Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ■proposition angående ianspr åktag ande av viss del av de Längmanska donationsmedlen jämte i ämnet väckta motioner.

1960-05-10 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1960:104, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ■proposition angående ianspr åktag ande av viss del av de Längmanska donationsmedlen jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 104—106 Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1960

1

Nr 104

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ■proposition angående

ianspr åktag ande av viss del av de Längmanska donationsmedlen

jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 116 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 25 mars

1960, föreslagit riksdagen att medgiva att den med litt. A betecknade delen

av den svenska donationsfond, som upprättats av finländske handlanden

Erik Johan Längman, må tagas i anspråk enligt av departementschefen

förordade grunder.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Sörlin (I: 620) och den andra inom andra kammaren av herr Lundmark

(II: 773), i vilka hemställts, att riksdagen vid behandling av förevarande

proposition — med bifall i övrigt till Kungl. Maj:ts förslag —

måtte besluta, att Längmanska företagarfondens geografiska användningsområde

skall vara Norrbottens län samt hela landskapet Lappland;

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Per Olof Hansson (I: 627) och den andra inom andra kammaren

av fru Sandström (II: 774), i vilka hemställts, att riksdagen vid behandling

av förevarande proposition måtte besluta att viss del av Längmanska

A-fonden avsättes till en studie- och forskningsstipendiefond för högskolorna

i Umeå ävensom att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om att närmare

bestämmelser om användningen av en sådan fond utarbetas.

Beträffande motiveringen för de motionsvis gjorda yrkandena hänvisas

till motionerna II: 773 och II: 774.

Inledning

Finländske handlanden Erik Johan Längman, som var av svensk släkt,

föddes i Borgå den 24 maj 1799. I 20-årsåldcrn kom han till Helsingfors

och tog där anställning såsom bodbiträde. Senare drev han egen butiksrörelse.

På 1830-talet övergick han till trävarubranschen och ägde snart

ett antal sågverk i mellersta och södra Finland. Under 1840-talet innehade

han även ett sågverk i Över-Torneå. Då i slutet av 1850-talet hans planer

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1960. G samt. AV 101f—106

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1960

på att ytterligare utvidga sågverksrörelsen rönte motstånd från myndigheternas

sida, avvecklade han sin verksamhet i Finland och bosatte sig i

London. Sista året av sitt liv grundade han i Malmö en fabrik för tillverkning

av shoddy (konstull). Under ett tillfälligt besök i hemlandet avled

han i Helsingfors den 16 oktober 1863.

Genom ett den 20 december 1859 dagtecknat testamente överlämnade

Längman sin förmögenhet till Finlands och Sveriges »alla stånd och folkklasser».

Enligt testamentet skulle i Finland och Sverige bildas olika fonder

för tillgodoseende av skilda ändamal, i Finland A- och B-fonderna och

i Sverige A-, B- och C-fonderna. Längmanska A-fonden i Sverige är den

enda del av donationsmedlen i de båda länderna, som ännu icke tagits i

bruk. Fonden uppgick den 30 juni 1959 — efter att under nära etthundra

år ha tillvuxit genom förräntning — till 11 786 146 kronor 53 öre.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 juni 1957 tillkallade

dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet särskilda utredningsmän för

att verkställa utredning rörande användningen av den i Längmanska donationsfonden

ingående A-fonden.

Utredningsmännen har den 5 mars 1959 avgivit betänkande med förslag

angående användningen av Längmanska A-fonden (stencilerat).

Över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av justitiekanslersämbetet,

socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statskontoret, lantbruksstyrelsen,

skogsstyrelsen, kommerskollegiet (efter hörande av Stockholms,

Smålands och Blekinge, Gotlands, Skånes, Västernorrlands och Jämtlands

lans samt Norrbottens och \ ästerbottens läns handelskamrar ävensom

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation), statens hantverksinstitut,

länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs och Gotlands län, länsstyrelsen

i Västerbottens län (efter hörande av Västerbottens läns landstings

förvaltningsutskott och hushållningssällskaps förvaltningsutskott), länsstyrelsen

i Norrbottens län (efter hörande av Norrbottens läns landstings

förvaltningsutskott, länets hushållningssällskap, skogsvårdsstyrelse och

företagareförening samt Tornedalskommunernas förbund) och Längmanska

kulturfondens nämnd.

Under särskilda avsnitt har lämnats en redogörelse rörande Längmanska

donationens tillkomst samt donationsmedlens hittillsvarande förvaltning

och användning (se prop. s. 3—9).

