Utlåtande i anledning av väckta motioner angående enhetsskolans organisationsformer m. m.
1960-12-08 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1960:207, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående enhetsskolans organisationsformer m. m.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 207 är 1960
1
Nr 207
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående enhetsskolans
organisationsformer m. m.
(2:a avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Ewerlöf m.fl. (I: 13) och den andra inom andra kammaren av herr
Hjalmarson m.fl. (11:20), har hemställts, att riksdagen måtte uttala sig
för tillämpning av följande grundsatser:
1. Försöksskolor bör under den närmaste tiden inrättas huvudsakligen i
kommuner eller regioner, där realskola för närvarande icke finns och där
förutsättningar finns för framtida förläggning av enhetsskolans högstadier.
2. I sådana områden åter, där statliga eller kommunala realskolor redan
finns och kan bringas att i stort sett täcka behovet av realskoleutbildning
inom området, bör dessa — eventuellt med ökat antal avdelningar, annexskola
eller dylikt — tills vidare fortsätta sin verksamhet, för såvitt icke
hänsyn till gymnasiets expansion eller andra liknande omständigheter föranleder
andra åtgärder.
3. Skolberedningen bör erhålla tillfälle att fullfölja sitt arbete även under
1962, och den definitiva övergången till en organisatoriskt sammanhållen,
obligatorisk nioårig skola hör påbörjas först år 1964.
4. I avvaktan på statsmakternas slutliga ställningstagande hör i kvarstående
realskolor fördelningen mellan treåriga och fyraåriga intagningsavdelningar
bättre än hittills anpassas till de sökandes önskemål.
5. Tills frågan om gymnasiets framtida organisation och ställning lösts,
bör fyraåriga gymnasier även i fortsättningen bestå i samma utsträckning
som hittills.
6. I avvaktan på statsmakternas slutliga ställningstagande bör befintliga
praktiska realskolor och flickskolor bibehållas samt försök göras att ge även
manliga elever tillträde till en skola som möjliggör eu något längre och
lugnare studiegång än den eljest vanliga.
7. Den fortsatta försöksverksamheten bör hl. a. avse ej blott linjedifferentiering
inom högstadiet utan även såväl homogenisering av klassavdelningarna
före årskurs 7 som differentiering först i årskurs 9 ävensom särskilda
åtgärder för att underlätta studierna för sent utvecklade elever eller sådana
som önskar övergå till eu annan högstadielinje än den där de först bedrivit
sina studier.
1587 60 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 6 samt. Nr 207
2
Statsutskottets utlåtande nr 207 år 1960
8. Skoldistrikten bör så långt det är möjligt göras tillräckligt stora för
att möjliggöra en önskvärd differentiering.
9. Även efter enhetsskolans genomförande bör försöksverksamhet bedrivas
i betydande omfattning, så att en fortskridande skolreform kan
äga rum.
Beträffande motiveringen för det motionsvis gjorda yrkandet får utskottet
hänvisa till motionen 11:20.
Statsutskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttrande över motionerna
från skolöverstyrelsen.
Skolöverstyrelsen har med anledning av de olika grundsatserna anfört
följande.
1 2. Intresset från kommunernas sida att införa försöksverksamhet
har de senare åren varit mycket stort. Till läsåret 1958/59 ingavs 95 framställningar,
av vilka 47 beviljades, till 1959/60 ingavs 107 framställningar,
av vilka 78 beviljades, och till 1960/61 har 105 framställningar inkommit
till skolöverstyrelsen.
Skälen till det stora intresset för försöksverksamheten torde främst vara
dels att kommunerna funnit sig böra sörja även för de elever som inte
vinner inträde i realskola, vilket bäst ansetts kunna ske genom införande
av enhetsskola med dess organisation av den förberedande yrkesutbildningen,
dels att kommunerna inför de ofta betydande kapitalinvesteringar,
som förestått inom skolväsendet, funnit det ekonomiskt riktigast att utgå
från den skolform, som kommer att införas inom kort, dels att realskolans
kapacitet varit otillräcklig, dels att avståndet till realskolan krävt alltför
betungande resor eller inackordering.
