupper föreslog utredningen att uddatalsmetoden skulle
kombineras med en spärr. Parti, vars rösttal ej översteg sextio procent av
sammanlagda antalet röster i valkretsen, delat med antalet av de platser,
som där skulle besättas, skulle icke få deltaga i mandatfördelningen. Utredningen
var icke enhällig. En ledamot ville icke förorda någon ändring i
den d’Hondtska metoden; en annan ledamot förordade en tredje valmetod.
Vid den efterföljande remissbehandlingen av förslaget yppades även tvekan
eller skiljaktiga meningar bland remissinstanserna.
Vid anmälan av detta ärende i statsrådet den 28 mars 1952 framhöll föredragande
departementschefen det vanskliga i att utan ytterligare överväganden
slutgiltigt taga ställning till spörsmålet huru valsättet borde vara
utformat i framtiden. Han föreslog därför, att för mandatperioden 1953 - 1956 den nya fördelningsmetod skulle prövas, som på grund av det förefintliga
utredningsmaterialet kunde bedömas såsom den mest ändamålsenliga,
nämligen den jämkade uddatalsmetoden. Denna skilde sig från utredningens
förslag därigenom att någon särskild spärr icke förekom. I stället
sattes det första divisionstalet till 1,4 och jämförelsetalen skulle således erhållas
genom att man successivt divideradc partiernas rösltal med 1,4, 3, 5, 7,
o. s. v. Vidare skulle å valsedel icke få användas mer än en väljarbeteck
-
4
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1960
ning; två eller flera partier skulle alltså icke såsom tidigare kunna gå samman
i kartell. Dessa regler föreslogos upptagna i en särskild lag, avsedd att
gälla för mandatperioden 1953—1956, varom Kungl. Maj :t avlät proposition
(nr 175) till 1952 års riksdag.
I sitt av riksdagens kamrar godkända utlåtande (nr 22) i denna fråga
erinrade konstitutionsutskottet om att viss tvekan eller avvikande mening
yppats såväl inom valsättsutredningen som bland remissmyndigheterna beträffande
utredningsmajoritetens förslag. Dessa meningsbrytningar belyste,
såsom departementschefen framhållit, svårigheten att avgöra, vilken av olika
tänkbara fördelningsmetoder som vore den lämpligaste. Allt detta gjorde,
att utskottet i likhet med departementschefen funne det vanskligt att
utan ytterligare överväganden taga definitiv ställning till frågan. Utskottet
tillstyrkte därför att en provisorisk lösning genomfördes avseende blott valen
för den då instundande mandatperioden. Utskottet vore vidare ense med
departementschefen om att uddatalsmetoden kompletterad med en spärranordning
— såvitt av det förefintliga utredningsmaterialet kunde bedömas
vore överlägsen de övriga fördelningsmetoder som kunde ifrågakomma.
Det vore enligt utskottets mening att föredraga, att denna spärr åstadkoms
genom att såsom första divisionstal valdes ett högre tal än 1 framför att en
fristående spärr anordnades, och utskottet tillstyrkte, att detta divisionstal
bestämdes till 1,4.
Med anledning av motioner vid 1953 års riksdag med förslag angående utjämningsförfarande
med riksmandat eller tilläggsmandat inom det proportionella
valsystemets ram uttalade konstitutionsutskottet (uti. nr 17), att
utskottet, eftersom de då gällande bestämmelserna om val till andra kammaren
endast hade provisorisk karaktär, funne det angeläget, att Kungl.
Maj :t under den då innevarande andrakammarperioden med beaktande av
erfarenheterna av det provisoriska systemet framlade förslag om en definitiv
reglering av valsättet, varvid den allmänna utgångspunkten borde vara
densamma som utskottet tidigare givit uttryck åt, nämligen att valsystemet
skulle giva ett ur rättvisesynpunkt godtagbart resultat; detta borde gälla
icke blott vid den då rådande röstfördelningen mellan partierna utan även
vid framdeles tänkbara väsentliga förskjutningar i röstfördelningen.
Vid 1954 års riksdag antogs, likaledes såsom ett provisorium, en lag, som
innebar att samma valsystem som år 1952 använts vid andrakammarvalen
även skulle tillämpas för val av landstingsmän och kommunala fullmäktige
för perioden 1955—1958. I sitt utlåtande (nr 3) rörande denna fråga anförde
utskottet, att den föreslagna metoden — med hänsyn bland annat
till önskvärdheten av likformighet mellan andrakammarvalen, landstingsvalen
och de primärkommunala valen — borde prövas jämväl vid landstingsvalen
och valen av kommunala fullmäktige under den angivna mandatperioden.
Därefter, fortsatte utskottet, borde definitivt ställningstagande till valmetod
vid samtliga dessa val kunna äga rum.
I direktiven för den i augusti 1954 tillsatta författningsutredningen anfördes,
att vid en översyn av författningen frågan om valsättet måste in
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1960
5
taga en central plats. Detta spörsmål hade då också särskilt stor aktualitet,
enär det valsystem som kommit till användning vid andrakammarvalet 1952
och jämväl skulle användas vid val av landstingsmän och kommunala fullmäktige
för perioden 1955—1958 endast vore provisoriskt samt det vore angeläget,
att det dåvarande provisoriet snarast möjligt ersattes med en definitiv
ordning. Det heter i fortsättningen av direktiven beträffande valsättet:
Den proportionella mandatfördelningsmetoden, i de former den hittills
tillämpats i vårt land, går icke fri från kritik---. Metoden förutsätter
stora valkretsar och röstning på partier snarare än på personer. Riksdagsmannen
löper vid sådana förhållanden risk att bli mer eller mindre anonym
för sina väljare. Man bör vidare taga hänsyn till att den enskilde väljaren har
svårt att få en fullständig överblick av alla de spörsmål som behandlas under
en valrörelse. Den uppfattningen, att diskussionen gäller frågor, som
den enskilde icke har möjlighet att sätta sig in i, ligger därför nära till hands.
Den misstro mot den politiska demokratien som kan uppstå på grund härav
torde visserligen motverkas av att den röstande dock i regel hyser ett allmänt
förtroende för det parti han understöder. Det vore dock ännu bättre,
om den enskilde i högre grad än som nu är fallet kunde bygga på ett personligt
förtroende för den representant han önskar vald.
Då frågan om valsättet nu skall omprövas, är det med hänsyn till det anförda
av vikt att man söker stärka det personliga momentet i valet av riksdagsmän.
Bäst skulle önskemålet om en nära kontakt mellan väljare och valda utan
tvivel bli tillgodosett, därest man överginge till ett system med majoritetsval
i enmansvalkretsar. Det är emellertid tydligt, att detta system i renodlad
form kan vara förenat med nackdelar i andra hänseenden. Någon närmare
undersökning av hur metoden skulle utfalla i vårt land har visserligen
icke gjorts. Men man har anledning befara, att dess införande lätt skulle
kunna uppfattas som en kränkning av rättvisesynpunkter vid mandatfördelningen.
Erfarenheter från andra länder utvisar dock, att nackdelarna härav
icke bör överdrivas. Systemet skapar vanligen arbetsdugliga majoriteter.
Och vidare måste dessa majoriteter på grund av risken för snabba omsvängningar
i folkrepresentationens sammansättning i hög grad taga hänsyn till
minoritetens önskningar.
Systemet med majoritetsval i enmansvalkretsar kan emellertid på ett eller
annat sätt kombineras med en proportionell valmetod. Man kan tänka sig
olika möjligheter att mildra vissa av de olägenheter, som majoritetsvalmetoden
medför. Utredningen bör förutsättningslöst undersöka frågan om införande
av majoritetsval med och utan modifikationer av detta system.
Därest utredningen emellertid skulle stanna för att i princip bibehålla
den proportionella valmetoden, har utredningen i första hand att bygga vidare
på de erfarenheter, som vunnits och kan komma att vinnas av det nu
tillämpade provisoriska valsystemet. Enligt direktiven för den år 1950 tillsatta,
tidigare utredningen i valfrågan skulle utredningsarbetet syfta till en
bättre proportionell rättvisa mellan partierna än vad det tidigare tillämpade
systemet givit, samtidigt som karteller skulle göras onödiga. Om det nu blir
fråga om att definitivt bestämma sig för en proportionell valmetod, kvarstår
givetvis dessa utgångspunkter. Samtidigt måste emellertid även andra synpunkter
beaktas. Den proportionella exaktheten bör icke drivas så långt,
alt den kan skada andra värden inom det politiska livet. Valsättet får sålunda
icke gynna uppkomsten av småpartier eller hindra uppbyggandet av
eu parlamentariskt stark regeringsmakt. Det är vidare synnerligen angeläget
alt undersöka, i vad mån åtgärder kan vidtagas inom det proportionella
6
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1960
valsystemets ram för att ge valen en mera markerad karaktär av personval.
En nedskärning av valkretsarnas storlek, eventuellt kompletterad med
införande av riksmandat, skulle även kunna övervägas. Utomlands förekommer
på flera håll andra metoder i detta syfte, som kan vara förtjänta av närmare
granskning.
I proposition (nr 11) till 1956 års riksdag föreslogs, att det 1952 införda
provisoriska valsystemet avseende val till andra kammaren skulle förlängas
för ytterligare en mandatperiod. Med anledning av propositionen
hemställdes i motionerna 1:161 och 11:216 bl. a., att riksdagen för sin
del måtte antaga lagändringar avseende ett utjämningssystem vid andrakammarval
grundat på principen om tilläggsmandat, och i motionen II: 640,
att riksdagen vid behandlingen av propositionen för sin del måtte besluta,
att den i den provisoriska valmetoden ingående divisorn för framräknande
av jämförelsetalet för ett partis första mandat sattes till 1,3 i stället för
1,4. Konstitutionsutskottet framhöll i sitt av riksdagen godkända utlåtande
(nr 4), att frågan om valsättet intoge en central plats bland de spörsmål
författningsutredningen fått i uppdrag att utreda. I avvaktan på att utredningens
arbete i denna del slutfördes ansåge sig utskottet icke kunna tillstyrka
något förslag, som syftade till sådana grundlags- eller vallagsändringar,
vilka kunde framstå som ett föregripande av utredningens resultat därutinnan.
För då stundande val kunde enligt utskottet blott en provisorisk
lösning av valsystemet komma i fråga. Utskottet fortsatte:
Tungt vägande skäl måste kunna anföras för att en annan ordning härvid
skall komma till användning än den som tillämpats vid 1952 års andrakammarval
och 1954 års val av landstingsman och kommunala fullmäktige.
Sådana skäl ha ej anförts i förevarande motioner och föreligga enligt
utskottets mening icke heller. Ingen av de övriga metoder som nu kunna
tänkas komma i fråga vid en provisorisk reglering av valsystemet har utskottet
nämligen för de nu förestående andrakammarvalens del kunnat finna
överlägsen den vid nyssnämnda båda val begagnade jämkade uddatalsmetoden.
Utskottet anser därför, att denna metod även vid höstens andrakammarval
bör komma till användning. Härvid torde talet 1,4 alltjämt
böra begagnas som första divisionstal. Propositionens förslag om förlängning
av det nuvarande provisoriet i oförändrat skick under ytterligare en
mandatperiod i fråga om val till riksdagens andra kammare tillstyrkes alltså
av utskottet. Utskottet är emellertid angeläget understryka uttalandet i direktiven
för författningsutredningen om att den provisoriska ordningen
snarast bör ersättas med ett definitivt valsystem.
I en vid 1957 års riksdag väckt motion hemställdes om utredning av
frågan om ändrade grunder för fastställande av landstingsvalkretsarnas
storlek. I sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 3) uttalade konstitutionsutskottet
— som icke fann sig kunna tillstyrka en utredning syftande
till en omprövning av de år 1954 antagna bestämmelserna om landstingsvalkretsarnas
bildande — att med hänsyn till önskvärdheten av likformighet
i fråga om valmetod mellan andrakammarvalen och landstingsvalen
slutlig ställning till valmetod vid sistnämnda val ej borde tagas, förrän författningsutredningen
slutfört sitt arbete.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1960 7
I proposition (nr 24) till 1958 års A-riksdag föreslogs att det provisoriska
valsystem, som 1954 antagits för kommunalvalen för perioden 1955—1958,
skulle gälla även med avseende å kommunalvalen för perioden 1959—1962.
