Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa organisationsfrågor inom skolväsendet m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1960-05-17 · 14 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1960:133, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa organisationsfrågor inom skolväsendet m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1960

1

Nr 133

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

vissa organisationsfrågor inom skolväsendet m. m.

jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 131 har Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 1 april 1960

föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa gymnasiets

linjeorganisation vid högre allmänt läroverk även i vad avser försöksgymnasielinjer,

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad departementschefen i propositionen förordat meddela

ändrade bestämmelser om behörighetsvillkoren för rektorstjänster vid det

obligatoriska skolväsendet samt i anslutning därtill vidtaga övriga erforderliga

författningsändringar, dels ock medgiva, att den Kungl. Maj:t och

kronan tillhöriga, för högre allmänna läroverket i Haparanda disponerade

fastigheten, tomten nr 1 i kvarteret Lärkan med därå uppförda läroverksbyggnader,

må på av departementschefen förordat villkor utan vederlag

överlåtas till Haparanda stad.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft vissa i det följande

redovisade motioner.

I propositionen lämnas först en kortfattad redogörelse för den under

skolöverstyrelsens ledning pågående försöksverksamheten med nioårig enhetsskola

samt den pedagogiska försöksverksamheten vid vissa andra skolformer.

I ett andra avsnitt upptages till behandling vissa problem rörande organisationen

av gymnasierna i kommuner, där rekryteringsunderlaget till

huvudsaklig eller väsentlig del utgöres av elever från försöksskolornas högstadier.

Behörighetsvillkoren för rektorstjänster vid det obligatoriska skolväsendet

upptages som tredje spörsmål och förslag om vissa ändringar av nu

gällande behörighetsbestämmelser framlägges.

Slutligen föreslås, att en staten tillhörig läroverksfastighet i Haparanda

stad skall överlåtas till staden.

I den mån redogörelse för innehållet i propositionen nr 131 icke lämnas i

det följande får utskottet hänvisa till propositionen.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1960 6 saml. Nr 133

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1960

l:o) Den allmänna försöksverksamheten. I avsnitt I av propositionen

lämnar departementschefen ett kortfattat referat av skolöverstyrelsens

redogörelser avseende försöksåret 1958/59 dels beträffande försök av olika

slag inom de äldre skolformerna, dels ock beträffande försöksverksamheten

med enhetsskola och kommenterar dessa redogörelser på speciella punkter.

Departementschefen har därvid i huvudsak anfört följande.

Vad först beträffar försöksverksamhetens kvantitativa omfattning kan

noteras, att antalet kommuner, som anslutit sig till försöksverksamheten

med enhetsskola, ökat från 96 läsåret 1957/58 till 142 läsåret 1958/59.

Antalet i verksamheten deltagande elever har därvid stigit från närmare

142 500 till drygt 194 000. Av sistnämnda antal var omkring 30 000 högstadieelever.

Enligt hittills tillgängliga uppgifter för innevarande läsår pågår

försöksverksamhet i 217 kommuner med sammanlagt cirka 266 000

elever.

Alltsedan igångsättandet av försöksverksamhet med enhetsskola har

lärarfrågan varit ett mycket angeläget och centralt problem. Lärarsituationen,

främst beträffande högstadiet, är ännu långt ifrån tillfredsställande.

Inte fullt hälften (46 procent) av lärarna i läroämnen på detta stadium

besitter formell kompetens. Överstyrelsen konstaterar dock för läsåret

1958/59 en viss ökning av antalet filosofie magistrar med lärarutbildning

och folkskollärare med vidareutbildning. Som jag i propositionen 1959: 62

uttalade kommer också där angivna vidareutbildningskurser att avsevärt

öka tillgången på för högstadieundervisning behöriga lärare i läroämnen

från och med innevarande läsår. Det är dock oundgängligen nödvändigt att

lärarfrågan, särskilt då högstadiets, förblir föremål för största uppmärksamhet.

Ett annat spörsmål av särskilt intresse är vilka ändringar i fråga om

ämnes-, linje- och grenval på högstadiet eleverna gjort under pågående

läsår. Av de omkring 30 000 eleverna på detta stadium läsåret 1958/59 har

sammanlagt cirka 530 ändrat sina val i nämnda hänseenden. I årskurs

7 och 8 har det oftast varit fråga om en övergång från två främmande språk

till ett och från ett till inget. I årskurs 9 åter har ändringarna, frånsett grenbytena

i 9 y, så gott som uteslutande inneburit en övergång till en teoretiskt

mindre krävande linje än den först valda. Till stödundervisning åt omkring

260 av dessa elever har skolöverstyrelsen beviljat statsbidrag med inemot

15 500 kronor. Jag vill i detta sammanhang erinra om att särskilda medel

till stödundervisning vid övergång till annan studieriktning anslagits från

och med budgetåret 1958/59.

Beträffande den inte mindre viktiga frågan om elevernas tillval av ämnen

och linjer på enhetsskolans högstadium kan konstateras, att tillvalet av två

främmande språk i arskurs 7 under femårsperioden 1954/59 ökat, för pojkar

från 37 till 42 procent och för flickor från 48 till 52 procent. Den andel

pojkar, som under samma femårsperiod valt den gymnasieförberedande

linjen i årskurs 9, har varit nära nog oförändrad, cirka 16 procent, medan

däremot flickornas andel ökat från 21 till 23 procent.

Fortfarande är det en mycket obetydlig andel av de från årskurs 9 avgående

eleverna, som direkt fortsätter vid fackgymnasier. Under nyssnämnda

femårsperiod har detta varit fallet med endast mellan 0,2 och 0,5

procent av dessa elever. Som jag i förutnämnda proposition uttalade, torde

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1960

3

detta förhållande delvis bero på högstadiets nuvarande konstruktion. Jag

framhöll där också, att frågan om utformningen av detta stadium är ett av

huvudproblemen för skolberedningen. Vidare ifrågasatte jag om inte vissa

modifikationer i syfte att underlätta fortsatta studier vid exempelvis tekniskt

gymnasium borde övervägas från skolöverstyrelsens sida redan inom

ramen för den nu pågående försöksverksamheten. Överstyrelsen har nu i sin

tioårsrapport redogjort för ett intressant försök i denna riktning. Från och

med läsåret 1958/59 prövas nämligen i två kommuner (Södertälje och

Timrå) en sådan avvikelse från timplansförebilden för 9 y, som avser att

ge de elever, vilka är tekniskt-matematiskt begåvade men har mindre lust

och fallenhet för språkstudier, en tekniskt inriktad studiegång, kallad gren

8 c. Tyngdpunkten förläggs alltså till studier i matematik, fysik och kemi.

Skolöverstyrelsen har efter överläggningar med överstyrelsen för yrkesutbildning

uttalat, att elev med kvalificerade betyg från gren 8 c bör kunna

vinna inträde vid tekniskt gymnasium. I övrigt kan studierna leda till

praktiska fackskolor eller annan tekniskt betonad vidareutbildning. Fn

studiegång av nämnt slag, påbörjad redan i årskurs 8 och fortsatt på den

yrkesförberedande linjen i årskurs 9, borde kunna bli en lämplig förutbildning

för inträdessökande till tekniskt läroverk.

Närmare uppgifter huruvida inte i realiteten ett större antal elever än

statistiken visar övergått till fackgymnasium, sedan de förvärvat för inträde

erforderlig praktik, måste anses vara av stort värde för en bedömning av de

ytterligare åtgärder, som kan behöva vidtagas för att även sådana gymnasiers

rekrytering från enhetsskolan skall få den omfattning, som är ändamålsenlig

och eftersträvansvärd. Frågan om en ökad övergång från de

gymnasieförberedande skolorna till fackgymnasierna har också uppmärksammats

av universitet sutredningen i dess sjätte, nyligen framlagda betänkande.

Åtgärder för att åstadkomma denna ökade övergång bör med det

snaraste vidtagas. Jag återkommer till denna fråga i annat sammanhang.

Utformningen av den förberedande yrkesutbildningen och vad därmed

hänger samman är ett annat spörsmål av synnerligen stor betydelse för

enhetsskolans organisation. Enligt skolöverstyrelsens rapport visar utvecklingen

en stark tendens mot att denna utbildning förlägges inom enhetsskolan,

vilket visserligen medför en rad problem främst i vad avser utrustning

och inredning av lokaler, lämpliga pedagogiska hjälpmedel och lärarfortbildning

men samtidigt förenklar organisationen i stort. Jag vill kraftigt

understryka nödvändigheten av att inte bara dessa frågor blir föremål för

centralt intresse och effektiva åtgärder utan också, som skolöverstyrelsen

framhållit, att utvecklingen inom hela frågekomplexet ingående följes, så

att enhetsskolan så långt ske kan kommer att medverka till en god inriktning

av yrkesutbildningen. För att detta skall kunna ske, är det angeläget,

att även kommunernas skolledningar vid anordnandet av utbildningen beaktar

behovet av och efterfrågan på utbildad arbetskraft inom skilda yrkesområden.

Jag vill också med några ord beröra skolöverstyrelsens redogörelse för

försöksverksamheten av olika slag inom de äldre skolformerna. Den i 1958

års statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, (s. 430 ff.), närmare

angivna omläggningen av verksamheten i denna del, som ju framför allt

syftar till en koncentration av verksamheten till vissa skolor, har av redogörelsen

att döma redan blivit en realitet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1960

Av redogörelsen framgår, att den särskilda försöksverksamheten läsåret

1958/59 bedrivits vid fem högre skolor i syfte att pröva former för den

högre skolans, speciellt gymnasiets, arbetssätt. Den avses skola omspänna

en tid av minst tre år. Försöksuppgifterna har omfattat organisatoriska

försök med bland annat ämneskoncentration, undervisningsmetodiska försök,

vari exempelvis ingått försök med friare arbetsformer, med studieteknik

och med införande av nya ämnen och kurser, samt ämnesmetodiska

försök, varvid prövats t. ex. nya vägar inom uppsatsskrivning och försök

med muntlig framställning. Vidare har tidigare försöksresultat bearbetats.

Med tillfredsställelse konstaterar jag, att skolöverstyrelsen planerar att

publicera en sammanställning av de hittills vunna erfarenheterna av de

mångåriga försöken beträffande bok- och bibliotekskunskap. Vad beträffar

en del andra försök, som också pågått ett flertal år, ämnar överstyrelsen

redovisa sammanfattningar av sina rön och erfarenheter.

Beträffande försöksverksamheten med muntlig framställning vill jag

framhålla, att uppmärksamhet torde böra fästas på nödvändigheten av att

i olika ämnen och i naturliga sammanhang ta vara på möjligheterna att öva

eleverna i muntlig framställning på ett sådant sätt att denna inte blir betraktad

som något självändamål.

Erfarenheterna från försöksverksamheten med studieteknik torde bli till

omedelbar nytta inte minst för försöksgymnasierna. Jag finner önskvärt, att

dessa erfarenheter resulterar i konkreta rekommendationer såsom komplettering

till skolöverstyrelsens utgivna »Allmänna anvisningar för undervisning

och fostran på skolans högstadium». I dessa framhålles nämligen bland

annat, att vilka arbetsformer, som än användes, måste eleverna få vägledning

och övning i en studieteknik, som passar för deras ålder och förhållanden

i övrigt.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande

motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Ragnar

Bergh m. fl. (I: 642) och den andra inom andra kammaren av herr Nilsson

i Göingegården m.fl. (II: 790), i vilka hemställts, såvitt nu är i fråga, att

riksdagen måtte hemställa om uppdrag åt 1957 års skolberedning att vid

utformningen av högstadiet beakta i motionerna anförda synpunkter på

språkundervisningen i gren 8 c för blivande elever i tekniskt gymnasium.

Beträffande motiveringen för det motionsvis framförda yrkandet får utskottet

hänvisa till motionen II: 790.

Utskottet. I motionerna I: 642 och II: 790 har med anledning av den

lämnade redogörelsen för försöket med gren 8 c inom 9 y anförts, att det

icke kunde befinnas vara i överensstämmelse med de krav på språkkunskaper,

som det moderna samhället ställer, att låta tekniskt begåvad elev

vinna inträde på tekniskt gymnasium med otillräckliga kunskaper i språk.

Kunskaper i både tyska och engelska vore nödvändiga för att elev vid

fortsatta studier skulle kunna läsa och förstå facklitteratur.

Utskottet har med tillfredsställelse konstaterat att en utbildningsväg

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1960

5

prövas inom enhetsskolan för de mera ensidigt tekniskt-matematiskt begåvade

eleverna och att elever med kvalificerade betyg från denna gren

avses kunna vinna inträde vid tekniskt gymnasium. De erforderliga språkkunskaperna

bör dessa elever enligt utskottets mening kunna förvärva vid

en senare tidpunkt. Vid sådant förhållande finner utskottet icke skäl tillstyrka

bifall till motionsyrkandet om uppdrag åt 1957 års skolberedning att

vid utformningen av högstadiet beakta i motionerna anförda synpunkter i

ämnet.

Utskottet hemställer alltså,

att motionerna I: 642 och II: 790, såvitt nu är i fråga,

icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

2:o) Ombildning av högre allmänt läroverks gymnasium till försöksgymnasium.

Kungl. Maj:t har, som inledningsvis redovisats, hemställt

om riksdagens bemyndigande att fastställa gymnasiets linjeorganisation

vid högre allmänt läroverk även i vad avser försöksgymnasier.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Ragnar Bergh m. fl. (I: 642) och den andra inom andra kammaren

av herr Nilsson i Göingegården m.fl. (11:790), i vilka hemställts, såvitt

nu är i fråga, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts förslag om bemyndigande

för Kungl. Maj:t att fastställa gymnasiets linjeorganisation vid

högre allmänt läroverk även i vad avser försöksgymnasielinjer;

dels ock en inom andra kammaren av herrar Fröding och Andersson i

Sundsvall väckt motion (II: 791), vari hemställts, att riksdagen i anledning

av Kungl. Maj:ts förevarande proposition måtte uttala, att de fyraåriga

gymnasielinjerna vid läroverket i Sundsvall tills vidare skall behållas.

Beträffande motiveringen för de motionsvis gjorda yrkandena torde få

hänvisas till motionerna II: 790 och II: 791.

I propositionen har först redovisats, att inom skolöverstyrelsen utarbetats

dels en promemoria med allmänna synpunkter på organisationen av de

högre allmänna läroverken, dels särskilda promemorior angående de högre

allmänna läroverken i Bollnäs, Linköping, Skellefteå, Sundsvall och Södertälje.

Över dessa promemorior har yttranden inhämtats från berörda länsskolnämnder,

varefter skolöverstyrelsen framlagt vissa förslag rörande läroverksorganisationen

i försökskommuner m.m. (s. 6 och 7 i propositionen).

Därefter lämnas redogörelse för försöksgymnasiernas nuvarande organisation

samt skolöverstyrelsens nyssnämnda synpunkter och förslag (s.

7—13).

opaginerad Kontrollera mot PDF

C Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1960

Skolöverstyrelsens förslag innebär dels att ett försöksgymnasium skall

inrättas i Bollnäs från och med läsåret 1961/62, dels att gymnasierna vid

högre allmänna läroverken i Bollnäs och Linköping skall successivt ombildas

till försöksgymnasier från och med 1961/62 eller den senare tidpunkt

Kungl. Maj:t bestämmer och gymnasiet i Sundsvall från och med läsåret

1960/61, dels ock att Kungl. Maj:t måtte föreskriva, att de fyraåriga

gymnasielinjerna vid de högre allmänna läroverken i Linköping, Skellefteå

och Sundsvall successivt skall avvecklas från och med läsåret 1960/61 och

att en treårig linje av vanlig typ skall inrättas vid läroverket i Skellefteå

från och med läsåret 1961/62.

Departementschefen har i ämnet anfört i huvudsak följande.

Allteftersom försöksverksamheten med enhetsskola får större utbredning

minskas underlaget för gymnasier av hittillsvarande typ och ökas behovet

av försöksgymnasier. Enligt skolöverstyrelsens beräkningar blir ombildning

av nuvarande gymnasier till försöksgymnasier aktuell vid ett tjugotal

högre allmänna läroverk under de närmaste åren. Hittills har fråga om

inrättande av försöksgymnasium underställts riksdagen i varje särskilt fall,

även i sådana, då fråga endast varit om att vid redan befintligt gymnasium

inrätta försöksgymnasielinje. Skillnaden mellan en gymnasielinje av traditionell

typ och en försöksgymnasielinje ligger emellertid huvudsakligen i

utformningen av undervisningsplanerna och dessa underställes inte riksdagen.

Det synes därför riktigast att anse allmän linje, latinlinje och

reallinje, organiserad som försöksgymnasielinje, allenast såsom en variant

av motsvarande linje i det vanliga gymnasiet. Kungl. Maj:t erhöll av 1953

års riksdag bemyndigande att fastställa linjeorganisationen för gymnasium

vid högre allmänt läroverk — alltså att inrätta och avveckla gymnasielinjer

— och har brukat erhålla bemyndigande av riksdagen att besluta om

linjerna också vid nyinrättade försöksgymnasier. Med hänsyn härtill och

till vad jag nyss uttalat om hur en försöksgymnasielinje bör betraktas

synes det i fortsättningen, närmast av praktiska skäl, böra få ankomma på

Kungl. Maj:t att besluta om ombildning, helt eller delvis, av gymnasium

vid högre allmänt läroverk till försöksgymnasium.

Av det betraktelsesätt på frågan om försöksgymnasielinjernas natur, som

jag sålunda anser att man bör anlägga, följer, att läroverkskommuns skyldigheter

beträffande gymnasiet vid högre allmänt läroverk i kommunen

också bör anses inbegripa försöksgymnasielinjer vid läroverket, och vidare

att dessa linjer får anses organisatoriskt helt ingå i gymnasiet. I fråga om

samläsning, examina, personalens tjänstgöring, kollegium, donationer och

fackrepresentation bör de således betraktas som jämställda med de vanliga

linjerna vid läroverket.

Huruvida läroverkskommun bör avfordras särskilt engångsbidrag till

bibliotek och materiel vid försöksgymnasielinjers inrättande, torde — såsom

också förutsattes i 1953 års gymnasieproposition — få prövas av Kungl.

Maj:t i varje särskilt fall.

Särskild regionindelning bör, som skolöverstyrelsen förordat, inte fastställas

för försöksgymnasierna, utan en enhetsskolelev bör hänföras till det

gymnasium, till vars område han enligt reglerna i läroverksstadgan hör,

oavsett om gymnasiet är ett vanligt sådant eller ett försöksgymnasium. Om

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1960

7

både vanlig linje och försöksgymnasielinje finnes, bör eleven naturligtvis

hänföras till försöksgymnasielinjen, eftersom denna är tillrättalagd för enhetsskolans

elever. I gränszoner bör undantag få göras på sätt överstyrelsen

förutsatt.

De allmänna synpunkter, som skolöverstyrelsen ansett böra anläggas på

frågan om ombildning av gymnasium vid högre allmänt läroverk till försöksgymnasium,

kan jag i stort sett ansluta mig till. Om det alltså är

klart, att en gymnasielinje till övervägande del kommer att rekryteras av

elever från enhetsskola, synes linjen böra bli av försöksgymnasiekaraktär.

Undervisning av realskol- och enhetsskolelever i samma gymnasieklass medför

naturligtvis vissa olägenheter för båda kategorierna, främst på grund av

olikheter mellan kursplanerna och särskilt i fråga om historia och samhällslära.

Dessa skillnader torde dock, som överstyrelsen framhållit, kunna utjämnas.

I utjämnande riktning verkar också den förstärknings- och stödundervisning,

som förekommer i försöksgymnasierna.

För enhetsskoleleverna kan de vanliga gymnasielinjernas fullständiga

avvecklande vid ett högre allmänt läroverk medföra att de får konkurrera

med elever från andra skolformer om möjligheterna att vinna inträde i

gymnasium. Denna konsekvens torde emellertid vara oundviklig för ett

övergångsskede och bör accepteras. Under detta torde, av hänsyn till båda

elevkategorierna, frågor om upprätthållande av såväl linje av äldre typ

som försöksgymnasielinje vid ett och samma gymnasium dock inte böra bedömas

för schematiskt.

Såsom skolöverstyrelsen framhållit bör alltså ett gymnasium erhålla

försöksgymnasielinjer och vanliga gymnasielinjer i de proportioner, som

betingas av skolväsendets organisation på realskolestadiet inom området

och av tillströmningen av olika elevkategorier till de särskilda linjerna.

För att det skall bli möjligt att på ändamålsenligaste sätt få denna anpassning

av gymnasieorganisationen till stånd bör Kungl. Maj:t enligt

min mening inhämta riksdagens bemyndigande att fastställa linjeorganisationen

vid högre allmänt läroverk även i vad avser försöksgymnasielinjer.

Med en dylik lösning finns det ingen anledning att — på sätt skolöverstyrelsen

hemställt — underställa riksdagen frågan om en fixerad ombildning

av de högre allmänna läroverken i Bollnäs, Linköping och Sundsvall,

utan dessa spörsmål torde senare, efter närmare förslag från överstyrelsen,

få prövas av Kungl. Maj:t enligt de riktlinjer, som jag nyss

angivit. Förslaget om inrättande i Bollnäs av ett särskilt försöksgvmnasium

vid sidan av det högre allmänna läroverket synes inte böra bifallas; frågan

om anordnande av försöksgymnasieundervisning i Bollnäs får i stället lösas

i samband med att Kungl. Maj:t prövar i vilken omfattning försöksgymnasielinjer

skall ingå i det befintliga läroverkets organisation. Jag vill i detta

sammanhang slutligen framhålla — för att inget missförstånd skall uppkomma

— att frågan om upprättande av nya statliga gymnasier, vare sig

de är helt eller delvis av försöksgymnasiekaraktär, liksom hittills självfallet

måste underställas riksdagens prövning.

Alla försöksgymnasielinjer har hittills anordnats som treåriga. I 1958 års

statsverksproposition uttalade jag, att jag räknade med att. de nya gymnasier,

som skulle upprättas, bleve treåriga, om inte särskilda förhållanden

föranledde annan organisation. T föreliggande ärende har från några håll

framhållits behovet och värdet av fyraåriga gymnasielinjer. Erfarenheten

säges ha visat, alt många elever, som är berättigade till inträde på treårig

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1960

linje, föredrar den längre men lugnare studiegången på fyraårig linje, särskilt^

i tanke att där få bättre betyg. Det har också gjorts gällande, att

fyraårig studiegång överhuvudtaget är den enda lämpliga för latinlinjen.

Frågan om studiegångens längd på gymnasiet finner jag inte anledning

att gå närmare in på här, då den måste bli föremål för särskilda överväganden

och ställningstaganden i andra sammanhang. Vad det nu närmast

gäller är vilken längd som tills vidare skall anses vara den lämpliga för vanliga

gymnasielinjer vid gymnasier, som rymmer såväl sådana linjer som försöksgymnasielinjer.

Hittills har, med utgångspunkt i 1950 års skolbeslut, försöksgymnasierna

organiserats som treåriga gymnasier och det torde kunna

sägas att en tolvårig studiegång fram till studentexamen varit riktpunkten

lör statsmakternas åtgöranden på detta område. Från denna utgångspunkt

och med hänsyn till de av skolöverstyrelsen anförda skälen ansluter jag

mig i princip till överstyrelsens^ uppfattning att en ombildning av fyraåriga

vanliga gymnasielinjer till treåriga bör ske, där vanlig gymnasielinje och

försöksgymnasielinje skulle förekomma samtidigt. De vanliga gymnasielinjerna,

vilka rekryteras från realskolor, kommer i dessa fall främst att

bestå av resande eller inackorderade elever, för vilka en treårig lärogång

är ekonomiskt fördelaktigare. Fördelningen av eleverna på linjer och avdelningar

underlättas med linjer av samma längd. Vidare är det vid elevernas

val av bildningslinje till fördel för dem att kunna välja mellan linjer

av samma längd och med anknytning till samma årskurs. Det är därvid

särskilt angeläget att undvika, att elever i försöksskolorna avgår efter

åttonde årskursen, i synnerhet i mindre kommuner, där en försvagning av

9 g på denna grund kan medföra att samläsning med 9 a helt eller delvis

måste komma till stånd. Slutligen anser jag det vara av stor vikt att vi,

innan ett gymnasium med enhetsskolan som understadium mera slutgiltigt

skall utformas, får så goda förutsättningar som möjligt i åtminstone några

fall att verkligen nröva denna kombination, anordnad som en tolvårig

studiegång fram till studentexamen.

Det torde i enlighet med det av riksdagen år 1953 givna bemyndigandet

ankomma på Kungl. Maj:t att fatta beslut i de fall, jag här senast avsett,

nämligen att bestämma huruvida linje vid vanligt gymnasium skall vara

tre- eller fyraårig. Jag har emellertid velat redovisa min principiella uppfattning

i frågan — vilket alltså inte innebär något ställningstagande i de

nu förevarande enskilda fallen — eftersom de av skolöverstyrelsen här aktualiserade

spörsmålen rörande gymnasieorganisationen i enhetsskoleregioner

bildar ett sammanhängande helt, från vilket frågan om de vanliga

gymnasielinjernas längd inte gärna kan hållas helt skild.

Utskottet. Av den lämnade redogörelsen framgår, att Kungl. Maj:t av

1953 års riksdag erhållit bemyndigande att fastställa linjeorganisationen

för gymnasium vid högre allmänt läroverk och att riksdagen i varje särskilt

fall brukat lämna Kungl. Maj:t bemyndigande att besluta om linjerna

också vid nyinrättade försöksgymnasier. Utskottet har funnit övervägande

praktiska skäl tala för att Kungl. Maj:t erhåller det begärda bemyndigandet

att fastställa gymnasiets linjeorganisation vid högre allmänt läroverk

även i vad avser försöksgymnasielinjer och avstyrker följaktligen bifall till

yrkandet i motionerna I: 642 och II: 790 om avslag på Kungl. Maj:ts framställning

i detta hänseende.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1960 9

Vidkommande motionen II: 791 får utskottet erinra om att det ankommer

på Kungl. Maj:t att besluta om linjeorganisationen vid högre allmänna

läroverket i Sundsvall. I detta sammanhang vill utskottet framhålla, att

utskottet visserligen i och för sig hyser förståelse för de önskemål som i

vissa fall torde föreligga att bereda gymnasieelever en lugnare studiegång

i den 4-åriga linjens form, men att utskottet likväl icke ansett sig böra

förorda, att motionen II: 791 föranleder någon riksdagens åtgärd.

Vad departementschefen i övrigt anfört och förordat har icke givit utskottet

anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Utskottet hemställer alltså,

a) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

samt med avslag å motionerna I: 642 och II: 790, såvitt

nu är i fråga, bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa

gymnasiets linjeorganisation vid högre allmänt läroverk

även i vad avser försöksgymnasielinjer;

b) att motionen II: 791 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

3:o) Behörighetsvillkoren för rektors tjänster vid det obligatoriska

skolväsendet. Såsom inledningsvis redovisats har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad departementschefen förordat meddela ändrade bestämmelser

om behörighetsvillkoren för rektorst jänster vid det obligatoriska

skolväsendet samt i anslutning därtill vidtaga övriga erforderliga författningsändringar.

Sedan i propositionen först redovisats gällande bestämmelser rörande

behörighet för rektorst jänster vid det obligatoriska skolväsendet, behörighetsfrågans

tidigare behandling, Läroverkslärarnas riksförbunds underdåniga

skrivelse den 28 april 1958 med hemställan om ändrade behörighetsbestämmelser

för tjänst som rektor vid det obligatoriska skolväsendet jämte

skolöverstyrelsens yttrande över framställningen (s. 17—21), uttalar departementschefen

bland annat följande.

Rektorstjänsterna vid det obligatoriska skolväsendet är, liksom motsvarande

tjänster vid allmänna läroverk och högre kommunala skolor, att hänföra

till kategorien chefstjänster.

För chefstjänster i allmänhet meddelas som regel inte några formella

kompetensföreskrifter. I fråga om rektorstjänsterna vid det obligatoriska

skolväsendet är det visserligen av flera skäl — särskilt formerna för tillsättningsförfarandet

och den roll som därvid tilldelats skolstyrelserna — nödvändigt

att uppställa vissa formella behörighetsvillkor, men det är enligt

min mening av vikt, att kretsen av formellt behöriga personer därvidlag inte

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1960

göres så snäv att sakligt sett lämpliga personer utestänges. Med hänsyn till

skolväsendets bästa torde det vara förenat med mindre nackdelar, om den

formella behörighetsregeln blir något för vid än om den blir något för snäv.

Man måste nämligen i sista hand alltid bygga på den lämplighetsprövning

som ankommer på tillsättningsmyndigheten, d. v. s. skolöverstyrelsen eller

— i besvärsfall — Kungl. Maj:t.

I viss utsträckning har dessa synpunkter uppenbarligen redan beaktats i

gällande behörighetsbestämmelser för rektorer vid det obligatoriska skolväsendet.

Formella gränslinjer har emellertid dragits upp mellan olika grupper

av lärare, medan det snarare bör vara ett önskemål att sådana gränslinjer

såvitt möjligt raderas ut.

Av vad jag redan sagt framgår, att jag i allt väsentligt ansluter mig till

de kritiska synpunkter på gällande bestämmelser, som Läroverkslärarnas

riksförbund och skolöverstyrelsen anfört. Som riksförbundet framhåller innebär

dessa bestämmelser otvivelaktigt, att ett betydande antal kommuner

ställs utan möjlighet att under förberedelsen för och uppbyggandet av den

nya skolan såsom skolledare förvärva lärarkrafter med långvarig och värdefull

erfarenhet av det för denna skola nya inslaget, nämligen högstadiet.

Och jag instämmer också helt med skolöverstyrelsen i dess mening, att det

— både från rättvisesynpunkt och med hänsyn till önskvärdheten av ett

brett rekryteringsunderlag — är önskvärt att lärare i läroämnen inte utestänges

vid tillsättning av rektorstjänst i en kommun, som nyss påbörjat

eller står i begrepp att införa försöksverksamhet och som därvid avser att

anordna undervisning på högstadiet.

Hur behörighetsvillkoren för rektorstjänster vid det obligatoriska skolväsendet

lämpligen bör utformas har Läroverkslärarnas riksförbund och

skolöverstyrelsen delvis olika meningar om. Riksförbundet anser, som förut

nämnts, i första hand att lärare i läroämnen bör vara behöriga att söka alla

rektorst jänster vid det obligatoriska skolväsendet, alltså oavsett om den

aktuella tjänsten omfattar eller kommer att omfatta högstadium. Skolöverstyrelsen

däremot vill uppehålla vissa formella förutsättningar, syftande till

att lärare i läroämnen skall kunna komma i fråga till rektorstjänst, endast

om det kan förutses, att den kommer att omfatta ledningen av högstadium.

För egen del finner jag det lämpligast, att det formella kravet på lärarbehörighet

inte begränsas, utan att behörighet till ordinarie lärartjänst vid

det obligatoriska skolväsendet över huvud taget skall grunda formell behörighet

till rektorstjänst inom detta skolväsen. Bland annat för att tillgodose

synpunkter av det slag, skolöverstyrelsen anfört, bör emellertid en sådan

behörighetsregel kombineras med kravet att rektor skall äga de särskilda

insikter, den erfarenhet och de övriga egenskaper som erfordras för rektorstjänstens

utövande. Innebörden av en dylik regelkombination skall här

något närmare belysas.

Enligt den första regeln skall det formella kravet på lärarbehörighet anses

uppfyllt inte blott av den som är behörig till ordinarie folkskollärar-, småskollärar-

eller övningslärartjänst utan också av den som är behörig till

ordinarie lärartjänst i läroämnen eller ordinarie vrkeslärartjänst på försöksskolans

högstadium. Genom den kompletterande regeln åstadkommes

emellertid, att en materiell behörighetsprövning i varje särskilt fall skall

göras med utgångspunkt i den aktuella tjänsten och de krav den ställer,

t. ex. i fråga om pedagogisk erfarenhet och förutsättningar att fullgöra den

med tjänsten förenade undervisningsskyldigheten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1960

11

Vid tillsättning av rektorstjänst i en kommun, som står i begrepp att

införa försöksverksamhet med högstadium, bör uppenbarligen även en ämneslärarkompetent

person ha goda möjligheter att fylla kompetenskraven

— under förutsättning bland annat att anordningar kan träffas för att ta

ut hans undervisningsskyldighet. Gäller det däremot en rektorstjänst, vars

innehavare inte ens i framtiden kan väntas bli ansvarig för ledningen av

högstadium, bör väl som regel en enbart ämneslärarbehörig person knappast

komma i fråga.

Den nu skisserade lösningen ansluter sig i sak nära till den av skolöverstyrelsen

förordade. Under övergångstiden före den nya skolans allmänna

genomförande blir det möjligt för överstyrelsen att bygga sitt avgörande i

behörighetsfrågan på en allmän prognos — utan att därvid vara bunden

av formella kriterier. Detta anser jag vara en avgjord fördel. Jag vill i detta

sammanhang också erinra om vad jag i statsverkspropositionen till 1959 års

riksdag (VIII ht s. 504 f.) uttalade om överföring av rektor vid realskola i

kommun, där enhetsskola införes, till rektorstjänst vid det obligatoriska

skolväsendet.

På nu anförda skäl förordar jag den ändringen av ifrågavarande bestämmelser

att som behörighetsvillkor för rektorstjänst vid det obligatoriska

skolväsendet skall gälla

a) att vara behörig till tjänst som ordinarie lärare vid det obligatoriska

skolväsendet; samt

b) att äga de särskilda insikter, den erfarenhet och de övriga egenskaper

som erfordras för rektorstjänstens utövande.

Det torde böra framhållas, att en övergång till dessa regler innebär, att

nuvarande krav på att vara eller ha varit innehavare av ordinarie lärartjänst

slopas. Den ökade garanti för lämplighet, som kan tänkas ligga i ett

sådant krav, måste i varje fall vara ganska bristfällig, då någon kvalitativ

skillnad mellan tjänstgöring som ordinarie och tjänstgöring som extra ordinarie

lärare inte finns. Ofta beror det dessutom på tillfälligheter, om en

lärare erhållit ordinarie tjänst eller ej. Det har också redan i flera fall

inträffat, att Kungl. Maj:t lämnat extra ordinarie folkskollärare dispens för

rektorstjänst vid det obligatoriska skolväsendet.

I detta sammanhang finns anledning erinra om att extra ordinarie lärartjänst

enligt bestämmelserna i 5 § 1 mom. avlöningsreglementet för folkskolan

inte kan förenas med rektorstjänst. Hindret härför torde nu böra

undanröjas. I rektorstjänsternas allmänna konstruktion har sedan gammalt

legat, att rektor vid sidan av sin rektorstjänst skall ha en lärartjänst

av visst slag — som regel en ordinarie tjänst. Detta har förutsatts i bestämmelser

om överstatförande av lärartjänster och i bestämmelser om tjänstepension

för rektorstjänster.

Beträffande rektorstjänster i allmänhet innebär behörighetsföreskrifterna

en garanti för att rektor också innehar lärartjänst. Så är nu ej fallet beträffande

rektorstjänsterna vid det obligatoriska skolväsendet och den av mig

nyss förordade behörighetsregeln innebär på denna punkt snarast en ändring

i motsatt riktning. Flera skäl talar emellertid för att även en rektor vid

det obligatoriska skolväsendet alltid som bottentjänst skall ha en pensionsgrundande

lärartjänst. Med hänsyn härtill förordar jag, att i fall, då rektor

vid det obligatoriska skolväsendet inte innehar lärartjänst, som är förenad

med statlig pensionsriitt, den regeln införes, att han skall förordnas att tills

vidare, intill dess han erhåller ordinarie sådan tjänst, inneha extra ordinarie

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1960

lärartjänst eller därmed jämförlig, med statlig pensionsrätt förenad anställning,

som skolöverstyrelsen bestämmer. Därmed åstadkommes att rektor,

såsom tidigare varit fallet, alltid har en lärartjänst att falla tillbaka på.

Visserligen blir det, för att inte komplicera systemet alltför mycket, endast

en extra ordinarie tjänst, men hela arrangemanget skall endast vara avsett

som ett provisorium i en undantagssituation. Det bör framhållas, att förordnandet

på den extra ordinarie tjänsten skall meddelas tills vidare och

inte vara tidsbegränsat på annat sätt än att det skall upphöra, om rektor

får annan pensionsgrundande lärartjänst.

Slutligen må anmärkas, att flera av de synpunkter, som här anförts beträffande

rektorstjänsterna vid det obligatoriska skolväsendet, uppenbarligen

också kan göras gällande i fråga om rektorstjänsterna vid vissa andra

skolformer, främst de statliga realskolorna och de högre kommunala skolorna.

Huruvida behörighetsvillkoren för dessa tjänster bör ändras torde

det emellertid få ankomma på Kungl. Maj:t att pröva och den frågan får

upptagas i ett senare sammanhang.

TJtskottet tillstyrker bifall till Kungl. Maj:ts förslag under förevarande

punkt.

Vad departementschefen uttalat och förordat har icke givit utskottet

anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig

överensstämmelse med vad departementschefen förordat

meddela ändrade bestämmelser om behörighetsvillkoren

för rektorstjänster vid det obligatoriska skolväsendet

samt i anslutning därtill vidtaga övriga erforderliga författningsändringar.

4:o) Överlåtelse till Haparanda stad av en läroverksfastighet i

staden. Som likaledes inledningsvis redovisats har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att medgiva, att den Kungl. Maj:t och kronan tillhöriga, för

högre allmänna läroverket i Haparanda disponerade fastigheten, tomten

nr 1 i kvarteret Lärkan med därå uppförda läroverksbyggnader, må på visst

villkor överlåtas till Haparanda stad.

Kungl. Maj:ts förslag innebär, att likställighet åstadkommes mellan

Haparanda stad och övriga läroverkskommuner i vad gäller äganderätten

till läroverkslokalerna. I enlighet härmed torde enligt vad departementschefen

förordat den nuvarande läroverkstomten i staden — tomten nr 1 i

kvarteret Lärkan — jämte därå uppförda läroverksbyggnader med ett fastighetsvärde

av 1 362 647 kronor 73 öre böra överlåtas till staden utan

vederlag, varvid till överlåtelsen torde böra knytas villkor om ersättning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1960

13

till kronan, därest fastigheten icke längre av staden användes till skoländamål,

med värdet av anläggningen vid tidpunkten för det ändrade

användningssättet.

Utskottet, som icke har något att erinra mot vad departementschefen

anfört och förordat, tillstyrker bifall till Kungl. Maj:ts förslag och hemställer,

att riksdagen må medgiva, att den Kungl. Maj:t och

kronan tillhöriga, för högre allmänna läroverket i Haparanda

disponerade fastigheten, tomten nr 1 i kvarteret

Lärkan med därå uppförda läroverksbyggnader, må på av

departementschefen förordat villkor utan vederlag överlåtas

till Haparanda stad.

Stockholm den 17 maj 1960

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Einar Persson,

Ivar Johansson, Birger Andersson, Axel Johannes Andersson, Holmqvist,

Pålsson, Jacobsson, Rikard Svensson, fru Wallentheim, herrar Söderberg,

Bertil Petersson, Kaijser och Källqvist; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström, Petterson

i Degerfors, Thapper, Jansson i Kalix, Ståhl, Gustafsson i Stockholm,

Svensson i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, fröken Karlsson, fru

Lewén-Eliasson, herrar Arvidson, Larsson i Hedenäset, fröken Vinge och

herr Helén.

Reservationer

1) vid punkten 1 (Den allmänna försöksverksamheten) av herrar Kaijser,

Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården och fröken Karlsson, vilka

ansett att utskottet bort tillstyrka bifall till motionerna I: 642 och II: 790,

i vad de avser språkundervisningen i gren 8 c av 9 y på enhetsskolans högstadium,

och att utskottets hemställan därför bort ha följande lydelse:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1960

»att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 642 och

II: 790, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t

hemställa om uppdrag åt 1957 års skolberedning att vid

utformningen av högstadiet beakta i motionerna anförda

synpunkter.»

2) vid punkten 2 (Ombildning av högre allmänt läroverks gymnasium

till försöksgymnasium)

a) av herrar Kaijser, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården och

fröken Karlsson, vilka ansett att utskottet bort tillstyrka bifall till motionerna

I: 642 och II: 790, i vad de avser avslag å Kungl. Maj:ts förslag under

förevarande punkt, och att till följd därav utskottets hemställan under a)

bort ha följande lydelse:

»a) att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 642

och II: 790, såvitt nu är i fråga, avslå Kungl. Maj:ts förslag

om bemyndigande att fastställa gymnasiets linjeorganisation

vid högre allmänt läroverk även i vad avser försöksgymnasier;»
b)

av fröken Vinge

c) av herr Helén.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1960:316 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa organisationsfrågor inom skolväsendet m. m. a1 i texten