Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag för budgetåret 1960/61 till främjande av bostadsförsörjningen m. m. jämte i ämnet väckta motioner m. m.

1960-03-29 · 88 sidor, varav 86 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 86 av 88 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1960:50, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag för budgetåret 1960/61 till främjande av bostadsförsörjningen m. m. jämte i ämnet väckta motioner m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

1

Nr 50

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen

gjorda framställningar angående

anslag för budgetåret 1960/61 till främjande av

bostadsförsörjningen m. m. jämte i ämnet väckta

motioner m. m.

(3: e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln (bilaga 7,

punkterna 84—93), under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för den 4 januari 1960, föreslagit riksdagen att

I. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen

för bostadsstyrelsen, som föranledes av vad departementschefen

förordat;

II. godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för bostadsstyrelsen,

att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1960/61;

III. bemyndiga Kungl. Maj :t att från personalförteckningen för länsbostadsnämnderna

avföra 7 tjänster som kontor sbiträde i Ao 5;

IV. godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för länsbostadsnämnderna,

att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1960/61;

V. godkänna av departementschefen förordad ändring i villkoren för

beviljande av ränteeftergift och räntebidrag;

VI. godkänna av departementschefen förordad ändring av bestämmelserna

om familjebostadsbidrag;

VII. godkänna av departementschefen förordade ändringar av bestämmelserna

i egnahemslånekungörelsen;

VIII. för budgetåret 1960/61 under femte huvudtiteln anvisa

1) till Bostadsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av 4 092 200

kronor;

2) till Bostadsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av 759 000

kronor;

3) till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar ett förslagsanslag av 4 676 800

kronor;

4) till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag av

685 000 kronor;

5) till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån

ett förslagsanslag av 180 000 000 kronor;

6) till Bostadsrabatter ett förslagsanslag av 130 000 000 kronor;

1—306 oo Bihang till riksdagens protokoll 1960. 6 saml. Nr 50

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

7) till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet ett reservationsanslag

av 22 000 000 kronor;

8) till Bidrag till inrättande av pensionärshem ett reservationsanslag av

10 000 000 kronor;

9) till Bidrag till viss upplysningsverksamhet rörande byggnadstekniska

frågor ett reservationsanslag av 100 kronor;

10) till 1960 års bostadsräkning ett reservationsanslag av 2 400 000

kronor.

Vidare har Kungl. Maj :t i propositionen nr 1 under kapitalbudgeten

(bilaga 27, punkterna 4, 5, 9 och 10), under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 4 januari 1960, föreslagit

riksdagen att

I. godkänna av departementschefen förordade ändringar i bestämmelserna

om tertiärlån och egnahemslån m. m.;

II. medgiva, att under budgetåret 1960/61 preliminära beslut om lån,

som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande, må meddelas intill ett

belopp av 865 000 000 kronor;

III. godkänna av departementschefen förordade ändringar i bestämmelserna

om räntefria lån till bostadsbyggande;

IV. medgiva, att under budgetåret 1960/61 preliminära beslut om lån,

som skall utgå från anslaget till räntefria lån till bostadsbyggande, må

meddelas intill ett belopp av 10 000 000 kronor;

V. godkänna av departementschefen förordad ändring i räntevillkoren

för tvätterilån och tvättcirkellån;

VI. för budgetåret 1960/61 å kapitalbudgeten anvisa

a) under fonden för bostadsbyggande

1) till Lånefonden för bostadsbyggande ett investeringsanslag av

820 000 000 kronor;

2) till Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien ett

investeringsanslag av 100 kronor;

b) under fonden för låneunderstöd

1) till Räntefria lån till bostadsbyggande ett investeringsanslag av

90 000 000 kronor;

2) till Lån till anordnande av kollektiva tvätterier ett investeringsanslag

av 700 000 kronor.

I samband med Kungl. Maj :ts ifrågavarande förslag har utskottet till

behandling förehaft följande motioner, nämligen

från första kammaren

I: 25 av herr Ferdinand Nilsson m. fl.,

1:57 av herr Ewerlöf m. fl.,

1:58 av herr Ewerlöf m. fl.,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

3

I: 158 av herrar Öliman och Helmer Persson,

I: 159 av herr Mattsson,

1:239 av herr Bengtson m. fl.,

I: 241 av herr Ewerlöf m. fl.,

1:243 av herr Gustaf Henry Hansson m. fl.,

1:246 av herr Spetz,

1:345 av herr Bengtson m. fl.,

1: 349 av herr John Ericsson,

1:350 av herr Per-Olof Hanson,

I: 351 av herr Jacobsson,

1:352 av herr Lundström m. fl.,

1:500 av herr Svärd,

1:501 av herr Svärd samt

från andra kammaren

11:37 av herr Larsson i Luttra m. fl.,

11:65 av herr Hjalmarson m. fl.,

11:66 av herr Hjalmarson m. fl.,

II: 187 av fru Holmquist och herr Bengtsson i Halmstad,

II: 235 av herrar Jansson i Benestad och Gustavsson i Alvesta,

11:237 av herr Nilsson i Gävle m. fl.,

11:301 av herr Hjalmarson m. fl.,

II: 303 av herr Källenius m. fl.,

II: 305 av herrar Johansson i öckerö och Svensson i Ljungskile,

II: 307 av herr Hedlund m. fl.,

II: 335 av herrar Källenius och Magnusson i Borås,

II: 336 av herrar Källenius och Magnusson i Borås,

II: 435 av herr Nihlfors m. fl.,

11:438 av herrar Gustafsson i Skellefteå och Wedén,

11:439 av herr Ohlin m. fl.,

11:443 av herr Persson i Växjö m. fl.,

II: 446 av herr Hedlund m. fl.,

ävensom motionerna I: 160 av herr Hjalmar Nilsson m. fl. och 11:236

av herr Johansson i Norrköping m. fl. samt 11:436 av herrar Gustafsson

i Skellefteå och Wedén, sistnämnda tre motioner såvitt nu är i fråga.

Yrkandena i nämnda motioner redovisas i det följande.

Utskottet har vidare till behandling förehaft den redogörelse, som riksdagens

år 1959 församlade revisorer lämnat i sin berättelse (del I, § 16)

angående lån till anordnande av kollektiva tvätterier.

Det av revisorerna i nämnda sammanhang gjorda uttalandet redovisas

i det följande.

Beträffande de över revisorernas ifrågavarande redogörelse inhämtade

förklaringarna torde få hänvisas till revisorernas berättelse (del II, § 16).

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

PROPOSITIONEN

Femte huvudtiteln

Bostadsstyrelsen: Avlöningar. En omfattande utflyttning av låneärenden

från bostadsstyrelsen till länsbostadsnämnderna har sedan flera år successivt

ägt rum. Början gjordes med ärenden angående egnahemslån och

förbättringslån. Därefter flyttades vissa flerfamiljshusärenden ut till nämnderna.

Frågan om ytterligare utflyttning av flerfamiljshusärenden från

styrelsen till nämnderna har senast prövats vid 1959 års riksdag. Härvid

beslöts, att bostadsstyrelsen tills vidare endast skall handlägga långivningen

till flerfamiljshus i Stockholm och Göteborg med vissa förortskommuner

samt Malmö och Lund.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande har departementschefen

nyligen tillkallat en utredningsman med uppgift att företaga en översyn

av den bostadspolitiska organisationen. Beträffande de frågor som skall

utredas anför departementschefen följande.

Syftet med de vidtagna decentraliseringsåtgärderna har varit, att statliga

lån och bidrag skall kunna beviljas på ett enkelt och smidigt sätt.

Det har ansetts angeläget att få prövat i vad mån ytterligare förenkling

av handläggningen av låneansökningar och därmed sammanhängande frågor

kan åstadkommas. I samband med att organisationsfrågan anmäldes

för 1958 års riksdag framhöll departementschefen bl. a. följande (prop.

119, s. 118, 119).

Av väsentlig betydelse för genomförandet av de av mig förordade decentraliseringsåtgärderna

är att bostadsstyrelsens direktivgivning till länsbostadsnämnder

och förmedlingsorgan blir klar och entydig. Anvisningar,

som innefattar villkor för lån, bör vara tillgängliga även för lånsökande.

Vidare bör av direktiven klart framgå de metoder som tillämpas i fråga

om värdering och liyressättning. Av särskild vikt är att kommunernas

byggnadskontroll och tekniska granskning blir så enkel som möjligt, vilket

bör beaktas vid utformningen av direktiven. Med hänsyn till frågans betydelse

anser jag, att direktiven bör fastställas av Kungl. Maj:t. Jag har

för avsikt att föreslå Kungl. Maj :t att uppdraga åt bostadsstyrelsen att inkomma

med förslag till direktiv i enlighet med vad jag nu anfört.

Med hänvisning till vad sålunda uttalats uppdrog Kungl. Maj:t den 18

april 1958 åt bostadsstyrelsen att verkställa översyn av de av styrelsen

meddelade föreskrifterna angående tillämpning av gällande bestämmelser

om egnahemslån och förbättringslån samt tertiärlån och tilläggslån ävensom

att till Kungl. Maj:t inkomma med därpå grundade förslag till föreskrifter

för länsbostadsnämndernas och förmedlingsorganens liandhavande

av ifrågavarande långivning. Ärendets behandling inom styrelsen har försenats,

men styrelsen kommer inom kort att slutföra uppdraget.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

5

Vidare erinras om att 1958 års besparingsutredning i betänkande

angående besparingar inom statsverksamheten (SOU 1959:28) gjort vissa

uttalanden rörande den bostadspolitiska organisationen. Enligt utredningens

mening föreligger anledning att överväga möjligheterna att inordna

länsbostadsnämnderna i något annat länsorgan. Utredningen föreslog, att

frågan skulle upptagas till en särskild utredning, varvid även bostadsstyrelsens

ställning borde bedömas.

Departementschefen räknar med att det genom utfärdande av direktiv

till länsbostadsnämnderna rörande långivningen skall bli möjligt att begränsa

prövningen av enskilda låneärenden till en tillämpning av enkla,

allmängiltiga normer. Härigenom vidgas möjligheterna till en ytterligare

decentralisering. Det är inte uteslutet att en total utflyttning av alla låneärenden

på länsbostadsnämnderna kan genomföras.

Om det visar sig möjligt att redan för nästa budgetår genom förenkling

och förtydligande av direktiven till länsbostadsnämnderna minska de på

bostadsstyrelsen ankommande göromålen bör en däremot svarande reducering

av styrelsens personalorganisation företagas. Då det f. n. inte är

möjligt att bedöma denna fråga, föreslås det få ankomma på Kungl. Maj :t

att pröva huruvida under nästa budgetår personalorganisationen skall

kunna inskränkas. Sedan den förenämnda organisationsutredningen slutförts

torde frågan på nytt få anmälas för riksdagen.

I avbidan på resultatet av utredningen bör den av bostadsstyrelsen aktualiserade

frågan om handläggningen av ärenden rörande pensionärsbostadsbidrag

ej upptagas.

Under angivna förhållanden bör större ändringar i personalorganisationen

inte göras f. n. Det tillstyrkes dock, att på kanslibyråns kamerala

sektion inrättas en kansliskrivartjänst i Ae 10 för att möjliggöra en samordning

och rationalisering av vissa arbetsuppgifter. Samtidigt bör två

biträdestjänster i befordringsgången dras in på sektionen. I övrigt bör en

tjänst som ingenjör i Ae 15, en tjänst som expeditionsvakt i Ae 7 och en

biträdestjänst i befordringsgången utgå ur organisationen.

Såsom chefen för civildepartementet anfört vid anmälan av för flera

huvudtitlar gemensamma frågor bör en tjänst som byråingenjör i Ae 19

å byrån för teknisk-ekonomiska utredningar, sektionen för driftkostnader

och byggnadskostnadsindex, omändras till befattning som förste byråingenjör

i Ae 21. Därutöver bör en tjänst som kansliskrivare i Ae 10 å sociala

sektionen, förvaltningsavdelningen, utbytas mot en befattning som kontorsskrivare

i Ae 13.

Anslaget bör minskas med hela det belopp, som beräknats för särskilda

utgifter i samband med personalindragningar eller 75 000 kronor, varjämte

omräkningsposterna anses kunna minskas med 60 000 kronor.

Under hänvisning till vad chefen för finansdepartementet anför vid anmälan

av anslag till viss försöksverksamhet inom statsförvaltningen kan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

departementschefen ej förorda, att medel anvisas under förevarande anslag

för den av bostadsstyrelsen föreslagna försöksverksamheten med databehandlingsmaskiner.

I fråga om förslagen till ordinariesättningar tillstyrkes endast, att en

tjänst som kansliskrivare i Ae 10 å kanslibyråns kamerala sektion föres

på ordinarie stat. Antalet kontorsbiträden i Ao 5 bör i enlighet med styrelsens

förslag minskas med 8. De föreslagna extraordinariesättningarna kan

departementschefen inte biträda.

De förordade förslagen medför, inberäknat omräkningsposterna, en

ökning av medelsbehovet under anslaget med 11 700 kronor. Anslaget

upptages alltså med (4 080 500 + 11 700) 4 092 200 kronor.

Bostadsstyrelsen: Omkostnader. Departementschefen förordar en med

194 000 kronor minskad medelsanvisning till övriga expenser för eget behov

och en med 5 000 kronor ökad medelsanvisning till hyra för hålkortsmaskiner

m. m. Under posten övriga expenser för eget behov avses 17 000 kronor

för den av styrelsen berörda specialförsäkringen. Härigenom bortfaller

kontrollen av att belånade fastigheter är brandförsäkrade. Som framgår

av vad anförts vid behandlingen av bostadsstyrelsens avlöningsanslag

har departementschefen ej ansett sig böra förorda, att medel anvisas

under femte huvudtiteln för försök med elektronisk databehandlingsmaskin.

Några kostnader härför kommer sålunda inte att belasta styrelsens omkostnadsanslag.

Anslaget bör alltså å ena sidan höjas med 5 000 kronor och å andra

sidan minskas med 194 000 kronor samt upptagas med 759 000 kronor.

Länsbostadsnämnderna: Avlöningar. Departementschefen har enligt

Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallat en utredningsman med uppgift att

utreda frågor rörande den bostadspolitiska organisationen, varvid bl. a.

länsbostadsnämndernas ställning och organisation kommer att behandlas.

Departementschefen delar bostadsstyrelsens uppfattning att antalet

ledamöter i länsbostadsnämnderna bör ökas med anledning av att nämnderna

numera fått väsentligt större befattning med bostadsproduktionen

i städer och andra tätorter, ökningen bör emellertid begränsas till en ledamot

i varje nämnd. För arvoden åt nämndernas ledamöter bör på grund

härav beräknas ytterligare 17 000 kronor.

Antalet kontorsbiträden i Ao 5 bör i enlighet med styrelsens förslag

minskas med sju.

Vad departementschefen förordat medför jämte omräkningsposterna

en ökning av medelsbehovet med 188 800 kronor. Anslaget uppföres sålunda

med (4 488 000 + 188 800) 4 676 800 kronor.

Länsbostadsnämnderna: Omkostnader. Departementschefen förordar

en höjning av anslaget med 9 000 kronor, varav 4 000 kronor till bränsle,

lyse och vatten och 5 000 kronor till övriga expenser för eget behov.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

7

Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnatlslån.

I anledning av besparingsutredningens förslag angående höjning av den av

staten garanterade räntan å primär- och sekundärlan erinrar departementschefen

om att frågan om den garanterade räntans höjd vid upprepade tillfällen

varit föremål för riksdagens prövning. Åren 1955 och 1957 beslöts

vissa höjningar av denna ränta, varigenom den för hyrorna bestämmande

räntenivån höjdes med 0,5—1 %.

Syftet med räntegarantien är att förhindra att tillfälligt höga räntor på

fastighetslån driver upp hyrorna alltför kraftigt och verkar hämmande på

bostadsbyggandet. Ett av staten garanterat ränteskydd synes inte kunna

undvaras, om en jämn bostadsproduktion och en planmässig förbättring

av bostadsförhållandena eftersträvas. Ä andra sidan torde i det fall ränteläget

för fastighetslån varaktigt förändras de garanterade räntorna böra

anpassas till det nya ränteläget i den mån utvecklingen av hyror och inkomster

det medger.

Av särskild betydelse för att åstadkomma stabila ekonomiska villkor

för nyproduktionen av bostäder och en stadig förbättring av bostadsförhållandena

för olika grupper av bostadssökande är, att räntevillkoren för

nya bostadshus inte ändras utan att tvingande skäl föreligger. På grund

härav anser departementschefen i likhet med besparingsutredningen, att

en försämring av räntevillkoren för nya hus inte nu bör komma i fråga. För

nytillkommande hus bör den garanterade räntan å primärlån tills vidare

utgöra oförändrat 3,5 %.

I detta sammanhang erinras om att enligt Kungl. Maj:ts beslut den 11

december 1959 sakkunniga tillkallats med uppgift att undersöka den

framtida utvecklingen av bostadsmarknaden. En huvuduppgift för denna

utredning är att belysa bostadsefterfrågans utveckling i stort de närmaste

5 ä 10 åren och klarlägga olika bostadssökandes behov, främst barnfamiljernas

och åldringarnas. En dylik kartläggning av bostadsbehoven

bör läggas till grund för en omprövning av skilda bostadspolitiska åtgärder.

I avvaktan på att ett säkrare underlag för bedömning av skilda bostadspolitiska

åtgärder skall erhållas synes det välbetänkt att avstå från sådana

förändringar i det statliga bostadsstödet, som kan ställa särskilda grupper

av bostadssökande inför betydande ekonomiska svårigheter. En allmän och

mera avsevärd höjning av hyror och bostadskostnader för de under 1940- och 1950-talcn tillkomna bostäderna kan departementschefen därför inte

tillstyrka.

Utgifterna för staten i anledning av ränlegaranticn är betydande och

växer vid oförändrat ränteläge relativt snabbt beroende på att antalet

bostäder, som omfattas av ränteskyddet, ökar med varje ny årgång av

lägenheter. En viss jämkning av räntegarantien torde därför böra företagas.

