Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om tillsättande av en beredning för grkesutbildningsfrågor.

1960-11-29 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1960:192, Utlåtande i anledning av väckta motioner om tillsättande av en beredning för grkesutbildningsfrågor.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1960

1

Nr 192

Utlåtande i anledning av väckta motioner om tillsättande av en

beredning för grkesutbildningsfrågor.

(2:a avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Tage Johansson m. fl. (1:370) och den andra inom andra kammaren av

herr Kellgren m. fl. (II: 463), har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t förorda tillsättandet av en beredning för yrkesutbildningsfrågor

i syfte att skapa tillräcklig kapacitet inom utbildningsväsendet.

Beträffande motiveringen för det motionsvis framställda yrkandet får

utskottet hänvisa till motionen II: 463.

Statsutskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttranden över motionerna

från skolöverstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, överstyrelsen för

yrkesutbildning, statskontoret, statens hantverksinstitut, 1955 års sakkunniga

för yrkesutbildningens centrala ledning och viss lärarutbildning, 1955

års lantbruksundervisningskommitté, svenska landstingsförbundet, svenska

stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund, svenska arbetsgivarföreningen,

Sveriges industriförbund, landsorganisationen i Sverige, Sveriges

hantverks- och industriorganisation, riksförbundet landsbygdens folk

och tjänstemännens centralorganisation. Därjämte har svenska facklärarförbundet

inkommit med en skrift i ärendet.

Skolöverstyrelsen har funnit det viktigt med ett utbildningssystem, som

innebär en successiv specialisering för eleverna.

Det är vidare enligt överstyrelsens mening synnerligen angeläget icke

minst ur rekryteringssynpunkt att den förberedande yrkesutbildningen i 9 y

i försöksskolan får en sådan inriktning och utformning, att den kan läggas

till grund för och verkligen ge möjligheter till fortsatt kontinuerlig utbildning.

överstyrelsen anser det vara väsentligt, att man utnyttjar de möjligheter

som måste anses föreligga att inom försöksskolans ram tillgodose viss del

av det yrkesutbildningsbehov som förefinnes. Om försöksskolan tar hand

om en del av yrkesutbildningen, ökar därigenom yrkesskolornas kapacitet.

Med anledning av förslaget, att alla företag påföres en yrkesutbildningsavgift

i förhållande till lönesumman i företaget, förklarar överstyrelsen,

att överstyielsen anser, att yrkesutbildning på samma sätt som den mera

teoretiskt betonade utbildningen är att anse som en allmän samhällelig

uppgift, som i regel bör finansieras med allmänna skattemedel.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1960. 6 sand. Nr 192

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1960

Med hänsyn till att skolöverstyrelsen i sitt planeringsarbete i stort sett

arbetar efter de riktlinjer som kommit till uttryck i motionerna och att de

båda överstyrelserna i samarbete torde ha förutsättningar att föra ut motionernas

intentioner i praktisk tillämpning skulle enligt skolöverstyrelsens

mening behov icke föreligga av en särskild beredning för dessa frågor. Därtill

kommer att vissa frågor rörande yrkesutbildningen är under utredning

i 1957 års skolberedning och i 1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens

centrala ledning m. m.

Slutligen framhålles, att ett permanent samordningsorgan finnes i samarbetsnämnden

för yrkesutbildnings- och arbetsförmedlingsfrågor, vari

representanter för arbetsmarknadsstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning

och skolöverstyrelsen ingår.

Med stöd härav finner överstyrelsen icke skäl att för sitt verksamhetsområde

tillstyrka bifall till motionerna i fråga.

Arbetsmarknadsstyrelsen har anfört bland annat följande.

Den relativt kraftiga expansionen till trots är utbildningsmöjligheterna

fortfarande på många håll otillräckliga för att tillgodose behovet, och det är

angeläget, att utbyggnaden av samhällets och näringslivets yrkesutbildningsorganisation

fortsätter.

Detta utvecklingsperspektiv rymmer emellertid många oklara frågor, och

det är önskvärt, att man för den fortsatta utbyggnaden av yrkesutbildningen

söker skapa riktlinjer för organisation, målsättning och dimensionering.

Det är angeläget inte endast att utbildningskapaciteten ökas, utan

även att utbildningen utformas så att den blir tidsenlig och ändamålsenlig

med hänsyn till de krav som ställs både från näringslivets sida och från

elevernas. Bland de frågor, som härvid kan aktualiseras, vill styrelsen fästa

uppmärksamheten på följande problem, som från arbetsmarknadssynpunkt

i första hand är av intresse.

Sålunda är det angeläget, att man söker utröna huruvida den grundläggande

yrkesutbildningens målsättning är realistisk med hänsyn till elevernas

mognadsprocess och väg in i yrkeslivet. Tänkbart är att det från den här

aktuella synpunkten vore lämpligare om yrkesskolorna organiserades dels

med elementära kurser, avsedda att ge den för grupper av yrken erforderliga

grundutbildningen, dels med påbyggnadskurser av mera specialiserande

slag. Styrelsen vill även erinra om vikten av att särskild uppmärksamhet

ägnas åt möjligheterna att anordna lämplig och konkurrenskraftig yrkesutbildning

för hjälpklasselever och motsvarande. Utbildningsbehovet för

dessa kategorier har hittills i alltför liten grad kunnat tillfredsställas inom

yrkesutbildningsväsendet.

Vid planerandet av yrkesutbildningsväsendets utbyggnad är det givetvis

av vikt att kapaciteten anpassas och differentieras med hänsyn till behovet

av utbildad arbetskraft inom olika områden, såväl vad gäller industrin som

övriga näringsgrenar.

Styrelsen delar motionärernas mening, att det är synnerligen angeläget,

att samverkan mellan samhälle och näringsliv på yrkesutbildningens område

ytterligare utökas och främjas. Formerna för denna samverkan och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1960

3

för samhällets åtgärder till stöd för utbildningen inom näringslivet bör

övervägas bl. a. på grundval av de resultat, som framkommer vid en utredning

av de i det föregående antydda problemen.

Det är antagligt, att en allt större del av efterfrågan på yrkesutbildning

i framtiden kommer från personer, som lämnat den vanliga »yrkesutbildningsåldern».

Styrelsen delar den i motionerna framförda meningen att

även utbildningen för vuxen arbetskraft — vilken utbildning f. n. är organiserad

i samarbete mellan överstyrelsen för yrkesutbildning och arbetsmarknadsstyrelsen

och under näringslivets medverkan — bör överses i samband

med att den grundläggande yrkesutbildningens målsättning, organisation

och dimensionering prövas. Även de speciella pedagogiska problem som sammanhänger

med yrkesundervisning av vuxna bör uppmärksammas.

I motionerna har föreslagits att, i avvaktan på resultaten av den föreslagna

beredningens arbete, en särskild rådgivande delegation skall upprättas

för vuxenutbildningen med uppgift att uppdra riktlinjer för de berörda

verkens befattning med utbildningsfrågorna. Till detta vill styrelsen

anföra, att överstyrelsen för yrkesutbildning och arbetsmarknadsstyrelsen

överenskommit om inrättande av en samarbetsdelegation, i vilken även

representanter för arbetsmarknadens parter kommer att ingå. Delegationens

syfte är bl. a. att utföra sådan planering, som angivits i motionerna.

