Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående omorganisation av örlogsvarven jämte i ämnet väckta motioner.
1960-12-08 · 35 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 35 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1960:206, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående omorganisation av örlogsvarven jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 206 år 1960
1
Nr 206
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
omorganisation av örlogsvarven jämte i ämnet väckta
motioner.
(l:a avd.)
I propositionen nr 184 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 28 oktober 1960,
föreslagit riksdagen att dels besluta att marinverkstäderna i Karlskrona
skall organiseras som ett statligt aktiebolag i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som angivits i förberörda statsrådsprotokoll, dels bemyndiga
Kungl. Maj:t att vidtaga erforderliga åtgärder för det nya bolagets bildande
in. m., dels å tilläggsstat I för budgetåret 1960/61 till Aktieteckning i ett
nybildat bolag i Karlskrona under fonden för statens aktier anvisa ett
investeringsanslag av 23 000 000 kronor, dels å tilläggsstat I för budgetåret
1960/61 till Engångsupprustning av Karlskrona örlogsvarv under
marinens delfond av försvarets fastighetsfond anvisa ett investeringsanslag
av 4 000 000 kronor, dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att
för beredande av rörelsemedel åt bolaget tillhandahålla bolaget en rörlig
kredit av 8 000 000 kronor, dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret
att för beredande av rörelsemedel åt marinverkstäderna i Stockholm tillhandahålla
verkstäderna en rörlig kredit av 5 000 000 kronor, dels medgiva
att den i staten för Försvarets fastighetsfond: Marinens delfond för
budgetåret 1960/61 uppförda posten Reparations- och underhållskostnader
in. in. må ökas med 1 000 000 kronor, dels ock besluta att örlogsvarven i
Stockholm och Göteborg skall organiseras i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som angivits i förberörda statsrådsprotokoll.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herrar Jacobsson och Per-Olof Hanson (I: 710) och den andra inom
andra kammaren av herr Boija in. fl. (II: 874), i vilka hemställts,
att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj :ts prop. nr 184 vad gäller
örlogsvarvet i Karlskrona
1) måtte fatta principbeslut om marinverkstädernas i Karlskrona ombildning
till statligt bolag och bemyndiga Kungl. Maj :t att tillsätta en
bolagsstyrelse i enlighet med propositionens förslag, åt vilken styrelse bör
1—1B43 00 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 6 samt. Nr 200
2
Statsutskottets utlåtande nr 206 år 1960
uppdragas att före den 1 juli 1961 inkomma med förslag till byggnationsoch
investeringsplan under hänsynstagande såväl till 1959 års Karlskronavarvsutredning
som till av departementschefen föreslagen dispositionsplan;
2)
i fråga om aktieteckning, investeringsanslag för engångsupprustning
av Karlskrona örlogsvarv och rörlig kredit för rörelsemedel åt bolaget besluta
i enlighet med Ivungl. Maj:ts förslag;
3) måtte medgiva att styrelsen för utredande uppgifter i inledningsskedet
må disponera 1 miljon kronor ur anvisade medel;
4) måtte fatta beslut om ändring av marinens av departementschefen
föreslagna replieringsskyldighet på bolaget i enlighet med vad i motionerna
anförts; samt
att riksdagen beträffande flottans förvaltningsorgan inom marinkommando
Syd måtte besluta att Kungl. Maj :t bör låta verkställa erforderliga
organisationsundersökningar innan definitivt besked fattas,
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Spetz (I: 711) och den andra inom andra kammaren av herr
Rydén m.fl. (11:876), i vilka hemställts,
att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 184 år 1960 i
de delar som avser Karlskrona örlogsvarv,
att riksdagen måtte besluta att marinverkstäderna i Karlskrona endast
under ett övergångsskede skall driva civil verksamhet, medan verksamheten
för marinens räkning begränsas till i huvudsak underhåll samt
ombyggnader och moderniseringar av marinens fartyg;
att riksdagen måtte hemställa hos Kungl. Maj:t om en snabbutredning
av de investeringsbehov som föreligger för att marinverkstäderna vid en
rationell drift skall kunna driva den verksamhet som sålunda erfordras
för marinen, så att riksdagen redan 1961 kan ta ställning till behövliga
anslagsyrkanden;
att Kungl. Maj :t efter snabbutredning för riksdagen framlägger förslag
om eventuella åtgärder, som kan vara lämpliga, om arbetsmarknadssvårigheter
ändock skulle uppstå, för att stimulera utvecklingen inom Karlskronaområdet
av enskild större och mindre företagsamhet, samt om storleken
av det belopp som bör ställas till förfogande härför liksom för
nödvändiga omskolnings- och omflyttningsåtgärder,
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Virgin m.fl. (1:712) och den andra inom andra kammaren av
herr Magnusson i Borås m.fl. (11:875), i vilka hemställts, att riksdagen
måtte
1. avslå Kungl. Majrts proposition nr 184,
2. i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte förelägga
1961 års riksdag proposition med dels förslag om omorganisation
av Karlskrona örlogsvarv i huvudsaklig överensstämmelse med det av
Statsutskottets utlåtande nr 206 år 1960
3
1953 års örlogsvarvsutrednings majoritet framlagda förslaget härom, dels
förslag om upprustning och modernisering av örlogsvarvet inom ramen för
Karlskronavarvsutredningens investeringsalternativ II, dels ock en tidsplan
för successiv minskning av antalet anställda vid örlogsvarvet jämte beräkning
av de kostnader som kan väntas uppkomma i samband med överflyttning
av arbetskraft till andra sysselsättningar,
dels en inom första kammaren av herrar Torsten Andersson och Sundin
väckt motion (I: 709), vari hemställts, att riksdagen vid sin behandling
av proposition nr 184 måtte besluta
att avslå Kungl. Maj :ts proposition såvitt avser omorganisation av marinverkstäderna
i Karlskrona till Karlskronavarvet AB m. m.,
att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att frågorna om den framtida
verksamheten vid marinverkstäderna och Karlskrona örlogsbas i övrigt
och i samband därmed en erforderlig förstärkning av näringsliv och sysselsättningsmöjligheter
skyndsamt må utredas i enlighet med vad i motionen
anförts, samt
att å tilläggsstat I för budgetåret 1960/61 till Upprustning av Karlskrona
örlogsbas under marinens delfond av försvarets fastighetsfond anvisa ett
investeringsanslag av 4 000 000 kronor,
dels en inom andra kammaren av herr Wachtmeister väckt motion
(11:872), vari hemställts, att riksdagen vid sin behandling av Kungl.
Maj :ts proposition nr 184 måtte som sin mening uttala,
att Karlskronavarvet AB bör organiseras och dess verksamhet utformas
så, att företaget kommer att konkurrera fritt och på lika villkor med
övriga företag på marknaden,
att utgångspunkten för bolagets verksamhet bör vara företagsekonomiskt
hållbara kostnadskalkyler, så att kostnadstäckning erhålles utan
dolda eller öppna subventioner,
att produktionen i företaget icke bör inriktas på en väsentlig utbyggnad
av varvskapaciteten i landet,
att ett eventuellt avtal om skyldighet för marinen att för vissa beställningar
anlita Karlskronavarvet AB bör vara tidsbegränsat till högst 10 år
och givas den innebörden att denna skyldighet är avvecklad vid avtalstidens
utgång,
samt att de flyttningskostnader som tillskyndas marinen i sin helhet
bör täckas med särskilda anslag utanför den för försvaret fastställda kostnadsramen,
dels och en inom andra kammaren av herr Senander m. fl. väckt
motion (II: 873), vari hemställts, att riksdagen vid bifall till Kungl. Maj:ts
proposition nr 184 angående omorganisation av örlogsvarven måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t uttala att personalen icke bör lida minskning i nu
utgående förmåner och att i de fall, där genom omorganisationen arbetskraft
av ena eller andra anledningen icke kommer till användning, denna
måtte hållas skadeslös.
4
Statsutskottets utlåtande nr 206 år 1960
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
hänvisas till motionerna 11:874, 11:876, 11:875, 1:709, 11:872 och
II: 873.
I flottans förband ingår tre örlogsvarv, belägna i — efter storleksordning
— Karlskrona, Stockholm och Göteborg. Örlogsvarvens nuvarande organisation
grundas på beslut av 1944 års riksdag (prop. nr 166, SU 176, rskr.
384). Organisation och arbetsuppgifter anges närmare i en av marinförvaltningen
efter bemyndigande av Kungl. Maj :t den 13 juli 1945 fastställd
provisorisk instruktion. För Stockholms örlogsvarv har dock på grund av
särskilda förhållanden nyligen beslutats viss ändring beträffande varvets
ledning.
Frågan om örlogsvarvens organisation har tagits upp av riksdagens
revisorer i deras berättelse över den år 1952 verkställda granskningen angående
statsverket. Även statsutskottet har i utlåtande till 1953 års riksdag
(SU 34, p. 13) påtalat vissa brister i örlogsvarvens organisation. I skrivelse
den 13 november 1952 har slutligen marinförvaltningen gjort framställning
om utredning angående densamma. Med anledning av vad sålunda
förekommit bemyndigade Kungl. Maj:t den 23 juli 1953 chefen för försvarsdepartementet
att tillkalla högst åtta utredningsmän för att verkställa
utredning rörande örlogsvarvens organisation och därmed sammanhängande
frågor.
Utredningen — 1953 års örlogsvarvsutredning — avlämnade sitt betänkande
den 9 mars 1957 (SOU 1957: 9). Mot det i betänkandet framlagda
förslaget, som i princip innebär att varje örlogsvarv ställes under enhetlig
ledning av varvschefen och att all teknisk verksamhet inom varvet samordnas,
har två av utredningens ledamöter reserverat sig. Reservationen
syftar till att örlogsvarvens marinverkstäder skall givas självständig ställning
och organiseras som bolag eller statligt affärsverk.
Då örlogsvarvens organisation i väsentlig utsträckning är betingad av
målsättningen för deras verksamhet ansågs erforderligt att komplettera
1953 års örlogsvarvsutredning med ytterligare utredning, avseende förutsättningarna
för civil varvsdrift i Karlskrona. Kungl. Maj :ts bemyndigande
att tillkalla sakkunniga för att verkställa denna utredning utverkades
den 20 december 1957. De med anledning härav utsedda sakkunniga
— Karlskronavarvsutredningen — har avgivit ett den 2 april 1959
daterat betänkande (SOU 1959: 11). Betänkandet utmynnar i att tillräckliga
förutsättningar icke anses nu föreligga för civil varvsdrift i
Karlskrona i någon för organisationen avgörande omfattning och innehåller
tillika vissa investeringsb er åkningar för marinverkstäderna i Karlskrona.
Vid ärendets beredning inom försvarsdepartementet bedömdes grunderna
för tidigare förslag i viss mån ha förändrats till följd av den år 1958 beslutade
minskningen av marinens organisation. I enlighet härmed utarbe
-
Statsutskottets utlåtande nr 206 år 1960
5
tades inom departementet i mars 1960 en promemoria angående örlogsvarvens
organisation. I promemorian föreslås att marinverkstäderna i Karlskrona
skall ombildas till aktiebolag samt örlogsvarven i övrigt organiseras
i huvudsaklig anslutning till 1953 års örlogsvarvsutrednings förslag.
I propositionen lämnas redogörelser för dels örlogsvarvens nuvarande
organisation och arbetsuppgifter m. in. (s. 4—16), dels 1953 års örlogsvarvsutrednings
förslag till ny organisation av örlogsvarven och vad i
fråga om detta anförts av reservanterna inom utredningen (s. 18—43), dels
Karlskronavarvsutredningens förslag (s. 48—53), dels ock departementspromemorian
(s. 55—69).
Departementschefen framhåller, att frågan om örlogsvarvens organisation
under många år varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet. Nu
gällande organisation grundas på beslut av 1944 års riksdag, örlogsvarven
i Stockholm och Karlskrona, som ställdes under enhetlig ledning, skulle
enligt detta beslut vartdera organiseras på dels en verkstadsavdelning, dels
ock tre militärtekniska avdelningar. Vid den praktiska utformningen har
det emellertid kommit att råda oklarhet rörande varvschefens och chefens
för verkstadsavdelningen (marinverkstäderna) inbördes ställning och befogenheter.
Det har även påtalats att nuvarande organisationsform utgjort
hinder för en rationell planering av verkstadsdriften.
Angivna förhållanden ledde till tillsättande av 1953 års örlogsvarvsutredning.
Det förslag till normalorganisation för örlogsvarv som framlagts
av denna innebär att ett örlogsvarvs verksamhet samlas under en enhetlig
ledning — varvschefen. Den tekniska verksamheten — utövad inom en
verkstadsavdelning, principiellt likställd med övriga avdelningar, samt konstruktions-,
fartygs- och vapenavdelningar -— föreslås skola samordnas av
en teknisk direktör. Denne skall för bland annat detta ändamål även ha
till sitt förfogande en allmänplanering. Den ekonomiska verksamheten för
hela varvet koncentreras till en ekonomiavdelning under en ekonomidirektör.