Beträffande utredningsmännens förslag samt däröver avgivna yttranden

torde likaledes få hänvisas till propositionen, s. 10—18.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1960

3

Departementschefen

Departementschefen framhåller i huvudsak följande.

I fråga om A-fonden har donationen vittgående syftemål inom ett flertal

olika viktiga områden av samhällslivet. Säkerligen tänkte sig Långman

att donationsmedlen härvidlag skulle komma att spela en utomordentligt

betydelsefull roll. I syfte att tillförsäkra fonden ett tillräckligt kapital föreskrevs

i testamentet en invecklad och långsiktig kapitaliseringsplan, innebärande

bland annat att avsättning successivt skulle ske till delfonder för

de skilda ändamålen. —

Fonden har numera vuxit till sådan storlek (11,2 miljoner kronor), att

— såsom kapitaliseringsreglerna ursprungligen tolkats — avsättning kan

ske till en första delfond. Denna tolkning är dock ej ovedersäglig. Utredningsmännen

har för sin del ansett att, oavsett vilken tolkning som lägges

till grund för bedömningen, så bör testamentets regler om fortsatt kapitalisering

ej längre tillämpas utan större delen av fondens avkastning genast

tagas i anspråk. En följd härav blir att systemet med delfonder helt slopas.

Till detta förslag, vilket tillstyrkts av samtliga remissinstanser, vill även

jag ansluta mig. Enligt min mening bör man med frångående av testamentets

kapitaliseringsregler nu taga i anspråk fondens samlade resurser. I

likhet med justitiekanslersämbetet anser jag, att avkastningen av fonden

bör användas till tre fjärdedelar och återstoden kapitaliseras.

Såsom utredningsmännen framhållit torde det ej heller vara möjligt att

fasthålla vid åtskilliga andra till donationen knutna bestämmelser, bland

annat dem som anger fondens ändamål. Redan med hänsyn till fondens

resurser — för närvarande avkastar fonden cirka 400 000 kronor årligen,

varav en del måste kapitaliseras — förefaller det uppenbart att dess användning

måste starkt begränsas i förhållande till vad donator föreskrivit.

Dessutom synes det oundgängligt, att fondens syftemål avpassas efter den

samhällsutveckling som ägt rum sedan fondens tillkomst.

Från dessa utgångspunkter, om vilka i ärendet ej synes föreligga några

meningsskiljaktigheter, bör donationsbestämmelserna underkastas permutation

i syfte att finna en ändamålsenlig användning för A-fondens avkastning.

Vad så beträffar frågan, vilket ändamål fonden bör ha, vill jag till en

början erinra om att såsom en grundregel vid permutation gäller, att anknytning

så långt det är möjligt bör ske till donators avsikt. Härav följer

att A-fondens användning såvitt möjligt bör bestämmas inom ramen för

testamentets ändamålsbestämmelser. Såsom jag skall utveckla närmare

i det följande synes det vara möjligt att utan svårighet finna en förnuftig

användning för fonden inom områden, som omfattas av donationsbestämmelserna.

Jag anser mig av denna anledning ej böra biträda den tidigare

framkastade tanken att låta A-fondcn uppgå i kulturfonden och därigenom

bredda området för sistnämnda fonds kulturfrämjande verksamhet. Av

samma skäl måste jag ställa mig avvisande till den tidigare motionsledes

framförda tanken att använda avkastningen till främjande av det kulturella

samarbetet mellan Finland och Sverige. I sammanhang härmed må

erinras om att numera mellan Finland och Sverige träffats överenskommelse

om tillskapande av en gemensam kulturfond genom att taga i anspråk

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1960

räntelikvider å de svenska statskrediterna till Finland (prop. 1958- B 57

SU B 106, Rskr B 129).

När det gäller att från de utgångspunkter jag nyss angivit söka sig fram

till ett lämpligt ändamål, måste främst beaktas den genomgripande omdamng,

som det svenska samhället genomgått under de hundra åren sedan

tondens tillkomst; denna omdaning har väsentligen rubbat förutsättningarna

för åtskilliga av donators förordnanden. Många av de behov som

avsetts skola tillgodoses genom fonden bestrides numera genom anslag

från stat och kommun i en helt annan omfattning än på Längmans tid.

Vad nu sagts torde äga tillämpning i särskild grad beträffande de i testamentet

angivna sociala ändamålen. Utredningsmännen konstaterar sålunda,

att det sociala läget numera är helt annat än vid tiden för testamentets

tillkomst och att sådan nöd som Längman haft i tankarna ej längre existerar.