Vid handläggningen av ansökningarna om försöksverksamhet har överstyrelsen
eftersträvat att samla försölcskommunerna till större försöksregioner
för att möjliggöra erforderlig samverkan de olika kommunerna
emellan, främst beträffande den förberedande yrkesutbildningen. En utökning
av valmöjligheterna i 9 y, varom i motionen talas (s. 8), förutsätter
en intensifierad samverkan kommunerna emellan. Denna samverkan har
bedömts vara så väsentlig, att samarbetsregionerna ansetts böra omfatta
även till regionerna hörande realskolekommuner. Försöksverksamhet i
kommuner, som inte ingår i försöksregion, har som regel avstyrkts av
överstyrelsen.
För att kunna tillrättalägga gymnasieundervisningen för elever från å
ena sidan försökskommunerna och å andra sidan realskolekommunerna
har det ansetts angeläget att i möjligaste mån bringa försöksregionerna
att sammanfalla med gymnasieområdena. Vidare har överstyrelsen ur
lärarutbildningssynpunkt funnit det angeläget att kommuner med lärarutbildningsanstalt
ingår i försöksverksamheten.
3. För det planeringsarbete för skolan, som för närvarande pågår över
hela landet, är det enligt överstyrelsens mening av största vikt att skolberedningens
arbete inte fördröjes, oavsett i vilken takt enlietsskolan
genomföres. Även de i hög grad angelägna överväganden rörande enhetsskolans
påbyggnader (allmänna gymnasier, fackgymnasier, yrkesskolväsendet
m. in.) liksom rörande lärarutbildningen skulle försvåras och
försenas genom en fördröjning av beredningens arbete. Bland de svårig
-
Statsutskottets utlåtande nr 207 år 1960
3
heter, som vid skolomorganisalionens genomförande i särskild grad förelegat,
har bristen på lärare i teoretiska ämnen och i synnerhet yrkesämnen
varit särskilt framträdande. Detta förhållande är att hänföra till att erforderliga
anordningar för lärarutbildning — genom bl. a. lärarhögskolor,
yrkeslärarinstitut och akademiska läroanstalter — först sent och i för ringa
utsträckning kommit till stånd. Detta riktar uppmärksamheten på angelägenheten
av att statsmakterna inför enhetsskolans definitiva genomförande
snarast förverkligar den utbyggnad av lärarutbildningen, som är
erforderlig och varom förslag föreligger, liksom även sörjer för en förbättring
av lärarnas möjligheter till fortbildning, avpassad bl. a. efter den
nya skolformen.
4. 1956 års riksdag beslöt, att den treåriga linjen skall vara realskolans
huvudform, överstyrelsen har vid utarbetandet av instruktion för intagningsnämnd
haft att ställa sig till efterrättelse de intentioner, som uttryckts
i riksdagens och Kungl. Maj :ts belut. Den fyraåriga linjen synes
i första hand böra förbehållas elever, som inte läst engelska eller som med
hänsyn till sina studieförutsättningar, lång skolväg, svag hälsa eller dylikt
kan anses ha behov av den längre studiegången, önskemål om en förlängning
av studietiden av andra skäl kan endast tillgodoses inom den ram,
som bestämmes av riksdagens beslut om den treåriga linjen som realskolans
huvudform.
5. Försöksgymnasierna har hittills organiserats som treåriga med
anslutning till 9 g, vilket synes stå i överensstämmelse med 1950 års skolbeslut.
I de fall då vanlig gymnasielinje och försöksgymnasielinje förekommer
samtidigt är det enligt överstyrelsens mening lämpligast att hela
gymnasiet organiseras som treårigt.