Den garanterade räntan å primärlån är f. n. 4,5 % för lägenheter i

flerfamiljshus tillkomna 1941—1945 och för lägenheter i småhus tillkomna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

1941—1947, 4 % för hus tillkomna därefter men före 1951 samt 3,5 % för

senare tillkomna hus. En höjning av den garanterade räntan över 4,5 %

anses inte böra komma i fråga. Det erinras om att statens normalränta

f. n. utgör 4,5 %. Om ränteskyddet skall bibehållas, vilket departementschefen

i det föregående funnit motiverat, saknar det praktisk betydelse att

välja en garanterad ränta av 5 % eller annan högre procentsats. Ränteskyddet

skulle i stort sett bli illusoriskt. Hyrorna för bostadslägenheter, som tillkommit

efter 1953, ligger bl. a. på grund av riksdagens beslut 1957 och

1959 om återkrav av beviljade tilläggslån högre än hyrorna för lägenheter

tillkomna i slutet av 1940-talet och början av 1950-talet.

Med hänsyn till det anförda kan departementschefen inte tillstyrka

besparingsutredningens förslag om en allmän höjning av den garanterade

räntan med 0,5 å 1 %. Departementschefen anser att en höjning av räntan

bör komma i fråga endast för sådana hus, som tillkommit med stöd av

1946 och 1948 års tertiärlånekungörelser och 1948 års egnahemslånekungörelse

och som färdigställts före 1953. Den garanterade räntan för lån i

dylika hus bör höjas med 0,5 %. Den på grund av en dylik höjning av

den garanterade räntan beräknade hyresökningen motsvarar ca 3 % på

utgående hyror. Höjningen avser i huvudsak flerfamiljshus tillkomna

under åren 1946—1952 och småhus uppförda under åren 1948—1952.

Som en följd av den föreslagna ändringen blir den garanterade räntan

4,5 % för hus färdigställda före 1951, 4 % för hus färdigställda 1951 och

1952 samt 3,5 % för senare tillkomna hus. Vid godtagande av detta förslag

kan utgifterna för ränteeftergifter beräknas minska med 10 000 000

kronor för helt budgetår.

Ifrågavarande ändring av den garanterade räntan bör avse räntor å primär-

och sekundärlån, som hänför sig till tiden fr. o. m. den 1 januari 1960.

På grund av eftersläpning i tillgodoförandet av ränteeftergifter blir besparingen

nästa budgetår 5 000 000 kronor.

Räntebidrag (ränteeftergift) kan beviljas för bostadshus, som finansieras

utan hjälp av statligt lån, på villkor bl. a. att lägenhetsytan till minst 75 %

upptages av bostäder. Enligt vad som framkommit är det önskvärt att bestämmelsen

ändras så, att — i överensstämmelse med vad som gäller för

tertiärlån — räntebidrag kan beviljas om lägenhetsytan till minst 50 % upptages

av bostäder. Departementschefen förordar ifrågavarande ändring.

Mot bostadsstyrelsens beräkning av anslaget till kapitalmedelsförluster

och ränteeftergifter för nästa budgetår har departementschefen i övrigt

ingen erinran och beräknar därför anslagsbehovet för nästa budgetår till

(185 000 000 — 5 000 000) 180 000 000 kronor.

Bostadsrabatter. Från anslaget bestrides utgifterna för familjebostadsbidrag

och statsbidrag till pensionärslägenheter, s. k. pensionärsbostadsbidrag.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

9

Enligt kungörelsen om familjebostadsbidrag (SFS 1957:358) utgår

sådant bidrag fr. o. m. kalendermånaden näst efter den under vilken gällande

villkor blivit uppfyllda, dock först fr. o. m. den månad under vilken

ansökningen om bidrag inkom till förmedlingsorganet. Denna retroaktivitetsbestämmelse

har, framhåller bostadsstyrelsen, visat sig vara alltför

snäv och leda till förluster för de bidragssökande. Så kan bli fallet om en

bidragssökande, som flyttar från en bidragsberättigad lägenhet till en

annan dylik lägenhet, dröjer med att inge ny ansökan till efter utgången

av den kalendermånad som följer efter månaden för flyttningen. Retroaktivitetsregeln

medför här dels att det blir ett uppehåll i bidragsgivningen

och dels att bidraget i den nya lägenheten inte kan betraktas som ett fortlöpande

bidrag, varför ansökningen kan ge anledning till en omprövning

av samtliga förutsättningar för bidrag, vilket kan resultera i avslag. Likaså

kommer tiden när bidrag börjar löpa att med den nuvarande retroaktivitetsbestämmelsen

i stor utsträckning bli beroende av tillfälligheter såsom tidpunkten

för förmedlingsorganets beslut i ärendet.

Styrelsen föreslår därför den ändringen av nu gällande retroaktivitetsregel,

att familjebostadsbidrag skall få utgå för det kvartal under vilket

ansökan om bidrag inkommer och för de två föregående kvartalen, om de

materiella förutsättningarna för bidrag har förelegat under den tiden.

Bostadsstyrelsen har anfört, att antalet hushåll "med bidrag vid årsskiftet

1958/59 var 117 200 mot 119 400 vid årsskiftet 1957/58. Antalet hushåll,

för vilka bidraget börjat löpa under år 1958, uppgick till 34100

medan antalet hushåll, för vilka bidraget upphört, uppgick till 36 300. Av

de hushåll, för vilka bidraget upphört under 1958, har flertalet eller 29 800

förlorat rätten till bidrag vid den årligen återkommande inkomstprövningen.

Nedgången i antalet hushåll under år 1958 avspeglas i utgifterna för

bidragsgivningen under budgetåret 1958/59. Utgifterna uppgick till ca

103 971 000 kronor mot ca 106 418 000 kronor under budgetåret 1957/58.

Styrelsen erinrar om att inkomststrecken för erhållande av bidrag kommer

att överlag höjas med 1 000 kronor fr. o. m. den 1 januari 1960. Beräkningen

av nettoutgifterna för bidragsgivningen under innevarande och

nästföljande budgetår måste av olika skäl bli mycket osäker. Styrelsen

räknar emellertid med att antalet nya bidrag, som börjar löpa under år

1959, kommer att bli ungefär lika stort som under år 1958 medan antalet

bidrag, som kommer att upphöra vid utgången av 1959, på grund av inkomststreckens

höjning kommer att bli betydligt mindre än föregående år.

Nettoökningen i antalet hushåll med bidrag uppskattas till ca 20 000.

Nettoutgifterna under budgetåret 1959/60 beräknas stiga med 15 000 000

kronor till 120 000 000 kronor.

Under år 1960 kan antalet nya bidrag antagas bli något större än under

år 1959 på grund av höjningen av inkomststrecken. Å andra sidan måste

vid en fortskridande inkomsthöjning och oförändrade inkomststreck av
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

gången av hushåll med bidrag bli större under år 1960 än under år 1959.

Nettoökningen i antalet hushåll med bidrag antages uppgå till ca 10 000.

Utgiftsökningen under budgetåret 1960/61 skulle därvid uppgå till inemot

10 000 000 kronor och totalutgifterna till ca 130 000 000 kronor.

I pensionärsbostadsbidrag utbetalades under budgetåret 1958/59 ca 572 000

kronor avseende budgetåret dessförinnan. Med hänsyn till utvidgningen

av bidragsgivningen från den 1 januari 1959 och bortfallet av det särskilda

stödet till pensionärshem från samma dag räknar styrelsen med att bidrag

avseende budgetåret 1958/59 kommer att beviljas för ca 7 000 lägenheter

med ett belopp av 1 000 000 kronor. Sistnämnda belopp kommer att utbetalas

under budgetåret 1959/60. Under nyssnämnda budgetår kommer sannolikt

ökningen av antalet bidragsberättigade lägenheter att av förut angivna skäl

bli av storleksordningen 3 000. Styrelsen beräknar utgifterna under budgetåret

1960/61 (avseende budgetåret 1959/60) till 1 500 000 kronor. Osäkerhetsmarginalen

i beräkningen av utgifterna för familjebostadsbidrag är

emellertid så stor, att det saknar mening att justera det för sådana utgifter

beräknade beloppet med hänsyn till utbetalningen av pensionärsbostadsbidrag.

För budgetåret 1960/61 beräknar styrelsen sålunda anslagsbehovet till

130 000 000 kronor.

Departementschefen berör först bostadsstyrelsens förslag om ändrade

bestämmelser om retroaktiva familj ebostadsbidrag och erinrar om att enligt

kungörelsen 1948:547 om familj ebostadsbidrag och bränslebidrag familjebostadsbidrag

kunde utgå från kvartalet närmast efter det gällande villkor

blivit uppfyllda, dock ej för kvartal som gått till ända mer än ett år innan

ansökan om bidrag inkom till förmedlingsorganet. På förslag av bostadspolitiska

utredningen (SOU 1956:40) infördes i 1957 års kungörelse om

familjebostadsbidrag en kortare retroaktivitetstid. Enligt sistnämnda kungörelse

utgår bidrag fr. o. m. kalendermånaden närmast efter den, under

vilken villkoren i fråga om barnantal och lägenhetens standard blivit uppfyllda,

dock först fr. o. m. den månad under vilken ansökningen om bidrag

inkom till förmedlingsorganet.

De skäl för en jämkning av föreskriften angående beviljande av familjebostadsbidrag

för förfluten tid, som bostadsstyrelsen anfört, godtages av

departementschefen som tillstyrker styrelsens förslag. Den nya bestämmelsen

bör träda i kraft den 1 juli 1960. Det bör få ankomma på Kungl.

Maj :t att meddela de övergångsbestämmelser, som kan befinnas erforderliga.

Bostadsstyrelsen har, under framhållande av att beräkningen av utgifterna

för bidragsgivningen av olika skäl måste bli mycket osäker, uppskattat

anslagsbehovet för nästa budgetår till 130 000 000 kronor. Beräkningen

godtages.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

11

Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet. Från detta anslag bestrides

utgifterna för förbättringslån i den mån de är ränte- och amorteringsfria,

statsbidrag till fiskarbostäder, förvaltningsbidrag till förmedlare

av bostadsegnaliemslån samt sådana bidrag till invalidbostäder, som

beviljas i samband med förbättringslån. Vid utgången av budgetåret

1958/59 fanns å anslaget en reservation av 35 243 834 kronor.

Länsbostadsnämnden i Norrbottens län har inkommit med förslag till

åtgärder för underlättande av samernas bostadsförsörjning. Förslaget går

ut på att koncentrera de nu splittrade statliga stödåtgärderna till nybyggnad

och upprustning av samernas permanenta bostäder till egnahems- och

förbättringslångivningen.

Bostadsstyrelsen har anfört, att 9 026 ansökningar om förbättringslån

inkom under budgetåret 1958/59 mot 9 095 ansökningar under budgetåret

1957/58. Under budgetåret 1958/59 meddelades 7 477 belut om lån jämfört

med 7 497 under nästföregående budgetår. Det beviljade beloppet uppgick

till 41 015 166 kronor, varav 24 993 145 kronor utgjorde räntefria lån. Det

genomsnittliga räntefria beloppet per beslut ökade från 3 131 kronor till

3 343 kronor eller med 3 %. Under budgetåret 1958/59 disponerades för

räntefria förbättringslån totalt 22 716 555 kronor (beviljade lån med avdrag

för återtagna lån). Jämfört med föregående budgetår har beloppet

ökat med 7 %. Den försöksbetonade förbättringslångivningen avseende hus

med tre eller flera lägenheter, som inleddes under budgetåret 1954/55, har

hittills haft ringa omfattning. Under budgetåret 1958/59 disponerades

för statsbidrag till fiskarbostäder 37 900 kronor och för förvaltningsbidrag

66 547 kronor. Under budgetåret disponerades sålunda tillhopa 22 821 002

kronor. Då det disponibla beloppet för budgetåret 1958/59 uppgick till i

runt tal 28 690 000 kronor kvarstod alltså ett odisponerat belopp av ca

5 870 000 kronor.

Styrelsen erinrar om att 1958 års riksdag anvisade 22 000 000 kronor

för verksamheten under budgetåret 1958/59. Detta belopp jämte ett vid

ingången av budgetåret odisponerat belopp utnyttjade styrelsen så, att

23 000 000 kronor fördelades på länsbostadsnämnderna för beslut om

räntefria förbättringslån och statsbidrag till fiskarbostäder. I statsverkspropositionen

1959 beräknade emellertid departementschefen, att endast

20 000 000 kronor skulle komma att disponeras för de med anslaget avsedda

ändamålen. Medelsbehovet för budgetåret 1959/60 beräknades

under antagande av att ett odisponcrat belopp av ca 7 000 000 kronor

skulle föreligga vid ingången av nämnda budgetår. Trots att styrelsen hos

länsbostadsnämnderna anhållit om största möjliga återhållsamhet beträffande

lån- och bidragsgivningen under återstoden av budgetåret har förbrukningen

uppgått till drygt 22 700 000 kronor. Inberäknat det för budgetåret

anvisade anslaget förfogar styrelsen över ett belopp av (5 870 000 +

13 000 000) 18 870 000 kronor för verksamheten under budgetåret 1959/60.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

Beträffande medelsbehovet för innevarande och nästa budgetår har

styrelsen anfört, att länsbostadsnämnderna beräknat medelsbehovet för

räntefria förbättringslån under budgetåret 1959/60 till 31 735 000 kronor

och under budgetåret 1960/61 till 30 775 000 kronor. En jämförelse mellan

långivningen avseende dylika lån under andra halvåret 1958 resp. första

halvåret 1959, då de nya lånebestämmelserna trätt i kraft, visar en ökning

av beloppet av de räntefria, stående delarna från 3 183 kronor till 3 356

kronor eller med ca 5 % per beslut. Det är enligt styrelsens uppfattning

för tidigt att av detta siffermaterial dra några bestämda slutsatser om

vilken höjning av beloppen, som de nya bestämmelserna om förbättringslån

kommer att innebära. Siffrorna visar i varje fall, att de nya bestämmelserna

inte medfört en minskning av genomsnittsbeloppet. Reduktionen

av maximibeloppet för räntefritt stående förbättringslån till i allmänhet

4 000 kronor påverkar visserligen genomsnittsbeloppet i minskande

riktning men effekten härav synes inte bli större än att den

mer än väl uppvägs av det högre maximibelopp, som numera gäller för

vissa låntagargrupper. Under hänvisning till det anförda vidhåller styrelsen

sin under föregående år gjorda beräkning av långivningen avseende

räntefria förbättringslån, vilken beräkning innebär, att 25 000 000 kronor

beviljas under budgetåret 1959/60. I detta belopp beräknas ingå bidragsgivningen

avseende sådana invalidbostäder som åtnjuter bidrag i samband

med förbättringslån. Statsbidrag till fiskarbostäder beräknas i enlighet

med nämndernas förslag komma att beviljas med 65 000 kronor under

budgetåret 1959/60 och med 55 000 kronor under budgetåret 1960/61.

Styrelsen beräknar vidare, att ett belopp av högst 64 000 kronor kommer

att utbetalas till förvaltare av bostadsegnahemslån under budgetåret 1959/60

och 62 000 kronor under budgetåret 1960/61.

Anslagsbehovet för budgetåret 1959/60 beräknar styrelsen sålunda till

(25 000 000 + 65 000 + 64 000 — 5 870 000) i runt tal 19 000 000 kronor.

Då anslag anvisats med 13 000 000 kronor erfordras ett anslag å tilläggsstat

med 6 000 000 kronor.

Styrelsen beräknar vidare, att långivningen avseende räntefria förbättringslån

kommer att uppgå till 25 000 000 kronor under budgetåret 1960/61.

Departementschefen upptager till en början samernas bostadsfråga till

behandling och anför härom följande.

Under de senaste åren har frågan om att förhjälpa samerna — inte

minst de renskötande samerna — till goda och för dem ändamålsenliga

bostäder alltmer uppmärksammats. Jag vill erinra om den höjning av

räntefritt stående förbättringslån för nybyggnad och upprustning av bostäder

åt samer, som 1958 års riksdag besiutade. De berörda kommunerna

har i växande utsträckning på olika sätt främjat samernas bostadsförsörjning

En ganska betydande nybyggnadsverksamhet för samernas behov har

också kommit till stånd under senare tid. Såsom ett hinder för en utvidgning

av verksamheten har angivits, att statens stöd är splittrat och att

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50 dr 1960 13

det administrativa förfarandet vid ansökan om lån och bidrag är alltför

tungrott och tidskrävande.

Det förut återgivna förslaget angående bostäder åt samerna, som framlagts

av länsbostadsnämnden i Norrbottens län, tar i första hand sikte på

en förenkling och ett förtydligande av gällande bestämmelser om statligt

stöd för nybyggnad och upprustning av bostäder åt samerna. Statens

finansiella stöd för förbättring av samernas permanenta bostäder skall

enligt förslaget ges i form av egnahems- och förbättringslån. Långivningen

skall handhas av länsbostadsnämnderna. Förslaget har tillstyrkts av remissorganen.

Det synes erbjuda väsentliga förenklingar och förbättringar

av det statliga stödet. Jag anser därför att förslaget kan läggas till grund

för en omprövning av åtgärderna på förevarande område.

Det må erinras om att den långivning, varom här är fråga, i vad det

gäller de renskötande samerna tar sikte på den fasta familjebostaden, det

s. k. huvudvistet. De renskötande samerna har därutöver behov av enklare

bostäder vid höst-, vår- och sommarvistena. De byggnader det i

detta senare fall gäller får närmast betraktas som till renskötseln hörande

driftbyggnader. Behovet av dylika byggnader och därmed sammanhängande

ekonomiska frågor får bedömas på grundval av överväganden om rennäringens

utveckling och kan inte omfattas av den långivning, som skall

handhas av länsbostadsnämnderna.

De av länsbostadsnämnden i Norrbottens län omnämnda bostadstyperna,

vilka praktiskt prövats i viss utsträckning, synes erbjuda en god utgångspunkt

för den fortsatta produktionen av bostäder för samernas behov.

Det kan antagas att bostäder av olika storlek och typ krävs för att samernas

behov skall bli tillgodosedda. Att permanenta bostäder åt samerna såvitt

möjligt bör uppföras i anslutning till befintlig bebyggelse finner jag

naturligt. Beaktas bör emellertid också att det i särskilda fall kan befinnas

nödvändigt att bostaden förlägges mera avsides, därför att eljest förbindelsen

med renbetesområden blir ogynnsam.

Vad kapitalsubventionens storlek beträffar godtar jag länsbostadsnämndens

förslag. Den räntefria stående delen av förbättringslån bör alltså

kunna ökas med 2 000 kronor, varigenom den nuvarande rotvärdesersättningen

kan slopas. De omständigheter, som föranlett nämnden förorda att

bidraget vid behov skall kunna ökas med 5 000 kronor i fråga om bostadsbyggande

inom Karesuando kommun, finner jag beaktansvärda. Jag tillstyrker

förslaget.

