Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befälsordningen vid armén m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1960-05-13 · 52 sidor, varav 52 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 52 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1960:113, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befälsordningen vid armén m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1960

1

Nr 113

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

befälsordningen vid armén m. m. jämte i ämnet

väckta motioner.

(1 :a avd.)

I propositionen nr 109 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 11 mars 1960,

föreslagit riksdagen besluta dels att befälsordningen m. in. vid armén och

befälskårernas uppgifter, utbildning, rekrytering och tjänstgöring skall utformas

i huvudsaklig överensstämmelse med vad departementschefen föreslagit,

dels att premie till värnpliktig för fullgjord särskild befälsövning

och reservofficersutbildning vid armén må utgå i enlighet med vad departementschefen

föreslagit, dels att tjänstgöring och ekonomiska förmåner

för reservofficer vid armén må bestämmas i enlighet med vad departementschefen

föreslagit, dels ock att av departementschefen föreslagna förändringar

beträffande avlöningsförmåner i för pensionerad personal avsedda

arvodesbefattningar vid försvaret må genomföras.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Ragnar Bergh m. fl. (I: 616) och den andra inom andra kammaren av

herr Svensson i Stenkyrka m. fl. (II: 769), i vilka hemställts, att riksdagen,

förklarande att den icke nu är beredd att taga ställning till frågan om

reservofficerarnas utbildning, tjänstgöring och ekonomiska förmåner m. in.,

måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition i befälsfrågan i nämnda avseenden

samt i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att frågan blir föremål för fortsatta

överväganden,

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Hedblom m. fl. (1:617) och den andra inom andra kammaren av

herr Helander m. fl. (II: 767), i vilka hemställts, att riksdagen vid sin behandling

av Kungl. Maj :ts proposition nr 109 måtte besluta att

1) avslå förslaget om övergång från reservpensioner till premiesystem,

2) i skrivelse till Kungl. Maj :t begära att förslag förelägges riksdagen

i fråga om möjligheten för studerande alt vid tillträde till högskolor, universitet

och andra högre läroanstalter i merithänseende få tillgodoräkna

sig genomgången militär utbildning,

1—682 60 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 6 saml. Nr 113

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1960

3) frågan om tjänsteställningsförhållandena vid armén på sätt i motionerna

anförts blir föremål för riksdagens ståndpunktstagande, innan något

slutligt beslut fattas,

dels en inom andra kammaren av herr Fröding in. fl. väckt motion

(II: 768), vari hemställts, att riksdagen måtte

1) antaga Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 109 med följande

tillägg och ändringar, nämligen såvitt avser yrkande under a) med det

uttalandet, att reservofficer som är därtill särskilt lämpad må kunna avses

för krigsplacering jämväl som bataljonschef, likställd befattning i stabstjänst

eller motsvarande, samt såvitt avser yrkandet under c) med det uttalandet

att vad reservofficerslönen beträffar en förhöjning av denna motsvarande

löneklassuppflyttning för statpersonal skall vara möjlig och att

vad de två premierna för fullgjord reservofficerstjänstgöring beträffar dessa

må beskattas såsom ackumulerad inkomst,

2) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa,

a) att Kungl. Maj :t måtte förelägga riksdagen de förslag till ändring

eller förtydligande av skatteförfattningarna som må erfordras för att de

två premierna för fullgjord reservofficerstjänstgöring skall kunna beskattas

såsom ackumulerad inkomst,

b) att frågan om befälets tjänsteställning måtte underställas riksdagen,

c) att Kungl. Maj :t måtte utfärda nya bestämmelser rörande reservofficersutbildningens

meritvärde såväl vid intagning till statlig läroanstalt som

vid sökande av statlig tjänst,

dels ock en inom andra kammaren av herr Lundberg väckt motion

(II: 770), vari hemställts, att riksdagen i anledning av Kungl. Maj :ts proposition

1960: 109 måtte besluta att befälsordningen vid armén skall grundas

på enhetsbefäl enligt de riktlinjer, som drogs upp av reservanterna i 1948 års

befälsutrednings betänkande Befälsordningen vid infanteriet samt att utskottet

vidtager de ändringar i propositionen vartill ett bifall till motionen

kan föranleda.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,

hänvisas till motionerna 11:769, 11:767, 11:768 och 11:770.

Mot bakgrunden av de svårigheter att tillfredsställande rekrytera

arméns aktiva befälskårer som yppades under åren närmast efter det andra

världskrigets slut verkställdes inom försvarsdepartementet en preliminär

utredning i syfte, bland annat, att sammanföra officers- och underofficerskårerna

till en befälskår. Resultatet av utredningen anmäldes i propositionen

1948: 206 angående vissa frågor rörande försvarets organisation. Föredragande

departementschefen uttalade därvid, att de problem som berörts

i den preliminära utredningen borde göras till föremål för en allsidig

undersökning.

I enlighet med vad sålunda uttalats tillkallades med stöd av Kungl.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1960

3

Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1948 sju sakkunniga med uppgift alt

biträda med fortsatt utredning rörande befälsrekryteringen och befälsorganisationen

vid armén. De sakkunniga (befälsutredningen) avgav den

28 september 1953 betänkande rörande Befälsordningen vid infanteriet

(SOU 1953:28). Tre av utredningens ledamöter var skiljaktiga och förordade

en lösning som starkt avvek från majoritetens.

över befälsutredningens förslag avgavs efter remiss yttranden av ett

stort antal militära och civila myndigheter, institutioner och organisationer.

I yttrandena framträdde stora åsiktsskillnader. Chefen för armén ansåg

sig kunna biträda varken majoritets- eller minoritetsförslaget och framlade

ett eget förslag till befälsordning omfattande hela armén.

Med anledning av vad sålunda förevarit bedömdes ytterligare utredning

erforderlig. Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 juli 1954 tillkallade

chefen för försvarsdepartementet en sakkunnig1 (1954 års befälsutredning)

med uppgift att verkställa översyn av föreliggande förslag m.m. rörande

befälsordningen. Därvid skulle närmare prövas de erinringar som framförts

mot såväl majoritetens som minoritetens inom befälsutredningen förslag,

varjämte arméchefens förslag skulle granskas ingående. Med skrivelse

den 15 juli 1959 har 1954 års befälsutredning avgivit betänkande (SOU

1959: 23) rörande arméns befäl (Befälsordningen vid infanteriet med principiell

tillämpning på övriga truppslag).

Vid behandlingen av förevarande fråga börjar departementschefen med

en kortfattad erinran om huvudpunkterna i tidigare avgivna förslag. Redogörelsen

för 1954 års befälsutrednings förslag har, efter en presentation

av utredningens principiella synpunkter, uppdelats på ett antal avsnitt i

anslutning till huvudpunkterna i utredningens förslag. För varje sådant

avsnitt lämnar departementschefen samtidigt uppgifter om gällande ordning,

remissinstansernas uttalanden och egna synpunkter och förslag.

Principiella synpunkter. Befälsutredningens förslag redovisas i propositionen

å s. 6—16, vartill torde få hänvisas.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

»Den nuvarande befälsordningen vid armén bygger i stora delar alltjämt

på de principer som angavs i samband med 1942 års försvarsbeslut. I fråga

om nuvarande underbefäl har dock en väsentlig omläggning skett år 1952,

innebärande att det äldre, på kontinuerlig omsättning av korttidsanställd

personal uppbyggda volontärsystemet ersatts med en ordning enligt vilken

i princip varje underbefälsaspirant skall ha möjlighet att kvarstå i yrket

till pensionsålderns inträde.

I det föregående har i korthet redovisats de förslag till ny befälsordning

som framkommit som resultat av sedan mer än ett decennium pågående

utredningsarbete. Förslagen har varit mycket divergerande. Meningarna

1 Ledamöter! av riksdagens första kammare E. B. Holmqvist.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1960

om dem har brutit sig starkt. Irriterade spänningar har frammanats mellan

olika personalgrupper inom försvarsmakten, varigenom på ett olyckligt

sätt möjligheterna till enande lösningar försvårats. Det förslag till befälsordning

som nu framlagts av 1954 års befälsutredning har däremot allmänt

ansetts framsynt och realistiskt underbyggt och väl ägnat att läggas

till grund för ett principbeslut. Ej minst betydelsefullt synes mig härvidlag

vara den tillstyrkan som lämnats av överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna

liksom den uppslutning kring huvuddelen av förslagen som

kunnat inregistreras från de olika befälskorporationernas sida. Förutsättningar

synes mig nu därför vara för handen att i allt väsentligt lösa de

frågor rörande befälsordningen vid armén som sedan mer än halvtannat

decennium varit under debatt. Att så kan ske torde vara av stor betydelse

för möjligheterna att vidmakthålla en stark, i hela folket förankrad försvarsmakt.

De förslag som jag i det följande framlägger avseende befälskårernas

principiella uppbyggnad och de olika kårernas uppgifter, rekrytering och

utbildning förutsätter, där annat ej uttryckligen anges, förhållandena inom

armén i dess helhet.

Konsekvenserna på personalstaterna av dessa principer har utredningen

i avsaknad av krigsorganisatoriskt underlag icke ansett sig kunna ange

annat än för infanteriet (utom pansarinfanteriet) och kavalleriet. I övrigt

har utredningen ansett att konsekvenserna på personalstaterna bör klarläggas

på grundval av en genomräkning av de krigsorganisatoriska behoven

under ledning av en särskild delegation. Jag ansluter mig till utredningens

uppfattning i dessa hänseenden. I det följande kommer jag alltså

att framlägga ett preciserat förslag rörande befälsbehovet vid ett normalinfanteriregemente.

I övrigt saknar jag underlag för ett ställningstagande.

Jag förutsätter i likhet med utredningen, att erforderligt underlag för ett

dylikt skall framtagas under medverkan från en särskild delegation, som

jag har för avsikt att tillsätta så snart omständigheterna det medger.

Det förslag som här framlägges avser som nämnts arméns befäl. Det

är dock givet att förhållandena vid armén inte kan ses isolerade från dem vid

övriga försvarsgrenar. I yttranden över befälsutredningens betänkande

har också förhållandena vid marinen och flygvapnet aktualiserats. Chefen

för marinen har sålunda anfört att genomförandet av en ny befälsordning

vid armén synes nödvändiggöra att de aktiva befälskategoriernas ansvarsförhållanden

och löneställning m. m. även vid andra delar av krigsmakten

i princip bringas i överensstämmelse härmed. Enligt marinchefens uppfattning

kan en för armén särpräglad befälsordning inte införas utan allvarliga

problem för förhållandena vid marinen. Chefen för flygvapnet har

givit uttryck åt motsvarande synpunkter, överbefälhavaren har erinrat om

att utredningens förslag endast avsett armén, främst infanteriet, men

framhållit att den principiella utformningen av arméns befälsordning dock

kommer att få stor betydelse, i vissa fall vara direkt tillämpbar vid ut
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1960

5

formningen av befälsordningen även för marinen och ftygvapnet. överbefälhavaren

anser det önskvärt att befälsordningen inom försvarsgrenarna

ges en så överensstämmande utformning som möjligt.

Jag finner de av överbefälhavaren och cheferna för marinen och flygvapnet

anmälda synpunkterna beaktansvärda. Enligt min mening är det

både önskvärt och nödvändigt att befälssystemen inom de olika delarna av

försvarsmakten bringas till så stor överensstämmelse som möjligt ej minst

med hänsyn till vikten av att åstadkomma en effektiv integration inom

ramen av ett totalt försvar mellan de olika delarna av försvarsmakten.

Det torde emellertid med nu föreliggande underlag icke vara möjligt att

ställa några förslag beträffande förändringar inom övriga delar av försvarsmakten

i vad avser befälssystemens uppbyggnad. Jag har därför för

avsikt att låta verkställa en fortsatt översyn rörande befälssystemet vid

övriga försvarsgrenar i syfte att allsidigt få belyst möjligheterna att bringa

de olika försvarsgrenarnas befälssystem till största möjliga samstämmighet.

Jag övergår härefter till att dryfta utredningens principiella synpunkter

och förslag.

Vad gäller befälsrekryteringen har det under de senare årtiondena framstått

som en angelägenhet av största vikt att vidga underlaget för rekryteringen

av den aktiva officerskåren för att ge denna en så stark förankring

som möjligt hos hela folket. Genom statsmakternas beslut 1942 skapades de

formella förutsättningarna härför.

De undersökningar som 1954 års befälsutredning nu redovisat rörande de

reella resultaten av detta 1942 års beslut synes på ett övertygande sätt ha

verifierat riktigheten och lämpligheten av reformen i fråga. En nödvändig

och eftersträvad demokratisering av officersrekryteringen har uppnåtts.

Av särskilt intresse är utredningens konstaterande rörande förskjutningarna

i socialgruppering inom officerskurserna med ett allt starkare inslag

av kadetter från socialgrupperna II och III liksom att utredningen kunnat

påvisa att inslaget av dessa socialgrupper är något större bland dem som

rekryterats till officersyrket än bland de högskolestuderande i allmänhet.

Det är enligt min uppfattning även framgent angeläget att slå vakt om

principen att det aktiva befälet skall rekryteras ur alla värnpliktigas led.

I likhet med utredningen anser jag, att försvaret ej kan ges prioritet i förhållande

till andra verksamhetsområden i konkurrensen om begåvningstillgångarna,

men jag vill understryka vikten av att utbildningen av värnpliktiga

befälselever av alla kategorier organiseras och upplägges på ett

sådant sätt att den verkar kvalitativt stimulerande för rekryteringen av

såväl aktiva officerare som allt övrigt befäl.

Befälsutredningen har framhållit att när det gäller att ta ställning till

en ändamålsenlig befälsordning och till befälets inbördes gruppering, rekrytering,

utbildning och utnyttjande måste befälets uppgifter först preci
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1960

seras. Uppgifterna formas av de krav som ställes på försvarsmakten i krig

och därav betingade förberedelser i fred. Befälsuppgifterna är mångfaldiga.

De viktigaste sammanhänger enligt utredningen med förandet av förband

i strid, på såväl högsta som lägsta befälsnivå. Verksamheten i fred avser,

såväl när det gäller forskning och vidareutveckling av krigsteknik och

vapenmedel som utbildning av befäl och värnpliktiga att förbereda en

effektiv och snabb försvarsinsats.

I anslutning härtill anmäler utredningen att de allra senaste åren inneburit

en utveckling, som på ett avgörande sätt synes påverka arten och

omfattningen av de uppgifter, till vilkas effektiva bestridande principiell

ställning skall tagas. Utredningen nämner härvid i första hand de studier

och överväganden som via ÖB-utredningarna 1954 och 1957 samt 1955 års

försvarsberedning ledde fram till statsmakternas principiella beslut i försvarsfrågan

1958.

Jag finner de av utredningen anmälda synpunkterna bärande. Den

organisation som fastställdes år 1958 måste vara utgångspunkten för bedömandet

av befälsuppgifterna inom freds- och krigsorganisationerna. Jag

vill erinra om att ifrågavarande försvarsbeslut innebar en viss kvantitativ

begränsning av organisationen men samtidigt ett accentuerande av organisationens

kvalitativa innehåll även personellt.

Likaledes biträder jag utredningens uppfattning att vid befälsorganisationens

utformning avgörande hänsyn också måste tagas till de omvälvande

konsekvenserna av den militärtekniska utvecklingen som utgjort bakgrunden

för den nu nämnda principiella omdaningen av organisationen.

Framför allt har, anför utredningen, utvecklingen inom tre områden

härvidlag varit av avgörande betydelse, nämligen på vapenverkans, på

transportmedlens och på teleteknikens områden.

Tillkomsten av atomvapen för taktiskt bruk har förändrat stridsbilden

och framtvingat en stark utspridning av förbanden. Nya överskeppningsmetoder

och nya lufttransportmedel har gjort praktiskt taget varje del av

ett lands yta åtkomlig för en angripare, och förekomsten av robotvapen

av olika räckvidd har ökat möjligheterna till förbindelseförstöring och basbekämpning

inom landet. Den tekniska utvecklingen har även inneburit,

att möjligheterna för snabba, överraskande krigsutsbrott stigit.

Utredningens allmänna syn på den militärtekniska utvecklingen har

biträtts av överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna vilka även delar

utredningens uppfattning rörande konsekvenserna av denna utveckling

med avseende på befälsuppgifterna.

Även jag ger min anslutning till den anmälda grundsynen och biträder

synpunkterna rörande den militärtekniska utvecklingens konsekvenser.

Jag finner sålunda att det blivit en allt svårare uppgift att

leda förband i strid. Detta gäller utövande av chefskap på alla nivåer.

Kraven på stridstekniskt och taktiskt kunnande har stegrats. Utvecklingen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1960

7

mot ett ytkrig skärper avsevärt kraven på fysisk uthållighet. I än högre

grad stiger emellertid kraven på psykisk stabilitet. Försvarsmaktens möjligheter

att i moderna stridshandlingar genomföra ställda uppgifter synes

på ett avgörande sätt bli beroende av kvaliteten hos personalen. Utan en

tillräcklig personell kvalitet kan de materiella investeringarna bli verkningslösa.

Intentionerna i 1958 års beslut om en kvalitativ höjning av

försvarsmaktens innehåll kan sålunda enligt min mening ej förverkligas

med mindre även den personella kvaliteten tillgodoses.

Vårt försvar bygger på grundtanken att det skall verka avhållande på

eventuellt uppkommande aggressiva planer gentemot svenskt territorium,

syftande till ockupation eller utnyttjande helt eller delvis av detta. Tidsfaktorn

måste härvid tillmätas den allra största betydelse, i varje fall i ett

krigs öppningsskede. Mot denna bakgrund finner jag, att de vidgade möjligheterna

för en angripare att snabbt och utan att i förväg bli röjd öppna

krigshandlingar av stor kraft i hög grad ökar betydelsen av att försvarsmakten

med kort tidsfrist kan utveckla stridsmässig styrka. Jag vill härvid

också erinra om förekomsten av stora stående, omedelbart stridsberedda

styrkor i vår omvärld. Det är av väsentlig betydelse att all försvarsmaktens

personal är förtrogen med tilldelade uppgifter och har förmåga

att lösa dessa. Vikten av att vitala uppgifter inom krigsorganisationen kan

anförtros åt personal som besitter en kontinuerligt vidmakthållen kondition

och rutin och är omedelbart och utan omgång lokalt disponibel för

uppgifternas fyllande ökar. Med hänsyn till dessa förhållanden får yrkesbefälet

allt större betydelse. Betydelsen av uppgifterna såsom utbildare

av befäl och värnpliktiga i fred stiger i takt med kraven på fältmässighet

och driven manöverförmåga hos den personal, som i olika befattningar

skall ingå i krigsorganisationen.

I anslutning till nu berörda problem har utredningen tagit upp några

speciella frågor, som anses betydelsefulla för att rätt bedöma befälsuppgifterna.

Utredningen betecknar som orealistisk en uppfattning att

kravet på taktisk förmåga endast skulle vara att hänföra till vissa befälsuppgifter

eller till en viss grupp av befäl. Jag finner de av utredningen

anmälda synpunkterna vägande och anser att taktisk skolning och taktisk

övning måste ingå som en väsentlig del i utbildningen av allt befäl, och att

alla chefer och ledare av enheter i strid måste delges taktisk utbildning och

fostran till initiativ, handlingskraft och vilja till självständigt handlande.

Dessa synpunkter måste enligt min mening prägla ej blott utbildningen av

det aktiva befälet utan även utbildningen av all befälspersonal.

Av väsentligt intresse är de av utredningen anmälda synpunkterna rörande

sambandet mellan teknik och taktik vid utövandet av chefskap i

krigsorganisationen. Jag biträder den av utredningen hävdade uppfattningen

att en vidgad teknisk orientering och utbildning måste komma till

stånd med hänsyn tagen till den moderna materiel som i ökad omfattning

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1960

tillföres organisationen, men finner också att stridsledarna för förbanden

till sin huvudinriktning måste vara taktiker med teknisk orientering. Det

får ej undanskymmas, att även i en tid, som präglas av en alltmer komplicerad

teknik, dock allmänt taget den mänskliga faktorn alltjämt är av

dominant betydelse för arméstridskrafternas verksamhet. Även vid sådana

förband som präglas av en stationär teknisk verksamhet blir det enligt

min uppfattning nödvändigt att av varje chef kräva att han kan leda en

strid som har till syfte att skydda personal och materiel och säkerställa

att verksamheten kan fortsätta.

Befälsutredningen har ingående behandlat sambandet mellan uppgifterna

inom krigs- och fredsorganisationerna för yrkesbefälet och påvisat

den betydelse, som den praktiska tjänsten i fredsarbetet vid förbandet och

i synnerhet utbildningsarbetet har såsom skolning för krigsorganisatoriska

uppgifter. Utredningen har funnit sig kunna iakttaga en icke lycklig nedvärdering

av trupptjänstens betydelse. Jag biträder de av utredningen

anmälda synpunkterna i dessa frågor. Uppgifterna att verka som utbildare

i fred av befäl och värnpliktiga är enligt min mening av stor betydelse för

den aktiva personalens förmåga att fylla viktiga uppgifter i krigsorganisationen

samt att vidmakthålla och vidareutveckla den en gång för dessa

uppgifter förvärvade kompetensen. I likhet med utredningen konstaterar

jag att ett nära och viktigt samband förefinnes mellan uppgifterna som

utbildare i fredsarbetet och uppgifter av olika slag i krigsorganisationen.

Jag anser också att trupputbildningsarbetets betydelse för fullgörande av

övriga uppgifter i fredsorganisationen måste beaktas. Tjänsten som trupputbildare

synes mig lämna en nödvändig och omistlig erfarenhetsgrund, på

vilken fullgörandet av andra viktiga uppgifter i fredsarbetet måste bygga.

I det föregående har utförligt redovisats den gruppering av uppgifterna

som utredningen gjort med hänsyn tagen till de anmälda konstaterandena

av principiell innebörd rörande den militärtekniska utvecklingen och de

särskilda förhållanden som sammanhänger med densamma. Jag finner

utredningens framställning härvidlag klarläggande och övertygande och

biträder till alla delar den gjorda grupperingen. Likaså ger jag min anslutning

till den gruppering av den aktiva befälspersonalen som utredningen

gjort i relation till anmälda uppgifter. Utredningen har enligt mitt förmenande

i sitt förslag åstadkommit en nödvändig, klar och lämplig avgränsning

mellan olika gruppers uppgiftsområden.

I likhet med utredningen finner jag sålunda att det kräves tre grupper

av yrkespersonal i ständig tjänst. Av den första gruppens samtliga medlemmar

måste efter genomgången utbildning krävas fullgod förmåga att

bestrida dels primäruppgiften i krigsorganisationen, förandet av bataljon

(motsvarande), dels primäruppgiften i fredsorganisationen, ledandet av

värnpliktsutbildning vid kompani. Medlemmar av denna grupp måste härutöver

kunna svara för alla kvalificerade uppgifter å brigadnivå (mot
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113 är 1960

9

svarande) eller högre inom krigsorganisationen liksom för korresponderande,

ledande uppgifter inom fredsorganisationen, innefattande även de

planerande, forskande och vidareutvecklande uppgifterna. Den andra

gruppens medlemmar måste som huvuduppgift inom fredsorganisationen

ha självständigt ansvar för utbildandet av värnpliktsplutoner eller enheter

av motsvarande storlek och i krigsorganisationen stridsledningen av kompani

eller andra vitala uppgifter på denna nivå för vilka kompetensen för

fredsuppgiften gör dem särskilt skickade. Den tredje gruppens medlemmar

skall som huvuduppgift inom fredsorganisationen ha utbildningen av grupper

eller avdelningar av värnpliktiga och inom krigsorganisationen befattningar

som kvartermästare vid kompani. I likhet med chefen för armén

finner jag att sistnämnda grupps krigsorganisatoriska uppgifter, i vad avser

specialtruppslagen, även bör innefatta andra viktiga uppgifter inom

krigsorganisationen på en nivå, motsvarande kvartermästarbefattningarna.

Då det gäller den av utredningen föreslagna och av mig nu förordade

grupperingen av uppgifter och därav föranledd gruppering av personal har

bland annat av militärpsykologiska institutet framhållits att såväl mellan

som inom olika befälskategorier, enligt vad erfarenheten visat, förekommer

mer eller mindre betydande individuella olikheter beträffande förutsättningar

och intresseinriktning och att då det gäller en effektiv krigsplacering

hänsyn måste tagas till dessa förhållanden. Systemet bör ej göras

för stelt. De vid remissbehandlingen sålunda framförda synpunkterna

synes framför allt ha avsett de uppgifter som enligt vad nu sagts tillagts

medlemmarna i den andra gruppen.

Jag anser det riktigt och nödvändigt att en individuell prövning av förutsättningarna

för utnyttjandet i krigsorganisationen tillämpas och att

detta skall gälla utnyttjandet i krigsorganisationen av samtliga gruppers

medlemmar. Praktisk prövning synes härvid ge de bästa förutsättningarna

för ett lämpligt och effektivt personurval. Jag vill i anslutning härtill

understryka vikten av att, såsom befälsutredningen framhållit, i krigsorganisationen

placeras den som är mest lämpad för uppgiften oavsett den

kårindelning som gäller inom fredsorganisationen.

De grupper av personal för vilka nyss redogjorts har av befälsutredningen

sammanfattats under beteckningen det aktiva yrkesbefälet. Jag

finner detta sammanfattande begrepp ändamålsenligt och använder det

fortsättningsvis. Då det gäller att på ett lämpligt sätt namnge var och en

av nämnda grupper har utredningen efter granskande av olika möjligheter

funnit övervägande skäl tala för att utnyttja de nuvarande namnen officerare,

underofficerare och underbefäl, trots att uppgifterna i freds- och

krigsorganisationerna för respektive grupper nyanserats i förhållande till

vad nu gäller och i vissa fall på ett bestämt och avgörande sätt ändrats.

När det gäller benämningen av den andra gruppens medlemmar kan jag

inte biträda utredningens förslag att bibehålla namnet underofficerare.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1960

Jag anser, att den förändrade inriktningen av denna grupps utbildning,

uppgifter och ansvar måste ges ett adekvat uttryck i gruppens benämning.

Härvid synes exempelvis namnen kompaniofficerare eller specialofficerare

kunna övervägas. Sistnämnda benämning har förordats av svenska underofficersförbundet.

Jag förutsätter således, att den andra gruppen erhåller

annan benämning än underofficerare. Då befälssystemen vid de olika

grenarna av försvarsmakten bör bringas till så stor överensstämmelse som

möjligt, bör dock ett slutligt fixerande av en ny benämning anstå till dess

ytterligare underlag föreligger rörande förhållandena vid övriga försvarsgrenar.

Jag återkommer med vissa ytterligare synpunkter i dessa frågor

vid behandlingen av tjänsteställningsfrågorna i det följande.

Befälsutredningen har i anslutning till den gruppering av uppgifter

inom krigsorganisationen, som nu redovisats, anmält att för uppgifter inom

krigsorganisationen, utöver nu nämnda grupper av personal, tillkommer

behov av ett mycket stort antal befäl, utbildade och repetitionsövade inom

ramen för värnpliktslagens stadganden. Utredningen nämner detta befäl

värnpliktsbefälet. Utredningen anmäler vidare som behövligt att för ett

effektivt bestridande av en viss del av krigsorganisationens uppgifter ett

antal av nu nämnda värnpliktsbefäl, reservbefälet, efter frivilligt men

bindande åtagande måste ges ytterligare kvalificerad skolning och undergå

kontinuerlig repetition. Jag begagnar i fortsättningen den av utredningen

sålunda förordade indelningen och benämningen av de grupper av personal,

som utöver det aktiva yrkesbefälet är nödvändig inom krigsorganisationen.

I det följande upptager jag under särskilda avsnitt till behandling frågor

rörande dessa senare befälsgrupper och prövar därvid också de synpunkter

och erinringar som vid remissbehandlingen anmälts beträffande dessa

gruppers förhållanden.»

Den aktiva befälspersonalens uppgifter, rekrytering och utbildning.

Befälsutredningens förslag redovisas i propositionen å s. 36—47, vartill

torde få hänvisas.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

»Enligt befälsutredningens förslag skall den aktiva officerskåren i krigsorganisationen

bestrida lägst befattningarna såsom bataljonschef (motsvarande)

och i fredsorganisationen svara för ledandet av utbildningen av

befäl och soldater samt av all övrig verksamhet beträffande bl.a. krigsplanläggning,

förvaltning samt utveckling av försvarsorganisationen. Utredningen

bedömer det som angeläget att officerare redan vid unga år kan

placeras i avsedda befattningar särskilt vid de krigsorganiserade förbanden.

Detta förutsätter en god rekrytering till officersyrket och ett utbildningssystem,

som snabbt leder fram till erforderlig kompetens. Som framgått

har dessa synpunkter vunnit enhällig anslutning vid remissbehandlingen.

Även jag biträder utredningens förslag såväl beträffande de aktiva

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1960

11

officerarnas uppgifter inom krigs- och fredsorganisationen som beträffande

de allmänna krav som måste ställas på rekryteringen och utbildningen

av den aktiva officerspersonalen.

I likhet med utredningen vill jag särskilt framhålla vikten av att officersrekryteringen

sker ur hela värnpliktsmassan och ej begränsas till att omfatta

endast sådana underofficersuttagna värnpliktiga, vilka vid utbildningens

början innehar studentexamen eller motsvarande kompetens. Jag

finner det angeläget att värnpliktiga, vilka saknar dylik studiekompetens

men som i övrigt bedömes lämpliga för officersyrket, beredes möjligheter

att under utbildningens gång vid försvarets läroverk komplettera sina allmänna

kunskaper intill studentexamensnivå i huvudsak enligt de principer,

vilka hitintills gällt för denna utbildning. Jag förutsätter således i

likhet med utredningen att försvarets läroverk tills vidare bibehålies i

försvarets organisation. Jag återkommer till frågan om studiegången vid

försvarets läroverk i ett senare avsnitt. För att ytterligare bredda rekryteringsbasen

till officersyrket bör under den grundläggande utbildningen

successivt urval bland alla underofficersuttagna värnpliktiga ske så långt

detta är möjligt med hänsyn till önskvärdheten av en tidig yrkesinriktning.

Jag anser därför att alla till underofficersutbildning uttagna värnpliktiga

bör sammanhållas i gemensam grundläggande värnpliktsutbildning

under relativt lång tid innan antagning sker till officersaspirant. Jag

anser likaledes att övergång till aspirantutbildning av värnpliktiga plutonchef

sskoleelever bör kunna ske även sedan denna påbörjats, dock med

sådan tidsbegränsning att tillräcklig tid återstår av densamma för att en

rättvis värdesättning mellan alla aspiranter skall kunna ske, oberoende

av den tidpunkt, då yrkesutbildningen påbörjats.

I konsekvens med vad nu sagts biträder jag utredningens förslag att

grundutbildningen till officer bör omfatta ett inledande skede gemensamt

med övriga underofficersuttagna under ca 7 månader och att regelmässigt

urval till fortsatt yrkesutbildning sker vid slutet av sagda skede. Jag biträder

ävenledes förslaget om inrättande av en officersaspirantskola för

varje truppslag om ca 8 månaders längd i omedelbar anslutning till det nyss

angivna inledande utbildningsskedet. Den praktiska trupptjänstgöring vid

åldersklassen om ca 7 månader som utredningen ansett böra inläggas efter

aspirantskolan finner jag vara av grundläggande betydelse för utvecklandet

av aspiranternas befälsegenskaper. Jag förutsätter därför att en dylik

trupptjänstgöring äger rum. Den utvidgning och intensifiering av utbildningen

vid krigsskolan som av utredningen bedömts nödvändig anser jag

vidare väl motivera att kursgången vid densamma förlänges och uppdelas

på en yngre kurs om ca 5 månader och en äldre avslutande kurs om ca

11 månader med ett mellanliggande trupptjänstgöringsskede om ca 1 månad.

Jag vill påpeka att vad nu föreslagits i förhållande till nuläget icke innebär

förlängning av den sammanlagda tiden för utbildning till officer.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 113 dr 1960

Även den fortsatta utbildningen av den aktiva officeren måste om krigsorganisationens

befälsposter på bataljonschefs- eller ställföreträdande bataljonschef

snivå skall kunna besättas med unga, kompetenta yrkesmän,

enligt min uppfattning inlemmas i ett fast utbildningssystem med vid bestämda

tidpunkter återkommande skeden av skolmässig utbildning med

högt kvalitativt innehåll och däremellan perioder av praktisk tjänstgöring

vid trupp. Därjämte bör officerens fortsatta utbildning inriktas på kvalificerade

uppgifter inom fredsorganisationens utbildningsverksamhet, administration

och förvaltning. Jag biträder därför förslaget att truppslagsskolan

för officerare skall bibehållas men ges en mera praktisk inriktning

än i nuvarande utbildningssystem. Den bör till tiden förläggas till normalt

2 år efter krigsskolans slut. Jag anser ävenledes att en av utredningen

föreslagen allmän högskolekurs om ca 8 månader, obligatorisk för alla

aktiva officerare, bör inrättas. Huvudsyftet med denna allmänna krigshögskolekurs

bör bl.a. vara att bibringa varje aktiv officer formell kompetens

för lägst bataljonschefskap eller motsvarande i krigsorganisationen.

Kursen bör vara organisatoriskt fast knuten till nuvarande krigshögskoleutbildning,

som förutsättes bibehållen för att genom urval ur den allmänna

kursen ge därtill lämpade skolning för de mest kvalificerade befattningarna

inom organisationen.

Arméchefen har ansett att den allmänna kursen bör genomgås tidigare

än vad utredningen föreslagit. Jag vill emellertid framhålla betydelsen av

att trupptjänstgöringen för officeren efter officersutnämningen och innan

denne övergår till annan verksamhet blir av sådan omfattning och längd

att den ger god erfarenhet och kunskap om svensk trupp. Endast en trupptjänstgöring,

omfattande flera år i följd, kan ge åsyftat resultat. Jag anser

därför i likhet med utredningen att den allmänna krigshögskolekursen normalt

bör genomgås vid omkring 30 års ålder, vilket givetvis bör innefatta

möjligheter till avvikelser i individuella fall. Med denna inställning till

trupptjänstens betydelse anser jag att ett vid remissbehandlingen framfört

förslag om inrättande av en s.k. elitlinje för officerare icke är lämpligt.

Av civilförsvarsstyrelsen har framhållits angelägenheten av att problem

rörande civilförsvaret ges tillräckligt utrymme vid utbildningen av arméns

befäl, i synnerhet det aktiva. Jag förutsätter, att den i det föregående föreslagna

utbildningen av officerspersonalen anpassas med hänsyn till arméns

och armébefälets uppgifter inom totalförsvaret. Detta innebär att

viss utbildning i civilförsvarsfrågor kommer till stånd. Vad nu sagt gäller

ej endast den aktiva officerspersonalen utan även i motsvarande grad

övrig aktiv befälspersonal ävensom reserv- och värnpliktig befälspersonal.

Den aktiva underofficerspersonalens uppgifter skall enligt befälsutredningen

vara att inom fredsorganisationen på plutonsnivå svara för utbildningen

av värnpliktiga eller ombesörja häremot svarande speciell lärarverksamhet

av kvalificerat slag. Betydelsen av att sådana utbildningsupp
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1960

13

gifter på ett effektivt sätt kan fullgöras stiger i samma mån som det blir

allt betydelsefullare att utbildningen av de värnpliktiga ges en realistisk,

mot ytkrigets krav svarande inriktning.

Utredningen har vidare funnit, att sådana utbildaruppgifter har ett nära

sammanhang med funktionerna att inom krigsorganisationen föra kompani

eller svara för andra vitala funktioner på samma nivå inom denna

organisation. Ett självständigt handhavande av utbildaruppgifterna förutsätter

nämligen i mycket stor utsträckning förmåga att genomföra

nämnda krigsorganisatoriska uppgifter.

Jag biträder den av utredningen anmälda grundsynen och finner sålunda

att inom fredsorganisationen huvuduppgiften för underofficerare bör

vara att med självständigt ansvar såsom plutonchefer utbilda värnpliktiga

till fältmässigt funktionsdugliga plutonsförband (motsvarande).

Ifrågavarande uppgifter bör därjämte även innefatta uppgifter som speciallärare

på plutonsnivå inom arméförbandens utbildningsenheter. Jag

ger likaledes min anslutning till utredningens förslag rörande de uppgifter

som bör bestridas av underofficerare efter 40-årsåldern. Till en närmare

precisering av dessa uppgifter återkommer jag i det följande då jag behandlar

befälsstaten för ett normalinfanteriregemente.

Jag har i det föregående framhållit nödvändigheten av att, med hänsyn

till ett framtida krigs karaktär, den aktiva befälspersonalen på ett mera

effektivt sätt än hittills utnyttjas för vitala positioner i krigsorganisationen.

Jag har vidare anfört, att riskerna för snabba och oväntade krigsutbrott

kan medföra att en mobilisering måste genomföras under svåra och

tidsmässigt pressade förhållanden. Betydelsen av tillgång till lokalt, omedelbart

disponibel personal blir i sådana lägen särskilt framträdande. Då

de aktiva underofficerarna under den övervägande delen av sin tjänstgöring

är stationerade vid det egna förbandet kan de efter kort förvarningstid

snabbt vara på mobiliseringsplatsen. Mot bakgrunden av nu angivna förhållanden

delar jag utredningens uppfattning, att underofficerarna bör

ges sådana uppgifter och sådant ansvar i krigsorganisationen, att deras

mångåriga praktiska erfarenhet och yrkesvana på effektivaste sätt kan

utnyttj as.

Jag ansluter mig sålunda till den av utredningen föreslagna, ändrade

inriktningen av underofficerarnas uppgifter inom krigsorganisationen och

anser, att underofficerarna skall i denna organisatioix vid infanteriet placeras

som chefer eller ställföreträdande chefer för skyttekompani vid

fält- och lokalförsvarsförband eller i andra befattningar å motsvarande

nivå och av samma betydenhetsgrad. Vid övriga truppslag bör befattningar

av motsvarande art bestridas. Jag vill i anslutning härtill framhålla, att

inom specialtruppslagen aktiv underofficerspersonal i många fall redan

i nuläget bestrider vitala uppgifter inom krigsoi‘ganisationen av den art

som här angivits men att dessa uppgifter i gällande sammansättnings
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1960

planer och tabeller ej erhållit mot befattningarnas betydelse svarande

hierarkisk värdering. Jag förutsätter därför, att nämnda sammansättningsplaner

och tabeller revideras, så att uppgifter, som den aktiva underofficerskåren

har att bestrida, på ett riktigt sätt kommer till uttryck i den

krigsorganisatoriska värderingen av befattningarna.

Rekrytering och utbildning bör ansluta till angivna huvuduppgifter.

Rekryteringen bör såsom hittills ske ur den aktiva underbefälskåren,

varvid uttagning till underofficersaspirant förutsättes ske efter genomgång

av instruktörsskola II, d.v.s. efter 4 års utbildning och tjänst. Jag

delar ävenledes utredningens mening att den aktiva underofficeren bör

inneha kunskaper på lägst fullständig realexamensnivå. R-linjen vid försvarets

läroverk bör sålunda bli den för alla underofficersaspiranter ur

armén, som före anställningen saknar erforderlig studiekompetens, gemensamma

studielinjen.

Det synes mig viktigt att de blivande underofficerarna tidigt inriktas

på taktisk utbildning och att utbildningen i truppföring och trupputbildning

ges vidgat innehåll. Den nuvarande utbildningen vid arméns underofficersskola

måste i konsekvens härmed ändras på sätt utredningen föreslagit.

Svenska underofficersförbundet har anfört att förbundet finner viktigt

att även utbildning i psykologi och pedagogik ges vid arméns underofficersskola.

Jag förutsätter att erforderlig undervisning i dessa ämnen kommer

till stånd vid underofficersutbildningen.

För att bibringa underofficerarna med hänsyn till avsedd krigsanvändning

erforderlig teoretisk och praktisk kunskap i främst taktik, truppföring

och teknik föreslår utredningen inrättandet av en särskild truppslagsskola

för underofficerare, som vid infanteriet bör omfatta ca 6

månader. Jag biträder detta förslag.

Arméchefen har i detta sammanhang framhållit att truppslagsskolan

bör inriktas på utbildning av plutonchefer inom ett stort antal speciallinjer,

vilka förekommer inom flera truppslag. Jag vill i anledning härav uttala,

att utbildningen av de aktiva underofficerarna för fredsuppgifterna vid

de olika truppslagens huvudutbildningslinjer enligt min mening icke kan

anses avslutad förrän efter ytterligare utbildning vid en för varje truppslag

gemensam truppslagsskola. Densamma bör innefatta en för alla underofficerare

vid truppslaget ytterligare gemensam allmän skolning för fredsoch

krigsuppgifter inom truppslaget. Därutöver bör vid de skilda truppslagen

med hänsyn till dessas speciella organisatoriska krav ske en ytterligare

skolning vid fackskolor inom truppslagsskolans ram. Detta kan

innebära att den totala längden av truppslagsskoleutbildningen för underofficerare

kan variera dels truppslagen emellan dels mellan olika linjer

inom ett och samma truppslag.

Utredningens förslag beträffande den aktiva underbefälspersonalen inne
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1960

15

bär att densamma skall bättre än vad nu är fallet utnyttjas som en kvalificerad

yrkeskår både i freds- och krigsorganisationerna. Med avseende å

fredsuppgifterna föreslår utredningen, att underbefälet intill 40-årsåldern

placeras som instruktörer vid pluton med självständigt befälsansvar för del

av denna enhet, ävensom bestrider huvuddelen av befattningarna som plutonchefs

ställföreträdare. Remissmyndigheterna har lämnat utredningens

förslag i angivna del utan erinran. Försvarsväsendets underbefälsförbund

har emellertid framhållit, att utredningens förslag att underbefälspersonalen

skulle i görligaste mån tilldelas fast befäl för grupp eller annan

underavdelning av pluton (motsvarande) kan komma att innebära en återgång

till den snävare tolkning av underbefälets uppgifter, som präglade

yrket under volontärinstitutionens tid. Jag biträder utredningens förslag

rörande underbefälets uppgifter inom utbildningsarbetet och vill därvid

understryka vikten av att det aktiva underbefälet tilldelas ett självständigt

ansvar för huvuddelen av den utbildning av såväl formell som tillämpad

natur, som gäller den enskilde värnpliktiges och gruppens träning till i fält

användbara soldater och enheter. Härigenom torde det också stå klart att

underbefälspersonalens uppgifter som utbildare i princip kommer att stå

på ett högre plan än vad som var fallet under volontärinstitutionens tid.

Jag biträder ävenledes utredningens förslag beträffande uppgifter för

underbefälspersonalen efter 40-årsåldern. Jag återkommer till en detaljerad

precisering av dessa uppgifter i samband med frågor rörande befälsstaten

vid ett normalinfanteriregemente.

Såsom utredningen framhållit har det fast anställda underbefälet under

senare år i allt större utsträckning tagits i anspråk som kvartermästare vid

skyttekompanier i infanteriets krigsorganisation. Jag anser att utredningen

anfört vägande skäl för att ifrågavarande personalkategori i princip skall

avses för sådana uppgifter och biträder förslaget. I anslutning till vad jag

anfört i principavsnittet förutsätter jag emellertid att i specialtruppslagens

krigsorganisation den aktiva underbefälspersonalen jämväl placeras i

andra väsentliga befattningar å motsvarande nivå.

Beträffande den aktiva underbefälskårens utbildning, såvitt avser studiegång

och organisation, innebär utredningens förslag avvikelser från det

nuvarande systemet i huvudsak endast beträffande införandet av obligatorisk

kvartermästarkurs om 4 månader. Då denna är nödvändig för utbildning

för krigsbefattningar som kvartermästare biträdes förslaget. Personal,

som avses för andra uppgifter å samma nivå inom krigsorganisationen

bör erhålla en motsvarande skolning vid arméns fackskolor.

I fråga om innehållet i utbildningen anser jag betydelsefullt att, för

lösande av underbefälets avsedda uppgifter, utbildningen i taktik och

truppföring får en mot dessa uppgifter svarande vidgad omfattning på

sätt befälsutredningen förordat.»

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1960

Behovet av utbildning i allmänbildande ämnen för den aktiva befälspersonalen.

Befälsutredningens förslag redovisas i propositionen å s. 57—

60, vartill torde få hänvisas.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

»Befälsutredningen har konstaterat, att det aktiva befälet för uppgifterna

som utbildare bör ha ett visst mått av kunskaper i allmänbildande ämnen.

Detta kunskapsmått preciseras sålunda: för underbefäl kunskaper motsvarande

mellanstadiet i den nuvarande realskolan, för underofficerare

kunskaper å realexamensnivå och för officerare kunskaper å studentexamensnivå.

Jag biträder utredningens nu redovisade principuppfattning rörande behovet

av civila kunskaper och dessas allmänna nivå för respektive befälskategorier.

Vikten av en tillräcklig allmänbildningsbredd hos envar kategori

av utbildningsbefäl blir enligt min uppfattning alltmer framträdande

med hänsyn tagen till den fortgående höjningen av allmänbildningsnivån

hos de värnpliktiga. Ävenså kräver den av mig förordade förbättringen

av personalens rent militära, taktiska och tekniska skolning en motsvarande

fond av civila kunskaper som grund.

För närvarande ges som framgått av den lämnade redogörelsen en allmänbildande

undervisning inom det militära systemet, för underbefälsaspiranter

och underbefäl vid instruktörsskolorna och för underofficersoch

officersaspiranter vid försvarets läroverk. Utredningen har föreslagit

att detta system alltjämt skall äga bestånd. Jag ger min anslutning härtill.

Ej minst med hänsyn till principen att samtliga värnpliktiga skall

utgöra rekryteringsgrunden för de tre aktiva befälskårerna är det av vikt att

ge möjlighet till komplettering och höjning av de civila kunskaperna inom

ramen för det militära utbildningssystemet. I likhet med utredningen finner

jag därvid riktigt och ändamålsenligt att den praktiska utformningen av

utbildningen efter hand på tjänligaste sätt anpassas till den fortskridande

skolreformen.

Jag övergår så till att närmare behandla de olika befälskategoriernas

utbildning.

Beträffande underbefälet har utredningen föreslagit, att undervisningen

i allmänbildande ämnen bibehålies vid samma tidsmässiga omfattning som

nu gäller eller i allt ca 700 timmar. Jag biträder förslaget härutinnan ävensom

vad av utredningen anförts beträffande innehållet i utbildningen i

nuläget och på längre sikt. Jag finner väsentligt att som av utredningen

förordats utbildningen efter hand på effektivaste sätt anpassas till utbildningen

inom det allmänna skolväsendet. Vikten härav bär även understrukits

av ett antal remissmyndigheter, bland andra skolöverstyrelsen,

överstyrelsen för yrkesutbildning samt försvarets skolnämnd. Ej minst betydelsefullt

synes mig härvidlag bli yrkeslinjernas inom enhetsskolan framtida

utformning och kursinnehåll. Jag förutsätter att de i sammanhanget

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1960

17

berörda, ansvariga myndigheterna, allt efter som resultaten av skolväsendets

omdaning låter sig överblicka effektivt inriktar och utformar här

ifrågavarande undervisning i syfte att utveckla och vidmakthålla en kvalitativt

god underbefälskår.

Vidkommande underofficerarnas allmänkunskaper har utredningen

förutsatt att de framgent bör avse kunskaper motsvarande nuvarande

fullständiga realexamen. Jag ger min anslutning till denna uppfattning,

och biträder i konsekvens härmed även utredningens förslag att utbildningen

för underofficersaspiranter vid försvarets läroverk regelmässigt bör

bedrivas enligt R-linjens fordringar. Vad nu sagts bör gälla även ifråga om

underofficersaspiranter ur marinen och flygvapnet. Jag ger vidare min tillstyrkan

till vad utredningen anfört beträffande den tidsmässiga omfattningen

av R-linjens utbildning samt till dess synpunkter på anpassningen

av underofficersaspiranternas utbildning till utvecklingen inom det allmänna

undervisningsväsendet.

Utredningen har förutsatt att liksom hittills skett värnpliktiga eller fast

anställda, som förklaras lämpliga för officer syrket men saknar erforderlig

studiekompetens, skall kunna vid försvarets läroverk erhålla kompletterande

utbildning till studentexamensniva. Jag biträder detta förslag.

Likaså finner jag att utredningen anfört bärande skäl för en neddämpning

av studietakten vid studentlinjerna och föreslår därvid att utredningens

alternativ II, innebärande oförändrat antal studieterminer men förlängning

av terminerna, vinner tillämpning. Jag delar emellertid utredningens uppfattning

att då organisatoriska förutsättningar föreligger en övergång till

en kursgång enligt alternativ I bör prövas. Härigenom skulle nämligen

åstadkommas möjligheter att utan förlängning av den totala utbildningstiden

till officer låta kursgången för samtliga elever regelmässigt avse fullständig

studentexamen.

Den av mig nu förordade studiegången har i första hand avsett arméns

elever. Chefen för flygvapnet har anfört att en förlängning av läsåret med

ca 2 månader ej bör ske utan närmare undersökningar rörande konsekvenserna

härutinnan beträffande flygvapenaspiranternas utbildning. Jag förutsätter

att vid en övergång till nu föreslagen kursgång den praktiska utformningen

sker så att i likhet med vad hittills varit fallet behörig hänsyn tages

till de speciella förhållandena vid övriga försvarsgrenar.

Då det gäller den detaljmässiga utformningen av kursinnehållet å

studentlinjerna har utredningen framhållit som lämpligt att vederbörande

myndigheter följer den pågående reform- och försöksverksamheten inom

den gymnasiala utbildningen med särskild hänsyn till försvarsläi overkets

speciella villkor för att allteftersom resultaten av denna verksamhet lämnar

fasta hållpunkter för bedömanden inge förslag i syfte att kontinuerligt

förbättra studiemöjligheterna vid läroverket. Jag ger min anslutning till

utredningens synpunkter härvidlag.

2—582 00 B i haag till riksdagens protokoll 1960. 6 samt. Nr 113

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande lir 113 år 1960

I detta sammanhang torde få anmälas att i ett i december föregående

år avgivet betänkande (Praktiska gymnasier, SOU 1959:44) vederbörande

utredningsman föreslagit inrättande av en ny gymnasielinje, den praktiska

gymnasielinjen, enligt förslaget bl. a. avsedd att ge en lämplig förutbildning

för officersyrket. Undervisning å den nya linjen skulle lämnas

dels vid de nuvarande högre allmänna läroverken och folkskoleseminarierna

dels vid nyinrättade, särskilda praktiska gymnasier. Utredningsmannen

föreslår härvid, att försvarets läroverk skall omvandlas till ett

särskilt praktiskt gymnasium. Betänkandet i fråga är för närvarande föremål

för remissbehandling.

Vad angår den av befälsutredningen upptagna frågan rörande utnyttjandet

av utbildningskapaciteten vid försvarets läroverk vill jag erinra om

att jag i årets statsverksproposition (punkt 136) anmält, att frågan varit

under beredning inom försvarsdepartementet. Jag uttalade att frågan kunde

kräva ytterligare överväganden. Jag finner det önskvärt att utbildningskapaciteten

vid läroverket utnyttjas på bästa sätt och anser att, som utredningen

förordat, i samverkan mellan de militära myndigheterna och

skolöverstyrelsen olika åtgärder bör undersökas för att åstadkomma bästa

möjliga utnyttjande av läroanstalten ifråga.

I anslutning till vad folkpartiets ungdomsförbund uttalat rörande utbildning

av folkhögskolekaraktär vill jag framhålla, att i den förordade

skolningen av befälspersonal torde komma att innefattas erforderlig utbildning

i medborgarltunskap och allmänna samhällsfrågor.»

Befälsstaten vid ett normalinfanteriregemente m. m. Befälsutredningens

förslag redovisas i propositionen å s. 67—81, vartill torde få hänvisas.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

»Befälsutredningen har angivit behovet av aktivt yrkesbefäl vid ett

normalinfanteriregemente till 66 officerare, 43 underofficerare och 108

underbefäl, häri icke inräknad personal vid för armén gemensamma kårer

m. m. I förhållande till nuläget innebär förslaget en ökning med 2 officerare,

1 underofficer och 20 underbefäl.

Utredningen har utgått från den principiella uppfattningen att krigets

krav bör vara avgörande för befälsstatens utseende såväl i krigsorganisationen

som i fredsorganisationen.

Som underlag för sina beräkningar av behovet av officerare har utredningen

tagit vissa positioner i krigsorganisationen, vilka utredningen ansett

vara så kvalificerade att yrkesutbildade officerare erfordras för deras

bestridande. Till dessa positioner har hänförts uppgifterna att föra bataljon

(motsvarande) och högre förband samt kvalificerade stabsuppgifter.

Utöver denna grupp av yrkesofficerare, av utredningen benämnd det normerande

skiktet, erfordras ett antal individer i ständig tjänst för utbildning,

det rekryterande skiktet.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113 är 1960

19

Behovet av officerare har som förut nämnts angivits till 66. Härvid har

förutsatts att en befattning för major, chef för mobiliseringsavdelningen,

tillkommer. Förslaget har tillstyrkts av remissmyndigheterna. Särskilt

må nämnas att statens organisationsnämnd vid översyn av stabs- och förvaltningstjänsten

konstaterat ökad arbetsbelastning på mobiliseringsavdelningen.

Jag tillstyrker utredningens förslag och räknar således med att

en maj or sbefattning tillkommer för ifrågavarande arbetsuppgifter vid varje

infanteriregemente.

I underlaget för beräkningen av officersbehovet har utredningen förutsatt

att en ställföreträdande kompanichefsbefattning skall finnas vid ettvart

av tre skyttekompanier och i befälsuppsättningen vid utbildningen

av plutonchefsskoleelever. Jag har ingen erinran häremot.

Likaledes förutsätter jag, att en särskild central befälsgrupp, omfattande

bl. a. fyra officerare, skall vara organiserad vid normalinfanteriregemente.

Utredningen har angivit antalet fänrikar per normalinfanteriregemente

till 6. I de 1942 redovisade beräkningarna var motsvarande antal 10, därvid

dock förutsattes tre fänriksår. Sedan 1952 gäller emellertid att fänrik

befordras till löjtnant efter två år. Därvid inrättas, i den mån vakant

ordinarie beställning icke finnes, extra ordinarie löjtnantsbeställning. Utredningen

synes ej ha åsyftat någon principiell förändring i nuvarande

ordning. Då jag ej anser att ytterligare ordinarie löjtnantsbeställningar

bör tillkomma, förutsätter jag att för normalinfanteriregemente skall finnas

24 ordinarie löjtnanter och sammanlagt 10 icke-ordinarie löjtnanter eller

fänrikar. I övrigt beräknar jag i enlighet med utredningens förslag per

regemente 1 överste, 1 överstelöjtnant, 1 överstelöjtnant eller major, 4

majorer och 25 kaptener.

När det gäller beräkningsgrunderna för underofficerare och underbefäl

har utredningen bl. a. förutsatt att befattning som kompaniadjutant, vilken

för närvarande avses för alternativt fanjunkare eller rustmästare/överfurir,

normalt skall bestridas av underbefäl. Jag biträder förslaget. I anslutning

till uttalanden av arméchefen och statens organisationsnämnd

vill jag dock framhålla att detta ej utesluter att underofficer i särskilda

fall placeras i befattningen. Med hänsyn till under officerskårens nuvarande

ålderssammansättning och den omständigheten att underbefälskåren

ännu ej är fullt utbyggd kan också speciella förhållanden föreligga under

en övergångsperiod.

Utredningen beräknar att i den centrala befälsgruppen skall ingå 4

underofficerare, av vilka 2 förvaltare i trupptjänst och 2 fanjunkare. Jag

föreslår, att alla i befälsgruppen ingående underofficerare skall vara förvaltare

i trupptjänst med placering, 2 i lönegrad Ao 17 och 2 i lönegrad

Ao 15. Pensionsåldern för dylik förvaltare hör vara 50 år.

Svenska underofficersförbundet har ansett att underofficer även bör

kunna placeras som ställföreträdande kompanichef. Jag kan såtillvida bi
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1960

träda denna uppfattning att jag anser att underofficer tillfälligtvis bör

kunna fungera som ställföreträdande kompanichef. Ett principiellt normsystem

beträffande den fast anställda personalens uppgifter måste nämligen

ha sådan flexibilitet att under särskilda förhållanden en befattningshavare

bör kunna utnyttjas för honom näraliggande uppgifter.

Utredningen har föreslagit att pensionsåldern för underbefälet sänkes

från 55 år till 52 år. Statskontoret, försvarets socialbyrå och underbefälsförbundet

har ansett den nuvarande pensionsåldern lämplig, medan

chefen för armén förordat en sänkning till 50 år. Jag är icke beredd att

förorda någon ändring i underbefälets nuvarande pensionsålder. Ytterligare

undersökningar bör enligt min mening verkställas om bl. a. rekryteringen

av vissa inretjänstbefattningar. I detta hänseende bör prövas om ej vissa

arvodesbefattningar för pensionerad underofficer kan utbytas mot befattningar

för aktivt underbefäl. Förhallandena vid arméns övriga truppslag

och övriga försvarsgrenar bör också belysas ytterligare.

Beträffande underofficerskåren förutsätter jag i övrigt för kommenderingar

och reserv sammanlagt 1 fanjunkare och 5 sergeanter. Då jag

eljest ej funnit anledning till erinran mot utredningens beräkning kommer

alltså behovet av underofficerare vid ett normalinfanteriregemente

att uppgå till 43 beställningshavare av vilka 2 förvaltare (i stabs- och förvaltningstjänst),

4 förvaltare (i trupptjänst), 22 fanjunkare och 15 sergeanter.

För aktivt underbefäl har utredningen med angivna utgångspunkter

beräknat 108 beställningshavare. Jag har icke funnit anledning

till erinran mot denna beräkning. Mitt ställningstagande i fråga om underbefälets

pensionsålder kan dock föranleda att framdeles behov av ett något

ökat antal uppkommer. Jag beräknar att underbefälsstaterna skall fördelas

på 80 rustmästare eller överfurirer och 28 furirer.

I fråga om antalet beställningar för överste, överstelöjtnant och överstelöjtnant

eller major har jag icke föreslagit någon ändring. För 16 infanteriregementen

finnes för närvarande sammanlagt beställningar för 50

majorer, 368 kaptener, 401 ordinarie löjtnanter, 34 förvaltare i Ao 15

(i stabstjänst), 258 fanjunkare, 388 sergeanter samt 1 387 rustmästare,

överfurirer och furirer. Beställningar för extra ordinarie löjtnanter och

fänrikar redovisas ej i personalförteckning. Vid genomförande av vad jag

i det föregående föreslagit samt under beaktande av att krigsskolans övningskompani

utgår och att vid II, 118, 119 och 120 förekommer avvikelser

från normalstaten i behovet av underofficerare för stabs- och förvaltningstjänsten

erfordras beställningar för 64 (+14) majorer, 400 ( +

32) kaptener, 384 (— 17) ordinarie löjtnanter, 34 (±0) förvaltare (i

stabstjänst), 64 förvaltare (i trupptjänst) — 32 (+ 32) i Ao 17 och 32

(+32) i Ao 15 — 354 (+ 96) fanjunkare, 240 (—148) sergeanter och

1 728 (+ 341) underbefäl, av vilka 1 280 bör vara rustmästare eller överfurirer.

Arméchefen har uppgivit att i samband med förbandsrationalise
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1960

21

ringarna inom armén beställningar för 5 fanjunkare, 11 sergeanter och

92 underbefäl kan överföras till infanteriet. Med utgångspunkt häri erfordras

vid infanteriet ytterligare beställningar för 14 majorer, 32 kaptener,

64 förvaltare (i trupptjänst) — 32 i Ao 17 och 32 i Ao 15 — 91

fanjunkare och 249 underbefäl.

Befälsbehovet vid kavalleriet, som av utredningen beräkningsmässigt

jämställts med ett normalinfanteriregemente, kan i huvudsak tillgodoses

inom befintliga personalstater, dock erfordras sammanlagt 4 beställningar

för förvaltare (i trupptjänst) — 2 i Ao 17 och 2 i Ao 15. I fråga om ryttmästare,

löjtnanter, sergeanter och underbefäl föreligger visst överskott.

Jag återkommer senare denna dag till frågan om erforderliga förändringar

i personalstaterna för nästa budgetår vid anmälan av proposition

angående vissa avlönings- m. fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel.

Utredningen har funnit att ur krigsorganisatorisk synpunkt behov ej

föreligger att vid infanteriet och kavalleriet anställa officerare och underofficerare

på reservstat. Detta konstaterande bygger emellertid i fråga om

officerare på förutsättningen att viss utbyggnad av antalet officersbeställningar

vid staber, skolor m. m. äger rum. Utredningen har föreslagit, att

reservstatsinstitutet skall bibehållas i syfte att underlätta genomförandet

av organisationsförändringar. Utredningens förslag har lämnats utan erinran

av alla remissinstanser utom statskontoret. Jag anser mig för egen

del böra biträda utredningens förslag. Ytterligare underlag för ett bedömande

av frågan kommer emellertid att finnas sedan arméns personalstater

genomräknats under ledning av den delegation jag förutsätter skola

tillkallas för uppgiften. Till frågan om förändringar i arméns reservstat

för nästa budgetår återkommer jag vid anmälan av propositionen angående

vissa avlönings- m. fl. anslag. I samma proposition ämnar jag också anmäla

frågan om en avveckling av nuvarande anordning med ständigt

tjänstgörande reservpersonal enligt 1942 års försvarsbeslut.

I anslutning till vad jag i det föregående anfört rörande underbefälets

pensionsålder m. m. vill jag ta upp vissa frågor berörande avlöningsförmåner

till innehavare av för pensionerad personal avsedda arvodesbefattningar

inom försvaret. För närvarande finnes inrättade dylika befattningar,

avsedda för pensionsavgången underofficer och officer med arvode

i anslutning till löneklasserna A: 16, A: 17 och A: 18 respektive A: 24,

A: 26, A: 29, Bil och B: 3. Arvodet utgår när fråga är om pensionsavgången

(formellt kompetent) personal med belopp motsvarande lönen i

den för befattningen angivna löneklassen minskad med vederbörandes

egenpension. Anställes i arvodesbefattning reservanställd, värnpliktig eller

civil (icke formellt kompetent) personal, bestämmes avlöningsförmånerna

enligt andra grunder. Reservutnämnd personal åtnjuter härvid arvode

motsvarande lönen i den löneklass, som vederbörande tillhör i sin egen
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1960

skap av anställningshavare i reserven. Värnpliktig officer eller underofficer

anställes som extra tjänsteman i viss, med hänsyn till vederbörandes

militära grad bestämd lönegrad, medan civil personal åtnjuter lön som

extra tjänsteman med placering i lönegrad med hänsyn till vederbörandes

arbetsuppgifter enligt försvarets civilförvaltnings prövning.

Sedan Kungl. Maj :t den 25 maj 1956 uppdragit åt försvarets civilförvaltning

att verkställa översyn av löneställningen för arvodesbefattningar

för pensionerad militär personal, har civilförvaltningen med skrivelse den

30 maj 1958 överlämnat resultaten av den verkställda översynen. Civilförvaltningen

har därvid i sammandrag förordat följande. Samtliga nuvarande

arvodesbefattningar inplaceras i lönegrad på grundval av en värdering

efter vanligen tillämpade normer av de med befattningen förenade

arbetsuppgifterna. All icke formellt kompetent personal anställes som

civila tjänstemän med placering i den lönegrad som bestämts på grundval

av sagda värdering. Formellt kompetent personal åter förutsättes erhålla

arvode motsvarande viss kvotdel av lönen i samma lönegrad.

Som jag nyss nämnt har jag funnit det böra undersökas huruvida icke

vid armén ett antal arvodesbefattningar för pensionerad underofficer lämpligen

bör ersättas med befattningar för aktivt underbefäl. Bland annat

med hänsyn härtill anser jag icke att någon värdering på sätt civilförvaltningen

föreslagit av samtliga arvodesbefattningar bör ifrågakomma. Pensionsavgången

personal bör alltjämt anställas enligt hittillsvarande grunder.

Jag föreslår emellertid att vid försvaret nu befintliga arvodesbefattningar

i A: 16 och A: 26 uppflyttas till A: 17 respektive A: 27. Härvid

erhålles anknytning till slutlöneklassen för tjänstetidsbefordrad fanjunkare

respektive major. I fråga om den icke formellt kompetenta personalen

ansluter jag mig till civilförvaltningens förslag. Prövning av löneställningen

bör alltjämt göras av civilförvaltningen, överläggningar har förts

med berörda personalorganisationer som biträtt vad nu föreslagits.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder

för genomförande fr. o. m. nästa budgetår av vad här föreslagits. Merkostnaderna

till följd av här föreslagna åtgärder kan för nästa budgetår

beräknas till totalt knappt 250 000 kronor. Huvuddelen av kostnaderna

hänför sig till försvarsgrenarnas avlöningsanslag och beaktas vid den slutliga

beräkningen av dessa anslag.»

Övergång mellan olika karriärer. Befälsutredningens förslag redovisas

i propositionen å s. 89—92, vartill torde få hänvisas.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

»Utredningens förslag rörande möjligheten till övergång från lägre till

högre yrkeskarriär har av remissinstanserna allmänt ansetts vara av stor

vikt och har också givits en i princip enhällig anslutning.

Enligt min mening är det av stor betydelse att inom ett befälssystem

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1960

23

vid sidan av normala rekryteringsvägar beredes varje anställd möjlighet

att nå den ställning inom befälsorganisationen som motsvarar vederbörandes

reella förutsättningar. Jag biträder sålunda helt utredningens

förslag om vidgade möjligheter till övergång från den aktiva underofficerskåren

till officerskåren liksom också om möjligheter för aktivt underbefäl

att övergå till underofficerskåren. Utredningens förslag såväl beträffande

kursgång som beträffande krav på kunskaper i civila och militära

ämnen synes väl avvägda. Jag vill erinra om att jag förutsätter, att

en för alla officerare obligatorisk krigshögskolekurs skall tillkomma och att

denna studiegång ovillkorligen kräver studentexamenskompetens.»

Övergångsanordningar i samband med ändrad utbildningsgång för aktivt

befäl. Befälsutredningens förslag redovisas i propositionen å s. 93—95, vartill

torde få hänvisas.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

»I anslutning till de föreslagna förändringarna beträffande utbildningsgången

för de tre aktiva befälskårerna har befälsutredningen framhållit,

att speciella åtgärder bör vidtagas för att möjliggöra en smidig övergång

från nu gällande till föreslaget utbildningssystem. Jag finner befälsutredningens

förslag i berörda avseenden lämpliga och biträder desamma.

I anslutning till svenska officersförbundets förslag om viss kostnadsfri

undervisning vid försvarets brevskola vill jag erinra om att möjligheter

till dylik kostnadsfri brevskoleundervisning redan nu förefinnes för det

fall undervisningen i fråga är inordnad i förbandens ordinarie utbildning

av det aktiva befälet. Utbildningen i språk, historia och vapenteknik torde

dock i många fall med hänsyn till lokala omständigheter bäst bedrivas

som enskild utbildning. Det synes därför rimligt att lämna möjlighet till

att utbildningen i nu nämnda ämnen, även om den sker som enskild utbildning,

kan ges kostnadsfritt.

Beträffande befälsutredningens förslag att aktiva underofficerare,

vilka vid övergången till ett nytt befälsordningssystem uppnått en ålder

av 40 år eller mera, icke skall erhålla den kompletterande utbildning till

kompanichef i fält, som avses delges yngre underofficerare, vill jag framhålla

att 40-årsgränsen givetvis måste betraktas såsom norm. Även äldre

underofficer bör sålunda kommenderas till ifrågavarande utbildning om

han därtill bedömes särskilt lämplig.

Den kompletterande kvartermästarutbildningen bör anordnas på sådant

sätt, att inom ramen för organisatoriska och personella tillgångar

bästa resultat uppnås. Med denna utgångspunkt bör närmare prövas om

utbildningen lämpligast anordnas regementsvis, militärområdesvis eller

för varje truppslag.»

Det värnpliktiga befälet. Befälsutredningens förslag redovisas i propositionen

å s. 99—106 och 107—109, vartill torde få hänvisas.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1960

Departementschefen har för egen del anfört följande.

»Den svenska arméns krigsorganisation är i ordets verkliga mening en

folkarmé, uppbyggd på den allmänna värnpliktens grund. Förbandens

meniga soldater är samtliga värnpliktiga och likaså utgöres den ojämförligt

största delen av befälspersonalen av värnpliktigt befäl. Yrkesbefälet slutligen

rekryteras direkt ur de värnpliktigas led.

Den grundsyn beträffande det värnpliktiga befälets betydelse, som framförts

av befälsutredningen, ger jag min anslutning. Jag finner det vara

av avgörande vikt att denna personal liksom även de meniga värnpliktiga

inom ramen för våra resurser erhåller bästa möjliga utbildning och repetition

och finner det likaledes angeläget att systemet så utformas, att

de enskilda medborgarnas aktiva intresse för sina uppgifter i landets försvar

tillvaratages på ett sätt, som både ger tillbörlig erkänsla åt individens

insatser och effektivast möjligt tjänar att stärka organisationen. Av väsentlig

betydelse härvidlag är även verksamheten inom den frivilliga befälsutbildningsrörelsen.

Det kan konstateras att remissinstanserna — ej minst intresseorganisationerna

— allmänt anslutit sig till dessa synpunkter. Under beredningen

inom departementet har värnpliktsorganisationerna liksom reservpersonalens

organisationer beretts tillfälle att under hand framföra ytterligare

synpunkter.

Jag övergår så att dryfta utredningens förslag beträffande värnpliktspersonalen.

I fråga om nu gällande tidsmässiga omfattning av den grundläggande

utbildningen av det värnpliktiga befälet — för underbefälsuttagna 324

dagar, för underofficersuttagna 450 dagar samt för officersuttagna (450 +

180 =) 630 dagar — har befälsutredningen ej förutsatt några förändringar.

Uttagning för värnpliktig officersutbildning skall likaledes alltjämt ske

efter frivilligt åtagande. Även nu utgående premier för respektive kategorier

förutsättes vara oförändrade. Däremot har utredningen förordat

att en väsentlig kvalitativ höjning skall komma till stånd i fråga om underofficersutbildningen

samt att denna även skall omfatta utbildning av

värnpliktiga kvartermästare och stabsunderofficerare. Jag biträder till alla

delar utredningens förslag och ger även min anslutning till att den värnpliktiga

officersutbildningen uppdelas, på sätt förutsatts, i skolmässig utbildning

och praktisk trupptjänst.

Jag vill understryka vad utredningen uttalat angående vikten att på

bästa sätt tillvarataga de kvalificerade befälsämnen som återfinnes bland

de underofficersuttagna. En rätt avvägd och rätt genomförd utbildning

av denna grupp synes mig framför andra åtgärder ägnad att stimulera de

värnpliktiga för vidare utbildning till värnpliktig officer, reservofficer

eller aktiv yrkesofficer. Vederbörande myndigheter har också i nu angivet

syfte, efter vad jag inhämtat, redan inlett en genomgripande revidering av

de bestämmelser som reglerar utbildningen av de underofficersuttagna.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1960

25

Vad beträffar utbildningen av värnpliktiga kvartermästare förutsätter

jag att de synpunkter rörande kassatjänst, som anförts av försvarets civilförvaltning,

beaktas vid den detaljmässiga utformningen av utbildningen.

Under den fortsatta tjänstgöringstiden skall enligt gällande bestämmelser

alla som under grundutbildningen utbildats till befäl eller som krigsplaceras

såsom befäl — utöver de för alla värnpliktiga gällande tre repetitionsövningarna

om 30 dagar — fullgöra befälsövning om 10 dagar i omedelbar

anslutning till varje repetitionsövning. Utredningen har ansett att

därutöver särskilda befälsövningar om sammanlagt 30 dagar bör tillkomma

för värnpliktiga underofficerare och officerare. Samtliga remissmyndigheter

har i princip givit sin anslutning härtill.

Jag finner att utredningen på ett övertygande sätt motiverat nödvändigheten

av att införa nämnda särskilda befälsövningar och biträder förslaget.

Till vad utredningen föreslagit beträffande övningarnas innehåll och uppläggning

kan jag likaledes ansluta mig. Jag förutsätter således, att värnpliktiga

som utbildats till underofficerare och officerare eller, utan att

ha genomgått sådan utbildning, krigsplacerats i underofficers- och officersbefattningar,

skall ha att fullgöra två särskilda befälsövningar om vardera

15 dagar mellan första och andra respektive andra och tredje repetitionsövningarna.

Med hänsyn till motiven för övningarnas införande bör tjänstgöringsskyldigheten

ej uttagas av den som till följd av uppskov eller av annan

anledning ej krigsplaceras.

I detta sammanhang vill jag redovisa min uppfattning beträffande de

grader, vilka de värnpliktiga bör tilldelas i samband med utbildning och

tjänstgöring. Som framgått av den förut lämnade redogörelsen innebär

nuvarande förordnandebestämmelser att den värnpliktiga befälspersonalen

enligt särskilda regler gradmässigt nedflyttas ett steg i förhållande till

den grad, som uppnåtts i samband med grundutbildningen. Befälsutredningen

har föreslagit, att dessa bestämmelser ej skall gälla värnpliktiga

underofficerare och officerare i och med att de får skyldighet att fullgöra

särskilda befälsövningar. Jag anser detta i princip riktigt. Förordnandebestämmelserna

bör omarbetas i anslutning härtill. Dock finner jag, att

för sådan befälspersonal som på grund av olika omständigheter ej kommer

att inkallas till och fullgöra särskilda befälsövningar nuvarande bestämmelser

alltjämt bör gälla.

Jag förutsätter, att de särskilda befälsövningarna förlägges till sådana

tidpunkter under året att i görligaste mån hänsyn tages även till de värnpliktigas

civila förhållanden i fråga om studier in. in.

Civilförsvarsstyrelsen har föreslagit, att värnpliktigt befäl, som överföres

till civilförsvaret, skall ha att fullgöra den sista särskilda bcfälsövningen

inom civilförsvaret. Enligt vad jag anfört i det föregående bör

tjänstgöringsskyldighet endast uttagas av befäl som är krigsplacerat inom

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottels utlåtande nr 113 är 1960

krigsmakten. Frågan om förlängd utbildning av civilförsvarets befäl bör

ej prövas i förevarande sammanhang. Jag vid tillägga, att formerna för

ifrågavarande överföring av värnpliktigt befäl för närvarande är under utredning.

Jag anser, att tjänstgöringspremie bör utgå till den som fullgjort särskild

befälsövning. Jag anser även utredningens förslag rörande premiens

storlek väl avvägt. En premie om 250 kronor bör alltså utgå för varje

fullgjord särskild befälsövning. Införande av nu åsyftade premier erfordrar

ändringar i värnpliktsavlöningskungörelsen. Beslut härom bör ankomma

på Kungl. Maj :t.

I samband med yttranden över befälsutredningens förslag har chefen

för marinen yrkat, att särskilda befälsövningar skall införas även vid

kustartilleriet. Motsvarande yrkande beträffande flygvapnets värnpliktiga

befälspersonal har ställts av flygvapenchefen. Vad respektive försvarsgrenschefer

i ämnet anfört har övertygat mig om lämpligheten att införa

särskilda befälsövningar med den längd och med den uppdelning, som

förutsatts för arméns värnpliktiga, även vid kustartilleriet och flygvapnet,

varför jag biträder förslagen härom. Jag förutsätter härvid, att premie

skall utgå för tjänstgöringen på sätt föreslagits för arméns värnpliktiga.

De årliga kostnaderna för nu föreslagna särskilda befälsövningar, innefattande

kostnader för premier, kan beräknas uppgå till vid armén ca

2 100 000 kronor, vid kustartilleriet ca 190 000 kronor och vid flygvapnet

ca 40 000 kronor.

Jag upptar så frågan om möjligheterna att avbalansera kostnaderna för

de föreslagna särskilda befälsövningarna och därtill knutna premier. Befälsutredningen

har därvid föreslagit, att Kungl. Maj :t skall bemyndigas

att enligt vissa regler avkorta gällande utbildningstider för värnpliktiga

med högst 7 dagar. Genomsnittligt skulle härigenom för varje värnpliktig

den sammanlagda utbildningstiden nedgå med ca 3,5 dagar, innebärande

en kostnadsminskning med ca 2 900 000 kronor.

Jag biträder utredningens förslag. Möjlighet till ifrågavarande avkortning

bör finnas i fråga om all värnpliktstjänstgöring enligt 27 § 1. värnpliktslagen

med undantag av befäls- och repetitionsövningar och även

innefatta marinens och flygvapnets värnpliktiga. De årliga besparingarna

kan för sistnämnda försvarsgrenar beräknas till ca 240 000 kronor för

marinen och ca 300 000 kronor för flygvapnet. De redovisade kostnadsökningarna

för särskilda befälsövningar jämte premier kan alltså avbalanseras

inom ramen för nu löpande kostnader för de värnpliktigas utbildning

och tjänstgöring.

Vad jag nu föreslagit rörande särskilda befälsövningar och viss avkortning

av de värnpliktigas tjänstgöring påkallar vissa ändringar i värnpliktslagen.

Jag avser, att framdeles återkomma med förslag härom.

Befälsutredningen har konstaterat att antalet värnpliktiga som uttagits

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1960

27

för underofficer sutbildning vissa år varit avsevärt högre än som organisatoriskt

varit erforderligt. Däremot har antalet värnpliktiga, som genomgått

officersutbildning under det senaste decenniet årligen understigit det

behövliga antalet.

Jag finner de av utredningen föreslagna normerna för att bestämma uttagningsbehovet

lämpliga och biträder desamma. Jag vill understryka vad

utredningen anfört rörande angelägenheten av att uttagningen helt ansluter

sig till de krigsorganisatoriska behoven. Vad gäller utbildningen av

värnpliktiga officerare anser jag det vara betydelsefullt att uttagningen

alltjämt sker efter frivilligt åtagande. Det framstår därvid som angeläget

att, som jag tidigare framhållit, utbildningen vid plutonchefsskolorna bedrives

på sådant sätt att den i sig själv verkar rekryteringsstimulerande.

Meritvärderingen av värnpliktig befälsutbildning liksom av reservofficersutbildning

har också en avsevärd betydelse för rekryteringen. Det är därför

av vikt, att de undersökningar i ämnet som pågår inom 1954 års värnpliktsavlöningsutredning

snarast fullföljes.

Vad gäller utbildningen av värnpliktigt befäl vill jag understryka vad

befälsutredningen anfört rörande den frivilliga befälsutbildningsrörelsens

betydelse såväl vad gäller den allmänna verksamheten som de speciella

befälskurserna. Jag anser i likhet med utredningen väsentligt att även fortsättningsvis

repetitions- och befordringsutbildning för samtliga värnpliktiga

befälskategorier kommer till stånd enligt nu gällande principer. Vid

införande av föreslagna särskilda befälsövningar blir dock repetitionsutbildningen

ej aktuell för huvuddelen av de värnpliktiga officerarna och

underofficerarna. Jag finner härvid, i anslutning till vad chefen för armén

och centralförbundet för befälsutbildning anfört, önskvärt att sådana

värnpliktiga, som på grund av särskilda omständigheter, uppskov etc.,

icke avses inkallade till befäls- eller repetitionsövningar, genomgår frivillig

repetitionsutbildning inom den frivilliga befälsutbildningen. Jag förutsätter,

att i förekommande fall genom vederbörande myndighet orientering

sker till sådana värnpliktiga om de för dem speciella förhållandena.

Jag vill framhålla att någon valfrihet mellan obligatorisk och frivillig utbildning

ej kan ifrågakomma. Premie skall ej heller utgå för frivillig repetitionsutbildning.

Det är enligt min uppfattning betydelsefullt att vid den frivilliga befälsutbildningen

målsättning och inriktning av kurserna anpassas till den

fortgående taktiska och organisatoriska utvecklingen och att därvid ej

minst kraven på förmåga till självständigt chefskap å olika nivåer uppmärksammas.

Jag förutsätter att vederbörande myndigheter utformar erforderliga

bestämmelser med bänsyn härtill och att respektive intresseorganisationer

beredes tillfälle att inkomma med yttrande.

Från ett antal organisationer har framhållits som önskvärt att möjligheter

öppnas för övergång under den fortsatta tjänstgöringstiden från

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1960

värnpliktsbefäl till reservbefäl. Jag finner dessa frågor beaktansvärda och

upptager dem till behandling i nästföljande avsnitt rörande reservbefäl.»

Reservbefälet. Befälsutredningens förslag redovisas i propositionen å s.

122—128, vartill torde få hänvisas.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

»Arméns reserver omfattar för närvarande pensionsavgångna förtidsavgångna,

reservanställda och värnpliktsavgångna officerare, underofficerare

och civilmilitär personal. Dessutom finnes pensionsavgånget underbefäl

samt övergångsanställda furirer i reserv. Anställningen i reserv upphör

enligt vissa regler med utgången av det kalenderår varunder 38 eller 47

års ålder uppnås. Tillstånd att kvarstå i reserv efter 47 års ålder kan medgivas.

Tjänstgöringen i fredstid omfattar i regel 48 dagar för varje hel

treårsperiod. Reservpersonal uppbär under tjänstgöring lön efter i stort

sett samma grunder som motsvarande aktiv personal. Till reservpersonal

utgår vidare särskilda reservbefälstraktamenten och ekiperingshjälp. Vid

avgång ur reserven är förtidsavgången och reservanställd personal berättigad

till pension eller däremot svarande engångsbelopp. Pension eller

engångsbelopp bestämmes till särskilda belopp beroende på om avgång

sker vid 38, 47 eller 55 års ålder. Värnpliktsavgången personal är berättigad

till pension (engångsbelopp) vid 55 års ålder.

Befälsutredningens förslag innebär i huvudsak följande. Underofficerare

och underbefäl skall ej vidare anställas i reserven. Däremot har utredningen

funnit erforderligt, att reservofficersinstitutionen bibehålies. Utredningen

föreslår emellertid — förutom förstärkt grundutbildning för reservanställda

officerare — ändringar i tjänstgöringsskyldigheten för förtidsavgångna

och reservanställda officerare. Reservpensionsförmånerna anses

böra ersättas med ett premiesystem enligt vilket premier utgår för grundutbildning

samt efter sammanlagt 170 dagars obligatorisk fredstjänstgöring

respektive ytterligare 150 dagars sådan tjänstgöring. Obligatorisk tjänstgöring

efter 47 års ålder förutsättes ej förekomma. Premie anses ej böra

utgå till den som anställts efter uppnådda 43 års ålder. Vissa principiella

ändringar förutsättes därjämte i fråga om avlöningsförmåner m. m.

Jag upptar först befälsutredningens förslag rörande reservunderofficerare

och reservunderbefäl. Utredningen har funnit, att inom infanteriet

och kavalleriet krigsorganisatoriskt behov av dessa kategorier ej föreligger.

Detta konstaterande har ej mött invändning från arméchefen, som emellertid

anmält att ett dylikt behov kan förefinnas vid övriga truppslag. Jag är

med hänsyn härtill ej beredd taga ställning till utredningens förslag om

slopande av reservunderofficers- och reservunderbefälsinstitutionerna

förrän detaljerat krigsorganisatoriskt underlag föreligger beträffande samtliga

truppslag. I avbidan på slutligt ställningstagande i frågan bör emellertid

endast pensionsavgången underofficers- och underbefälspersonal upptagas

i reserv.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1960 29

Beträffande behovet av en reservofficersinstitution vill jag anföra följande.

Den arméorganisation, grundad på idén om allmän värnplikt och av den

storleksordning, som av statsmakterna fastställts genom 1958 års försvarsbeslut,

innefattar ett mycket stort antal kompanienheter och förband av

motsvarande storlek och betydenhet, vilka ovillkorligen som chefer eller

ställföreträdande chefer kräver befäl, på vilka kvalitativt höga krav måste

kunna ställas. Dessutom finnes inom organisationen ett stort antal befattningar

i staber vid såväl de stationära som de mobila krigsförbanden, vilka

kräver speciellt rekryterad och utbildad personal av hög kvalitet. Det är

varken ur ekonomiska eller andra synpunkter möjligt att anställa aktivt

yrkesbefäl i den omfattning som skulle erfordras om alla dessa befattningar

skulle besättas med sådant befäl. Ej heller är det rimligt eller möjligt

att tvångsvis ålägga värnpliktigt befäl den avsevärda utökning av utbildning

och tjänstgöring som erfordras för att erhålla, vidmakthålla och

utveckla kompetens för bestridande av åsyftade befattningar. Därför måste

enligt min mening i arméns befälsorganisation ingå personal, som efter

frivilligt åtagande underkastar sig en avsevärd utbildning och tjänstgöringsskyldighet

utöver vad som kan åläggas det övriga värnpliktiga befälet.

I likhet med utredningen räknar jag därför med att reservofficersinstitutionen

vid armén skall bibehållas.

Rekryteringen av reservpersonal bör i princip baseras på redovisade

krigsorganisatoriska behov. För infanteriet och kavalleriet har befälsutredningen

angivit ett årligt rekryteringsbehov av reservofficerspersonal om

ca 90. Härvid har ej hänsyn tagits till rekrytering av reservofficerare för

civilförsvarets behov. Jag anser mig kunna godtaga utredningens beräkning.

Vid den fortsatta planeringen bör även civilförsvarets behov uppmärksammas.

Den av mig i det föregående omnämnda delegationen bör

jämväl ha till uppgift att i anslutning till preciserade krigsorganisatoriska

underlag ange behoven av reservofficerspersonal för övriga truppslag inom

armén. Rekrytering av reservofficerspersonal till dessa truppslag bör

övergångsvis ske med återhållsamhet.

Vad gäller utbildningen av reservofficerare har befälsutredningen föreslagit

en förlängning av grundutbildningen i förhållande till nuläget med

ca 5l/2 månader. Reservofficersorganisationerna har bejakat behovet av en

förbättrad och förlängd utbildning men förmenat att av bl. a. rekryteringsskäl

förlängningen bör begränsas.

Med hänsyn till ett framtida krigs karaktär måste — som jag också

tidigare påpekat — skärpta krav ställas i de befattningar, för vilka reservofficerare

avses. Jag anser därför i likhet med de militära myndigheterna

en förstärkning av reservofficerarnas grundutbildning ofrånkomlig och

tillstyrker utredningens förslag. Två speciella reservofficerskurser, I och

IT, om 90 dagar respektive 80 dagar bör således tillkomma. Grundutbild
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1960

ningen för reservofficer kommer alltså att —- inräknat trupptjänstgöring

om 30 dagar — omfatta tillhopa 200 dagar utöver utbildningen för värnpliktig

officer. Pågående utbildning till officer i reserv förutsättes ej innebära,

att vederbörande enligt värnpliktslagen eljest åliggande skyldighet

att fullgöra repetitions- och befälsövningar icke skall uttagas. Enligt min

mening bör i värnpliktslagen intagas föreskrift av innebörd att den som

uttagits för utbildning till officer i arméns reserver har att — utöver den

för värnpliktig officer stadgade utbildningstiden -— fullgöra fortsatt tjänstgöring

om tillhopa högst 200 dagar. Jag avser att framdeles återkomma

med förslag till härav betingad ändring i värnpliktslagen.

Till vad utredningen i övrigt föreslagit rörande reservofficers utbildning

och tjänstgöring kan jag ansluta mig. Reservofficers fredstjänstgöring

intill 47 års ålder bör alltså omfatta 7 reservbefälskurser och 4 repetitionsövningar

om tillhopa 320 dagar. Med hänsyn till att framdeles behov av

förändringar i reservbefälets tjänstgöringsförhållanden kan aktualiseras,

förutsätter jag, att reservofficer skall vara skyldig att underkasta sig

jämkningar i sättet för kursers och övningars fullgörande; dock att tjänstgöringsskyldigheten

sammanlagt må omfatta högst 320 dagar och antalet

kurser och övningar tillhopa skall utgöra högst 11. Beträffande tjänstgöringsskyldigheten

för från aktiv stat förtidsavgången officer biträder jag

utredningens förslag.

Vad gäller reservofficers utbildning anser jag det böra undersökas huruvida

en begränsad del av denna utbildning lämpligen kan ske i form av

brevundervisning med efterföljande prov.

Då det gäller det ekonomiska vederlaget till reservofficerare föreslår

utredningen att nuvarande pensionsförmåner ersättes av premier, som

bör anknytas till nu gällande allmänna principer rörande premievederlag

till värnpliktiga och sålunda vara skattefria. Föreslagen övergång från

tjänstepension till premievederlag har i allmänhet tillstyrkts men ett flertal

remissinstanser har ställt sig avvisande till utredningens förslag beträffande

storleken av de föreslagna premierna.

Vad gäller lön och övriga reservofficerarna tillkommande förmåner har

utredningen förutsatt dessa oförändrade i förhållande till vad nu är stadgat.

Konstruktionen av lönen har angivits som värnpliktslön i graden +

lönefyllnad = lön för aktiv officer i motsvarande grad. Dessa förslag har

allmänt tillstyrkts, dock har ett antal remissmyndigheter funnit konstruktionen

av lönen mindre praktisk.

Vederlagen till reservofficerare för utbildning och tjänstgöring bör enligt

min uppfattning ges ett sådant innehåll och sådan utformning att den

enskildes insats på tillbörligt sätt honoreras och att bästa möjliga såväl

rekryterande som kvarhållande effekt erhålles. Jag anser härvid allmänt

taget utredningens förslag ändamålsenliga. Bl. a. med hänsyn till den av

statsmakterna beslutade allmänna tjänstepensioneringen är det av vikt

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113 är 1960

31

att de speciella vederlagen utöver lön in. m. ges formen av premier i stället

för pension. Dock bör enligt min mening eftersträvas att de premier som

utfaller under själva anställningstiden som reservofficer även kan ges

värde- och standardbeständighet på sätt som redan sker exempelvis i fråga

om avgången fältflygarpersonal. För nämnda kategori anges utgående

premie som en summa motsvarande ett visst antal månadslöner och premierna

är ej skattefria.

Vad gäller premier för genomgångna reservofficerskurser (I och II)

ansluter jag mig till utredningens förslag. Bestämmelser i ämnet bör intagas

i värnpliktsavlöningskungörelsen.

Jag finner i övrigt lämpligt, att bestämmelser rörande reservofficerspersonalen

direkt ansluter sig till den nuvarande anställningsformen som

fast anställd, varvid jag förutsätter att de för reservpersonalen nu gällande

speciella förhållandena rörande rätt att välja förband och kvarbli vid detsamma

etc. bibehålies. Jag anser dock att vid en allmän indelning av

befälskategorierna denna indelning bör ges en sådan utformning att utredningens

princip rörande reservbefälet såsom en speciell grupp av värnpliktsbefäl

upprätthålles.

Med hänsyn till vad i det föregående anförts vill jag föreslå att vederlag

till reservofficerare för tjänstgöring såsom utredningen föreslagit utgår

i form av premier. Jag föreslår, att premie efter fullgjord tjänstgöringsperiod

i reserv av 170 dagar skall utgå med belopp motsvarande fyra

månadslöner i löneklass A 13, ortsgrupp 4, samt att premie efter andra

tjänstgöringsperioden om ytterligare 150 dagar skall bestämmas till fyra

månadslöner i löneklass A 21, ortsgrupp 4. Med nu gällande avlöningsbestämmelser

kommer sålunda de av utredningen föreslagna premierna att

uppräknas från 3 000 kronor till 4 872 kronor respektive från 4 000 kronor

till 7 504 kronor.

De föreslagna sammanlagda premierna för reservofficerarnas utbildning

och tjänstgöring kommer därmed att uppgå: för grundutbildningen som

värnpliktig till 5 000 kronor och för den fortsatta tjänstgöringen som

reservofficer till 12 376 kronor eller till i allt 17 376 kronor. Det bör uppmärksammas

att i nu nämnda belopp ej ingår premier för utbildning till

värnpliktig officer om 3 600 kronor.

Till förtidsavgången aktiv personal bör utgå premie som jämkats med

hänsyn till omfattningen av den fullgjorda tjänstgöringen i reserv. Jag

biträder utredningens förslag att premie ej skall utgå till den som inträtt

i reserv efter uppnådda 43 år.

Till utredningens förslag beträffande rätt för värnpliktig kapten att

inträda i reserv, dock utan rätt till premie, kan jag ansluta mig.

Vad utredningen i övrigt föreslagit rörande officer i reserv kan jag

biträda. Jag ansluter mig även till utredningens förslag att för närvarande

anställd reservpersonal skall äga kvarstå på nu gällande villkor.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1960

Vad nu föreslagits beträffande anställning, tjänstgöring och vederlag

till officer i arméns reserver avviker i betydande utsträckning från bestämmelserna

i 1943 års reservbefälskungörelse. Kungl. Maj :t bör erhålla bemyndigande

att besluta om erforderliga bestämmelser.

Jag avser att snarast låta verkställa översyn av anställningsvillkoren

för övrig reservpersonal inom försvaret i syfte att åstadkomma en anpassning

till vad nu föreslagits beträffande officer i arméns reserver.

Jag förutsätter, att för närvarande anställd reservofficerspersonal beredes

tillfälle att övergå till tjänstgöring enligt de nya bestämmelserna.

Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att meddela närmare bestämmelser om

formerna och villkoren för dylik överföring.

Jag upptager så till dryftande ett antal frågor av principiellt intresse,

som aktualiserats vid remissbehandlingen av befälsutredningens betänkande.

Vid ärendets beredning inom försvarsdepartementet har representanter

för reserv- och värnpliktsorganisationerna beretts tillfälle att lämna

kompletterande synpunkter.