Med hänsyn till de i socialt avseende helt ändrade förhållandena

anser utredningsmännen att fonden icke bör användas inom det i egentlig

mening sociala området. I denna mening, som biträdes av flertalet av remissinstanserna,

kan jag för egen del instämma. Om fonden, såsom förordas

av några remissinstanser, skulle tagas i bruk för sociala ändamål,

bleve det på grund av de begränsade resurserna nödvändigt att hålla sig

inom enbart detta område. Fonden skulle därmed få karaktär av ett förhållandevis

obetydligt komplement till det i dagens läge rikt utbyggda

sociala välfärdssystemet. Ett dylikt resultat kan enligt min mening inte

anses väl förenligt med de principiella intentioner Längman måste antagas

ha haft med donationsmedlen.

Åtskilliga andra av de i testamentet angivna ändamålen bör, såsom utredningsmännen

funnit, ej heller komma i fråga som ändamål för fonden.

Antingen drives numera den avsedda verksamheten huvudsakligen av stat

eller kommun, såsom exempelvis gäller beträffande skolväsendet och kommunikationsväsendet.

Eller också är ändamålen sådana — jag tänker t. ex.

på torrläggningsföretagen — att det kräves kapitalinsatser av sådan storleksordning

att de ej tillnärmelsevis kan tillgodoses med de tillgängliga

fondmedlen.

Bortses sålunda från de syften jag nu berört återstår av de i testamentet

upptagna ändamalen i huvudsak endast sådana, som utredningsmännen

angivit under den gemensamma beteckningen företagsamhetens främjande.

Utredningsmännen har funnit det möjligt att med fonden göra en betydande

insats inom vissa områden av näringslivet, särskilt beträffande den

smärre företagsamheten, som enligt vad utredningsmännen påpekat kämpar

med stora svårigheter, främst kanske i glesbebyggda eller avlägset

liggande trakter. De statliga stödåtgärderna för dylik "företagsamhet anser

utredningsmännen ej kunna medföra, att behovet av stöd från annat håll

eller med annan inriktning bortfaller. Utredningsmännen har framhållit,

att det från permutationsrättslig synpunkt skulle vara tillfredsställande om

fondens användning på detta sätt koncentrerades till ett av de i donationen

bestämda användningsområdena. Utredningsmännens förslag till

fondens användning, som alltså är av denna innebörd, har vunnit anslutning

av flertalet av remissinstanserna.

Enligt min mening innebär utredningsmännens förslag att fondens användning

erhåller en efter dess resurser väl avpassad begränsning. Samtidigt

tillgodoses härmed ett av de huvudändamål, som testator vid sitt

förordnande ställt i förgrunden. Även jag är av den uppfattningen att

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Stateutskottets utlåtande nr 10Jf år 1960

fonden inom det föreslagna området kan finna utrymme för en väsentlig

allmännyttig insats i den anda Längman tänkt sig. Jag förordar därför,

att fonden under benämningen Längmanska företag arfonden får användas

till främjande av företagsamhet, företrädesvis hantverk, jordbruk, skogsbruk,

fiske, slöjd och småindustri. Däremot anser jag mig icke kunna

biträda det av några remissinstanser framförda förslaget, att fonden vid

sidan av det nu angivna ändamålet även skulle få tagas i anspråk för

hjälp åt enskilda i anledning av naturskador och dylikt. Om fonden på

detta sätt splittras på flera ändamål, kan det nämligen befaras att den ej

blir mäktig den betydande insats som i främsta rummet bör eftersträvas.

Inom ramen för det av mig förordade ändamålet bör fondens avkastning

få användas till stödåtgärder av skilda slag. I princip bör härvidlag den

nämnd, som jag i det följande kommer att föreslå som förvaltningsorgan

åt fonden, äga tämligen fria händer. Jag vill här endast framhålla några

huvudområden för användningen. Främst kommer därvid i åtanke åtgärder

av gemensamt intresse för flertalet företagare inom visst eller vissa

områden. Av stor betydelse är, såsom justitiekanslersämbetet påpekat, den

insats till småföretagsamhetens fromma, som kan göras genom att något

för företagsamheten betydelsefullt forskningsprogram erhåller stöd från

fonden. Genom en forskningsinsats skapas också större möjlighet att infria

Längmans förhoppning att något stort skulle åstadkommas med fonden.