Beträffande frågan om säkerheten för utlämnade lån, som rör de fall

där inteckningssäkerhet inte kan ställas, kan det antas att sådana fall

blir sällsynta. Länsstyrelsen i Norrbottens län har sålunda framhållit att

anledning att vägra renskötande same att förvärva mark för bostadsbyggnad

ovanför odlingsgränsen knappast torde föreligga, under förutsättning

att garantier skapas för att marken förbehålles dylik lapp. I de fall,

där försäljning av mark inte kan eller bör komma i fråga, måste emellertid

nyttjanderättsformen tillämpas. Då inteckningssäkerhet i sådana fall inte

kan ställas blir det nödvändigt att utnyttja det senast av 1955 års riksdag

givna bemyndigandet att utlämna lån utan hinder av egnahemslånekungörelsens

stadganden om säkerhet för lån. Länsbostadsnämnden bar för

dylika fall lagt fram förslag till föreskrifter i upplåtelsekontrakt mellan

nyttjanderättshavaren—låntagaren och länsstyrelsen resp. mellan låntagaren

och länsbostadsnämnden. Syftet torde närmast vara att göra det möjligt

för länsbostadsnämnden att ingripa när låntagare, vars ekonomiska

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

förhållanden är tillfredsställande, inte inom föreskriven tid erlägger ränta

och amortering på beviljat bostadslån. Jag förutsätter att en låntagare,

som tillfälligt och utan eget förvållande råkar i ekonomiska svårigheter

t. ex. på grund av sjukdom, får ekonomisk hjälp i vederbörlig ordning,

så att han kan fullgöra de med lånet förbundna åtagandena. Med denna

erinran finner jag länsbostadsnämndens förslag böra läggas till grund för

föreskrifter i ämnet. Föreskrifterna torde få utfärdas av Kungl. Maj :t.

I detta sammanhang beröres frågan om avskrivning av räntefritt stående

förbättringslån vid ägarskifte.

I 22 § kungörelsen 1957:359 om egnahemslån in. m. meddelas föreskrifter

om vad som är att iakttaga då förbättringslån beviljats och fastigheten

sedermera övergår till ny ägare eller tomträtten till ny innehavare.

Bifalles därvid ansökning om övertagande av förbättringslån, skall enligt

bestämmelserna i andra stycket en tiondel av lånet i vad det är räntefritt

och stående avskrivas för varje helt år som förflutit sedan lånet utbetalades,

såvida ej särskilda skäl föreligga häremot.

Bakgrunden till denna bestämmelse om avskrivning har redovisats i

propositionen 1952: 128. Det har ansetts rimligt, att förbättringslån, som

beviljas utan rånte- och ainorteringsskyldighet, efter hand betraktas som

förbrukat av låntagaren på i princip samma sätt som om denne i stället

åtnjutit ett löpande bidrag för att minska sina bostadskostnader. Staten

borde då inte göra anspråk på återbetalning av sådan förbrukad del av

lånet.

Många låntagare betraktar emellertid det räntefria stående förbättringslånet

som ett bidrag. De försummar därför att vid försäljningen föra över

betalningsskyldigheten på köparen och därmed förmå denne att ansöka om

övertagande. Ingår i lånet inte någon amorteringsdel kommer försäljningen

sällan till det lånebeviljande organets kännedom, men när så sker måste

hela subventionsbeloppet återkrävas, eftersom i lånebestämmelserna avskrivningsmöjligheten

är sammankopplad med frågan om övertagande av

lånet.

Bostadsstyrelsen har överlämnat en promemoria med förslag till

ändring av de nuvarande bestämmelserna om avskrivning av det räntefria

stående förbättringslånet. Styrelsen föreslår, att 22 § andra stycket

egnahemslånekungörelsen utformas på sådant sätt, att där omförmäld avskrivning

av räntefritt stående förbättringslån eller av sådan lånedel

må efter sedvanlig prövning av omständigheterna i ärendet kunna verkställas

i samband med ägarskifte även om ansökning inte föreligger av

den nya ägaren om övertagande av förbättringslånet.

Departementschefen har ingen erinran mot styrelsens förslag.

Vad angår bostadsstyrelsens förslag till medelsanvisning för nästa

budgetår erinras om de ändringar i bestämmelserna om förbättringslån,

som ägde rum under år 1959. I föregående års statsverksproposition

(V ht 1959 s. 187) anfördes, att det — innan erfarenhet vunnits av de nya

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

15

lånevillkoren — syntes ligga närmast till hands att räkna med en minskning

av medelsbehovet i jämförelse med närmast föregående budgetår.

Med anledning härav beräknade departementschefen, att ett disponibelt

belopp av omkring 20 000 000 kronor skulle erfordras för de med anslaget

avsedda ändamålen. Det av bostadsstyrelsen lämnade siffermaterialet tyder

emellertid på en viss ökning av långivningen. Med hänsyn härtill förordar

departementschefen, att 22 000 000 disponeras för långivningen avseende

räntefria förbättringslån under nästa budgetår. Anslaget bör uppföras

med samma belopp. Övriga utgifter, som skall bestridas från ifrågavarande

anslag, anses inte böra föranleda en uppräkning av beloppet.

Bidrag till inrättande av pensionärshem. Bestämmelserna om statsbidrag

till anordnande av pensionärshem upphörde att gälla med utgången

av år 1958. För pensionärshem kan i stället beviljas dels tertiärlån på

vanliga grunder, dels ett löpande pensionärsbostadsbidrag. Bostadsstyrelsen

har hemställt, att anslag för innevarande och nästa budgetår anvisas

med belopp motsvarande summan av samtliga kvarvarande beviljade bidrag.

Detta skulle emellertid innebära en avsevärd höjning av medelsanvisningen.

Departementschefen kan inte tillstyrka anslag på tilläggsstat

för innevarande budgetår och förordar för nästa budgetår anslag med

oförändrat belopp eller 10 000 000 kronor.

Bidrag till viss upplysningsverksamhet rörande byggnadstekniska frågor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 25 000 kronor. Vid utgången

av budgetåret 1958/59 fanns å anslaget en reservation av 42 759

kronor.

Bostadsstyrelsen har anfört, att utgifterna under budgetåret 1958/59

avsåg kostnader för dels omtryckning av den s. k. egnahemsbyggarkursen

och dels tryckning av en utredning rörande gruppbyggande av småhus.

Under innevarande budgetår beräknas anslaget bl. a. komma att disponeras

för omtryckning av broschyrerna God Bostad (med komplement) och Trätakstolar

till bostadshus, för tryckning av en omarbetad upplaga av broschyren

Värmeinstallationer i småhus samt för ytterligare kostnader för

tryckning av utredningen rörande gruppbyggande av småhus. Kostnaderna

för angivna ändamål beräknas till sammanlagt ca 30 000 kronor.

Därutöver kan under budgetåret tillkomma utgifter för ändamål, som

ännu inte kan förutses.

För budgetåret 1960/G1 beräknar styrelsen anslagsbehovet till oförändrat

belopp eller 25 000 kronor.

Departementschefen förordar, med hänsyn till den betydande reservationen

å anslaget, att anslaget för nästa budgetår uppföres endast med ett

formellt belopp av 100 kronor.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 50 är 1900

1960 års bostadsräkning. Under rubriken Förberedelser till en bostadsräkning

har lör budgetåret 1959/61) anvisats ett reservationsanslag av

300 000 kronor.

Bostadsstyrelsen har erinrat, att styrelsen i augusti 1958 lade fram förslag

beträffande huvuddragen i en bostadsräkningsplan (jfr V ht 1959, s.

189—192) samt att Kungl. Maj:t genom beslut den 30 juni 1959 uppdragit

åt styrelsen att lägga fram förslag till plan för bostadsräkningen.

Styrelsen anför, att under budgetåret 1958/59 förberedelsearbetet för en

allmän bostadsräkning bedrivits under fortsatt kontakt med intresserade

parter och de myndigheter som kommer att heröras av bostadsräkningens

genomförande. Beträffande samordningen med folkräkningen har styrelsen

haft fortlöpande kontakt med statistiska centralbyrån. Tillsammans

med statistiska centralbyrån har styrelsen haft samråd med representanter

för Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund beträffande

den lokala granskningen av materialet till folk- och bostadsräkningarna

och med experter beträffande upplysningsverksamheten i samband

med de båda räkningarna.

Styrelsen redovisar härefter sina synpunkter på behovet av en bostadsräkning

och anför därvid i huvudsak följande.

Bostadsräkningar och bostadsundersökningar av olika typer och omfattning

har under 1900-talet företagits vid skdda tillfällen. Dylika undersökningar

har betraktats som en viktig gren av den fortlöpande socialstatistiken.

De behövs allt framgent, och detta behov är större än tidigare

på grund av statens och kommunernas numera mycket omfattande åtgärder

för att främja en förbättring av bostadsförsörjningen och en mera

planmässig bebyggelse. Det är sålunda angeläget att med vissa tidsintervaller

erhålla uppgifter, som belyser bostads- och boendeförhållandena,

ger underlag för en analys av de bostadspolitiska åtgärdernas resultat och

kan läggas till grund för planeringen av den fortsatta bebyggelsen och den

framtida bostadsförsörjningen.

Den senaste allmänna bostadsräkningen företogs år 1945. En mycket

grov bild av bostadsbeståndets nuvarande storlek och sammansättning

skulle man möjligen kunna få genom att framskriva uppgifterna i 1945

års räkning med hjälp av den fortlöpande bostadsbyggnadsstatistiken.

Denna bild måste emellertid bli mycket otillfredsställande, då den löpande

statistiken icke återspeglar den omfattande ombyggnads- och förbättringsverksamhet

som har ägt ruin icke minst på landsbygden. Ej heller ger

den löpande statistiken några uppgifter om den säkerligen betydande avgången

ur bostadsbeståndet till följd av att bostadslägenheter utnyttjas

för annat än bostadsändamål och till följd av att framför allt på landsbygden

belägna bostäder överges. 1 själva verket torde en betydande förändring

av bostadsbeståndet ha ägt rum, om vilken man f. n. saknar statistisk

information. Härtill måste läggas att det icke finns någon möjlighet

att framskriva uppgifter om hushållen och boendeförhållandena. Även

i detta avseende har betydande förändringar ägt rum sedan år 1945. Aktuella

uppgifter om trångboddheten och boendeförhållandena i övrigt finns

därför f. n. endast beträffande det fåtal kommuner som har företagit egna

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

17

bostadsräkningar och bostadsundersökningar under de senaste åren. Med

hänsyn till bristerna i förefintlig statistisk information framstår en ny bostadsundersökning

som oundgänglig.

För bedrivande av en rationell statlig bostadspolitik vore det möjligen

tillräckligt med en viss översiktlig kännedom om bostads- och hushållsbeståndet

samt boendeförhållandena i riket som helhet och i tätorter och

landsbygd tagna var för sig. Dessa uppgifter skulle kunna inhämtas genom

en urvalsundersökning. För den kommunala planeringen av bostadsförsörjningen

och samhällsplaneringen erfordras däremot uppgifter för

små geografiska enheter. För att man skall erhålla sådana uppgifter krävs

en total bostadsräkning. Den information som erhålles genom en bostadsräkning

kommer att vara värdefull även i ett flertal andra sammanhang.

Beträffande bostadsräkningens omfattning anför styrelsen, att ett stort

antal önskemål framförts beträffande bostadsräkningsprogrammet. Styrelsen

har emellertid såväl med hänsyn till kostnaderna som till kvaliteten

på de data som insamlas ansett det nödvändigt att hårt begränsa antalet

uppgifter till de för bostadsräkningens syfte väsentliga frågeställningarna.

Som exempel på de önskemål som ej tillgodoseis genom den i det

följande framlagda planen nämnes undersökningar av saneringsbehovet,

redovisning av sommarstugor och liknande, uppgifter om lägenhetsytor,

uppgifter som gör det möjligt att beräkna bostadsbeståndets värde, uppgifter

om standarden för statsbelånade resp. icke statsbelånade hus, uppgifter

som är nödvändiga för utrymningsplanläggningen m. fl.

Styrelsen diskuterar särskilt frågan huruvida en total hyresräkning skall

ingå i planen för bostadsräkningen, önskemål härom har, konstaterar

styrelsen, framförts från flera håll, bl. a. av statens hyresråd. Med hänsyn

till önskvärdheten av att samordna bostadsräkningen med folkräkningen

anser styrelsen det emellertid nödvändigt, att uppgifterna om bostäderna

är få och enkla. Av detta skäl är det enligt styrelsens uppfattning

omöjligt att kombinera bostadsräkningen med en allmän hyresräkning.

Då vidare en total hyresräkning bör kunna begränsas till orter där

en hyresmarknad förekommer och ur hyresräkningen synes kunna uteslutas

egnahem, bostadsföreningar m. m., skulle en total hyresräkning hänföra

sig till mindre än halva bostadsbeståndet. Av de anförda skälen synes

det styrelsen motiverat, att en hyresräkning företages fristående från folkräkningen.

För belysning av tillförlitligheten av de lämnade uppgifterna och för

insamling av vissa kompletterande uppgifter bör en intervjuundersökning

utföras i omedelbar anslutning till den totala räkningen. Vidare bör särskilda

specialundersökningar företagas bl. a. för studium av relationen

hyra/inkomst och bostadsefterfrågan. Med hänsyn till förefintliga personalresurser

har det ännu inte varit möjligt alt påbörja utarbetandet av

program för specialundersökningarna. Styrelsen kan därför inte nu lägga

fram någon plan för dessa undersökningar, till vilken statsmakterna skulle

kunna ta ställning samtidigt som till bostadsräkningen.

2—360 oo Bihang till riksdagens protokoll 1960. 6 samt. Nr 50

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 50 är 1960

Styrelsen anför vidare, att bostadsräkningen skall redovisa uppgifter ej

endast om bostäderna utan även om folkmängden och hushållen efter deras

boendeförhållanden. Bostadsbeskrivningen bör begränsas till bostadslägenheter

och såväl bebodda som obebodda lägenheter bör redovisas. De uppgifter

som insamlas beträffande bostäderna bör hänföra sig till fastigheterna,

husen och de enskilda bostadslägenheterna. Utöver nödvändiga

identifieringsdata och bestämning av husens belägenhet bör bl. a. följande

uppgifter inhämtas: beträffande fastigheterna fastighetstypen (jordbruksfastighet

— annan fastighet), beträffande husen antalet lägenheter, huruvida

mer än halva huset användes för annat än bostadsändamål, huruvida

huset ingår i radhusbebyggelse, byggnadsår ävensom, för flerfamiljshus,

antal våningar, trappuppgångar och förekomst av hiss, beträffande bostadslägenheterna

upplåtelseform, antal bostadsrum, förekomsten (i lägenheten

eller huset) av vattenledning, avlopp m. fl. sanitära anordningar samt

beträffande de i husen boende personerna, deras kön, födelseår och civilstånd.

Vid utarbetandet av uppgifterna om fastigheterna och husen bör

till skillnad från indelningen vid 1945 års bostadsräkning lägenheter på

jordbruksfastighet redovisas som en särskild grupp.

Styrelsen behandlar därefter frågan om bostadsräkningens genomförande

och föreslår, att genomförandet av densamma uppdrages åt styrelsen.

Departementschefen delar bostadsstyrelsens synpunkter på behovet av

en bostadsräkning och dess motivering för att den grundläggande räkningen

skall vara total, d. v. s. uppgifter skall inhämtas om alla bostäder.

Den av styrelsen framlagda planen för bostadsräkningen anses kunna

i huvudsak godtagas. Som styrelsen framhållit, är bostadsräkningen emellertid

ännu inte planlagd i detalj. Planen måste därför betraktas som preliminär.

De närmare riktlinjerna för bostadsräkningens utförande föreslås

få slutligt prövas i samband med att Kungl. Maj :t fastställer plan för

densamma.

De totala kostnaderna för bostadsräkningen har av styrelsen preliminärt

uppskattats till 6 500 000 kronor. Styrelsen räknar emellertid med att en

revision av bearbetningsplanen skall medföra kostnadsreduktioner. Departementschefen

understryker angelägenheten av att alla möjligheter till

besparingar vid arbetets utförande beaktas.

Bostadsstyrelsens beräkning av medelsbehovet för nästa budgetår biträdes.

Den föreslagna personalorganisationen och kostnaderna i övrigt

bör emellertid prövas i samband med att Kungl. Maj :t fastställer plan för

bostadsräkningen.

Departementschefen har inhämtat, att chefen för finansdepartementet

har för avsikt att senare föreslå Kungl. Maj :t att i särskild proposition

anmäla förslag rörande den medverkan från kommunernas sida, som kan

finnas erforderlig i samband med granskningen av de uppgifter som lämnats

till 1960 års folk- och bostadsräkningar.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

19

Den reservation som vid innevarande budgetårs utgång kan finnas å

anslaget Förberedelser till en bostadsräkning bör tillgodoföras förevarande

anslag. Departementschefen förordar en medelsanvisning till 1960 års bostadsräkning

för nästa budgetår av 2 400 000 kronor.

Kapitalbudgeten

Lånefonden för bostadsbyggande. Från fonden, till vilken medel anvisas

endast i den mån så erfordras för utbetalning av beviljade lån, utlämnas

tertiärlån till flerfamiljshus samt räntebärande egnahemslån och förbättringslån.

För varje budgetår fastställes en ram för långivningen. För innevarande

budgetår har anslaget till fonden uppförts med 700 000 000 kronor.

Bostadsstyrelsen har överlämnat fem promemorior med förslag till vissa

författningsändringar m. m.

Länsbostadsnämnden i Västernorrlands län har gjort framställning om

bemyndigande för nämnden att vid beviljande av egnahems- och förbättringslån

till befolkningen i Trysunda fiskeläge i Nätra kommun göra eftergifter

i fråga om kravet på säkerhet m. m.

I anledning av att bostadsstyrelsen föreslagit att såsom villkor för egnahemslån

ej längre skall föreskrivas att lägenhetsytan får utgöra högst

125 m2 anför departementschefen följande.

Ifrågavarande lånevillkor har motiverats av att med egnahemslånet är

förbundna avsevärda subventioner i form av låg ränta på det statliga lånet,

rånte- och amorteringsfrihet beträffande 4 000 kronor av lånet samt ränteeftergift.