Frågan om det vanliga gymnasiets längd torde komma att behandlas av
den kommande gymnasieutredningen. Tills vidare synes denna fråga böra
bero av kommunernas egna initiativ och bedömas från fall till fall under
hänsynstagande till pedagogiska och organisatoriska faktorer, antalet resande
och inackorderade elever, lokal- och platstillgång etc.
6. Vid enhetsskolans införande har hittills, i avvaktan på kommande
beslut av statsmakterna i anslutning till skolberedningens resultat, praktiska
realskolor bibehållits oförändrade. Flickskolorna har behållits utom
i ett fall (Lund) och ändrats till 5-åriga.
Överstyrelsen har nyligen beträffande Linköping tillstyrkt en framställning
om tillträde för manliga elever, som genomgått 9-årig försöksskola,
till flickskolans två högsta årskurser, varvid vissa förändringar i
flickskolans tim- och kursplaner förutsatts.
Framställning om manliga elevers intagning i flickskolan har inkommit
från Östersund.
7. Avsedda försök har i viss omfattning ägt rum. Fortsatta försök pågår
eller planeras, dock cj beträffande homogenisering av klassavdelningar
före årskurs 7. Undersökningar i differentieringsfrågan utföres av skolberedningen.
Dessa undersökningar torde bli till god ledning vid uppläggningen
av den fortsatta försöksverksamhet, som enligt punkt 9 bör komma
till stånd.
8. I det pågående planeringsarbetet söker man så långt det är möjligt
åstadkomma högstadieområden tillräckligt stora för att möjliggöra funktionsdugliga
högstadier. Se Aktuellt från skolöverstyrelsen 1959: 9.
9. Med en fortskridande skolreform avsåg 1946 års skolkommission en
utveckling av skolarbetet, som sker etappvis eller kontinuerligt och som
4
Statsutskottets utlåtande nr 207 är 1960
aldrig avstannar. Härför torde erfordras kontinuerliga iakttagelser och
undersökningar avseende såväl undervisning som organisation.
Överstyrelsen förutsätter, att systematiskt anordnad försöksverksamhet
kommer att bedrivas även efter enhetsskolans genomförande inom skolor
och skolstadier av alla slag.
Med hänvisning till vad ovan anförts får skolöverstyrelsen avstyrka
bifall till motionerna.
I särskilt yttrande har ledamoten avdelningschefen C. E. Sjöstedt beträffande
tempot för försöksverksamhetens införande hänvisat till sitt
yttrande i samband med utlåtande den 13 maj 1959 om försöksverksamheten
i Bräcke kommun, där han anfört bl. a. följande.
Den s. k. försöksverksamheten med 9-årig enhetsskola är numera i stor
utsträckning avkopplad från egentlig försöksverksamhet och utgör i själva
verket endast en form för skolväsendets utveckling på vederbörande ort. Det
är naturligt, att man vid utbyggnad av skolväsendet som mönster väljer den
försöksverksamhet, som skall förbereda en allmän reform av skolväsendet.
Planeringsarbetet för den framtida skolorganisationen bedrives numera
systematiskt efter rent vetenskapliga linjer, varvid man, utöver en analys
av ortens struktur i avseende på befolkningens storlek och fördelning,
ekonomiska förhållanden och kommunikationer in. in., även i hög grad
bygger på de prognoser, som kan göras beträffande den framtida utvecklingen.
Det synes mig inte kunna göras några invändningar vare sig mot
de metoder som användes eller mot de resultat som nåtts. Undersökningen
av sydöstra Jämtland synes vara mönstergill, och det resultat beträffande
den framtida skolorganisationen inom denna region, som undersökningen
lett fram till, torde vara väl grundat. Därav följer emellertid inte, att
ifrågavarande organisation omedelbart skulle kunna genomföras.
Vid de undersökningar, som inom skolöverstyrelsen göres på planerings-
och byggnadsroteln, har man nämligen inte undersökt möjligheterna
att realisera programmet inom viss tid. En sådan undersökning är ett nödvändigt
komplement. Eljest kan lätt det nära till hands liggande felslutet
göras, att den framlagda utredningen också skulle utgöra tillräckligt
underlag för omedelbart genomförande av de framlagda planerna.
