Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående luftfartsverkets ställning m. m.
1960-11-22 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1960:190, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående luftfartsverkets ställning m. m.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 190 dr 1960
1
Nr 190
Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående
luftfartsverkets ställning m. m.
(4:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Söderquist m. fl. (I: 61) och den andra inom andra kammaren av fru
Sandström m. fl. (II: 75) har hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl.
Maj :t anhålla om en grundlig och allsidig utredning av det svenska luftfartsverkets
ställning, ekonomiska förhållanden och framtida målsättning
och att resultatet av denna utredning måtte föreligga så snart som möjligt.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden torde
hänvisas till motionen II: 75.
över motionerna har yttranden inhämtats från luftfartsstyrelsen, Scandinavian
Airlines System (SAS), Landsorganisationen i Sverige, Sveriges
industriförbund, Sveriges lantbruksförbund och Tjänstemännens centralorganisation.
Vidare har AB Linjeflyg till utskottet inkommit med en skrift
i ämnet.
Luftfartsstyrelsen erinrar inledningsvis om att förevarande problemkomplex
innefattar tre huvudelement, nämligen dels sättet för redovisningen
av statens utgifter för den civila luftfartens markorganisation m. m., dels
organisationsformen för denna verksamhet, dels den ekonomiska målsättningen
för verksamheten, främst taxepolitiken.
Sedan år 1947 sker redovisning av statens utgifter och inkomster för den
civila luftfartens markorganisation på luftfartsfonden dels i form av en
driftkostnadsstat i fråga om årskostnader och dels i form av en investeringsstat
i fråga om investeringar. En samlad redovisning av denna art är
enligt luftfartsstyrelsens mening av betydande värde och bör bibehållas.
När behov av ändrade redovisningsgrunder förelegat på grund av teknikens
utveckling eller eljest, har luftfartsstyrelsen gjort anmälan härom till
Kungl. Maj :t, och i anledning härav ha vissa jämkningar undan för undan
genomförts i redovisningen av olika kostnadsposter, exempelvis för väderlekstjänst.
Luftfartsstyrelsen utgår från att sådana redovisningsfrågor i
fortsättningen liksom hittills skola kunna upptagas till prövning av statsmakterna
från fall till fall, allteftersom behov därav uppkommer.
I Danmark och Norge har hittills icke förekommit någon samlad redovisning
av statens utgifter för den civila luftfartens markorganisation. Det har
Bihang till riksdagens protokoll 1960. 6 samt. Nr 190
2
Statsutskottets utlåtande nr 190 år 1960
enligt styrelsen varit en huvuduppgift för den skandinaviska flygtaxekommittén
att söka åstadkomma en sådan redovisning för de tre skandinaviska
länderna så att jämförbara uppgifter kunna erhållas. Såvitt styrelsen kan
finna, är kommittén ett lämpligt organ härför, och någon ytterligare utredning
anses ej vara påkallad för detta ändamål.
Frågan om luftfartsverkets ställning som affärsdrivande verk är enligt
styrelsen i princip fristående från redovisningsfrågan och bör bedömas utifrån
den rent praktiska synpunkten, om affärsverksformen ger statsmakterna
och verksledningen de bästa möjligheterna att på ett ekonomiskt sätt
bedriva verksamheten i vad avser såväl projektering och genomförande
av verkets investeringar som drift och underhåll av anläggningarna samt
utvecklingen av verkets inkomster. Detta gäller uppenbarligen även om
inkomsterna från flygföretag och andra kunder icke helt täcka utgifterna.
Luftfartsstyrelsen har för sin del icke velat ifrågasätta styrelsens fortsatta
juridiska status som affärsdrivande verk och anser att det i praktiken torde
vara uteslutet, att den verksamhet luftfartsverket omhänderhar skulle kunna
bedrivas i de former, som gälla för de administrativa centrala ämbetsverken.
