Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående möjligheterna att minska den statliga kontrollen över kommunala organ.

1960-11-08 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1960:166, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående möjligheterna att minska den statliga kontrollen över kommunala organ.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1960

1

Nr 166

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående möjligheterna

att minska den statliga kontrollen över kommunala

organ.

(3:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Nils B. Hansson och herr Per-Olof Hanson (1:257) och den andra

inom andra kammaren av herr Ståhl in. fl. (11:316), har hemställts, att

riksdagen i skrivelse till Ivungl. Maj :t måtte hemställa, att en utredning

skyndsammast kommer till stånd angående möjligheterna att minska den

statliga kontrollen över kommunala organ, vare sig denna härleder från lag

eller är påbjuden på administrativ väg.

Till stöd för sitt yrkande har motionärerna anfört följande.

Den kommunala verksamhetens starka expansion under de senaste årtiondena

har bl. a. medfört, att kommunernas ekonomi fått en allt större

samhällsekonomisk betydelse. Kommunerna svarar mer eller mindre självständigt

för en mycket stor del av vår samhällsförvaltning. Den reglerade

sektorn av kommunalförvaltningen, d. v. s. de uppgifter som statsmakterna

ålagt kommunerna i speciallagstiftningen, omfattar den övervägande delen

av den kommunala verksamheten. Härigenom får de frågor som sammanhänger

med den rätta fördelningen av uppgifter och befogenheter mellan

statliga och kommunala myndigheter och den rätt att kontrollera eller

ingripa, som skall tillerkännas statens företrädare gentemot kommunerna,

den allra största betydelse.

Inom 1953 års riksdag väcktes motionerna I: 355 av hr Ohlon m. fl. och

II: 432 av hr Ohlin m. fl. angående begränsning av den statliga kontrollen

över den kommunala verksamheten. I desamma anfördes bl. a., »att de former,

under vilka den statliga kontrollen utövas över kommunala organ, är

icke enhetligt reglerade. Inspektionens uppgift har i första hand ansetts

vara att med lämpor nå sitt mål. Den skall avse förvaltningens alla detaljer

och får icke godkänna några undermåliga anordningar. Om sådana anträffas,

så träder ett administrativt maskineri i verksamhet med promemorior

och erinringar till vederbörande kommunala myndigheter, anmälningar

till länsstyrelser eller statligt centralorgan. Resultatet blir ett administrativt

tvång mot vederbörande kommun, som denna ej kan undandra

sig. Bakom de skilda kontrollanterna står nämligen staten med sin

makt beredd att, om så krävs, tvinga en tredskande kommun till de åtgärder

som anses erforderliga. Även om kommunerna själva får fatta de beslut

som anbefalls, och sålunda en kommunal självstyrelse till formen föreligger,

är det likväl uppenbart, att denna genom den s. k. effektivitetskontrollen

berövats sitt reella innehåll.

Från kommunalt håll har vid flera tillfällen påtalats den ökning och fördyring

av förvaltningsapparaten, som den statliga kontrollen medfört. Lika
1

Ilihang till riksdagens protokoll 1!)60. 6 samt. Nr 16(i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 166 är 1960

så liar vissa verksamhetsområden belastats med onödigt tung och osmidig

uppgiftsskyldighet till tillsynsmyndigheterna. Statens intresse har gjort

kommunerna beroende av tillsynsmyndigheterna på ett sätt, som vållat irritation

och bekymmer.»

Med anledning av motionerna uttalade statsutskottet, att det delade den

uppfattningen, att den statliga tillsynsapparaten i vissa avseenden är förenad

med påtagliga olägenheter såväl i principiellt som praktiskt avseende.

I likhet med motionärerna ansåg utskottet, att frågan om en begränsning

och ett mera rationellt ordnande av denna gren av statlig verksamhet borde

ägnas ökad uppmärksamhet. Emellertid förelåg vid denna tidpunkt ett

antal kommittébetänkanden, i vilka relationerna mellan statens och kommunernas

kompetens utförligt behandlats. Härvid åsyftades främst allmänna

statsbidragsuHedningens principbetänkande, och utskottet fann därför

övervägande skäl tala för att låta anstå med de mera definitiva ställningstagandena

till spörsmålen rörande den statliga tillsynen över kommunerna

i samband med prövningen av nämnda betänkande.

Vid riksdagsbehandlingen av motionerna fann riksdagen därför i enlighet

med statsutskottets hemställan på grund av pågående specialutredningar

sig icke beredd att förorda en allmän översyn eller anvisa någon

bestämd utväg för att tillgodose de i motionerna framförda yrkandena utan

överlät åt Ivungl. Maj :t alt närmare pröva på vad sätt det statliga utredningsväsendet

och vederbörande ämbetsverk skulle delgivas de uttalade

önskemålen och under vilka former en begränsning i avseende å förefintlig

förvaltning lämpligen borde genomföras. Kungl. Maj :t torde dock icke.

enligt vad oss är bekant, ha utfärdat några anvisningar eller rekommendationer

till sittande utredningar eller på annat sätt fullföljt riksdagens

hemställan.

