Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa organisationsfrågor inom skolväsendet m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1960-05-17 · 14 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1960:133, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa organisationsfrågor inom skolväsendet m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1960
1
Nr 133
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
vissa organisationsfrågor inom skolväsendet m. m.
jämte i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
I propositionen nr 131 har Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 1 april 1960
föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa gymnasiets
linjeorganisation vid högre allmänt läroverk även i vad avser försöksgymnasielinjer,
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad departementschefen i propositionen förordat meddela
ändrade bestämmelser om behörighetsvillkoren för rektorstjänster vid det
obligatoriska skolväsendet samt i anslutning därtill vidtaga övriga erforderliga
författningsändringar, dels ock medgiva, att den Kungl. Maj:t och
kronan tillhöriga, för högre allmänna läroverket i Haparanda disponerade
fastigheten, tomten nr 1 i kvarteret Lärkan med därå uppförda läroverksbyggnader,
må på av departementschefen förordat villkor utan vederlag
överlåtas till Haparanda stad.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft vissa i det följande
redovisade motioner.
I propositionen lämnas först en kortfattad redogörelse för den under
skolöverstyrelsens ledning pågående försöksverksamheten med nioårig enhetsskola
samt den pedagogiska försöksverksamheten vid vissa andra skolformer.
I ett andra avsnitt upptages till behandling vissa problem rörande organisationen
av gymnasierna i kommuner, där rekryteringsunderlaget till
huvudsaklig eller väsentlig del utgöres av elever från försöksskolornas högstadier.
Behörighetsvillkoren för rektorstjänster vid det obligatoriska skolväsendet
upptages som tredje spörsmål och förslag om vissa ändringar av nu
gällande behörighetsbestämmelser framlägges.
Slutligen föreslås, att en staten tillhörig läroverksfastighet i Haparanda
stad skall överlåtas till staden.
I den mån redogörelse för innehållet i propositionen nr 131 icke lämnas i
det följande får utskottet hänvisa till propositionen.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1960 6 saml. Nr 133
2 Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1960
l:o) Den allmänna försöksverksamheten. I avsnitt I av propositionen
lämnar departementschefen ett kortfattat referat av skolöverstyrelsens
redogörelser avseende försöksåret 1958/59 dels beträffande försök av olika
slag inom de äldre skolformerna, dels ock beträffande försöksverksamheten
med enhetsskola och kommenterar dessa redogörelser på speciella punkter.
Departementschefen har därvid i huvudsak anfört följande.
Vad först beträffar försöksverksamhetens kvantitativa omfattning kan
noteras, att antalet kommuner, som anslutit sig till försöksverksamheten
med enhetsskola, ökat från 96 läsåret 1957/58 till 142 läsåret 1958/59.
Antalet i verksamheten deltagande elever har därvid stigit från närmare
142 500 till drygt 194 000. Av sistnämnda antal var omkring 30 000 högstadieelever.
Enligt hittills tillgängliga uppgifter för innevarande läsår pågår
försöksverksamhet i 217 kommuner med sammanlagt cirka 266 000
elever.
Alltsedan igångsättandet av försöksverksamhet med enhetsskola har
lärarfrågan varit ett mycket angeläget och centralt problem. Lärarsituationen,
främst beträffande högstadiet, är ännu långt ifrån tillfredsställande.
Inte fullt hälften (46 procent) av lärarna i läroämnen på detta stadium
besitter formell kompetens. Överstyrelsen konstaterar dock för läsåret
1958/59 en viss ökning av antalet filosofie magistrar med lärarutbildning
och folkskollärare med vidareutbildning. Som jag i propositionen 1959: 62
uttalade kommer också där angivna vidareutbildningskurser att avsevärt
öka tillgången på för högstadieundervisning behöriga lärare i läroämnen
från och med innevarande läsår. Det är dock oundgängligen nödvändigt att
lärarfrågan, särskilt då högstadiets, förblir föremål för största uppmärksamhet.
Ett annat spörsmål av särskilt intresse är vilka ändringar i fråga om
ämnes-, linje- och grenval på högstadiet eleverna gjort under pågående
läsår. Av de omkring 30 000 eleverna på detta stadium läsåret 1958/59 har
sammanlagt cirka 530 ändrat sina val i nämnda hänseenden. I årskurs
7 och 8 har det oftast varit fråga om en övergång från två främmande språk
till ett och från ett till inget. I årskurs 9 åter har ändringarna, frånsett grenbytena
i 9 y, så gott som uteslutande inneburit en övergång till en teoretiskt
mindre krävande linje än den först valda. Till stödundervisning åt omkring
260 av dessa elever har skolöverstyrelsen beviljat statsbidrag med inemot
15 500 kronor. Jag vill i detta sammanhang erinra om att särskilda medel
till stödundervisning vid övergång till annan studieriktning anslagits från
och med budgetåret 1958/59.
Beträffande den inte mindre viktiga frågan om elevernas tillval av ämnen
och linjer på enhetsskolans högstadium kan konstateras, att tillvalet av två
främmande språk i arskurs 7 under femårsperioden 1954/59 ökat, för pojkar
från 37 till 42 procent och för flickor från 48 till 52 procent. Den andel
pojkar, som under samma femårsperiod valt den gymnasieförberedande
linjen i årskurs 9, har varit nära nog oförändrad, cirka 16 procent, medan
däremot flickornas andel ökat från 21 till 23 procent.