För beredning och utformning av konkreta samordningsåtgärder har dessutom

tillsatts en för de båda ämbetsverken gemensam arbetsgrupp på tiänstemannaplanet.

Med hänsyn till enhetsskolans snabba utbyggnad är det angeläget, att de

lämpligaste formerna för övergången mellan denna skolas förberedande

yrkesutbildning och den egentliga yrkesutbildningen klarläggs och att därmed

förknippade organisatoriska samordningsproblem tillrättalägges. Ytterligare

överväganden i detta hänseende syns styrelsen önskvärda.

Med det sagda har styrelsen velat peka på vissa problem och utredningsbehov,

som den fortsatta utvecklingen på yrkesutbildningsväsendets område

aktualiserar och som styrelsen i olika sammanhang haft anledning

att uppmärksamma. Vissa av de i motionerna framförda synpunkterna

berör dessa problemområden, och med hänsyn härtill och mot bakgrunden

av det ovan anförda vill styrelsen tillstyrka, att hithörande frågor upptas

till behandling av en särskild utredning. I denna utredning bör självfallet

ingå representanter för näringslivet och arbetsmarknadens parter.

Det är angeläget, att utredningsarbetet snabbt avsätter resultat, och det

torde bli nödvändigt att begränsa och koncentrera utredningsprogrammet till

de mest aktuella och angelägna frågorna. Dessutom vill styrelsen slutligen

framhålla vikten av att yrkesutbildningsväsendets utbyggnad kan fortgå

under den tid utredningen pågår utan de hinder som ett avvaktande av

utredningsresultaten kan innebära. De rön, som utredningen efter hand

gör, bör snabbt komma yrkesutbildningen till godo.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har i huvudsak anfört följande.

Även om den nuvarande situationen i fråga om yrkesutbildningens läge

lämnar mycket övrigt att önska, kan överstyrelsen dock inte instämma i den

karaktäristik av läget som motionärerna ger. Även om överstyrelsen har

otillräckliga resurser och om vår yrkesutbildning kunde vara ännu mera

utvecklad och effektiv, är det dock icke riktigt att karaktärisera läget såsom

kritiskt, överstyrelsen vill framhålla, att den nuvarande utbyggnadstakten

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1960. 6 samt. Nr 192

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1960

av yrkesskolorna är icke obetydligt starkare än vad motionärerna anger.

Man torde för den närmaste framtiden ha anledning att räkna med ett tillskott

vid heltidskur serna av ca 8 000 platser per år. Från kommunernas

och landstingens sida ådagalägges ett synnerligen stort intresse för en

fortsatt utbyggnad av yrkesskoleväsendet. Villigheten att ikläda sig ekonomiska

uppoffringar är även glädjande stor. Överstyrelsen har därför ingen

anledning att utgå från annat än att en fortsatt mycket betydande utbyggnad

av yrkesutbildningen kommer att äga rum.

Att motionärerna betecknat läget som kritiskt torde delvis sammanhänga

med en felbedömning av yrkesutbildningsbehovet. Överstyrelsen syftar här

på antagandet, att praktiskt taget all ungdom skulle behöva minst en ettårig

yrkesutbildning.

Det måste antagas, att utvecklingen under den närmaste tiden och kanske

även långt framöver kommer att innebära, att en stigande andel av ungdomen

kommer att främst i yrkesskolor erhålla utbildning för sina kommande

arbetsinsatser inom näringsliv och samhälle. Emellertid kan överstyrelsen

icke utgå ifrån, att redan under nuvarande förhållanden behov skulle föreligga

för praktiskt taget all ungdom att erhålla en mer eller mindre starkt

betonad skolmässig yrkesutbildning före inträdet i arbetslivet.

Under rubriken »A. Yrkesutbildning för ungdom» framlägger motionärerna

(sid. 19—20) olika närmare preciserade förslag till förbättring och

utbyggnad av yrkesutbildningen. På ett par undantag när kan överstyrelsen

vitsorda betydelsen av att åtgärder i de av motionärerna angivna riktningarna

vidtages. Förslagen är emellertid av den natur, att överstyrelsen

skulle ha kunnat utföra de erforderliga åtgärderna, därest den haft resurser

härtill. Dylika har emellertid saknats. Ett realiserande av de i detta

avsnitt av motionerna berörda åtgärderna är icke av den natur, att de skulle

kräva andra utredningar än som skulle ha kunnat utföras inom överstyrelsen.

Det är möjligt, att statsbidragen till yrkesutbildningen kan ytterligare

förenklas. Överstyrelsen är dock av den uppfattningen, att förhållandevis

litet ur administrativa synpunkter torde vara att vinna på en eventuell omarbetning

av bestämmelserna. Det exempel på förenkling, som av motionärerna

framlägges, är ej av den natur att förenklingar skulle uppnås. Man

föreslår, att statsbidraget till företagsskolorna beräknas med ett belopp

per elev och dag i stället för som för närvarande per avdelning. Förslaget

skulle på denna punkt innebära ett avsevärt och ej sakligt betingat administrativt

merarbete.

I ett avsnitt av motionerna framföres tanken på en allmän grundutbildning

om ett års längd. På denna skulle följa en inom företagen meddelad

fortsatt utbildning. Detta förslag om förkortning av den rent skolmässiga

utbildningen torde bl. a. ha motiverats av att yrkesskolornas kapacitet härigenom

skulle ökas. överstyrelsen vill uttala, att en omläggning av utbildningen

i denna riktning knappast bör genomföras efter beslut av statsmakterna.

Det är här en fråga, som det ytterst bör tillkomma parterna på

arbetsmarknaden och kommunerna (inklusive landstingen) att avgöra.

Denna fråga, som ingalunda är ny och som givetvis varit föremål för diskussioner

inom överstyrelsen, är emellertid i hög grad kontroversiell. Medan

man på vissa håll möter en uppfattning liknande den, som motionärerna

gjort sig till tolk för, anser andra, att det såväl för arbetskraften

som för näringslivet är av stor betydelse att det i skolorna meddelas en

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1960

5

brett lagd grundutbildning om åtminstone två år. Denna både viktiga och

mycket invecklade fråga hör också till dem, som överstyrelsen i brist på

resurser icke har haft tillfälle att tillräckligt utreda. En noggrann bearbetning

av utbildningsplanerna pågår emellertid och fält efter fält omfattas

därav. Arbetet är emellertid oerhört omfattande och kommer med hänsyn

till de begränsade resurserna att ta avsevärd tid.

Överstyrelsen anser, att det av motionärerna använda uttrycket vuxenutbildning

är vilseledande. Det är naturligen icke lätt att skapa ett begrepp,

som täcker just den utbildning det här är fråga om. Motionärerna begagnar

i något sammanhang benämningen »arbetsmarknadsmässig vuxenutbildning».

Ehuru ej heller detta uttryck är fullt adekvat, är det dock bättre och

för tanken på utbildningsåtgärder av extraordinär natur, något som det ju

även här måste vara fråga om.

De speciella organisatoriska åtgärder, som diskuteras i detta sammanhang,

har under senare tid vid flera tillfällen varit föremål för diskussion

dels inom överstyrelsen, dels mellan arbetsmarknadsstyrelsen och överstyrelsen.

För närvarande ägnar sig en av verkets tjänstemän, som av överstyrelsen

befriats från sina ordinarie arbetsuppgifter, helt åt att närmare

lösa frågorna om en omorganisation av kursverksamheten för här berörda

kategorier vuxna i avsikt att kurserna skall bättre kunna fungera som ett

arbetsmarknadspolitisk instrument, d. v. s. just åt det problem, som motionärerna

behandlar. Beslut har även av de båda ämbetsverken fattats om

införande av den i motionerna nämnda rådgivande delegationen.

1955 års stora yrkesskolreform får närmast betecknas som en revolution

på sitt område. De långt gående förändringar, som då genomfördes, får i

alldeles övervägande grad betecknas såsom lyckade. 1955 är ett genombrottsår

i yrkesutbildningens historia. Det är vid denna tid, som den rekordartat

snabba utvecklingen inom yrkesskolväsendet sätter i gång; reformen

har medverkat till att hos kommuner och landsting skapa ett intresse för

yrkesutbildningsfrågor som måste betecknas såsom synnerligen glädjande.

Visserligen hade naturligen yrkesutbildningsfrågorna på grund av näringslivets

utveckling i alla fall aktualiserats, men förutsättningarna för deras

lösning på ett så lyckligt sätt som fallet blev hade icke förelegat utan 1955

års reform.

Statsmakternas beslut 1955 grundade sig på 1952 års yrkesskolsakkunnigas

förslag, vilkas utredningar och överväganden blev vägledande för det

reformprogram som uppställdes. Man måste sålunda konstatera, att vi jämförelsevis

nyligen haft en prövning av de hithörande frågorna såväl av särskilt

tillkallade sakkunniga som av statsmakterna. Detta är ett skäl till att

man måste ställa sig tveksam inför en ny sådan utredning, som motionärerna

föreslår i form av en särskild yrkesskolberedning. Emellertid kan

man å andra sidan icke komma ifrån, alt trots allt de av yrkesskolsakkunniga

gjorda utredningarna redan måste anses som i vissa avseenden

mindre aktuella. De sakkunniga uppgjorde sålunda på sin tid ett utvecklingsprogram

avseende yrkesskolornas tänkta utveckling fram till 1970.

Den för detta år uppställda målsättningen passerades redan för ungefär

2tt år sedan. Ser man frågorna enbart ur dessa synpunkter, kan utan tvekan

skäl anföras för det yrkande i vilket motionerna utmynnar. Att en utredning

i och för sig kan anses motiverad vill överstyrelsen instämma i. Ifrågasättas

kan emellertid allvarligen, om cn utredning i nuvarande läge har

möjligheter att lämna de värdefulla bidrag, som motionärerna hoppas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1960

Yrkesskolornas organisation och utformningen av den vid dessa bedrivna

utbildningen kan aldrig ses isolerad utan måste att börja med bedömas och

avvägas i förhållande till andra skolformer, främst enhetsskolan. Denna

befinner sig för närvarande under uppbyggnad och klarhet har ännu icke

vunnits rörande dess definitiva gestaltning. I alldeles särskild grad är här

av betydelse, vilken utformning den inom enhetsskolans ram bedrivna förberedande

yrkesutbildningen kommer att få och på vad sätt arbetsfördelningen

mellan enhetsskola och yrkesskola kommer att ordnas. Så länge

detta förhållande råder, synes det knappast föreligga några möjligheter att

för yrkesskolornas del närmare precisera bl. a. utbildningens omfattning,

såsom motionärerna önskar.

Då det gäller att bedöma frågan om den lämpliga tidpunkten att påbörja

en undersökning och planläggning av den natur motionärerna föreslår, är

det jämväl en annan omständighet som måste beaktas. Frågan om yrkesutbildningens

centrala ledning är alltjämt under utredning. Detta problem

kan säkerligen icke bli föremål för beslut av statsmakterna förrän tidigast

vid 1962 års riksdag.

Med hänsyn till befolkningsutvecklingen kan man icke komma från, att

de rent kvantitativa problemen i nuvarande läge på något sätt kommer i

förgrunden då det gäller utbyggnaden av yrkesskolväsendet. Under en rad

av år har de ungdomskullar vuxit, som lämnat det obligatoriska skolväsendet.

I stigande omfattning har ungdom bl. a. just av denna anledning sökt

sig till yrkesskolorna. Överstyrelsen bortser här ingalunda från att den

starka strömmen av ungdom till yrkesskolorna jämväl har andra anledningar;

man kan dock icke komma från att befolkningsutvecklingen måste

ha varit en viktig faktor i detta sammanhang. Innevarande år uppgår antalet

15-åringar till ca 135 000. Redan om 5 år har motsvarande antal sjunkit

till ca 115 000. Därefter inträder under de närmaste åren en fortsatt svag

tillbakagång men i allt väsentligt synes man vid denna tid kunna räkna

med en stabilisering av läget kvantitativt sett. För närvarande kan man

säga att »bekymren för dagen» i hög grad måst sätta sin prägel på yrkesutbildningens

utbyggnad. Många gånger har improvisationer och provisorier

måst tillgripas med hänsyn till att man icke med någon större grad

av säkerhet har kunnat bedöma på vilken nivå man kan räkna med att

antalet yrkesutbildningssökande ungdomar kommer att ligga i förhållande

till åldersklassernas storlek. Överstyrelsen menar givetvis här ingalunda

att antalet yrkesskoleelever kommer att stagnera vid en given andel av

ungdomsåldrarnas storlek, överstyrelsen anser i stället att, då i en framtid

ungdomsåldrarnas storlek stabiliserats vid en i förväg känd nivå, det blir

lättare att beräkna en sannolik trend för yrkesskoleklientelets stigande

andel av totalantalet ungdomar.

överstyrelsen vill självfallet icke motsätta sig tillsättandet av en sådan

beredning, som motionärerna föreslår. Men enligt överstyrelsens mening

är det för närvarande viktigare med en effektivisering av det arbete i stort

och i detalj, som bedrives inom och genom överstyrelsen. Detta arbete har

dock under några få år givit betydande framsteg och resultat. Det synes

olyckligt om detta arbete skulle avbrytas genom tillsättandet av en allmän

beredning. Ty ett avbrytande måste det bli i så fall. Skulle emellertid trots

överstyrelsens uttalade uppfattning en dylik beredning tillsättas, är det

därför av avgörande vikt att det klart utsäges, att denna omständighet icke

under några förhållanden får tagas till förevändning för att bromsa initiativ

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1960

7

vilka kommer fram under den tid beredningen arbetar. Så har skett i fråga

om överstyrelsens egen utbyggnad, ett förhållande som på olika sätt mycket

menligt inverkar på yrkesutbildningens utbyggnad.

Mot överstyrelsens beslut i förevarande ärende har anmälts reservation

av ledamoten Neymark och ersättaren Jönsson, vilka ansett att den föreslaga

beredningen borde komma till stånd snarast möjligt.

Statskontoret har anfört bland annat följande.