Inom sistnämnda avdelning skall även handläggas samtliga tjänstemannaärenden
för hela örlogsvarvet. I övrigt skall i örlogsvarvet ingå en
ekipageavdelning och en fortifikationsavdelning, inom vilka samtliga till
örlogsvarvets verksamhet hörande ekipageärenden och fastighetsärenden
skall handläggas, samt en intendentursektion och en administrativ sektion.
För ledningen av och uppsikten över örlogsvarvet och dess krigsförberedelsearbete
slutligen bör varvschefen förfoga över ett stabsorgan —
centralplaneringen. Ändringar föreslås vidare i nu gällande föreskrifter
beträffande fastighetsförvaltningen i syfte att nå smidigare former för
vissa byggnadsarbeten. Redovisningsbestämmelserna anses böra utformas
så att de möjliggör eu mera rättvisande självkostnadsberäkning än för närvarande
samt att driftmedel i viss utsträckning kan utnyttjas i rationaliseringssyfte.
Mot det i betänkandet framlagda förslaget har två av utredningens leda
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 206 år 1960
möter reserverat sig och hävdat, att marinverkstäderna bör givas självständig
ställning, organiserade som bolag eller statligt affärsverk.
Meningarna i remissyttrandena över örlogsvarvsutredningens betänkande
är mycket divergerande. Ungefär halva antalet remissinstanser tillstyrker
det förslag, som framlagts av utredningens majoritet. I övriga
yttranden föreslås — i allmänhet främst för Karlskronavarvets del — att
verksamheten skall drivas i bolagsform eller att marinverkstäderna i varje
fall skall ges en friare ställning.
Avgörande vid "valet av organisationsform är i fråga om örlogsvarven
såväl som när det gäller andra statliga organ arbetsuppgifternas art, omfattning
och inriktning. Vid departementsberedningen av 1953 års örlogsvarvsutrednings
förslag ansågs det därför erforderligt att föranstalta om
en kompletterande utredning för att utröna förutsättningarna för civil
varvsdrift i Karlskrona. Denna har utförts av Karlskronavarvsutredningen,
som i sitt 1959 avgivna betänkande förklarar, att tillräckliga förutsättningar
icke nu föreligger att i Karlskrona med framgång bedriva civil
varvsdrift i sådan omfattning, att örlogsvarvets organisation behöver anpassas
därefter. Utredningen har även gjort vissa investeringsberäkningar
för marinverkstäderna i Karlskrona. Två alternativ redovisas innebärande
ett investeringsbehov av cirka 20 miljoner kronor om i stort sett endast
marina underhålls-, ombyggnads- och moderniseringsarbeten skall förekomma
och cirka 60 miljoner kronor om verksamheten bedrives som en
kombination av marin och civil varvsdrift.
I yttrandena över Karlskronavarvsutredningens betänkande görs i allmänhet
icke några erinringar mot utredningens bedömande av utsikterna
för civil varvsdrift. I flera yttranden betonas emellertid att det är önskvärt
att bereda marinverkstäderna en friare ställning. Dessas betydelse
för sysselsättningen i Karlskrona med omnejd har särskilt understrukits
av arbetsmarknadsstyrelsen.
Valet av organisationsform för örlogsvarven måste som nyss sagts
avgöras med hänsyn till arbetsuppgifterna och produktionsinriktningen.
Härutinnan har 1953 års örlogsvarvsutredning hävdat att örlogsvarvens
huvuduppgift bör vara underhåll samt ombyggnader och moderniseringar
av marinens fartyg. Däremot bör nybyggnader för marinen och arbeten
för annan beställare än marinen enligt utredningens mening förekomma
endast i den utsträckning som anses erforderlig för arbetstidämning eller
av andra skäl befinnes lämpligt och under förutsättning att några särskilda
resurser icke erfordras därför. Vid sina bedömanden utgick örlogsvarvsutredningen
från dåvarande storlek hos flottan. Utredningen antog att dennas
totala underhållsbehov kommer att öka något, då den tekniska utvecklingen
gjorde enheterna ömtåligare och mer komplicerade, vilket, i
förening med att verkstadsresurser ombord bleve mera sällsynta vid övergång
till mindre enheter, medförde behov av ytterligare underhållsresurser
i land.
Statsutskottets utlåtande nr 206 dr 1960
7
De förhållanden från vilka örlogsvarvsutredningen utgick vid sina överväganden
rörande lämplig organisationsform för örlogsvarven har numera
ändrats i viktiga hänseenden. De år 1958 beslutade riktlinjerna för försvarets
utformning innebär sålunda på längre sikt en minskning av flottans
omfattning. Detta har redan medfört minskade arbetstillfällen för
örlogsvarven. Trots att vissa åtgärder vidtagits för att stadga sysselsättningen
vid varven har antalet anställda (tjänstemän och arbetare) gått
ned från i avrundade tal cirka 2 350 vid marinverkstäderna i Karlskrona
och 1 250 vid marinverkstäderna i Stockholm samt 200 vid verkstadsavdelningen
i Göteborg den 1 januari 1956 till respektive 2 000, 850 och 150
den 1 januari 1960. För närvarande är cirka 1 560 arbetare och 380 tjänstemän
anställda vid marinverkstäderna i Karlskrona. Antalet anställda har
nedbringats genom permitteringar och naturlig avgång. Samtidigt har
nyanställning upphört. Anställda som avgått har beretts särskilda förmåner
i form av årlig ersättning eller avskedsersättning. För personal, som uppfyllt
förutsättningarna för förtidspension, har den årliga ersättningen i princip
motsvarat full pension. Sådan ersättning har i vad angår kollektivavtalsanställd
personal kunnat beviljas sedan vederbörande fyllt 55 år. En av
marinförvaltningen gjord prognos rörande arbetsbeläggningen vid örlogsvarven
pekar på att under innevarande budgetår vid nuvarande i och för
sig otillfredsställande produktivitetsläge cirka 1 150 arbetare kan få sysselsättning
med arbeten för marinens behov vid marinverkstäderna i Karlskrona.
Budgetåret 1961/62 beräknas arbetsvolymen för marinens behov
sjunka ytterligare. För örlogsvarven i Stockholm och Göteborg beräknar
marinförvaltningen däremot att under samma budgetår samtliga för närvarande
anställda arbetare tills vidare kan sysselsättas med arbeten för
marinens räkning.
Mot bakgrund av denna utveckling och med beaktande av det allmänna
arbetsmarknadsläget i östra Blekinge har departementschefen ansett det
nödvändigt att undersöka möjligheterna att få till stånd en sådan produktionsinriktning
och konkurrenskraft vid marinverkstäderna i Karlskrona
att den befarade minskningen i sysselsättningen blir den ofrånkomligt
minsta. Departementschefen har därför inom departementet låtit utreda
förutsättningarna att bereda utrymme för en med avseende på arbetsuppgifternas
art mera vidsträckt verksamhet liksom de nödvändiga organisationsförändringar
som måste vidtagas härför samt även den ekonomiska
insatsen som därvid skulle bli nödvändig. Resultatet av denna utredning
har redovisats i eu departementspromemoria.
I likhet med vad som anförts i nämnda departementspromemoria anser
departementschefen all frågan om den framtida produktionsinriktningen
vid örlogsvarvct i Karlskrona icke får bedömas uteslutande som
ett militärt problem, örlogsvarvct har stor betydelse för sysselsättningen i
östra Blekinge och naturligtvis särskilt i Karlskrona. Sysselsättningsmöj
-
8
Statsutskottets utlåtande nr 206 år 1960
ligheterna där är i övrigt relativt begränsade och åtgärder mot arbetslösheten
medför årligen betydande samhälleliga kostnader. Statens företagaransvar
gentemot de anställda och berörda kommuner bjuder därför att
särskild hänsyn tages till arbetsmarknadsläget och de näringspolitiska förhållandena
vid det slutliga ställningstagandet till frågan om marinverkstädernas
i Karlskrona produktionsinriktning, kapacitet och investeringsbehov.
Såsom arbetsmarknadsstyrelsen framhållit i sitt yttrande över
departementspromemorian finns i Karlskronaområdet, även i den starkt
förbättrade konjunktur som nu råder, ett stort antal personer som till
följd av ålder, lokal bundenhet och andra orsaker ej kan omskolas eller
flyttas till annan ort. Det bör sålunda uppmärksammas att de anställdas
medelålder vid marinverkstäderna är relativt hög. Av arbetarna är 460 i
åldern 35—44 år och 540 i åldern 45—55 år. Av de manliga tjänstemännen
— omkring 300 — är 100 i åldern 35—44 år och 135 i åldern 45—60 år.
Endast ett fåtal arbetare och tjänstemän i nu berörda åldersgrupper är
ogifta. Det bör vidare tilläggas att inom östra Blekinge saknas i stort sett
tyngre industrier till vilka vid örlogsvarvet friställd arbetskraft skulle
kunna övergå.
Ett ytterligare lika tungt vägande skäl för investeringar i Karlskrona
siktande till en produktion utöver den av 1953 års örlogsvarvsutredning
föreslagna är, att staten redan äger en omfattande produktionsutrustning
vid marinverkstäderna främst i form av dockor — 7 till antalet — pirar
och kajer med en betydande kranutrustning samt en dyrbar och relativt
modern maskinutrustning. Dessa redan befintliga tillgångar kan enligt
departementschefens mening bäst ekonomiskt nyttiggöras genom ytterligare
investeringar som stärker konkurrenskraften. Yidare måste vissa investeringar
i marinverkstäderna under alla förhållanden anses angelägna
för att förbilliga de marina arbetena.
En avgörande förutsättning för att de nuvarande marinverkstädernas
verksamhet skall kunna breddas är en rationell och konkurrenskraftig drift.
Det har i departementspromemorian understrukits att produktiviteten för
närvarande är relativt låg. Detta innebär en belastning i marinens driftbudget
och begränsar möjligheterna att i fri konkurrens erhålla tillskott
av arbeten för andra beställares räkning. Departementschefen finner det
angeläget att produktiviteten höjes.
I dagsläget hämmas en fullt rationell drift främst genom att produktionen
är splittrad på en mängd olika lokaler, av vilka flertalet är bristfälliga.
Svetsnings- och plåtarbeten utföres i betydande utsträckning utomhus,
vilket särskilt vintertid är mindre lämpligt. Lagerhållningen av råvaror
— i första hand plåt och profiler — samt halvfabrikat är splittrad.
Inom verkstadsområdet är utrymmet för transporter begränsat. På grund
av verksamhetens utspridning blir transportvägarna relativt långa. Dessa
förhållanden leder till betydande svårigheter att nedbringa produktions
-
Statsutskottets utlåtande nr 206 år 1960
9
kostnaderna. Av speciell betydelse är härvid kostnaderna för de interna
transporterna, vilka regelmässigt tillmätes stor vikt vid företag av den
typ marinverkstäderna utgör. Produktiviteten kan därför höjas främst
genom investeringar i byggnader och anläggningar men även genom driftsomläggningar.
Dylika investeringar kan vidare tillgodose föreliggande behov
av ytterligare sysselsättningsmöjligheter i Karlskronaområdet — behov
som hänför sig till såväl omedelbar sysselsättning av den art beredskapsarbetena
representerar som mera långsiktiga åtgärder för industriell
verksamhet.
Karlskronavarvsutredningens undersökningar angives visa att gynnsamma
förutsättningar icke finnes att med framgång bedriva civil varvsdrift
i Karlskrona. Genom investeringar i Karlskronavarvet syftande till
en effektiv och billig drift bör det emellertid, enligt utredningen, i större
utsträckning än hittills ansetts vara fallet kunna bli fördelaktigt att i konkurrens
med civila varv utföra arbeten för marinen i Karlskrona och även
bli lättare att inom ramen för örlogsvarvets huvuduppgifter utjämna sysselsättningen
genom arbetsobjekt i konkurrens med den enskilda industrien.
Departementschefen kan ansluta sig till denna bedömning. Med den produktionsutrustning
marinverkstäderna har och vid bifall till departementschefens
i det föregående redovisade förslag kommer att erhålla samt med
den yrkeskunskap de anställda besitter bör verkstäderna ha goda möjligheter
att åtaga sig marina ny- och ombyggnader till konkurrenskraftiga
priser.
I departementspromemorian har pekats på att en kompletterande icke
marin produktion bör sökas främst inom varvsindustrien angränsande områden.
Den mekaniska verkstadsindustrien har under de senaste decennierna
expanderat snabbt. Även den framtida utvecklingen ger på lång
sikt anledning till optimism. Belägg för detta får man, enligt promemorian,
bland annat om man tar i beaktande de stora investeringar som skett
under åren efter det senaste världskriget och företagens aktuella investeringsplaner.
Det i departementspromemorian framlagda förslaget att förskjuta verksamheten
vid Karlskrona örlogsvarv i riktning mot mekanisk verkstadsindustri
tillstyrkes i princip av de flesta remissinstanserna. Statens sakrevision
liksom försvarets fabriksstyrelse och marinledningen anser emellertid
att en omläggning av produktionen bör föregås av noggranna marknadsundersökningar.
Som överingenjören vid fabrik sstyrelsen framhåller
i ett särskilt uttalande fogat till styrelsens yttrande är det emellertid tveksamt
om man genom marknadsundersökningar kan ernå vidgade kunskaper
om de olika arbetsobjekt som bör kunna ingå i marinverkstädernas
i betydande utsträckning differentierade produktion. En sådan marknadsundersökning
bör givetvis vara en förutsättning för nystartande av företag,
men i förevarande fall finns redan industrien i lråga. Likaså kan det
10
Statsutskottets utlåtande nr 206 år 1960
vara en förutsättning inför en planerad produktion av någon enstaka
artikel. Det är emellertid ej att förvänta att man genom marknadsundersökningar
kan finna produktionsområden, där det med dagens fria handel
föreligger ett tomrum, som marinverkstäderna skulle kunna inrikta
sig på att fylla.
Enligt departementschefens mening bör det föreligga goda förutsättningar
att vid marinverkstäderna i Karlskrona förutom den givna och
dominerande marina produktionen, som inte enbart bör bestå av underhålls-
och reparationsarbeten utan även av om- och nybyggnadsarbeten,
även driva en industri med inriktning mot allmän mekanisk verkstadsproduktion.
Kompletterande produktion av detta slag bör i görligaste mån
naturligt ansluta till den tunga utrustning och specialutrustning som följer
av den marina produktionen.
Redan nu har marinverkstäderna en del av sin verksamhet inriktad på
civilproduktion. Trots att anläggningar och organisation för närvarande
är mindre väl lämpade för konkurrens på den enskilda marknaden har
marinverkstäderna sålunda kunnat erhålla civila beställningar som -— bortsett
från de under de senaste två åren utlagda stödbeställningarna — omfattar
genomsnittligt för de senaste fem åren omkring 13 % av företagets
direkta produktionstimmar. Under innevarande år har denna andel ytterligare
kunnat ökas. Den civila produktionen har främst avsett tyngre arbeten
för den mekaniska verkstadsindustrien. En del lättare mera diversebetonad
px-oduktion har även förekommit med naturlig anknytning till
produktionen i marinverkstädernas specialverkstäder. Marinverkstädernas
allmänna tekniska utrustning gör att företaget främst kan konkurrera
inom den tyngre verkstadsindustriens område, icke minst när det gäller
kvalitetsproduktion. En upprustning av marinverkstäderna som möjliggör
en fullt rationell produktion bör medföra en ökad orderingång av civila
arbeten främst inom de för marinverkstäderna naturliga arbetsområdena
såsom grövre plåtarbeten i såväl nitat som svetsat utförande, järnkonstruktioner,
brobyggnader och större maskinbearbetningar, men även arbeten av
den art som nu utföres vid specialverkstäderna.
Valet av organisationsform för örlogsvai-vet måste som nyss sagts
avgöras med hänsyn till arbetsuppgifterna. Den inriktning av verksamheten
som förutsättes i departementspromemorian för marinverkstäderna
i Karlskrona nödvändiggör en organisationsform som ger företaget möjligheter
att konkurrera på den enskilda marknaden på med övriga företag
lika villkor. Nuvarande organisation av marinverkstäderna är icke avsedd
för den målsättning som nu förutsättes i Karlskrona. Det kan icke vara
rimligt att i längden belasta marinförvaltningen med ledningen och ansvaret
för en icke marin produktion baserad på fri konkurrens. I promemorian
föreslås därför att marinverkstäderna i Karlskrona ombildas till
ett statligt aktiebolag. Den i promemorian framförda uppfattningen att
Statsutskottets utlåtande nr 206 år 1960
11
ett företag med angiven produktionsinriktning bör drivas såsom aktiebolag
biträdes av flertalet remissinstanser, överbefälhavaren och marinledningen
vill icke motsätta sig ombildning till aktiebolag. Statskontoret, liksom
Sveriges industriförbund och tjänstemännens centralorganisation samt
statens sakrevision, anser att frågan om ändrad driftsform bör bedömas på
grundval av de förslag som 1953 års utredning rörande de statliga företagsformerna
kommer att framlägga. Utredningen i fråga framhåller emellertid
i sitt remissvar att bolagsformen torde vara den i princip lämpligaste driftsformen
för marinverkstäderna i Karlskrona med hänsyn till de föreslagna
arbetsuppgifterna.
Sedan detta remissyttrande avgavs har vidare utredningen avgivit sitt
betänkande (SOU 1960: 32) med förslag till reformering av de nuvarande
statliga företagsformerna. Utredningen finner ej behov föreligga av att
genom en särskild lag för statlig affärsdrift tillskapa en speciell företagsform,
som till skillnad från affärsverksformen men i likhet med aktiebolaget
skulle utgöra ett självständigt rättssubjekt. Utredningen framhåller, att
valet även i fortsättningen bör stå mellan affärsverks- eller bolagsformen
då det gäller att skapa en lämplig driftsform för statlig affärsverksamhet.
När fråga uppkommer om upprättande av statlig affärsverksamhet bör
arten av ifrågavarande verksamhet bliva avgörande vid valet mellan dessa
båda företagsformer. Bolagsformen synes utredningen framför allt böra
väljas vid industriell och teknisk drift, där affärsverksamheten skall drivas
på i stort sett samma villkor som i det enskilda näringslivet och i konkurrens
med detta. Det kan i sådana fall vara en fördel för staten om
den använder sig av den genom lång tids erfarenhet utvecklade bolagsformen
som i praktiken visat sig ändamålsenlig. Den statliga affärsdriften
kommer därigenom redovisningsmässigt och skattemässigt i samma ställning
som ett privat företag. Den statliga affärsdriften får i bolagsformen
vidare frihet att disponera vinsten till utvidgning och modernisering. Den
frihet i administrativt och ekonomiskt hänseende som är särskilt önskvärd
ur rent affärsmässiga och konkurrensmässiga grunder kommer även
att bäst tillgodoses i bolagsformen som därför, enligt utredningens mening,
i dylika fall är att föredraga framför affärsverksformen. Den senare
lämpar sig bäst för en affärsverksamhet där de samhällsbelonade aspekterna
är betydande.
I departementspromemorian beröres även alternativet att överföra marinverkstäderna
till försvarets fabriksverk. Ett sådant arrangemang skulle
emellertid knappast medföra de fördelar som står alt vinna med aktiebolagsformen.
Detta understrykes även i landsorganisationens yttrande
över promemorian, ehuru i det av statstjänarkartellen till landsorganisationen
avgivna yttrandet anslutning till försvarets fabriksverk förordas.
Även marinledningen anser ett överförande till försvarets fabriksveik
mindre lämpligt, vilket tillika är fabriksstyrclsens egen bedömning.
12
Statsutskottets utlåtande nr 206 år 1960
Med hänsyn till angelägenheten av att få till stånd en företagsledning
med största möjliga handlingsfrihet i olika avseenden finner departementschefen
det ändamålsenligt att marinverkstäderna i Karlskrona organiseras
som ett statligt aktiebolag. För att vinna full konkurrensförmåga, vilket
är en huvuduppgift i strävan att trygga företagets framtid, finner departementschefen
det mest konsekvent att välja denna för motsvarande verksamhet
inom den enskilda sektorn vanligaste företagsformen, som torde
giva de bästa förutsättningarna för fortlöpande rationaliseringar och effektivare
drift. Departementschefen finner detta betydelsefullt inte minst av
det skälet, att en sådan utveckling bör komma marinen tillgodo och främjar
därigenom en önskvärd rationell användning av för försvaret avsedda statsmedel.
I för bolaget gällande bolagsordning bör angivas att bolaget skall
ha till ändamål att bedriva verksamhet inom varvsindustrien och den
mekaniska industrien, överföringen av verksamheten vid marinverkstäderna
till det nya bolaget torde böra ske den 1 juli 1961. Departementschefen
återkommer senare i sin framställning till ytterligare frågor rörande
bolaget och dess bildande. Innan dess vill departementschefen emellertid
beröra några problem, som sammanhänger med bolagets förhållande till
de centrala och lokala marina myndigheterna.
I sitt remissyttrande anför marinledningen att bolagets verksamhet ej
bör innefatta underhåll och reparation av marinens materiel och uttalar
i anslutning härtill önskemål om tillräckliga egna resurser av olika slag
för att kunna utföra vissa tillsyns- och underhållsarbeten å flottans fartyg.
En sådan lösning kan departementschefen icke biträda. Detta skulle
medföra dubblering av väsentliga funktioner med därav följande dubbla
kostnader i fråga om investeringar och organisation och således leda till
onödiga kostnader för statsverket utan att något därmed vinnes. En närmare
undersökning av de uppgifter som av marinledningen föreslås åvila
de under marinens ledning ställda serviceverkstäderna visar, att dessa
uPPgifter utan olägenhet kan utläggas såsom beställningsarbeten på ett i
Karlskrona beläget statligt företag, vilket drives som aktiebolag. En sådan
ordning torde dessutom medföra ökad kontroll över de verkliga arbetskostnaderna.
Det förhållandet att ett statligt företag, som i dag drives
under ledning av ett ämbetsverk, erhåller annan organisationsform genom
ombildning till statligt aktiebolag, minskar, enligt departementschefens
mening, inte angelägenheten av en rationell arbetsfördelning av den omfattning
och art som nu förekommer mellan marinen som beställare och
marinverkstäderna som producerande part.
I anslutning härtill vill departementschefen beröra frågan om bolagets
förtursrätt till marina arbeten. Departementschefen vill då först erinra om
att i dagsläget gäller den praxis som tillämpats även sedan marinverkstäderna
i Karlskrona och Stockholm genom riksdagsbeslut 1944 erhöll sin
friare ställning, innebärande att dessa verkstäder praktiskt taget utför alla
Statsutskottets utlåtande nr 206 år 1960
13
inarina översyns-, underhålls- och ombyggnadsarbeten av betydenhet. I
flertalet fall utföres dessa arbeten på löpande räkning. Departementschefen
utgår ifrån att de rationella skäl som motiverat den naturliga anknytningen
av dessa marina arbeten till marinverkstäderna kvarstår även sedan verkstäderna
i Karlskrona ombildats till statligt aktiebolag. Snarast bör dessa
skäl bli förstärkta genom den ökade effektivitet som vinnes vid verkstäderna
genom planerade investeringar och driftsrationaliseringar. Även i
fråga om den interna kostnadsredovisningen bör omdaningen vara fördelaktig
ur marinens synpunkt. Någon förändring i nu tillämpad piaxis i
fråga om produktionssamarbetet bör därför icke ske av det skälet, att
marinverkstäderna i Karlskrona ombildas till statligt aktiebolag. De av försvarets
förvaltningsdirektion, tabriksstyrelsen och marinledningen uttalade
principiella betänkligheterna mot att bolaget gives samma förtursrätt till
de marina arbetena som kommit marinverkstäderna till del, finner depaitementschefen
icke bärande och kan därför icke ansluta sig till dem. Ett
särskilt avtal av typen ramavtal bör träffas mellan marinförvaltningen och
bolaget rörande de allmänna villkoren för utförande vid bolaget av arbeten
av här nämnd art, varvid riktpunkten bör vara, att marinen även i foitsättningen
— till en början under en 10-årsperiod — låter utföra översyns-,
underhålls-, reparations- och ombyggnadsarbeten vid bolaget till i stort sett
den procentuella del av den totala arbetsvolym för dessa arbeten, vilken
i genomsnitt för de senaste fem åren tillförts marinverkstäderna i Karlskrona.
Ifrågavarande avtal förutsättes skola underställas Kungl. Maj:t för
godkännande. Det bör även vara naturligt för marinen att i vad avser övriga
arbeten, t. ex. nybyggnadsarbeten, intimt samarbeta med ett statligt företag
med den speciella inriktning och kapacitet som marinverkstäderna i Karlskrona
för närvarande har och kan bedömas äga även framöver. Det bör
också vara naturligt att statsmyndigheter i övrigt undersöker förutsättningarna
att låta utföra arbeten vid bolaget.
Frågan om de framtida relationerna mellan marinen och varvet är intimt
sammanvävd med frågan om vilka fartygsarbeten som skall ulföias
med marinens egna resurser. I promemorian uttalas, med anslutning
till vad 1953 års örlogsvarvsutredning i detta hänseende anfört, att
någon produktion inom örlogsbasen icke bör förekomma. Departementschefen
vill härvid understryka att därest bolaget med framgång skall kunna
utföra alla förekommande arbeten måste samtliga nuvarande verkstädei
och anläggningar, vilka ingår i marinverkstäderna, tillföras bolaget. Dess
resurser måste så långt det är möjligt vara kompletta, så att arbetena med
hänsyn till planering och ekonomi etc. kan bedrivas effektivt. Det kan dock
vara lämpligt att utföra mindre servicearbeten i anslutning till förrådsverksamheten
inom de militärtekniska avdelningarna. Detta bör gälla åtgärder
av sådan natur att de ej lämpligen bör fullgöras av eu större produktionsenhet
eller vilka är så speciella att det skulle vara tyngande för
14
Statsutskottets utlåtande nr 206 år 1960
en dylik enhet att behöva tillhandagå med ifrågavarande tjänster. Det är
emellertid angeläget att hålla denna serviceverksamhet inom mycket snäva
gränser för att undvika dubbelarbete och dubblering av utrustning och
dylikt.
Förenämnda förutsättningar innebär att större delen av de s. k. serviceverkstäderna
och vissa servicegrupper bör ingå i bolagets organisation.
I första hand gäller detta samtliga elektriska verkstäder inklusive svagströms-
och instrumentverkstäder. Vissa mindre servicegrupper för vapenmaterielens
tillsyn bör däremot icke ingå i det föreslagna bolaget. I samband
med organisationsförändringen bör en koncentration av vissa översynsarbeten
företagas. Torpedöver synsverksamheten bör sålunda koncentreras
till torpedverkstaden i Motala och Stockholms örlogsvarv. Departementschefen
förutsätter vidare, att hylstillverkningen och oljereningen i
Karlskrona upphör.
Det inom departementet uppgjorda investeringsprogrammet (bilaga 1)
beräknas draga eu kostnad av 28 miljoner kronor i aktuellt prisläge, varvid
anpassning gjorts till den indexmässiga kostnadsuppgången sedan
departementspromemorian upprättades. Av nämnda belopp hänför sig
en miljon kronor till flyttning in. m. av den i promemorian föreslagna
örlogsbasens enheter. De planerade åtgärderna omfattar om- och nybyggnad
av maskinverkstaden till vilken de nu utspridda maskinverkstäderna
koncentreras, nybyggnad av plåtslageriverkstäder och svetshall, godscentral
och förråd, kontor och personalbyggnad samt ombyggnad av nuvarande
gjuteri till smedja och tunnplåtslageri. Vidare upptar investeringsprogrammet
iordningställande av upplagsplatser för råvaror och halvfabrikat
och i anslutning härtill förlängning av en befintlig kaj samt
omläggning av interna transportvägar och delvis omläggning av järnvägsspår
samt omflyttningskostnader. Programmet anses böra genomföras
under en fyraårsperiod. Utöver nämnda investeringskostnad har i promemorian
upptagits ett behov av fem miljoner kronor till rörelsekapital.
Remissinstanserna har i allmänhet ansett sig sakna anledning att gå
in på en närmare granskning och bedömning av investeringsprogrammet,
men en del av dem har framhållit att kostnaderna förefaller lågt beräknade.
Enligt landsorganisationen bör hänsyn tagas till att en inriktning
av verksamheten mot den civila marknaden kan medföra betydande kostnader
för konstruktions- och utvecklingsarbetet samt för försäljnings- och
marknadsbearbetning. Landsorganisationen hävdar emellertid att även om
upprustningen av marinverkstäderna kan visa sig draga högre kostnader
än vad som kalkylerats är det ändå en rimlig uppoffring för att i Karlskronaområdet
bevara en för både arbetsmarknaden och bygdens ekonomiska
och sociala liv i övrigt så viktig nyckelindustri som varvet utgör.
Statsmakterna bör därför, enligt landsorganisationens mening, redan från
början ge företaget tillräckliga ekonomiska resurser för att genomföra sitt
Statsutskottets utlåtande nr 206 år 1960
15
program och även giva företaget möjlighet att i framtiden på samma villkor
och i liknande omfattning som privata medtävlare söka erhålla medel
genom upptagande av lån i den öppna marknaden.
Mot bakgrunden av den i det föregående intagna ståndpunkten i fråga
om bolagets arbetsuppgifter och med hänsyn till de brister som i dag
kan konstateras föreligga vid marinverkstäderna bör enligt departementschefens
mening det i promemorian upptagna investeringsprogrammet i
huvudsak komma till utförande. En första etapp i det föreslagna investeringsprogrammet
bör omedelbart påbörjas. Det fortsatta genomförandet
bör ske i enlighet med den tillträdande bolagsledningens beslut. Härvid bör
huvuddragen i föreliggande investeringsprogram vara riktgivande med möjlighet
för bolagsledningen att vidtaga anpassningar till marknadens förutsättningar.
Ett genomförande av nämnda program bör åstadkomma ökade
förutsättningar att vid marinverkstäderna utföra marina om- och nybyggnader
på ett rationellt och ekonomiskt sätt. En viss förskjutning mot
mekanisk verksamhet har som redan nämnts förutsatts.
I sitt yttrande framhåller marinledningen att ersättningsbyggnader m. in.
för marinens behov erfordras till en kostnad av 4,5 miljoner kronor. I nämnda
belopp har emellertid inlagts kostnader för åtgärder som icke sammanhänger
med bolagets bildande. Vidare har förutsatts en annan arbetsfördelning
mellan bolaget och marinen, än den departementschefen här föreslagit.
Departementschefen föreslår därför att ett såsom skäligt bedömt
belopp av en miljon kronor anvisas för ifrågakommande flyttningar och
marinens ianspråktagande av de nya lokalerna. Medel härför bör beräknas
under posten för reparations- och underhållskostnader under Försvarets
fastighetsfond: Marinens delfond. Härvid kommer en motsvarande merbelastning
att uppstå å det under fjärde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget
Ersättning till försvarets fastighetsfond: Marinens delfond.
I promemorian föreslås att örlogsvarvets markområden uppdelas i två
delar. Gränsdragningen har i stort sett följt den gräns som hittills existerat
mellan den huvudsakliga industriverksamheten och den militärtekniska
verksamheten. Emellertid har det icke kunnat undvikas för att erhålla nödvändiga
markutrymmen, att gränsen måste dragas så att ett par äldre byggnader
beröres. Gränsen blir något oregelbunden men avses vara väl avpassad
även till marinens behov av kajer och förtöjningsplatser för fartyg, vilka
praktiskt taget helt sammanfaller med dem som marinen nu utnyttjar,
liksom till dess behov av lokalulrymmen.
Den i promemorian angivna gränsdragningen mellan örlogsbasen och
det föreslagna bolaget har mött erinran bland annat från marinledningen.
Enligt den av marinledningen föreslagna gränsdragningen skulle bland annat
såväl Polhemsdockan som torpedbåtsslipen komma att befinna sig inom
det av marinen omedelbart disponerade området.
Den i promemorian föreslagna gränsdragningen innebär att bolaget får
16
Statsutskottets utlåtande nr 206 år 1960
disponera cirka 25,5 hektar av det nuvarande innanför varvsmuren belägna
området. Den militärtekniska verksamheten kommer att disponera cirka
14,4 hektar av motsvarande område med de förtöj ningsplatser marinen nu
utnyttjar för sina fartyg i Karlskrona. Erfarenheterna från varvs- och verkstadsindustrien
visar att tillgång på reservutrymmen kan vara en viktig förutsättning
för ett företag som vill följa med i den tekniska utvecklingen.
Dessa möjligheter kan i framtiden vara avgörande för företagets utveckling
och betyda stora besparingar, allt eftersom nya tillverkningsmetoder
måste införas. Det för bolaget föreslagna området på 25,5 hektar är avvägt
med hänsyn till dessa bedömanden. Om den av marinledningen föreslagna
gränsdragningen skulle accepteras, innebär detta att den dispositionsplan
för utnyttjande av området, på vilken i promemorian angivna investeringsberäkningar
bygger, kullkastas. Nybyggnationer för verkstäderna måste i
så fall i stället koncentreras till kvarteret Göta Lejon i varvets västra del.
Ett utnyttjande av detta område skulle emellertid innebära ökade byggnadskostnader.
Vidare är området ur kommunikationssynpunkt ett avgjort sämre
alternativ. Enligt promemorians principlösning uppföres maskinverkstäderna
där de nuvarande är belägna. Detta läge är mest centralt i förhållande
till dockor och utrustningspirar. Expansionsmöjligheterna i framtiden
är goda. Genom att maskinverkstädernas läge blir oförändrat kan stommen
i pannverkstaden bibehållas innebärande besparing och ett underlättande
av produktionen under ombyggnadsperioden. Plåtslageriverkstäder
och svetshall beräknas enligt promemorian förläggas till Drottninghallsområdet.
Med denna disposition erhålles en central placering på området
i förhållande till dockor och den s. k. torpedbåtsslipen. Placering vid
huvudtransportleden och järnvägen ger god möjlighet för utlastning av
tillverkade stålkonstruktioner. Byggnaderna blir vidare närbelägna Polhemsdocltan.
Denna docka är genom sin lokalisering inte särskilt lämpad
som reparationsdocka. Den torde i stället i första hand böra utnyttjas
som nybyggnadsdocka och skulle sedan föreslagna plåt- och svetsverkstäder
uppförts på Drottninghallsområdet kunna ersätta nybyggnadsbädden i nuvarande
verkstadsbyggnader. Dockan medgiver fartygsbyggen av minst
samma storlek som för närvarande kan utföras i maskinverkstaden.
Även om de nuvarande militärtekniska avdelningarna genom den föreslagna
gränsdragningen ej erhåller någon egen transportled för tyngre
transporter till Lindholmen finns det enligt vad departementschefen kunnat
utröna inget hinder för att dessa transporter kan ske via bolagets område
och med utnyttjande av där befintlig bro. Liknande arrangemang kan tilllämpas
för området »Göta Källare», där dock en mindre justering av den
i promemorian föreslagna gränsdragningen kan övervägas. Departementschefen
vill i detta sammanhang ånyo erinra om angelägenheten av samarbete
i syfte att rationellt utnyttja befintliga och genom investeringarna
åstadkomna anläggningar.
Statsutskottets uttalande nr 200 är 1900
17
Byggnadsstyrelsen och riksantikvarieämbetet, som föreslår i stort sett
samma gränsdragning som marinledningen, samt fortifikalionsförvaltningen
har i sina yttranden framhållit att den föreslagna gränsdragningen
alltför hårt inkräktar på den äldre bebyggelsen, främst den kring Kansligatan.
Med hänsyn till nödvändigheten av en rationell omdaning av marinverkstädernas
industriområde och med beaktande av den produktionsinriktning
och de arbetsuppgifter som angives för bolaget har departementschefen
ej kunnat biträda den av marinledningen, fortifikationsförvaltningen,
byggnadsstyrelsen och riksantikvarieämbetet föreslagna avgränsningen
av bolagets område. Departementschefen ansluter sig i huvudsak
till den i departementspromemorian föreslagna dispositionen med uppdelning
av det gemensamma markområdet för det nuvarande örlogsvarvet.
Det bör emellertid övervägas om ej de planerade verkstadsbyggnaderna
inom Drottninghallsområdet kan givas en sådan placering att den kulturhistoriskt
värdefulla Kansligatan i huvudsak kan bevaras i sin nuvarande
gestaltning. Departementschefen vill framhålla att på grund av den månghundraåriga
utveckling som Karlskrona örlogsvarv genomgått finns inom
hela varvsområdet byggnader av kulturhistoriskt värde. De byggnader som
berörs av ombyggnadsprogrammet är dock i förhållande till samtliga inom
området befintliga kulturminnesmärken ett fåtal och torde icke vara av
det stora kulturhistoriska värde som t. ex. repslagarbanan, Vasaskjulet,
gamla mastkranen, bildhuggarverkstaden och kanslibyggnaderna, vilka bibehålies.
Det förutsättes att Kungl. Maj :t skall besluta om den slutliga
gränsdragningen för bolaget.
I fråga om personalens ställning och anställningsförmåner uppstår vissa
problem vid marinverkstädernas ombildning till aktiebolag. Förhandlingar
hör enligt departementschefens mening snarast komma till stånd med
berörda personalorganisationer rörande villkoren vid övergången till det
nya bolaget. De kollektivavtal, som vid ombildningen gäller beträffande
arbetarpersonalen, torde dock kunna övertagas av bolaget att gälla till dess
uppsägning av desamma i vanlig ordning sker.
Anställd vid marinverkstäderna som icke kan beredas anställning vid
bolaget bör om möjligt omplaceras till annan likvärdig anställning. Det får
förutsättas ankomma på vederbörande arbetsmarknadsorgan att i samarbete
med bland annat försvarets personalnämnd verka för vederbörandcs
omplacering. I den mån personal icke kan beredas annan anställning synes
det lämpligt att Kungl. Maj :t äger bereda vederbörande viss ekonomisk gottgörelse.
Reglerna härom bör lämpligen i huvudsak kunna utformas i anslutning
till de bestämmelser som med stöd av riksdagens beslut (prop.
1958: 101, 1959: 110, s. 19) gäller rörande övertalig personal vid örlogsvar
veu.
1 samband med bolagsbildningen aktualiseras frågan om ersättning till
2—1643 60 Bihang till riksdagens protokoll 1900. G samt. Nr 200
18
Statsutskottets utlåtande nr 206 år 1960
bolaget för pensionskostnader som kan hänföras till anställningstid före
övergången i bolagets tjänst. Det bör få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta
i denna fråga. Ersättning, som beslutas, bör utbetalas från anslag under
tolfte huvudtiteln som eljest skulle belastas med kostnaderna för förekommande
pensioner. Anmälan härom torde i sinom tid få göras till riksdagen.
De för investeringarna nödvändiga likvida medlen bör tillföras bolaget
som eget kapital. Departementschefen finner det därvid angeläget att det
uppgjorda investeringsprogrammet påbörjas redan under nu löpande budgetår.
Härför erfordras ett belopp av fyra miljoner kronor, vilket belopp
bör anvisas som investeringsanslag under Försvarets fastighetsfond:
Marinens delfond, Engångsupprustning av Karlskrona örlogsvarv. Med
hänsyn till vikten av att kunna planera arbetena rationellt och ekonomiskt
bör emellertid investeringsplanen i dess helhet fastställas i anslutning
till detta beslut att i huvudsak lända till efterrättelse. Departementschefen
föreslår därför att ett belopp av 23 miljoner kronor anvisas å tilläggsstat
såsom investeringsanslag för budgetåret 1960/61 under fonden för statens
aktier.
Vid marinverkstädernas i Karlskrona ombildning till aktiebolag bör enligt
Kungl. Maj:ts bestämmande till bolaget föras i princip samtliga vid
övergångstillfället till marinverkstäderna hänförliga tillgångar och skulder
samt företagets hela rörelse. Såsom riksräkenskapsverket föreslagit bör de
likvida medlen tillgodoföras investeringsstaten för fonden för statens aktier
såsom övriga kapitalmedel. Fonden för statens aktier bör uppskrivas
med ett belopp motsvarande värdet av de tillgångar i övrigt efter avdrag
av skulder, som lämnas i utbyte mot aktier, varvid marinens delfond av
försvarets fastighetsfond nedskrives med ett belopp som motsvarar det bokförda
nettovärdet av de tillgångar vilka överförts från sistnämnda fond.
Då en uppskrivning av fonden för statens aktier med värdet av den apportegendom,
som icke är att hänföra till försvarets fastighetsfond, kommer
att medföra motsvarande ökning av statens bokförda nettoförmögenhet,
föreslår departementschefen med anslutning till riksräkenskapsverkets förslag,
att det värde som sålunda kommer att upptagas för ifrågavarande
aktier nedsättes, så att någon ökning av statens bokförda nettoförmögenhet
icke uppkommer.
Beträffande frågan om medelstillskott härutöver avseende rörelsekapital
vill departementschefen erinra om, att marinverkstädernas nuvarande
behov av rörelsekapital är relativt begränsat till följd av att vid den dominerande
marina produktionen företaget åtnjuter förskott. Då en sådan ordning
bör vara möjlig att tillämpa även efter ombildningen till aktiebolag
och då den marina produktionen även framgent torde ha stor betydelse
för företaget, kan behovet av rörelsekapital avvägas med hänsyn härtill.
Emellertid måste man räkna med att för övrig produktion behovet av
Statsutskottets utlåtande nr 206 år 1960
19
rörelsemedel kan komma att öka. Marinverkstäderna i Stockholm och
Karlskrona åtnjuter för närvarande med stöd av riksdagens medgivande
(prop. 1953: 153, SU 87; rskr 204) en rörlig kredit i riksgäldskontoret av
13 miljoner kronor. Av detta belopp utnyttjas åtta miljoner kronor av
marinverkstäderna i Karlskrona. Departementschefen föreslår att till bolagets
disposition ställes rörlig kredit av samma omfattning som den marinverkstäderna
nu disponerar. I anslutning härtill bör det ursprungliga bemyndigandet
nedsättas till fem miljoner kronor.
Aktiebreven bör ställas till viss man. För den händelse vissa aktier
framdeles kan komma att överlåtas på utomstående bör i bolagsordningen
intagas sedvanliga bestämmelser innebärande skydd mot utländskt inflytande
samt hembudsskyldighet. Rösträtten för statens aktier på bolagsstämman
utövas av den Kungl. Maj :t i varje särskilt fall därtill utser. Ändringar
i bolagsordningen bör för att äga giltighet fastställas av Kungl.
Maj :t. Bolaget bör, därest hinder ej möter enligt aktiebolagslagen, benämnas
Karlskronavarvet AB. Bolagets inre organisation bör fastställas av den
blivande styrelsen. I styrelsen bör bland annat ingå en representant för
marinledningen och en som har anknytning till arbetstagarna. Inom Kungl.
Maj :ts kansli bör bolaget sortera under försvarsdepartementet.
Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga de åtgärder, som erfordras
för bolagsbildandet. Det bör åligga bolagets ledning att förhandla och träffa
överenskommelse med vederbörande organisationer om villkoren för personalens
övergång till det nya bolaget.
Om marinverkstäderna i Karlskrona ombildas till ett fristående aktiebolag
kommer nuvarande örlogsvarvs producerande delar att utgå. Av örlogsvarvet
kvarstår vid sådant förhållande de militärtekniska avdelningarna
med deras beställande, kontrollerande och förrådsförvaltande funktion. I
departementspromemorian föreslås att dessa avdelningar tillsammans bildar
en organisationsenhet — Karlskrona örlogsbas. Vidare föreslås att denna
enhet i förhållande till marinkommandochefen erhåller samma organisatoriska
ställning som nuvarande örlogsvarv, d. v. s. i förvaltningshänseende
lyder direkt under vederbörlig central förvaltningsmyndighet. Gentemot
detta förslag har statens organisationsnämnd erinrat om att de ändrade förhållandena
bör ge förutsättning att ställa all verksamhet inom marinkommandot
under marinkommandochefens direkta ledning. Nämnden ser bestämda
fördelar i detta och påpekar att organisationsformen med en sammanhållande
örlogsbasclief var berättigad så länge de stora marinverkstäderna
med sin i förhållande till marinkommandochefen fria ställning ingick
i den marina organisationen. Genom att örlogsbasen underställes marinkommandochefen
bär denne, menar nämnden, icke blott ensamansvaret
för mobiliseringsförbcredelserna — ett ansvar som han i nuläget delar med
chefen för örlogsvarvet — och det operativa krigsförberedelsearbetet utan
till hans direkta förfogande ställes även de organ som han behöver för full
-
20
Statsutskottets utlåtande nr 206 år 1960
görandet av dessa uppgifter. Härigenom vinnes bland annat att freds- och
krigsorganisationen kan utformas på ett ensartat sätt och att man i detta
hänseende följer samma principer som gäller för kustartilleriförsvaret. Ledningen
av marinkommando Syd skulle sålunda organiseras under marinkommandochefen
på stab och förvaltningsorgan: vapenförvaltning, fartygsförvaltning,
intendenturförvaltning, byggnadsförvaltning — vilken dock
möjligen kunde utgå och inordnas i motsvarande förvaltning vid Blekinge
kustartilleriförsvar — sjukvårdsförvaltning och kassaavdelning, överbefälhavaren
och marinledningen framför i sina remissyttranden liknande
förslag. Departementschefen ger sin anslutning till den av organisationsnämnden
föreslagna principiella organisationen. Förvaltningsorganen bör
enligt Kungl. Maj :ts närmare bestämmande organiseras provisoriskt från
och med den 1 juli 1961 med utnyttjande i huvudsak av befintliga beställningar
och tjänster. Departementschefen förutsätter att Kungl. Maj:t skall
äga befogenhet att besluta om erforderliga jämkningar i personalorganisationen
— dock icke såvitt angår tjänster vilkas inrättande ankommer på
riksdagen —- samt att bereda särskild ersättning åt personal som med bibehållen
löneställning bestrider göromål vilka bör ankomma på innehavare
av högre tjänst. Åt organisationsnämnden (statskontoret) bör uppdragas
att verkställa organisationsundersökningar som grundval för ett slutgiltigt
organisationsförslag efter dessa riktlinjer.
Departementschefen övergår härefter till att kortfattat beröra förhållandena
i fråga om Stockholms och Göteborgs örlogsvarv. För dessa varv bör
arbetsuppgifterna bli de av 1953 års örlogsvarvsutredning förordade. När
det gäller Stockholmsvarvet har en dylik inriktning förutsatts i samband
med beslut om varvets utflyttning till Muskö. I departementspromemorian
erinras om det för 1959 års riksdag framlagda programmet för genomförande
av örlogsvarvets utflyttning till Muskö under en sexårsperiod. I
samband därmed förutsattes att Muskövarvets uppgifter i fred begränsas
till rutinmässig skötsel och normalt årsunderhåll av flottans i området
verksamma fartyg. Man torde sålunda kunna utgå från att Muskövarvets
arbetarstyrka kommer att erhålla jämn sysselsättning med marina arbeten,
huvudsakligen avseende reparationer och underhåll. Anledning synes ej
föreligga att i någon mera avsevärd omfattning räkna med andra uppgifter
för Stockholms örlogsvarv än dem som förutsatts för det till Muskö utflyttade
varvet.
Strukturen av den blivande varvsenheten på Muskö gör ett intimt samarbete
mellan de olika delarna nödvändigt, örlogsvarvsutredningens förslag
angående enhetlig ledning av varvets funktioner har därför särskild
betydelse i fråga om detta örlogsvarv. Ett steg i angiven riktning har redan
tagits genom Kungl. Maj :ts tidigare nämnda beslut den 30 april 1959, enligt
vilket varvet, i vad avser utflyttningen till Muskö, helt ställs under ledning
av varvschefen. Betydande fördelar torde emellertid kunna uppnås
Statsutskottets utlåtande nr 206 år 1960
21
om varvet redan vid nuvarande lokalisering i görligaste män personellt och
organisatoriskt inriktas med tanke på förhållandena efter utflyttningen till
Muskö. Delvis har så redan skett i samband med de personalinskränkningar
som genomförts under de senaste åren. En helt konsekvent handlingslinje
har emellertid knappast varit möjlig härvidlag, så länge organisationsfrågan
hållits öppen. Enligt departementschefens mening bör Stockholms
örlogsvarvs organisation så snart ske kan i huvudsak anpassas till de riktlinjer
som angivits i departementspromemorian. Det torde få ankomma på
Kungl. Maj:t att, sedan erforderliga detaljundersökningar ägt rum, fatta
beslut i frågan. Departementschefen räknar med att ifrågavarande organisations
jämkningar bör kunna i stort sett träda i kraft den 1 juli 1961. I
detta sammanhang torde Kungl. Maj :t böra äga befogenheter med avseende
å den berörda personalen, motsvarande dem, som i det föregående föreslagits
i fråga om marinkommando Syd.
Verksamheten vid Göteborgs örlogsvarv är av begränsad omfattning och
bygger i icke ringa utsträckning på samarbete med civila varv. I varvet
ingår en verkstadsavdelning, som dock varken i fråga om storlek eller ställning
kan jämföras med marinverkstäderna i Stockholm eller Karlskrona.
Organisationen är i stort sett anpassad till principerna i örlogsvarvsutredningens
förslag. De ekonomiska föreskrifter, som tillämpas vid verkstadsavdelningen,
överensstämmer med de för försvarets övriga verkstäder av
första klass gällande. Departementschefen förutsätter emellertid att om en
ytterligare anpassning av varvets organisation och verksamhet till principerna
i örlogsvarvsutredningens förslag blir aktuell, erforderliga beslut i
frågan skall kunna meddelas av Kungl. Maj:t.
Departementschefen vill slutligen i detta sammanhang erinra om att
organisationsnämnden i sitt yttrande över departementspromemorian framhåller
att den organisation som nämnden föreslagit i fråga om förvaltningen
vid marinkommando Syd kan tillämpas även för marinkommando Ost och
marinkommando Väst. Därvid måste dock, utöver de vid marinkommando
Syd föreslagna organen, någon form av verkstadsförvaltning tillkomma,
överbefälhavaren och marinledningen framför i sina yttranden synpunkter
och förslag som principiellt står organisationsnämndens nära. Som förut
framhållits tillstyrker departementschefen att ifrågavarande regionala förvaltningsorganisation
kommer till stånd i vad avser marinkommando Syd.
Det synes departementschefen ingalunda uteslutet alt samma organisationsform
— modifierad med hänsyn till att den måste innefatta även större
verkstadsenlieter — på längre sikt kan visa sig vara ändamålsenlig jämväl
vid marinkommando Ost och marinkommando Väst. Det torde dock vara
tillrådligt att någon tids erfarenhet avvaktas i fråga om den nya ordningen
inom marinkommando Syd, innan frågan om motsvarande organisationsprincipers
utsträckande till Stockholm och Göteborg avgöres. Dessutom
torde i fråga om marinkommando Ost frågan om så radikala förändringar,
22
Statsutskottets utlåtande nr 206 år 1960
som det här rör sig om, icke böra avgöras, förrän utflyttningen till Muskö
är genomförd. Vad som dessförinnan är aktuellt inskränker sig, såsom
tidigare framhållits, till en anpassning efter departementspromemorians
förslag. Då frågan om inlemmandet av större verkstadsenheter i en organisation
av det slag, organisationsnämnden skisserat, får förutsättas medföra
vanskliga problem, anser departementschefen det lämpligt att ett slutligt
ställningstagande föregås av detaljundersökningar genom nämndens (statskontorets)
försorg. Departementschefen räknar med att dylika undersökningar,
så snart det är praktiskt möjligt, sättes i gång vid marinkommando
Väst.
Frågan om den definitiva förvaltningsorganisationens utformning vid
marinkommando Ost och marinkommando Väst torde i sinom tid böra underställas
riksdagen för fattande av principbeslut. Detta torde kunna ske
tidigare beträffande det sistnämnda marinkommandot än i fråga om det
förstnämnda.
örlogsvarvsutredningen har med hänsyn till pågående utredning inom
marinledningen icke gått närmare in på förrådsorganisationen. I den av utredningen
föreslagna organisationen anses emellertid lätt kunna inpassas
en för respektive varv gemensam förrådsavdelning eller en i mindre utsträckning
sammanförd förrådsorganisation. Försök pågår för närvarande
vid Göteborgs örlogsvarv i riktning mot införandet av en funktionellt upplagd
förrådsorganisation, innebärande sammanslagning av flera förrådsenheter
till större, gemensamma dylika. Samma system är också under införande
vid Stockholms örlogsvarv. Erfarenheterna av denna försöksverksamhet
bör givetvis beaktas vid detaljorganisationens utformande.
De av 1953 års örlogsvarvsutredning föreslagna riktlinjerna för den fasta
egendomens redovisning och finansiering synes ändamålsenliga och ägnade
att ligga till grund för föreskrifter i ämnet. Departementschefen förutsätter
att det får ankomma på Kungl. Maj :t att meddela dylika föreskrifter.
Utskottet. Frågan om örlogsvarvens organisation har under många år
varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet. Här må erinras om att
utskottet i sitt av 1953 års riksdag godkända utlåtande nr 34 uttalade, att,
vad beträffar organisationen vid Karlskrona örlogsvarv, densamma i vissa
avseenden vore behäftad med olägenheter, vilka snarast borde avhjälpas
för åstadkommande av bland annat rationellare driftsekonomi ävensom
att det borde beaktas, att vid en kommande utredning i ämnet alla olika
företagsformer vid varvet konime under omprövning. I anledning härav
tillkallades år 1953 särskilda sakkunniga för att utreda frågan om örlogsvarvens
organisation och därmed sammanhängande frågor. Utredningen
— 1953 års örlogsvarvsutredning — avgav år 1957 sitt betänkande. En
ytterligare utredning — Karlskronavarvsutredningen — tillkallades år
Statsutskottets utlåtande nr 206 år 1960
23
1958 med uppgift att utreda förutsättningarna för civil varvsdrift i Karlskrona.
Betänkande i ämnet avlämnades år 1959. På grundval av dessa
utredningar och en inom försvarsdepartementet uppgjord promemoria
framlägges i den nu föreliggande propositionen förslag till omorganisation
av örlogsvarven.
De vid 1958 års riksdag beslutade riktlinjerna för försvarets utformning
innebära på längre sikt en begränsning av flottans omfattning. Vad
beträffar örlogsvarvet i Karlskrona har detta riksdagsbeslut redan medfört
minskade arbetstillfällen med åtföljande nedskärning av varvets arbetsstyrka.
Departementschefen har funnit det angeläget att få till stånd en sådan
produktionsinriktning och konkurrenskraft vid marinverkstäderna, att
krympningen av sysselsättningen icke skall medföra större sociala skadeverkningar.
För att alltså i möjlig mån kompensera de minskade arbetsuppgifterna
för marinens räkning och därmed motverka eljest uppkommande bortfall
i sysselsättningen ha genom verkställda utredningar undersökts möjligheterna
att söka tillhandahålla marinverkstäderna annat arbete såväl från
den allmänna marknaden som från den statliga sektorn. Dessa undersökningar
ha resulterat i det av departementschefen nu framlagda förslaget,
att vid marinverkstäderna skall bedrivas dels en marin produktion, som
icke enbart bör bestå av underhålls- och reparationsarbeten utan även av
om- och nybyggnadsarbeten, och dels en för civil produktion utökad verkstadsdrift.
Utskottet vill erinra om att en fullt rationell drift vid varvet för närvarande
hämmas främst genom att produktionen är splittrad på en mängd
olika byggnader, av vilka flertalet är bristfälliga. Brandfarliga och ur
hygienisk synpunkt utdömda byggnader måste ersättas. Betydande investeringar
bli därför under alla förhållanden nödvändiga för att, därest flottans
beredskap icke skall äventyras, förbättra produktiviteten och därigenom
förbilliga arbetena för marinens räkning.
Några delade meningar torde icke föreligga om behovet av en genomgripande
effektivisering av företagets drift. Däremot ha meningsskiljaktigheter
uppstått, huruvida marinverkstädernas uppgifter skola inskränkas
till marina underhålls- och reparationsarbeten eller om verksamheten skall
med nuvarande inriktning sikta på utökad marin och civil produktion. I
det sistnämnda fallet ifrågasätts, om företaget skall stå under marinens
ledning.
Härutinnan vill utskottet anföra följande.
Redan nu finnes en omfattande produktionsutrustning vid marinverkstäderna
främst i form av dockor, kajer, kranar, maskiner in. m. Denna
utrustning skulle otvivelaktigt kunna nyttiggöras på ett mera ekonomiskt
sätt genom ytterligare investeringar. Därjämte bör beaktas, att det vid
24
Statsutskottets utlåtande nr 206 år 1960
verkstäderna finnes en med varvsrörelse och mekanisk industri väl förtrogen
och skicklig stam av anställda, som med framgång torde kunna utnyttjas
även för tillverkning av produkter, för vilka andra anläggningar
och annan utrustning än de vid örlogsvarvet nu befintliga bli erforderliga.
Marinen har sedan länge varit och är alltjämt den dominerande faktorn
i östra Blekinges näringsliv, där sysselsättningsmöjligheterna i övrigt äro
ganska begränsade. Bland annat saknas i stort sett tung industri. Betydande
belopp ha måst investeras i arbetslöshetsbekämpande syfte. Sålunda
ha i denna del av Blekinge genomsnittligt under de senaste åren cirka 5
miljoner kronor per år nedlagts på dylika arbeten. Behov föreligger av
ytterligare sysselsättning i Karlskronaområdet. Detta gäller, enligt vad som
framgår av propositionen, dels sysselsättning av den art beredskapsarbeten
representera och dels mera långsiktiga åtgärder för ökad industriell
verksamhet. Båda dessa behov ha ansetts kunna tillgodoses genom ytterligare
investeringar i form av byggnads- och anläggningsarbeten vid marinverkstäderna.
Den verkställda utredningen har givit vid handen, att med hänsyn till
den påtagliga överkapaciteten inom varvsindustrien några större förutsättningar
icke finnas för att med framgång bedriva civil varvsdrift i Karlskrona.
För att den sysselsättningsfrämjande effekten icke skall äventyras,
torde det därför vara nödvändigt att vidga verksamheten till andra
områden. Den föreslagna verkstadsrörelsen, som förutsättes skola anslutas
till den tunga utrustning och specialutrustning, som erfordras för den
marina produktionen, synes med hänsyn till konjunkturutvecklingen för
den mekaniska verkstadsrörelsen härvid kunna vara ett lämpligt komplement.
Det må erinras om att sedan lång tid tillbaka en icke obetydlig
del av marinverkstädernas produktion bestått av verkstadsarbeten, som
icke direkt haft med fartygsarbeten att göra. Denna kompletterande produktion
har ökat under senare år. Det må också erinras om att vid vissa
privata varv utföres, förutom nybyggnad, reparation och ombyggnad av
fartyg, även verkstadsarbete av annat slag.
Det är ur allmänt ekonomiska synpunkter givetvis vanskligt att bedöma,
i vad mån en upprustning av marinverkstäderna kan möjliggöra en
fullt rationell drift och ge erforderlig konkurrenskraft ävensom huruvida
det beräknade investeringsanslaget är tillräckligt härför. Vad beträffar
kravet på räntabilitet av investeringarna bör dock, såsom även i ärendet
framhållits, jämförelse i viss utsträckning göras med eljest sannolika investeringar
i arbetslöshetsbekämpande syfte och med ofrånkomliga utgifter
för arbetslöshetsunderstöd.
Från flera håll, bl. a. Landsorganisationen i Sverige, har framhållits, att
det, därest en avseväx-d investering genomföres, vore nödvändigt att genom
marknadsundersökningar utröna, vad som lämpligast skall produceras,
vilken avsättning man skall räkna med och vilket konkret produktions
-
Statsutskottets utlåtande nr 206 år 1960
25
behov som föreligger. Såsom i vissa remissyttranden har även av departementschefen
framhållits, att det knappast är att förvänta, att man genom
dylika undersökningar kan finna produktionsområden, där det med dagens
fria handel föreligger ett tomrum, som marinverkstäderna skulle kunna
inrikta sig på att fylla. Enligt utskottets mening torde det få ankomma
på den nya bolagsledningen att undersöka och vidtaga alla de åtgärder,
som befinnas lämpliga för utvecklandet av en lönsam och rationell drift.
Uppenbart är, att arbetsmarknadsläget och de näringspolitiska förhållandena
i Karlskronaområdet kommit att väsentligt påverka utformandet
av departementschefens förslag. För utskottet står det klart, att staten
härvidlag har ett företagaransvar gentemot de anställda och berörda kommuner.
Frågan om den framtida produktionsinriktningen vid marinverkstäderna
torde alltså, såsom även departementschefen framhållit, icke få
betraktas som uteslutande ett militärt problem.
Utskottet har vid sina överväganden av den föreliggande propositionen
och efter de mångåriga utredningar och undersökningar som verkställts
icke kunnat finna cn annan och mera ändamålsenlig lösning av frågan om
marinverkstädernas produktionsinriktning och allmänna målsättning än
den som framgår av departementschefens förslag. Utskottet vill därför tillstyrka
detta förslag, dock med vissa här nedan angivna ändringar. Härav
följer, att utskottet avstyrker motionerna I: 711 och II: 876, I: 712 och
II: 875 samt I: 709, sistnämnda tre motioner såvitt nu är i fråga.
Den förskjutning av målsättningen, som den föreslagna nya produktionsinriktningen
medför, aktualiserar frågan om annan organisatorisk form
av företaget. Utskottet anser, att det icke torde vara möjligt för marinförvaltningen
att effektivt handlägga de mångskiftande problem, som uppkomma
vid en differentierad produktion, avseende även civila arbeten. Till
ett överförande av marinverkstäderna till försvarets fabriksverk har
fabriksstyrelsen ställt sig avvisande.
Såsom utskottet ovan framhållit har vid marinverkstäderna i Karlskrona
under en följd av år betydande belopp investerats för nyanskaffning av
effektivare maskiner och verktyg. En nyligen företagen värdering av
dessa tillgångar har slutat på ett belopp av cirka 35 miljoner kronor, en
siffra, som enligt marinmyndigheternas mening, med hänsyn till tillgodoräknade
avsevärda nedskrivningar, närmast framstår såsom försiktig. Detta
utgör vid den nya företagsformens start eu icke obetydlig tillgång. För
ytterligare investeringar, huvudsakligast i byggnader, har departementschefen
funnit ett belopp av sammanlagt 27 miljoner kronor erforderligt.
Det bör understrykas, att de sålunda sammanlagda tillgångar, som ställas
till bolagsledningens förfogande, äro av så betydande omfattning, att bolaget
måste betrakta detta såsom eu maximiram. Det måste ankomma på
bolaget att vid senare uppkommande kapitalbehov tillgodose dessa på
samma sätt som andra, enskilda företag. Utskottet har inte minst med hän
-
26
Statsutskottets utlåtande nr 206 år 1960
syn till det ansträngda läget på kapitalmarknaden velat understryka denna
synpunkt.
Av det anförda följer, att utskottet tillstyrker, att för innevarande budgetår
för aktieteckning i bolaget anvisas 23 miljoner kronor under fonden
för statens aktier samt att ett investeringsanslag av 4 miljoner kronor anvisas
under marinens delfond av försvarets fastighetsfond. Beträffande
sistnämnda medelsanvisning har i motionen I: 709 ställts samma yrkande.
Mot tillhandahållande av rörelsemedel i enlighet med departementschefens
förslag har utskottet icke något att erinra.
Utskottet finner sig vidare böra tillstyrka, att den för innevarande
budgetår under marinens delfond av försvarets fastighetsfond uppförda
posten Reparations- och underhållskostnader in. m. ökas med en miljon
kronor för flyttningskostnader m. m. I motionen II: 872 har yrkats, att
kostnader av här ifrågavarande slag skola bestridas av anslag utanför den
för försvaret fastställda kostnadsramen. Då några skäl, som motivera ett
frångående av Kungl. Maj :ts förslag, icke anförts i motionen, avstyrker
utskottet densamma i förevarande del.
Enligt propositionen bör med hänsyn till den intagna ståndpunkten i
fråga om bolagets arbetsuppgifter och konstaterade brister i dagsläget det
inom försvarsdepartementet uppgjorda investeringsprogrammet i huvudsak
komma till utförande, med möjlighet för bolagsledningen att vidtaga anpassningar
till marknadens förutsättningar. I motionerna I: 710 och II: 874
yrkas, att den tillträdande styrelsen beredes tillfälle att förutsättningslöst
pröva och bedöma, hur investeringsanslaget skall disponeras. Utskottet har
i det föregående givit sin anslutning till det i propositionen uttalade behovet
av en genomgripande effektivisering av företagets drift och med
hänsyn härtill tillstyrkt en medelsanvisning på 27 miljoner kronor. Enligt
utskottets mening skall ansvaret för bolagets effektiva drift och lönsamhet
i främsta rummet åvila bolagsledningen. Det bör därför ankomma på denna
att redan från början inrikta bolagets uppläggning utifrån även denna målsättning.
Utskottet utgår därför från att investeringarnas genomförande
även med avseende på första etappen göres avhängigt den tillträdande bolagsledningens
beslut. Först sedan av bolagsledningen gjorda dispositionsoch
investeringsplaner godkänts av Kungl. Maj :t, böra anslagna medel
ställas till bolagets förfogande. Med hänsyn till det mångsidiga och grundliga
förberedelsearbete, som redan verkställts, torde en sådan ordning icke
behöva leda till någon tidsutdräkt. Enligt vad utskottet inhämtat är det ur
arbetsmarknadssynpunkt önskvärt, att ifrågavarande arbeten påbörjas
redan under instundande vintersäsong. Några särskilda medel för utredande
arbete, såsom föreslagits i de förenämnda båda motionerna I: 710
och II: 874, torde alltså icke bli behövliga, varför motionerna avstyrkas i
denna del.
I motionen 11:872 ha angivits vissa villkor för det nya bolagets till
-
Statsutskottets utlåtande nr 206 år 1960
27
blivelse, innebärande bland annat att utgångspunkten för bolagets verksamhet
bör vara företagsekonomiskt hållbara kostnadskalkyler och att
dess verksamhet så utformas, att företaget kan fritt konkurrera på lika
villkor med övriga företag på marknaden. Utskottet anser självfallet,
att bolaget bör taga all hänsyn till dylika faktorer, då det gäller att inom
ramen för det äskade investeringsanslaget uppgöra förslag till dispositionsoch
investeringsplaner för företaget. Motionen i denna del torde alltså icke
böra föranleda någon riksdagens åtgärd. Detsamma gäller vad i motionen
anförts rörande en produktionsinriktning mot utbyggd varvskapacitet,
vilken fråga utskottet redan i det föregående behandlat.
Genom att varvet utbrytes från marinen uppkommer frågan om förhållandet
mellan marinen och det nya bolaget. I propositionen förutsättes, att ett
särskilt avtal, av typen ramavtal, träffas mellan marinförvaltningen och bolaget.
Riktpunkten skulle härvid vara, att marinen även i fortsättningen -—
till en början under en 1 O-årsperiod — låter utföra översyns-, underhålls-,
reparations- och ombyggnadsarbeten vid bolaget till i stort sett den procentuella
del av den totala arbetsvolym för dessa arbeten, vilken i genomsnitt
för de senaste fem åren tillförts marinverkstäderna i Karlskrona. Ett
sådant avtal skulle enligt utskottets mening innebära en garanti för
bolaget att erhålla stadig tillförsel av arbetsobjekt från marinen. Ur
denna synpunkt innebär ett sådant avtal betydande fördelar för företaget.
Men även ur marinens synpunkt bör det enligt utskottets mening
vara värdefullt att på samma sätt som hittills varit fallet vid marinverltstäderna
erhålla en garanti för att få sina beställningar effektuerade av
en intrimmad leverantör utan onödig tidsutdräkt. Självfallet bör icke ramavtalet
vara så konstruerat, att marinen åsamkas oskäliga kostnader.
Genom investeringarna vinnes en av icke minst marinledningen vid upprepade
tillfällen påfordrad förbättring av effektiviteten i de marina arbetena,
vilket bör vara ägnat att gynnsamt återverka på kostnadsutvecklingen
för dessa arbeten. Emellertid kan, såsom även i motionerna
1:710 och 11:874 anförts, den i propositionen förutsatta avtalstiden
.— tio år — framstå som alltför lång för såväl bolaget som marinen. En
kortare avtalstid skulle innebära ett tillmötesgående av marinens önskemål
så till vida att man tidigare skulle få till stånd en omprövning av frågan
om rörelsefrihet, samtidigt som den för bolaget borde utgöra en tillräckligt
lång tid för bedömning av hur det fortsatta produktionssamarbetet lämpligen
bör utformas. Utskottet anser därför, att ramavtalets giltighetstid
sättes till sju år, varefter nytt tidsbegränsat avtal kan träffas, då även
replieringsskyldigheten omprövas. Vad nu föreslagits står i nära överensstämmelse
med yrkandet i förenämnda båda motioner 1:710 och 11:874.
Även i motionen 11:872 har yrkande framställts i sådan riktning.
Den föreslagna gränsdragningen mellan marinen och bolaget innebär,
att bolaget får disponera cirka 25,5 hektar av det nuvarande innanför
28
Statsutskottets utlåtande nr 206 år 1960
varvsmuren belägna området, under det alt den militärtekniska verksamheten
kommer att disponera cirka 14,4 hektar av motsvarande område med
de förtöjningsplatser, som marinen nu utnyttjar för sina fartyg i Karlskrona.
Mot en gränsdragning enligt detta förslag synes utskottet i princip
icke vara något att erinra. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att,
sedan den nya styrelsen tagit ställning jämväl till denna fråga, fatta beslut
om den slutliga gränsdragningen för bolaget.
I fråga om personalens ställning och anställningsförmåner samt omplacering
har departementschefens förslag icke givit utskottet anledning
till erinran. Detsamma gäller frågan om ersättning till bolaget för sådana
pensionskostnader, som kunna hänföras till anställningstid före övergången
i bolagets tjänst. I anslutning härtill vill utskottet framhålla, att, enligt
vad departementschefen uttalat, förhandlingar skola komma till stånd med
herörda personalorganisationer rörande villkoren vid övergången till det
nya bolaget. Vad pensionskostnader utanför bolaget beträffar torde det,
såsom departementschefen förutsatt, få ankomma på Kungl. Maj :t att
besluta i denna fråga. Av det anförda följer, att utskottet avstyrker motionen
II: 873.
Vad beträffar det framlagda investeringsprogrammet har detsamma
beräknats med utgångspunkt i det nya företagets blivande arbetsuppgifter
och med hänsynstagande till de brister, som nu föreligga vid marinverkstäderna.
Kostnaderna ha beräknats till 28 miljoner kronor, av vilket
belopp en miljon kronor hänföres till flyttning av örlogsbasens enheter
m.m. Marinledningen har för sistnämnda ändamål räknat med ett större
belopp och har därvid utgått från att militär verksamhet med militär personal
icke borde bedrivas inom bolagets område, där man måste räkna
med främmande — även utländsk — personal. Utskottet förutsätter, att,
liksom i det föregående anförts beträffande gränsdragningen, denna fråga
ägnas närmare uppmärksamhet, sedan den nya bolagsledningen trätt i
funktion.
Utskottet finner övervägande skäl tala för att bolaget sorterar under
försvarsdepartementet.
Enligt det föreliggande förslaget skall någon produktion inom örlogsbasen
icke förekomma. Utskottet tillstyrker, att samtliga nuvarande verkstäder
och anläggningar, vilka avsetts skola ingå i marinverkstäderna, böra
tillföras det nya bolaget. Beträffande servicearbeten framhåller departementschefen,
att det i anslutning till örlogsbasens förrådsverksamhet kan
vara lämpligt att kunna utföra mindre serviceåtgärder av natur att icke
lämpligen böra fullgöras genom en större produktionsenhet eller så speciella,
att det skulle vara tyngande för en dylik enhet att behöva tillhandagå
med ifrågavarande tjänster. Utskottet ansluter sig till vad departementschefen
sålunda anfört.
Vid en ombildning av marinverkstäderna i Karlskrona till ett fristående
Statsutskottets utlåtande nr 206 år 1960
29
aktiebolag komma nuvarande örlogsvarvs producerande delar atl utgå. Vid
örlogsvarvet skulle därefter kvarstå de militärtekniska avdelningarna,
vilka äro egentliga förvaltningsorgan. Beträffande de militärtekniska avdelningarnas
organisatoriska ställning ha förelegat delade meningar. Utskottet
anser, att det ur flera synpunkter skulle vara till bestämd fördel,
att, såsom statens organisationsnämnd föreslagit och vari departementschefen
instämt, den militärtekniska verksamheten vid örlogsvarvet ställes under
marinkommandocliefens direkta ledning. Utskottet förordar en organisation
med den principiella utformning, som departementschefen föreslagit.
Utskottet anser i likhet med departementschefen, att åt organisationsnämnden
(statskontoret) bör uppdragas att verkställa organisationsundersökningar
som grundval för ett slutgiltigt organisationsförslag enligt de
sålunda angivna riktlinjerna. I anslutning till yrkandet i motionerna I: 710
och II: 874 förutsätter utskottet, att detta organisationsförslag underställes
riksdagens prövning. Provisorisk utformning av ledningsorganen vid marinkommande
Syd bör beslutas av Kungl. Maj :t, att gälla från och med
den 1 juli 1961.
Vad beträffar Stockholms och Göteborgs varv tillstyrker utskottet, att
för dessa varv arbetsuppgifterna i princip bli de av 1953 års örlogsvarvsutredning
förordade, vilket vad Stockholms örlogsvarv beträffar såsom
departementschefen erinrat förutsatts i samband med beslutet om varvets
utflyttning till Muskö. Såsom departementschefen framhållit torde anledning
icke föreligga att i någon mera avsevärd omfattning räkna med andra
uppgifter för Stockholms örlogsvarv än dem som förutsatts för det till
Muskö utflyttade varvet. Vad departementschefen i övrigt föreslagit beträffande
dessa varv har icke givit utskottet anledning till särskilt uttalande.
Härav följer, att utskottet avstyrker motionerna I: 712 och II: 875,
i vad de avse Stockholms och Göteborgs örlogsvarv.
Utskottet hemställer,
I. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och motionerna I: 710 och II: 874 samt II: 872 ävensom med
avslag å motionerna I: 711 och II: 876, I: 712 och II: 875 samt
I: 709, samtliga motioner såvitt nu är i fråga,
a) besluta att marinverkstäderna i Karlskrona skall organiseras
som ett statligt aktiebolag i huvudsaklig överensstämmelse
med vad departementschefen och utskottet anfört;
b) bemyndiga Kungl. Maj:t alt vidtaga erforderliga åtgärder
för det nya bolagets bildande in. in.;
II. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
och motionerna 1:710 och 11:874 ävensom med avslag å
motionerna I: 711 och II: 876, I: 712 och II: 875 samt I: 709,
samtliga motioner såvitt nu är i fråga, till Aktieteckning i ett
nybildat bolag i Karlskrona å tilläggsstat I till riksstaten för
30
Statsutskottets utlåtande nr 206 år 1960
budgetåret 1960/61 under fonden för statens aktier anvisa ett
investeringsanslag av 23 000 000 kronor;
III. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
och motionerna I: 710 och II: 874 ävensom med avslag å motionerna
1:711 och 11:876, 1:712 och 11:875 samt 1:709,
samtliga motioner såvitt nu är i fråga,
a) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att för beredande
av rörelsemedel åt bolaget tillhandahålla bolaget en
rörlig kredit av 8 000 000 kronor;
b) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att för beredande
av rörelsemedel åt marinverkstäderna i Stockholm
tillhandahålla verkstäderna en rörlig kredit av 5 000 000
kronor;
IV. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
och motionerna I: 710 och II: 874 samt I: 709 ävensom med
avslag å motionerna I: 711 och II: 876 samt I: 712 och II: 875,
samtliga motioner såvitt nu är i fråga, till Engångsupprustning
av Karlskrona örlogsvarv å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1960/61 under marinens delfond av försvarets
fastighetsfond anvisa ett investeringsanslag av 4 000 000
kronor;
V. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt motionerna 1:710 och 11:874 ävensom med avslag å
motionerna I: 711 och II: 876, I: 712 och II: 875, I: 709 samt
II: 872, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, medgiva att
den i staten för Försvarets fastighetsfond: Marinens delfond
för budgetåret 1960/61 uppförda posten Reparations- och
underhållskostnader in. m. må ökas med 1 000 000 kronor;
VI. att motionerna I: 710 och II: 874, i vad desamma avse
medel för utredande uppgifter, icke må av riksdagen bifallas;
VII. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
samt med bifall till motionerna I: 710 och II: 874, såvitt
nu är i fråga, bemyndiga Kungl. Maj :t att besluta om utformningen
av ledningsorganen vid marinkommando Syd i överensstämmelse
med vad departementschefen och utskottet anfört;
VIII. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 712 och II: 875, såvitt nu är
i fråga, besluta att örlogsvarven i Stockholm och Göteborg
skola organiseras i huvudsaklig överensstämmelse med vad
departementschefen angivit;
IX. att motionen II: 872, i vad densamma icke behandlats
under I. och V., icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda;
-
Statsutskottets utlåtande nr 206 år 1960 31
X. att motionen II: 873 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 8 december 1960
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit:
från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Boman, Einar
Persson, Birger Andersson, Thun, Holmqvist, Pålsson, Jacobsson, Rikard
Svensson, Söderberg, Ragnar Bergh, Herbert Larsson, Sundin och Lundström;
samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,
Malmborg, Ståhl, Gustafsson i Stockholm, Karlsson i Olofström, Nilsson i
Göingegården, Lundqvist i Trollhättan, Wedén, Almgren, Andreasson,
Hansson i önnarp, Lassinantti, Gustafsson i Kårby och Källenius.
Reservation
av herrar Pålsson, Ragnar Bergh, Sundin, Lundström, Skoglund i Doverstorp,
Nilsson i Göingegården, Wedén, Hansson i önnarp, Gustafsson i
Kårby och Källenius, vilka ansett
dels att utskottets yttrande fr. o. m. det stycke på s. 23, som börjar med
»Departementschefen har», t. o. m. det stycke på s. 28, som slutar med »i
funktion», bort ersättas med text av följande lydelse:
»Samtliga hittills företagna utredningar ha givit vid handen, att produktiviteten
vid örlogsvarvets marinverkstäder i Karlskrona är relativt låg
och driften icke konkurrenskraftig. Oavsett arbetsuppgifter och produktionsinriktning
är det därför angeläget, att sådana åtgärder vidtagas, att
verksamheten därstädes blir effektiv och därigenom ekonomiskt bärig.
Såväl 1953 års örlogsvarvsutredning som sedermera Karlskronavarvsutredningen
ha ansett att förutsättningar för civil varvsdrift saknas, örlogsvarvets
huvuduppgift har ansetts vara underhåll samt mindre ombyggnader
och moderniseringar av marinens fartyg. Nybyggnader för marinen och
arbeten för annan beställare ha ansetts böra förekomma endast i den män
så erfordras för arbetsutjämning eller av andra särskilda skäl. Enligt utskottets
mening ha i propositionen icke åberopats tillräckliga motiv för
att denna ståndpunkt nu skall frångås; den överkapacitet inom varvsindustrien,
som förefinns i världen, talar också däremot.
32
Statsutskottets utlåtande nr 206 år 1960
Den i propositionen föreslagna ombildningen av örlogsvarvet till ett
statligt bolag med tung verkstadsrörelse som väsentlig inriktning har enligt
departementschefen främst sysselsättningspolitiska motiv. Såväl beträffande
produktionsinriktning som kapacitet och investeringsbehov har
alltså särskild hänsyn tagits till arbetsmarknadsläget och de näringspolitiska
förhållandena i östra Blekinge. Även enligt utskottets mening bör
örlogsvarvets framtida utformning bedömas med viss hänsyn till den
arbetsmarknadspolitiska situationen. Såsom framgår av remissyttrandena
— särskilt de av Metallindustriarbetareförbundet och Industriförbundet
avgivna -— kan emellertid arbetsmarknadsläget bedömas såsom mer tillfredsställande
än vad som framgår av propositionen. Inom olika industrier
finnas utbyggnadsplaner, som komma alt leda till successivt ökande efterfrågan
på arbetskraft. Det är enligt utskottets mening angeläget, att örlogsvarvets
omfattning icke nu bestämmes på sådant sätt, att svårigheter uppstå
för annan industri att inom området erhålla arbetskraft.
Det måste dessutom enligt utskottets mening anses tveksamt, om det
i propositionen angivna investeringsprogrammet är tillräckligt för en uppbyggnad
av en räntabel tung verkstadsindustri av förutsatt storlek. Verksamheten
vid marinverkstäderna bör därför ges en mera begränsad omfattning
än vad som föreslås i propositionen. Det väsentliga är, att rörelsen
efter en engångsinsats från det allmänna kan bedrivas rationellt och
bereda företagsekonomiskt motiverad sysselsättning åt den arbetsstyrka,
som behövs för ett varv, avsett för marinens reparations- och underhållsbehov
men med möjlighet till begränsad civil produktion i sådan utsträckning
att dess konkurrenskraft kan upprätthållas.
Det är tveksamt, om en rationell och ekonomisk drift kan komma till
stånd i de former, som angåvos av örlogsvarvsutredningen. Såsom departementschefen
anför i propositionen, skulle en ombildning av marinverkstäderna
i Karlskrona till ett statligt aktiebolag ge företaget möjligheter
att konkurrera på lika villkor med övriga företag. Även i den
väsentligt mindre omfattning, vari verksamheten enligt utskottets mening
bör bedrivas, torde aktiebolagsformen skapa större möjligheter till rationell
ekonomisk drift. En avgörande förutsättning härför är emellertid,
att den i propositionen föreslagna förtursrätten till marina arbeten endast
godtages som en övergångsform under ett begränsat antal år för att därefter
successivt avvecklas samt att det nya företaget icke i övrigt ges
några öppna eller dolda förmåner eller subventioner.
Om en omorganisation av örlogsvarvet i här skisserad riktning verkställes
successivt, torde omställningssvårigheterna och de arbetsmarknadspolitiska
konsekvenserna kunna bemästras genom omskolnings- och andra
liknande åtgärder. Det må i samband härmed erinras om att såväl arbetsmarknadens
parter som statsmakterna i princip accepterat en rörlig arbetsmarknadspolitik.
Utskottet anser emellertid, att det allmänna bör aktivt
Statsutskottets utlåtande nr 206 år 1960
33
söka stimulera företagsamheten och förbättra betingelserna för näringslivets
vidareutveckling inom området. En förstärkning av företagareföreningens
resurser kan, såsom anföres i vissa motioner, i detta sammanhang
också bli erforderlig. Även andra stödåtgärder kunna komma i fråga för
att avhjälpa eventuellt kvarstående anpassningssvårigheter. Utskottet
vill emellertid understryka, att det för Karlskronaområdet måste på längre
sikt vara mest betydelsefullt, att dess näringsliv är tillräckligt differentierat
och företagsekonomiskt motiverat. De sysselsättningspolitiska aspekterna
på längre sikt kunna icke begränsas till enbart östra Blekinge; de industriella
utvecklingsbetingelserna och sysselsättningsmöjligheterna inom
hela regionen måste beaktas.
Såsom bl. a. kommerskollegium framhållit, kan det icke anses riktigt,
att den blivande företagsledningen skall vara bunden av de investeringsplaner
och dispositioner, som redovisats i propositionen. Det måste tvärtom
anses åvila företagets styrelse, som har att bära ansvaret för verksamheten,
att bedöma vilka investeringar, som äro nödvändiga för lösandet av de uppgifter,
vilka ovan angivits.
Det bör alltså enligt utskottets mening ankomma på det nya bolagets
styrelse att göra en allmän bedömning av företagets förutsättningar ävensom
att framlägga en ekonomisk plan för erforderliga investeringar och
för företagets drift under bär ovan angivna betingelser. Härvid bör Karlskronavarvsutredningens
alternativ II till marinverkstädernas rationalisering
kunna tjäna som vägledning. Styrelsen bör samtidigt i samråd med
marinledningen företaga en av bolagets mer begränsade omfattning påkallad
omprövning av den i propositionen gjorda gränsdragningen mellan
företagets och marinens områden i Karlskrona. Sedan ärendet därefter
anmälts till Ivungl. Maj:t, bör beslut om erforderlig medelsanvisning fattas
av riksdagen, som därvid också bör få tillfälle att taga ställning till huru
stor del av de behövliga medlen, som skall anvisas i form av aktiekapital
och bur stor del som skall ställas till förfogande som garanti för räntelöpande
upplåning.
Av utskottets ståndpunktslagande följer, att f. n. allenast erfordras
medelsanvisning till begränsat belopp för teckning av aktier i det nybildade
bolaget i avvaktan på definitivt beslut om bolagets storlek och uppgifter
samt för den utredning, som bolagsstyrelsen enligt vad ovan sagts skall
ha att företaga.»
dels ock att utskottets hemställan i nedan angivna delar bort ha följande
lydelse:
»I. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
och motionerna 1:710 och 11:874, 1:711 och 11:876, 1:712
och II: 875, I: 700 samt II: 872, samtliga motioner såvitt nu
är i fråga,
34
Statsutskottets utlåtande nr 206 år 1960
a) besluta att marinverkstäderna i Karlskrona skall organiseras
som ett statligt aktiebolag i huvudsaklig överensstämmelse
med vad utskottet anfört;
b) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder
för det nya bolagets bildande m. in.;
c) hemställa att Kungl. Maj :t må dels uppdraga åt den
blivande bolagsstyrelsen att snarast möjligt göra en allmän
bedömning av företagets förutsättningar ävensom framlägga
en ekonomisk plan för erforderliga investeringar och för företagets
drift enligt av utskottet angivna riktlinjer och dels därefter
för riksdagen framlägga de förslag om medelsanvisning,
till vilka nämnda utredning kan leda;
d) hemställa att Kungl. Maj :t efter ytterligare överväganden
av de sysselsättningspolitiska konsekvenserna av örlogsvarvets
omorganisation må för riksdagen framlägga erforderliga
förslag om förstärkning av näringsliv och sysselsättning
samt till avhjälpande av eventuellt uppkommande omställningssvårigheter
;
II. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
och motionerna I: 710 och II: 874, I: 711 och II: 876, I: 712
och II: 875 samt I: 709, samtliga motioner såvitt nu är i fråga,
till Aktieteckning i ett nybildat bolag i Karlskrona å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1960/61 under fonden för
statens aktier anvisa ett investeringsanslag av 1 500 000
kronor;
III. att riksdagen må, med avslag å motionerna I: 710 och
II: 874 ävensom med bifall till motionerna I: 711 och II: 876,
I: 712 och II: 875 samt I: 709, samtliga motioner såvitt nu är
i fråga,
a) avslå Kungl. Maj :ts förslag om rörlig kredit av 8 000 000
kronor;
b) avslå Kungl. Maj :ts förslag om rörlig kredit av 5 000 000
kronor;
IV. att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 711 och
II: 876 samt I: 712 och II: 875 ävensom med avslag å motionerna
I: 710 och II: 874 samt I: 709, samtliga motioner såvitt
nu är i fråga, avslå Kungl. Maj :ts förslag om ett investeringsanslag
av 4 000 000 kronor;
V. att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 711 och
11:876, 1:712 och 11:875 samt 1:709 ävensom i anledning
av motionen II: 872 samt med avslag å motionerna I: 710 och
II: 874, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, avslå Kungl.
Statsutskottets utlåtande nr 206 år 1960
35
Maj:ts förslag om ökning av posten till reparations- och
underhållskostnader in. in. med 1 000 000 kronor;
VI. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 710 och
II: 874, medgiva att bolagsstyrelsen må av anvisade medel använda
erforderligt belopp för utredande uppgifter;»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1960:402 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av örlogsvarven jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten