Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om utbetalning av visst belopp till fru Ella Thörnberg.

1960-11-01 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1960:156, Utlåtande i anledning av väckt motion om utbetalning av visst belopp till fru Ella Thörnberg.

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 156 är 1960

Nr 156

Utlåtande i anledning av väckt motion om utbetalning av visst

belopp till fru Ella Thörnberg.

(5:e avd.)

I en inom andra kammaren av fru Eriksson i Stockholm väckt motion

(II: 454) har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla

att största möjliga belopp beviljas fru Ella Thörnberg för att återbetala

återstående delen av det banklån, hon tvingats att ta för en förespeglad

bostad.

Till stöd för ifrågavarande förslag anför motionären följande.

E. o. kanslibiträdet vid postverket i Stockholm fru Ella Thörnberg blev

1955 genom förmedling av personalkonsulenten oförskyllt offer för ett allvarligt

hyresbedrägeri. Tillsammans med 30 andra anställda inom posten

hänvisades fru Thörnberg till en disponent, som angavs som ombudsman

för ett bostadsbygge, avsett för postverkets tjänstemän. Bostäderna skulle

byggas i Stuvsta. Disponenten tog upp förhandsinteckningar av de bostadssökande,

först krävdes en handpenning av 600 kronor och sedan en insats

av uppemot 5 500 kronor. Dessa måste erläggas innan bostaden fick tagas i

besittning.

De flesta betalade handpenningen, men fru Thörnberg hann, efter löfte

från personalkonsulenten om möjligheter att få banklån i postsparbanken,

även överlämna 4 000 kronor i insats till disponenten. Inbetalningen skedde

med personalkonsulentens vetskap. Någon soliditetsundersökning hade

emellertid icke gjorts av konsulenten, och det kom som en fullkomlig överraskning

för den förmedlande konsulenten, när disponenten avslöjades som

en grov bedragare. Lika överraskande var det för den bostadsrättsstyrelse,

som bildats av postfunktionärer. Det visade sig, att bedragaren under sex

års tid skojat bostadslösa och under samma tid saknat egna tillgångar enligt

socialvårdens uppgifter. Vid den tidpunkt, då handpenningarna överlämnades

till disponenten av postens bostadssökande, stod han redan inför

Stockholms rådhusrätt och avlade utmätningsed, men om detta hade personalkonsulenten

icke skaffat sig någon kunskap.

Kanslibiträdet, som är ensamförsörjande med en son, måste ta ett banklån

för att klara sina affärer och har nu en utbetalning av 95 kronor per

månad för amortering och ränta. Detta gör det omöjligt för henne att ordna

sin bostadsfråga tillfredsställande. Lånet är nu genom ordentligt skötta avbetalningar

nere i något över 2 000 kronor.

Fru Thörnberg och övriga postanställda hade skäl att tro, att då ett bostadsföretag

anvisas av personalkonsulenten, detta skedde i de anställdas

intresse. Det var för dem otänkbart, att hänvisningen skedde till en notorisk

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 156 år 1960

3

bedragare. Fru Thörnberg drabbades hårdare än någon annan, samtidigt

som hennes försörjningssituation är svag.

Det torde föreligga en moralisk skyldighet för ett statligt verk att gottgöra

en lågavlönad anställd, som helt utan egen förskyllan genom verkets förmedling

råkar ut för en skojare. Det är skäligt, att det allmänna tar på sig

något av hennes skuldbörda. Riksdagen kan utan att befara allvarligare

konsekvenser här ge ett stöd åt en orättvist drabbad ensamstående mor. Övriga

bostadssökande drabbades ju inte av samma hårda öde, då de endast

erlagt handpenningen.

Över förevarande motion har, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, utlåtanden avgivits av generalpoststyrelsen och statskontoret.

Generalpoststyrelsen har avgivit ett utförligt yttrande, av vilket sammanfattningsvis

inhämtas följande.

I anledning av vissa i motionen lämnade uppgifter anför styrelsen,

att det av den i motionen avsedde disponenten, här betecknad S., planerade

bostadshuset var avsett att uppföras inom stadsdelen Stureby i Stockholms

stad,

att förutom fru Thörnberg ytterligare 26 postfunktionärer tecknat avtal

med S. angående lägenheter i det planerade bostadshuset,

att i samband därmed till S. inbetalts förskottsbelopp uppgående till 600,

800 eller 1 000 kronor för envar,

att utöver dessa som handpenningar betecknade belopp till S. inbetalts

av fru Thörnberg 4 000 kronor och av en annan tjänsteman 2 000 kronor,

att sistnämnda tjänsteman uppgivit att hon kommit i förbindelse med S.

och gjort sina inbetalningar till denne utan någon som helst kontakt med

postverkets personalkonsulenter,

att funktionärerna på personalkonsulentexpeditionen bestämt bestritt alt

de skulle ägt någon som helst kännedom om den av fru Thörnberg gjorda

inbetalningen med 4 000 kronor och vidare förklarat, att om fru Thörnberg

skulle ha gjort någon förfrågan om sådan betalning hon skulle ha kraftigt

avråtts från densamma,

att det vid sysslandet med bostadsanskaffning alltid brukade från personalkonsulenternas

sida framhållas för bostadssökande, att någon som helst

ekonomisk garanti från postverkets sida icke vore förenad med lämnade

anvisningar i sådana angelägenheter,

att konsulenterna likväl brukade söka i möjligaste mån inhämta uppgifter

angående planerade byggnadsföretag,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 156 dr 1960

att även beträffande S. och hans verksamhet man sökt få informationer,

bland annat från Stockholms stads fastighetskontor,

att S. alltsedan 1938 yrkesmässigt sysslat med organiserandet av bostadsrättsföreningar

och handhaft i samband därmed stående byggnadsföretag,

att S. under åren 1950—1954 omliänderhaft minst sju sådana företag

samt att den i motionen åberopade utmätningseden vid Stockholms rådhusrätt

av S. avlagts först den 2/3 1955 och följaktligen icke gärna kan ha

påverkat bedömningen av S:s förhållanden vid de av personalkonsulenterna

tagna kontakterna med honom, vilka såvitt kunnat utrönas i allt det väsentliga

begränsats till december 1954 och januari 1955.

Av generalpoststyrelsens yttrande framgår vidare, att fru Thörnberg den

23/1 1957 hos styrelsen anhöll om ersättning för den förlust å 4 600 kronor

som hon åsamkats genom sin förskottsinsats i det av S. planerade bostadsbygget.

Generalpoststyrelsen fann genom beslut den 4/4 1957 framställningen

icke kunna bifallas. Sedan fru Thörnberg anfört besvär över beslutet hos

Kungl. Maj:t fann Kungl. Maj :t den 15/11 1957 besvären icke föranleda

någon åtgärd.

I sitt i besvärsärendet avgivna yttrande till Kungl. Maj :t anförde generalpoststyrelsen,

att något ekonomiskt ansvar i anledning av det inträffade

enligt styrelsens uppfattning icke kunde anses åvila vare sig postverket som

sådant eller någon eller några av de å personalkonsulentexpeditionen anställda.

Alldeles särskilt måste detta gälla det av klaganden den 25 april 1955

till S. inbetalade beloppet 4 000 kronor. Något som helst tvång för klaganden

att erlägga detta belopp syntes icke ha förelegat. Om förfrågan beträffande

denna betalning gjorts hos personalkonsulentexpeditionen, skulle klaganden

bestämt avråtts från att verkställa densamma.

Generalpoststyrelsen förklarar sig i sitt nu över motionen avgivna yttrande

vidhålla sin i yttrandet till Kungl. Maj:t hävdade uppfattning, att något ekonomiskt

ansvar i anledning av det inträffade icke kan åvila postverket. I

varje fall måste så vara förhållandet med tillämpning av sedvanliga bedömningsgrunder.

Men även en bedömning ur ren billighetssynpunkt leder, om

samtliga föreliggande omständigheter beaktas, enligt styrelsens uppfattning

till samma resultat.

Statskontoret anser, att ett tillmötesgående av motionärens hemställan kan

medföra svårbedömbara konsekvenser och uttalar den meningen att motionen

ej synes böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet. Enligt utskottets mening föreligger inte tillräckliga skäl för att

staten skulle träda hjälpande emellan i förevarande fall på sätt i motionen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 156 dr 1960

5

yrkats. Utskottet får fördenskull, under hänvisning jämväl till vad generalpoststyrelsen

i ärendet anfört, hemställa,

att motionen II: 454 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 1 november 1960

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Boman, Einar

Persson, Axel Johannes Andersson, Thun, Pålsson, Rikard Svensson, fru

Wallentheim, herrar Söderberg, Bertil Petersson, Nils Theodor Larsson, Herbert

Larsson, Edström och Kaijser; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström, Petterson

i Degerfors, Jansson i Kalix, Persson i Växjö, Gustafsson i Stockholm,

Svensson i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, fröken Elmén, herrar Hansson

i Skegrie, Almgren, Nihlfors, Gustafsson i Skellefteå och Källenius.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.