Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående livstidsgager åt förtjänta utövare av konstnärliga yrken.

1960-05-17 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1960:135, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående livstidsgager åt förtjänta utövare av konstnärliga yrken.

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 13k år 1960

Nr 135

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående livstidsgager

åt förtjänta utövare av konstnärliga yrken.

(2:a avd.)

I två likalydande motioner, väckta vid 1959 års riksdag den ena inom första

kammaren av herr Åman (I: 76) och den andra inom andra kammaren

av herr Arvidson (11:101), har hemställts, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t ville föreslå tillsättandet av en utredning rörande livstidsgager

åt förtjänta utövare av konstnärliga yrken.

I motionerna har anförts bland annat följande.

»Den enda möjliga lösningen av de konstnärliga yrkesutövarnas trygghetsproblem

är att samhället ställer livstidsgager till förfogande för sådana

konstnärliga yrkesutövare som dokumenterat sin begåvning och kan beräknas

fortsätta sin konstnärliga verksamhet. Dessa gager kan aldrig bli så

stora, att yrkesutövaren kan frestas avstå från att söka skaffa sig inkomster

genom sin konstnärliga verksamhet. De bör å andra sidan uppgå till sådana

belopp att de skänker den trygghet som en konstnärlig yrkesutövare

behöver för att helt kunna ägna sig åt sin konstnärliga livsuppgift. Ett rimligt

belopp synes 10 000 kronor per år utgöra.

I våra nordiska grannländer har man genom statliga livstidsgager av

detta slag givit litteratur och konst det stöd som är erforderligt för att garantera

goda arbetsförhållanden åt utövarna av de konstnärliga yrkena.

En utredning av dessa frågor bör bygga på en kartläggning av de konstnärliga

yrkesutövarnas inkomstförhållanden och utmynna i förslag beträffande

antalet och storleken av de livstidsgager, som bör tillerkännas framstående

utövare av de konstnärliga yrkena. Utredningen bör vidare ta ställning

till huruvida andra yrkesutövare än författare, tonsättare, målare och

skulptörer bör ifrågakomma för gager; tänkbara grupper är översättare,

regissörer, skådespelare, danskonstnärer, arkitekter m. fl. Utredningen bör

även klargöra, under vilka former innehavare av dessa gager skall utses.»

Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat utlåtanden över de ifrågavarande

motionerna av statskontoret, musikaliska akademien, akademien

för de fria konsterna, Svenska akademien och Sveriges författarfond varjämte

Teatrarnas riksförbund beretts tillfälle att yttra sig.

Statskontoret har anfört bland annat följande.

»Motionärerna synas avse, att det ifrågasatta systemet med livstidsgager i

princip skulle omfatta samtliga konstnärliga yrkesutövare, som dokumen
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1960

3

terat sin begåvning och kunna beräknas fortsätta sin konstnärliga verksamhet.

Vidtagandet av åtgärder enligt de riktlinjer, som uppdragits i motionerna,

skulle följaktligen innebära mycket betydande kostnader för statsverket.

Med hänsyn härtill och, då det icke kan uteslutas att ett system med

livstidsgager även skulle kunna få mindre önskvärda verkningar, kan statskontoret

för sin del icke finna att den av motionärerna angivna vägen bör

beträdas. I den mån staten anses böra giva ökat stöd åt författare, konstnärer

m. fl. torde detta böra ske i hittillsvarande former.

Statskontoret ställer sig slutligen särskilt frågande till motionärernas förslag,

att den ifrågasatta utredningen skulle taga ställning till huruvida sådana

yrkesgrupper som regissörer, skådespelare och arkitekter borde ifrågakomma

för livstidsgager.

På grund av vad ovan anförts får statskontoret avstyrka bifall till motionerna.

»

Musikaliska akademien har framhållit, att då det för akademien och dess

styrelse framstode som en angelägenhet av största vikt att frågan om det

statliga stödet till svenska tonsättare och tonkonstnärer i hela dess vidd

upptoges till förnyad prövning, styrelsen livligt ville tillstyrka bifall till

motionärernas hemställan.

Akademien för de fria konsterna har understrukit det värdefulla i motionärernas

syfte och samtidigt framhållit, att akademien vore beredd medverka

i den föreslagna utredningen.

Svenska akademien har i princip anbefallt det i motionerna framförda

förslaget. Akademien har förklarat sig dela motionärernas mening om behovet

och berättigandet av kontinuerligt understöd åt ett visst antal konstnärliga

yrkesutövare till tryggande av deras arbetsvillkor. Närmast syntes

därvid det i Danmark och Norge tillämpade systemet böra uppmärksammas

på grund av likartade förhållanden, som tilläte internordiska jämförelser.

Enligt Sveriges författarfond vore för fondens nuvarande verksamhet kännetecknande,

att utbetalningarna mestadels ginge till personer, som på grund

av ålder, sjukdom eller annat skäl vore hindrade att bedriva författarverksamhet,

tillfälligt eller för framtiden. Endast i mindre omfattning hade fonden

resurser att stödja aktivt arbetande, och då endast med engångsbelopp.

Styrelsen hade starkt känt behovet av att i vissa fall lämna de aktiva ett

mera varaktigt stöd, framför allt för att under åtminstone några år skänka

relativ trygghet och arbetsro, men styrelsen hade — eftersom redan de nu

tillämpade hjälpfonnerna vore otillräckliga — hittills icke ansett sig kunna

belasta fonden med ännu en hjälpform. — På grund härav ville styrelsen

för fonden varmt tillstyrka motionerna.

Teatrarnas riksförbund har framhållit i huvudsak följande.

»För de konstnärliga grupperna inom riksförbundets område måste visserligen

en stor del av syftet med de föreslagna livstidsgagerna vara täckt ge
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1960

nom tidigare pensionsåtaganden eller genom den allmänna tjänstepensionen.

Genom inkomstfluktuationen vid olika åldrar, som för utövare av konstnärliga

yrken kan vara högst väsentlig, blir dock livstidsinkomsten förhållandevis

låg och de tänkta livstidsgagen kunna sålunda få en icke oväsentlig

betydelse.

Då man icke heller kan förbise att den föreslagna åtgärden kan bli en

betydande stimulansfaktor och därmed värdefull för det svenska kulturlivet

får Teatrarnas riksförbund därför för sin del uttala en livlig tillstyrkan till

inrättande av livstidsgager.»

Utskottet hemställde den 8 december 1959 (memorial nr 191), att riksdagen

måtte besluta att till 1960 års riksdag uppskjuta behandlingen av de

ovannämnda, vid 1959 års riksdag väckta motionerna. Riksdagen beslöt i

enlighet härmed.

Utskottet får i anledning av de ifrågavarande motionerna nu anföra

följande.

Utskottet, som anser att den av motionärerna väckta frågan om livstidsgager

åt förtjänta utövare av konstnärliga yrken bör sättas i ett större sammanhang

än den av motionärerna föreslagna utredningen synes kunna erbjuda,

har intet att erinra mot att Kungl. Maj :t i samband med fortsatta

överväganden om ökat stöd till konstnärlig verksamhet jämväl upptager nu

ifrågavarande spörsmål.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av de vid 1959 års riksdag

väckta motionerna I: 76 och II: 101, i skrivelse till Kungl.

Maj :t giva till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 17 maj 1960

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Einar Persson,

Ivar Johansson, Birger Andersson, Axel Johannes Andersson, Holmqvist,

Pålsson, Jacobsson, Rikard Svensson, fru Wallentheim, herrar Söderberg,

Bertil Petersson, Kaijser och Källqvist; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström, Petterson

i Degerfors, Thapper, Jansson i Kalix, Ståhl, Gustafsson i Stockholm,

Svensson i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, fröken Karlsson, fru LewénEliasson,

herrar Arvidson, Larsson i Hedenäset, fröken Vinge och herr Helén.

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1960

600745

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1960:317 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa organisationsfrågor inom skolväsendet m. m. a1 i texten