Då det gäller möjligheterna att frivilligt åtaga sig utbildning till värnpliktig

officer och reservofficer har framhållits, att den alltmer bundna

kursgången vid de akademiska läroanstalterna skapar svårigheter för vissa

värnpliktiga. Enligt min uppfattning är det av väsentlig betydelse att det

militära utbildningssystemets utformning inom ramen för vad som är organisatoriskt

och personellt möjligt i görligaste mån undanröjer sådana svårigheter.

Jag vill erinra om att enligt gällande och även nu föreslagen ordning

utbildningen till värnpliktig officer kan genomgås vid tre alternativa

kurser, nämligen vinterlinje, sommarlinje och delad sommar linje. De sistnämnda

linjerna har inrättats just med tanke på den studerande ungdomen.

Jag förutsätter, att vederbörande lokala instanser under den obligatoriska

underofficersutbildningen på ett klargörande sätt informerar de

värnpliktiga om dessa valmöjligheter. Svårigheter torde även kunna uppstå

för vissa aspiranter att med hänsyn till den civila studiegången genomgå

den föreslagna grundläggande reservofficersutbildningen. Jag har därför

för avsikt att låta vederbörande myndigheter förutsättningslöst pröva möjligheterna

att anordna en reservofficerskurs I under tiden 1/6—1/9 att

erbjudas som alternativ till huvudkursen 1/4—1/7. Reservofficerskurs II

avses pågå 5/6—25/8 och torde ej medföra några problem av här antydd

art.

Ett antal organisationer har påpekat önskvärdheten av att ge möjlighet

för värnpliktiga officerare att genomgå den grundläggande reservofficersutbildningen

vid senare tidpunkt, exempelvis i åldern 26—32 år. Därutöver

har framhållits, att även äldre värnpliktiga officerare borde kunna

erbjudas möjlighet att övergå till reservofficersorganisationen.

Jag finner de anförda förslagen vara av konstruktivt intresse och har

för avsikt att även låta dessa frågor genom vederbörande myndigheter bli

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1960

33

föremål för en allsidig prövning. Härvid bör respektive intresseorganisationer

beredas tillfälle att inkomma med synpunkter. Som förutsättning

vid prövningen bör gälla att antalet individer, som kan beredas tillfälle till

reservanställning, alltid måste vara direkt knutet till redovisat krigsorganisatoriskt

behov. Vidare bör vid prövningen av det vederlag, som skall

utgå till officer, som anställes vid liögre ålder än den som norm angivna,

förutsättas att ersättningen måste stå i bestämd relation till den tid, vederbörande

kan utnyttjas i organisationen i de för reservpersonal avsedda befattningarna.

Vissa kvoteringsregler bör övervägas. Detta är nödvändigt,

såväl ur statsekonomiska synpunkter som med hänsyn till skälig rättvisa,

individerna emellan. Jag vill också framhalla, att som villkor för reservanställning

måste i varje fall gälla, att vederbörande har undergått utbildning

av den omfattning, som avses för den grundrekryterade personalen.

För det fall av mig i det föregående omnämnda fortsatta undersökningar

rörande reservunderofficersinstitutionen skulle medföra att denna institution

bedömes böra bibehållas, finner jag lämpligt att prövning av motsvarande

art även sker beträffande värnpliktiga underofficerare.

Betydelsen av att de reservanställdas och värnpliktigas civila kompetens

och erfarenhet på ett effektivt sätt tillgodogöres vid inplaceringen i krigsorganisationen

har starkt under strukits av ett antal remissinstanser. Jag

finner det angeläget med hänsyn både till organisationens effektivitet och

till psykologiska synpunkter att en rationell personalplacering kommer till

stånd. Jag vill erinra om att jag i det föregående föreslagit att vid varje

infanteriregemente skall tillkomma en regementsofficer, chef för mobiliseringsavdelningen,

i vilkens uppgifter den personalplacerande verksamheten

skall inta en central plats.

I det föregående har jag i ett antal fall räknat med att rekrytering till

reserven i vissa fall skall upphöra i avbidan på resultaten av ytterligare

utredningar. Jag förutsätter att, i de fall det visar sig att anställning bör

ske även i fortsättningen, i sammanhanget aktuell personal beredes möjlighet

till reservanställning så fort slutlig ställning kunnat tagas.»

Tjänsteställningsförliållanden. Befälsutredningens förslag redovisas i

propositionen å s. 140 och 141, vartill torde fa hänvisas.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

»Föreskrifter om tjänsteställningsförliållanden utfärdas av Konungen i

kommandoväg. Jag har emellertid funnit angeläget att i detta sammanhang

framföra min uppfattning i hithörande fråga.

Befälsutredningens förslag till tjänsteställning har av flertalet remissinstanser

icke befunnits lämpligt. Sålunda har yrkats att grad och befattning

skall sammanfalla och alt samma titel i princip ej bör utnyttjas

för olika befälsnivåer. Även har ansetts alt reserv- och värnpliktspersonalen

nedvärderats.

3—582 eo Bihang till riksdagens protokoll 1960. 6 saml. Nr 113

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande nr 113 är 1960

Enligt min uppfattning innebär den av utredningen redovisade föreslagna

tjänsteställningen en i och för sig logisk och konsekvent genomförd

ordning. Som jag tidigare framhållit är det emellertid önskvärt och

nödvändigt att befälssystemen inom de olika delarna av krigsmakten

bringas till så stor överensstämmelse som möjligt. Jag avser därför att

låta verkställa en fortsatt bearbetning av tjänsteställningsproblemen avseende

krigsmakten i dess helhet. Härvid bör som förutsättning gälla att

den av mig inledningsvis angivna förändringen av underofficerarnas kårbenämning

slutligt fixeras. Även en förändring av den aktiva underbefälskårens

benämning kan komma alt aktualiseras i sådant sammanhang.

Vid den fortsatta beredningen bör de aktiva befälskårernas speciella

kompetens beaktas ävensom de i remissbehandlingen framförda synpunkterna

rörande vikten av att grad och befattning sammanfaller, varvid tillbörlig

hänsyn måste tagas även till den icke aktiva befälspersonalen.

Vägledande vid ett ställningstagande bör slutligen vara att åstadkomma

ett logiskt sammanhang mellan uppgifter i krigsorganisationen och tjänsteställning.

Den allmänna, militära och sociala värderingen av krigsmaktens

befälspersonal måste nämligen enligt min uppfattning ske utifrån

uPPgifterna i den organisation där alla olika kategorier sammanföres,

d. v. s. krigsorganisationen.

Inom försvarsdepartementet har redan vissa preliminära förarbeten

kommit till stånd. Jag avser att efter inhämtande av ytterligare bedömningsunderlag

framför allt beträffande förhållandena vid övriga försvarsgrenar

låta utforma slutligt förslag till tjänsteställning och underställa

detsamma Kungl. Maj ds prövning.»

Kostnadsberäkningar. Befälsutredningens förslag redovisas i propositionen

å s. 143—146, vartill torde få hänvisas.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

»Ett genomförande av de av mig i det föregående framlagda förslagen

medför vissa förändringar med avseende å personalstaterna för ett normalinfanteriregemente.

I förhållande till personalförteckningarna för

budgetåret 1959/60 innebär dessa förändringar beträffande officerare att

staten vid ett normalinfanteriregemente ökas med två beställningar och i

fråga om underofficerare med en beställning. I fråga om underbefälet

har räknats med en ökning av 20 beställningar, som uteslutande avser

rustmästare/överfurir. De sammanlagda merkostnaderna, som blir en följd

av de föreslagna förändringarna av personalstaterna vid ett normalinfanteriregemente,

kommer för infanteriförbanden (pansarinfanteriförbanden

icke medtagna) alltsa att sammanlagt uppgå till ett belopp av i avrundat

tal 6 miljoner kronor. Det är emellertid härvid att märka, att ett fullföljande

av nu gällande principer rörande underbefälsorganisationen torde

konsekvensmässigt komma att medföra en utbyggnad av den nuvarande

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1960

35

underbefälsstaten till minst samma eller större omfattning än jag förordat,

varför de faktiska kostnadsökningarna torde kunna uppskattas till

1,8 miljon kronor. Det är vidare att märka, att dessa merkostnader kommer

att belasta budgeten endast efter uppkommande möjligheter att

rekrytera dessa stater. Beträffande arméns övriga truppslag saknas för

närvarande underlag att bedöma storleken av eventuella statändringar.

I samband med den av mig föreslagna effektiviseringen av det aktiva

yrkesbefälets utbildning uppkommer vissa årliga merutgifter för traktamenten.

Jag uppskattar dessa kostnader till sammanlagt 250 000 kronor.

Mitt förslag om införande för officers- och underofficersutbildade värnpliktiga

vid de tre försvarsgrenarna av särskilda befälsövningar om vardera

15 dagar jämte premie om 250 kronor för vardera av dessa övningar torde

medföra en årlig kostnadsökning av totalt ca 2,3 miljoner kronor. Den av

mig föreslagna avkortningen av tjänstgöringstiden för de värnpliktiga kan

emellertid samtidigt beräknas medföra en kostnadsminskning om tillhopa

ca 3,4 miljoner kronor.

Förslagen beträffande reservofficerarna innebär dels ökad grundutbildning,

dels ändrade former för vederlag, innebärande övergång från pensionssystem

till premiesystem. Rekryteringsbehovet per år av reservofficerare

vid infanteriet och kavalleriet beräknar jag till ca 90. Motsvarande

genomsnittliga antal i tjänst kvarstående efter avgångar uppskattas till

ca 78. Med utgångspunkt häri har jag för reservofficerens grundutbildning

räknat med samma kostnad som utredningen, 10 730 kronor, eller

sammanlagt (90 x 10 730 =) 965 700 kronor. För den fortsatta utbildningen

och tjänstgöringen har jag såsom av det föregående framgått på

andra beräkningsgrunder än av utredningen tillämpade uppräknat de av

utredningen föreslagna premierna från 3 000 kronor till 4 872 kronor,

respektive från 4 000 kronor till 7 504 kronor. Med utgångspunkt i övrigt

från utredningens beräkningar torde nu ifrågavarande kostnader komma

att uppgå till (78 x 33 874 =) 2 642 172 kronor. Kostnaderna för genomförande

av mitt förslag beträffande reservofficerarna torde alltså kunna

uppskattas till (965 700 + 2 642 172 = ) i runt tal 3,g miljoner kronor. Detta

innebär i förhållande till nuläget en kostnadsminskning av ca 600 000 kronor.

Härvid är att märka att mitt förslag beträffande övergång från pension

till premievederlag innebär en överflyttning av kostnader från tolfte

till fjärde huvudtiteln, vilka kostnader icke beräknats i gällande kostnadsram

för försvaret. En slutgiltig fixering av rekryteringsbehovet vid övriga

truppslag är som nämnts icke möjlig förrän ett preciserat krigsorganisatoriskt

underlag framtagits. Den hittillsvarande reservofficersrekryteringen

uppgår i allt vid armén till ca 350. Med utgångspunkt i sistnämnda tal

torde den totala inbesparingen vid en övergång till nytt reservofficerssystem

kunna beräknas till ca 2,5 miljoner kronor.

Beträffande kapitalbudgeten torde vissa kostnader bli aktuella med an
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande nr 113 dr 1960

ledning av bl. a. inrättandet av obligatorisk allmän krigshögskola samt en

aspirantskola för infanteriet, förlängningar av krigsskoleutbildningen för

blivande aktiva officerare, effektivisering av aktiva officerares och underofficerares

vidareutbildning vid infanteriets skjutskola ävensom bibehållandet

av värnpliktiga kadettskolor. Enligt av arméstaben under hand inhämtade

uppgifter kan de sammanlagda kostnaderna för härav föranledda

byggnadsåtgärder uppskattas till ca 6 miljoner kronor.

Utredningen har vid sina personalberäkningar utgått från nuvarande

tjänstgöringsförhållanden för arméns aktiva befäl. I anslutning härtill får

jag erinra om att militära arbetstidskommittén den 29 juni 1959 avgivit

betänkande angående arbetstiden för viss militär och civilmilitär personal

(SOU 1959:26). Remissmyndigheterna har genomgående ställt sig positi\a

till att man söker astadkomma en fastare reglering av tjänstgöringstiden

för denna personal. Emellertid har berörda myndigheter ej ansett

det möjligt att utan försöksverksamhet taga ställning till hur denna reglering

skall åstadkommas.

Med anledning av vad som sålunda förevarit vill jag betona vikten av

att — icke minst mot bakgrunden av den förbättring av arbetstidsförhållandena,

som de senare åren genomförts på arbetsmarknaden i stort —

en tillfredsställande ordning åstadkommes i fråga om bestämmande av

den militära och civilmilitära personalens arbetstid. En reglering bör dock

föregås av viss försöksverksamhet.

Jag har med hänsyn till frågans angelägenhetsgrad med stöd av Kungl.

Maj :ts bemyndigande denna dag tillkallat en särskild beredning med uppdrag

att svara för igångsättande och genomförande av försöksverksamheten.

Beredningen består av företrädare för försvarsdepartementet, försvarsgrenarna

och berörda personalorganisationer. Försöken skall enligt de för beredningens

arbete meddelade direktiven syfta till att klargöra hur en arbetstidsreglering

i dess olika delar bör utformas för att målsättningen för den

militära utbildningen skall kunna hållas. För olika praktiskt prövade lösningar

av arbetstidsfrågan bör klargöras de olika moment, som kan påverka

kostnaderna för en reglering av arbetstiden.»

Departementschefens hemställan. Departementschefen har anfört följande.

»I det föregående har jag redovisat huvudpunkterna i 1954 års befälsutrednings

betänkande och remissinstansernas däröver avgivna utlåtanden

samt framlagt mina synpunkter och förslag. Huvudpunkterna i föreslagna

grunder för befälsordningens vid armén utformning liksom grunderna för

de olika befälskårernas uppgifter, rekrytering, utbildning och tjänstgöring

bör underställas riksdagens prövning. Jag förutsätter, att det framdeles

skall ankomma på Kungl. Maj :t att meddela erforderliga bestämmelser

rörande grunderna för befälsordningens utformning in. in. Det ankommer

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113 är 1960

37

vidare på riksdagen att besluta om föreslagna premier till värnpliktiga för

fullgjord särskild befälsövning och genomgången reservofficersutbildning

vid armén liksom om grunderna för reservofficers vid armén tjänstgöring

och ekonomiska förmåner. Jämväl i dessa fall bör Kungl. Maj :t ha att utfärda

erforderliga föreskrifter.

Som jag anfört i det föregående avser jag att i annat sammanhang återkomma

med förslag till erforderliga ändringar i värnpliktslagen.

Slutligen vill jag erinra om att vissa ändringar föreslagits beträffande

avlöningsförmåner i för pensionerad personal avsedda arvodesbefattningar

vid försvaret.

Genomförandet av här framlagda förslag bör ske med början den 1

juli 1960.»

Utskottet

Den nuvarande befälsordningen bygger i stora delar på de principer,

som angåvos i 1942 års försvarsbeslut. Den militärtekniska utveckling,

som därefter skett, har emellertid i hög grad påverkat arten och omfattningen

av det militära befälets uppgifter.

Sedan ett decennium tillbaka har pågått ett utredningsarbete i syfte att

åstadkomma en ny befälsordning, som svarar mot dessa förändringar.

Detta har speciellt gällt befälskårernas principiella uppbyggnad och de olika

kårernas uppgifter, rekrytering och utbildning. Det av departementschefen

nu framlagda förslaget bygger i allt väsentligt på de resultat, till vilka 1954

års befälsutredning kommit. Dess förslag har till sina huvuddrag tillstyrkts

av de militära myndigheterna och även vunnit anslutning av de

olika personalorganisationerna.

Utskottet noterar med tillfredsställelse, att ett förslag till befälsordning

nu framlagts för riksdagen. Detsamma avser i princip hela armén men

har begränsats i fråga om personalstaterna till främst infanteriet. Departementschefen

ämnar emellertid att efter ytterligare undersökningar

framlägga motsvarande preciserade förslag beträffande arméns övriga

truppslag. Departementschefen har vidare för avsikt att låta verkställa

fortsatt översyn rörande befälssystemet även vid marinen och flygvapnet.

Utskottet finner detta angeläget, då det är av betydelse, att försvarsgrenarnas

befälssystem får största möjliga överensstämmelse ej minst med

hänsyn till de pågående strävandena mot en utökad integration av försvarsmaktens

olika funktioner.

Det pågående reformarbetet inom försvarsväsendet har undan för undan

vidgat underlaget för rekryteringen av den aktiva officerskåren. En förankring

av officersyrket hos hela folket framstår som ett samhällsintresse

av största betydelse. Den åstundade demokratiseringen av officersrekryteringen

torde, såsom av propositionen framgår, nu ha uppnåtts. Härvid kan

nämnas, att, såsom 1954 års befälsutredning påvisat, en förskjutning skett

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1960

i socialgrupperingen inom officersknrserna med ett allt starkare inslag

av kadetter från socialgrupperna II och III liksom att inslaget av dessa

båda socialgrupper är något större bland dem som rekryteras till officersyrket

än bland de högskolestuderande i allmänhet.

Då det gäller att taga ställning till en ändamålsenlig befälsordning och

till befälets inbördes gruppering, ha i det föreliggande förslaget befälets

uppgifter preciserats med hänsyn till de krav, som ställas på försvarsmakten

i krig och därav betingade förberedelser i fred. Utskottet ansluter

sig till de principiella synpunkter, som därvid varit bestämmande, och anser

alltså, att det alltjämt bör finnas tre grupper av yrkesbefäl i ständig

tjänst, motsvarande de nuvarande tre grupperna: officerare, underofficerare

och underbefäl med den fördelning och avgränsning av uppgifter, som

föreslagits i propositionen. Härav följer, att utskottet avstyrker motionen

11:770.1 densamma har yrkats införande av s. k. enhetsbefäl. I motiveringen

härför åberopas ett förslag, som reservationsvis framförts i 1948

års befälsutredning. Detta förslag byggde emellertid på en ordning med

icke en utan två aktiva befälskårer; i krigsorganisationen skulle dock alltjämt

ingå tre befälsgrupper. Det må erinra» om att det nu föreliggande

förslaget med tre olika befälskårer i princip tillstyrkts av remissinstanserna,

även av de närmast berörda intresseorganisationerna.

Beträffande befälets uppgifter, rekrytering och utbildning vill utskottet

framhålla följande.

Kompliciteten i den tekniska utvecklingen och denna utvecklings konsekvenser

för stridens förande har i hög grad ökat det militära befälets

betydelse. Större krav måste ställas på befälsföringen. Det må erinras om

att en kvalitativ förbättring av krigsmaktens befäl var en av riktlinjerna

i 1958 års försvarsbeslut. Vidare må framhållas, att de ökade möjligheterna

för snabba och överraskande krigsutbrott med åtföljande krav på omedelbart

stridsberedda förband understryka angelägenheten av att den aktiva

befälspersonalen utnyttjas på effektivaste sätt för viktiga befattningar inom

krigsorganisationen.

Det är mot bakgrunden av en nödvändig skärpning av kraven på allt

arméns befäl, som frågan om befälets uppgifter, rekrytering och utbildning

måste bedömas.

Vad först beträffar den aktiva officerspersonalen innebära de föreslagna

förändringarna i nu gällande utbildningsgång, att utbildningen entydigt inriktas

på krigsorganisationens befattningar som bataljonschef eller högre

och på ledningen i fredsorganisationen av utbildning av befäl och soldater

ävensom övrig militär fredsverksamhet. Mot den sålunda angivna målsättningen

har utskottet under hänvisning till vad i det föregående anförts

icke något att erinra.

I likhet med departementschefen vill utskottet understryka vikten av

att officersrekryteringen liksom hittills är fallet sker ur hela värnplikts
-

massan.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1960

39

Grundutbildningen blir enligt det föreliggande förslaget till tiden oförändrad

men föreslås intensifierad genom inrättandet av en aspirantskola samt

uppdelning av den nuvarande krigsskolan på en yngre och en äldre kurs.

Förslagen, som syfta till en tidig yrkesinriktning, böra godtagas.

Vad beträffar den fortsatta utbildningen som officer föreslås tillkomma

en allmän krigshögskolekurs för samtliga aktiva officerare. Genom densamma

skall den aktive officeren bibringas formell kompetens för bataljonschefsskap

eller motsvarande i krigsorganisationen. Av skäl, som i det

föregående åberopats, tillstyrkes förslaget. Såsom förutsatts bör denna kurs

vara organisatoriskt fast anknuten till nuvarande krigshögskoleutbildning.

En ledande princip i det föreliggande befälsordningsförslaget har, såsom

framgått, varit att i ökad utsträckning tillgodose krigsorganisationens

behov av kvalificerat befäl. Det har därvid befunnits angeläget att tilldela

även de aktiva underofficerarna sådana uppgifter och sådant ansvar i krigsorganisationen,

att deras mångåriga erfarenhet och yrkesvana utnyttjas

på effektivaste sätt. Utskottet ansluter sig härtill och vill därför tillstyrka,

att underofficerarna skola i princip krigsplaceras som kompanichefer eller

bestrida andra befattningar på motsvarande nivå samt att i fred på plutonchefsnivå

svara för utbildningen av värnpliktiga eller ombesörja häremot

svarande speciell lärarverksamhet av kvalificerat slag. Dessa mera malctpåliggande

uppgifter kräva givetvis, att underofficerarnas utbildning vidgas.

Det synes därför enligt utskottets mening riktigt, att denna personals utbildning

tidigt inriktas på taktisk utbildning samt att utbildningen i truppföring

och trupputbildning till sin omfattning ökas. Tillkomsten av en

särskild truppslagsskola för underofficerare med den innebörd, som av

departementschefen angivits, synes lämplig och tillstyrkes.

Även det aktiva underbefälet avses skola bättre än vad hittills varit

fallet utnyttjas som en kvalificerad yrkeskår. Större självständighet i fredsutbildningsarbetet

och en inriktning på underhållstjänsten i fält eller andra

viktiga befattningar på motsvarande nivå i krigsorganisationen karakterisera

förslaget. Detsamma biträdes av utskottet, som även tillstyrker inrättandet

av en kvartermästarskola för utbildning till befattning som kvartermästare

i fält.

I propositionen har framlagts förslag till befälsbehovet vid ett normalinfanteriregemente.

Vid denna beräkning har krigets krav ansetts vara

avgörande för befälsstatens utseende såväl i krigsorganisationen som i

fredsorganisationen. Det må erinras om att beträffande krigsorganisationen

1958 års försvarsbeslut innebar en personell förstärkning på bataljonsoch

kompanichefsposterna genom tillförandet av självständiga ställföreträdarebefattningar.

Som beräkningsteknisk utgångspunkt i fråga om officersbehovet

ha tagits vissa kvalificerade befattningar i krigsorganisationen.

Utskottet har icke något att erinra mot de angivna grunderna, enligt

vilka befälsslaten vid ett normalinfanteriregemente kommer att öka med

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1960

2 officerare, 1 underofficer och 20 underbefäl. Härvid är emellertid att

märka, att, såsom departementschefen framhållit, ett fullföljande av nu

gällande principer rörande underbefälsorganisationen konsekvensmässigt

skulle komma att medföra en utbyggnad av den nuvarande underbefälsstaten

till minst samma eller större omfattning än vad som nu förordats.

Utskottet ansluter sig till departementschefens uppfattning rörande betydelsen

av att en befälsordning skall kunna vid sidan av normala rekryteringsvägar

lämna varje anställd möjlighet att nå den ställning inom befälsorganisationen,

som motsvarar vederbörandes personliga förutsättningar.

Utskottet vill därför tillstyrka förslaget om vidgade möjligheter

till övergång från den aktiva underofficerskåren till officerskåren liksom

om möjligheter för aktivt underbefäl att övergå till underofficerskåren.

Utskottet delar den i propositionen framförda grundsynen beträffande

det värnpliktiga befälets betydelse. I en värnpliktsarmé som vår är det

av vikt, att denna befälspersonal erhåller bästa möjliga utbildning främst

med hänsyn till de viktiga uppgifter, som densamma har att bestrida i

krigsorganisationen. Det nu föreliggande förslaget innebär icke någon förändring

i den hittillsvarande grundutbildningen men utbildningens innehåll

föreslås få en kvalitativ lyftning mot större självständighet i chefsbefattningar

i fält. Från statsmakternas sida har tidigare framhållits angelägenheten

av att det värnpliktiga befälet under den fortsatta tjänstetiden

på frivillighetens väg kompletterar sina kunskaper utöver vad som kan

ske under de för alla värnpliktiga gemensamma repetitionsövningarna. Det

har emellertid konstaterats, att denna frivilligutbildning till sin kvantitativa

omfattning icke uppnått avsett resultat. I propositionen föreslås därför

skola tillkomma två befälsövningar om vardera 15 dagar. Med hänsyn

till det värnpliktiga befälets betydelse i krigsorganisationen och angelägenheten

av att beredskapskravet upprätthålles vill utskottet i likhet med de

hörda remissinstanserna tillstyrka detta förslag. Utskottet har heller icke

något att erinra mot att för varje dylik befälsövning skall utgå premie å

250 kronor. I detta sammanhang må framhållas, att enligt det föreliggande

förslaget skall genom rörliga in- och utryckningsdagar för samtliga värnpliktskategorier

första tjänstgöringstiden kunna avkortas med i genomsnitt

3,5 dagar. Bärande skäl synas utskottet tala härför. Uppkommande

kostnadsökningar som följd av ifrågavarande befälsövningar torde härigenom

kunna avbalanseras.

Såsom i det föregående framhållits torde befälsföringen till följd av

kompliciteten i det moderna kriget bli svårare. Större krav måste därför

ställas på det militära befälet. Angelägenheten därav underströks också i

1958 års försvarsbeslut. Vad nu sagts gäller givetvis även reservofficerarna.

Dessa skola enligt propositionen ha att vid sidan av de aktiva officerarna

och underofficerarna i krigsorganisationen bestrida viktiga befattningar

som kompanichef och motsvarande. Utskottet ansluter sig till detta förslag

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1960

41

rörande reservofficerarnas uppgifter och finner det därför vara ett oeftergivligt

villkor, att reservofficersutbildningen förstärkes, vilket också med

skärpa framhållits av de militära myndigheterna i deras remissyttranden.

Departementschefens förslag i detta avseende innebär en förlängning av

den grundläggande utbildningen med ca 5 månader. Utskottet finner angeläget,

att en förstärkning av nu avsedd omfattning kommer till stånd och

tillstyrker den i propositionen föreslagna utbildningsgången till och tjänstgöringen

som reservofficer. Utskottet är emellertid medvetet om att sådan

förlängd tjänstgöringsskyldighet kan medföra svårigheter i rekryteringshänseende.

Det är därför angeläget, att reservofficerarnas förmåner bestämmas

så och att deras tjänstgöringsskyldighet avväges och uttages på sådant

sätt, att största möjliga rekryteringsfrämjande och kvarhållande effekt ernås.

Utskottet vill i anslutning härtill uttala, att utskottet delar departementschefens

uppfattning rörande den konstruktiva innebörden i vissa förslag,

som framförts av olika intresseorganisationer bland annat i fråga om möjligheterna

att vid högre ålder än den förordade normen förutsätter övergå

från värnpliktig officer till reservofficer. Dessa och andra möjligheter att

underlätta reservofficersrekryteringen böra bli föremål för fortsatt uppmärksamhet.

Beträffande den principiella användningen av reservofficerare har i

motionen II: 768 yrkats, att dessa i vissa fall även böra kunna ifrågakomma

för krigsplacering som bataljonschef eller i likställda befattningar.

Med anledning härav vill utskottet erinra om alt departementschefen i den

föreliggande propositionen uttalat vikten av att i krigsorganisationen placeras

den, som är mest lämpad för uppgiften oavsett den inom fredsorganisationen

gällande kårindelningen och att härvidlag individuell och praktisk

prövning i varje särskilt fall göres. Utskottet finner skäl tala för

denna uppfattning och ansluter sig till densamma. Härigenom torde motionens

syfte i detta avseende bli tillgodosett.

Reservofficerarna ha nu att välja mellan reservpension och ett mot

denna svarande engångsbelopp. Vid en tjänstgöringsskyldighet till 47 års

ålder uppgår för närvarande pensionen till 1 152 kronor, att uppbäras från

och med ingången av året efter det vederbörande fyllt 55 år. Å pensionen utgår

rörligt tillägg å ca 83 %. Engångsbeloppet utgör ca 9 120 kronor. Upplysningsvis

må nämnas, att 1951 års riksdag har beträffande frågan om

sammanträffande av pension med statlig lön eller pension fastställt, i vilken

omfattning det rörliga tillägget på reservpensionen får utgå vid dylikt sammanträffande.

Med ledning av riksdagsbeslutet ha utarbetats särskilda

maximeringsregler. Viss reservpersonal måste sålunda — beroende på den

innehavda civila löneklassplaceringen respektive den åtnjutna tjänstepensionens

storlek in. in. — vara beredd på att utgående reservpension genom

gällande maximeringsföreskrifter kan bli avsevärt reducerad. Detta gäller

i statlig tjänst anställda reservofficerare, vilka dock endast torde utgöra en

mindredel av här ifrågavarande personal.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1960

Enligt vad utskottet under hand inhämtat torde för närvarande ca 50 %

av avgångna reservofficerare välja vederlaget i form av engångsbelopp.

Med hänsyn, bland annat, till utvecklingen på pensionsområdet har departementschefen

föreslagit att vederlaget utöver lön i fortsättningen skall utgå

i form av premie. Samtliga myndigheter och organisationer, som yttrat sig

i ämnet, ha i princip tillstyrkt övergång från pensions- till premiesystem.

Även utskottet finner övervägande skäl tala härför och biträder departementschefens

förslag i denna del. Motionerna I: 617 och II: 767, såvitt nu

är i fråga, avstyrkas alltså.

Beträffande storleken av de utgående premierna delar utskottet departementschefens

uppfattning, att det ekonomiska vederlaget till reservofficerarna

för utbildning och tjänstgöring bör ges ett sådant innehåll och en

sådan utformning, att den enskildes insats på skäligt sätt honoreras och att

bästa möjliga såväl rekryterings- som kvarhållande effekt erhålles.

I 1954 års befälsutredning föreslogs att, förutom särskilt vederlag för

utbildning till reservofficer om sammanlagt 5 000 kronor, för tjänstgöring

som reservofficer skulle utgå två särskilda skattefria premier om 3 000

kronor respektive 4 000 kronor. Reservofficerarna skulle därvid inneha

värnpliktig status. Reservorganisationerna påyrkade en höjning av dessa

premier, varemot statskontoret förordade en sänkning av desamma, bland

annat på grund av att de vore större än det kapitaliserade värdet av hittills

utgående pensionsförmåner.

Departementschefen har i överensstämmelse med reservorganisationernas

önskemål föreslagit, att reservofficerarna alltjämt skola betraktas som

fast anställda och, då skattefrihet vid sådan anställningsform icke bör

ifrågakomma, förordat, att, på sätt av det efterföljande framgår, de båda

av utredningen förordade premierna å tillhopa 7 000 kronor i stället bestämmas

så, att de vid 1959 års löneläge skulle uppgå till 12 376 kronor.

Vid en jämförelse mellan nu utgående engångsbelopp och de av departementschefen

föreslagna premierna må framhållas följande.

För närvarande gäller att reservofficer må, för det fall han ådagalagt

lämplighet härför, efter 47 år kvarstå i tjänst till 55 års ålder. Med hänsyn

till önskvärd föryngring av befälspersonalen föreslås, att tjänstgöringsskyldigheten

i fred upphör vid 47 års ålder. Utskottet tillstyrker detta förslag.

Den särskilda utbildningen till reservofficer har föreslagits ökad med

7 månader. Under denna utbildning kommer enligt förslaget officersaspirant

att som värnpliktig officer uppbära två skattefria premier om

vardera 2 500 kronor.

Såsom framgår av bilaga A uppgår för närvarande tjänstgöringstiden

som reservofficer till 384 dagar, för vilket vederbörande äger att, såsom

förut framhållits, vid 47 års ålder uppbära ett icke värde- och standardbeständigt

engångsbelopp av ca 9 120 kronor, vilket är beskattningsbart.

Medan enligt förslaget utbildningstiden till reservofficer ökas med 7 måna
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr J13 år 1960

43

der, minskas den sammanlagda tjänstgöringstiden som reservofficer till

320 dagar. Vederlaget för denna tjänstgöring föreslås uppräknat till

12 376 kronor. Sistnämnda belopp är konstruerat som två premier, att utgå

den ena vid 37 års ålder å 4 872 kronor och den andra vid 46 års ålder å

7 504 kronor. Vardera av dessa premier har framräknats så, att de motsvara

fyra månadslöner i löneklass A13 å ortsgrupp 4, respektive fyra

månadslöner i löneklass A 21 å samma ortsgrupp. Dessa båda premier föreslås

bli värde- och standardbeständiga. Utöver nu angivna premier böra

liksom hittills till reservofficersaspirant under föregående utbildning till

värnpliktig officer utgå två skattefria premier om 1 200 kronor respektive

2 400 kronor.

Utskottet har icke något att erinra mot denna konstruktion av premierna

å 4 872 kronor och 7 504 kronor och anser sig kunna tillstyrka, att dessa

göras värde- och standardbeständiga.

Utskottet anser i likhet med departementschefen, att under utbildning

till reservofficer skall, förutom de i det föregående angivna premierna, utgå

avlöning som värnpliktig och under tjänstgöring som reservofficer lön som

motsvarande befattningshavare på aktiv stat.

Till belysning av olika vederlagsformer, som kunna föreligga vid

utbildning till reservofficer, har utskottet under bilaga B lämnat vissa

uppgifter. Därav framgår, att en reservofficersaspirant kommer under

angivna tid med åtnjutande av lön motsvarande aktiv fänrik att

utfå ett totalt vederlag av ca 10 132 kronor, varav 2 940 kronor är

skattefritt. Därest, såsom i propositionen föreslagits, vederbörande under

samma tid i stället erhåller lön och övriga värnpliktiga tillkommande förmåner

jämte särskilda värnpliktspremier å sammanlagt 5 000 kronor, torde

såsom framgår av bilaga B det sammanlagda vederlaget kunna uppskattas

för ogift befattningshavare till ca 9 050 kronor, för gift befattningshavare

utan barn till ca 10 660 kronor och för gift befattningshavare med ett barn

till ca 11 160 kronor. I enlighet med gällande familjebidragsbestämmelser

är i samtliga sistnämnda tre fall ett belopp av ca 8 000 kronor skattefritt.

Beträffande frågan om reservofficer tillkommande avlöningsförmåner

har i motionen II: 768 yrkats, att löneklassuppflyttning bör medgivas

reservofficer på sätt som gäller för aktiv personal. I anledning härav vill

utskottet framhålla, att utskottet under punkten 6 i sitt denna dag avgivna

utlåtande nr 114 i anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 110 tillstyrker

av Kungl. Maj :t framlagt förslag, att bestämmelserna i reservbefälskungörelserna

om uppflyttning i löneklass ändras till överensstämmelse

med vad som gäller för personal på aktiv stat. Syftet i motionen

torde härigenom bli tillgodosett, varför densamma icke bör föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Det synes utskottet skäligt, att beträffande de båda premierna å 4 872

kronor respektive 7 504 kronor i möjligaste mån undanröjas de olägen
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1960

heter, som kunna uppkomma till följd av den statliga inkomstskattens

progression. I motionen II: 768 har i sådant syfte hemställts, att ifrågavarande

premier måtte kunna beskattas såsom ackumulerad inkomst. Utskottet

vill i anledning härav erinra om att särskilda bestämmelser äro

utfärdade rörande beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst.

Enligt dessa bestämmelser, som återfinnas i kungörelsen den 30

november 1951, nr 763, föreskrives, att inkomst av exempelvis det slag,

varom här är fråga, får ur beskattningssynpunkt fördelas på det antal år,

till vilka den hänför sig, dock på högst tio år. Som spärregel har emellertid

bestämts, att den ackumulerade inkomsten efter avdrag för avdragsgilla

utgifter skall uppgå till minst 4 000 kronor och tillika utgöra minst en

tredjedel av den skattskyldiges till statlig inkomstskatt taxerade inkomst

för det taxeringsår, då den ackumulerade inkomsten tages till beskattning.

Med hänsyn till ifrågavarande spärregel kan givetvis fall inträffa, då vederbörande

icke kommer i åtnjutande av skattelindring enligt förenämnda

kungörelse. Ur lagteknisk synpunkt torde det knappast vara lämpligt att

inskriva en speciell bestämmelse för dylika fall. För att emellertid i dessa

fall med hänsyn till reservofficersinstitutionens speciella syfte lindra den

statliga inkomstskattens progressivitet vill utskottet föreslå, att ifrågavarande

båda premier må, därest vederbörande så önskar, kunna utbetalas

i rater under en tid av högst fem år. Utskottet anser, att riksdagen bör i

skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet sålunda anfört.

Motionsvis har understrukits vikten av att vid övergång från pensionstill

premiesystem det nu utgående efterlevandeskyddet för den reservanställdes

familj icke bortfaller. Utskottet, som helt ger sin anslutning härtill,

vill emellertid erinra om att enligt propositionen de särskilda bestämmelserna

rörande premier avses skola utformas i likhet med vad som gäller

för fältflygare, varav följer att principen om efterlevandeskydd alltjämt

skall förefinnas. Vad gäller efterlevandeskyddets omfattning vill utskottet

dock föreslå, att inom premiesystemet detta skydd ges motsvarande innebörd

som i 22 § reservbefälskungörelsen. Detta innebär bland annat, att

efterlevandeskyddet skall gälla den anställdes dödsbo eller annan rättsinnehavare

samt att ersättningen skall motsvara det belopp, vartill den

anställde, därest dödsfallet icke mellankommit, vid fortsatt tjänstgöring

närmast kunnat göra sig berättigad.

Frågan om befälsutbildningens speciella meritvärde såväl vid tillträde

till statlig läroanstalt som vid sökande till statlig tjänst har berörts i motionerna

I: 617 och II: 767 samt II: 768. Även utskottet bedömer detta spörsmål

vara av väsentlig betydelse såväl ur försvarets synpunkt som för den

enskilde. Utskottet vill emellertid erinra om att utredning i ämnet för närvarande

pågår inom 1954 års värnpliktsavlöningsutredning. Ifrågavarande

motioner torde i avvaktan på resultatet därav icke nu böra föranleda någon

riksdagens åtgärd.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1960

45

Departementschefen har i propositionen redovisat vissa synpunkter beträffande

tjänsteställningsförhållandena vid armén. I anslutning härtill har

i motionerna 1:617 och 11:767 samt 11:768 hemställts, att denna fråga

underställes riksdagens prövning. Utskottet vill erinra om att det ankommer

på Konungen att i kommandoväg utfärda föreskrifter i detta avseende,

varför utskottet anser sig icke kunna tillstyrka motionerna i denna del.

I motionerna I: 616 och II: 769 bär yrkats, att riksdagen avslår den del

av den föreliggande propositionen, som avser reservofficersinstitutionen,

och att denna fråga göres till föremål för fortsatta överväganden. Som

skäl härför ha framförts vissa synpunkter, vilka till det väsentliga sammanfalla

med de speciella yrkanden, som i de i det föregående redovisade

motionerna gjorts beträffande reservofficerarnas anställnings- och avlöningsförhållanden.

Med anledning av vad utskottet i samband därmed

anfört och då ifrågavarande invändningar i övrigt icke kunna anses vara

av sådan innebörd, att de enligt utskottets mening motivera en utbrytning

av här berörda frågekomplex, finner utskottet sig böra avstyrka de båda

motionerna.

Utskottet vill dock framhålla, att, därest utvecklingen skulle besanna

de farhågor beträffande rekryteringsutfallet, som yppats i de föreliggande

motionerna, utskottet förutsätter, att Kungl. Maj :t för riksdagen framlägger

de förslag till ändringar i tjänstgöringsförhållanden och förmåner,

som i så fall kunna befinnas erforderliga.

Utskottet har vid sin granskning av de av departementschefen gjorda

kostnadsberäkningarna icke funnit anledning till erinran.

Vad departementschefen i den föreliggande propositionen föreslagit har

— i de delar om vilka utskottet icke särskilt yttrat sig — icke givit utskottet

anledning till erinran.

Utskottet hemställer,

a) att motionen II: 770 icke må av riksdagen bifallas;

b) att motionerna I: 616 och II: 769 icke må av riksdagen

bifallas;

c) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag

och i anledning av motionen II: 768, i vad den avser reservofficerarnas

krigsplacering i bataljonschef sbefattning, besluta,

att befälsordningen in. in. vid armén och befälskårernas uppgifter,

utbildning, rekrytering och tjänstgöring skola utformas

i huvudsaklig överensstämmelse med vad departementschefen

i statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 11 mars

1960 föreslagit;

d) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

samt med avslag å motionerna 1:617 och 11:767, i vad de

avse övergång från reservpensions- till premiesystem, besluta,

att premie till värnpliktig för fullgjord särskild befälsövning

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1960

och reservofficersutbildning vid armén må utgå i enlighet med

vad departementschefen i berörda statsrådsprotokoll föreslagit;
e)

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

och i anledning av motionen II: 768, i vad den avser löneklassuppflyttning,

besluta, att tjänstgöring och ekonomiska

förmåner för reservofficer vid armén må bestämmas i enlighet

med vad departementschefen i berörda statsrådsprotokoll

föreslagit;

f) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag,

besluta, att i berörda statsrådsprotokoll föreslagna förändringar

beträffande avlöningsförmåner i för pensionerad personal

avsedda arvodesbefattningar vid försvaret må genomföras;
g)

att riksdagen må, i anledning av motionen II: 768, i vad

den avser beskattning av premier under tjänstgöring som

reservofficer, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad

utskottet anfört;

h) att motionerna I: 617 och II: 767 samt II: 768, i vad de

avse reservofficersutbildningens meritvärde, icke må av riksdagen

bifallas;

i) att motionerna I: 617 och II: 767 samt II: 768, i vad de

avse frågan om tjänsteställningsförhållandena vid armén,

icke må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 13 maj 1960

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Gillström, Einar Persson, Birger

Andersson, fröken Andersson, herrar Axel Johannes Andersson, Thun,

Holmqvist, Pålsson, Rikard Svensson, fru Wallentheim, herrar Söderberg,

Bertil Petersson, Edström, Sundin och Källqvist; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,

Petterson i Degerfors, Malmborg, Thapper, Persson i Växjö, Ståhl, Gustafsson

i Stockholm, Svensson i Stenkyrka, Karlsson i Olofström, Nilsson i

Göingegården, Hansson i Skegrie, Nihlfors, Heckscher och Lassinantti.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1960

47

Reservationer

1) av lierrar Axel Johannes Andersson, Pålsson, Sundin, Svensson i

Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, Hansson i Skegrie och Nihlfors, vilka

ansett att utskottet bort tillstyrka motionerna 1:616 och 11:769 och att

därför

dels den del av utskottets yttrande, som på s. 40 börjar med »Såsom i»

och på s. 45 slutar med »befinnas erforderliga», bort ersättas med text av

följande lydelse:

»Såsom i det föregående framhållits torde befälsföringen till följd av

kompliciteten i det moderna kriget bli svårare. Större krav måste därför

ställas på det militära befälet. Angelägenheten därav underströks också i

1958 års försvarsbeslut. Vad nu sagts gäller givetvis även reservofficerarna.

Dessa skola enligt propositionen ha att vid sidan av de aktiva officerarna

och underofficerarna i krigsorganisationen bestrida viktiga befattningar

som kompanichef och motsvarande.

I fråga om reservofficerarna framträder vid sidan av kravet på god utbildning

nödvändigheten av bästa möjliga urval. För de reservanställda

officerarna, som skola fylla huvuddelen av de betydelsefulla kompanichefsbefattningarna

och motsvarande funktioner i krigsorganisationen, måste

avvägningen mellan förpliktelser och förmåner ske med all omsorg, så att

förutsättningar skapas att i största utsträckning knyta det civila livets

ledarförmågor till dessa nyckelposter vid fältförbanden.

Reservofficersfrågan är därför icke blott ett utbildningsproblem utan i

högsta grad även en rekryteringsfråga. Det avgörande torde icke vara att

man får ett bestämt antal personer, vilka i unga år undergått en skolmässig

utbildning av viss längd, utan att man för kompanichefsposterna förvärvar

de värnpliktiga, vilka på grund av ledaregenskaper äro bäst ägnade

att föra kompani. Kravet på lämpliga personliga egenskaper måste anses

väga väl så tungt som kravet på exempelvis tekniskt detalj kunnande, vilket

i den snabba militärtekniska utvecklingen måhända är föråldrat om ett

antal år.

Kvalitetskravet innebär, att avvägningen mellan å ena sidan utbildningstid

och övrig tjänstgöringsskyldighet och å andra sidan ekonomiska och

andra förmåner för reservofficerarna måste bygga på en noggrann analys

av alla de faktorer, vilka äro ägnade att påverka den enskildes ställningstagande

vid rekryteringen. Det kan härvid exempelvis visa sig nödvändigt

att ge något avkall på en i och för sig motiverad och önskvärd grundläggande

utbildning, om denna bedömes hindersam för en kvalitativt tillfredsställande

rekrytering. Det bör givetvis också vara naturligt att

vid utformningen av tjänstgöringsbestämmelserna in. m. noga studera och

taga hänsyn till sådana erfarenheter, som kunna inregistreras bland nu

anställda reservofficerare, närmast inom reservofficersorganisationerna.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande lir 113 dr 1960

Utskottet kan ur dessa synpunkter icke finna, att propositionen nr 109

utgör tillräckligt underlag för ett ställningstagande nu i den betydelsefulla

frågan om reservofficer sinstitutionens framtida utformning. Utskottet

anser, att frågan om reservofficerarna i den kommande befälsordningen bör

brytas ut ur befälsfrågan i övrigt och bii föremål för ytterligare överväganden

på samma vis som redan skett i fråga om reservunderofficerarna. För

denna uppfattning kunna en rad skäl åberopas.

För det första förefaller den i propositionen föreslagna avvägningen

mellan förpliktelser och förmåner icke vara tillräckligt övervägd. Att en

viss ökning av den grundläggande utbildningen synes böra ske skall icke

bestridas. Men enligt propositionen stegras förpliktelserna jämfört med

nu genom en med fem månader ökad tjänstgöringsskyldighet, medan några

motsvarande förbättringar av de ekonomiska förmånerna icke föreslås.

Följden kan otvivelaktigt bli en åtminstone kvalitativt sett försämrad rekrytering.

Av stor betydelse är också hur den förlängda utbildningen förlägges

i förhållande till den första tjänstgöringen. Propositionens förslag

i detta hänseende förefaller icke i alla avseenden lämpligt. Det kan exempelvis

ifrågasättas, om det är gagneligt att den slutliga kompanichefsutbildningen

kan komma att ligga i mycket unga år och därmed avlägset den

tid, då vederbörande kommer att vara krigsplacerad som kompanichef.

Vidare måste olika möjligheter att rationalisera utbildningen — och därmed

också förbilliga den för statsverket — (t. ex. genom att viss del av densamma

sker genom brevundervisning som är fallet på en del håll utomlands)

övervägas, innan ett definitivt beslut fattas om tjänstgöringstidens

längd.

För det andra kvarstår en rad för den framtida reservofficersinstitutionen

viktiga frågor olösta. I propositionen konstateras, att dessa spörsmål böra

bli föremål för speciella och allsidiga undersökningar och utredningar.

Hit hör frågan om möjligheterna att rationalisera utbildningen (brevundervisning

m. in.), möjligheterna till viss omläggning av den nu föreslagna

grundutbildningen, förutsättningarna att ge tjänstgöringspremierna viss

konstruktion (värde- och standardbeständighet), förutsättningarna för en

mera elastisk rekrytering genom vidgad möjlighet för värnpliktig personal

att övergå i reserven m. in. Till de stora olösta frågorna kan även hänföras

problemet om i vilken mån den militära befälsutbildningen skall tillmätas

civilt meritvärde i statlig tjänst samt vid intagningen till spärrade fakulteter

och högskolor. Sistnämnda fråga, som just nu är föremål för särskild utredning,

framstår mot bakgrunden av den tilltagande konkurrensen på

det civila utbildningsområdet som alltmer betydelsefull för avvägningen

av reservbefälets förpliktelser. Då det existerar ett nära samband och

ömsesidigt beroende mellan alla dessa frågor och de förslag, vilka upptagas

i propositionen, kan det enligt utskottets mening icke vara lämpligt att

nu besluta om de sistnämnda utan hänsyn till de resultat, vartill de förestående

ytterligare undersökningarna kunna komma att leda.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1960

49

Slutligen har utskottet icke undgått att fästa avseende vid att reservofficerarnas

organisationer, representerande ca 6 000 reservofficerare, enträget

och i viktiga hänseenden motsatt sig de framlagda förslagen. Då

organisationerna, som vädjat om ytterligare överväganden innan beslut

fattas, icke kunna sägas vara intressemässigt beroende av frågornas lösning

i den ena eller andra riktningen utan deras uppfattningar i dessa

sammanhang synas helt förestavade av omsorg om rekryteringen, synes det

— icke minst med hänsyn till det tidigare angivna behovet av noggrann

analys av alla faktorer, vilka öva inflytande på rekryteringen — angeläget

att tillmötesgå önskemålet om mera ingående och allsidiga överväganden.

Ett förhastat avgörande kan enligt utskottets mening även få men ur

allmän förvarssynpunkt.

Utskottet finner därför, att frågan om reservofficersinstitutionen i dess

helhet bör bli föremål för ytterligare överväganden.»

dels ock utskottets hemställan i nedan angivna delar bort ha följande

lydelse:

»b) att riksdagen må, med avslag å Kungl. Maj :ts förslag

samt med bifall till motionerna I: 616 och II: 769, avslå Kungl.

Maj :ts förslag, i vad avser reservofficerarnas utbildning, tjänstgöring

och ekonomiska förmåner m. m., samt i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställa, att frågan härom blir föremål för fortsatta

överväganden;

c) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag

och motionen II: 768, i vad den avser reservofficerarnas krigsplacering

i bataljonschefsbefattning, besluta, att befälsordningen

m. m. vid armén och befälskårernas uppgifter, utbildning,

rekrytering och tjänstgöring, dock med undantag av

reservofficerskåren, skola utformas i huvudsaklig överensstämmelse

med vad departementschefen i statsrådsprotokollet

över för svar särenden för den 11 mars 1960 föreslagit;

d) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag

och med bifall till motionerna I: 617 och II: 767, i vad de avse

övergång från reservpensions- till premiesystem, besluta, att

premie till värnpliktig för fullgjord särskild befälsövning må

utgå i enlighet med vad departementschefen i berörda statsrådsprotokoll

föreslagit;

e) att Kungl. Maj:ts förslag och motionen II: 768, i vad

avser tjänstgöring och ekonomiska förmåner för reservofficer

vid armén, icke må av riksdagen bifallas;

g) att motionen II: 768, i vad den avser skrivelse till

Kungl. Maj :t rörande beskattning av premier under tjänstgöring

som reservofficer, icke må av riksdagen bifallas;»

2) av herr Åkerström.

4—582 eo Bihang till riksdagens protokoll 1960. 6 samt. Nr 113

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1960

Reservofficersinstitutionen vid armén

Bilaga A

A. Utbildning och tjänstgöring i dagar för befattningshavare, vilkas tjänstgöringsskyldighet

i fred upphör vid 47 års ålder.

Period I

Utbildning till

värnpliktig officer

(värnpliktigs lön1)

Period II

Särskild utbildning

till reservofficer

(värnpliktigs lön1)

Period III

Tjänstgöring

som reservofficer

(lön som aktiv

officer i graden*)

Totalt

I, II, III

1. Nuvarande ordning

(1943 års reserv- befälskungörelse)

(450+180=) 630

(ålder 20—22 år)

30

(ålder 22 år)

384

(ålder 23—47 år)

1 044

2. Proposition 1960:109

(450+180=) 630

(ålder 20—22 år)

(30+90+40+80=) 240

(ålder 22—24 år)

320

(ålder 26—47 år)

1 190

1 Därjämte övriga värnpliktsförmåner (vivre, hyresbidrag, familjebidrag)

a Därjämte övriga förmåner som fast anställd (ekip.-bidrag, traktamenten etc.)

B. Särskilda vederlag i kronor utöver lön (engångsbelopp resp. premier).

1. Nuvarande ordning

(1943 års reservbefäls- kungörelse)

Period I

För utbildning

till värnpliktig

officer

Period II

För särskild

utbildning till

reservofficer

Period III

För tjänstgöring

som reserv- officer

Summa utöver

värnpliktig

officer

(II+III)

(1 200+2 400=)

3 600

(P)

—

9 100

(E)

9 100

(E)

2. Proposition 1960:109

(1 200+2 400=)

(2 500+2 500=)

(4 872+7 504=)

(5 000+12 376=)

3 600

5 000

12 376

17 376

(P)

(P)

(P)

(P)

P=premie E=engångsbelopp

------

skattefritt

--värde- och standardbeständigt

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1960

51

Bilaga B

Den särskilda utbildningen till reservofficer

Jämförelse beträffande ekonomiskt vederlag mellan fänrik i reserven och

värnpliktig enligt prop. 1960:109.

(Lön och familjebidrag enligt 1959 års löneläge.)

Grad

Antal dagar

I. Beskattnings- bart belopp

II. Icke beskattningsbart belopp

Totalt

I+II

1) Fänrik i

reserven

210 (7 mån)

(7x1 027:50=)

7 192: 50

(lön som aktiv

fänrik)

(210X14=) 2 940

(traktamenten)

10132:50

2) Värnpliktig:

a) ensamstående

sergeant

90 (3 mån)

(3X150=) 450

(3X402:50=) 1 207:50+2 500

(vivre+dagavl.)

fänrik

120 (4 mån)

(4X150=) 600

1050

(bostadsbidrag)

(4X447:50=) 1 790:--\-2 500

(vivre+dagavl.)

2 997: 50 5 000 7 997:50

(premie)

9 047: 50

b) gift utan barn

sergeant

90 (3 mån)

(3X380=) 1 140

(3X402:50=) 1 207:50+2 500

(vivre+dagavl.)

fänrik

120 (4 mån)

(4X380=) 1 520

2 660

(bostadsbidrag +

hustrubidrag)

(4x447:50=) 1 790:--(-2 500

(vivre+dagavl.)

2 997:50 5 000 7 997:50

(premie)

10 657: 50

c) gift med 1 barn

sergeant

90 (3 mån)

(3x452=) 1 356

(3X402:50=) 1 207:50+2 500

fänrik

120 (4 mån)

(4X452=) 1 808

3164

(bostadsbidrag +

hustrubidrag+

barnbidrag)

(4X447:50=) 1 790:--(-2 500

(vivre+dagavl.)

2 997: 50 5 000 7 997: 50

(premie)

11161: 50

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1960

Bilaga C

Värnpliktig sergeants resp. fänriks ekonomiska förmåner per månad om 30 dagar.

Beloppen avser värnpliktig, vilken under tjänstgöring icke åtnjuter andra inkomster än familjebidrag

(jfr familjebidragkungörelsen 14 och 15 §§.)

I. Icke beskattnings- bart belopp

II. Beskattningsbart belopp (enl. familje- bidr. förordn.)

Totalt

(I+H)

1) Ogift:

a) vivre 1

b) lön

a+b

a)bostadsbidr2

b) hustrubidr.

c) barnbidr.

a+b+c

sergeant

200

(30X6: 75=)

202: 50

402: 50

150

—

—

150

552:50

fänrik

200

(30x8: 25=)

247: 50

447:50

150

—

—

150

597: 50

2) Gift utan

barn:

sergeant

200

(30x6: 75=)

202:50

402: 50

200

(30x6=) 180

—

380

782: 50

fänrik

200

(30x8: 25=)

247: 50

447: 50

200

(30X6=) 180

—

380

827: 50

3) Gift med

1 barn:

sergeant

200

(30X6: 75=)

202: 50

402: 50

200

(30X6=) 180

(30x2: 40=)

72: —

452

854: 50

fänrik

200

(30X8: 25=)

247: 50

447: 50

200

(30X6=) 180

(30X2:40=)

72: —

452

899: 50

1 Jfr värdering vid självdeklaration. 2 Uppskattat medelbelopp.

Sthlm 1960. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1960:290 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag för budgetåret 1960/61 till Familjebidrag. a1 i texten