Andra åtgärder av betydande intresse för ett flertal företagare kan, såsom

utredningsmännen framhållit, utgöras av stöd åt rådgivnings-, upplysningsoch

yrkesutbildnings verksamhet. Som ytterligare exempel kan nämnas

bidrag till försöksverksamhet, utredningar och marknadsundersökningar.

I undantagsfall bör även ekonomiskt bidrag kunna tänkas utgå till enskild

företagare, som av särskild anledning är i behov därav. Bidrag ur fonden

bör givetvis kunna lämnas jämväl i fall då statligt eller kommunalt understöd

utgår.

Efter hand torde erfarenhet vinnas av hur fonden bör användas för att

bäst tillgodose sitt syfte. Det är möjligt att det då visar sig påkallat med

närmare direktiv för bidragsgivningen inom den nyss angivna ramen.

Sådana direktiv torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda.

Beträffande företagarfondens geografiska användningsområde finner jag

i likhet med utredningsmännen donators vilja om viss företrädesrätt för

det nordligaste länet böra beaktas. Detta torde lämpligast ske genom att

verksamhetsområdet tills vidare bestämmes vara Norrbottens län. En följd

härav blir bland annat, att den forskning, som kan komina att åtnjuta

understöd, i början bör vara inriktad på speciella problem inom detta län.

Med stöd av vunna erfarenheter av fondverksamheten och dess resultat

torde Kungl. Maj:t sedermera få besluta om att användningsområdet skall

ändras eller utvidgas till ny del av landet. Någon fixerad tidpunkt för eu

dylik omprövning bör enligt min mening alltså icke nu fastställas.

Från organisatorisk synpunkt är det mest ändamålsenligt, att företagarfonden

och kulturfonden med sina skilda ändamål har var sitt förvaltningsorgan.

Avsteg bör därför göras från donationsbestämmelserna om

gemensamt sådant organ. Företagarfondens förvaltning torde kunna ordnas

i huvudsak efter mönster av kulturfondens. Förvaltningsorganet bör benämnas

Längmanska företagarfondens nämnd. Med hänsyn till att verk
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1960

samheten till en början skall vara förlagd till Norrbottens län, torde

nämnden tills vidare böra vara lokaliserad till detta län och sammansatt

av personer med speciell insikt i fråga om de ändamål inom länet, som

fonden avses skola främja. Jag kan i princip godtaga den av utredningen

föreslagna sammansättningen, dock att antalet ledamöter bör utökas med

en som kan vara målsman för forskningsintressen. Nödiga förvaltningskostnader

bör bestridas ur den för utdelning disponibla delen av avkastningen.

Nämnden bör börja sin verksamhet den 1 juli 1960. Fondens avkastning

för tiden från och med den 1 juli 1959 bör då i den utsträckning ovan

föreslagits vara tillgänglig för utdelning.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda närmare bestämmelser

om fondens användning enligt de riktlinjer jag ovan angivit.

I utredningen har berörts frågan om utgivande av en levnadsteckning

rörande Längman. Något förslag härom har dock icke framlagts. Därest

frågan efter överenskommelse med vederbörande finska förvaltningsorgan

blir aktuell, torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om bidrag

härtill ur avkastningen från donationsmedlen.

Utskottet

I likhet med departementschefen anser utskottet, att man med frångående

av de i Längmans testamente angivna kapitaliseringsreglerna nu

bör taga A-fondens samlade resurser i anspråk och att avkastningen av

fonden — för närvarande årligen cirka 400 000 kronor — bör såsom departementschefen

i enlighet med justitiekanslersämbetets förslag förordat användas

till tre fjärdedelar och återstoden kapitaliseras.

Utskottet är även ense med departementschefen och de i ärendet hörda

myndigheterna därom, att donationsbestämmelserna bör underkastas permutation

i syfte att finna en ändamålsenlig användning för A-fondens avkastning.

I enlighet med den grundregel, som gäller vid permutation, bör

anknytning såvitt möjligt ske till donators avsikt och fondens användning

i möjligaste utsträckning bestämmas inom ramen för testamentets

ändamålsbestämmelser.

Departementschefen har framhållit, att den genomgripande omdaning,

som det svenska samhället genomgått under de hundra åren sedan fondens

tillkomst, väsentligen rubbat förutsättningarna för åtskilliga av donators

förordnanden. Från denna utgångspunkt har departementschefen funnit,

att av de i testamentet upptagna ändamålen i huvudsak endast återstår

sådana, som i den verkställda utredningen angivits under den gemensamma

beteckningen företagsamhetens främjande. Departementschefen förordar i

överensstämmelse med utredningsmännens förslag att A-fonden under benämningen

Längmanska företagarfonden skall få användas till främjande

av företagsamhet, företrädesvis hantverk, jordbruk, skogsbruk, fiske och

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1960

småindustri. Inom ramen för dessa ändamål bör fondens avkastning få användas

till stödåtgärder av olika slag, vilka närmare av departementschefen

exemplifierats. Härvid har departementschefen i likhet med justitiekanslersämbetet

framhållit betydelsen av den insats till småföretagsamhetens fromma,

som kan göras genom att något för företagsamheten betydelsefullt

forskningsprogram erhåller stöd från fonden.

Utskottet har funnit sig böra ansluta sig till vad departementschefen

förordat med avseende å fondens användning och vill i detta sammanhang

särskilt i likhet med departementschefen understryka, att erfarenhet efter

hand torde få vinnas av huru fonden bör disponeras för att bäst tillgodose

sitt syfte.

Beträffande fondens geografiska verksamhetsområde har departementschefen

i anslutning till utredningsmännens förslag tillstyrkt att detta tills

vidare bestämmes vara Norrbottens län. Med stöd av vunna erfarenheter

av fond verksamheten och dess resultat torde Kungl. Maj:t sedermera få

besluta om att användningsområdet skall ändras eller utvidgas till ny del

av landet; någon fixerad tidpunkt för en dylik omprövning bör icke nu

fastställas. Företagarfondens förvaltning bör enligt departementschefen

anförtros åt ett organ, benämnt Längmanska företagarfondens nämnd,

bestående av sex ledamöter, av vilka en, landshövdingen i Norrbottens län,

är självskriven ordförande och de övriga, av vilka en såsom målsman för

forskningsintressena, utses av Kungl. Maj:t.

Utskottet, som biträder ifrågavarande förslag, får i anledning av de föreliggande

i motionerna 1:620 och 11:773 samt 1:627 och 11:774 gjorda

yrkandena framhålla följande.

Nämnden bör — såsom departementschefen också betonat och vilket

utskottet vill särskilt understryka — i princip äga tämligen fria händer och

alltså icke vara bunden av direktiv, som alltför hårt kringskär dess handlingsfrihet.

Det synes därför utskottet fullt rimligt, att nämnden om så

skulle visa sig befogat bör efter prövning från fall till fall kunna i viss begränsad

utsträckning även tillgodose sådant ändamål, som angivits i motionerna

I: 620 och II: 773, då detta ändamål har anknytning till motsvarande

verksamhetsområde inom Norrbottens län. I anslutning till vad i motionerna

I: 627 och II: 774 anförts vill utskottet framhålla, att det synes utskottet

naturligt att nämnden bör kunna tillgodose forskningsverksamhet

som bedrives utanför Norrbottens län, förutsatt att denna verksamhet kommer

nämnda län till godo. Utskottet förordar, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t giver till känna vad utskottet sålunda anfört. Det i motionerna

I: 627 och II: 774 framställda yrkandet om att viss del ur fondens

avkastning skulle användas till en studie- och forskningsstipendiefond för

de akademiska läroanstalterna i Umeå är utskottet icke berett att tillstyrka.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1960

I. att riksdagen må

a) medgiva att den med litt. A betecknade delen av den

svenska donationsfond, som upprättats genom testamente

av finländske handlanden Erik Johan Längman, må tagas

i anspråk enligt av departementschefen förordade grunder;

b) i anledning av motionerna I: 620 och II: 773 samt

I: 627 och II: 774, sistnämnda två motioner i vad de avse

viss forskningsverksamhet, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva

till känna vad utskottet anfört;

II. att motionerna I: 627 och II: 774, i vad de avse användning

av medel till en studie- och forskningsstipendiefond

i Umeå, icke må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 10 maj 1960

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Gillström, Einar Persson, Ivar Johansson,

Thun, Rikard Svensson, fru Wallentheim, herrar Söderberg, Sunne.

fröken Ranmark, herrar Mossberger, Nestrup, Herbert Larsson, Lundström,

Kaijser och Thorsten Larsson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,

Malmborg, Thapper, Persson i Växjö, Ståhl, Gustafsson i Stockholm, Karlsson

i Olofström, Nilsson i Göingegården, fröken Karlsson, herrar Lassinantti,

Johansson i Norrköping, Larsson i Hedenäset, fröken Vinge och herr

Gustafsson i Kårby.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1960:279 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ianspråktagande av viss del av de Längmanska donationsmedlen jämte i ämnet väckta moti a1 i texten