I de med anledning av propositionen väckta motionerna I: 191, II: 228 och
II: 320 hemställdes att riksdagen för sin del måtte besluta att vid tillämpningen
av uddatalsmetoden 1,3 skulle användas som första divisor i stället
för 1,4. I sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 11) erinrade konstitutionsutskottet
om sitt vid 1957 års riksdag gjorda uttalande att slutlig
ställning till valmetod för landstingsvalen icke borde tagas förrän författningsutredningen
slutfört sitt arbete. Enligt utskottets mening kunde för
landstingsvalen och till följd härav även för övriga kommunala val endast
en provisorisk lösning av valmetoden komma i fråga för mandatperioden
1959—1962. Utskottet fann skäl icke föreligga för en avvikelse från den
provisoriska valmetod, som tillämpats tidigare vid saväl kommunala val
som andrakammarval. Samma provisoriska valmetod med talet 1,4 som
första divisor borde därför enligt utskottets mening komma till användning
vid de kommunala valen för ännu en mandatperiod.
I Kungl. Maj :ts nu framlagda proposition nr 8 erinrar föredragande departementschefen
om att författningsutredningen, enligt vad han inhämtat,
icke är i tillfälle att avgiva något förslag i valfrågan i sådan tid, att det hinner
genomföras före andrakammarvalen instundande höst. Enligt departementschefens
mening måste det betecknas såsom olämpligt att, sedan vid
tre andrakammarval i följd använts en provisorisk valmetod, för nästa mandatperiod
återgå till den tidigare metoden med vetskap om att en tredje
metod kan komma att tillämpas för perioden 1965—1968. Det förordas därför
att det vid de senaste tre andrakammarvalen tillämpade provisoriet förlänges
för ytterligare en mandatperiod. Det framlagda förslaget anknyter
till den särskilda lag, som antogs år 1952, och avser val och särskilda röstsammanräkningar
för besättande av plats i andra kammaren för perioden
1961—1964. Liksom enligt 1952 års lag skall å valsedel få användas endast
en välj arbeteckning (partibeteckning). Hinder möter icke mot att såsom
beteckning å ett parti använda en sammanställning av flera beteckningar,
men de olika leden måste vara jämställda — exempelvis förenade genom
bindestreck — så att icke ett system av över- och underordnade välj arbeteckningar
uppkommer.
Utskottet
Såsom framgår av den föregående redogörelsen har det provisoriska valsystem,
som föreslås tillämpat vid andrakammarvalen för perioden 1961—
1964, använts vid valen till samma kammare för såväl perioden 1953—1956
som perioden 1957—1960. Samma valsystem bär beträffande kommunalvalen
använts för perioden 1955—1958 och skall enligt beslut år 1958 avse
jämväl perioden 1959—1962. Det måste såsom departementschefen fram
-
8
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1960
hållit anses olämpligt att nu göra en avvikelse från det vid dessa tidigare
val tillämpade valsystemet innan författningsutredningen framlagt förslag
i valfrågan.
Utskottet får därför hemställa,
att riksdagen måtte antaga det i förevarande proposition
nr 8 framlagda förslaget till Lag med vissa bestämmelser
om val till riksdagens andra kammare för perioden 1961—
1964.
Stockholm den 23 mars 1960
På konstitutionsutskottets vägnar:
BENGT ELMGREN
Närvarande:
från första kammaren: herrar Elmgren, Damström*, Ollén*, Torsten
Andersson, Sveningsson, fru Segerstedt-Wiberg, herrar Nils-Eric Gustafsson*,
Carl Albert Anderson, Dahl och Palm; samt
från andra kammaren: herrar Pettersson i Norregård, Spångberg, Magnusson
i Tumhult, Jonsson i Haverö, Gustafsson i Bogla, Hammar, Andersson
i Linköping, Alemyr, Svenungsson* och Gustafsson i Borås*.
* Ej närvarande vid justeringen.
600410 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1960:135 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser om val till riksdagens andra kammare för perioden 1 s. 1 i texten