Fortfarande är det en mycket obetydlig andel av de från årskurs 9 avgående
eleverna, som direkt fortsätter vid fackgymnasier. Under nyssnämnda
femårsperiod har detta varit fallet med endast mellan 0,2 och 0,5
procent av dessa elever. Som jag i förutnämnda proposition uttalade, torde
Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1960
3
detta förhållande delvis bero på högstadiets nuvarande konstruktion. Jag
framhöll där också, att frågan om utformningen av detta stadium är ett av
huvudproblemen för skolberedningen. Vidare ifrågasatte jag om inte vissa
modifikationer i syfte att underlätta fortsatta studier vid exempelvis tekniskt
gymnasium borde övervägas från skolöverstyrelsens sida redan inom
ramen för den nu pågående försöksverksamheten. Överstyrelsen har nu i sin
tioårsrapport redogjort för ett intressant försök i denna riktning. Från och
med läsåret 1958/59 prövas nämligen i två kommuner (Södertälje och
Timrå) en sådan avvikelse från timplansförebilden för 9 y, som avser att
ge de elever, vilka är tekniskt-matematiskt begåvade men har mindre lust
och fallenhet för språkstudier, en tekniskt inriktad studiegång, kallad gren
8 c. Tyngdpunkten förläggs alltså till studier i matematik, fysik och kemi.
Skolöverstyrelsen har efter överläggningar med överstyrelsen för yrkesutbildning
uttalat, att elev med kvalificerade betyg från gren 8 c bör kunna
vinna inträde vid tekniskt gymnasium. I övrigt kan studierna leda till
praktiska fackskolor eller annan tekniskt betonad vidareutbildning. Fn
studiegång av nämnt slag, påbörjad redan i årskurs 8 och fortsatt på den
yrkesförberedande linjen i årskurs 9, borde kunna bli en lämplig förutbildning
för inträdessökande till tekniskt läroverk.
Närmare uppgifter huruvida inte i realiteten ett större antal elever än
statistiken visar övergått till fackgymnasium, sedan de förvärvat för inträde
erforderlig praktik, måste anses vara av stort värde för en bedömning av de
ytterligare åtgärder, som kan behöva vidtagas för att även sådana gymnasiers
rekrytering från enhetsskolan skall få den omfattning, som är ändamålsenlig
och eftersträvansvärd. Frågan om en ökad övergång från de
gymnasieförberedande skolorna till fackgymnasierna har också uppmärksammats
av universitet sutredningen i dess sjätte, nyligen framlagda betänkande.
Åtgärder för att åstadkomma denna ökade övergång bör med det
snaraste vidtagas. Jag återkommer till denna fråga i annat sammanhang.
Utformningen av den förberedande yrkesutbildningen och vad därmed
hänger samman är ett annat spörsmål av synnerligen stor betydelse för
enhetsskolans organisation. Enligt skolöverstyrelsens rapport visar utvecklingen
en stark tendens mot att denna utbildning förlägges inom enhetsskolan,
vilket visserligen medför en rad problem främst i vad avser utrustning
och inredning av lokaler, lämpliga pedagogiska hjälpmedel och lärarfortbildning
men samtidigt förenklar organisationen i stort. Jag vill kraftigt
understryka nödvändigheten av att inte bara dessa frågor blir föremål för
centralt intresse och effektiva åtgärder utan också, som skolöverstyrelsen
framhållit, att utvecklingen inom hela frågekomplexet ingående följes, så
att enhetsskolan så långt ske kan kommer att medverka till en god inriktning
av yrkesutbildningen. För att detta skall kunna ske, är det angeläget,
att även kommunernas skolledningar vid anordnandet av utbildningen beaktar
behovet av och efterfrågan på utbildad arbetskraft inom skilda yrkesområden.
Jag vill också med några ord beröra skolöverstyrelsens redogörelse för
försöksverksamheten av olika slag inom de äldre skolformerna. Den i 1958
års statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, (s. 430 ff.), närmare
angivna omläggningen av verksamheten i denna del, som ju framför allt
syftar till en koncentration av verksamheten till vissa skolor, har av redogörelsen
att döma redan blivit en realitet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4
Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1960
Av redogörelsen framgår, att den särskilda försöksverksamheten läsåret
1958/59 bedrivits vid fem högre skolor i syfte att pröva former för den
högre skolans, speciellt gymnasiets, arbetssätt. Den avses skola omspänna
en tid av minst tre år. Försöksuppgifterna har omfattat organisatoriska
försök med bland annat ämneskoncentration, undervisningsmetodiska försök,
vari exempelvis ingått försök med friare arbetsformer, med studieteknik
och med införande av nya ämnen och kurser, samt ämnesmetodiska
försök, varvid prövats t. ex. nya vägar inom uppsatsskrivning och försök
med muntlig framställning. Vidare har tidigare försöksresultat bearbetats.
Med tillfredsställelse konstaterar jag, att skolöverstyrelsen planerar att
publicera en sammanställning av de hittills vunna erfarenheterna av de
mångåriga försöken beträffande bok- och bibliotekskunskap. Vad beträffar
en del andra försök, som också pågått ett flertal år, ämnar överstyrelsen
redovisa sammanfattningar av sina rön och erfarenheter.
Beträffande försöksverksamheten med muntlig framställning vill jag
framhålla, att uppmärksamhet torde böra fästas på nödvändigheten av att
i olika ämnen och i naturliga sammanhang ta vara på möjligheterna att öva
eleverna i muntlig framställning på ett sådant sätt att denna inte blir betraktad
som något självändamål.
Erfarenheterna från försöksverksamheten med studieteknik torde bli till
omedelbar nytta inte minst för försöksgymnasierna. Jag finner önskvärt, att
dessa erfarenheter resulterar i konkreta rekommendationer såsom komplettering
till skolöverstyrelsens utgivna »Allmänna anvisningar för undervisning
och fostran på skolans högstadium». I dessa framhålles nämligen bland
annat, att vilka arbetsformer, som än användes, måste eleverna få vägledning
och övning i en studieteknik, som passar för deras ålder och förhållanden
i övrigt.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Ragnar
Bergh m. fl. (I: 642) och den andra inom andra kammaren av herr Nilsson
i Göingegården m.fl. (II: 790), i vilka hemställts, såvitt nu är i fråga, att
riksdagen måtte hemställa om uppdrag åt 1957 års skolberedning att vid
utformningen av högstadiet beakta i motionerna anförda synpunkter på
språkundervisningen i gren 8 c för blivande elever i tekniskt gymnasium.
Beträffande motiveringen för det motionsvis framförda yrkandet får utskottet
hänvisa till motionen II: 790.
Utskottet. I motionerna I: 642 och II: 790 har med anledning av den
lämnade redogörelsen för försöket med gren 8 c inom 9 y anförts, att det
icke kunde befinnas vara i överensstämmelse med de krav på språkkunskaper,
som det moderna samhället ställer, att låta tekniskt begåvad elev
vinna inträde på tekniskt gymnasium med otillräckliga kunskaper i språk.
Kunskaper i både tyska och engelska vore nödvändiga för att elev vid
fortsatta studier skulle kunna läsa och förstå facklitteratur.
Utskottet har med tillfredsställelse konstaterat att en utbildningsväg
Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1960
5
prövas inom enhetsskolan för de mera ensidigt tekniskt-matematiskt begåvade
eleverna och att elever med kvalificerade betyg från denna gren
avses kunna vinna inträde vid tekniskt gymnasium. De erforderliga språkkunskaperna
bör dessa elever enligt utskottets mening kunna förvärva vid
en senare tidpunkt. Vid sådant förhållande finner utskottet icke skäl tillstyrka
bifall till motionsyrkandet om uppdrag åt 1957 års skolberedning att
vid utformningen av högstadiet beakta i motionerna anförda synpunkter i
ämnet.
Utskottet hemställer alltså,
att motionerna I: 642 och II: 790, såvitt nu är i fråga,
icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
2:o) Ombildning av högre allmänt läroverks gymnasium till försöksgymnasium.
Kungl. Maj:t har, som inledningsvis redovisats, hemställt
om riksdagens bemyndigande att fastställa gymnasiets linjeorganisation
vid högre allmänt läroverk även i vad avser försöksgymnasier.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Ragnar Bergh m. fl. (I: 642) och den andra inom andra kammaren
av herr Nilsson i Göingegården m.fl. (11:790), i vilka hemställts, såvitt
nu är i fråga, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts förslag om bemyndigande
för Kungl. Maj:t att fastställa gymnasiets linjeorganisation vid
högre allmänt läroverk även i vad avser försöksgymnasielinjer;
dels ock en inom andra kammaren av herrar Fröding och Andersson i
Sundsvall väckt motion (II: 791), vari hemställts, att riksdagen i anledning
av Kungl. Maj:ts förevarande proposition måtte uttala, att de fyraåriga
gymnasielinjerna vid läroverket i Sundsvall tills vidare skall behållas.
Beträffande motiveringen för de motionsvis gjorda yrkandena torde få
hänvisas till motionerna II: 790 och II: 791.
I propositionen har först redovisats, att inom skolöverstyrelsen utarbetats
dels en promemoria med allmänna synpunkter på organisationen av de
högre allmänna läroverken, dels särskilda promemorior angående de högre
allmänna läroverken i Bollnäs, Linköping, Skellefteå, Sundsvall och Södertälje.
Över dessa promemorior har yttranden inhämtats från berörda länsskolnämnder,
varefter skolöverstyrelsen framlagt vissa förslag rörande läroverksorganisationen
i försökskommuner m.m. (s. 6 och 7 i propositionen).
Därefter lämnas redogörelse för försöksgymnasiernas nuvarande organisation
samt skolöverstyrelsens nyssnämnda synpunkter och förslag (s.
7—13).
opaginerad Kontrollera mot PDF
C Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1960
Skolöverstyrelsens förslag innebär dels att ett försöksgymnasium skall
inrättas i Bollnäs från och med läsåret 1961/62, dels att gymnasierna vid
högre allmänna läroverken i Bollnäs och Linköping skall successivt ombildas
till försöksgymnasier från och med 1961/62 eller den senare tidpunkt
Kungl. Maj:t bestämmer och gymnasiet i Sundsvall från och med läsåret
1960/61, dels ock att Kungl. Maj:t måtte föreskriva, att de fyraåriga
gymnasielinjerna vid de högre allmänna läroverken i Linköping, Skellefteå
och Sundsvall successivt skall avvecklas från och med läsåret 1960/61 och
att en treårig linje av vanlig typ skall inrättas vid läroverket i Skellefteå
från och med läsåret 1961/62.
Departementschefen har i ämnet anfört i huvudsak följande.
Allteftersom försöksverksamheten med enhetsskola får större utbredning
minskas underlaget för gymnasier av hittillsvarande typ och ökas behovet
av försöksgymnasier. Enligt skolöverstyrelsens beräkningar blir ombildning
av nuvarande gymnasier till försöksgymnasier aktuell vid ett tjugotal
högre allmänna läroverk under de närmaste åren. Hittills har fråga om
inrättande av försöksgymnasium underställts riksdagen i varje särskilt fall,
även i sådana, då fråga endast varit om att vid redan befintligt gymnasium
inrätta försöksgymnasielinje. Skillnaden mellan en gymnasielinje av traditionell
typ och en försöksgymnasielinje ligger emellertid huvudsakligen i
utformningen av undervisningsplanerna och dessa underställes inte riksdagen.
Det synes därför riktigast att anse allmän linje, latinlinje och
reallinje, organiserad som försöksgymnasielinje, allenast såsom en variant
av motsvarande linje i det vanliga gymnasiet. Kungl. Maj:t erhöll av 1953
års riksdag bemyndigande att fastställa linjeorganisationen för gymnasium
vid högre allmänt läroverk — alltså att inrätta och avveckla gymnasielinjer
— och har brukat erhålla bemyndigande av riksdagen att besluta om
linjerna också vid nyinrättade försöksgymnasier. Med hänsyn härtill och
till vad jag nyss uttalat om hur en försöksgymnasielinje bör betraktas
synes det i fortsättningen, närmast av praktiska skäl, böra få ankomma på
Kungl. Maj:t att besluta om ombildning, helt eller delvis, av gymnasium
vid högre allmänt läroverk till försöksgymnasium.
Av det betraktelsesätt på frågan om försöksgymnasielinjernas natur, som
jag sålunda anser att man bör anlägga, följer, att läroverkskommuns skyldigheter
beträffande gymnasiet vid högre allmänt läroverk i kommunen
också bör anses inbegripa försöksgymnasielinjer vid läroverket, och vidare
att dessa linjer får anses organisatoriskt helt ingå i gymnasiet. I fråga om
samläsning, examina, personalens tjänstgöring, kollegium, donationer och
fackrepresentation bör de således betraktas som jämställda med de vanliga
linjerna vid läroverket.
Huruvida läroverkskommun bör avfordras särskilt engångsbidrag till
bibliotek och materiel vid försöksgymnasielinjers inrättande, torde — såsom
också förutsattes i 1953 års gymnasieproposition — få prövas av Kungl.
Maj:t i varje särskilt fall.
Särskild regionindelning bör, som skolöverstyrelsen förordat, inte fastställas
för försöksgymnasierna, utan en enhetsskolelev bör hänföras till det
gymnasium, till vars område han enligt reglerna i läroverksstadgan hör,
oavsett om gymnasiet är ett vanligt sådant eller ett försöksgymnasium. Om
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1960
7
både vanlig linje och försöksgymnasielinje finnes, bör eleven naturligtvis
hänföras till försöksgymnasielinjen, eftersom denna är tillrättalagd för enhetsskolans
elever. I gränszoner bör undantag få göras på sätt överstyrelsen
förutsatt.
De allmänna synpunkter, som skolöverstyrelsen ansett böra anläggas på
frågan om ombildning av gymnasium vid högre allmänt läroverk till försöksgymnasium,
kan jag i stort sett ansluta mig till. Om det alltså är
klart, att en gymnasielinje till övervägande del kommer att rekryteras av
elever från enhetsskola, synes linjen böra bli av försöksgymnasiekaraktär.
Undervisning av realskol- och enhetsskolelever i samma gymnasieklass medför
naturligtvis vissa olägenheter för båda kategorierna, främst på grund av
olikheter mellan kursplanerna och särskilt i fråga om historia och samhällslära.
Dessa skillnader torde dock, som överstyrelsen framhållit, kunna utjämnas.
I utjämnande riktning verkar också den förstärknings- och stödundervisning,
som förekommer i försöksgymnasierna.
För enhetsskoleleverna kan de vanliga gymnasielinjernas fullständiga
avvecklande vid ett högre allmänt läroverk medföra att de får konkurrera
med elever från andra skolformer om möjligheterna att vinna inträde i
gymnasium. Denna konsekvens torde emellertid vara oundviklig för ett
övergångsskede och bör accepteras. Under detta torde, av hänsyn till båda
elevkategorierna, frågor om upprätthållande av såväl linje av äldre typ
som försöksgymnasielinje vid ett och samma gymnasium dock inte böra bedömas
för schematiskt.
Såsom skolöverstyrelsen framhållit bör alltså ett gymnasium erhålla
försöksgymnasielinjer och vanliga gymnasielinjer i de proportioner, som
betingas av skolväsendets organisation på realskolestadiet inom området
och av tillströmningen av olika elevkategorier till de särskilda linjerna.
För att det skall bli möjligt att på ändamålsenligaste sätt få denna anpassning
av gymnasieorganisationen till stånd bör Kungl. Maj:t enligt
min mening inhämta riksdagens bemyndigande att fastställa linjeorganisationen
vid högre allmänt läroverk även i vad avser försöksgymnasielinjer.
Med en dylik lösning finns det ingen anledning att — på sätt skolöverstyrelsen
hemställt — underställa riksdagen frågan om en fixerad ombildning
av de högre allmänna läroverken i Bollnäs, Linköping och Sundsvall,
utan dessa spörsmål torde senare, efter närmare förslag från överstyrelsen,
få prövas av Kungl. Maj:t enligt de riktlinjer, som jag nyss
angivit. Förslaget om inrättande i Bollnäs av ett särskilt försöksgvmnasium
vid sidan av det högre allmänna läroverket synes inte böra bifallas; frågan
om anordnande av försöksgymnasieundervisning i Bollnäs får i stället lösas
i samband med att Kungl. Maj:t prövar i vilken omfattning försöksgymnasielinjer
skall ingå i det befintliga läroverkets organisation. Jag vill i detta
sammanhang slutligen framhålla — för att inget missförstånd skall uppkomma
— att frågan om upprättande av nya statliga gymnasier, vare sig
de är helt eller delvis av försöksgymnasiekaraktär, liksom hittills självfallet
måste underställas riksdagens prövning.
Alla försöksgymnasielinjer har hittills anordnats som treåriga. I 1958 års
statsverksproposition uttalade jag, att jag räknade med att. de nya gymnasier,
som skulle upprättas, bleve treåriga, om inte särskilda förhållanden
föranledde annan organisation. T föreliggande ärende har från några håll
framhållits behovet och värdet av fyraåriga gymnasielinjer. Erfarenheten
säges ha visat, alt många elever, som är berättigade till inträde på treårig
8 Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1960
linje, föredrar den längre men lugnare studiegången på fyraårig linje, särskilt^
i tanke att där få bättre betyg. Det har också gjorts gällande, att
fyraårig studiegång överhuvudtaget är den enda lämpliga för latinlinjen.
Frågan om studiegångens längd på gymnasiet finner jag inte anledning
att gå närmare in på här, då den måste bli föremål för särskilda överväganden
och ställningstaganden i andra sammanhang. Vad det nu närmast
gäller är vilken längd som tills vidare skall anses vara den lämpliga för vanliga
gymnasielinjer vid gymnasier, som rymmer såväl sådana linjer som försöksgymnasielinjer.
Hittills har, med utgångspunkt i 1950 års skolbeslut, försöksgymnasierna
organiserats som treåriga gymnasier och det torde kunna
sägas att en tolvårig studiegång fram till studentexamen varit riktpunkten
lör statsmakternas åtgöranden på detta område. Från denna utgångspunkt
och med hänsyn till de av skolöverstyrelsen anförda skälen ansluter jag
mig i princip till överstyrelsens^ uppfattning att en ombildning av fyraåriga
vanliga gymnasielinjer till treåriga bör ske, där vanlig gymnasielinje och
försöksgymnasielinje skulle förekomma samtidigt. De vanliga gymnasielinjerna,
vilka rekryteras från realskolor, kommer i dessa fall främst att
bestå av resande eller inackorderade elever, för vilka en treårig lärogång
är ekonomiskt fördelaktigare. Fördelningen av eleverna på linjer och avdelningar
underlättas med linjer av samma längd. Vidare är det vid elevernas
val av bildningslinje till fördel för dem att kunna välja mellan linjer
av samma längd och med anknytning till samma årskurs. Det är därvid
särskilt angeläget att undvika, att elever i försöksskolorna avgår efter
åttonde årskursen, i synnerhet i mindre kommuner, där en försvagning av
9 g på denna grund kan medföra att samläsning med 9 a helt eller delvis
måste komma till stånd. Slutligen anser jag det vara av stor vikt att vi,
innan ett gymnasium med enhetsskolan som understadium mera slutgiltigt
skall utformas, får så goda förutsättningar som möjligt i åtminstone några
fall att verkligen nröva denna kombination, anordnad som en tolvårig
studiegång fram till studentexamen.
Det torde i enlighet med det av riksdagen år 1953 givna bemyndigandet
ankomma på Kungl. Maj:t att fatta beslut i de fall, jag här senast avsett,
nämligen att bestämma huruvida linje vid vanligt gymnasium skall vara
tre- eller fyraårig. Jag har emellertid velat redovisa min principiella uppfattning
i frågan — vilket alltså inte innebär något ställningstagande i de
nu förevarande enskilda fallen — eftersom de av skolöverstyrelsen här aktualiserade
spörsmålen rörande gymnasieorganisationen i enhetsskoleregioner
bildar ett sammanhängande helt, från vilket frågan om de vanliga
gymnasielinjernas längd inte gärna kan hållas helt skild.
Utskottet. Av den lämnade redogörelsen framgår, att Kungl. Maj:t av
1953 års riksdag erhållit bemyndigande att fastställa linjeorganisationen
för gymnasium vid högre allmänt läroverk och att riksdagen i varje särskilt
fall brukat lämna Kungl. Maj:t bemyndigande att besluta om linjerna
också vid nyinrättade försöksgymnasier. Utskottet har funnit övervägande
praktiska skäl tala för att Kungl. Maj:t erhåller det begärda bemyndigandet
att fastställa gymnasiets linjeorganisation vid högre allmänt läroverk
även i vad avser försöksgymnasielinjer och avstyrker följaktligen bifall till
yrkandet i motionerna I: 642 och II: 790 om avslag på Kungl. Maj:ts framställning
i detta hänseende.
Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1960 9
Vidkommande motionen II: 791 får utskottet erinra om att det ankommer
på Kungl. Maj:t att besluta om linjeorganisationen vid högre allmänna
läroverket i Sundsvall. I detta sammanhang vill utskottet framhålla, att
utskottet visserligen i och för sig hyser förståelse för de önskemål som i
vissa fall torde föreligga att bereda gymnasieelever en lugnare studiegång
i den 4-åriga linjens form, men att utskottet likväl icke ansett sig böra
förorda, att motionen II: 791 föranleder någon riksdagens åtgärd.
Vad departementschefen i övrigt anfört och förordat har icke givit utskottet
anledning till erinran eller särskilt uttalande.
Utskottet hemställer alltså,
a) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 642 och II: 790, såvitt
nu är i fråga, bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa
gymnasiets linjeorganisation vid högre allmänt läroverk
även i vad avser försöksgymnasielinjer;
b) att motionen II: 791 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
3:o) Behörighetsvillkoren för rektors tjänster vid det obligatoriska
skolväsendet. Såsom inledningsvis redovisats har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad departementschefen förordat meddela ändrade bestämmelser
om behörighetsvillkoren för rektorst jänster vid det obligatoriska
skolväsendet samt i anslutning därtill vidtaga övriga erforderliga författningsändringar.
Sedan i propositionen först redovisats gällande bestämmelser rörande
behörighet för rektorst jänster vid det obligatoriska skolväsendet, behörighetsfrågans
tidigare behandling, Läroverkslärarnas riksförbunds underdåniga
skrivelse den 28 april 1958 med hemställan om ändrade behörighetsbestämmelser
för tjänst som rektor vid det obligatoriska skolväsendet jämte
skolöverstyrelsens yttrande över framställningen (s. 17—21), uttalar departementschefen
bland annat följande.
Rektorstjänsterna vid det obligatoriska skolväsendet är, liksom motsvarande
tjänster vid allmänna läroverk och högre kommunala skolor, att hänföra
till kategorien chefstjänster.
För chefstjänster i allmänhet meddelas som regel inte några formella
kompetensföreskrifter. I fråga om rektorstjänsterna vid det obligatoriska
skolväsendet är det visserligen av flera skäl — särskilt formerna för tillsättningsförfarandet
och den roll som därvid tilldelats skolstyrelserna — nödvändigt
att uppställa vissa formella behörighetsvillkor, men det är enligt
min mening av vikt, att kretsen av formellt behöriga personer därvidlag inte
opaginerad Kontrollera mot PDF
10 Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1960
göres så snäv att sakligt sett lämpliga personer utestänges. Med hänsyn till
skolväsendets bästa torde det vara förenat med mindre nackdelar, om den
formella behörighetsregeln blir något för vid än om den blir något för snäv.
Man måste nämligen i sista hand alltid bygga på den lämplighetsprövning
som ankommer på tillsättningsmyndigheten, d. v. s. skolöverstyrelsen eller
— i besvärsfall — Kungl. Maj:t.
I viss utsträckning har dessa synpunkter uppenbarligen redan beaktats i
gällande behörighetsbestämmelser för rektorer vid det obligatoriska skolväsendet.
Formella gränslinjer har emellertid dragits upp mellan olika grupper
av lärare, medan det snarare bör vara ett önskemål att sådana gränslinjer
såvitt möjligt raderas ut.
Av vad jag redan sagt framgår, att jag i allt väsentligt ansluter mig till
de kritiska synpunkter på gällande bestämmelser, som Läroverkslärarnas
riksförbund och skolöverstyrelsen anfört. Som riksförbundet framhåller innebär
dessa bestämmelser otvivelaktigt, att ett betydande antal kommuner
ställs utan möjlighet att under förberedelsen för och uppbyggandet av den
nya skolan såsom skolledare förvärva lärarkrafter med långvarig och värdefull
erfarenhet av det för denna skola nya inslaget, nämligen högstadiet.
Och jag instämmer också helt med skolöverstyrelsen i dess mening, att det
— både från rättvisesynpunkt och med hänsyn till önskvärdheten av ett
brett rekryteringsunderlag — är önskvärt att lärare i läroämnen inte utestänges
vid tillsättning av rektorstjänst i en kommun, som nyss påbörjat
eller står i begrepp att införa försöksverksamhet och som därvid avser att
anordna undervisning på högstadiet.
Hur behörighetsvillkoren för rektorstjänster vid det obligatoriska skolväsendet
lämpligen bör utformas har Läroverkslärarnas riksförbund och
skolöverstyrelsen delvis olika meningar om. Riksförbundet anser, som förut
nämnts, i första hand att lärare i läroämnen bör vara behöriga att söka alla
rektorst jänster vid det obligatoriska skolväsendet, alltså oavsett om den
aktuella tjänsten omfattar eller kommer att omfatta högstadium. Skolöverstyrelsen
däremot vill uppehålla vissa formella förutsättningar, syftande till
att lärare i läroämnen skall kunna komma i fråga till rektorstjänst, endast
om det kan förutses, att den kommer att omfatta ledningen av högstadium.
För egen del finner jag det lämpligast, att det formella kravet på lärarbehörighet
inte begränsas, utan att behörighet till ordinarie lärartjänst vid
det obligatoriska skolväsendet över huvud taget skall grunda formell behörighet
till rektorstjänst inom detta skolväsen. Bland annat för att tillgodose
synpunkter av det slag, skolöverstyrelsen anfört, bör emellertid en sådan
behörighetsregel kombineras med kravet att rektor skall äga de särskilda
insikter, den erfarenhet och de övriga egenskaper som erfordras för rektorstjänstens
utövande. Innebörden av en dylik regelkombination skall här
något närmare belysas.
Enligt den första regeln skall det formella kravet på lärarbehörighet anses
uppfyllt inte blott av den som är behörig till ordinarie folkskollärar-, småskollärar-
eller övningslärartjänst utan också av den som är behörig till
ordinarie lärartjänst i läroämnen eller ordinarie vrkeslärartjänst på försöksskolans
högstadium. Genom den kompletterande regeln åstadkommes
emellertid, att en materiell behörighetsprövning i varje särskilt fall skall
göras med utgångspunkt i den aktuella tjänsten och de krav den ställer,
t. ex. i fråga om pedagogisk erfarenhet och förutsättningar att fullgöra den
med tjänsten förenade undervisningsskyldigheten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1960
11
Vid tillsättning av rektorstjänst i en kommun, som står i begrepp att
införa försöksverksamhet med högstadium, bör uppenbarligen även en ämneslärarkompetent
person ha goda möjligheter att fylla kompetenskraven
— under förutsättning bland annat att anordningar kan träffas för att ta
ut hans undervisningsskyldighet. Gäller det däremot en rektorstjänst, vars
innehavare inte ens i framtiden kan väntas bli ansvarig för ledningen av
högstadium, bör väl som regel en enbart ämneslärarbehörig person knappast
komma i fråga.
Den nu skisserade lösningen ansluter sig i sak nära till den av skolöverstyrelsen
förordade. Under övergångstiden före den nya skolans allmänna
genomförande blir det möjligt för överstyrelsen att bygga sitt avgörande i
behörighetsfrågan på en allmän prognos — utan att därvid vara bunden
av formella kriterier. Detta anser jag vara en avgjord fördel. Jag vill i detta
sammanhang också erinra om vad jag i statsverkspropositionen till 1959 års
riksdag (VIII ht s. 504 f.) uttalade om överföring av rektor vid realskola i
kommun, där enhetsskola införes, till rektorstjänst vid det obligatoriska
skolväsendet.
På nu anförda skäl förordar jag den ändringen av ifrågavarande bestämmelser
att som behörighetsvillkor för rektorstjänst vid det obligatoriska
skolväsendet skall gälla
a) att vara behörig till tjänst som ordinarie lärare vid det obligatoriska
skolväsendet; samt
b) att äga de särskilda insikter, den erfarenhet och de övriga egenskaper
som erfordras för rektorstjänstens utövande.
Det torde böra framhållas, att en övergång till dessa regler innebär, att
nuvarande krav på att vara eller ha varit innehavare av ordinarie lärartjänst
slopas. Den ökade garanti för lämplighet, som kan tänkas ligga i ett
sådant krav, måste i varje fall vara ganska bristfällig, då någon kvalitativ
skillnad mellan tjänstgöring som ordinarie och tjänstgöring som extra ordinarie
lärare inte finns. Ofta beror det dessutom på tillfälligheter, om en
lärare erhållit ordinarie tjänst eller ej. Det har också redan i flera fall
inträffat, att Kungl. Maj:t lämnat extra ordinarie folkskollärare dispens för
rektorstjänst vid det obligatoriska skolväsendet.
I detta sammanhang finns anledning erinra om att extra ordinarie lärartjänst
enligt bestämmelserna i 5 § 1 mom. avlöningsreglementet för folkskolan
inte kan förenas med rektorstjänst. Hindret härför torde nu böra
undanröjas. I rektorstjänsternas allmänna konstruktion har sedan gammalt
legat, att rektor vid sidan av sin rektorstjänst skall ha en lärartjänst
av visst slag — som regel en ordinarie tjänst. Detta har förutsatts i bestämmelser
om överstatförande av lärartjänster och i bestämmelser om tjänstepension
för rektorstjänster.
Beträffande rektorstjänster i allmänhet innebär behörighetsföreskrifterna
en garanti för att rektor också innehar lärartjänst. Så är nu ej fallet beträffande
rektorstjänsterna vid det obligatoriska skolväsendet och den av mig
nyss förordade behörighetsregeln innebär på denna punkt snarast en ändring
i motsatt riktning. Flera skäl talar emellertid för att även en rektor vid
det obligatoriska skolväsendet alltid som bottentjänst skall ha en pensionsgrundande
lärartjänst. Med hänsyn härtill förordar jag, att i fall, då rektor
vid det obligatoriska skolväsendet inte innehar lärartjänst, som är förenad
med statlig pensionsriitt, den regeln införes, att han skall förordnas att tills
vidare, intill dess han erhåller ordinarie sådan tjänst, inneha extra ordinarie
12 Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1960
lärartjänst eller därmed jämförlig, med statlig pensionsrätt förenad anställning,
som skolöverstyrelsen bestämmer. Därmed åstadkommes att rektor,
såsom tidigare varit fallet, alltid har en lärartjänst att falla tillbaka på.
Visserligen blir det, för att inte komplicera systemet alltför mycket, endast
en extra ordinarie tjänst, men hela arrangemanget skall endast vara avsett
som ett provisorium i en undantagssituation. Det bör framhållas, att förordnandet
på den extra ordinarie tjänsten skall meddelas tills vidare och
inte vara tidsbegränsat på annat sätt än att det skall upphöra, om rektor
får annan pensionsgrundande lärartjänst.
Slutligen må anmärkas, att flera av de synpunkter, som här anförts beträffande
rektorstjänsterna vid det obligatoriska skolväsendet, uppenbarligen
också kan göras gällande i fråga om rektorstjänsterna vid vissa andra
skolformer, främst de statliga realskolorna och de högre kommunala skolorna.
Huruvida behörighetsvillkoren för dessa tjänster bör ändras torde
det emellertid få ankomma på Kungl. Maj:t att pröva och den frågan får
upptagas i ett senare sammanhang.
TJtskottet tillstyrker bifall till Kungl. Maj:ts förslag under förevarande
punkt.
Vad departementschefen uttalat och förordat har icke givit utskottet
anledning till erinran eller särskilt uttalande.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig
överensstämmelse med vad departementschefen förordat
meddela ändrade bestämmelser om behörighetsvillkoren
för rektorstjänster vid det obligatoriska skolväsendet
samt i anslutning därtill vidtaga övriga erforderliga författningsändringar.
4:o) Överlåtelse till Haparanda stad av en läroverksfastighet i
staden. Som likaledes inledningsvis redovisats har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att medgiva, att den Kungl. Maj:t och kronan tillhöriga, för
högre allmänna läroverket i Haparanda disponerade fastigheten, tomten
nr 1 i kvarteret Lärkan med därå uppförda läroverksbyggnader, må på visst
villkor överlåtas till Haparanda stad.
Kungl. Maj:ts förslag innebär, att likställighet åstadkommes mellan
Haparanda stad och övriga läroverkskommuner i vad gäller äganderätten
till läroverkslokalerna. I enlighet härmed torde enligt vad departementschefen
förordat den nuvarande läroverkstomten i staden — tomten nr 1 i
kvarteret Lärkan — jämte därå uppförda läroverksbyggnader med ett fastighetsvärde
av 1 362 647 kronor 73 öre böra överlåtas till staden utan
vederlag, varvid till överlåtelsen torde böra knytas villkor om ersättning
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1960
13
till kronan, därest fastigheten icke längre av staden användes till skoländamål,
med värdet av anläggningen vid tidpunkten för det ändrade
användningssättet.
Utskottet, som icke har något att erinra mot vad departementschefen
anfört och förordat, tillstyrker bifall till Kungl. Maj:ts förslag och hemställer,
att riksdagen må medgiva, att den Kungl. Maj:t och
kronan tillhöriga, för högre allmänna läroverket i Haparanda
disponerade fastigheten, tomten nr 1 i kvarteret
Lärkan med därå uppförda läroverksbyggnader, må på av
departementschefen förordat villkor utan vederlag överlåtas
till Haparanda stad.
Stockholm den 17 maj 1960
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Einar Persson,
Ivar Johansson, Birger Andersson, Axel Johannes Andersson, Holmqvist,
Pålsson, Jacobsson, Rikard Svensson, fru Wallentheim, herrar Söderberg,
Bertil Petersson, Kaijser och Källqvist; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström, Petterson
i Degerfors, Thapper, Jansson i Kalix, Ståhl, Gustafsson i Stockholm,
Svensson i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, fröken Karlsson, fru
Lewén-Eliasson, herrar Arvidson, Larsson i Hedenäset, fröken Vinge och
herr Helén.
Reservationer
1) vid punkten 1 (Den allmänna försöksverksamheten) av herrar Kaijser,
Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården och fröken Karlsson, vilka
ansett att utskottet bort tillstyrka bifall till motionerna I: 642 och II: 790,
i vad de avser språkundervisningen i gren 8 c av 9 y på enhetsskolans högstadium,
och att utskottets hemställan därför bort ha följande lydelse:
14
Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1960
»att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 642 och
II: 790, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa om uppdrag åt 1957 års skolberedning att vid
utformningen av högstadiet beakta i motionerna anförda
synpunkter.»
2) vid punkten 2 (Ombildning av högre allmänt läroverks gymnasium
till försöksgymnasium)
a) av herrar Kaijser, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården och
fröken Karlsson, vilka ansett att utskottet bort tillstyrka bifall till motionerna
I: 642 och II: 790, i vad de avser avslag å Kungl. Maj:ts förslag under
förevarande punkt, och att till följd därav utskottets hemställan under a)
bort ha följande lydelse:
»a) att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 642
och II: 790, såvitt nu är i fråga, avslå Kungl. Maj:ts förslag
om bemyndigande att fastställa gymnasiets linjeorganisation
vid högre allmänt läroverk även i vad avser försöksgymnasier;»
b)
av fröken Vinge
c) av herr Helén.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1960:316 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa organisationsfrågor inom skolväsendet m. m. a1 i texten