För tillgodoseende av det efter hand ökade behovet av planmässig yrkesutbildning

beslöts vid 1955 års riksdag — på grundval av ett av 1952 års

yrkesutbildningssakkunniga utarbetat förslag i ämnet — en reform och

utbyggnad av ifrågavarande utbildningsverksamhet. Härvid räknades med,

bland annat, att kapaciteten skulle i vad avsåge den grundläggande heltidsundervisningen

på lärlingsstadiet för näringsgrenarna industri-hantverk,

handel och husligt arbete, successivt utökas så att en fördubbling av antalet

heltidsavdelningar, med utgångspunkt från förhållandena under läsåret

1949/50, vore genomförd år 1970. Yrkesskolorna beräknades härigenom vid

sistnämnda tidpunkt kunna taga hand om ungefär hälften av de ungdomar,

vilka inrikta sig på praktiskt yrkesarbete inom nämnda näringsgrenar (se

prop. 139/1955, s. 30; st. uti. 138/1955; rd. skr. 310/1955).

Det därefter genomförda reformarbetet har emellertid inneburit, att det

uppställda utbyggnadsmålet redan nu uppnåtts. Denna snabba takt i yrkesutbildningens

expansion har fått till följd, att de två anslagen till driften

av lokala och av centrala yrkesskolor för nämnda budgetår komma att tillsammans

uppgå till omkring 100 miljoner kronor, under det att kostnaderna

för dessa skolor i utbyggnadens slutskede (1969/70) ursprungligen beräknats

till omkring 54 milj. kronor (nämnda prop. s. 105). I anslutning

härtill framhöll ämbetsverket i utlåtande den 12 september 1959, att då

statsmakternas beslut om statsbidragsgrunderna fattats från förutsättningar

beträffande statsverkets ekonomiska engagement, som ändrats så

avsevärt, en omprövning av bidragsgrunderna borde verkställas.

Statskontoret håller före, att vid den ytterligare utbyggnad av yrkesutbildningen,

som torde få anses ofrånkomlig, en allmän översyn av de hittills

tillämpade riktlinjerna i och för sig synes motiverad. Mot tillkomsten

av en utredning av det lägre yrkesutbildningsväsendet är således enligt

ämbetsverkets mening icke något att erinra. Den sålunda ifrågasatta utredningen

torde böra bedriva sitt arbete i samråd med 1957 års skolberedning,

vilken enligt direktiven bland annat har att upptaga frågor rörande den

förberedande yrkesutbildningen i enhetsskolans klass 9 y.

Beträffande de i motionerna anförda synpunkterna rörande utredningsarbetet

må framhållas, att ett finansieringssystem, där samtliga företagare

skulle påföras en yrkesutbildningsavgift, skulle stå i mindre god överensstämmelse

med den frivillighet, som hittills karaktäriserat yrkesulbihlningsväsendet

i vårt land. Utredningen synes på denna viktiga punkt liksom

i övrigt icke böra bindas genom uttalanden redan nu från riksdagens sida.

Statskontoret anser sig icke kunna underlåta alt framhålla, att upprättandet

av en särskild rådgivande delegation för vuxenutbildningen med i motionerna

angivna uppgifter knappast bör ifrågakoinma. För biträde vid handläggningen

av utbildningsfrågor av angiven art torde vederbörande verk

i förekommande fall få förstärkas med för ändamålet tillkallad expertis.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1960

Statens hantverksinstitut anser, att med den vida aspekt på yrkesutbildningen

i dess helhet, som motionen omfattar, hade fortbildningen med hänsyn

till den accentuerade tekniska utvecklingen bl. a. den verksamhet, som

bedrives av institutet, även bort beaktas av motionärerna.

Vid en översyn av yrkesutbildningen, som beredningen kan väntas företaga,

bör enligt institutet en tydligare gräns än hittills uppdragas mellan

olika slag av utbildning och fortbildning.

Förslaget om införandet av en särskild yrkesutbildningsavgift vill institutet

för sin del avstyrka.

Institutet har funnit att under alla omständigheter bör, före det att en

obligatorisk yrkesutbildningsavgift ifrågasättes, principerna för yrkesutbildningens

framtida organisation och för fördelningen av arbetsuppgifterna

mellan samhälle och näringsliv vara fullt klarlagda. Finansieringen bör därefter

särskilt utredas i samråd med näringslivets representanter, varvid

bl. a. bör utrönas möjligheterna för en rationalisering och ökad samordning

av hittillsvarande utbildningsformer.

Sammanfattningsvis tillstyrker institutet motionärernas förslag om inrättandet

av en särskild beredningsnämnd för yrkesutbildningen.

1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning och viss

lärarutbildning har anfört bland annat följande.

De i motionen angivna statistiska uppgifterna rörande kapaciteten inom

den praktiska yrkesutbildningen synes ge en något för mörk bild av läget

på detta område. Det torde knappast vara riktigt att säga, att den praktiska

yrkesutbildningen befinner sig i ett allvarligt eller kritiskt läge, vilket

göres gällande i motionerna. Visserligen är antalet utbildningsplatser ännu

så länge för litet i förhållande till efterfrågan, men yrkesutbildningen befinner

sig för närvarande i stark utveckling.

Av uttalandena överst på sidan 10 (motionen II: 463) synes framgå, att

uppskattningen av antalet otillfredsställda utbildningsplatser till 25 000 å

30 000 skett utifrån den förutsättningen, att all nytillträdande arbetskraft

skulle erhålla en utbildning av i praktiken minst ett års längd utöver den

förberedande utbildning, som ges under den nioåriga skolpliktstiden. Om

denna tolkning är riktig, vill de sakkunniga framhålla, att en ökning av

utbildningskapaciteten, som skulle medge minst ett års utbildning för alla

efter nämnda skolpliktstids slut, icke torde vara vare sig av behovet påkallad

eller för närvarande praktiskt möjlig att genomföra.

De i motionerna under huvudpunkten B framförda förslagen aktualiserar

problemet om en gränsdragning i princip mellan skolmyndigheternas

och arbetsmarknadsmyndigheternas uppgifter och befogenheter ifråga om

den praktiska yrkesutbildningen. Motionärerna vill bereda arbetsmarknadsmyndigheterna

en klar författningsmässig möjlighet att stimulera fram

kurser och andra yrkesutbildningsåtgärder, inte endast avseende arbetslösa

och därmed jämställda, utan också för att övervinna brist på yrkeskunnig

arbetskraft. För den inom respektive län bedrivna arbetsmarknadsmässiga

vuxenutbildningen bör enligt motionärernas mening länsarbetsnämnderna

förordnas som kursstyrelser. Beträffande det förstnämnda

önskemålet vill de sakkunniga erinra om att i överstyrelsen för yrkes
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1960

9

utbildning ingår som ledamot en företrädare för arbetsmarknadsstyrelsen,

som äger deltaga i alla plenarsammanträden med överstyrelsen och även

i övrigt har möjlighet att följa och utöva inflytande på dennas verksamhet.

Arbetsmarknadsstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning är författningsmässigt

ålagda att samarbeta och arbetsmarknadsstyrelsen kan när

som helst hos överstyrelsen anhålla om att denna måtte anordna sådana

beredskaps- och omskolningskurser, som motiveras av läget på arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadsstyrelsen äger således redan nu möjligheter att

»stimulera fram» kurser och andra yrkesutbildningsåtgärder, varför ytterligare

författningsbestämmelser i detta avseende knappast kan anses påkallade.

Ifråga om förslaget att länsarbetsnämnderna skall förordnas som

kursstyrelser för arbetsmarknadsmässig vuxenutbildning vill de sakkunniga

erinra om, att de enligt för deras utredningsarbete utfärdade direktiv

fått i uppdrag att undersöka möjligheterna för en koncentration av den

centrala ledningen av yrkesutbildningen. Det ifrågavarande förslaget strider

uppenbart mot dessa direktiv, emedan dess förverkligande skulle medföra

en ytterligare splittring i ledningen av yrkesutbildningen. Dessutom vill

de sakkunniga påpeka, att länsarbetsnämnderna icke förfogar över någon

pedagogisk sakkunskap, vilket bör vara en förutsättning för att en myndighet

skall anförtros ledning av utbildning, av vilket slag den än må vara.

Enligt de sakkunnigas uppfattning bör arbetsmarknadsmyndigheterna icke

vare sig leda eller kontrollera yrkesutbildning. Deras uppgift bör i anslutning

till hittills i huvudsak gällande regler vara att hos de ämbetsverk, som

leder yrkesutbildning, göra framställningar om anordnande av sådan utbildning,

som betingas av arbetsmarknadsmässiga förhållanden. Genomförandet

av vuxenutbildning i form av vidareutbildning, fortbildning eller

frivillig omskolning är däremot icke en angelägenhet för arbetsmarknadsmyndigheterna.

Under huvudpunkten D föreslås i motionerna att en särskild yrkesutbildningsavgift

skall uttagas av företagarna. Den faktiska innebörden av detta

förslag är att en ny skatteform skulle införas, vilken får karaktären av en

specialskatt på vissa juridiska och fysiska personer. De sakkunniga anser

detta förslag olämpligt och får bestämt avstyrka att åtgärder i denna riktning

företages. Yrkesutbildningen är en angelägenhet för hela samhället

och icke endast för företagarna. Statens, landstingens och kommunernas

anslag till yrkesutbildningen bör således finansieras med allmänna skattemedel

eller andra inkomster av allmän natur. Medel härtill bör icke anskaffas

genom specialbeskattning av näringslivet. Skulle en dylik specialbeskattning

införas torde följden med all sannolikhet bli den, att företagen icke

längre frivilligt kommer att bekosta yrkesutbildning, vilket nu sker i rätt

betydande omfattning. Företagsskolorna t. ex. finansieras helt av vederbörande

företag utöver de statsbidrag, som kan utgå. Ifråga om de inbyggda

verkstadsskolorna bekostar företagen på motsvarande sätt den praktiska

delen av utbildningen. De sakkunniga vill dessutom erinra om alt

inom flera branscher införts ett clearingsystem ifråga om kostnaderna för

yrkesutbildningen inom branschen. De företag, som utbildar arbetskraft

i större omfattning än som erfordras för det egna företaget, erhåller bidrag

för överskottsutbildningen ur en gemensam kassa, medan de företag, som

utbildar arbetskraft i mindre omfattning, får lämna bidrag till clearingkassan.

Detta system, som varit till slort gagn för yrkesutbildningen, torde

sannolikt komma att upphöra, om yrkesutbildningsskatt införes. Vidare må

påpekas, alt systemet med specialskatter ur budgetmässiga synpunkter

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1960

måste anses otympligt. Uppbörden och fördelningen av den föreslagna yrkesutbildningsavgiften

kommer att förorsaka betydande kostnader för administrationen,

kostnader som måste anses helt onödiga.

Sammanfattningsvis vill de sakkunniga uttala, att syftet med motionerna

bör kunna uppnås utan att en särskild beredning för ändamålet tillsättes.

Erforderliga utredningar, beredningar och handläggningar av ärendena kan

verkställas av de ämbetsverk, som har den centrala ledningen av yrkesutbildningen

om hand, i samarbete med varandra. De sakkunniga vill i

detta sammanhang understryka vikten av att det ämbetsverk, som leder

huvudparten av yrkesutbildningen i vårt land, nämligen överstyrelsen för

yrkesutbildning, erhåller tillräckliga personella och finansiella resurser för

sin verksamhet. Skulle ändock en yrkesutbildningsberedning komma att

tillsättas bör enligt de sakkunnigas mening dess utredningsarbete under

alla omständigheter bedrivas i nära kontakt med de sakkunnigas eget utredningsarbete.

Med hänvisning till vad som sålunda anförts får de sakkunniga avstyrka

motionerna nr I: 370 och II: 463.

1955 års lantbruksundervisningskommitté har i sitt yttrande bland annat

uttalat följande.

Kommittén anser, att syftet att skapa tillräcklig kapacitet inom yrkesutbildningsväsendet

bör kunna uppnås utan att någon särskild yrkesskolberedning

tillsättes och avstyrker sålunda förslaget på denna punkt. Syftet

bör kunna uppnås genom att erforderliga utredningar, beredningar och

handläggningar verkställes av de ämbetsverk, som omhänderhar den centrala

ledningen av yrkesutbildningen i samarbete med varandra och med

berörda myndigheter.

Arbetsmarknadsmässig yrkesutbildning av vuxna förekommer även inom

jordbruket, i första hand i form av fortbildningskurser för arbetslösa lantarbetare.

Dessa kurser har anordnats vid såväl skolor som hushållningssällskap

i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna,

vilka senare bl. a. anvisat elever till kurserna. Kursplanerna har fastställts

av lantbruksstyrelsen, som också i samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen

och arbetsmarknadsorganisationerna inom jordbruket utfärdat närmare

anvisningar för kursverksamheten. Några som helst svårigheter att få till

stånd erforderligt antal kurser med lämplig utformning och ämnesinnehåll

har icke förelegat. Kommittén finner sålunda, att någon ändring av den

nuvarande administrativa organisationen för ifrågavarande utbildning icke

är påkallad. Det torde heller icke vara påkallat att upprätta en rådgivande

delegation för vuxenutbildningen.

Arbetsmarknadsstyrelsen bör liksom hittills varit fallet hos lantbruksstyrelsen

göra framställningar om anordnandet av ifrågavarande utbildning,

betingad av arbetsmarknadsmässiga förhållanden. Genomförandet av vuxenutbildning

i form av vidareutbildning, fortbildning eller frivillig omskolning

av arbetskraft är däremot icke en angelägenhet för arbetsmarknadsmyndigheterna,

vare sig beträffande den yrkesutbildning av ifrågavarande

slag, som sorterar under lantbruksstyrelsen eller något annat ämbetsverk.

Kommittén vill sålunda avstyrka förslaget att förordna länsarbetsnämnderna

som kursstyrelse för den inom respektive län bedrivna arbetsmarknadsmässiga

vuxenutbildningen. Som motiv härför må också anföras, att

länsarbetsnämnderna icke förfogar över någon pedagogisk sakkunskap, vil
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1960

11

ket är en primär förutsättning för att en myndighet skall anförtros ledning

av utbildning, oavsett vilket slag av utbildning det gäller.

Under huvudpunkten C föreslår motionärerna, att alla företag skall påföras

en yrkesutbildningsavgift i förhållande till lönesumman i företagen.

Denna avgift skall inlevereras till staten, som i sin tur förmedlar tillbaka

avgifterna till företagen i form av statsbidrag till utbildningsverksamheten.

Detta förslag innebär i realiteten införandet av en ny skatteform. Förslaget

innebär med hänsyn till jordbrukets speciella struktur, att en sådan specialskatt

skulle drabba endast ett fåtal av företagen. Även inom andra näringar

måste det anses olämpligt att belasta företagarna med en dylik specialskatt,

och kommittén vill sålunda bestämt avstyrka att anordningar i den riktningen

företages. Anslagen till yrkesutbildningen bör liksom hittills finansieras

genom allmänna skattemedel eller andra inkomster av allmän natur.

Svenska landstingsförbundets styrelse har anfört bland annat följande.

Styrelsen är icke beredd förorda, att en särskild beredning för yrkesutbildningsfrågor

tillsättes. Yrkesutbildningsfrågorna i stort voro föremål för

statsmakternas ställningstagande så sent som år 1955. Lärarutbildningsfrågorna

ha förelagts årets riksdag, och frågan om den centrala ledningen

är ännu icke löst. Skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning och

arbetsmarknadsstyrelsen ha ett samarbetsorgan i »Samarbetsnämnden för

yrkesutbildning och arbetsförmedling», inom vilket de arbetsmarknadspolitiska

synpunkterna på yrkesutbildningsproblemen kunna diskuteras.

Många av de av motionärerna framförda önskemålen skulle säkerligen

kunna tillgodoses, om den centrala tillsynsmyndigheten, överstyrelsen för

yrkesutbildning, finge ökade resurser. Överstyrelsen har haft att bemästra

en allt mer ökande arbetsbörda under en tid, då den haft svårt att hos

statsmakterna vinna gehör för önskemål om ökad personal etc., vilket självfallet

försvårat dess arbete.

Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund har

efter hörande av den för de båda förbunden gemensamma skoldelegationen

i likalydande yttranden uttalat huvudsakligen följande.

Styrelsen vill betona värdet av en allsidig grundutbildning även på yrkesområdet

och kan därför inte biträda tanken på att avkorta undervisningen

vid de centrala och kommunala yrkesskolorna till en grundläggande utbildning

av blott ett års längd, medan den fortsatta utbildningen skulle fortsätta

i ordnade former i företagen.

Styrelsen ifrågasätter om inte flertalet angivna utredningsuppgifter är

av den art, att de normalt skulle kunna och böra inordnas i den planerade

verksamhet och allmänna tillsyn, som åvilar överstyrelsen för yrkesutbildning.

överstyrelsen synes dock inte ha resurser härför.

Läget på den praktiska utbildningens område inger emellertid bekymmer

med avseende på den bristande balansen mellan behov och resurser

i fråga om yrkesutbildningens kapacitet. Stora ansträngningar måste därför

göras för att utan onödig tidsutdräkt få till stånd effektiva åtgärder, som

möjliggör ett tillgodoseende av samhällets och näringslivets ökade utbildningsbehov

på yrkesundervisningens område.

Styrelsen vill dock erinra om att frågan om yrkesutbildningens centrala

ledning sedan 1955 är föremål för utredning genom särskilda sakkunniga,

vilka kan förväntas framlägga sitt betänkande inom det närmaste året.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1960

Innan dessa sakkunniga slutfört sitt arbete, synes den ifrågasatta utredningen

lämpligen icke böra komma till stånd.

Slutligen vill styrelsen understryka vikten av att överstyrelsen för yrkesutbildning

erhåller utökade resurser för att centralt kunna leda och vidareutveckla

yrkesutbildningen i landet.

Landskommunernas förbunds styrelse har därutöver för sin del förklarat,

att styrelsen inte vill motsätta sig att en beredning kommer till stånd.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund har i gemensamt

yttrande anfört bland annat följande.

Organisationerna delar i stort sett motionärernas uppfattning om värdet

och nödvändigheten av en större kapacitet inom utbildningsväsendet men

anser inte det nuvarande läget motivera tillsättandet av en särskild beredning

för yrkesutbildningsfrågor.

Upprättandet av ytterligare ett organ för yrkesutbildning skulle enligt

organisationernas uppfattning snarast motverka strävandena att effektivisera

yrkesutbildningen.

Motionärernas förslag att kostnaderna för en utökad yrkesutbildning skall

bestridas genom att företagen påföres en yrkesutbildningsavgift kan inte

godtagas. Förslaget innebär en ny form av specialdestination och bör även

av denna anledning inte realiseras. Om kostnaderna för yrkesutbildningsverksamheten

skulle ytterligare stiga bör nödiga medel utgå som anslag i

statsbudgeten.

Landsorganisationen i Sverige har anfört bland annat följande.

I beskrivningen av det aktuella läget för yrkesutbildningen vill LO för

sin del helt instämma i att stora behov föreligger för att en hög utbyggnadstakt

skall hållas. Härtill föreligger även behov av att en översyn göres

beträffande såväl yrkesutbildningens framtida omfattning och inriktning

som dess kvalitativa upprustning.

Beträffande den centrala ledningen är LO helt införstådd med behovet

av en översyn över denna, vilken borde syfta till en större enhetlighet.

LO avstår för sin del från att i detta sammanhang taga ställning till det

föreliggande förslaget beträffande utbildningens finansiering. Däremot vill

LO tillstyrka att en allmän översyn av för yrkesutbildningen gällande bestämmelser

göres, dock med hänsynstagande till pågående utredningar, syftande

till att underlätta den nödvändiga expansionen samt att finna den

lämpligaste formen för dess centrala ledning.

Sveriges hantverks- och industriorganisation har i sitt yttrande anfört

bland annat följande.

Organisationen vill understryka angelägenheten av att näringslivets medverkan

vid den fortsatta utbyggnaden av yrkesundervisningen blir allsidigt

utredd. Vi förutsätter därför, att näringslivets olika grenar genom sina

organisationer blir representerade i en sådan utredning.

Slutligen vill organisationen, som visserligen här saknar anledning att

närmare gå in på motionärernas förslag om en »yrkesutbildningsavgift»,

dock redan nu framhålla, att ungdomens utbildning måste anses vara en

sådan samhällets gemensamma angelägenhet, vars kostnader på inga villkor

kan få belasta en enda samhällsgrupp, i detta fall näringslivet.

Sveriges hantverks- och industriorganisation hemställer, att ovanstående

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1960

13

synpunkter och erinringar beaktas vid ärendets vidare behandling, och tillstyrker

för sin del tillsättandet av en beredning för yrkesutbildningsfrågor.

Riksförbundet landsbygdens folk anser, att om en beredning över huvud

taget kominer till stånd, kan det endast bli för att ta ställning till vissa

allmänna riktlinjer för yrkesutbildningen. Även om riksförbundet i princip

inget har emot en sådan beredning, uttalar det dock tvivel om de praktiska

resultaten.

Tjänstemännens centralorganisation (TCO) har anfört bland annat följande.

TCO kan inte finna, att det finns någon som helst anledning att täcka

framtida merkostnader för yrkesutbildningen genom någon form av särskild

yrkesutbildningsavgift. I den mån skäl för detta skulle kunna anföras,

torde samma skäl vara tillämpliga för en finansiering genom företagsavgift

av all yrkesutbildning, av kostnaderna för den obligatoriska skolan

och för universiteten och högskolorna. Det synes visserligen TCO angeläget

att yrkesutbildningsanslagen ges en hög prioritet vid den årliga budgetbehandlingen.

Storleken av och formerna för pålagorna på företagen torde

lämpligen bli föremål för prövning i annat sammanhang.

Under förutsättning av att direktiven för en beredning för yrkesutbildningsfrågor

i väsentliga delar får en annan utformning än som förutsatts

i motionerna, får TCO tillstyrka, att en sådan beredning kommer till stånd.

Svenska facklärarförbundet har i sin skrift anfört bland annat följande.

Förbundet finner det angeläget att den praktiska yrkesutbildningen och

därmed sammanhängande frågor blir föremål för utredning. Detta bör ske

på likartade premisser som gäller för den nyligen tillsatta utredningen

rörande den gymnasiala utbildningen i övrigt. Arbetet bör sålunda ha till

syfte att allsidigt pröva den praktiska yrkesutbildningens uppgifter, innehåll

och organisation.

Att förbundet starkt understryker det av motionärerna aktualiserade behovet

av utredning inom området betyder inte, att förbundet oreserverat

instämmer i motiveringen för utredningskravet eller ansluter sig till de vägar

beträffande yrkesutbildningsväsendets utveckling, som anvisas i motionerna.

Under förutsättning att direktiven för en beredning av yrkesutbildningsfrågor

i väsentliga delar får en annan utformning än vad som förutsatts

i motionerna och beaktar de synpunkter som ovan anförts finner Svenska

facklärarförbundet det sålunda angeläget, att en sådan beredning kommer

till stånd.

Utskottet. De i motionerna 1:370 och 11:463 avhandlade frågorna beröra

problem av för hela vårt samhälle betydande räckvidd.

1946 års skolkommission hade att syssla icke blott med den allmänbildande

skolan utan även med yrkesutbildningen. Sistnämnda frågor hänskötos

inom kommissionen till en särskild delegation. Innan denna blev färdig

med sitt arbete, beslöt Kungl. Maj:t att upplösa skolkommissionen. I

samband därmed bemyndigade Kungl. Maj :t den 30 juni 1952 chefen för

ecklesiastikdepartementet att tillkalla särskilda sakkunniga för att slutföra

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1960

skolkommissionens utredning rörande yrkesutbildningen. Dessa sakkunniga

— 1952 års yrkesutbildningssakkunniga— avlämnade i juni 1954 ett betänkande

angående yrkesutbildningen (SOU 1954:11), i vilket de sakkunniga

uppdrogo riktlinjerna för yrkesutbildningens utbyggnad. I proposition

nr 138 till 1955 års riksdag framlade Kungl. Maj :t förslag i ämnet, i allt

väsentligt grundat på de sakkunnigas betänkande. Propositionen vann riksdagens

bifall.

Den av yrkesutbildningssakkunniga angivna målsättningen avseende utbyggnadsprogrammet

fram till år 1970 har på grund av de senaste årens

staika utveckling på yrkesskolväsendets område redan hunnit förverkligas.

Utskottet far erinra om att de frågor, som beröra yrkesutbildningen för

närvarande sortera under ett flertal departement och centrala ämbetsverk.

Såsom ledamöter i överstyrelsen för yrkesutbildning ingå enligt gällande

instruktion för överstyrelsen (1943:963 med däri vidtagna ändringar) bland

andra en av Kungl. Maj :t för tre år i sänder utsedd representant för vardera

av skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen samt sju av Kungl. Maj :t

likaledes för tre år i sänder förordnade representanter för näringsliv och

arbetsmarknad, utsedda efter förslag av svenska arbetsgivareföreningen,

Sveriges hantverks- och smaindustriorganisation, handelskamrarnas

nämnd, tjänstemännens centralorganisation (TCO), landsorganisationen

samt, beträffande en kvinnlig ledamot med erfarenhet från det husliga arbetet

av representativa kvinnoorganisationer.

I nämnda instruktion föreskrives att överstyrelsen skall i samarbete med

skolöverstyrelsen, kommerskollegium, lantbruksstyrelsen, domänstyrelsen

och andra myndigheter, som handlägga utbildningsfrågor, samt med socialstyrelsen

och arbetsmarknadsstyrelsen, förskaffa sig överblick över samtliga

grenar av yrkesutbildningen och därmed sammanhängande frågor, främst

med syfte att därigenom möjliggöra en ändamålsenlig avvägning av åtgärderna

i utbildningsfrågor inom överstyrelsens verksamhetsområde i förhållande

till motsvarande åtgärder på andra områden.

För samordning och samarbete rörande yrkesutbildningsfrågor ha vissa

särskilda samarbetsorgan kommit till stånd. I detta avseende må erinras

om följande. Sedan ar 1954 finnes ett permanent samordningsorgan inrättat

— samarbetsnämnden för yrkesutbildnings- och arbetsförmedlingsfrågor_

vari ingå representanter för arbetsmarknadsstyrelsen, skolöverstyrelsen och

överstyrelsen för yrkesutbildning. Genom beslut den 14 oktober 1960 har

Kungl. Maj :t bland annat anbefallt överstyrelsen för yrkesutbildning och

arbetsmarknadsstyrelsen att inrätta ett samarbetsorgan för frågor rörande

yrkesutbildningskurser för partiellt arbetsföra och andra arbetslösa; styrelserna

skola utse ledamöter i samarbetsorganet bland sina ledamöter och

tjänstemän. Härjämte har Kungl. Maj:t bemyndigat överstyrelsen att i samråd

med arbetsmarknadsstyrelsen uppdraga åt länsarbetsnämnderna att

fullgöra uppgifter, som enligt kungörelsen den 29 juni 1945, nr 445, angående

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1960

15

yrkesutbildningskurser för arbetslösa ankomma på överstyrelsen. För beredning

och utformning av konkreta samordningsåtgärder ha nämnda båda

ämbetsverk tillsatt en gemensam arbetsgrupp på tjänstemannaplanet.

Icke blott inom den centrala förvaltningen utan jämväl på det regionala

planet handhavas yrkesutbildningsfrågorna av ett flertal olika myndigheter

och organ. Härjämte är viss yrkesutbildning anordnad direkt av företag inom

näringslivet.

För närvarande ha vissa utredningar under bedömande principiellt betydelsefulla

frågor på yrkesutbildningens område, utredningar vilkas resultat

kunna förväntas komma att på ett avgörande sätt påverka inställningen

till de i motionerna berörda problemen. Utskottet vill särskilt erinra om

1957 års skolberedning och 1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens

centrala ledning och viss lärarutbildning.

Enligt utskottets mening är det uppenbart att den nu rådande uppsplittringen

av utbildningsfrågorna inom förevarande område medföra betydande

svårigheter att överblicka hela det vidsträckta fält, som yrkesutbildningen

i dess olika former omfattar. Utskottet är icke övertygat om att en

dylik överblick är möjlig att åstadkomma genom de föreskrivna samarbetskontakterna

och inrättandet av de olika samarbetsorganen.

Överstyrelsen för yrkesutbildning brottas för närvarande med betydande

svårigheter på grund av brist på erforderliga personella resurser. Det synes

utskottet angeläget att överstyrelsens ifrågavarande resurser avsevärt förstärkas

för att sätta ämbetsverket i stånd att jämsides med handläggningen

av de löpande göromålen fungera som det efter stora och överblickande riktlinjer

arbetande organ, som kräves på yrkesutbildningsområdet.

De frågor, som beröra yrkesutbildningen och i samband därmed stående

spörsmål och vilka delvis falla utanför överstyrelsens kompetensområde, äro

av mångskiftande och svårbedömd art. På grund härav anser utskottet sig

böra ifrågasätta huruvida icke en särskild utredning i sinom tid bör komma

till stånd i syfte att verkställa en översyn av de förevarande problemen. Utskottet

vill exempelvis erinra om följande frågor, som kunna tänkas ingå

i en dylik utrednings arbetsuppgifter: yrkesutbildningens avvägning i förhållande

till andra utbildningsvägar, kostnadsfördelningen mellan staten,

landstingen, primärkommunerna och näringslivet samt gränsdragningen

mellan befogenhetsområdena för de olika organ, som ha intressen att bevaka

på yrkesutbildningsområdet.

Ehuru utskottet sålunda finner skäl tala för att yrkesutbildningens

problem i stort bli föremål för översyn i särskild ordning är utskottet icke

berett att tillstyrka bifall till det i de föreliggande motionerna gjorda yrkandet.

Enligt utskottets mening måste nämligen ovillkorligen de förslag som

komma att avgivas av 1957 års skolberedning och 1955 års sakkunniga för

yrkesutbildningens centrala ledning m. in. föreligga och ha blivit föremål för

vederbörlig remissbehandling innan en utredning av i det föregående angivet

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1960

slag tillsättes. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att med beaktande

av vad utskottet anfört pröva behovet av och förutsättningarna för att

nämnda översyn kommer till stånd. I detta sammanhang vill utskottet framhålla,

att därest en utredning tillsättes för berörda ändamål detta förhållande

icke bör få inverka återhållande på de initiativ på yrkesutbildningsområdet,

som kunna komma att tagas under den tid utredningen fullföljer sitt

arbete.

Beträffande vissa i motiveringen till motionerna förordade riktlinjer och

åtgärder anser utskottet sig böra framhålla följande.

I likhet med de remissmyndigheter, vilka uttalat sig angående förslaget

om en särskild yrkesutbildningsavgift, som skulle uttagas av företagarna, är

utskottet av den principiella uppfattningen att en dylik särbeskattning av

vissa juridiska och fysiska personer icke bör ifrågakomma.

I motionerna har vidare (se motionen II: 463 s. 21 och 22) angivits vissa

åtgärder som omedelbart borde vidtagas. Härvid föreslås bl. a. att arbetsmarknadsstyrelsen

beredes klar författningsmässig möjlighet att »stimulera

fram» kurser och andra yrkesutbildningsåtgärder, icke endast avseende

arbetslösa och därmed jämställda, utan också för att övervinna brist

på yrkeskunnig arbetskraft. Utskottet får i förevarande avseende framhålla,

att arbetsmarknadsstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning äro författningsmässigt

ålagda att samarbeta och att arbetsmarknadsstyrelsen är

— såvitt utskottet kan finna — oförhindrad att hos överstyrelsen anhålla,

att denna måtte anordna sådana beredskaps- och omskolningskurser, som

motiveras av läget på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsstyrelsen äger således

redan nu möjligheter att — såsom motionärerna uttrycka det —- »stimulera

fram» kurser och andra yrkesutbildningsåtgärder, varför ytterligare

författningsbestämmelser i detta avseende icke torde vara påkallade.

Vidare föreslås i motionerna att länsarbetsnämnderna skulle förordnas

som kursstyrelser för enligt motionärernas uttryckssätt »arbetsmarknadsmässig

vuxenutbildning», en beteckning, som enligt överstyrelsen för yrkesutbildning

visserligen icke är fullt adekvat men likväl i stort sett torde täcka

de extraordinära utbildningsåtgärder, varom här är fråga. Utskottet får

erinra om att de sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning m. m.

framhållit, att i dessa sakkunnigas uppgift ingår att undersöka möjligheterna

för en koncentration av den centrala ledningen av yrkesutbildningen. De sakkunniga

ha betonat, att ifrågavarande förslag strider mot direktiven för

nämnda utredning, då dess förverkligande skulle medföra en ytterligare

splittring av ledningen för yrkesutbildningen. Utskottet vill med hänsyn

härtill och jämväl i betraktande av att ifrågavarande organ icke förfoga över

erforderlig pedagogisk sakkunskap avstyrka att åtgärder skulle vidtagas i

enlighet med vad i motionerna på denna punkt förordats.

Motionärerna ha framlagt vissa förslag beträffande de vägledande principerna

för en yrkesskoleberednings arbete och härvid bl. a. förordat att

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1960

17

verksamheten vid de centrala och kommunala yrkesskolorna skulle överses

med riktpunkt att undervisningen i första hand avsåge att meddela eleverna

en grundläggande utbildning av ett års längd. På denna skulle följa en inom

företagen meddelad fortsatt utbildning. Utskottet vill understryka vad överstyrelsen

för yrkesutbildning i sitt yttrande framhållit beträffande detta förslag

och i likhet med överstyrelsen betona denna frågas i hög grad kontroversiella

natur.

Utskottet får i förevarande sammanhang framhålla, att utskottet utom i

ovan berörda avseenden icke funnit sig böra taga ställning till de i motiveringen

till motionerna uppdragna riktlinjerna för arbetet inom en ifrågasatt

beredning för yrkesutbildningsfrågor, icke heller till de framlagda förslagen

om vidtagande av vissa omedelbara åtgärder (jfr motionen 11:463 s.

19—22).

Utskottet vill avslutningsvis betona den stora vikten av yrkesutbildningens

utveckling i för samhälle och näringsliv strukturellt ändamålsenlig riktning

både kvantitativt och kvalitativt. För att utbygga och befordra utvecklingen

på detta område och på ett tillfredsställande sätt bemästra de problem,

varom här är fråga, torde komma att krävas stora ekonomiska insatser från

det allmännas sida icke minst för tillgodoseende av yrkesutbildningens lokalbehov.

Utskottet förordar att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t giver till känna

vad utskottet anfört.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må, i anledning av motionerna 1:370 och

II: 463, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet

anfört.

Stockholm den 29 november 1960

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Boman, Einar

Persson, Ivar Johansson, Birger Andersson, Axel Johannes Andersson,

Thun, Bergman, Holmqvist, Pålsson, Rikard Svensson, fru Wallentheim,

herrar Lundström och Kaijser; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,

Petterson i Degerfors, Jansson i Kalix, Staxäng, Persson i Växjö, Ståhl,

Gustafsson i Stockholm, Nilsson i Göingegården, fröken Olsson, herrar Arvidson,

Larsson i Hedenäset, fröken Vinge, herrar Gustafsson i Kårby och

Helén.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1960:383 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om tillsättande av en beredning för yrkesutbildningsfrågor. a1 i texten