Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående luftfartsverkets ställning m. m.

1960-11-22 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1960:190, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående luftfartsverkets ställning m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 190 dr 1960

1

Nr 190

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående

luftfartsverkets ställning m. m.

(4:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Söderquist m. fl. (I: 61) och den andra inom andra kammaren av fru

Sandström m. fl. (II: 75) har hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl.

Maj :t anhålla om en grundlig och allsidig utredning av det svenska luftfartsverkets

ställning, ekonomiska förhållanden och framtida målsättning

och att resultatet av denna utredning måtte föreligga så snart som möjligt.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden torde

hänvisas till motionen II: 75.

över motionerna har yttranden inhämtats från luftfartsstyrelsen, Scandinavian

Airlines System (SAS), Landsorganisationen i Sverige, Sveriges

industriförbund, Sveriges lantbruksförbund och Tjänstemännens centralorganisation.

Vidare har AB Linjeflyg till utskottet inkommit med en skrift

i ämnet.

Luftfartsstyrelsen erinrar inledningsvis om att förevarande problemkomplex

innefattar tre huvudelement, nämligen dels sättet för redovisningen

av statens utgifter för den civila luftfartens markorganisation m. m., dels

organisationsformen för denna verksamhet, dels den ekonomiska målsättningen

för verksamheten, främst taxepolitiken.

Sedan år 1947 sker redovisning av statens utgifter och inkomster för den

civila luftfartens markorganisation på luftfartsfonden dels i form av en

driftkostnadsstat i fråga om årskostnader och dels i form av en investeringsstat

i fråga om investeringar. En samlad redovisning av denna art är

enligt luftfartsstyrelsens mening av betydande värde och bör bibehållas.

När behov av ändrade redovisningsgrunder förelegat på grund av teknikens

utveckling eller eljest, har luftfartsstyrelsen gjort anmälan härom till

Kungl. Maj :t, och i anledning härav ha vissa jämkningar undan för undan

genomförts i redovisningen av olika kostnadsposter, exempelvis för väderlekstjänst.

Luftfartsstyrelsen utgår från att sådana redovisningsfrågor i

fortsättningen liksom hittills skola kunna upptagas till prövning av statsmakterna

från fall till fall, allteftersom behov därav uppkommer.

I Danmark och Norge har hittills icke förekommit någon samlad redovisning

av statens utgifter för den civila luftfartens markorganisation. Det har

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 6 samt. Nr 190

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 190 år 1960

enligt styrelsen varit en huvuduppgift för den skandinaviska flygtaxekommittén

att söka åstadkomma en sådan redovisning för de tre skandinaviska

länderna så att jämförbara uppgifter kunna erhållas. Såvitt styrelsen kan

finna, är kommittén ett lämpligt organ härför, och någon ytterligare utredning

anses ej vara påkallad för detta ändamål.

Frågan om luftfartsverkets ställning som affärsdrivande verk är enligt

styrelsen i princip fristående från redovisningsfrågan och bör bedömas utifrån

den rent praktiska synpunkten, om affärsverksformen ger statsmakterna

och verksledningen de bästa möjligheterna att på ett ekonomiskt sätt

bedriva verksamheten i vad avser såväl projektering och genomförande

av verkets investeringar som drift och underhåll av anläggningarna samt

utvecklingen av verkets inkomster. Detta gäller uppenbarligen även om

inkomsterna från flygföretag och andra kunder icke helt täcka utgifterna.

Luftfartsstyrelsen har för sin del icke velat ifrågasätta styrelsens fortsatta

juridiska status som affärsdrivande verk och anser att det i praktiken torde

vara uteslutet, att den verksamhet luftfartsverket omhänderhar skulle kunna

bedrivas i de former, som gälla för de administrativa centrala ämbetsverken.