En sådan kompletterande undersökning har att beakta flera omständigheter,
av vilka jag här endast vill beröra en, nämligen möjligheten att i
erforderlig utsträckning få fram lärare, vilket givetvis utgör en förutsättning
för planernas realiserande.
Sedan länge har vi ju en besvärande brist på lärare i läroämnen, speciellt
de naturvetenskapliga. Inför den pågående och väntade expansionen av
skolväsendet är detta förhållande ägnat att inge allvarliga bekymmer. Sker
expansionen i för snabb takt i förhållande till lärartillgången, kommer särskilt
de mindre eftersökta orterna i ett svårt läge. Utvidgningen av försöksverksamheten
har i stor utsträckning gällt just sådana orter. I stället för
den avsedda förbättringen av landsbygdens skolväsen kan befaras en försämring
genom att större samhällen drar till sig en allt större del av den
otillräckliga tillgängliga lärarkraften.
I kanske ännu högre grad gör sig lärarbristen gällande inom yrkesundervisningen.
Bristen är här desto allvarligare, som utbildningsproblemen på
detta område är till väsentliga delar olösta. Utsträckningen av försöksverksamheten
kan på många orter komma att resultera i att den viktiga del av
Statsutskottets utlåtande nr 207 år 1960
5
skolväsendets utvidgning, som gäller den yrkesorienterande undervisningen,
blir absolut otillfredsställande.
Enligt min mening kan befaras, att expansionen av skolväsendet i dess
helhet och främst beträffande gymnasieorganisationen och försöksverksamheten
under senare tid skett i en takt, som är för snabb i förhållande till
lärartillgången. Förhållandena är emellertid så komplicerade, att man inte
utan en ingående utredning kan uttala sig mera bestämt. En sådan utredning
är enligt min mening nödvändig, innan man fortsätter på den inslagna
vägen.
Vad särskilt beträffar utvidgningen av skolväsendet efter försöksverksamhetens
riktlinjer, så föreligger uppenbara risker för att utbyggnaden
av skolväsendet — i och för sig välmotiverad — på en mängd mindre orter
kan komma att medföra besvikelser. Kan den nioåriga skolan inte på högstadiet
förses med lärare i teoretiska läroämnen och i yrkesämnen, så blir
denna skola inte det man eftersträvat. Det blir endast en utvidgning av folkskolan
till nioårig. Utom de besvikelser detta måste medföra i förhållande
till avsikterna, kan det befaras inverka oförmånligt på reformarbetet genom
att alstra misstro mot den kommande skolans förmåga att realisera
sina intentioner. Jag anser därför, att man inte bör gå för brådstörtat fram.
Utskottet. I anledning av de föreliggande motionerna får utskottet erinra
om att det i det tidsschema för skolreformens genomförande, till vilket
riksdagen tagit ställning år 1957 (prop. 1957:106, SU 127, rskr 317)
räknas med att pågående försöksverksamhet skall upphöra i och med
utgången av läsåret 1961/62. I motionerna har föreslagits dels vissa åtgärder
avseende försöksverksamheten, dels ock att ifrågavarande tidsschema
skulle förskjutas två år framåt i tiden. Därest riksdagen vidhåller sin ståndpunkt
från år 1957 skulle emellertid ett bifall till motionerna i deras övriga
delar innebära att de däri ifrågasatta åtgärderna skulle få en räckvidd av
allenast ett läsår. I detta sammanhang må uppmärksammas att tidsplanen
för skolberedningens arbete medför att man kan förväntas få ytterligare
belysning av de frågor motionärerna behandlar redan under sommaren 1961.
Om de olika punkterna i motionärernas hemställan får utskottet anföra
följande.
Beträffande punkterna 1 och 2 bör erinras om att övergång till försöksverksamhet
med nioårig enhetsskola är ett frivilligt kommunalt åtagande
och att införande av försöksverksamhet sålunda i varje särskilt fall måste
bli beroende av kommunalt initiativ och beslut av fullmäktige i kommunen.