Det av statsutskottet åberopade förslaget av allmänna statsbidragsutredningen

anmäldes för riksdagen i propositionen 1957:112 och föranledde

beslut av statsmakterna i vissa hänseenden. Det viktigaste innebar en omläggning

av statsbidragsgivningen till primärkommunernas driftutgifter genom

att vissa speciella driftbidrag ersattes av två bidrag, dels ett lärarlönebidrag

och dels ett bidrag till högre skolor. Oaktat att åtskilliga förenklingar

sålunda genomförts kvarstår alltjämt ett betydande antal statsbidrag,

omkring 150. Statsrevisorerna har i 1959 års berättelse i fråga om

fördelningen av samhällsuppgifter mellan stat och kommun uttalat, att

»såvitt revisorerna förstå, alltjämt väsentliga olägenheter komma att kvarbliva

vid bibehållandet av ett statsbidragssystem enligt nuvarande principiella

riktlinjer. Om man vill få till stånd mera genomgripande förenklingar,

torde det därför vara nödvändigt att undersöka förutsättningar för

att finna helt nya och mera praktiska lösningar». För att eliminera de

olägenheter som är förbundna med den nuvarande statsbidragsgivningen

bör man enligt statsrevisorernas mening sträva efter att i betydligt större

utsträckning än nu är fallet söka få till stånd en uppdelning av samhällsuppgifterna^

mellan stat och kommun. Av vikt i sammanhanget är också

att gällande föreskrifter på statsbidragsområdet överses i syfte att nedbringa

det administrativa och kamerala bestyret.

I samband med reformeringen av statsbidragssystemet har icke de frågor,

som hänger samman med den statliga kontrollen över den kommunala

verksamheten kommit upp till behandling på det radikala sätt, som

avsågs i statsutskottets uttalande vid behandlingen av de inom 1953 års

riksdag väckta motionerna i ämnet. En stor del av de i motionerna framförda

skälen för en minskning av kontrollen kvarstår alltjämt med samma

styrka som tidigare.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 16G år 1960

3

Den ekonomiska situationen för kommunerna är i dag sådan att det

finns anledning alt från statsmakternas sida på nytt överväga vilka vägar

som står till buds för att underlätta de kommunala myndigheternas strävan

att rationalisera och åstadkomma bättre samordning mellan olika

verksamhetsgrenar. Några av de angelägnaste, klarare linjer i förhållandet

mellan stat och kommun och förenklad statsbidragsgivning, har ovan antytts.

Men även frågan om en begränsning av den statliga kontrollen över

den kommunala verksamheten är av väsentlig betydelse i sammanhanget.

Givetvis måste det totala samhällsintresset få göra sig gällande inom

den kommunala förvaltningen även i fortsättningen, men detta torde kunna

begränsas till en rådgivande statlig verksamhet på vissa områden. Den

grundsynen måste dominera lagstiftningsarbetet och kontakterna med kommunerna,

att de kommunala myndigheterna skall tillerkännas största

möjliga förtroende, och tänkbara åtgärder för att motverka alltför påträngande

insyn och övervakning måste genomföras.

Kommunernas förtroendemän och tjänstemän är enligt vår mening så

ansvarsmedvetna och kunniga att motiv föreligger att ytterligare beskära

och lätta den statliga kontrollen. Ur det förhållandet att kommunerna kan

anpassa sin verksamhet efter individuellt lokala behov kan säkerligen i

en tid, då man måste hushålla med resurserna, utvinnas betydande samhällsekonomiska

fördelar. För att möjliggöra en adekvatare utveckling i

denna riktning torde uppmjukningar i kontrollhänseende böra fullföljas.

Enligt vår uppfattning är det också allmänt sett önskvärt att ytterligare

stärka den kommunala självstyrelsen och ge kommunerna förutsättningar

att fullfölja strävandena att sänka administrationskostnaderna. En förenklad

statlig övervakning och lättade bestämmelser i arbetsgången av kommunala

ärenden, som är underkastade statliga myndigheters prövning och

kontroll, skulle, som många gånger framhållits från kommunalt håll,

medföra icke oväsentliga besparingar i pengar, arbete och tid. Man skulle

också undvika den i olika sammanhang påtalade risken, att det statliga

förmynderskapet över kommunerna medför att kommunernas företrädare

blir mindre ansvarsmedvetna. Förhållandet synes nämligen stundom kunna

leda till att man alltför mycket litar till de statliga myndigheternas

granskning och direktiv, och att frågor om standard och driftekonomi prövas

mindre effektivt än eljest skulle bli fallet.

Med hänsyn till det anförda finner vi det angeläget, alt en utredning

snarast möjligt tillsättes, som får till uppdrag all utreda frågan om den

statliga kontrollen över den kommunala verksamheten. Utredningen bör

beakta behovet av eu vidgad kommunal självstyrelse och föreslå enklast

möjliga regler. Reformerna på området synes böra i första hand gå ut på

att statens uppsikt skall inskränka sig till alt omfatta eu kontroll över att

kommunernas organ icke missbrukar den makt som tillagis dom. En blivande

utredning bör ges så allmänt hållna direktiv, all eventuella förslag

kan innefattas i i detta sammanhang betydelsefulla frågor som arbetsfördelningen

mellan stat och kommun och lättnader i gällande föreskrifter

på statsbidragsområdet i syfte att nedbringa det administrativa och kamerala

bestyret.

över motionerna har, eller därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

yttranden avgivits av statskontoret, Svenska landskommunernas förbund,

Svenska stadsförbundet och Svenska landstingsförbundet. Ytlrandena

har fogats som bilagor till detta utlåtande (Bilaga 1—4).

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1960

Utskottet. Den samhälleliga utvecklingen har medfört en betydande utvidgning

av den kommunala verksamheten, som ofta kommit att ställas under

en omfattande statlig tillsyn och kontroll, exempelvis genom bestämmelser

om skyldighet att underställa Kungl. Maj :t eller länsstyrelse vissa

beslut, om skyldighet att ordna viss kommunal verksamhet efter i författning

bestämda riktlinjer och om uppfyllande av vissa villkor för erhållande

av statsbidrag.

Det yrkande om en utredning av frågan om möjligheterna att begränsa

denna kontroll som framlägges i förevarande motioner sammanfaller helt

med vad som hemställts i vissa vid 1953 års riksdag väckta motioner. Vid

sin behandling av dessa i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 189 anförde

utskottet, att det borde ankomma på Kungl. Maj :t att närmare pröva

på vad sätt det statliga utredningsväsendet och vederbörande centrala ämbetsverk

borde delgivas de uttalade önskemålen om ytterligare initiativ i

av motionärerna antydd riktning och under vilka former en begränsning i

avseende å förefintlig förvaltning lämpligen borde genomföras.

I anledning av vad i nu föreliggande motioner anförts beträffande frågan

om en ändrad fördelning av samhällsuppgifterna mellan stat och kommun

vill utskottet till en början erinra om att utskottet i sitt detta år avgivna

utlåtande nr 128 funnit övervägande skäl tala för att man f. n. inte går längre

än till överväganden om erforderliga rationaliseringar inom det nuvarande

systemets ram, varvid frågorna om en ytterligare förenkling av statsbidragssystemet

torde stå i förgrunden.

Statsbidragen till kommunerna har under årens lopp alltmer ökat i omfattning

och kan för närvarande beräknas uppgå till mer än 1,5 miljarder

kronor. Detta har medfört en ökad kontroll av den kommunala verksamheten,

då det statliga kontrollsystemet i stor utsträckning bygger på gällande

föreskrifter rörande bidragen till denna verksamhet. De bestämmelser, som

reglerar bidragsgivningen, har blivit alltmer omfattande och komplicerade,

varigenom såväl kommunerna som staten åsamkas ett betydande administrativt

och kameralt arbete. Bortsett från de olägenheter som uppkommer

härav har i olika sammanhang ifrågasatts om inte statsbidragsvillkoren i

vissa fall innebär en onödig begränsning av den kommunala bestämmanderätten.

Ett sätt att uppnå mera tillfredsställande förhållanden på detta område

synes sålunda vara att ersätta det nuvarande splittrade statsbidragssystemet

med ett enhetligt bidrag för större verksamhetsområden. Ett steg i denna

riktning har statsmakterna för primärkommunernas del numera tagit genom

att statsbidragsutredningens förslag föranlett beslut av statsmakterna

i åtskilliga hänseenden. Viktigast torde vara, att en mängd speciella driftsbidrag

ersatts med två, nämligen dels ett lärarlönebidrag och dels ett bidrag

till högre skolor. Statsmakternas beslut i detta hänseende innebar vidare, att

villkorsbestämmelserna i de tidigare statsbidragsförfattningama i många

fall kunde upphävas.

I detta sammanhang vill utskottet även erinra om de år 1953 och 1954 ut
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1960

5

färdade kommunal- och landstingslagarna, vilka kan sägas bygga på den

principen, att kommunerna skall åtnjuta största möjliga frihet att ordna

sin förvaltning och sina verksamhetsformer med hänsyn till skiftande lokala

behov.

Även i andra avseenden synes statsmakterna på grundval av resultaten

av pågående eller planerade utredningar komma att överväga åtgärder fölen

begränsning av den statliga kontrollen över kommunala organ. Sålunda

vill utskottet erinra om den översyn av den regionala rådgivnings- och tillsynsverksamheten

på socialvårdens område, som chefen för socialdepartementet

förutskickat i årets statsverksproposition (V ht. s. 15 och 16), varvid

även de av 1958 års besparingsutredning anförda synpunkterna på en förenklad

statsbidragsgivning kommer att beaktas.

I direktiven för den år 1959 tillkallade kommunalrättskommittén — som

bl. a. har att utreda frågan om kommuns skyldighet att underställa statlig

myndighet vissa beslut — anföres vidare, att skäl torde föreligga att närmare

undersöka, huruvida underställningsskyldigheten kunde begränsas.

Föredragande departementschefen har därvid särskilt framhållit, att undersökningen

bör utgå från den förutsättningen, att sådan underställningsskyldighet,

som innebär intrång i den kommunala självstyrelsen, icke bör

bibehållas om icke de intressen, som tillgodoses genom underställningen,

måste anses väga över intresset av att kommunen själv får handhava sina

angelägenheter.

Medan sålunda frågan om primärkommuns bestämmanderätt och därmed

sammanhängande frågor varit föremål för statsmakternas prövning och även

under de närmaste åren kommer att prövas ytterligare i vissa avseenden,

har någon förenkling av bidragen till landstingen ännu inte skett. Utskottet

vill emellertid erinra om att mentalsjukvårdens statsbidragsutredning numera

— sedan förevarande motioner väckts — avlämnat betänkande angående

de ekonomiska villkoren för en huvudmannaskapsreform inom mentalsjukvården.

I betänkandet förordas, att i samband med en sådan reform ett

för hela mentalsjukvården enhetligt driftbidrag införes, beräknat efter invånar-

och vårdplatsantal. Såsom utskottet i flera sammanhang och senast

i sitt detta år avgivna utlåtande nr It framhållit måste även det nuvarande

systemet för statsbidrag till hälso- och sjukvården anses vara i behov av en

översyn. Chefen för inrikesdepartementet har också numera för ändamålet

tillkallat särskilda sakkunniga. Av statsrådsprotokollet över inrikesärenden

för den 1 april 1960 inhämtas bl. a., att utgångspunkten för arbetet skall

vara att söka genomföra en sammanslagning av alla eller flertalet driftbidrag

inom den somatiska vården till ett allmänt sådant bidrag, varvid bidragsbestämmelserna,

för att den administrativa handläggningen skall underlättas,

skall ges en så schematisk utformning som möjligt.

Såsom framgår av det föregående torde den i motionerna I: 257 och II: 316

begärda översynen till stor del redan ha verkställts eller vara under utförande.

Utskottet t inner för egen del angeläget att detta reformarbete påskyndas.

Det synes emellertid tveksamt, om den föreslagna utredningen skulle kunna

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1960

bidraga härtill. Tvärtom kan det, såsom Landskommunernas förbund i sitt

remissyttrande antytt, befaras att en utredning av hela detta frågekomplex

skulle draga ut på tiden och föranleda ytterligare dröjsmål med ett ställningstagande

i de enskilda fallen. Utskottet finner därför inte skäl förorda

en särskild utredning i ämnet. Utskottet vill dock framhålla angelägenheten

av att hithörande spörsmål följes med uppmärksamhet. Härvidlag bör,

såsom utskottet framhållit i sitt år 1953 avgivna utlåtande i ämnet, särskilt

beaktas, att kommittéer, som redan är i verksamhet eller framdeles tillsättes,

vid behandlingen av sina specialfrågor ägnar det av motionärerna aktualiserade

spörsmålet tillbörlig uppmärksamhet. Med hänsyn till riksdagens uttalande

förenämnda år anser sig utskottet kunna utgå ifrån att så sker

utan att detta ånyo särskilt påkallas av riksdagen.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att motionerna I: 257 och II: 316 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 november 1960

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Ivar Johansson,

Birger Andersson, fröken Andersson, herrar Thun, Bergman, Holmqvist,

Pålsson, Rikard Svensson, Söderberg, Palme, Anders Johansson, Edström

och Lundström; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,

Malmborg, Jansson i Kalix, Staxäng, Persson i Växjö, Ståhl, Gustafsson

i Stockholm, Svensson i Stenkyrka, Karlsson i Olofström, fröken Karlsson,

herr Hansson i önnarp, fru Lewén-Eliasson, herrar Gustafsson i Skellefteå

och Lassinantti.

Reservation

av herr Ståhl

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1960

7

Bilaga 1

Till riksdagens statsutskott

Genom remiss den 20 februari 1960 har statskontoret anbefallts att till

riksdagens statsutskott avgiva yttrande över de likalydande motionerna nr

257/60 i första kammaren och 316/60 i andra kammaren angående möjligheterna

att minska den statliga kontrollen över kommunala organ. Till

följd härav får ämbetsverket anföra följande.

Motionärerna ha föreslagit, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

måtte hemställa, att en utredning skyndsammast kommer till stånd angående

möjligheterna att minska den statliga kontrollen över kommunala organ,

vare sig denna härleder från lag eller är påbjuden på administrativ

väg.

Såsom motionärerna framhållit framlades för 1957 års riksdag ett principförslag

till omläggning av statsbidragsgivningen till primärkommunernas

driftutgifter, vilket förslag främst grundades på ett av allmänna statsbidragsutredningen

avgivet betänkande om förenklad statsbidragsgivning

(prop. 112). I ett särskilt avsnitt av sagda proposition upptogos spörsmålen

om villkorsbestämningarna i statsbidragsförfattningarna och statens

kontroll till behandling (s. 82 och följ.). Förslaget i angivna hänseenden

innebar, att kommunernas handlingsfrihet på de berörda statsunderstödda

verksamhetsområdena skulle komma att öka. Villkorsbestämningarna i de

dåvarande statsbidragsförfattningarna skulle i flera fall kunna upphävas.

I andra fall finge dessa villkorsbestämningar överföras till normerande

föreskrifter. Den kontroll, som skett i samband med de dittillsvarande detaljerade

statsbidragsrekvisitionerna, skulle komma att bli väsentligt inskränkt

genom den nya förenklade bidragskonstruktionen. Riksdagen anslöt

sig till de i propositionen anförda synpunkterna beträffande villkorsbestämningarna

och statens kontroll (statsutskottets uti. nr 91, riksdagens

skr. nr 239).

Statskontoret får vidare erinra, att den år 1953 antagna kommunallagen,

som ersatte 1930 års lagar om kommunalstyrelse på landet respektive i

stad, bygger på den principen, att kommunerna skulle åtnjuta största möjliga

frihet att ordna sin förvaltning och sina verksamhetsformer med hänsyn

till skiftande lokala behov (prop. 210, konstitutionsutskottets uti. nr 22,

riksdagens skr. nr 419). Den år 1954 utfärdade landstingslagen har i görligaste

mån anpassats efter den nya kommunallagen (prop. 119, konstitutionsutskottets

uti. nr 12, riksdagens skr. nr 203).

Av det föregående framgår, att under 1950-talet spörsmålet om den kommunala

självbestämmanderätten och därmed sammanhängande frågor varit

föremål för statsmakternas prövning i betydelsefulla avseenden och att eu

genomgående princip härvid varit, att statsuppsikten icke skulle göras mera

ingående än som förhållandena ansågos påkalla. Statskontoret kan under

sådana förhållanden icke finna, att några särskilda skäl nu föreligga för

att den av motionärerna avsedda utredningen skulle komma till stånd.

Vid ställningstagande till föreliggande motioner bör vidare beaktas, att

även i andra avseenden åtgärder för eu begränsning av den statliga uppsikten

över kommunerna kunna komina att vidtagas. Härutinnan ma följande

anföras.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 160 år 1960

1958 års besparingsutredning uttalade i sitt föregående år framlagda betänkande

(SOU 1959: 28), att behovet av statlig uppsikt över kommunernas

fullgörande av sådana uppgifter, som åvilade dem på socialvårdens område,

nu torde vara mindre än tidigare. De sociala åtgärdernas utveckling

och differentiering hade å andra sidan ökat behovet av upplvsning och rådgivning.

Mot denna bakgrund föreslog utredningen, att en översyn av den

statliga tillsynsverksamheten inom socialvården komme till stånd. Vid anmälan

av årets statsverksproposition erinrade föredragande departementsc.

?ie^en ^ ht., s. 16), att Ivungl. Maj:t den 11 december 1959 beslutat förelägga

riksdagen förslag till ny barnavårdslag. Sedan behandlingen av lagförslaget

avslutats, syntes förutsättningar föreligga för att bedöma hur den

regionala rådgivnings- och tillsynsverksamheten på socialvårdens område

borde vara organiserad. En översyn borde då komma till stånd, varvid

även de^ av besparingsutredningen anförda synpunkterna borde beaktas.

Den år 1959 tillkallade kommunalrättskommittén har bl. a. att utreda

frågan om kommuns skyldighet att underställa statlig myndighet vissa beslut.

I direktiven för sagda utredning framhålles, att med hänsyn till den

utveckling, som ägt rum efter tillkomsten av föreskrifterna om underställning,

skäl torde föreligga att närmare undersöka, huruvida underställningsskyldigheten

kunde begränsas. Undersökningen borde utgå från den

förutsättningen, att sådan underställningsskyldighet, som innebure intrång

i den kommunala självstyrelsen, icke borde bibehållas, om icke de intressen,

som tillgodosågos genom underställningen, måste anses väga över intresset

av att kommunen själv finge handhava sina angelägenheter.

Da motionärerna erinrat om att trågan om fördelningen av samhällsuppgifterna

mellan stat och kommun behandlats av riksdagens revisorer i deras

år 1959 avgivna berättelse, vill statskontoret avslutningsvis framhålla,

att ämbetsverket i remissutlåtande häröver givit uttryck åt den uppfattningen,

att det icke syntes lämpligt att en särskild utredning tillsattes med uppgift

att söka lösa det föreliggande problemkomplexet. Det finge antagas, att

såväl sittande utredningar som kommande sådana i förekommande fall

beaktade vikten av en ändamålsenlig och rationell fördelning av arbetsuppgifterna

mellan stat och kommun.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får statskontoret som sin mening

uttala, att förevarande motioner icke böra föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Vid handläggningen av detta ärende har närvarit statskommissarien

Lundh. Stockholm den 26 februari 1960.

Ivar Löfqvist

Anna-Britta Hult

Föredragande

.V. Franzén

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1060

9

Bilaga 2

Till statsutskottet

Sedan Svenska landskommunernas förbund beretts tillfälle alt inkomma

med yttrande över de vid innevarande års riksdag väckta likalydande motionerna

I: 257 och II: 316 angående möjligheterna att minska den statliga

kontrollen över kommunala organ, får förbundets styrelse anföra följande.

Redan vid 1953 års riksdag väcktes motioner med förslag om utredning

av frågan angående begränsning av den statliga tillsynen över kommunerna.

I sitt yttrande till statsutskottet över dessa motioner anslöt sig styrelsen helt

till de synpunkter, som framförts i motionerna. Vid denna tidpunkt förelåg

bl. a. allmänna statsbidragsutredningens principbetänkande angående driftbidrag

till primärkommunerna (SOU 1952:44), vari relationerna mellan

staten och kommunerna ägnats en ganska ingående behandling. Utredningen

uttalade att vid utbyte av villkorsbestämningarna i de många statsbidragsförfattningarna

mot direkt normerande föreskrifter en omprövning

borde företagas av bestämmelsernas sakliga innehåll i syfte att vinna ökad

kommunal bestämmanderätt och en begränsning av den statliga tillsynen.

Vidare framhöll utredningen att den statliga tillsynen över kommunerna

icke såsom dittills i stor utsträckning varit fallet borde vara inriktad på

detaljer utan i stället taga formen av en allmän tillsyn över att den kommunala

verksamheten bedrives på sådant sätt att dess syfte icke förfelas.

Styrelsen instämde för sin del i dessa av allmänna statsbidragsutredningen

gjorda uttalanden men framhöll att det här måste bli fråga om en de partiella

reformernas väg. Riksdagen fann sig i enlighet med statsutskottets

hemställan icke beredd att tillgodose de i motionerna framförda yrkandena

utan överlät åt Kungl. Maj :t att närmare pröva på vad sätt det statliga utredningsväsendet

och vederbörande ämbetsverk skulle delgivas de uttalade

önskemålen och under vilka former en begränsning i avseende å förefintlig

förvaltning lämpligen borde genomföras. Utskottet hade i sitt utlåtande givit

uttryck för uppfattningen att den statliga tillsynsapparaten i vissa avseenden

är förenad med påtagliga olägenheter i såväl principiellt som praktiskt

avseende och förklarat sig i likhet med motionärerna anse att frågan

om en begränsning och ett mera rationellt ordnande av denna gren av statlig

verksamhet borde ägnas ökad uppmärksamhet.

I skilda sammanhang har därefter, särskilt i samband med införandet av

förenklade grunder för vissa statsbidrag främst på skolväsendets område,

frågan om en minskning av den statliga kontrollen över kommunala organ

uppmärksammats, och önskemålen om begränsning av den statliga kontrollen

har åtminstone till en del blivit tillgodosedda. Styrelsen noterar sålunda

med tillfredsställelse den positiva inställning härutinnan som kommit till

uttryck i vissa uttalanden av departementschefen i Kungl. Maj :ts proposition

nr 112 år 1957 angående grunder för en förenklad statsbidragsgivning

avseende driftbidragen till primärkommunerna (s. 92—971 samt i ecklesiastikministerns

svar i riksdagens andra kammare den 2 december 1959 på

en interpellation angående förfarandet vid rekvisition av statsbidragen till

skolväsendet ävensom socialministerns uttalande i bil. 7 till årets statsverksproposition

om avveckling av socialstyrelsens befogenheter att utfärda föreskrifter

i koinpelenshänseende för hemvårdarinnor (s. 26—28), vilka ut
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1960

talanden enligt styrelsens mening går helt i linje med önskemålen från

kommunalt håll om en begränsning av den statliga kontrollen över kommunala

organ. I samma riktning pekar också den av socialministern i bil. 7 till

årets statsverksproposition i utsikt ställda översynen av den regionala rådgivnings-

och tillsynsverksamheten på socialvårdens område (s. 15—16)

och den av inrikesministern till sakkunniga för utredning av vissa kommunalrättsliga

spörsmål hänskjutna frågan om begränsning av kommuns

skyldighet att underställa statlig myndighet vissa beslut. I detta sammanhang

kan även erinras om den tillsyn över kommunala myndigheter och

tjänstemän som numera utövas av JO och som enligt styrelsens uppfattning

bör få till följd att andra statliga tillsynsmyndigheters direkta kontroll över

den kommunala verksamheten avvecklas eller begränsas.

Även om vissa framsteg sålunda gjorts och ytterligare är att förvänta på

förevarande område är det enligt styrelsens mening önskvärt att takten i

detta reformarbete påskyndas. Det synes emellertid tveksamt om den av

motionärerna begärda utredningen skulle främja ett sådant syfte. Det kan

snarare befaras att en utredning av hela detta omfattande frågekomplex

skulle draga ut på tiden och föranleda ytterligare dröjsmål med ett ställningstagande

i de enskilda fallen. De i allmänna statsbidragsutredningens

principbetänkande gjorda uttalandena om den statliga kontrollen över de

kommunala organen synes alltjämt äga giltighet och bör kunna tjäna till

ledning vid ett påskyndat fortsatt reformarbete på detta område. Stockholm

den 18 mars 1960.

Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund

Rud. Anderberg

Vilhelm Berg

Bilaga 3

Till riksdagens statsutskott

Sedan statsutskottet hemställt, att svenska stadsförbundet ville avgiva

utlåtande över de likalydande motionerna 1: 257 av herr Hansson, Nils, och

herr Hanson, Per-Olof, samt II: 316 av herr Ståhl m. fl. angående möjligheterna

att minska den statliga kontrollen över kommunala organ, får förbundets

styrelse anföra följande.

Motionärernas hemställan sammanfaller helt med yrkandet i de vid 1953

års riksdag väck la motioner i ämnet, som åberopas i motionerna och som

utmynnade i en begäran om utredning. I sitt remissyttrande över 1953 års

motioner, vilket även avsåg ett par andra motioner med samma syfte, förklarade

styrelsen, att styrelsen i likhet med motionärerna ansåg behov föreligga

av åtgärder för att lätta statskontrollen över kommunerna samt få

en översyn av det statliga konsulentväsendet på kommunalförvaltningens

område till stånd. Utvecklingen under de senaste åren har inte enligt styrelsens

mening medfört några sådana förändringar i relationerna mellan

staten och kommunerna, att behovet av en allmän översyn av statsuppsik
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1960

11

tens innehåll och utformning nu skulle vara mindre angeläget än tidigare.

För kommunerna framstår alltjämt en begränsning av den statliga kontrollen

över deras verksamhet såsom både önskvärd och möjlig utan att därmed

något väsentligt statsintresse skulle behöva åsidosättas. Styrelsen anser

sig därför böra vidhålla den uppfattning, varåt styrelsen gav uttryck

i nyssnämnda yttrande till 1953 års statsutskott.

När styrelsen sålunda nu på nytt förordar en utredning rörande möjligheterna

att minska statens kontroll över den kommunala verksamheten,

utgår styrelsen från att en sådan utredning blir förutsättningslös. Rörande

själva utredningsuppdraget har i motionerna förordats, att direktiven borde

vara så allmänt hållna, att utredningen även skulle omfatta frågorna om

fördelningen av samhällsuppgifterna mellan stat och kommun och om lättnader

i gällande statsbidragsföreskrifter. I fråga om kompetensfördelningen

har motionärerna direkt anknutit till de tankegångar statsrevisorerna i

1959 års berättelse fört fram. Eftersom styrelsen avgivit utlåtande över vad

statsrevisorerna anfört härom, får styrelsen på denna punkt hänvisa till

detta remissyttrande och här endast anmärka, att styrelsen avvisade revisorernas

synpunkter beträffande behovet av en utredning om uppgiftsfördelningen

mellan staten och kommunerna. Vad åter angår statsbidragsbestämmelserna

vill styrelsen erinra om att den särskilda frågan om de statliga

myndigheternas normerande föreskrifter för vissa grenar av den kommunala

verksamheten aktualiserades i motioner vid 1958 års riksdag och

att styrelsen i remissyttrande över dessa motioner förklarade, att en sådan

översyn, som motionärerna föreslog i nämnda syfte, skulle bli mera omfattande

och tidskrävande än som kunde anses för ändamålet befogat. Vid en

utredning om möjligheterna att minska den statliga kontrollen över kommunerna

torde dock även det sakliga innehållet i statsbidragsföreskrifterna

komma under omprövning. I detta sammanhang får styrelsen också erinra

om att det under förarbetena till 1957 års statsbidragsreform, då ju önskemålet

om en begränsning av statens kontroll ägnades särskild uppmärksamhet,

från styrelsens sida framhölls, att huvudsynpunkten vid en reformering

av statsbidragssystemet borde vara att i görligaste mån eliminera de

praktiska olägenheterna av systemet, vilka bl. a. innebar inte blott en

minskad kommunal handlingsfrihet till följd av den långtgående statliga

detaljregleringen utan även en tungrodd och dyrbar administrativ apparat.

Stockholm den 7 mars 1960.

Svenska stadsförbundets styrelse

Hj. Mehr

Mats Edling

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1960

Bilaga i

Till riksdagens statsutskott

Genom remiss den 19 februari 1960 bär statsutskottet berett svenska

landstingsförbundet tillfälle att avgiva yttrande över likalydande motionerna

I: 257 och II: 316 angående möjligheterna att minska den statliga kontrollen

över kommunala organ. Med anledning härav får förbundets styrelse

anföra följande.

Om man studerar kommunallagarna, får man det intrycket, att en vidsträckt

självstyrelse är tillerkänd landsting och primärkommuner. Går man

sedan till de specialförfattningar som reglera olika grenar av den kommunala

verksamheten blir intrycket ett helt annat. Många av dessa författningar

utmärkas nämligen av en statlig detaljreglering, som i hög grad begränsar

det kommunala initiativet. Förbundsstyrelsen har i åtskilliga yttranden

och framställningar, som under årens lopp avgivits, reagerat häremot.

Som en röd tråd genom dessa har gått en strävan att slå vakt om landstingens

rätt att under frihet och ansvar med minsta möjliga statsförmynderskap

sköta sina uppgifter. Tyvärr har emellertid denna strävan icke alltid

lett till resultat, även om man under senare år kunnat förmärka tendens

till en åsiktsförskjutning från statens sida.

Som styrelsen vid flera tillfällen framhållit är det framför allt det rådande

statsbidragssystemet, som varit inkörsporten till det ökade inflytandet

över stora delar av landstingens verksamhet. Själva konstruktionen av

bidragen har inbjudit till en detaljkontroll, som känts besvärande och medlört

ett betydande arbete såväl för de utbetalande myndigheterna som för

landstingen. Vidare har den statliga bidragsgivningen kringgärdats med en

mängd detalj föreskrifter beträffande verksamhetens organisation, befattningshavarnas

kompetens ja, t. o. in. löneställning, vilka föreskrifter tett

sig onödiga och vittnande om misstroende mot landstingens förmåga att

handhava sina uppgifter.

o En väg till ernående av mera tillfredsställande förhållanden på detta område

synes vara att överge det nuvarande splittrade statsbidragssystemet

med speciella statsbidrag till olika uppgifter, utgående efter olikartade

grunder, och införa enhetliga bidrag för större verksamhetsområden. För

primärkommunernas del har man för ett par år sedan slagit in på denna

väg. I ett i dagarna avgivet betänkande om statsbidragen till landstingens

mentalsjukvård efter en huvudmannaskapsreform föreslås ett enhetligt

statsbidrag till hela mentalsjukvårdssektorn. Det synes enligt styrelsens mening

angeläget att även beträffande kroppssjukvården ett enhetligt statsbidragssystem

kommer till stånd. Slutmålet synes böra vara att komma fram

till ett enhetligt statsbidrag till all av landstingen bedriven hälso- och sjukvård.

Någon plats för ingående detaljregleringar av de särskilda verksamhetsuppgifterna

finnes icke i ett dylikt system. Det synes ej heller lämpligt

eller nödvändigt att på annat sätt söka bibehålla en dylik reglering.

En annan väg att nå det avsedda syftet berördes av statsrevisorerna i deras

förra året avgivna berättelse och avsåg att genom en rationell fördelning av

arbetsuppgifterna mellan staten och kommunerna i möjligaste mån avveckla

statsbidragen. I sitt yttrande över detta förslag fann styrelsen små möjligheter

föreligga att efter denna linje lösa det föreliggande problemet. Stvrel
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1960

13

sen konstaterade därvid att en ej oväsentlig överflyttning av uppgifter ägt

rum under senare år, men att denna gått endast i en riktning, nämligen

från staten till landstingen, varigenom behovet av statsbidrag snarare ökats

än minskats, alltså en utveckling i rakt motsatt riktning mot den av statsrevisorerna

eftersträvade.

Av vad sålunda anförts framgår, att styrelsen i stort sett kan ansluta sig

till de synpunkter som motionärerna framfört. Däremot är styrelsen tveksam,

om en utredning av frågan kan ge så mycket. Förevarande frågekomplex

spänner över vida områden. Det torde knappast vara möjligt för en

utredning att behärska dessa. Det väsentliga är en ändrad inställning från

statsmakternas sida. I direktiv till utredningar, som pågå eller igångsättas

på olika områden, och i statsmakternas egna åtgöranden bör fastmer beaktas,

att största möjliga frihet beredes de kommunala organen att handlägga

dem anförtrodda uppgifter. Solna den 9 mars 1960.

För Svenska landstingsförbundets styrelse:

Fridolf Thapper

Ivar Dahlgren

<501507 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.