Beträffande den ekonomiska målsättningen hade luftfartsstyrelsen år

1946 uttalat, att målet för styrelsens verksamhet borde vara, att luftfarten

i princip skulle bära sina egna kostnader. Man stödde sig därvid på den då

rådande uppfattningen, att den civila luftfartens starka utveckling efter det

senaste världskriget icke blott var av permanent natur utan även kunde

väntas fortgå i accelererad fart, vilket i sin tur skulle innebära ökade inkomster

för statsverket. Det förutsattes sålunda, att full täckning för luftfartens

kostnader skulle kunna erhållas inom de närmaste åren. Härvid

spelade en planerad höjning av flygplatstaxorna en viktig roll.

Styrelsen anför vidare därom följande.

Under de följande åren genomgick den civila luftfarten i hela världen en

kris, och luftfartsstyrelsen framförde i flera sammanhang, att förutsättningarna

för uppnående av målet, att luftfartsverkets inkomster i princip

skola täcka dess utgifter, på ett avgörande sätt förändrats. År 1951 fäste

luftfartsstyrelsen ånyo Kungl. Maj :ts uppmärksamhet på förhållandet och

framhöll bland annat, att luftfartsverkets inkomster, inklusive flygplatsavgifter,

endast täckte omkring en tredjedel av utgifterna, ehuru den svenska

flygplatstaxan tillhörde de högsta i Europa. Luftfartsstyrelsen ifrågasatte

vidare, huruvida icke tiden var inne att uppställa ett mera verklighetsbetonat

och gripbart mål för luftfartsverkets ekonomiska politik och om icke

en särskild utredning borde komma till stånd. I 1952 års statsverksproposition

förklarade departementschefen, att statsmakterna även i framtiden

borde ha möjlighet att erhålla överblick över luftfartens verkliga kostnader.

Detta kunde ske på olika sätt och departementschefen hade icke något

att erinra mot att denna fråga upptogs till närmare övervägande inom luftfartsstyrelsen.

I sina driftpetita för budgetåret 1956/57 redovisade luftfartsstyrelsen

vissa preliminära resultat av detta utredningsuppdrag. Dessa utvisade, att

luftfartsverket under budgetåren 1951/52—1954/55 utifrån vissa kostnads
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 190 år 1960

3

och intäktsfördelningar kunde beräknas ha uppvisat överskott i stället för

underskott på verksamheten, om man frånräknade nettokostnaderna för

flygsäkerhetstjänsten och för luftfartsverkets verksamhet som luftfartsmyndighet.

Ett utdrag av styrelsens framställning i denna del, vilken ej

tidigare redovisats för riksdagen, bifogas denna skrivelse.

Luftfartsstyrelsen ansåg sig vid denna tidpunkt ej kunna framlägga

något förslag i antydd riktning, enär vissa andra för den ekonomiska målsättningen

betydelsefulla frågor, framför allt beträffande taxesättningen,

alltjämt voro föremål för utredning och överväganden i internationella sammanhang.

Bland annat hade överläggningar upptagits mellan de skandinaviska

myndigheterna om en revision av de skandinaviska flygplatstaxorna.

Redan år 1953 hade den internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO)

beslutat igångsätta en omfattande utredning rörande flygplatstaxorna hos

medlemsstaterna och möjligheterna att grunda dessa avgifter på ensartade

principer. Resultatet härav förelåg till en taxekonferens i ICAO:s regi under

hösten 1956, vari samtliga tongivande länder inom den civila luftfarten deltogo.

Med ledning av bland annat konferensens resultat återupptogs arbetet

på en revision av de skandinaviska ländernas flygplatstaxor, varigenom

dessa med verkan från början av år 1958 bringades att bli i stort sett ensartade.

Samma år infördes den utrikes passageraravgiften i de skandinaviska

länderna. Den praktiska verkan av det successiva arbetet på flygplatstaxans

revision och andra inkomsthöj ande åtgärder, bland annat utvecklingen

av olika former av binäringar på flygplatserna, har medfört, att luftfartsverkets

utgifter budgetåret 1959/60 till cirka 55 % täckas av inkomster.

Av den lämnade redogörelsen framgår, anför styrelsen, att luftfartsstyrelsen

icke varit overksam under tiden från utredningarnas upptagande

år 1951 till dess den skandinaviska flygtaxekonunittén tillsattes av Kungl.

Maj:t i mars 1958. Ur rent praktisk synpunkt har under denna tid verkställda

utredningar och vidtagna åtgärder resulterat i väsentliga inkomstökningar,

nämligen från cirka 3,4 milj. kr. budgetåret 1951/52 till cirka

13 milj. kr. budgetåret 1958/59. Denna politik har för övrigt varit stödd på

upprepade uttalanden från riksdagens sida om angelägenheten av att luftfartsverket

förbättrade sina inkomster.

Med hänsyn till den svenska flygplatstaxans nuvarande höjd i jämförelse

med den internationella taxenivån samt inrikesflygets begränsade ekonomiska

bärkraft under uppbyggnadsarbetet, finner luftfartsstyrelsen alltjämt

den år 1946 deklarerade ekonomiska målsättningen orealistisk under

överskådlig tid och anser därför påkallat, att förutsättningarna för en

ändring av målsättningen undersökas.

Den skandinaviska flygtaxekommittén, vid vars tillkomst luftfartsstyrelsen

haft tillfälle medverka, har enligt sina av Kungl. Maj :t meddelade

direktiv att undersöka möjligheterna att åstadkomma enhetliga principer

för beräkning av de kostnader, som böra åvila luftfarten för utnyttjande

av de civila flygplatserna i Danmark, Norge och Sverige. Enligt vad luftfartsstyrelsen

inhämtat, föreligger för Sveriges del redan en beräkning av

de kostnader som luftfarten åsamkar staten, så specificerad alt eu diskus
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 190 år 1960

sion är möjlig rörande den ekonomiska målsättningen för luftfartsverkets

verksamhet. Motsvarande beräkningar för Danmarks och Norges del komma

också att framläggas. Enligt styrelsens mening böra de danska och norska

beräkningarna avvaktas, innan utredningsarbetet kan fortsättas.

Frågan om i vilken utsträckning ifrågavarande kostnader böra bäras av

luftfarten och eventuellt också kostnadernas fördelning på olika slag av

luftfart, innefattar enligt styrelsen uppenbarligen värderingar av sådan art,

att en ren expertutredning, bestående uteslutande av representanter för

statsverket, svårligen kan komma längre än till en redovisning av olika

handlingsalternativ. Vid uppgörandet av sådana alternativ bör enligt styrelsens

mening flygföretagen beredas tillfälle att framlägga sina synpunkter

och eventuellt även sådana alternativ, som de önska utarbeta. Såvitt

luftfartsstyrelsen har sig bekant, avser flygtaxekommittén att inhämta flygföretagens

synpunkter på de frågor kommittén har under behandling. Styrelsen

förutsätter också, att resultaten av kommitténs arbete liksom hittills

komma att göras till föremål för remissbehandling i vanlig ordning, innan

Kungl. Maj :t tar ställning till förslagen eller dessas vidare behandling.

Under hänvisning till det anförda finner luftfartsstyrelsen för närvarande

ej påkallat, att ytterligare en utredning igångsättes i enlighet med motionärernas

förslag.

SAS har anfört följande.

SAS har att bedriva sin verksamhet i hård konkurrens. De utländska flygföretagen

betalar i sina hemländer icke statliga avgifter av den storlek,

som SAS i Sverige och Skandinavien i övrigt. Då taxesättningen för internationella

bolag på deras hemmaländers flygplatser som centralpunkter i

linjenätet har stor ekonomisk betydelse, är detta förhållande av avgörande

betydelse för SAS. Extraordinära ansträngningar av olika slag har hittills

krävts för att föra SAS i nivå med de största internationella flvgföretagen.

Den tekniska utvecklingen har emellertid medfört att SAS står inför en synnerligen

kostnadskrävande omställningsperiod under 1960-talet, som i och

för sig innebär svårigheter för SAS att hävda sin ställning inom den internationella

luftfarten.

Även luftfartspolitiskt är avgifterna besvärande för SAS. För Skandinavien

har dess geografiska läge alltid utgjort vissa hinder i förhandlingarna

med andra länder rörande trafikrättigheter. Ytterligare negativa faktorer i

form av exempelvis hög avgiftsnivå, vilket gör Skandinavien än mindre

attraktivt för främmande flygbolag, försämrar SAS möjligheter att på

reciprocitetsbasis förvärva trafikrättigheter i utlandet.

När det gäller särskilt inrikes och interskandinavisk trafik påverkas SAS

konkurrens- och utvecklingsmässigt även i förhållande till andra trafikmedel,

som ej på samma sätt och i samma omfattning drabbas av avgifter

av här ifrågavarande slag. I inrikestrafiken medför införande av prisökningar

alltid minskad efterfrågan. För inrikestrafiken gäller dessutom att

den ännu ej nått full lönsamhet, varför sålunda dess resultat belastar

utrikestrafiken.

Trafikflygets allmänbetydelse för internationella såväl som inomsvenska

förbindelser inom näringsliv och kultur är i dag helt erkänd. För framtiden

torde denna allmänbetydelse få en allt större tyngd.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 190 dr 1960

5

Med stöd av vad sålunda framförts och under hänvisning till särskilda

bilagor dels PM den 9 februari 1960 i anslutning till föredragning för statsutskottets

4:e avdelning, dels skrivelse till Konungen av den 4 mars 1960

med anledning av den s. k. skandinaviska flygtaxekommitténs utredning

om enhetliga principer för fastställande av flygplatsavgifter m. m. vill SAS

som mycket angeläget framhålla behovet av denna omprövning av anspråken

på luftfartsverkets kostnadstäckning.

Även AB Linjeflyg uttalar angelägenheten av den omprövning vartill

motionärerna syftar.

Landsorganisationen erinrar om det remissyttrande över flygtaxekommitténs

betänkande som avgivits av 1953 års trafikutredning. Denna ansåg

det vara synnerligen angeläget, att så stor kostnadstäckning, som vore trafikpolitiskt

möjligt, snarast åstadkoms inom inrikesflyget. Utgående från

principen, att varje trafikgren bör svara för de kostnader, den förorsakar

det allmänna, ansåg trafikutredningen, att målet även för inrikesflyget

borde vara full kostnadstäckning inom en närliggande framtid.

Landsorganisationen förklarar sig dela denna trafikutredningens principiella

uppfattning om kostnadsansvaret för varje trafikgren. För inrikesflygets

del kan förverkligandet av denna princip ske endast efter en viss

övergångstid. Denna omständighet bör dock enligt organisationens uppfattning

inte föranleda en av särskild utredning utförd omprövning av luftfartsverkets

ställning som affärsdrivande verk, detta så mycket mindre

som trafikpolitiken för hela det inrikes transportväsendet f. n. är föremål

för utredning inom 1953 års trafikutredning, som därvid även behandlar

inrikesflygets problem. Organisationen kan sålunda inte finna, att något

behov av en särskild utredning med det av motionärerna angivna syftet nu

föreligger.

Lantbruks förbundet anför bl. a. följande.

Sveriges Lantbruksförbund bär den principiella uppfattningen, att ett

affärsdrivande verks rörelse skall vara organiserad och uppbyggd så, att

inkomsterna av rörelsen täcker dess totala utgifter. Inkomsterna av olika

tjänster bör täcka verkets kostnader för att tillhandahålla just ifrågavarande

tjänster. Men det är å andra sidan av vikt att icke till rörelsen hänföres

kostnader, som skäligen bör täckas i annan ordning, d. v. s. av det allmänna,

t. ex. genom investeringsanslag.