Den lokala prövningen av förslag till skolorganisation med försöksskola
torde därvid regelmässigt ske på det sätt som motionärerna synes ha åsyftat
med sitt yttrande om alt »man bör i de kommuner där så befinnes lämpligt
ha möjlighet att helt eller delvis bevara det gamla systemet». Anledning
till annan inskränkning i kommunernas möjlighet att själva få göra allsidiga
bedömningar och ta erforderliga initiativ än de, som föranledes av
bristande tillgång på lärare och lokaler, föreligger enligt utskottets mening
icke för närvarande.
6
Statsutskottets utlåtande nr 207 år 7960
Vad det hittillsvarande skolsystemets omfattning och fortsatta verksamhet
in. m. beträffar, räknar utskottet med att 1957 års skolberedning vid
fullgörandet av sitt uppdrag även kommer att framlägga förslag om det
sätt och den takt i vilken allmän övergång till obligatorisk nioårig skola
skall ske samt därvid även att behandla frågan om kvarvarande statliga och
kommunala realskolor. Där bibehållandet av realskola ej vållar ändring i
redan uppgjorda planer för högstadiets genomförande, må enligt utskottets
mening hänsyn tagas till att befintliga realskolor får möjlighet att verka
till dess att riksdagen tagit ställning till skolberedningens förslag.
Beträffande punkten 3 i motionerna anser utskottet i likhet med skolöverstyrelsen
att det för det planeringsarbete för skolan, som för närvarande
pågår över hela landet, är av största vikt alt beredningens arbete inte
fördröjes, oavsett i vilken takt enhetsskolan genomföres. Enligt vad utskottet
erfarit bedrives också arbetet inom skolberedningen med sikte på
att ett huvudbetänkande skall framläggas i så god tid att frågan kan behandlas
vid riksdagen våren 1962.
I punkten 4 behandlas relationen mellan treåriga och fyraåriga intagningsavdelningar
i kvarvarande realskolor. Enligt senast tillgängliga uppgifter,
avseende höstterminen 1959 (Statistisk Tidskrift 1960: 10) fördelar
sig eleverna på olika typer av intagningsavdelningar med 5 % i klass l5,
61 % i klass l4 och 34 % i klass l3. En ytterligare förskjutning av relationen
till förmån för den långsammare studiegången förefaller utskottet icke motiverad.
I den mån ett ökat tillmötesgående av föräldraopinionen på enskilda
orter inom ramen för 1956 års riksdagsbeslut angående realskolans
organisation kan ske utan att lärar- och lokalförsörjningen för kommunens
skolor i deras helhet äventyras, har utskottet intet att erinra häremot.
Den i punkten 5 berörda frågan avser gymnasiets framtida ställning och
organisation. Utskottet får erinra därom, att utskottet i sitt av riksdagen
godkända utlåtande 1958: 8 (s. 47) i denna fråga anförde följande:
Vidkommande utformningen av nya gymnasier synes departementschefens
uttalande — såvitt utskottet kan finna — icke innebära något slutgiltigt
ställningstagande till frågan om gymnasiestudiernas längd. Spörsmålet
om gymnasieorganisationen är för närvarande föremål för utredning.
Vid sådant förhållande har utskottet icke funnit sig böra rikta någon erinran
mot departementschefens nyssnämnda uttalande, enligt vilket möjligheten
att inrätta även fyraåriga gymnasier eller gymnasielinjer alltjämt
hålles öppen.