Beträffande den ekonomiska målsättningen hade luftfartsstyrelsen år
1946 uttalat, att målet för styrelsens verksamhet borde vara, att luftfarten
i princip skulle bära sina egna kostnader. Man stödde sig därvid på den då
rådande uppfattningen, att den civila luftfartens starka utveckling efter det
senaste världskriget icke blott var av permanent natur utan även kunde
väntas fortgå i accelererad fart, vilket i sin tur skulle innebära ökade inkomster
för statsverket. Det förutsattes sålunda, att full täckning för luftfartens
kostnader skulle kunna erhållas inom de närmaste åren. Härvid
spelade en planerad höjning av flygplatstaxorna en viktig roll.
Styrelsen anför vidare därom följande.
Under de följande åren genomgick den civila luftfarten i hela världen en
kris, och luftfartsstyrelsen framförde i flera sammanhang, att förutsättningarna
för uppnående av målet, att luftfartsverkets inkomster i princip
skola täcka dess utgifter, på ett avgörande sätt förändrats. År 1951 fäste
luftfartsstyrelsen ånyo Kungl. Maj :ts uppmärksamhet på förhållandet och
framhöll bland annat, att luftfartsverkets inkomster, inklusive flygplatsavgifter,
endast täckte omkring en tredjedel av utgifterna, ehuru den svenska
flygplatstaxan tillhörde de högsta i Europa. Luftfartsstyrelsen ifrågasatte
vidare, huruvida icke tiden var inne att uppställa ett mera verklighetsbetonat
och gripbart mål för luftfartsverkets ekonomiska politik och om icke
en särskild utredning borde komma till stånd. I 1952 års statsverksproposition
förklarade departementschefen, att statsmakterna även i framtiden
borde ha möjlighet att erhålla överblick över luftfartens verkliga kostnader.
Detta kunde ske på olika sätt och departementschefen hade icke något
att erinra mot att denna fråga upptogs till närmare övervägande inom luftfartsstyrelsen.
I sina driftpetita för budgetåret 1956/57 redovisade luftfartsstyrelsen
vissa preliminära resultat av detta utredningsuppdrag. Dessa utvisade, att
luftfartsverket under budgetåren 1951/52—1954/55 utifrån vissa kostnads
-
Statsutskottets utlåtande nr 190 år 1960
3
och intäktsfördelningar kunde beräknas ha uppvisat överskott i stället för
underskott på verksamheten, om man frånräknade nettokostnaderna för
flygsäkerhetstjänsten och för luftfartsverkets verksamhet som luftfartsmyndighet.
Ett utdrag av styrelsens framställning i denna del, vilken ej
tidigare redovisats för riksdagen, bifogas denna skrivelse.
Luftfartsstyrelsen ansåg sig vid denna tidpunkt ej kunna framlägga
något förslag i antydd riktning, enär vissa andra för den ekonomiska målsättningen
betydelsefulla frågor, framför allt beträffande taxesättningen,
alltjämt voro föremål för utredning och överväganden i internationella sammanhang.
Bland annat hade överläggningar upptagits mellan de skandinaviska
myndigheterna om en revision av de skandinaviska flygplatstaxorna.
Redan år 1953 hade den internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO)
beslutat igångsätta en omfattande utredning rörande flygplatstaxorna hos
medlemsstaterna och möjligheterna att grunda dessa avgifter på ensartade
principer. Resultatet härav förelåg till en taxekonferens i ICAO:s regi under
hösten 1956, vari samtliga tongivande länder inom den civila luftfarten deltogo.
Med ledning av bland annat konferensens resultat återupptogs arbetet
på en revision av de skandinaviska ländernas flygplatstaxor, varigenom
dessa med verkan från början av år 1958 bringades att bli i stort sett ensartade.
Samma år infördes den utrikes passageraravgiften i de skandinaviska
länderna. Den praktiska verkan av det successiva arbetet på flygplatstaxans
revision och andra inkomsthöj ande åtgärder, bland annat utvecklingen
av olika former av binäringar på flygplatserna, har medfört, att luftfartsverkets
utgifter budgetåret 1959/60 till cirka 55 % täckas av inkomster.
Av den lämnade redogörelsen framgår, anför styrelsen, att luftfartsstyrelsen
icke varit overksam under tiden från utredningarnas upptagande
år 1951 till dess den skandinaviska flygtaxekonunittén tillsattes av Kungl.
Maj:t i mars 1958. Ur rent praktisk synpunkt har under denna tid verkställda
utredningar och vidtagna åtgärder resulterat i väsentliga inkomstökningar,
nämligen från cirka 3,4 milj. kr. budgetåret 1951/52 till cirka
13 milj. kr. budgetåret 1958/59. Denna politik har för övrigt varit stödd på
upprepade uttalanden från riksdagens sida om angelägenheten av att luftfartsverket
förbättrade sina inkomster.
Med hänsyn till den svenska flygplatstaxans nuvarande höjd i jämförelse
med den internationella taxenivån samt inrikesflygets begränsade ekonomiska
bärkraft under uppbyggnadsarbetet, finner luftfartsstyrelsen alltjämt
den år 1946 deklarerade ekonomiska målsättningen orealistisk under
överskådlig tid och anser därför påkallat, att förutsättningarna för en
ändring av målsättningen undersökas.
Den skandinaviska flygtaxekommittén, vid vars tillkomst luftfartsstyrelsen
haft tillfälle medverka, har enligt sina av Kungl. Maj :t meddelade
direktiv att undersöka möjligheterna att åstadkomma enhetliga principer
för beräkning av de kostnader, som böra åvila luftfarten för utnyttjande
av de civila flygplatserna i Danmark, Norge och Sverige. Enligt vad luftfartsstyrelsen
inhämtat, föreligger för Sveriges del redan en beräkning av
de kostnader som luftfarten åsamkar staten, så specificerad alt eu diskus
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 190 år 1960
sion är möjlig rörande den ekonomiska målsättningen för luftfartsverkets
verksamhet. Motsvarande beräkningar för Danmarks och Norges del komma
också att framläggas. Enligt styrelsens mening böra de danska och norska
beräkningarna avvaktas, innan utredningsarbetet kan fortsättas.
Frågan om i vilken utsträckning ifrågavarande kostnader böra bäras av
luftfarten och eventuellt också kostnadernas fördelning på olika slag av
luftfart, innefattar enligt styrelsen uppenbarligen värderingar av sådan art,
att en ren expertutredning, bestående uteslutande av representanter för
statsverket, svårligen kan komma längre än till en redovisning av olika
handlingsalternativ. Vid uppgörandet av sådana alternativ bör enligt styrelsens
mening flygföretagen beredas tillfälle att framlägga sina synpunkter
och eventuellt även sådana alternativ, som de önska utarbeta. Såvitt
luftfartsstyrelsen har sig bekant, avser flygtaxekommittén att inhämta flygföretagens
synpunkter på de frågor kommittén har under behandling. Styrelsen
förutsätter också, att resultaten av kommitténs arbete liksom hittills
komma att göras till föremål för remissbehandling i vanlig ordning, innan
Kungl. Maj :t tar ställning till förslagen eller dessas vidare behandling.
Under hänvisning till det anförda finner luftfartsstyrelsen för närvarande
ej påkallat, att ytterligare en utredning igångsättes i enlighet med motionärernas
förslag.
SAS har anfört följande.
SAS har att bedriva sin verksamhet i hård konkurrens. De utländska flygföretagen
betalar i sina hemländer icke statliga avgifter av den storlek,
som SAS i Sverige och Skandinavien i övrigt. Då taxesättningen för internationella
bolag på deras hemmaländers flygplatser som centralpunkter i
linjenätet har stor ekonomisk betydelse, är detta förhållande av avgörande
betydelse för SAS. Extraordinära ansträngningar av olika slag har hittills
krävts för att föra SAS i nivå med de största internationella flvgföretagen.
Den tekniska utvecklingen har emellertid medfört att SAS står inför en synnerligen
kostnadskrävande omställningsperiod under 1960-talet, som i och
för sig innebär svårigheter för SAS att hävda sin ställning inom den internationella
luftfarten.
Även luftfartspolitiskt är avgifterna besvärande för SAS. För Skandinavien
har dess geografiska läge alltid utgjort vissa hinder i förhandlingarna
med andra länder rörande trafikrättigheter. Ytterligare negativa faktorer i
form av exempelvis hög avgiftsnivå, vilket gör Skandinavien än mindre
attraktivt för främmande flygbolag, försämrar SAS möjligheter att på
reciprocitetsbasis förvärva trafikrättigheter i utlandet.
När det gäller särskilt inrikes och interskandinavisk trafik påverkas SAS
konkurrens- och utvecklingsmässigt även i förhållande till andra trafikmedel,
som ej på samma sätt och i samma omfattning drabbas av avgifter
av här ifrågavarande slag. I inrikestrafiken medför införande av prisökningar
alltid minskad efterfrågan. För inrikestrafiken gäller dessutom att
den ännu ej nått full lönsamhet, varför sålunda dess resultat belastar
utrikestrafiken.
Trafikflygets allmänbetydelse för internationella såväl som inomsvenska
förbindelser inom näringsliv och kultur är i dag helt erkänd. För framtiden
torde denna allmänbetydelse få en allt större tyngd.
Statsutskottets utlåtande nr 190 dr 1960
5
Med stöd av vad sålunda framförts och under hänvisning till särskilda
bilagor dels PM den 9 februari 1960 i anslutning till föredragning för statsutskottets
4:e avdelning, dels skrivelse till Konungen av den 4 mars 1960
med anledning av den s. k. skandinaviska flygtaxekommitténs utredning
om enhetliga principer för fastställande av flygplatsavgifter m. m. vill SAS
som mycket angeläget framhålla behovet av denna omprövning av anspråken
på luftfartsverkets kostnadstäckning.
Även AB Linjeflyg uttalar angelägenheten av den omprövning vartill
motionärerna syftar.
Landsorganisationen erinrar om det remissyttrande över flygtaxekommitténs
betänkande som avgivits av 1953 års trafikutredning. Denna ansåg
det vara synnerligen angeläget, att så stor kostnadstäckning, som vore trafikpolitiskt
möjligt, snarast åstadkoms inom inrikesflyget. Utgående från
principen, att varje trafikgren bör svara för de kostnader, den förorsakar
det allmänna, ansåg trafikutredningen, att målet även för inrikesflyget
borde vara full kostnadstäckning inom en närliggande framtid.
Landsorganisationen förklarar sig dela denna trafikutredningens principiella
uppfattning om kostnadsansvaret för varje trafikgren. För inrikesflygets
del kan förverkligandet av denna princip ske endast efter en viss
övergångstid. Denna omständighet bör dock enligt organisationens uppfattning
inte föranleda en av särskild utredning utförd omprövning av luftfartsverkets
ställning som affärsdrivande verk, detta så mycket mindre
som trafikpolitiken för hela det inrikes transportväsendet f. n. är föremål
för utredning inom 1953 års trafikutredning, som därvid även behandlar
inrikesflygets problem. Organisationen kan sålunda inte finna, att något
behov av en särskild utredning med det av motionärerna angivna syftet nu
föreligger.
Lantbruks förbundet anför bl. a. följande.
Sveriges Lantbruksförbund bär den principiella uppfattningen, att ett
affärsdrivande verks rörelse skall vara organiserad och uppbyggd så, att
inkomsterna av rörelsen täcker dess totala utgifter. Inkomsterna av olika
tjänster bör täcka verkets kostnader för att tillhandahålla just ifrågavarande
tjänster. Men det är å andra sidan av vikt att icke till rörelsen hänföres
kostnader, som skäligen bör täckas i annan ordning, d. v. s. av det allmänna,
t. ex. genom investeringsanslag.
I förutnämnda utredning, som verkställdes av de svenska ledamöterna
i Skandinaviska flygtaxekommittén, redovisas hur luftfartsverkets kostnader
och intäkter fördelar sig i ett speciellt fall, nämligen mellan inrikesrespektive
utrikesflyget. Som resultat av denna redovisning har föreslagits,
att en passageraravgift skall införas jämväl för inrikesflyget för att verkets
driftsunderskott därigenom skall minskas. Lantbruksförbundet kan,
om avgiften är ofrånkomlig, acceptera densamma som ett provisorium i
avvaktan på en slutlig lösning av problemet rörande luftfartsverkets ställning
och uppgifter m. in. För att nå en lösning erfordras uppenbarligen en
snar utredning och förslag, som klarlägger de förhållanden, som påverkar
luftfartsverkets ekonomi.
6
Statsutskottets utlåtande nr 190 år 1960
Under åberopande av vad sålunda anförts förklarar sig förbundet biträda
motionärernas hemställan om en grundlig och allsidig men samtidigt snabb
utredning av det svenska luftfartsverkets ställning, ekonomiska förhållanden
och framtida målsättning.
Industriförbundet framhåller att om den föreslagna passageraravgiften
för den inrikes lufttrafiken införes, bör den bli provisorisk i avvaktan på en
lösning på längre sikt av problemet rörande flygtrafikens fulla kostnadsansvar.
I anslutning härtill tillstyrker förbundet att de i motionerna berörda frågorna
blir föremål för utredning. Därest ett sådant arbete icke lämpligen
kan utföras inom nu pågående utredningar, såsom 1953 års trafikutredning
eller den skandinaviska flygtaxekommittén, bör en särskild kommitté tillsättas
för ändamålet.
Tjänstemännens centralorganisation framhåller att enligt dess uppfattning
det förvisso är angeläget att en klar och ändamålsenlig målsättning
finnes i vad gäller den verksamhet, som handhas av luftfartsverket. Enligt
organisationens mening är också en utredning av det slag, som motionärerna
hemställer om, i och för sig angelägen. Organisationen anser sig dock icke
kunna bedöma behovet att tillsätta en särskild utredning för detta ändamål
förrän resultatet av pågående utredningsarbete i förevarande avseende —
närmast inom den skandinaviska flygtaxekommittén — framkommit.
Utskottet. Frågan om luftfartsverkets ställning och den ekonomiska målsättningen
för dess verksamhet har, såsom av den lämnade redogörelsen
framgår, alltsedan verkets tillkomst varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet.
I de över förevarande motioner inhämtade remissyttrandena
har också överlag uttalats önskvärdheten av att härmed sammanhängande
spörsmål bli föremål för omprövning. Även utskottet finner det angeläget
att så sker.
Utredning i ämnet pågår emellertid f. n. inom den s. k. skandinaviska
flygtaxekommittén. Att arbetet härmed anförtrotts en kommitté av detta
slag kan utskottet för sin del — i motsats till motionärerna —- ej finna olämpligt.
Snarare framstår det, med hänsyn till det samarbete som inom ramen
för SAS’ verksamhet sker de skandinaviska länderna och flygföretagen emellan,
som nödvändigt att en omprövning sker just i sådant sammanhang.
Enligt vad utskottet erfarit beräknar kommittén kunna redovisa sitt utredningsuppdrag
redan i början av nästkommande år. Vidare har uppgivits
att kommittén dessförinnan avser att inhämta flygföretagens synpunkter
på de frågor kommittén har under behandling. Under sådana förhållanden
kan utskottet, som i likhet med luftfartsstyrelsen förutsätter att
utredningens kommande förslag även blir föremål för remissbehandling i
sedvanlig ordning, icke finna tillräckliga skäl föreligga för den av motionärerna
begärda framställningen från riksdagens sida.
Statsutskottets utlåtande nr 190 år 1960
7
Utskottet får följaktligen hemställa,
att motionerna I: 61 och II: 75 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 22 november 1960
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Einar Persson,
Birger Andersson, Axel Johannes Andersson, Thun, Bergman, Holmqvist,
Rikard Svensson, fru Wallentheim, herrar Nils Theodor Larsson, Edström,
Sundin, Källqvist och Virgin; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,
Petterson i Degerfors, Jansson i Kalix, Persson i Växjö, Ståhl, Karlsson i
Olofström, Nilsson i Göingegården, fröken Elmén, fröken Olsson, herr Blidfors,
fröken Karlsson, herrar Hansson i önnarp, Gustafsson i Skellefteå och
Larsson i Hedenäset.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.