I förutnämnda utredning, som verkställdes av de svenska ledamöterna

i Skandinaviska flygtaxekommittén, redovisas hur luftfartsverkets kostnader

och intäkter fördelar sig i ett speciellt fall, nämligen mellan inrikesrespektive

utrikesflyget. Som resultat av denna redovisning har föreslagits,

att en passageraravgift skall införas jämväl för inrikesflyget för att verkets

driftsunderskott därigenom skall minskas. Lantbruksförbundet kan,

om avgiften är ofrånkomlig, acceptera densamma som ett provisorium i

avvaktan på en slutlig lösning av problemet rörande luftfartsverkets ställning

och uppgifter m. in. För att nå en lösning erfordras uppenbarligen en

snar utredning och förslag, som klarlägger de förhållanden, som påverkar

luftfartsverkets ekonomi.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 190 år 1960

Under åberopande av vad sålunda anförts förklarar sig förbundet biträda

motionärernas hemställan om en grundlig och allsidig men samtidigt snabb

utredning av det svenska luftfartsverkets ställning, ekonomiska förhållanden

och framtida målsättning.

Industriförbundet framhåller att om den föreslagna passageraravgiften

för den inrikes lufttrafiken införes, bör den bli provisorisk i avvaktan på en

lösning på längre sikt av problemet rörande flygtrafikens fulla kostnadsansvar.

I anslutning härtill tillstyrker förbundet att de i motionerna berörda frågorna

blir föremål för utredning. Därest ett sådant arbete icke lämpligen

kan utföras inom nu pågående utredningar, såsom 1953 års trafikutredning

eller den skandinaviska flygtaxekommittén, bör en särskild kommitté tillsättas

för ändamålet.

Tjänstemännens centralorganisation framhåller att enligt dess uppfattning

det förvisso är angeläget att en klar och ändamålsenlig målsättning

finnes i vad gäller den verksamhet, som handhas av luftfartsverket. Enligt

organisationens mening är också en utredning av det slag, som motionärerna

hemställer om, i och för sig angelägen. Organisationen anser sig dock icke

kunna bedöma behovet att tillsätta en särskild utredning för detta ändamål

förrän resultatet av pågående utredningsarbete i förevarande avseende —

närmast inom den skandinaviska flygtaxekommittén — framkommit.

Utskottet. Frågan om luftfartsverkets ställning och den ekonomiska målsättningen

för dess verksamhet har, såsom av den lämnade redogörelsen

framgår, alltsedan verkets tillkomst varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet.

I de över förevarande motioner inhämtade remissyttrandena

har också överlag uttalats önskvärdheten av att härmed sammanhängande

spörsmål bli föremål för omprövning. Även utskottet finner det angeläget

att så sker.

Utredning i ämnet pågår emellertid f. n. inom den s. k. skandinaviska

flygtaxekommittén. Att arbetet härmed anförtrotts en kommitté av detta

slag kan utskottet för sin del — i motsats till motionärerna —- ej finna olämpligt.

Snarare framstår det, med hänsyn till det samarbete som inom ramen

för SAS’ verksamhet sker de skandinaviska länderna och flygföretagen emellan,

som nödvändigt att en omprövning sker just i sådant sammanhang.

Enligt vad utskottet erfarit beräknar kommittén kunna redovisa sitt utredningsuppdrag

redan i början av nästkommande år. Vidare har uppgivits

att kommittén dessförinnan avser att inhämta flygföretagens synpunkter

på de frågor kommittén har under behandling. Under sådana förhållanden

kan utskottet, som i likhet med luftfartsstyrelsen förutsätter att

utredningens kommande förslag även blir föremål för remissbehandling i

sedvanlig ordning, icke finna tillräckliga skäl föreligga för den av motionärerna

begärda framställningen från riksdagens sida.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 190 år 1960

7

Utskottet får följaktligen hemställa,

att motionerna I: 61 och II: 75 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 november 1960

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Einar Persson,

Birger Andersson, Axel Johannes Andersson, Thun, Bergman, Holmqvist,

Rikard Svensson, fru Wallentheim, herrar Nils Theodor Larsson, Edström,

Sundin, Källqvist och Virgin; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,

Petterson i Degerfors, Jansson i Kalix, Persson i Växjö, Ståhl, Karlsson i

Olofström, Nilsson i Göingegården, fröken Elmén, fröken Olsson, herr Blidfors,

fröken Karlsson, herrar Hansson i önnarp, Gustafsson i Skellefteå och

Larsson i Hedenäset.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.