Frågan om gymnasiets längd och anslutning till underliggande skolstadium
behandlas även i direktiven till gymnasieutredningen (tillsatt den 30
juni 1960). Det uppdrogs därvid åt utredningen att undersöka vilka omständigheter
som kunde tala för att — vid sidan av en tolvårig studiegång
fram till studentexamen — bibehålla även en trettonårig studiegång med
fyraårigt gymnasiestadium. Anmärkas må även att skolöverstyrelsen i sitt
yttrande över de förevarande motionerna 1:13 och II: 20 uttalat, att frågan
Statsutskottets utlåtande nr 207 år 1960
7
om gymnasiets längd, i avvaktan på gymnasieutredningens pågående behandling
av ärendet, tills vidare synes böra bero av kommunernas egna
initiativ och bedömas från fall till fall under hänsynstagande till pedagogiska
och organisatoriska faktorer, antalet resande och inackorderade
elever, lokal- och platstillgång etc. Utskottet delar den uppfattning, varåt
överstyrelsen sålunda givit uttryck.
De spörsmål som motionärerna berör i punkten G —- praktiska realskolans
och kommunala flickskolans ställning — tillhör de områden som
enligt givna direktiv skall behandlas av 1957 års skolberedning. Anledning
synes icke föreligga att nu föregripa den pågående behandlingen av nämnda
frågor, som enligt vad utskottet har sig bekant inom skolberedningen ägnas
stor uppmärksamhet, avseende bl.a. tillskapande av vidgade utbildningsmöjligheter
för ungdomsgrupper med motsvarande studieinriktning, ej minst
på orter där för närvarande dylika möjligheter saknas.
Frågan om fortsatt försöksverksamhet avseende främst olika former av
differentiering på högstadiet behandlas i punkten 7 av motionerna. Enligt
offentliggjorda meddelanden har skolberedningen, efter det motionerna avlämnats,
preliminärt slutbehandlat just denna fråga och därvid kommit till
en enhällig uppfattning om högstadiets utformning. I enlighet härmed avses
undantag i ena eller andra riktningen från den överenskomna och redovisade
principen bli möjliga i särskilda fall, där högstadiets omfattning,
speciella lokala förhållanden eller önskemålet om pedagogisk nyorientering
gör en avvikelse motiverad. Med hänsyn till det läge, i vilket denna fråga
efter skolberedningens s. k. Visbybeslut sålunda befinner sig, och då förslaget
i sin helhet inom kort uppenbarligen kommer under riksdagens prövning
synes motionärernas förslag i denna punkt sakna aktualitet.
Vad avser det i punkten 8 i motionerna framställda förslaget vill utskottet,
med instämmande i dess huvudsyfte, understryka vad skolöverstyrelsen
uttalat på denna punkt, nämligen att man i det pågående planeringsarbetet
söker så långt det är möjligt åstadkomma högstadieområden tillräckligt
stora för att möjliggöra funktionsdugliga högstadier.
Utskottet vill slutligen oreserverat instämma i det förslag som framföres
i punkten 9 i motionerna, vilket innebär, att en fortsatt försöksverksamhet
berörande olika delar av skolans arbete bör bli en nödvändig förutsättning
för att skolutvecklingen alltjämt skall fortsätta i takt med förändringarna
i samhället utanför skolan.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att motionerna I: 13 och II: 20 icke må till annan riksdagens
åtgärd föranleda än att riksdagen i skrivelse till Iiungl.
Maj :t giver till känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 8 december 19G0
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
8
Statsutskottets utlåtande nr 207 år 1960
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit:
från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Boman, Einar
Persson, Birger Andersson, Thun, Holmqvist, Pålsson, Jacobsson, Rikard
Svensson, Söderberg, Sunne, Ragnar Bergh, Herbert Larsson och Sundin;
samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,
Malmborg, Ståhl, Gustafsson i Stockholm, Karlsson i Olofström, Nilsson i
Göingegården, Lundqvist i Trollhättan, fröken Karlsson, herrar Andreasson,
Arvidson, Lassinantti, Larsson i Hedenäset, Gustafsson i Kårby och
Helén.
Reservationer
1) av herr Ragnar Bergh;
2) av fröken Karlsson.
Sthlm 1960. K. L. Beckmans Boktr.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1960:403 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av örlogsvarven jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten