Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till lärarbostäder m.m. jämte i ämnet väckta motioner.
1960-05-10 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1960:105, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till lärarbostäder m.m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1960
9
Nr 105
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
statsbidrag till lärarbostäder m.m. jämte i ämnet
väckta motioner.
(2:a avd.)
I propositionen nr 61 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 26 februari
1960, föreslagit riksdagen att dels godkänna av chefen för ecklesiastikdepartementet
förordade grunder för statsbidrag till lärarbostäder inom det
obligatoriska skolväsendet, dels godkänna att avvecklingen av tjänstebostadssystemet
för folkskolans lärare, nomadlärare och organister inledes
den 1 oktober 1960 och sker i den ordning som i propositionen föreslagits,
dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda de bestämmelser som må
finnas erforderliga för avvecklingens genomförande.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Eric Carlsson m. fl. (I: 535) och den andra inom andra kammaren av
herrar Grebäck och Elmwall (II: 665), i vilka hemställts, att riksdagen vid
sin behandling av förevarande proposition måtte dels besluta 1) att avslå
Kungl. Maj:ts proposition om att avveckling av tjänstebostadssystemet nu
skall beslutas, 2) att tjänstebostadssystemet skall bibehållas under ytterligare
en tätortsförteckningsperiod (5 år), 3) att statsbidrag till uppförande
av bostäder för folkskolans lärare må utgå med oförändrade belopp, dels ock
beakta vad i motionen i övrigt anförts,
dels ock en inom andra kammaren av herr Holmberg m. fl. väckt motion
(11:666), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att statsbidrag för
anskaffande av lärarbostäder generellt skall utgå till skolorter med mindre
än 400 invånare men bidrag under vissa förutsättningar kunna komma i
fråga jämväl för andra orter, vilkas invånarantal uppgår till 400 men ej till
900, samt att statsbidragets storlek fastställes till 24 000 kronor per bostad
och med ett extra tillägg för de fyra nordligaste länen med 4 000 kronor
per bostad.
Beträffande motiveringen för de motionsvis framställda yrkandena får
utskottet hänvisa till motionerna 1:535 och IT: 666.
10 Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1960
Av statsrådsprotokollet, till vilket i huvudsak torde få hänvisas, inhämtas
bland annat följande.
Vid 1956 ars riksdag fattades principbeslut om avskaffande av tjänstebostadssystemet
för bland annat folkskolans lärare (prop. 1956: 116; SU
118; rskr 271). Riksdagen fann det emellertid angeläget understryka
chefens för civildepartementet uttalande, att avvecklingen av ifrågavarande
tjänstebostadstvang borde ske successivt under en längre tid än som kunde
ifragakomma beträffande andra tjänstebostäder. Liksom departementschefen
förutsatte även riksdagen, att frågan om konstruktionen av ett
eventuellt framtida statsbidrag till lärarbostäder bleve föremål för närmare
utredning.
Med stöd av ICungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet
den 4 oktober 1956 sakkunniga för att utreda frågan
om statsbidrag till lärarbostäder inom folkskoleväsendet och därmed sammanhängande
spörsmål. De sakkunniga antog benämningen lärarbostadsutredningen.
Utredningen har i november 1958 avlämnat betänkandet »Statsbidrag
till lärarbostäder» (SOU 1958: 46). Häröver har infordrade utlåtanden avgivits
av skolöverstyrelsen efter hörande av länsskolnämndema och ett
antal kommuner, vidare av samtliga länsstyrelser, statskontoret, riksräkenskapsverket,
bostadsstyrelsen, statistiska centralbyrån och statens bostadsnämnd,
varjämte yttranden avgivits av Svenska landskommunernas förbund,
Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) och Tjänstemännens
centralorganisation (TCO).
Enligt direktiven för lärarbostadsutredningen borde utredningsarbetet
bedrivas i kontakt med 1952 års tjänstebostadsutredning, som hade att
framlägga förslag bland annat beträffande de särskilda övergångsanordningar,
som direkt påkallades av den framtida successiva avvecklingen av
det nuvarande tjänstebostadssystemet. En samordning av de båda utredningarnas
resultat borde möjliggöras.
I en den 23 november 1959 till chefen för civildepartementet överlämnad
vördsam promemoria med förslag till bestämmelser om tjänstebostäder har
tjänstebostadsutredningen bland annat avgivit förslag till erforderliga övergångsanordningar
i samband med avvecklingen av tjänstebostäderna för
folkskolans lärare m. fl. Nämnda promemoria har varit föremål för vederbörligt
remissförfarande, varvid yttranden avgivits av, bland andra, statskontoret,
skolöverstyrelsen, statens bostadsnämnd samt TCO, vilka berört
de speciella frågor, som är av intresse i detta sammanhang.
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1960
11
Statsbidrag till lärarbostäder
Nuvarande förhållanden
I propositionen lämnas först en redogörelse för nuvarande förhållanden
med angivande av kommunernas och lärarnas skyldigheter beträffande
tjänstebostäder, bestämmelserna i boställsordningen för folkskolans lärare
samt gällande statsbidragsbestämmelser (s. 3 och 4 i propositionen).
Lärarbostadsutredningens förslag jämte remissyttranden
Bidragsgivningens omfattning
Enligt utredningens förslag skall följande principer gälla för möjligheten
att erhålla statsbidrag till lärarbostäder (s. 5—9).
1) Statsbidrag utgår till anskaffande av lärarbostad vid skola å ort, som
icke upptagits i senast publicerade folkräknings förteckningar över tätorter
med minst 200 invånare. Statsbidragsprövningen avser här endast frågan,
om det med hänsyn till skolväsendets rationella ordnande är lämpligt att
anskaffa bostaden samt om det icke för ifrågavarande lärare redan finnes
lärarbostad, som är acceptabel eller som genom ombyggnad för rimlig kostnad
kan sättas i godtagbart skick.
2) I särskilda fall må undantagsvis statsbidrag kunna utgå till anskaffande
av lärarbostad vid skola jämväl å i nyssnämnda förteckningar upptagen
skolort med minst 200 och mindre än 500 invånare.
3) Statsbidrag må dock ej utgå till anskaffande av lärarbostad vid skola,
belägen inom stads eller köpings administrativa område eller på högst fyra
kilometers avstånd från stads eller köpings tättbebyggda område.
4) Finnes eljest ort med minst 200 invånare inom ett avstånd av högst
fyra kilometer — farbar väg — från skolan, skall med avseende å rätten till
statsbidrag anses, som om skolan vore belägen å nämnda ort.
Remissmyndigheterna har i allmänhet tillstyrkt utredningens
förslag. Endast i fråga om förslaget, att statsbidrag i vissa fall efter särskild
prövning skall kunna utgå även på orter med minst 200 men mindre
än 500 invånare, råder mera delade meningar (s. 11—12).
Statskontoret anser, att den möjlighet till bidrag med hänsyn till om en
kommun har osedvanligt stora kostnader för sitt skolväsen, särskilt lagt
skatteunderlag eller hög utdebitering, som utredningen antytt, icke bör
finnas och hänvisar till att 1958 års skatteutjämningskommitté bland annat
bär att undersöka möjligheterna till införande av ett allmänt statsbidrag
opaginerad Kontrollera mot PDF
!2 Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1960
med skatteutjämnande effekt. Även statens bostadsnämnd anser, att dylika
omständigheter icke bör fa utöva nagot inflytande på frågan om statsbidrag
skall utgå eller icke.
Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län samt Gävleborgs län anser, att
möjligheten till statsbidrag i vissa fall bör kunna utsträckas även till orter
med mer än 500 invanare. De omständigheter, som motiverar statsbidrag
på orter med 200—500 invånare kan föreligga även i fråga om större orter,
exempelvis de bohuslänska ösamhällena. Det synes mindre tillfredsställande,
att möjligheten till statsbidrag i dessa fall skulle bli beroende av en
schematisk gränsdragning enbart efter invånarantalet, särskilt som individualprövning
av statsbidragsfrågan förutsättes skola ske redan då invånarantalet
överstiger 200. Av samma skäl finner länsstyrelsen i Kronobergs län
den föreslagna absoluta övre gränsen vid 500 invånare knappast erforderlig.
Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller också, att gränsdragningen vid
den praktiska tillämpningen icke bör låsas fast vid 500 invånare utan möjlighet
skapas att även i andra fall när särskilda skäl föreligger medgiva
statsbidrag.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län erinrar om att antalet tätorter med
200—500 invånare där är större än i något annat län och att många av
dessa tätorter till egentlig del är allenast stora byar utan bebyggelse med
hyieshus. Länsstyrelsen har intet att erinra mot den föreslagna gränsdragningen
men förutsätter, att möjligheten till statsbidrag för de mindre tätorterna
icke blir alltför hart beskuren vid den praktiska tillämpningen.
Även förslaget att skola, belägen inom ett avstånd av 4 km farbar väg
från en tätort, vid statsbidragsbedömningen skall anses som belägen inom
tätorten, har väckt en del kritik (s. 12—13). Vidare har utredningens förslag
att anknyta till de tätortsförteckningar, som upprättas vid folkräkningarna,
föranlett uttalanden av en del remissmyndigheter (s. 13—14).
Bostadstyp
Enligt utredningens mening bör vid tjänstebostadssystemets slopande
också den nuvarande boställsordningen med dess detaljerade föreskrifter
rörande bostads beskaffenhet m.m. upphävas. Någon anledning att meddela
liknande föreskrifter med avseende å de lärarbostäder, som i framtiden
får uppföras med statsbidrag, anses inte finnas utan utredningen menar, att
det endast bör förutsättas, att bostäderna motsvarar normal modern standard.
Vad som asyftas därmed anses framgå av de i 5 § andra stvcket
kungörelsen den 24 maj 1957 om egnahemslån m. in. stadgade villkoren i
fråga om bostads storlek och utrustning för beviljande av egnahemslån till
ny- eller ombyggnad av enfamiljshus. Beträffande bostadens storlek gäller
där, att den skall vara minst 70 och högst 125 in2, varmed åsvftas bostadsytan.
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1960
13
När bostaden icke längre skall utgöra en till tjänsten knuten förmån finns
enligt utredningens mening ej heller skäl att laborera med två olika bostadstyper
för olika kategorier av lärare. I flertalet fall torde man nämligen —
också när det gäller småskollärare — vara bäst betjänt av att lärarbostaden
är anordnad som familjebostad och icke som bostad för ensamstående.
Statsbidraget föreslås därför bli knutet till en enda bostadstyp av en viss
minimistorlek, vilken lämpligen bör anges till 70 m2 i enlighet med egnahemslånebestämmelserna.
Beträffande remissyttrandena på denna punkt torde få hänvisas
till s. 15—16 i propositionen.
Statsbidragets utformning
Efter övervägande av de av allmänna statsbidragsutredningen förordade
typerna av anläggningsbidrag har utredningen stannat för alternativet med
ett för hela landet enhetligt, till beloppet fixerat bidrag.
De i gällande statsbidragskungörelse (1946: 882) intagna bestämmelserna
om övergångsbidrag föreslås bibehållas oförändrade under den tidrymd då
sådana bidrag ännu kan vara aktuella, d. v. s. längst till och med redovisningsåret
1966/67.
Utredningens förslag beträffande statsbidragets utformning tillstyrkes i
allmänhet av r e in i s s m y n d i g h e t e r n a (s. 18). Länsstyrelsen i
Jämtlands län finner dock starka skäl tala för en differentiering av statsbidraget
till förmån för norrlandslänen, och Svenska landskommunernas förbund
anser det av rättviseskäl påkallat, att orter med höga byggnadskostnader,
företrädesvis belägna inom norrlandslänen, erhåller viss kompensation
genom tillägg å statsbidragets grundbelopp. Förbundet ifrågasätter,
om det inte vore möjligt att avväga tilläggsbeloppets storlek i förhållande
till det högsta belåningsvärde, som bostadsstyrelsen medgivit för olika delar
av riket i fråga om egnahemslångivningen.
Statsbidragsbelopp
Statsbidraget skall enligt utredningens mening ha till uppgift att
kompensera kommunerna för den ekonomiska risk de löper att en lärarbostad
tidvis kan komma att stå outhyrd eller att kommunen icke kan taga
ut en hyra, som täcker de faktiska kostnaderna för bostaden. Då omfattningen
av detta ekonomiska risktagande inte kan beräknas, anser utredningen,
att statsbidraget bör fastställas efter mera allmänna överväganden.
Då statsbidrag för närvarande utgår för den större bostaden (omkring
90 in2) med 20 000 kronor eller — i hyresgrupp 1, där mer än 80 procent
14
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1960
av bostäderna återfinnes — 24 000 kronor har utredningen ansett, att sistnämnda
belopp lämpligen bör tagas till utgångspunkt för sådana överväganden.
Utredningen räknar, såsom i det föregående sagts, med en mindre normalbostad
än den nuvarande 90 nr-bostaden. Detta jämte den i princip fria
hyressättningen anses motivera, att statsbidraget i framtiden sättes något
lägre än för närvarande. Eftersom statsbidraget framdeles avses utgå endast
i ett relativt begränsat antal fall, synes det utredningen också angeläget, att
bidraget ej framstår som ett oskäligt gynnande av det mindre antal kommuner,
som får del därav, i jämförelse med de kommuner, som endast
åtnjuter det statliga stöd, som ligger i egnahemssubventionen.
Utredningen visar i en tablå verkningarna beträffande några olika hustyper
av dels egnahemslånesubventionen, dels statsbidrag om respektive
20 000 och 18 000 kronor. Det framgår därvid, att återverkningarna på
årskostnaderna av ett statsbidrag på 20 000 kronor endast oväsentligt skiljer
sig från verkningarna av ett statsbidrag på 18 000 kronor. Under sådana
förhållanden och med hänsyn till att statsbidraget närmast avser att vara
ett stimulansbidrag, som kan komma i fråga endast i ett begränsat antal
fall, förordar utredningen för sin del att statsbidraget bestämmes till det
lägre beloppet, 18 000 kronor.
Av re in iss myndigheterna tillstyrker länsstyrelsen i Hallands
län det av utredningen föreslagna statsbidragsbeloppet och länsstyrelsen i
Kopparbergs län lämnar det utan erinran. Tio länsskolnämnder ansluter sig
också till förslaget.
Ett statsbidragsbelopp av 20 000 kronor förordas däremot av länsstyrelserna
i Kalmar, Blekinge, Värmlands, Örebro, Gävleborgs och Västerbottens
län samt sex länsskolnämnder, medan länsstyrelserna i Uppsala
och Kronobergs län samt en länsskolnämnd uttalar sig för ett statsbidrag
som i vart fall ej bör understiga 20 000 kronor. Länsstyrelsen i Jämtlands
län föreslår för sin del, att statsbidraget bestämmes till 20 000 kronor med
ett särskilt tilläggsbidrag å 4 000 kronor beträffande de fyra nordligaste
länen.
Skolöverstyrelsen finner de av utredningen åberopade produktionskostnaderna
(inklusive tomt) för egnahem, avsedda som lärarbostäder, för låga.
Med hänsyn till att överstyrelsen framlägger förslag om statligt reglerad
hyressättning för lärarbostäder anser överstyrelsen att statsbidraget, för att
inte den större anparten av risktagandet och en väsentlig del av erforderlig
hyressubvention skall överskjutas på kommunerna, generellt bör utgå med
24 000 kronor. Detta belopp förordas även av länsstyrelsen i Malmöhus
lön samt av tre länsskolnämnder.
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1960 15
Administrativt förfarande
Det är utredningens uppfattning, att det nya statsbidraget till
lärarbostäder bör kunna administreras på ett enklare sätt än tjänstebostadsbidraget.
Utredningen anser, att behovet av lärarbostad bör prövas av
länsskolnämnden, på vilken det också bör ankomma att bevilja statsbidraget,
när det gäller bostäder å orter med mindre än 200 invånare. I övriga
fall, d. v. s. då fråga är om statsbidrag till lärarbostad på ort med minst 200
och mindre än 500 invånare, bör beslutanderätten i vart fall under en övergångstid
tillkomma en central instans, lämpligen skolöverstyrelsen.
När byggnadsarbetet är avslutat göres anmälan till länsstyrelsen, som
besiktigar bostaden och, efter godkännande av densamma, utbetalar statsbidraget.
Beträffande vad som vid remissbehandlingen anförts härom
torde få hänvisas till s. 20—21 i propositionen.
Ikraftträdande
Utredningen föreslår, att avvecklingen av folkskolans tjänstebostäder
inledes den 1 oktober 1960, då giltighetstiden för nu gällande tätortsförteckningar
utlöper. Denna dag skulle 211 § folkskolestadgan och den nuvarande
statsbidragskungörelsen 1946: 887 (med undantag av bestämmelserna
om övergångsbidrag) upphöra att gälla och det av utredningen
föreslagna bidragssystemet träda i kraft.
Mot den av utredningen föreslagna tidpunkten för ikraftträdande av de
nya statsbidragsbestämmelserna har i remissyttrandena erinringar
rests av sju länsskölnämnder, varav fyra föreslår uppskov till senare tidpunkter,
samt av skolöverstyrelsen, som anser att de landsbygdskommuner,
som ej uppförts å tätortsförteckningen, lämpligen bör få ännu några år på
sig att upprusta tjänstebostadsbeståndet genom ny- eller ombyggnad, varför
uppskov förordas till den 1 oktober 1965.
Kostnader
Utredningen anser sig kunna uppskatta den årliga statsbidragsgivningen
enligt utredningens förslag till att gälla endast cirka 100 nya
lärarbostäder per år under de första tre ä fyra åren, räknat från och med
budgetåret 1960/61. Därefter beräknas en successiv minskning komma att
ske. Med ett statsbidragsbelopp av 18 000 kronor per bostad skulle anslagsbehovet
under de första åren efter statsbidragsreformen bli 1,8 miljoner
kronor årligen.
16
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1960
Departementschefen
Departementschefen har bland annat anfört följande.
Mot bakgrunden av samhällets allmänna strävan att trygga bostadsförsörjningen
för samtliga medborgare har det tett sig naturligt att nu i princip
avveckla det statliga stödet till produktion av ändamålsbestämda bostäder
för speciella kategorier. Den av 1956 års riksdag beslutade avvecklingen
av tjänstebostadssystemet för folkskolans lärare grundar sig ju också
på det förhållandet, att lärartjänsten inte är av den art att den motiverar
bibehållandet av ett tjänstebostadstvång. Det kan naturligtvis under sådana
förhållanden ifrågasättas, om det finns anledning att ett särskilt
statsbidrag utgår just till lärarbostäder. Enligt min mening kan det anföras
goda skäl för att ett dylikt bidrag i begränsad omfattning får utgå
under en övergångstid. På många håll, främst på landsbygden, torde det
nämligen, om man skall kunna räkna med att få lärare till en skola, vara
nödvändigt att kommunen tillhandahåller lämpliga bostäder i skolans
närhet. När skyldigheten för lärare att mottaga anvisad bostad bortfaller,
får detta till följd att en kommun, om den uppför en lärarbostad och det
på orten inte finns någon mera allmän efterfrågan på hyresbostäder, löper
en ekonomisk risk genom att lärarbostaden kan tänkas förbli outhyrd eller
få uthyras till underpris. Det torde inte heller kunna göras gällande, att
uppförandet av en lärarbostad på sådana orter faller inom kommunens
normala åtaganden för att främja bostadsförsörjningen.
För att motverka en tendens att alltför starkt centralisera skolväsendet
är det vidare av vikt, att också skolor i glesbygder kan rekrytera dugliga
lärarkrafter. Det torde därför vara ett allmänt intresse att kommunerna
stimuleras att trots den ekonomiska risken alltjämt tillhandahålla lärarbostäder
på orter utan hyresmarknad. Ett statsbidrag, som i någon män
uppväger risktagandet, är i dylika undantagsfall enligt min mening av
betydelse under den tidrymd, som kan erfordras för att i huvudsak täcka
behovet av lärarbostäder i det läge, som uppkommer till följd av enhetsskolans
framväxande och den pågående befolkningsomflyttningen. Efter
förslagsvis fem år synes dock frågan om bidragsgivningen lämpligen böra
omprövas med hänsyn till då vunna erfarenheter och med beaktande av
bland annat den då förutsebara skolorganisatoriska utvecklingen.
_ Ett statsbidrag av detta slag är således inte avsett som en hyressubvention
för att bereda lärarna billigare bostäder, vilket jag finner angeläget
att här framhålla. Redan vid riksdagsbehandlingen 1956 förutsattes, att
marknadshyra i princip skulle uttagas för bostäderna och det ansågs inte
påkallat att binda kommunerna genom några föreskrifter angående hyressättningen.
Någon anledning att frångå denna ståndpunkt anser jag inte
föreligga.
Om man bortser från ett par remissmyndigheter, som helt avvisar tanken
på statsbidrag till lärarbostäder i framtiden eller förordar en prövning
av bidragsbehovet från fall till fall, har det av lärarbostadsutredningen
föreslagna statsbidragssystemet inte föranlett några allvarligare principiella
erinringar; den kritik som riktats mot förslaget berör huvudsakligen
enskilda detaljer. Jag anser mig också för egen del böra i allt väsentligt
biträda utredningens förslag och begränsar min fortsatta behandling av
frågan till vissa enskildheter i det föreslagna bidragssystemet.
17
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1960
Enligt utredningens förslag skulle omfattningen av statsbidragsgivningen
bli väsentligt begränsad i förhållande till vad som nu gäller. Således skulle
en generell rätt till statsbidrag endast finnas beträffande skolorter med
mindre än 200 invånare men bidrag under vissa särskilda förutsättningar
kunna komma i fråga jämväl för andra orter, vars invånarantal uppgår
till 200 men ej till 500.
I några remissyttranden har förordats en något mera omfattande statsbidragsgivning
än vad utredningen tänkt sig. Med hänsyn till att möjlighet
föreligger för varje kommun att för uppförande av en lärarbostad komma
i åtnjutande av det statliga stöd, som egnahemslånegivningen erbjuder
anser jag emellertid, att det särskilda stöd, som ligger i statsbidraget till
lärarbostäder, endast bör kunna komma i fråga i den begränsade utsträckning
utredningen föreslagit. Den av utredningen förordade. övre gränsen
för bidragsområdet vid orter med 500 invanare förefaller mig från denna
utgångspunkt också väl avvägd.
Den föreslagna metoden för avgränsningen av de statsbidragsberättigade
tätorterna kan jag tillstyrka. Anknytningen till de vid folkräkningen
upprättade förteckningarna över rikets tätorter innebär en enkel och rationell
lösning av problemet.
Under tiden intill dess att de vid 1960 års folkräkning sammanställda tätortsförteckningarna
publiceras — vilket beräknas kunna ske vid mitten
av år 1961 — anser jag dock ej, att 1950 års folkräkning utan vidare kan
utgöra underlag för statsbidragsprövningen. Övergångsvis bör tillämpas
en bestämmelse av den innebörden, att i sådana fall där länsskolnämnd
finner anledning antaga, att befolkningstalet för en ort sedan den 31 december
1950 stigit till minst 200 eller sjunkit under 500, frågan om kommunens
rätt till statsbidrag skall hänskjutas till Kungl. Maj:ts prövning.
Som jag nyss framhöll, skall enligt utredningens förslag statsbidrag undantagsvis
kunna utgå till lärarbostad även å orter nied minst 200 men
mindre än 500 invånare. De fall man här tänkt sig är sadana, där ortens bebyggelsekaraktär,
läge eller andra speciella förhallanden liksom också hänsynen
till kommunens ekonomiska bärkraft kan göra ett bidrag motiverat.
Prövningen av statsbidragsfrågan i dessa fall har utredningen ansett böra ligga
hos en central myndighet, förslagsvis skolöverstyrelsen. Med anledning
av vad utredningen i denna del föreslagit, vill jag först, i anslutning till
statskontorets påpekande, framhålla, att hänsynen till en kommuns ekonomiska
förhållanden knappast bör speia in vid bedömningen av bidrag i
här avsedda fall. Med hänsyn till svårigheterna att ange generella riktlinjer
för prövningen i dessa undantagsfall vill jag vidare förorda, att
denna tills vidare får ankomma på Kungl. Maj:t. I den män fastare normer
för bidragsgivningen utkristalliseras, torde beslutanderätten även i
dessa ärenden framdeles kunna överflyttas till länsskolnämnderna.
Den restriktivitet, som enligt min mening bör prägla den framtida statsbidragsgivningen
på detta område, synes mig motivera, att statsbidrag icke
bör utgå till lärarbostad vid skola inom en stads eller köpings administrativa
område. Av samma skäl ansluter jag mig också till utredningens förslag.
att skolort, belägen inom ett avstånd av 4 kilometer farbar väg från
en tätorts gräns, skall i statsbidragshänseende bedömas såsom hörande till
tätorten. Med tätorts gräns bör därvid rimligen avses den vid tidpunkten
för statsbidragsansökningens ingivande faktiska gränsen för en samlad
bostadsbebyggelse inom tätorten, medan ett i tätortens utkant beläget
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1060. 6 sand. År 10\ 106
18
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1960
industriområde eller annan liknande bebyggelse inte bör få påverka bedömningen
av tätortens utsträckning. Att, såsom statistiska centralbyrån
förordat, låsa även tätbebyggelsens gränser vid förhållandena vid senaste
folkräkning, kunde visserligen vara praktiskt med hänsyn till att tätortsavgränsningen
från och med 1960 års folkräkning göres på kartmaterial,
som sedermera bevaras. Den snabba tillkomsten av nya bostadsområden
just i tätorternas periferi kan emellertid medföra, att ett kartmaterial av
denna art redan inom ett par år ger en helt missvisande bild av bostadsbebyggelsens
aktuella utsträckning. Jag förordar därför att, såsom utredningen
föreslagit, läget beaktas vid varje särskild tidpunkt, vilket knappast
torde vålla de lokala organen och länsmyndigheterna några större svårigheter.
Vad utredningen föreslagit i fråga om bostadstypen kan jag helt ansluta
mig till. Det bör således ankomma på kommunerna att fritt avgöra lärarbostadens
storlek och standard, dock att en statsbidragsberättigad bostad
måste hålla sig inom den ram som angivits i egnahemslånebestämmelserna.
I fråga om statsbidragets konstruktion har utredningen övervägt möjligheterna
av en kombination av egnahemslån och statsbidrag men har
därvid pekat på att den statssubvention, som ligger i egnahemslånen, kan
variera rätt kraftigt från tid till annan, och vidare på det relativt komplicerade
ansökningsförfarande som skulle erfordras vid en dylik kombination.
Utredningen har därför stannat för att föreslå ett för hela landet
enhetligt, till beloppet fixerat statsbidrag. Vad bostadsstyrelsen i sitt remissyttrande
anfört finner jag inte innebära tillräckliga skäl att frångå den
av utredningen förordade konstruktionen av statsbidraget.
Även det föreslagna bidragsbeloppet synes vara väl avvägt för sitt
ändamål, om man, såsom utredningen gjort, ser det i relation till den
subvention som eljest lämnas genom egnahemslånen. Jag tillstyrker sålunda
förslaget om ett för hela landet enhetligt statsbidrag av 18 000
kronor.
Beträffande det administrativa förfarandet har jag, utöver den tidigare
av mig förordade överföringen av beslutanderätten i en grupp ärenden
till Kungl. Maj:t, inte någon annan erinran mot utredningens förslag än
att jag i likhet med de remissmyndigheter, som yttrat sig på denna punkt,
anser avsyning och godkännande av lärarbostad böra ankomma på länsskolnämnden,
vilken också bör meddela beslut om utbetalning av statsbidraget.
I övrigt föranleder utredningens förslag inte något uttalande från min
sida, utan jag förordar att det, med de smärre ändringar som föranledes
av vad jag här anfört, lägges till grund för nya bestämmelser om statsbidrag
till lärarbostäder.
Det nya statsbidragssystemet bör, därest riksdagen godkänner vad jag
har förordat, träda i kraft så snart bestämmelser i ämnet utfärdats och
få tillämpning vid prövning av ansökningar om statsbidrag till tjänstebostäder
för folkskolans lärare, vilka inkommit till statlig myndighet efter
den 29 februari 1960. Ansökningar, som dessförinnan inkommit till statlig
myndighet, bör behandlas enligt hittills gällande bestämmelser.
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1960
19
Återbetalningsskyldighet för erhållna statsbidrag
Lärarbostadsutredningens förslag jämte remissyttranden
Utredningen anser sig icke kunna förorda en generell återbetalning
till statsverket av statsbidrag, som utbetalats före slopandet av
tjänstebostadssystemet. Däremot föreslås den nuvarande bestämmelsen om
återbetalningsskyldighet i vissa fall skola alltjämt gälla beträffande statsbidrag,
som beviljats enligt nu gällande bestämmelser.
I detta sammanhang behandlar utredningen också frågan om eventuell
återbetalningsskyldighet för statsbidrag, som beviljas enligt de av utredningen
förordade nya grunderna. Utredningen anser, att nagon justering
av statsbidraget i form av en eventuell återbetalning icke kan ifrågasättas,
därest kommunen mot förmodan skulle göra sig en större hyresinkomst på
bostaden än som bedömts såsom sannolik, lika litet som nagot ytterligare
bidrag kan utgå, därest resultatet skulle bli det motsatta för kommunen.
En annan sak är en försäljning av bostaden. Det bör därför föreskrivas,
att en eventuell försäljning av lärarbostad, till vilken statsbidrag utgått
enligt utredningens system, ej må ske utan medgivande av länsskolnämnden,
som därvid har att bedöma de eventuella olägenheterna för skolväsendets
behöriga upprätthållande av att bostaden icke längre star till förfogande
för lärare. Därest på grund av omständigheterna medgivande till
försäljning anses böra givas, skall frågan om återbetalning helt eller delvis
av statsbidraget av nämnden underställas Kungl. Maj:ts prövning.
En kommun, som en gång erhållit statsbidrag till uppförande av lärarbostad,
vilken sedermera försålts, bör givetvis icke kunna utan vidare på
nytt påräkna statsbidrag, om behov av lärarbostad på samma ort skulle
uppstå.
I remissyttrandena har erinringar icke gjorts mot utredningens
avvisande av tanken på generell återbetalningsskyldighet för statsbidrag,
som uppburits enligt hittillsvarande bestämmelser.
När det gäller återbetalning av statsbidrag till lärarbostäder enligt de
av utredningen föreslagna nya bestämmelserna har vissa uttalanden gjorts.
Beträffande dessa torde få hänvisas till s. 28 i propositionen.
Departementschefen
Departementschefen har anfört följande.
Jag ansluter mig till utredningens uppfattning att tjänstebostadssystemets
slopande inte bör föranleda att kommunerna ålägges en generell
återbetalningsskyldighet för statsbidrag, som hittills utbetalats. Med
2* — Il ihan g till riksdagens protokoll 1960. G saml. Nr 10\—106
20
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1960
de uppburna statsbidragen har ju sådana villkor varit förknippade, att
kommunerna hittills icke kunnat taga ut en mot produktionskostnaderna
svarande hyra för lärarbostäderna. De övergångsbestämmelser, jag i det
följande kommer att föreslå, innebär också, att kommunerna i de fall,
då nuvarande bostadsinnehavare kvarbor i bostaden, endast successivt
skall kunna anpassa hyrorna till marknadspriset. Det ter sig under sådana
förhallanden rimligt, att kommunerna får åtnjuta den kompensation, som
avsetts med det uppburna statsbidraget. Härtill kommer, att beträffande
ett stort antal av nuvarande tjänstebostäder för folkskolans lärare sådana
omständigheter föreligger, som skulle motivera statsbidrag till bostadens
anskaffande också enligt de av utredningen föreslagna grunderna. Allt detta
synes mig tala för att kommunerna icke bör åläggas att utan vidare återbetala
uppburna statsbidrag, även om de i framtiden kan gottgöra sig eu
större hyresinkomst för lärarbostaden än enligt nuvarande bestämmelser.
... däremot finner jag det naturligt att fråga om återbetalningsskyldighet
för ifrågavarande bidrag, liksom hittills, måste uppkomma, då en kommun
försäljer bostad, som uppförts med statsbidrag, eller eljest förhyr eller utnyttjar
den på sätt som varaktigt hindrar, att den användes som lärarbostad.
En mera tillfällig upplåtelse av bostaden till annan än lärare bör
dock i framtiden icke° föranleda återbetalningsskyldighet, eftersom man
maste räkna med att sadan upplåtelse kan bli aktuell, då lärare icke längre
är skyldig att hyra en befintlig lärarbostad.
I\är det gäller statsbidrag, som beviljas enligt de nya bestämmelserna,
har utredningen föreslagit, att fråga om återbetalningsskyldighet för uppburet
bidrag skall aktualiseras i det fall, då en kommun vill avhända sig
lärarbostaden. För en sådan åtgärd föreslås också länsskolnämndens medgivande
skola krävas. Jag biträder dessa förslag men anser i likhet med
några av remissmyndigheterna, att fråga om återbetalningsskyldighet dessutom
bor väckas, om en lärarbostad, för vilken statsbidrag utgått, genom
brand eller annorledes förstöres och icke återuppföres. Kommun bör vara
skyldig att i sådant fall göra anmälan därom till länsskolnämnden, som har
att hänskjuta frågan till Kungl. Maj:t.
Övergångsbestämmelser
1952 års tjänstebostadsutrednings förslag jämte remissyttranden
I vördsam ''promemoria den 23 november 1959 med förslag till bestämmelser
om tjänstebostäder har 1952 års t j änstebostadsutredning,
bland annat, behandlat frågan om avvecklingen av tjänstebostäder
för folkskolans lärare m. m.
Utredningen föreslår en stegvis hyreshöjning beträffande bostäder,
som innehaves av samma lärare före och efter övergången till det nya
systemet, i likhet med vad som föreslagits beträffande bostäderna inom
övriga förvaltningsområden. 1 syfte att i enlighet med riksdagens beslut
göra övergången mjukare för här ifrågavarande befattningshavare föreslås
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1960 21
dock, att av höjningen av hyran för lärarbostad må per år uttagas högst
15 procent av föregående hyra, uppvärmnings- och varmvattenkostnaderna
ej inberäknade, i stället för högst en fjärdedel, såsom föreslagits beträffande
bostäder inom den övriga förvaltningen.
Såsom garanti för att lärarbostäderna ej kommer att åsättas för hög hyra
under övergångstiden föreslår utredningen därutöver, att, om överenskommelse
beträffande hyresvillkoren ej kan träffas mellan läraren och kommunen,
hyresfrågan skall hänskjutas till länsstyrelsen för prövning. Denna
myndighet torde, om en centralisering skall undvikas, vara bäst skickad att
objektivt bedöma dessa frågor.
I överensstämmelse med vad utredningen föreslagit beträffande tjänstebostäder
inom den övriga förvaltningen och med beaktande av riksdagens
beslut om särskilda övergångsbestämmelser för folkskolans tjänstebostäder
föreslår utredningen, att bostadstvånget upphäves för samtliga folkskolans
lärare från och med den 1 oktober 1960 eller den dag, då nya statsbidragsbestämmelser
för lärarbostäder träder i kraft, men att lärare erhåller rätt
att, om han så önskar, förhyra den bostad han då innehar under fem år,
dock under förutsättning att han under denna tid kvarstår i samma befattning.
I fråga om tjänstebostad för nomadlärare föreslår tjänstebostadsutredningen.
att gällande bestämmelser därom — 44 § första stycket
avlöningsreglementet för folkskolan samt 24 § tilläggsbestämmelserna till
detta reglemente — upphäves samtidigt som bestämmelserna om tjänstebostad
för folkskolans lärare och att samma övergångsbestämmelser tilllämpas
för båda dessa lärarkategorier. Med hänsyn till att nomadlärare
skall träffa avtal om hyrans storlek med statlig myndighet och att till
grund för detta avtal ligger ett av statens personalbostadsdelegation utarbetat
hyresförslag anser dock utredningen anledning icke föreligga att
för nomadlärare införa någon särskild prövningsrätt hos annan myndighet.
Handläggningen av ärenden rörande hyra för nomadlärarbostäder finner
utredningen av praktiska skäl böra i samband med avvecklingen av tjänstebostadssystemet
överflyttas från domkapitlen till byggnadsstyrelsen, som
handhar förvaltningen av dessa bostäder.
I likhet med vad som för närvarande gäller för folkskolans lärare är
organist garanterad att under vissa förutsättningar erhålla tjänstebostad.
Utredningen har med hänsyn härtill funnit sig böra föreslå, att för organister
tillämpas samma övergångsbestämmelser vid avvecklingen av tjänstebostäderna,
som föreslagits för folkskollärare och nomadlärare, samt att
avvecklingen sker från samma tidpunkt som för dessa befattningshavare.
För befattningarna som föreståndarinna och biträdande föreståndarinna
vid elevhem tillhörigt kommun, Skytteanska skolan i Tärna eller nomadskoleväsendet,
vilka enligt den av Kungl. Maj:t fastställda preliminära
22
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1960
bostadstvångsförteckningen skall vara förenade med bostadstvång, erfordras
bestämmelser om tjänstebostad i folkskolans avlöningsreglemente även
efter övergången till det nya tjänstebostadssystemet. Utredningen anser,
att denna övergång bör äga rum samtidigt med att det nya tjänstebostadssystemet
göres tillämpligt inom statsförvaltningen samt att erforderliga
bestämmelser bör utarbetas av löneförfattningsberedningen i samband med
dess översyn av gällande avlöningsreglementen.
Av remiss myndigheterna har endast ett fåtal berört frågor,
som har samband med avvecklingen av tjänstebostäderna för folkskolans
lärare. I de remissyttranden, som upptagit särskilda detaljfrågor till behandling,
har frågan om hyressättningen och prövningsförfarandet stått i
förgrunden för övervägandena (s. 34—36 i propositionen). Sålunda har i
lärarförbundens yttrande beträffande hyressättningen anförts bland annat
följande.
Lärarförbunden anser i likhet med utredningen det vara en riktig princip
att en eventuell hyreshöjning uttas etappvis men finner den föreslagna
konstruktionen av olika skäl mindre lämplig. Dels innebär den föreslagna
procentsatsen ett uttryck för en viss uppfattning om hyreshöjningens storlek,
som strider mot principen om fri hyressättning, dels kan förfaringssättet
ge anledning till att man uppskjuter fastställandet av den slutliga hyresnivån
och i stället år från år avtalar om en viss procentuell höjning av
föregående års hyra. Lärarförbunden vill i stället föreslå, att den eventuella
hyreshöjningen uttas genom en årlig ökning av hyran med 20 procent av
skillnaden mellan den överenskomna hyran och det i boställsordningen
fastställda hyresbeloppet. De antydda olägenheterna skulle därigenom elimineras,
och den nya hyran skulle uppnås vid en tidpunkt som sammanfaller
med utgången av övergångstiden.
Departementschefen
Departementschefen har anfört följande.
Den av riksdagen år 1956 i princip beslutade avvecklingen av tjänstebostadssystemet
för folkskolans lärare föreslås av lärarbostadsutredningen
och 1952 års tjänstebostadsutredning inledas den 1 oktober 1960, då giltighetstiden
för nuvarande tätortsförteckningar utlöper. Jag finner icke att
några bärande skäl anförts för ett uppskov till senare tidpunkt med den
avsedda reformen i vad avser lärarbostäderna. Med hänsyn till att riksdagen
uttalat sig för att avvecklingen, när det gäller lärarnas tjänstebostäder,
bör ske successivt under längre tid än vad som kan ifrågakomma beträffande
andra tjänstebostäder, anser jag det tvärtom lämpligt, att denna
avveckling påbörjas tidigare än vad som beräknas ske med övriga kategorier
av tjänstebostäder, och tillstyrker därför utredningarnas förslag på
denna punkt.
Det har ansetts naturligt, att en befattningshavare, som vid tidpunkten
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1960
23
för tjänstebostadssystemets upphävande innehar tjänstebostad, får rätt att
under vissa betingelser kvarbo i bostaden. Lärarbostadsutredningen förutsatte
sålunda som självklart, att garantier skulle skapas för att lärare finge
rätt därtill, så länge han kvarstode i sin tjänst vid skolan. I och med
tjänstebostadssvstemets upphävande skall emellertid lärare inte längre vara
skyldig att mottaga anvisad bostad och det kan därför finnas visst fog för
att man, såsom tjänstebostadsutredningen förordat, begränsar kvarboenderätten
till att gälla endast under en viss övergångstid. För andra kategorier
tjänstemän med tjänstebostäder har utredningen föreslagit en rätt att under
två år kvarbo i förutvarande tjänstebostäder. Mot bakgrunden av detta
förslag, som jag för egen del finner lämpligt, samt riksdagens nyssberörda
uttalande om avvecklingstempot beträffande lärarnas tjänstebostäder, kan
jag tillstyrka utredningens förslag om en rätt för lärare att under en tid av
fem år kvarbo i en den 30 september 1960 innehavd tjänstebostad. Såsom
villkor för denna rätt bör gälla, att läraren kvarstår i tjänst i samma kommun.
Någon större olägenhet lär knappast vållas av att kvarboenderätten
på föreslaget sätt begränsas, eftersom kommunernas intresse av att sörja
för tillgången på lärare i flertalet fall torde leda till att glesbygdernas lärarbostäder
även framgent får tjäna sitt ändamål, medan å hyresreglerade
orter den allmänna hyreslagstiftningen torde erbjuda lärare, som förhyr en
av kommunen anvisad bostad en tillräckligt tryggad besittning av bostaden.
Lärarorganisationerna har heller icke haft någon erinran mot utredningens
förslag i denna del.
I fortsättningen skall hyran för en lärarbostad i princip fastställas rent
marknadsmässigt. En anpassning till marknadshyran på orten behöver
givetvis, såsom lärarförbunden påpekat, inte med nödvändighet^ innebära,
att nuvarande hyra enligt boställsordningen skall höjas. I den mån så skall
ske, vill jag emellertid i likhet med remissmyndigheterna ansluta mig till
förslaget om en under övergångstiden successivt genomförd anpassning till
marknadspriset. Denna torde beträffande lärarbostäderna böra genomföras
stegvis i något långsammare takt än beträffande övriga tjänstebostäder.
Mot den av tjänstebostadsutredningen föreslagna regeln, att en hyreshöjning
när det gäller lärarbostäderna skulle få uttagas med högst 15 procent
på närmast föregående års hyra — mot 25 procent när det gäller övriga
tjänstebostäder — har jag inte någon erinran. Jag vill endast framhålla,
att den omständigheten, att hyreshöjningen kan komma att fördela sig på
en följd av år, icke får leda till att man uppskjuter fastställandet av den
marknadshyra, som i princip skall erläggas för bostaden.
Jag finner i likhet med tjänstebostadsutredningen och flertalet remissmyndigheter
angeläget, att möjlighet under övergångstiden kommer att
finnas att få frågan om hyressättningen prövad av statlig myndighet i
sådana fall, då överenskommelse om hyresbeloppet ej kan träffas mellan
läraren och kommunen. Utredningen föreslår länsstyrelsen som prövningsinstans.
Vissa remissmyndigheter finner länsskolnämnden mera lämpad
för uppgiften, medan andra föreslår, att ärendena centraliseras till statens
bostadsnämnd. Då redan till följd av den i princip fria hyressättningen
hyrorna kan antagas komma att variera, anser jag inte intresset av en
likformig bedömning av de ärenden, som kan komma att hänskjutas till
prövning av statlig myndighet, vara så stort, att för den skull en centralisering
till eu enda myndighet bör ske. Jag kan inte heller finna, att länsskolnämnderna
skulle vara mest lämpade att avväga de intressen som här
24
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1960
kan stå mot varandra. Jag biträder utredningens förslag, att länsstyrelsen
skall vara prövningsinstans i dessa fall. Över dess beslut bör talan ej kunna
föras.
Något skäl att utsträcka prövningsrätten att avse andra situationer än
när lärare vid tjänstebostadssystemets upphävande bebor en tjänstebostad
anser jag inte finnas. Då bostad vid senare tidpunkt erbjudes lärare, bör
vanliga hyresvillkor gälla. Däremot torde såväl kvarboenderätten som rätten
till begränsad successiv hyreshöjning samt prövning av hyressättningen
under övergångstiden bör gälla lärare, som vid tvångsförflyttning inom
kommunen anvisas annan lärarbostad.
Vad utredningen föreslagit i fråga om avvecklingen av tjänstebostäderna
för nomadlärarna föranleder ingen erinran från min sida.
Avvecklingen av organisternas tjänstebostäder torde likaledes i enlighet
med vad utredningen föreslagit få inledas samtidigt som avvecklingen av
folkskolans tjänstebostäder och med tillämpning av samma övergångsanordningar.
Vad utredningen anfört i fråga om tjänstebostäder för vissa elevhemsföreståndarinnor
föranleder inte något särskilt uttalande från min sida.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga de författningsändringar
som föranledes av vad jag här förordat.
Utskottet
Utskottet delar departementschefens åsikt, att goda skäl talar för att
statsbidrag till lärarbostäder i begränsad omfattning får utgå under en
övergångstid, sedan den av 1956 års riksdag beslutade avvecklingen av
tjänstebostadssystemet inletts.
Förslaget om begränsning av generell rätt till statsbidrag till skolorter
med mindre än 200 invånare, medan orter med ett invånarantal mellan 200
och 500 under vissa särskilda förutsättningar kunde komma i fråga för
statsbidrag, vill utskottet biträda. Utskottet lägger därvid särskild vikt vid
att varje kommun redan nu har möjlighet att komma i åtnjutande av egnahemslån
för uppförande av lärarbostad. Med den ståndpunkt utskottet sålunda
intagit har utskottet icke funnit skäl tillstyrka det i motionen II: 666
framförda yrkandet om gränsdragning vid 400 respektive 900 invånare.
I nyssnämnda motion har tillika föreslagits, att statsbidragets storlek
skall fastställas till 24 000 kronor per bostad med ett extra tillägg för de
fyra nordligaste länen av 4 000 kronor per bostad.
Utskottet har funnit sig böra godtaga det av departementschefen tillstyrkta
förslaget, att statsbidraget bestämmes till 18 000 kronor. För de
fyra nordligaste länen, där byggnadskostnaderna är avsevärt högre än på
andra håll i landet, bör dock enligt utskottets mening såsom i motionen
II: 666 föreslagits extra tillägg utgå med 4 000 kronor per bostad.
Avvecklingen av folkskolans tjänstebostäder skall enligt Kungl.Maj:ts
förslag inledas den 1 oktober 1960, då giltighetstiden för nu gällande tät
-
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1960
25
ortsförteckning utlöper. Samtidigt skall det av departementschefen förordade
statsbidragssystemet träda i kraft.
I motionerna I: 535 och II: 665 har hemställts om avslag på Kungl.
Maj:ts ifrågavarande förslag och om bibehållande av nuvarande tjänstebostadssystem
under ytterligare en tätortsförteckningsperiod, 5 år, under
vilken statsbidrag skulle utgå med oförändrade belopp.
Utskottet finner det i likhet med departementschefen lämpligt, att avvecklingen
av lärarnas tjänstebostäder påbörjas tidigare än vad som beräknas
ske med övriga kategorier tjänstebostäder, detta med hänsyn till
önskemålet att avvecklingen när det gäller lärarna skall ske successivt under
längre tid än för övriga tjänstebostadsinnehavare. Utskottet biträder alltså
Kungl. Majrts förslag i denna del och har icke funnit skäl tillstyrka bifall
till motionerna I: 535 och II: 665.
Med anledning av lärarförbundens i det föregående redovisade yttrande
beträffande hyressättningen får utskottet framhålla följande.
Enligt det av departementschefen tillstyrkta förslaget skall hyran för en
lärarbostad i fortsättningen i princip fastställas rent marknadsmässigt.
Därest anpassningen till marknadshyran på orten innebär, att nuvarande
hyra enligt boställsordningen skall höjas, skall anpassningen till marknadspriset
ske successivt under övergångstiden och genomföras stegvis i något
långsammare takt än beträffande övriga tjänstebostäder. Utskottet, som
icke håller för troligt, att hyreshöjningen annat än i ett mindre antal fall
kommer att bli av sådan storlek, att hyran fördubblas, ansluter sig till förslaget
om en hyreshöjning under övergångstiden med för varje år högst
15 procent på närmast föregående års hyra.
Vad departementschefen i övrigt anfört eller förordat har icke givit
utskottet anledning till uttalande eller erinran.
Under åberopande av vad som anförts hemställer utskottet,
I. att motionerna I: 535 och II: 665 icke må av riksdagen
bifallas;
II. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och motionen II: 666,
a) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 26 februari 1960
förordade grunder för statsbidrag till lärarbostäder inom
det obligatoriska skolväsendet med den höjning av statsbidraget
för de fyra nordligaste länen, som utskottet förordat;
b)
godkänna, att avvecklingen av tjänstebostadssystemet
för folkskolans lärare, nomadlärare och organister inledes
den 1 oktober 1960 och sker i den ordning som av
departementschefen föreslagits;
26
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1960
c) bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda de bestämmelser,
som må befinnas erforderliga för avvecklingens genomförande.
Stockholm den 10 maj 1960
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Närvarande: se under utlåtandet nr 104.
Reservation
av herrar Ivar Johansson, Thorsten Larsson, Larsson i Hedenäset och
Gustafsson i Kårby, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till de
i motionerna I: 535 och II: 665 framställda yrkandena och att utskottets
hemställan under I. därför bort ha följande lydelse:
»I. att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 535
och II: 665, besluta
a) att avslå Kungl. Maj:ts förevarande proposition,
b) att tjänstebostadssystemet skall bibehållas under ytterligare
en tätortsförteckningsperiod (5 år),
c) att statsbidrag till uppförande av bostäder för folkskolans
lärare må utgå med oförändrade belopp;»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1960:280 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ianspråktagande av viss del av de Längmanska donationsmedlen jämte i ämnet väckta moti a1 i texten