Dessa låneförmåner har ansetts böra i första hand förbehållas

dem som väljer ett hus av ordinär storlek. I det följande kommer jag att

föreslå, att i fråga om egnahemslån, som beviljas fr. o. m. nästa budgetår,

den räntefria stående delen skall slopas. De med det statliga lånet förknippade

förmånerna blir ändock, så länge nuvarande ränteläge består,

betydande. Det synes därför tveksamt, huruvida de som uppför stora egnahem

och får förutsättas ha god ekonomi skall komma i åtnjutande av de

förmåner egnahemslånet erbjuder. Vad bostadsstyrelsen anfört beträffande

svårigheterna att rättvist tillämpa bestämmelsen om maximiyta anser jag

visserligen tala för att bestämmelsen slopas. Jag är emellertid inte beredd

att nu tillstyrka styrelsens förslag. Innan förslaget godtages bör undersökas

huruvida syftet med föreskriften kan tillgodoses på ett enklare sätt

därigenom att vissa ändringar företages i villkoren för egnahemslån.

Bostadsstyrelsens förslag angående belåning av sådana garage och biluppställningsplatser

på särskild fastighet, som är avsedda att betjäna en

grupp av småhus, innebär att självständig belåning av dylika garage och

biluppställningsplatser skall kunna medges inom ramen för de av Kungl.

Maj :t fastställda belåningsvärdena. Jag tillstyrker förslaget.

Mot styrelsens förslag alt långivningen för dels utbyte av galvaniserade

rör mot kopparrör i flerfamiljshus, dels färdigställande av skyddsrum

skall upphöra har jag intet att erinra.

F. n. gäller att för hus, som till övervägande del innehåller andra utrymmen

än för bostadsändamål, tertiärlån kan beviljas endast etter medgivande

av Kungl. Maj:t. Antalet dylika dispensärenden är relativt litet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

Bostadsstyrelsen har föreslagit en utvidgning av långivningen beträffande

affärer, kontor, garage m. in. Parkeringsutredningen har nyligen framlagt

förslag angående väsentligt utökad belåning av bl. a. garage. Jag är

inte beredd att förorda en uppmjukning av bestämmelserna om belåning

av butiker, kontor, garage m. m. inom bostadslångivningens ram. En närmare

undersökning av ifrågavarande byggnadsbehov erfordras. Jag förutsätter,

att den av mig enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 11 december

1959 tillkallade bostadsutredningen skall belysa dessa behov. Styrelsens

förslag avstyrkes.

Vad härefter angår den av länsbostadsnämnden i Västernorrlands län

gjorda framställningen om beviljande av egnahems- och förbättringslån

avseende Trysunda fiskeläge finner departementschefen det rimligt att en

möjlighet öppnas för Kungl. Maj:t att efter omständigheterna i varje särskilt

fall medgiva att egnahemslån beviljas mot annan säkerhet än inteckningssäkerhet.

Den åsyftade prövningen bör bl. a. avse frågan, huruvida

den erbjudna säkerheten är tillfredsställande eller inte. Kommunal

borgen torde i något fall kunna bli aktuell. Bemyndigandet torde böra utnyttjas

sparsamt och endast i det fall starka sociala skäl kan åberopas.

Departementschefen föreslår alltså, att i det fall inteckningssäkerhet för

egnahemslån inte kan ställas Kungl. Maj:t skall äga medgiva att annan

godtagbar säkerhet lämnas.

Det förslag om slopande av egnahemslånets räntefria stående del, som

framlägges i det följande, aktualiserar frågan om kommunalt risktagande

beträffande egnahemslånet. F. n. gäller att räntefri stående del av

egnahemslån beviljas endast under förutsättning att vederbörande kommun

åtagit sig att gentemot staten ansvara för förlust, som annorledes än genom

avskrivning kan uppkomma på den räntefria stående delen av lånet. Även

sedan den räntefria stående delen slopats och ersatts med räntebärande lån

synes det rimligt, att vederbörande kommun står viss risk, lämpligen i

samma utsträckning som f. n. Departementschefen förordar därför — under

förutsättning att hans förslag om slopande av den räntefria stående

delen godtages — att vederbörande kommun skall ansvara för förlust på

egnahemslånet under de tio första åren av lånets löptid intill ett belopp av

för nybyggnad 4 000 kronor och för ombyggnad 20 % av belåningsvärdet,

dock högst 4 000 kronor.

Vid anmälan av ärenden angående kapitalinvesteringar å tilläggsstat II

till riksstaten för budgetåret 1959/60 har förordats, att det för budgetåret

uppställda byggnadsprogrammet skall utökas med 5 000 lägenheter från

63 000 till 68 000 lägenheter. Anledningen härtill är främst att igångsättningen

av nya bostadsbyggnadsföretag sistförflutna höst av arbetsmarknadsskäl

givits en relativt stor omfattning.

Vid anmälan av frågan om bostadsbyggnadsprogram för innevarande

budgetår (statsverksprop. 1959, bil. 26) anförde departementschefen vissa

allmänna synpunkter på bostadsbyggandet. Det erinrades om att behovet

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

21

av en planering av bostadsbyggandet på längre sikt är allmänt omvittnat.

Vidare framhölls, att det är angeläget att bostadsbyggandet såvitt möjligt

hålles på en jämn nivå. Tvära kastningar i fråga om produktionens storlek

försvårar ett rationellt byggande och verkar uppdrivande på kostnaderna.

I anslutning härtill underströks emellertid, att man därav inte kan

dra den slutsatsen att det är önskvärt att uppställa ett fixerat, stelt program

för bostadsbyggandet för två eller flera år framöver. Såsom skäl

för denna mening framhölls, att erfarenheterna från efterkrigstiden visar

att förändringar i den allmänna ekonomiska konjunkturen i hög grad påverkar

förhållandena på byggnadsmarknaden. Investeringar i framför allt

industrianläggningar är mycket konjunkturkänsliga. Även om det är möjligt

att med olika ekonomisk-politiska medel utjämna svängningarna i

dylika investeringar blir variationerna ändock betydande. Under sådana

förhållanden kan det inte undvikas, att en viss anpassning av bostadsbyggandets

storlek efter konjunkturväxlingarna får ske. Departementschefen

ansåg därför, att om konjunkturläget förbättrades i en nära framtid

och därmed övriga byggnadsinvesteringar på nytt ökades man fick försöka

undvika stockningar i produktionen och förlängda byggnadstider med

åtföljande kostnadsfördyringar genom att i någon mån hålla tillbaka igångsättningen

av nya bostadsbyggnadsföretag.

Vad gäller behovet av nya bostäder framhölls, att det ansetts angeläget

att bostadsbyggandet omfattar åtminstone 65 000 lägenheter per år. Denna

bedömning fann departementschefen i stort sett riktig och underströk att

det inom denna ram förefaller angeläget att ytterligare öka bostadsbyggandet

i de största städerna, där bostadsunderskottet är betydande.

Denna förra året gjorda allmänna bedömning av bostadsbyggandets storlek

synes böra bli vägledande även då det gäller att fastställa ett program

för bostadsbyggandet under nästa budgetår. Liksom för föregående och

innevarande budgetår bör för nästa budgetår uppställas ett minimiprogram

avseende 63 000 lägenheter. Det är inte möjligt att redan nu ange hur stor

igångsättningen av nya bostadsbyggnadsföretag bör vara nästa höst för att

sysselsättningsförhållandena skall bli goda under vintern 1960/61. Det kan

visa sig att behov föreligger av en så stor igångsättning att programmet behöver

utökas. Å andra sidan bör understrykas, att den pågående uppgången

i konjunkturen kan medföra att ett överskridande av minimiprogrammet

inte blir aktuellt.

Genom beslut av Kungl. Maj:t i maj 1959 genomfördes vissa ändringar i

bestämmelserna angående högsta belåningsvärde för flerfamiljshus. Innebörden

av beslutet var bl. a. att en viss allmän höjning av värdena medgavs.

I fråga om småhus har bostadsstyrelsen föreslagit en höjning av belåningsvärdena

med i allmänhet 3 000 kronor för sådana enfamiljshus och

lägenheter i rad- eller kedjehus, som inrymmer minst 4 rum och kök på

en yta av minst <30 in2. Enligt departementschefens mening bör en mindre

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 50 dr 1960

uppräkning av belåningsvärdena komma till stånd. Det synes lämpligt att

för andra småhus än tvåfamiljshus värdena överlag höjes med 3 OOO kronor.

I det följande kommer att föreslås att den räntefria stående delen av

egnahemslån slopas för lån, som beviljas fr. o. m. nästa budgetår. Praktiska

skäl talar för att en höjning av belåningsvärdena genomföres vid

samma tidpunkt. Beräkningen av medelsramarna för bostadslångivningen

under nästa budgetår bör grundas på den här åsyftade höjningen av belåningsvärdena.

Bostadsbyggandets fördelning på hustyper beräknas komma att bli i

stort sett oförändrad under nästa budgetår. De genomsnittliga lånebeloppen

per lägenhet bör beräknas med ledning av bostadsstyrelsens uppgifter

om lånebeloppens hittillsvarande storlek med de jämkningar som betingas

av de nämnda förändringarna av lånevillkoren för småhus.

Den för genomförandet av programmet för bostadsbyggandet under nästa

budgetår erforderliga medelsramen beräknas därför enligt följande uppställning:
Milj.

kronor

Tertiärlån till flerfamiljshus (41 500 lägenheter x 10 000 kronor) ... 415

Egnahemslån till nybyggnad (16 000 lägenheter x 24 000 kronor) ... 384

Tertiärlån till rad- och kedjehus (1 500 lägenheter x 12 000 kronor) 18

Egnahemslån till ombyggnad samt förbättringslån ..................... 48

Summa 865

Ramen för preliminära beslut om lån, som skall utgå från lånefonden

för bostadsbyggande, bör alltså för nästa budgetår fastställas till 865 000 000

kronor.

Vad härefter angår anslaget till lånefonden för bostadsbyggande godtager

departementschefen bostadsstyrelsens i skrivelse den 4 december

1959 framlagda beräkning av anslagsbehovet. Förslaget att räntefri stående

del av egnahemslån skall slopas för lån, som beviljas fr. o. m. den 1

juli 1960, torde inte nämnvärt påverka utbetalningarna av lån under nästa

budgetår. Det föreslås därför, att anslaget till lånefonden för bostadsbyggande

för nästa budgetår upptages med 820 000 000 kronor.

Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien. Från fonden

utlämnas lån till anskaffande av byggnadsmaskiner m. m. Till fonden

har för innevarande budgetår anvisats ett formellt anslag av 100

kronor.

Bostadsstyrelsen har anfört, att under budgetåret 1958/59 till styrelsen

inkom 83 ansökningar om lån för 157 maskiner med en uppgiven anskaffningskostnad

av tillhopa 4 843 744 kronor. Under samma budgetår har

disponerats 4 163 585 kronor och i amorteringar och inlösen av lån in
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

23

flutit 4 158 049 kronor. Vid nuvarande lånestock kan beloppet av inflytande

amorteringar under såväl innevarande som nästföljande budgetår

beräknas uppgå till ca 4 000 000 kronor. Då detta belopp i stort sett synes

vara till fyllest för långivningen vid nuvarande ansökningsfrekvens räknar

styrelsen med att anslaget för budgetåret 1960/61 endast behöver anvisas

med ett formellt belopp av 100 kronor.

Departementschefen har inte något att erinra mot vad bostadsstyrelsen

anfört.

Räntefria lån till bostadsbyggande. Sedan det ortdifferentierade tilläggslånet

slopats genom beslut vid 1959 års riksdag kommer långivningen under

anslaget att fr. o. m. budgetåret 1959/60 avse tilläggslån till studentbostäder,

vinterbidrag, räntefria stående delar av egnahemslån samt bidrag

till specialinredning av invalidlägenheter. För innevarande budgetår har

anvisats ett anslag av 120 000 000 kronor.

Bostadsstyrelsen har med tillstykan överlämnat en framställning av 18

egnahemsägare i Motala om avskrivning av vissa rånte- och amorteringsfria

lån, som beviljats dem under deras anställning vid centrala torpedverkstaden

i Motala.

I framställningen anföres, att ifrågavarande låntagare enligt kungl. brev

den 19 december 1941 och den 27 augusti 1943 i samband med byggande

av egnahem genom försvarets fabriksstyrelse erhållit statliga subventionslån

utgörande ca 10 % av den slutligt godkända anskaffningskostnaden.

Som stöd för sin ansökan har låntagarna åberopat, att de vid torpedverkstaden

anställda, som år 1946 uppförde egnahem med hjälp av egnahemslån

och därtill knutet tilläggslån med belopp motsvarande 10 % av byggnadskostnaden,

genom beslut av Kungl. Maj :t fått sina subventionslån avskrivna

fr. o. m. den 1 januari 1958.

1958 års besparingsutredning anför, att frågan om ändring av den

räntefria stående delen av egnahemslån, f. n. 4 000 kronor vid nybyggnad

och högst samma belopp vid ombyggnad, framförts i olika sammanhang.

Sålunda förordade bostadspolitiska utredningen i sitt betänkande angående

riktlinjer för bostadspolitiken (SOU 1956:40) en generell sänkning

av beloppet till 3 000 kronor. Utredningen erinrar vidare om att i en inom

socialdepartementet i december 1958 utarbetad promemoria rörande ett

kreditgarantisystem på egnahemsområdet förutsattes att några kapitalsubventioner

inte skulle ingå i en egnahemslångivning vid ett kreditgarantisystem.

Utredningen anför härefter i huvudsak följande.

Vid en bedömning av frågan huruvida kapitalsubventionerna vid egnahemslångivningen

skulle kunna slopas torde man böra beakta, att bostadsefterfrågan

på längre sikt kan komma att alltmera förskjutas mot egnahem.

En ökning av egnahemsbyggandet kan därför böra eftersträvas. Vi
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 50 är 1960

dåre bör betonas det sparmoment, som ligger i anskaffandet av ett egethem.

Redan de nu gällande rånte- och amorteringsvillkoren för egnahemslån

innebär även för den enskilde egnahemsbyggaren en relativt betydande

utgift. Besparingsutredningen har ansett dessa omständigheter väsentliga

vid sina överväganden av subventioneringen till egnahemsbyggandet. Ä

andra sidan bör beaktas, att kapitalsubventionerna till flerfamiljshus genom

beslut av 1959 års riksdag praktiskt taget helt slopats. Konsekvensen

kan därför tala för ett motsvarande ställningstagande, när det gäller egnahemssubventionerna.

Besparingsutredningen har vid dessa överväganden sökt finna en lösning,

som kan innebära en minskning av de generella subventionerna utan att

medföra någon nämnvärd ökning av de årliga bostadskostnaderna för den

enskilde låntagaren. Utredningen har därvid stannat för att förorda ett slopande

av den generella subventionen i form av räntefri stående del men

samtidigt föreslå att någon förlängning genomföres i fråga om amorteringstiden

för egnahemslån. En förlängning från nuvarande 25 år till 30 år synes

lämplig. Motsvarande ändring av amorteringstiden torde få genomföras

beträffande lån till ombyggnader.

Den årliga ökningen av kapitalkostnaderna som förslaget medför beräknas

av utredningen till ca 130 kronor eller drygt 10 kronor per månad.

På statsbudgeten skulle ett genomförande av förslaget innebära en minskning

med 70 milj. kronor under anslaget till räntefria lån till bostadsbyggande

men samtidigt en lika stor ökning av medelsanvisningen under lånefonden

för bostadsbyggande. Den föreslagna förlängningen av amorteringstiden

medför dock att de inflytande årliga amorteringarna nedgår. Å andra

sidan kan man räkna med ett minskat årligt behov av avskrivningsmedel

med drygt 60 milj. kronor.

Besparingsutredningen har vidare behandlat frågan om återkrav av tidigare

beviljade subventioner.

Skillnaden i fråga om kapitalkostnader mellan äldre och nyproducerade

en- och tvåfamilj shus samt framför allt ett slopande av kapitalsubventionen

till nya dylika hus gör enligt besparingsutredningens uppfattning ett återkrav

av de äldre räntefria lånen motiverat. Utredningen erinrar om att

kapitalsubventionerna till redan uppförda en- och tvåfamilj shus avskrivits

i fråga om hus belånade enligt lånekungörelser före år 1948 men står kvar

för hus belånade enligt 1948 års lånekungörelse eller senare. I fråga om

sistnämnda hus föreslår utredningen, att i de fall egnahemslån beviljats före

den 1 juli 1953 den räntefria delen uppsäges till återbetalning. Då emellertid

ett återkrav av hela den räntefria delen för de berörda husen skulle kunna

framstå som obillig anses amortering och förräntning böra krävas i fråga om

hälften av det beviljade beloppet. Aterbetalningstiden föreslås till 25 år och

räntan till 4 %. För egnahemslån som beviljats efter den 1 juli 1953 kan —

konstaterar utredningen — återbetalning komma i fråga tidigast fr. o. m.

år 1963.

Utredningens förslag i fråga om återkrav av kapitalsubventionerna be
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

25

räknas medföra att staten årligen skulle erhålla ca 20 milj. kronor i form av

inflytande räntor och amorteringar. De årliga kapitalkostnaderna skulle för

den enskilde låntagaren öka med 125—250 kronor men ändå ligga avsevärt

lägre än för nybyggda egnahem.

Besparingsutredningen har även behandlat frågan om förräntning av

tidigare tilläggslån.

I fråga om flerfamiljshusen erinrar besparingsutredningen, att riksdagen

genom beslut år 1957 och 1959 fastställt, att av tilläggslån beviljade fr. o. m.

år 1951 ett belopp motsvarande det kapitaliserade värdet av högst 3 kronor

per m2 bostadsyta skall amorteras på 25 år. Lånen är dock även i denna

del räntefria.

Mot bakgrunden av skillnaderna i kapitalkostnader mellan olika årgångar

hus har utredningen ansett sig höra föreslå, att ränta skall utgå å de uppsagda

tilläggslånen fr. o. m. den 1 juli 1960. Räntesatsen bör därvid fastställas

till 4 %, d. v. s. samma ränta som nu gäller för tertiärlånen. Den

årliga ränteinkomsten för staten beräknas till ca 20 milj. kronor, ökningen

av de årliga kapitalkostnaderna för berörda hus beräknas till högst kronor

1: 50 (för hus uppförda år 1954) och till lägst 30 öre (för hus uppförda år

1958) per m2 lägenhetsyta. Kapitalkostnaderna kommer ändock att väsentligt

understiga dem som nu gäller för nybyggda hus.

Departementschefen erinrar i anledning av besparingsutredningens förslag

att den räntefria stående delen av egnahemslån skall slopas om att

sedan 1953 huvudparten av de vid nämnda tidpunkt utgående avsevärda

kapitalsubventionerna avvecklats. I fråga om flerfamiljshus beviljas sedan

den 1 juli 1959 inte någon generell kapitalsubvention. En dylik subventions

syfte är att nedsätta fastighetsägarens årliga utgifter för räntor och amorteringar

å de för fastighetens finansiering upptagna lånen. Samma syfte har

den låga räntan på det räntebärande statslånet liksom den räntegaranti beträffande

primär- och sekundärlån, som staten lämnar, övervägande skäl

talar för att även kapitalsubventionen till småhus nu helt slopas. Det statliga

stödet till nya bostadshus kan i mån av behov varieras genom förändring

av räntesatsen för statslånet och av den garanterade räntan utan att

räntefrihet för viss del av statslånet behöver tillgripas. Om på sätt besparingsutredningen

förordat amorteringstiden för egnahemslån förlänges från

25 till 30 år, blir vid ett slopande av den räntefria stående delen den årliga

utgiftsökningen för en egnahemsägare relativt obetydlig. Departementschefen

tillstyrker därför besparingsutredningens förslag. Ändringen bör

avse lån, som beviljas fr. o. m. nästa budgetår.

Vad härefter angår besparingsutredningens förslag att de genom riksdagens

beslut 1957 och 1959 återkrävda tilläggslånen skall löpa med ränta

erinras om vad i det föregående vid anmälan av anslag till kapitalmedelsförluster

och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån anförts beträffande

hyror och bostadskostnader. Alt i nuvarande läge mera allmänt

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 50 dr 1960

höja hyrorna för de efter 1952 tillkomna flerfamiljshusen inger betänkligheter.

Hyrorna har under de senaste åren stigit inte obetydligt. En hyreshöjning

skulle särskilt hårt drabba alla de barnfamiljer, som bor i de berörda

husen. Även om departementschefen är medveten om de bekymmer,

som de avsevärda och växande utgifterna för det statliga bostadsstödet kan

inge, kan han inte f. n. tillstyrka förslaget. På något längre sikt torde

förhållandet mellan hyror och inkomster utvecklas så gynnsamt, att

frågan kan komma i ett annat läge. Departementschefen är då beredd

att på nytt ta upp utredningens förslag till prövning.

Vad beträffar besparingsutredningens förslag att de åren 1948—1953 beviljade

räntefria stående delarna av egnahemslån helt eller delvis skall återkrävas

må erinras om att motsvarande subventioner till småhus, uppförda

före 1948, genom riksdagens beslut 1957 avskrivits. Fi''ågan om när slutlig

ställning bör tagas till de fr. o. m. 1948 beviljade kapitalsubventionerna behandlades

av förra årets riksdag. Statsutskottet framhöll (uti. nr 49, s. 40)

bl. a., att liksom fallet var vid den slutliga prövningen av hur det borde förfaras

med de enligt äldre bestämmelser beviljade räntefria lånen praktiska

skäl syntes tala för att en prövning år för år av lån, som vid varje prövningstillfälle

har utestått i tio år, undvikes och att en allmän ståndpunkt i

ett sammanhang tages till alla eller huvuddelen av de under de senaste tio

åren beviljade lånen.

Vad statsutskottet sålunda anfört godkändes av riksdagen.

I överensstämmelse med sagda uttalande bör berörda räntefria lån tills

vidare förbli räntefria och stående. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t

att, när huvuddelen av de räntefria lån, som enligt 1948 års egnahemslånekungörelse

i dess ursprungliga lydelse beviljats intill ett belopp av 4 000

kronor, utestått i tio år, på nytt anmäla avskrivningsfrågan för riksdagen.

Av det anförda framgår att departementschefen inte kan tillstyrka besparingsutredningens

förevarande förslag.

Bostadsstyrelsens förslag att vissa räntefria lån till egnahemsägare

i Motala skall avskrivas godtages av departementschefen.

Vad angår ramen för preliminära beslut om räntefria lån under nästa

budgetår medför ett godtagande av departementschefens förslag om slopande

av egnahemslånets räntefria stående del att dylika beslut i fortsättningen

kommer att avse tilläggslån till studentbostäder samt bidrag för

specialinredning av lägenheter för invalider. Med utgångspunkt från bostadsstyrelsens

beräkning av ifrågavarande lån- och bidragsgivning förordas, att

medelsramen för nästa budgetår fastställes till 10 000 000 kronor.

Anslaget till räntefria lån till bostadsbyggande för nästa budgetår har av

bostadsstyrelsen beräknats till 90 000 000 kronor. Då ett slopande av egnahemslånets

räntefria stående del för lån, som beviljas fr. o. m. den 1 juli

1960, inte torde nämnvärt påverka utbetalningarna av lån under nästa budgetår,

tillstyrkes styrelsens förslag.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

27

Lån till anordnande av kollektiva tvätterier. Från anslaget utgår jämlikt

kungörelsen den 1 juni 1956 (nr 334) angående statslån till kollektiva

tvätterier in. m. dels lån för anläggande, inköp, utvidgning eller modernisering

av tvätteri (tvätterilån) dels ock lån för att främja kommunal utlåning

till anskaffning och installation av maskinell tvättutrustning för gemensamt

bruk av 4—12 hushåll (lån för utlämnande av tvättcirkellån). För

innevarande budgetår har anvisats ett investeringsanslag av 700 000 kronor.

Bostadsstyrelsen har anfört, att under budgetåret 1958/59 behandlats

ansökningar om lån till kollektiva tvätterier avseende ett sammanlagt lånebelopp

av ca 2 400 000 kronor. Medelsbristen har emellertid medfört, att

styrelsen vid prövningen av låneärendena nödgats begränsa beviljade lån

till belopp liggande betydligt under vad sökanden gjort framställning om

och vad författningsenligt annars kunde ha utgått. Det beviljade lånebeloppet

i ifrågavarande ärenden uppgick sålunda endast till 709 200 kronor.

Vid budgetårets slut kvarstod ett belopp om 660 kronor odisponerat. Med

inräknande av det för budgetåret 1959/60 anvisade anslaget disponerar

styrelsen för långivningen under detta budgetår ett belopp av 700 660 kronor.

Med hänsyn till utvecklingen av långivningen under budgetåret 1958/59

erfordras för innevarande budgetår ett anslag på tilläggsstat av 1 300 000

kronor. Vid utgången av budgetåret 1959/60 beräknas detta belopp vara

i huvudsak taget i anspråk.

För budgetåret 1960/61 beräknar styrelsen medelsbehovet och tillika anslagsbehovet

till sammanlagt 2 000 000 kronor.

Departementschefen anför att enligt beslut av förra årets riksdag fastställdes

med hänvisning till då gällande normalränta en räntesats av 4,25 %

för tvätteri- och tvättcirkellån. Normalräntan utgör numera 4,5 %. Med

anledning härav torde räntesatsen för tvätteri- och tvättcirkellån, som beviljas

fr. o. m. den 1 juli 1960, böra fastställas till 4,5 %.

Bostadsstyrelsen har framhållit, att under senare tid det för beviljande

av tvätterilån anvisade anslaget visat sig otillräckligt. Olika skäl kan åberopas

för att undersöka huruvida inte — i vart fall beträffande större och

medelstora tvätterier — statliga lån på speciella villkor i form av tvätterilån

kan undvaras. En betydande långivning till dylika tvätterier förekommer

inom ramen för tertiärlånegivningen till flerfamiljshus. Om de särskilda

tvätterilånen med viss möjlighet även till bidrag icke skall helt slopas,

kan det vara ändamålsenligt att förbehålla dylika lån små tvätterier

i glesbebyggda trakter, där eljest svårigheter skulle föreligga att ordna tvättfrågan

på ett rationellt sätt. För tvätterier i större och medelstora samhällen

borde i så fall enbart tertiärlån kunna beviljas. Departementschefen har för

avsikt att låta utreda denna fråga.

I avvaktan på att lånebehoven på ifrågavarande område blir klarlagda

kan departementschefen inte förorda en ökning av långivningen utan föreslår,

att för nästa budgetår anvisas ett anslag av 700 000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2.X

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

MOTIONERNA

I de likalydande motionerna I: 25 (av herr Ferdinand Nilsson m. fl.) och

II: 37 (av herr Larsson i Luttra m. fl.) hemställes, att riksdagen måtte med

ändring av vad i propositionen i ifrågavarande hänseende säges uttala att

den räntefria, stående delen av egnahemslånen måtte även efter den 1 juli

1960 i hittills gällande omfattning bibehållas.

I de likalydande motionerna 1:57 (av herr Ewerlöf m. fl.) och 11:60

(av herr Hjalmarson m. fl.) hemställes, att riksdagen måtte

A. besluta, att räntefri stående del av egnahemslån icke skall behöva

återbetalas i andra fall än då egnahemmet försålts med vinst och endast

i den mån köpeskillingen överstigit ett till försäljningsdagen framräknat

produktionsvärde samt i intet fall om det räntefria stående lånet innehafts

mer än 10 år;

B. i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att Kungl. Maj:t måtte utfärda

direktiv för

1) kungl. byggnadsstyrelsen, med uppgift för styrelsen att stimulera

kommunerna till en aktivare planering för småhusbebyggelse, ävensom

medverka till en större frihet vid utformning av bebyggelseplaner för småhusområden,

och

2) kungl. bostadsstyrelsen, med uppgift för styrelsen att inom sitt område

verka för en ökad småhusbebyggelse, ävensom begränsa och förenkla

styrelsens anvisningar för den bostads- och byggnadstekniska granskningen

av belånade egnahem.

I de likalydande motionerna I: 58 (av herr Ewerlöf m. fl.) och II: 65

(av herr Hjalmarson m. fl.) hemställes, att riksdagen måtte besluta

A. 1) att den statliga bostadslångivningen fr. o. m. den 1 juli 1960 skall

ersättas av ett kreditgarantisystem;

2) att i anledning därav varken preliminära beslut skall meddelas angående

lån från lånefonden för bostadsbyggande eller anslag anvisas till

samma fond från nämnda datum;

3) att för erhållande av kreditgaranti en engångsavgift av 0,5 % skall

erläggas;

4) att räntegarantien skall upphöra, då den tidigare fastställda giltighetstiden

å tio år utgått;

5) att räntegaranti, avseende räntor å underliggande lån som hänför

sig till tiden fr. o. m. den 1 januari 1960, skall grundas på en räntesats av

5 % vad avser hus tillkomna före den 1 januari 1958 och en räntesats på

4,5 % vad avser senare tillkomna hus;

6) att egnahemslån och förbättringslån avseende hus som tillkommit

fr. o. m. den 1 januari 1958 skall för tid fr. o. m. 1 januari 1960 förräntas

efter en räntesats av 5 %;

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

29

7) att tertiärlån mellan 70 och 85 % av belåningsvärdet för hus tillkomna

fr. o. m. 1 januari 1958 skall för tid fr. o. m. 1 januari 1960 förräntas

efter en räntesats av 5,5 %;

8) att tertiärlån till den del de överstiger 85 % av belåningsvärdet för

hus tillkomna fr. o. m. den 1 januari 1958 skall för tid fr. o. m. den 1

januari 1960 förräntas efter en räntesats av 6 %;

9) att de tilläggslån, som enligt beslut av 1957 och 1959 års riksdagar

gjorts amorteringspliktiga, skall för tid fr. o. m. den 1 januari 1960 förräntas

efter en räntesats av 5,5 %;

10) att inkomststrecken för åtnjutande av familjebostadsbidrag skall

återställas till vad i detta hänseende gällde för 1959;

11) att avslå Kungl. Maj :ts förslag att utvidga möjligheterna att retroaktivt

erhålla familj ebostadsbidrag;

12) att inkomststrecken för åtnjutande av bostadsförbättringslån skall

återställas till vad i detta hänseende gällde före den 1 juli 1959;

13) att godkänna följande avlöningsstat för bostadsstyrelsen, att till
-

lämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1960/61:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .................. 1 116 300

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t,

förslagsvis ..................................................................... 65 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ........................ 1 027 300

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis ............ 15 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................................ 601 800

6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, förslagsvis ...... 66 800

Summa kronor 2 892 200

14) att till Bostadsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1960/61 anvisa

ett förslagsanslag av 2 892 200 kronor;

15) att till Bostadsstyrelsen: Omkostnader för budgetåret 1960/61 anvisa

ett förslagsanslag av 359 000 kronor;

16) att godkänna följande avlöningsstat för länsbostadsnämnderna, att

tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1960/61:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .................. 770 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t,

förslagsvis ..................................................................... 127 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ........................ 2 187 400

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis ............ 280 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................................ 640 500

6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, förslagsvis ...... 71 200

Summa kronor 4 076 800

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

17) att till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar för budgetåret 1960/61

anvisa ett förslagsanslag av 4 076 800 kronor;

18) att till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader för budgetåret 1960/61

anvisa ett förslagsanslag av 535 000 kronor;

19) att till Kapitalmedels förluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån

för budgetåret 1960/61 anvisa ett förslagsanslag av 120 000 000

kronor;

20) att till Bostadsrabatter för budgetåret 1960/61 anvisa ett förslagsanslag

av 103 000 000 kronor;

21) att till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet för budgetåret

1960/61 anvisa ett förslagsanslag av 20 000 000 kronor;

22) att avslå Kungl. Maj :ts förslag att till 1960 års bostadsräkning anvisa

ett reservationsanslag av 2 400 000 kronor;

B. att, om förslaget under A. 1) ovan icke vinner riksdagens bifall,

1) tertiärlån, till vilka tillstånd lämnas tidigast den 1 juli 1960, skall

beviljas upp till 85 % av den totala produktionskostnaden mot enbart inteckningssäkerhet,

oavsett förvaltningsformerna, upp till 97 % för s. k.

allmännyttiga företag mot kommunal borgen och upp till 92 % för kooperativa

och enskilda företag mot borgen av kommun, industriföretag eller

annat företag av motsvarande ekonomisk styrka, samt till den del de överstiger

85 % av belåningsvärdet amorteras på 25 år;

2) vid utgivande av statliga bostadslån en förvaltningsavgift om 0,5 %

skall uttagas i samband med lånets utbetalande;

3) medgiva, att under budgetåret 1960/61 preliminära beslut om lån,

som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande, må meddelas intill

ett belopp av 830 000 000 kronor.

I de likalydande motionerna I: 158 (av herrar öhman och Helmer Persson)

och II: 237 (av herr Nilsson i Gävle m. fl.) hemställes, att riksdagen

måtte besluta att för bostadsbyggandet nästa budgetår fastställa som

minimiprogram 70 000 lägenheter;

att departementschefens yrkande beträffande punkt 5. Kapitalmedelsförluster

och ränteeftergifter på vissa bostadsbyggnadslån under a) måtte

avslås;

att departementschefens yrkande under b) ändras därhän att av honom

förordat förslagsanslag för nästa budgetår om 180 000 000 kronor uppräknas

till 190 000 000 kronor;

att förslaget i kapitalbudgeten under femte huvudtiteln om slopande av

den rånte- och amorteringsfria stånde delen av egnahemslånen å 4 000

kronor icke bifalles; samt

att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att utredningen rörande vissa

bostadsfrågor m. m. får i uppdrag att jämväl utreda frågan om finansieringen

av bostadsproduktionen i enlighet med vad i motiveringen angivits.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

31

I de likalydande motionerna I: 159 (av herr Mattsson) och II: 235 (av

herrar Jansson i Benestad och Gustavsson i Alvesta) hemställes, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om att förslag om att

pensionärsbostadsbidrag må kunna erhållas även till lägenhet i en- och tvåfamiljshus

måtte föreläggas innevarande års riksdag.

I de likalydande motionerna I: 160 (av herr Hjalmar Nilsson m. fl.)

och II: 236 (av herr Johansson i Norrköping m. fl.) hemställes, såvitt nu

är i fråga, att till bidrag till inrättande av pensionärshem anvisas ett reservationsanslag

av 13 000 000 kronor för budgetåret 1960/61.

I de likalydande motionerna I: 239 (av herr Bengtson m. fl.) och II: 307

(av herr Hedlund m. fl.) hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhålla om utredning av frågan om inkomstprövat stöd till

egnahemsbyggandet i enlighet med motionernas syfte.

I de likalydande motionerna 1:241 (av herr Ewerlöf m. fl.) och 11:301

(av herr Hjalmarson m. fl.) hemställes, att riksdagen måtte besluta att

långivning till flerfamiljshus och egnahem från lånefonden för bostadsbyggande

skall upphöra vid utgången av juni månad 1960 och ersättas med

ett kreditgarantisystem enligt de närmare anvisningar härom som utfärdas

av Kungl. Maj :t.

I de likalydande motionerna 1: 243 (av herr Gustaf Henry Hansson m. fl.)

och 11:303 (av herr Källenius m. fl.) hemställes, att riksdagen måtte

besluta, att villkoret att lägenhetsytan i nybyggnad för eget hem inte får

överskrida 125 m2 skall utgå ur 5 § andra och fjärde styckena kungörelsen

den 24 maj 1957.

I de likalydande motionerna 1: 246 (av herr Spetz) och II: 305 (av herrar

Johansson i öckerö och Svensson i Ljungskile) hemställes, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära förslag till sådan ändring i författningarna

angående lån och bidrag till bostadsegnahem att försöksvis

även äldre fastigheter i relativt gott skick, som tills vidare ej behöver

genomgå någon större reparation, måtte kunna belanas i samband med

ägarbyte i den mån de är belägna inom Bohusläns kustsamhällen eller

andra likartade platser.

I de likalydande motionerna I: 345 (av herr Bengtson m. fl.) och II: 446

(av herr Hedlund m. fl.) hemställes, att riksdagen måtte

A. vid sin behandling av femte huvudtiteln, p. 88,

a) besluta att ränteeftergift till vissa bostadsbyggnadslån från den 1

januari 1960 må utgå till den del räntan överskrider de i motionerna för

resp. år angivna räntesatserna;

b) till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån

för budgetåret 1960/61 anvisa ett förslagsanslag av 114 000 000

kronor;

B. vid sin behandling av Kapitalbudgeten: Socialdepartementet, p. 4,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

a) besluta att ränta å tertiär- och egnahemslån från den 1 juli 1960 må

utgå med 4,5 procent i den mån vederbörande lån ej beviljats med fast

ränta;

b) medgiva att under budgetåret 1960/61 preliminärt beslut om lån, som

skall utgå ur lånefonden för bostadsbyggande, må meddelas intill ett belopp

av 735 000 000 kronor;

G. i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

a) om skyndsam prövning av frågan om ersättande av nu tillämpad statlig

långivning till bostadsbyggandet med statligt kreditgarantisystem;

b) att i motionerna angivna riktlinjer för bostadspolitiken må prövas

inom utredningen för vissa bostadsfrågor m. m.

I de likalydande motionerna 1: 349 (av herr John Ericsson) och II: 443

(av herr Persson i Växjö m. fl.) hemställes, att familjebostadsbidragen

fr. o. m. den 1 januari 1961 höjes i huvudsaklig överensstämmelse med

i motionerna återgivna förslag och att till bostadsrabatter anvisas ett förslagsanslag

för budgetåret 1960/61 av 140 000 000 kronor.

I de likalydande motionerna I: 350 (av herr Per-Olof Hanson) och II: 435

(av herr Nihlfors m. fl.) hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhåller om

dels skyndsam utredning i syfte att bestämmelserna för statliga lån

ändras så att enfamiljshus för uthyrning och upplåtelse i bostadsrättsform

bedöms efter samma grunder som bostäder i högre flerfamiljshus (eller

gynnsammare om man kan hitta någon form för sådan behandling) samt

att egnahem som sparmål särskilt gynnas,

dels att en undersökning snarast verkställes om hur kommunernas möjligheter

till upplåning för gatu- och ledningsarbeten åt rationellt uppförda

låghusområden kan ökas så att inte en önskvärd framtidsutveckling hålles

tillbaka av tillfälliga praktiska hinder,

dels ock att byggnadsstyrelsen får i uppdrag att aktivt verka för goda

stadsplaner för enfamiljshus.

I de likalydande motionerna I: 351 (av herr Jacobsson) och II: 438 (av

herrar Gustafsson i Skellefteå och Wedén) föreslås, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställer att förberedelser för övergång till kreditgarantier

på bostadsområdet träffas i så god tid att förslag i ärendet kan

underställas 1961 års riksdag.

I de likalydande motionerna 1:352 (av herr Lundström m. fl.) och

II: 439 (av herr Ohlin m. fl.) föreslås, att riksdagen måtte

1) i skrivelse till Kungl. Maj:t framhålla att egnahemsbyggandet i fortsättningen

bör erhålla en större andel av den totala bostadsbyggnadsvolymen

samt anhålla ait Kungl. Maj :t uppdrager åt de statliga byggnadsorganen

att söka intressera kommunerna för en sådan inriktning av planeringsarbetet

att tillräckligt med exploateringsfärdig mark ställes till förfogande

för egnahemsbebyggelsen;

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

33

2) besluta att den garanterade räntan på underliggande krediter skall

fr. o. m. den 1 januari 1960 höjas från nuvarande 4 eller 4,5 procent till 5

procent för hus färdigställda före år 1951 samt från nuvarande 3,5 till

4 procent för senare uppförda hus t. o. m. sådana, som påbörjats före den

1 januari 1958;

3) besluta att i enlighet med besparingsutredningens förslag de tidigare

utbetalade tilläggslånen, som enligt riksdagsbeslut åren 1957 och 1959 är

uppsagda till amortering, från den 1 juli 1960 skall förräntas med en

räntesats på fyra procent;

4) besluta att räntefria stående delar av egnahem som beviljats under

tiden 1948—1 juli 1953 skall fr. o. m. den 1 juli 1960 förräntas och amorteras

till hälften av det beviljade beloppet i enlighet med besparingsutredningens

förslag;

5) besluta att lånegränserna för tertiärlån som beviljas efter den 1

juli 1960 skall sänkas från nuvarande 95 till 92 procent av det godkända

anskaffningsvärdet för bostadsrättshus samt från 100 till 97 procent för

s. k. allmännyttiga bostadsföretag.

I de likalydande motionerna I: 500 (av herr Svärd) och II: 336 (av herrar

Källenius och Magnusson i Borås) hemställes, att riksdagen måtte besluta,

att kommunala och s. k. allmännyttiga bostadsföretag skall vara underkastade

upphandlingskungörelsens bestämmelser.

I de likalydande motionerna I: 501 (av herr Svärd) och II: 335 (av herrar

Källenius och Magnusson i Borås) hemställes, att riksdagen måtte besluta

att såsom allmännyttiga betecknade och därmed i belåningshänseende jämställda

företag och andra skall åläggas

dels att till Kungl. Maj :t redovisa sina fonder, dessas storlek och successiva

uppbyggnad samt de för fonduppbyggningen tillämpade principerna,

bl. a. i fråga om avskrivningar,

dels att till statens hyresråd fortlöpande anmäla alla inträffade hyresändringar

liksom de kalkyler, som legat till grund för desamma.

I motionen II: 187 (av fru Holmqvist och herr Bengtsson i Halmstad)

hemställes, att maximeringen av lägenhetsytan för egnahemmen skall

kunna få överskridas i sådana fall då särskilt ömmande omständigheter

föreligger.

I motionen II: 536 (av herrar Gustafsson i Skellefteå och Wedén) hemställes,

såvitt nu är i fråga, att riksdagen måtte besluta att till Länsbostadsnämnderna:

Avlöningar anvisa ett förslagsanslag av 4 659 800 kronor.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,

hänvisas till motionerna I: 25, II: 66, II: 65, II: 237, I: 159, II: 236, II: 307,

11:301, 11:303, 11:305, 11:446, 11:443, 11:435, 11:438, 11:439, 11:336,

II: 335, II: 187 och II: 436.

3—366 60 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 6 samt. Nr 50

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

RIKSDAGENS REVISORERS FÖREVARANDE

UTTALANDE

Lån till anordnande av kollektiva tvätterier. Revisorernas uttalande är

av följande lydelse.

Genom beslut vid 1939 års riksdag anvisades för första gången bidrag

av statsmedel till anordnande av gemensamma tvättanläggningar på landsbygden.

Efter förslag av 1941 års befolkningsutredning fastställde 1948

års riksdag nya principer i ämnet, innebärande att stödet i fortsättningen

skulle utgå såsom lån i stället för såsom bidrag och avse såväl tätorter som

landsbygd. Frågan om det allmännas stöd till tvätterier behandlades även

av den s. k. bostadskollektiva kommittén, vars förslag genom beslut vid

1955 års riksdag föranledde vissa ändringar i lånevillkoren. Enligt numera

gällande bestämmelser må av statsmedel lån utgivas för anläggande,

inköp, utvidgning eller modernisering av tvätteri (tvätterilån) samt för

att främja kommunal utlåning till anskaffning och installation av maskinell

tvättutrustning för gemensamt bruk av fyra—tolv hushåll (lån för

utlämnande av tvättcirkellån). Tvätterilån utgår med högst 90 procent

av de godkända kostnaderna för tvätten; räntesatsen är numera 4,25

procent, och lånet skall i regel vara slutamorterat inom 20 år. Tvättcirkellån

utgår med högst 90 procent av kostnaderna för de med lånet avsedda

åtgärderna, dock högst med 7 000 kronor.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår ha sammanlagt 102 lån

om tillhopa 10 445 940 kronor till anordnande av kollektiva tvätterier beviljats.

Antalet tvättcirkellån är två med ett sammanlagt lånebelopp av

7 000 kronor. I fråga om tolv av lånen till kollektiva tvätterier ha ränta och

amortering ej erlagts i föreskriven ordning. Den utestående räntefordran

var den 15 september 1959 totalt 162 859 kronor 14 öre, medan vid samma

tidpunkt inalles 248 936 kronor 58 öre hade förfallit till betalning utan att

amorteras i vederbörlig ordning. Dessa belopp hänföra sig huvudsakligen

till två låntagare, som resterade med sammanlagt 148 840 kronor 86 öre i

räntor och 223 130 kronor 26 öre i amorteringar. Den största ränteskulden

för andra låntagare är 4 062 kronor 80 öre; motsvarande amorteringsbelopp

är 6 334 kronor 8 öre. Sådan uppgörelse har numera träffats beträffande

ett av de båda förstnämnda lånen, att det finnes grundad anledning

antaga att räntebetalning och amorteringar i fortsättningen komma att

ske i behörig tid. Den andra av de här ifrågavarande låntagarna, Vimmerbyortens

Andelstvätteri, förening u. p. a., hade den 15 september 1959

en ränteskuld om tillhopa 127 294 kronor 50 öre; bristande amortering

förelåg i fråga om inalles 144 975 kronor 70 öre. Sammanlagt resterar således

denna tvätt med 272 270 kronor 20 öre. Den kanske främsta anledningen

till att den hittills icke kunnat drivas ekonomiskt lönande har för

revisorerna uppgivits vara den mindre goda planeringen, varigenom såväl

lokaler som maskiner kommit att få för stora dimensioner. En ombyggnad

m. m. av tvätten i syfte att göra den mera rationell har beräknats medföra

utgifter om sammanlagt i runt tal 100 000 kronor.

Vimmerbytvätten befinner sig f. n. i ett sådant ekonomiskt läge, att

ledningen för föreningen övervägt att begära föreningen i likvidation. En

sådan åtgärd har emellertid hittills bedömts som mindre lämplig, då

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50 dr 1960

35

föreningen i så fall skulle nödgas realisera sina tillgångar. Även revisorerna

anse att föreningen — som enligt balansräkningen den 31 december

1958 hade banktillgodohavanden på nära 61 000 kronor — bör beredas tillfälle

att om möjligt få rörelsen ekonomiskt lönande. Såvitt revisorerna

kunnat finna, besjälas de ledande inom föreningen av en vilja att söka lösa

föreningens ekonomiska kris. Utsikterna härtill bedömdes tidigare som goda,

men sedan vederbörande landsting — som är delägare i föreningen och

enligt föreningens stadgar är skyldigt att anlita tvätten — beslutat att icke

längre utnyttja den, ha möjligheterna till en lösning av de ekonomiska svårigheterna

försämrats. Enligt vad revisorerna vid besök vid tvätteriet inhämtat

pågå förhandlingar mellan föreningen och landstinget i syfte att

förmå detta att ånyo anlita tvätten. Revisorerna ha icke anledning att nu

närmare ingå på dessa förhandlingar eller på andra frågor som ha avseende

å möjligheterna för föreningen att få tvätten självbärande. Revisorerna anse

sig endast helt allmänt kunna förutsätta, att föreningen snarast på ett eller

annat sätt skall kunna vidtaga sådana åtgärder, att föreningens ekonomiska

mellanliavanden med statsverket skola kunna regleras. Vad beträffar övriga

resterande låntagare utgå revisorerna från att bostadsstyrelsen på lämpligt

sätt söker förmå dessa att fullgöra sina skyldigheter.

Revisorerna anse sig slutligen böra anföra vissa principiella synpunkter

på frågan om lån till anordnande av kollektiva tvätterier.

Under senare år ha olika åtgärder vidtagits — både från det allmännas

sida och från enskilt håll — för att underlätta arbetsförhållandena för husmödrarna.

Främst har detta kanske skett genom en betydande nyproduktion

av ändamålsenliga lägenheter. Men även stödet till anordnande av gemensamma

tvättanläggningar har härvidlag otvivelaktigt haft en viss uppgift

att fylla. Detta stöd hade ursprungligen formen av bidrag men har

numera i huvudsak ersatts av möjligheter till lån i enlighet med de bestämmelser

för vilka tidigare redogjorts. Att statens medverkan till lösande av

tvättfrågan sålunda ändrat karaktär bör enligt revisorernas mening bl. a.

ses som ett uttryck för att behovet av statligt stöd på förevarande område

icke längre bedömes lika trängande som tidigare. En väsentlig anledning

härtill är givetvis de förbättrade tvättmöjligheter som åstadkommits i samband

med den statliga långivningen till bostadsbyggandet.

Såsom föredragande departementschefen framhöll i 1956 års statsverksproposition

vid anmälan av anslagsbehovet för berörda ändamål måste anordnandet

av fristående kollektiva tvätterier till övervägande del vara en

kommunal angelägenhet. Det bör emellertid erinras, att de problem som

mött vid planläggning och idrifttagning av olika tvättanläggningar i stort

sett varit gemensamma. Det har därför otvivelaktigt varit av värde, att

verksamheten sammanhållits i bostadsstyrelsen, varigenom vunna erfarenheter

lättare kunnat nyttiggöras i skilda delar av landet. Icke mist har det

blivit möjligt att få till stånd en planering av tvättarna över kommungränserna,

och över huvud taget framstår syftet med långivningen som

behjärtansvärt. Enligt revisorernas mening kan det emellertid ifrågasättas,

om icke utvecklingen på delta område numera nått därhän, att statligt

stöd för verksamheten kan undvaras. Det bör särskilt beaktas, att staten

har att tillgodose många olika lånebehov men att utrymmet härför f. n.

och inom överskådlig framtid måste bedömas som mycket begränsat. En

avvägning mellan olika behov måste därför äga rum, varvid mindre angelägna

ändamål nödvändigtvis måste få stå tillbaka. Det vill av flera

skäl synas, som om just tvätterilånen skulle vara av sist avsedda karaktär.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

36

Revisorerna anse sig därför böra föreslå, att behovet av statliga åtgärder

på förevarande område omprövas.

UTSKOTTET

Allmänna grunder för bostadspolitiken. Enligt statsverkspropositionen,

bilaga 27, bör de för bostadsbyggandets storlek avgörande låneramarna

fastställas från den utgångspunkten, att man eftersträvar en igångsättning

under nästa budgetår av företag avseende minst 63 000 lägenheter. Departementschefen

framhåller, att det inte är möjligt att redan nu ange hur

stor igångsättningen av nya bostadsbyggnadsföretag bör vara nästa höst.

Det kan visa sig att behov föreligger av en så stor igångsättning att

programmet behöver utökas. Å andra sidan understryker departementschefen,

att den pågående uppgången i konjunkturen kan medföra att ett

överskridande av minimiprogrammet inte blir aktuellt.

I motionerna I: 158 och II: 237 föreslås, att för bostadsbyggandet under

nästa budgetår fastställes ett minimiprogram avseende 70 000 lägenheter.

I motionerna 1: 352 och II: 439 uttalas, att det överskott, som uppstår å

medelsramarna vid bifall till motionärernas förslag om sänkning av lånegränserna

för bostadsrättshus och s.k. allmännyttiga företag, i första hand

bör användas för en ökad produktion. I motionerna 1: 345 och II: 446

anföres, att det nu aktuella bostadsbyggnadsprogrammet bör fastställas att

omfatta 60 000 lägenheter som minimum.

Bostadsbyggandet har under de senaste sex åren legat på en hög nivå.

Förra året färdigställdes ca 69 000 lägenheter, vilket var ca 6 000 lägenheter

mer än 1958. Igångsättningen av nya bostadsbyggnadsföretag hade

stor omfattning under 1959. Antalet lägenheter under byggnad den 1 januari

1960 kan beräknas ha överstigit motsvarande antal vid ingången av

1959. Tillskottet av nya lägenheter torde 1960 komma att uppgå till i runt

tal 70 000.

För såväl föregående som innevarande budgetår fastställde riksdagen

ursprungligen ett minimiprogram för igångsättning av nya bostadsbyggnadsföretag

avseende 63 000 lägenheter. Dessa minimiprogram utvidgades

sedermera. På förslag av Kungl. Maj :t beslöt riksdagen att programmet för

budgetåret 1958/59 skulle utökas med ca 9 000 lägenheter. Riksdagen fastställde

nyligen programmet för innevarande budgetår till 68 000 lägenheter.

Ifrågavarande beslut om utökning av bostadsbyggandet grundades dels

på en bedömning av arbetsmarknadsläget dels på uppfattningen att det är

angeläget att snabbt täcka underskottet på bostäder.

Vid sin prövning förra året av frågan om bostadsbyggandets storlek

under budgetåret 1959/60 framhöll utskottet bl. a. (uti. 49, s. 30), att en

förbättring av konjunkturen kunde antagas medföra, att investeringar i

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960 37

andra byggnader än bostadshus ökade. För att i ett dylikt tänkt läge undvika

stockningar i bostadsbyggandet kunde det visa sig nödvändigt att tillfälligt

något hålla tillbaka igångsättningen av bostadsbyggnadsföretag. Med

hänsyn till angelägenheten av att snabbt täcka underskottet på bostäder

ansåg emellertid utskottet, att bostadsbyggandet under budgetåret 1959/60

såvitt möjligt borde bibehållas på dåvarande höga nivå.

Utskottet finner icke anledning att nu intaga en annan ståndpunkt till

bostadsbyggandets storlek än den utskottet gav uttryck åt förra året. En

fortsatt stor bostadsproduktion anser utskottet utomordentligt angelägen.

En snabb avveckling av bostadsbristen och en fortsatt allmän förbättring

av bostadsförhållandena såväl i städer som på landsbygd är skäl nog för

att hävda, att bostadsbyggandet såvitt möjligt bör bibehållas på nuvarande

nivå. Även andra skäl kan emellertid anföras. Ett fortsatt stort bostadsbyggande

på olika orter utgör en av förutsättningarna för att industrianläggningar

och andra ur samhällets synpunkt viktiga inrättningar skall kunna

utnyttjas i avsedd omfattning. Olika för vår export viktiga företag är för sin

utveckling beroende av en snar och avsevärd ökning av bostadstillgången.

På grund av det anförda anser utskottet, att en inskränkning av bostadsbyggandet

inte kan förordas. Även om alltså riktpunkten för bostadsbyggandet

enligt utskottets mening bör vara att bibehålla nuvarande höga nivå

kan det inte uteslutas, att igångsättningen av bostadsbyggnadsföretag tillfälligt

på grund av knapphet på arbetskraft får hållas tillbaka något. Utskottet

vill erinra om att igångsättningen av bostadsbyggnadsföretag under

liera år överstigit färdigställandet av företag. Äntalet under byggnad varande

lägenheter har successivt stigit. Därest under en kortare tid på grund

av utsikterna på arbetsmarknaden försiktighet iakttages i fråga om igångsättningen

av nya bostadsbyggnadsföretag, bör riktpunkten ändock vara

att såvitt möjligt undvika en minskning av bostadsbyggandet. Så länge

stockningar på byggnadsmarknaden och därav föranledd förlängning av

byggnadstiderna förhindras uppstå, bör ett årligt tillskott av nya bostäder

av ungefär samma omfattning som 1959 ligga inom möjligheternas ram.

I likhet med vad som ursprungligen gällt för såväl föregående som innevarande

budgetår anser utskottet, att till grund för beräkning av medelsramarna

för bostadslångivningen under nästa budgetår bör läggas ett minimiprogram

av 63 000 lägenheter. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t

att pröva i vad mån förhållandena på arbetsmarknaden medger en ökning

av bostadsbyggandet utöver minimiprogrammet och att, när anledning

därtill föreligger, på nytt anmäla frågan för riksdagen.

Av det anförda framgår, att utskottet inte kan ansluta sig till de i förenämnda

motioner 1:158 och 11:237, 1:352 och 11:439 samt 1:345 och

11:446 framförda synpunkterna och förslagen beträffande bostadsbyggandets

storlek under nästa budgetår.

Departementschefen beräknar att bostadsbyggandets fördelning på hustyper

kommer att bli i stort sett oförändrad under nästa budgetår.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

I motionerna 1: 57 och II: 66 yrkas, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t hemställer att Knngl. Maj :t måtte utfärda direktiv dels för byggnadsstyrelsen,

med uppgift för styrelsen att stimulera kommunerna till en aktivare

planering för småhusbebyggelse, ävensom medverka till en större

frihet vid utformning av bebyggelseplaner för småhusområden, dels för

bostadsstyrelsen, med uppgift för styrelsen att inom sitt område verka för

en ökad småhusbebyggelse, ävensom begränsa och förenkla styrelsens anvisningar

för den bostads- och byggnadstekniska granskningen av belånade

egnahem.

I motionerna I: 350 och II: 435 hemställes, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhåller om dels skyndsam utredning i syfte att bestämmelserna

för statliga lån ändras så att enfamiljshus för uthyrning och upplåtelse i

bostadsrättsform bedöms efter samma grunder som bostäder i högre flerfamiljshus

(eller gynnsammare om man kan finna någon form för en sådan

behandling) samt att egnahem som sparmål särskilt gynnas, dels att en

undersökning snarast verkställes om hur kommunernas möjligheter till

upplåning för gatu- och ledningsarbeten åt rationellt uppförda låghusområden

kan ökas så att inte en önskvärd framtidsutveckling hålles tillbaka

av tillfälliga praktiska hinder dels ock att byggnadsstyrelsen får i uppdrag

att aktivt verka för goda stadsplaner för enfamiljshus.

I motionerna I: 352 och II: 439 föreslås att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t framhålla att egnahemsbyggandet i fortsättningen bör

erhålla en större andel av den totala bostadsbyggnadsvolymen samt anhålla

att Kungl. Maj :t uppdrager åt de statliga byggnadsorganen att söka intressera

kommunerna för en sådan inriktning av planeringsarbetet att tillräckligt

med exploateringsfärdig mark ställes till förfogande för egnahemsbebyggelsen.

Frågan om bostadsbyggandets fördelning på hustyper behandlades senast

av förra årets riksdag. Utskottet framhöll därvid bl.a. (uti. 49, s. 31),

att det särskilt i fråga om mindre orter kunde visa sig tveksamt, huruvida

en fortsatt stor produktion av flerfamiljshus svarade mot en varaktig efterfrågan

på bostäder i dylika hus. Det kunde i varje fall anses som sannolikt

att på något längre sikt efterfrågan på småhus skulle stiga. Under sådana

förhållanden kunde det enligt utskottets mening vara välbetänkt att —

även om någon påtaglig förskjutning i bostadsproduktionens inriktning på

hustyper för landet i dess helhet inte skulle vara omedelbart förestående

— i vissa kommuner räkna med att hyreshusbyggandet kunde komma att

relativt minska i betydelse.

I anledning av förenämnda motionsyrkanden vill utskottet vidare erinra

om att vissa utredningar pågår, som är av betydelse för prövning av frågan

om småhusbyggandets utveckling. Den av Kungl. Maj :t nyligen tillkallade

bostadsutredningen, som skall undersöka föreliggande bostadsbehov och

deras sannolika utveckling de närmaste 5 å 10 åren, har att överväga efter
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

39

frågans inriktning på skilda hustyper. Utredningen om sparstimulerande

åtgärder, som beräknas slutföra sitt arbete innevarande år, prövar bl. a.

frågan om ökat sparande bland dem som önskar skaffa sig ett egethem.

Enligt vad utskottet erfarit pågår inom statens nämnd för byggnadsforskning

utredningar beträffande ändamålsenliga stadsplaner för småhus.

Bostadsstyrelsen har genom ekonomiska utredningar rörande småhusbyggande

och genom typritningar, broschyrer och upplysningsverksamhet i

andra former sökt främja ett rationellt småhusbyggande.

Efterkrigstidens kraftiga ökning av realinkomsterna har främjat intresset

för småhuset som bostadsform. Allt flera familjer har fått ekonomiska

möjligheter att skaffa sig en rymlig bostad. Särskilt bland familjer med små

barn torde därigenom småhuset nu framstå som en ur olika synpunkter

lämplig bostadsform. Intresset för småhus torde ha stimulerats även till

följd av den snabbt ökade produktionen av rad- och kedjehus. En omprövning

av statens stöd åt småhusbyggandet i syfte att allmänt underlätta tillkomsten

av småhus kan därför bli aktuell. När förenämnda utredningar

slutförts, torde förutsättningar för en bedömning av det framtida småhusbyggandet

och dess behov av statligt stöd komma att föreligga.

Vad angår den i motionerna 1:350 och 11:435 upptagna frågan om

ändrade lånevillkor för sådana enfamiljshus, som hyres ut eller upplåtes

med bostadsrätt, synes en närmare utredning önskvärd. På allmänna grunder

kan antagas att de skillnader i fråga om lånevillkor, som f. n. gäller

beträffande å ena sidan fristående enfamiljshus och å andra sidan radoch

kedjehus, såvitt fråga är om hus som hyres ut eller upplåtes med bostadsrätt,

är ägnade att påverka valet av hustyp, ett förhållande som svårligen

kan anses tillfredsställande. Det torde få ankomma på Ivungl. Maj:t

att närmare undersöka, huruvida för nämnda hustyper gemensamma lånebestämmelser

bör införas.

I vidare mån än som framgår av det anförda kan utskottet inte biträda

de i förevarande motioner I: 57 och II: 66, I: 350 och II: 435 samt I: 352

och 11:439 framförda förslagen beträffande småhusbyggandet.

I motionerna I: 158 och 11:237 föreslås, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställer att den av departementschefen enligt Kungl. Maj :ts

bemyndigande den 11 december 1959 tillkallade bostadsulredningen får i

uppdrag att jämväl utreda frågan om finansieringen av bostadsproduktionen

i enlighet med vad i motionerna angivits.

1 motionerna 1: 345 och II: 446 hemställes, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla att i motionerna angivna riktlinjer för bostadspolitiken

må prövas inom bostadsutredningen.

Den av Kungl. Maj:t tillkallade bostadsutredningen skall som förut

anförts undersöka föreliggande bostadsbehov och deras sannolika utveckling

de närmaste 5 å 10 åren. Syftet med denna undersökning är hl. a. att

lägga en grund för ståndpunktstagande till olika bostadspolitiska åtgärder

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

och insatser. I utredningsdirektiven framhålles, att en undersökning av

bostadsmarknadens utveckling erfordras, därest man önskar en fortsatt

planmässig och snabb förbättring av bostadsförhållandena, som tar sikte

särskilt på betalningssvaga grupper och som beaktar kravet på en såvitt

möjligt jämn och hög bostadsproduktion. Vidare understrykes behovet av

en bedömning av de framtida bostadsbehoven med hänvisning till att rivning

och genomgripande ombyggnad av betydande delar av det äldre bostadsbeståndet

kan bli aktuell i en relativt nära framtid.

Utskottet finner ifrågavarande undersökning av bostadsmarknadens utveckling

på längre sikt vara värdefull. Sedan undersökningen slutförts, blir

det möjligt att pröva huruvida och i vad mån en omläggning av bostadspolitiken

är motiverad. Att redan nu, innan denna undersökning genomförts,

till prövning upptaga de allmänna bostadspolitiska frågor, som omnämnes

i motionerna 1:158 och 11:237 samt 1:345 och 11:446, synes

därför inte ändamålsenligt. Berörda motionsyrkanden avstyrkes.

I motionerna 1: 58 och II: 65 föreslås, att den statliga bostadslångivningen

fr. o. m. den 1 juli 1960 skall ersättas av ett kreditgarantisystem. I anledning

därav förordas i motionerna dels att varken preliminära beslut skall

meddelas angående lån från lånefonden för bostadsbyggande eller anslag

anvisas till samma fond från nämnda datum, dels ock att för erhållande

av kreditgaranti en engångsavgift av 0,5% skall erläggas.

I motionerna I: 241 och II: 301 hemställes, att riksdagen måtte besluta

att långivning till flerfamiljshus och egnahem från lånefonden för bostadsby§§an(ie

skall upphöra vid utgången av juni månad 1960 och ersättas med

ett kreditgarantisystem enligt de närmare anvisningar härom som utfärdas

av Kungl. Maj :t.

I motionerna 1: 345 och II: 446 hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam prövning av frågan om ersättande

av nu tillämpad statlig långivning till bostadsbyggandet med statligt kreditgarantisystem.

I motionerna I: 351 och II: 438 förordas, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställer att förberedelser för övergång till kreditgarantier

pa bostadsområdet träffas i sa god tid att förslag i ärendet kan underställas

1961 års riksdag.

Frågan om införande av ett kreditgarantisystem behandlades senast av

förra årets riksdag. I anledning av motionsyrkanden om omedelbar övergång

till ett kreditgarantisystem framhöll utskottet bl. a. (uti. 49, s. 32, 33),

att utskottet fann en så brysk övergång från statliga lån till statliga kreditgarantier

på bostadsområdet oantagbar bl. a. därför att den skulle innebära

att staten vägrade fullfölja redan ingångna låneavtal. Ett dylikt förfarande

ansågs principiellt oriktigt. Dess praktiska konsekvenser skulle också för

ett stort antal låntagare vara av mycket allvarlig natur. Inte minst de, som

under det senaste året med stöd av beviljat egnahemslån påbörjat byggandet

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1900

41

av ett egethem, skulle få uppenbara svårigheter att slutligt tinansiera egnahemmet.

Åtskilliga egnahemsbyggare skulle på grund av de starkt försämrade

räntevillkoren tvingas söka försälja sitt egethem. Mera allmänt skulle

det inte kunna undvikas att igångsättningen av nya bostadsbyggnadsföretag

kraftigt inskränktes på åtskilliga håll.

I anledning av motionsyrkanden om utredning angående övergång till

ett kreditgarantisystem på bostadsområdet förordade utskottet en allsidig

och förutsättningslös prövning av frågan. Inte minst viktigt ansåg utskottet

det vara, att övergångsproblemen blev noggrant utredda. Möjligheten att

komma till rätta med dessa problem genom ett successivt genomförande

av ett kreditgarantisystem borde undersökas närmare. Utskottet ansåg det

av praktiska skäl lämpligt, att prövningen av frågan till en början begränsades

att gälla endast egnahemsområdet.

Utskottet anser att de förra året anförda skälen för att gå försiktigt fram

vid prövning av frågan om införande av kreditgarantier på bostadsområdet

alltjämt äger giltighet. Bostadsproduktionen har som förut nämnts stor omfattning.

Behovet av en fortsatt hög produktion är allmänt omvittnat. Försämringar

av lånevillkoren, som kan medföra allvarliga bakslag för bostadsbyggandet,

kan utskottet därför inte godtaga.

På grund av det anförda avstyrker utskottet berörda motionsyrkanden.

I fråga om de av Kungl. Maj :t fastställda högsta belåningsvärdena för bostadshus

anser departementschefen, att en mindre uppräkning av värdena

för småhus bör komma till stånd. Det synes lämpligt att för andra småhus

än tvåfamilj shus värdena överlag höjes med 3 000 kronor. Departementschefen

förutsätter att ifrågavarande högre belåningsvärden skall tillämpas

för lån, som beviljas fr. o. m. nästa budgetår.

Den anpassning av belåningsvärdena för småhus, som departementschefen

förutskickar skall genomföras den 1 juli i år, synes utskottet välgrundad.

Vad beträffar tidpunkten för ändringens genomförande vill utskottet

anföra följande. I statsverkspropositionen föreslås, att samtidigt

som belåningsvärdena för småhus höjes den räntefria stående delen av

egnahemslån skall slopas. Enligt vad utskottet erfarit har producenter av

småhus ansett sig böra överväga att uppskjuta igångsättningen av vissa

projekt, avsedda att påbörjas i vår, till efter den 1 juli för att därmed bli

berättigade till ett högre belåningsvärde. Vissa störningar i bostadsproduktionen

kan på grund härav befaras uppkomma. Utskottet vill därför förorda,

att en möjlighet öppnas att för sådana företag, avseende enfamiljshus, radeller

kedjehus, vilka beviljas statligt lån under första halvåret 1960, tilllämpa

de lånevillkor, som kommer att gälla för lån beviljade fr. o. m. den

1 juli 1960.

I motionerna I: 500 och II: 336 föreslås, att kommunala och s. k. allmännyttiga

bostadsföretag skall vara underkastade upphandlingskungörelsens

bestämmelser.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande nr 50 är 1960

Såsom utskottet framhöll, när denna fråga behandlades vid förra årets

riksdag (uti. 49, s. 34), följes upphandlingskungörelsens bestämmelser i

tillämpliga delar av de flesta av de åsyftade företagen. Utskottet finner inte

anledning frångå sin tidigare intagna ståndpunkt, att tillräckliga skäl inte

föreligger att såsom villkor för statslån uppställa att ifrågavarande kungörelse

skall tillämpas. Utskottet avstyrker förevarande motioner.

I motionerna 1:501 och 11:335 föreslås, att såsom allmännyttiga betecknade

och därmed i belåning shänseende jämställda företag och andra skall

åläggas viss redovisningsskyldighet, nämligen dels att till Kungl. Maj :t redovisa

sina fonder, dessas storlek och successiva uppbyggnad samt de för

fonduppbyggningen tillämpade principerna, bl. a. i fråga om avskrivningar,

dels att till statens hyresråd fortlöpande anmäla alla inträffande

hyresändringar liksom de kalkyler, som legat till grund för desamma.

Utskottet vill erinra om att i det fall statliga lån beviljats för allmännyttiga

företags fastigheter det lånebeviljande organet kan, därest anledning

därtill yppas, erhålla alla erforderliga upplysningar beträffande företagets

fastigheter. Behov av att kontinuerligt insamla de i motionerna angivna

uppgifterna för dylika fastigheter har inte framkommit, och ett godtagande

av motionärernas förslag skulle föranleda ett betydande merarbete för

berörda företag och myndigheter. Utskottet avstyrker motionerna.

Ränteeftergifter. I statsverkspropositionen föreslås, att den garanterade

räntan i vad det gäller räntor å primär- och sekundärlån, som hänför sig

till tiden fr. o. m. den 1 januari 1960, skall höjas med 0,5% för sådana

före 1953 färdigställda hus, som tillkommit med stöd av 1946 och 1948

års tertiärlånekungörelser eller 1948 års egnahemslånekungörelse.

I motionerna I: 158 och II: 237 hemställes, att riksdagen måtte avslå

Kungl. Maj :ts förevarande förslag.

I motionerna 1: 58 och II: 65 föreslås, dels att räntegarantien skall upphöra,

då den tidigare fastställda giltighetstiden å tio år utgått, dels att räntegaranti,

avseende räntor å underliggande lån, som hänför sig till tiden

fr. o. m. den 1 januari 1960, skall grundas på en räntesats av 5% vad avser

hus tillkomna före den 1 januari 1958 och en räntesats av 4,5% vad avser

senare tillkomna hus.

I motionerna 1: 345 och II: 446 förordas, att ränteeftergift till vissa bostadsbyggnadslån

från den 1 januari 1960 må utgå till den del räntan överskrider

de i motionerna för resp. år angivna räntesatserna, nämligen för

hus som färdigställts åren 1952—1954 5,5%, beträffande hus som färdigställts

åren 1955, 1956, 1957 och 1958 5,25, 5,0, 4,75 resp. 4,75% och

beträffande senare färdigställda hus 4,0 %. I motionerna uttalades vidare,

att för bostäder, som uppförts före 1952, räntegarantien bör upphöra att

gälla fr. o. m. den 1 januari 1960.

I motionerna 1: 352 och II: 439 föreslås, alt den garanterade räntan på

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

43

underliggande krediter skall fr. o. nr. den 1 januari 1960 liöjas från nuvarande

4 eller 4,5% till 5% för hus färdigställda före år 1951 samt från

nuvarande 3,5 till 4 % för senare uppförda hus t. o. m. sådana, sonr påbörjats

före den 1 januari 1958.

Vad först angår Kungl. Maj:ts förslag vill utskottet erinra om att för

huvuddelen av de fastigheter, för vilka tertiärlån beviljats jämlikt 1941

och 1942 års tertiär!ånekungörelser, den av staten garanterade räntan å

primärlån f. n. utgör 4,5 %. I fråga om en liten grupp flerfamiljshus, nämligen

sådana för vilka beviljats tertiärlån enligt 1942 års kungörelse i dess

lydelse fr. o. m. den 23 maj 1945, utgör dock den garanterade räntan å

primärlån 4%. Syftet med Kungl. Maj:ts förslag torde vara att för de med

statligt lån finansierade fastigheter, vilka färdigställts före 1951, den garanterade

räntan skall fastställas till 4,5 %. För fastigheter färdigställda under

1952 och 1953 skall den garanterade räntan enligt propositionen sättas till

4% och för senare tillkomna hus till oförändrat 3,5%.

Riksdagen har på förslag av Kungl. Maj:t åren 1955 och 1957 beslutat

om viss höjning av den garanterade räntan å primär- och sekundärlån.

För hus tillkomna före 1951 har den garanterade räntan höjts med 1 %,

för därefter tillkomna hus med 0,5 %. Senast vid förra årets riksdag framställda

motionsyrkanden om mera långtgående höjningar av den garanterade

räntan har avslagits.

Vid sin behandling förra året av motionsyrkanden av sistnämnda innebörd

framförde utskottet (uti. 49, s. 34, 35) vissa principiella synpunkter

på frågan om generella bostadssubventioner i form av ränteeftergift, låg

ränta på statliga bostadslån m. m. Utskottet intog den ståndpunkten, att

en successiv avveckling av vissa generella subventioner kunde godtagas

men underströk samtidigt dels att för den som ansåg att en fortsatt allmän

förbättring av bostadsförhållandena borde vara bostadspolitikens mål det

inte kunde komma i fråga att brådstörtat avveckla de generella subventionerna,

dels att krav på en stabilisering av ränteutgifterna för nya hus på

en relativt låg nivå enligt utskottets mening alltfort måste ställas. Utskottet

underströk vidare, att det i dåvarande läge på såväl bostads- som arbetsmarknaden

var särskilt angeläget att undvika en mera påtaglig ytterligare

fördyring av nya bostäder. Önskemålet om en fortsatt stor bostadsproduktion

gjorde att iinansieringsvillkoren i huvudsak borde bibehållas tills

vidare. Drastiska ändringar i dessa villkor kunde beräknas kraftigt hämma

bostadsbyggandet. Vidare skulle enligt utskottets bedömning möjligheterna

för såväl nybildade familjer som barnfamiljer, vilka på grund av familjens

tillväxt var i behov av en större bostad, att skaffa sig en passande bostadslägenhet

försämras högst avsevärt.

Utskottet anser de av utskottet förra året anförda synpunkterna på

Iinansieringsvillkoren för bostadsbyggandet alltjämt äga giltighet. Enligt

motionerna 1: 58 och II: 65 skall i fråga om nya hus inte endast den garan
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande nr 50 ar 1900

terade räntan höjas från för primärlån 3,5 till 4,5 % utan även räntan

å statslånet höjas från 4 till 5%, beträffande vissa Jånedelar 6%. Ett godtagande

av ifrågavarande förslag skulle höja hyrorna i nya hus med ca

6 kronor per m2, d. v. s. för en tvårumslägenhet av normal storlek med

ca 350 kronor per år. I motionerna 1: 345 och II: 446 föreslås dels en höjning

av den garanterade räntan å primärlån för nya hus till 4%, dels en

höjning av statslånets ränta till 4,5%. För nya hus skulle hyrorna vid ett

godtagande av sistnämnda förslag ökas med ca 3 kronor per m2, d. v. s.

för en tvårumslägenhet med ca 150 kronor per år.

Vad gäller hyrorna i de under 1940- och 1950-talet tillkomna, med

statligt lån finansierade bostadshusen finner utskottet det ådagalagt att

dessa är lägre än hyrorna i nyby''ggda hus. Skillnaden mellan de före 1953

tillkomna husen och de nybyggda husen är särskilt påtaglig. Skäl för en

uppjustering av den garanterade räntan i fråga om i första hand hus tillkomna

före 1953 synes därför kunna anföras. Utskottet vill erinra om att

hyrorna för berörda bostadslägenheter under senare år vid upprepade

tillfällen höjts, bl. a. beroende på försämringar av lånevillkoren. Flertalet

av dessa lägenheter bebos av barnfamiljer, av vilka huvudparten åtnjuter

familjebostadsbidrag. En höjning av den garanterade räntan beträffande

här åsyftade lägenheter har alltså i långa stycken samma verkan som en

reducering av familj ebostadsbidragen skulle få. Utskottet anser fördenskull,

att stor försiktighet bör iakttagas vid prövning av frågan om höjning av

den garanterade räntan för tidigare tillkomna hus.

På grund av det anförda finner sig utskottet endast kunna godtaga en

mindre höjning av den garanterade räntan i fråga om hus färdigställda före

1953, nämligen med 0,5% för sådana hus, beträffande vilka den garanterade

räntan å primärlån f. n. utgör 3,5 eller 4%. I enlighet härmed skulle

den garanterade räntan å primärlån bli 4,5% för hus tillkomna före 1951

och 4% för hus tillkomna 1951 och 1952. Ifrågavarande ändring av den

garanterade räntan bör avse räntor å primär- och sekundärlån, som hänför

sig till tiden fr. o. m. den 1 januari 1960.

Förenämnda yrkanden i motionerna I: 158 och II: 237, I: 58 och II: 65,

1: 345 och II: 446 samt 1: 352 och II: 439 kan utskottet inte biträda.

Familjebostadsbidrag. I statsverkspropositionen föreslås, att föreskriften

angående beviljande av familjebostadsbidrag för förfluten tid jämkas. Enligt

förslaget skall familjebostadsbidrag kunna utgå för det kvartal under vilket

ansökan om bidrag inkommer och för de två föregående kvartalen.

I motionerna 1:58 och 11:65 hemställes, att riksdagen måtte avslå

Kungl. Maj :ts förevarande förslag.

De i propositionen anförda skälen för att öppna en möjlighet att bevilja

familjebostadsbidrag för förfluten tid finner utskottet övertygande. Utskottet

föreslår, att ifrågavarande ändring av bidragsbestämmelserna skall

tillämpas beträffande bidrag, som beviljas fr. o. m. den 1 juli 1960.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50 är 1960

45

I motionerna 1: 58 och II: 65 föreslås, att inkomststrecken för åtnjutande av

familjebostadsbidrag skall återställas till vad i detta hänseende gällde för 1959.

De för familj ebostadsbidrag fastställda inkomststrecken höjdes förra året

överlag med 1 000 kronor. Vid behandling av denna fråga förra året erinrade

utskottet bl. a. (uti. 49, s. 36), att ifrågavarande höjning av inkomststrecken

stod i överensstämmelse med tidigare av riksdagen godkända

principer och endast innebar en anpassning av strecken till inträffad minskning

av penningvärdet.

Utskottet finner inte anledning frångå sin förra året intagna ståndpunkt

i berörda fråga och kan alltså inte biträda ifrågavarande motionsyrkanden.

I motionerna 1: 349 och II: 443 föreslås, att familjebostadsbidragen

fr. o. m. den 1 januari 1961 höjes i huvudsaklig överensstämmelse med i

motionerna återgivna förslag.

De i berörda motioner framställda yrkandena om höjning av familjebostadsbidragen

finner utskottet ha visst fog för sig. Barnfamiljernas behov

av rymliga bostäder är allmänt omvittnat. För åtskilliga barnfamiljer med

små inkomster blir årskostnaden för en rymlig nybyggd bostadslägenhet

vid nuvarande finansieringsvillkor och familj ebostadsbidrag hög. Den förenämnda

nyligen tillkallade bostadsutredningen skall bl. a. klarlägga barnfamiljernas

bostadsbehov. När resultatet av ifrågavarande undersökning

föreligger, blir det möjligt att allmänt ompröva bostadsbidragen till barnfamiljer.

Utskottet anser sig inte nu böra förorda en höjning av familjebostadsbidragen

och avstyrker motionerna 1:349 och 11:443.

Bidrag till pensionärsbostäder. I motionerna I: 159 och 11:235 hemställes,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om att förslag

om att pensionärsbostadsbidrag må kunna erhållas även till lägenhet i

en- och tvåfamiljshus måtte föreläggas innevarande års riksdag.

Berörda fråga behandlades vid förra årets riksdag. I anledning av motionsyrkanden

i ämnet framhöll utskottet bl. a. (uti. 49, s. 36), att det borde

övervägas att utsträcka bidragsgivningen till att avse jämväl lägenheter i

hus, som finansierats med egnahemslån. Ökade möjligheter antogs härigenom

kunna ges framför allt landskommuner att på ett tillfredsställande

sätt ordna åldringarnas bostadsfråga. Utskottet ansåg att Kungl. Maj :t borde

närmare pröva huruvida och på vilka villkor pensionärsbostadsbidrag

skulle kunna beviljas för lägenhet i hus, finansierat med egnahemslån,

samt för riksdagen framlägga förslag i ämnet.

Småhus, för vilka enligt gällande lånebestämmelser tertiärlån inte kan

beviljas, utgör i många fall en ändamålsenlig lösning av pensionärernas

bostadsfråga. Ett bibehållande av nuvarande tillämpningsområde för pensionärsbostadsbidrag

kan medföra, alt kommuner, som ämnar uppföra

småhus inrymmande pensionärsbostäder, tvingas att välja hustyper, vilka

Lär oförmånliga bl. a. ur ekonomisk synpunkt. I likhet med vad som anföres

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

i nämnda motioner finner utskottet det angeläget, att bidragsgivningen

snarast utvidgas. Utskottet anser därför, att det redan för nästa budgetår

bör öppnas en möjlighet att bevilja pensionärsbostadsbidrag för lägenhet i

småhus, finansierat med egnahemslån. Det torde få ankomma på Kungl.

Maj :t att med ledning av de bidragsvillkor i övrigt som f. n. gäller fastställa

villkor för pensionärsbostadsbidrag till lägenhet i dylika hus. Frågan torde

sedermera på nytt böra anmälas för riksdagen.

Förbättringslån. I statsverkspropositionen föreslås, att statens stöd för

nybyggnad och upprustning av höstäder åt samerna förenklas. Förslaget

innebär att av förbättringslån, som beviljas för angivna ändamål, högst

12 000 kronor skall kunna utgöra en räntefri stående del. Vid behov skall

detta belopp kunna ökas med 5 000 kronor i fråga om bostadsbyggande

inom Karesuando kommun.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förevarande

förslag, vill understryka angelägenheten av att samernas bostadsfråga

snarast löses.

I motionerna I: 58 och II: 65 föreslås, att förbättringslån avseende hus

som tillkommit fr. o. m. den 1 januari 1958 skall för tid fr. o. m. 1 januari

1960 förräntas efter en räntesats av 5%.

Utskottet har i det föregående vid prövning av frågan om ränteeftergifternas

storlek ansett, att en mera påtaglig försämring av lånevillkoren inte

nu bör genomföras. Ifrågavarande motionsyrkanden avstyrkes därför.

I motionerna I: 58 och II: 65 föreslås, att inkomststrecken för åtnjutande

av bostadsförbättringslån skall återställas till vad i detta hänseende gällde

före den 1 juli 1959.

Genom beslut av förra årets riksdag höjdes det för räntefritt stående

förbättringslån fastställda inkomststrecket med 1 000 kronor. Såsom skäl

för beslutet angavs liksom i fråga om förenämnda beslut om höjning av

inkomststrecken för familjebostadsbidrag att penningvärdet hade minskat.

Anledning saknas att nu sänka inkomststrecket beträffande räntefritt stående

förbättringslån. Utskottet avstyrker ifrågavarande motionsyrkanden.

Egnahemslån. I statsverkspropositionen anmäles ett av bostadsstyrelsen

framlagt förslag om att såsom villkor för egnahemslån för nybyggnad ej

längre skall föreskrivas att lägenhetsytan får utgöra högst 125 m2. Departementschefen

anser visserligen att skäl talar för att bestämmelsen slopas

men är inte beredd att tillstyrka styrelsens förslag utan anser att det bör

undersökas, huruvida syftet med föreskriften kan tillgodoses på ett enklare

sätt därigenom att vissa ändringar företages i villkoren för egnahemslån.

I motionerna I: 243 och II: 303 hemställes, att riksdagen måtte besluta

att villkoret att lägenhetsytan i nybyggnad för eget hem inte får överskrida

125 m2 skall utgå ur 5 § andra och fjärde styckena egnahemslånekungörelsen.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

47

I motionen II: 187 föreslås, att maximeringen av lägenhetsytan för egnahemmen

skall kunna få överskridas i sådana fall då särskilt ömmande

omständigheter föreligger.

I likhet med departementschefen finner utskottet vissa skäl tala för att

bestämmelsen i fråga slopas. Utskottet har särskilt fäst sig vid de av bostadsstyrelsen

påtalade svårigheterna att vid tillämpning av bestämmelsen finna

en rättvis bedömningsgrund. Så länge staten lämnar betydande subventioner

till småhusbyggandet i form av ränteeftergifter och låg ränta på egnahemslånet,

är det emellertid inte utan vidare givet, att det statliga stödet bör

kunna utgå till hur stora hus som helst. Flertalet av dem, som uppför hus

med en yta avsevärt överstigande 125 m2, torde inte vara beroende av det

statliga stödet. Utskottet delar därför departementschefens uppfattning, att

ifrågavarande lånebestämmelse bör bibehållas tills vidare.

Utskottet vill vidare erinra om att möjligheter finnes att göra undantag

från bestämmelsen att lägenhetsytan inte får överstiga 125 m2. Dylikt undantag

kan medges då fråga är om bostäder å jordbruksfastighet, för lånsökande

som har behov av arbetsrum i lägenheten och för lånsökande

som har stor familj. Skäl kan åberopas för att i ökad utsträckning medge

undantag från bestämmelsen i vad det gäller barnfamiljer. En möjlighet

är att generellt undantaga familjer med t. ex. minst tre barn. Vidare synes

de i motionen II: 187 berörda fallen böra beaktas. Att i fråga om invalideserade

personer, som behöver särskilt stort bostadsutrymme, lån skall —

om omständigheterna i övrigt talar därför — kunna beviljas för hus med

en lägenhetsyta överstigande 125 m2 finner utskottet närmast självklart.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att på grundval av de anförda synpunkterna

jämka de föreskrifter, som f. n. gäller beträffande undantag

från huvudregeln om en lägenhetsyta av högst 125 m2.

I vidare mån än som framgår av det anförda kan utskottet inte biträda

de i förenämnda motioner framställda ändringsyrkandena.

I statsverkspropositionen föreslås, att den rånte fria stående delen av egnahemslån

skall slopas och att i samband därmed dels amorteringstiden för

egnahemslån förlänges från 25 till 30 år dels ock att vederbörande kommun

skall ansvara för förlust på egnahemslånet under de tio första åren av lånets

löptid intill ett belopp av för nybyggnad 4 000 kronor och för ombyggnad

20 % av belåningsvärdet, dock högst 4 000 kronor.

i motionerna I: 25 och II: 37 samt I: 158 och II: 237 hemställes, att

Kungl. Maj :ts förslag om slopande av den räntefria stående delen av egnahemslån

icke bifalles.

Ett slopande av den räntefria stående delen av egnahemslån och en samtidig

förlängning av amorteringstiden för egnahemslånet från 25 till 30 år

beräknas medföra en ökning av de årliga kapitalutgifterna för ett egethem

med ca 130 kronor. I detta sammanhang bör emellertid beaktas den av

departementschefen förutskickade höjningen av belåningsvärdena för små
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

hus med i allmänhet 3 000 kronor. För huvuddelen av ny by gg da småhus

medför en dylik höjning av belåningsvärdena en sänkning av de årliga

kapitalutgifterna, som även vid ett något förhöjt kostnadsläge delvis motverkar

den ökning av de årliga utgifterna som ett slopande av den räntefria

stående delen medför. Utskottet vill vidare erinra om att det ortsdifferentierade

tilläggslånet för flerfamiljshus genom beslut av förra årets riksdag

slopades fr. o. m. den 1 juli 1959. Att för längre tid bibehålla en generell

kapitalsubvention enbart för småhus finner utskottet inte lämpligt.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet Kungl. Maj :ts förevarande

förslag. Utskottet kan alltså inte biträda avslagsvrkandet i motionerna

I: 25 och II: 37 samt I: 158 och II: 237.

I motionerna I: 239 och II: 307 hemställes under hänvisning till Kungl.

Maj :ts förslag att den räntefria stående delen av egnahemslån skall slopas,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning av

frågan om inkomstprövat stöd till egnahemsbyggandet i enlighet med motionernas

syfte.

Utskottet har ej funnit sig böra tillstyrka ifrågavarande förslag.

I statsverkspropositionen anmäles ett av 1958 års besparingsutredning

framlagt förslag, att de åren 194-8—1953 beviljade räntefria stående delarna

av egnahemslån helt eller delvis skall återbetalas. Departementschefen anser

att ifrågavarande räntefria lån tills vidare bör förbli räntefria och stående

och att det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att, när huvuddelen av de

lån, som enligt 1948 års egnahemslånekungörelse i dess ursprungliga lydelse

beviljats intill ett belopp av 4 000 kronor, utestått i tio år, på nytt

anmäla avskrivningsfrågan för riksdagen.

I motionerna 1: 57 och II: 66 hemställes, att riksdagen måtte besluta

att räntefri stående del av egnahemslån icke skall behöva återbetalas i

andra fall än då egnahemmet försäljes med vinst och endast i den mån

köpeskillingen överstigit ett till försälj ningsdagen framräknat produktionsvärde

samt i intet fall om det räntefria lånet innehafts mer än 10 år.

I motionerna 1: 352 och II: 439 föreslås, att räntefria stående delar av

egnahemslån, som beviljats under tiden 1948—1 juli 1953, skall fr. o. m.

den 1 juli 1960 förräntas och amorteras till hälften av det beviljade beloppet

i enlighet med besparingsutredningens förslag.

Frågan huruvida räntefri stående del av egnahemslån skall återkrävas

eller ej behandlades senast av förra årets riksdag. Utskottet framhöll därvid

bl. a. (uti. 49, s. 40, 41), att liksom fallet var vid den slutliga prövningen av

hur det borde förfaras med de enligt äldre bestämmelser beviljade räntefria

lånen till småhus praktiska skäl syntes tala för att en prövning år för år

av lån, som vid varje prövningstillfälle hade utestått i tio år, undveks och

att en allmän ståndpunkt i ett sammanhang togs till alla eller huvuddelen

av de under de senaste tio åren beviljade lånen. Att därvid utan närmare

övervägande av de skäl för och emot ett efterskänkande av lånen, som

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

49

otvivelaktigt kunde anföras, besluta att lånen skulle avskrivas sedan de

utestått i tio år fann utskottet inte välbetänkt.

Utskottet vill erinra om vad utskottet i det föregående anfört beträffande

generella bostadssubventioner. I motionerna 1: 58 och II: 65 samt 1: 345

och II: 446 framlagda förslag om inskränkning av räntegarantien har avstyrkts,

enär utskottet inte velat medverka till en avsevärd höjning av boendekostnaderna.

I anledning av yrkandet i motionerna 1:57 och 11:66

att riksdagen redan nu — innan den period av tio år, under vilken krav på

återbetalning av den räntefria stående delen i flertalet fall inte kan ställas,

utgått för huvuddelen av lånen — skall besluta att lånedelen inte skall

återbetalas annat än i vissa fall, vill utskottet understryka, att berörda

egnahemsägares naturliga behov av ekonomisk trygghet och garantier mot

en opåräknad, mera avsevärd fördyring av boendekostnaderna i första

hand kräver att ränteutgifterna för det egna hemmet stabiliseras på en rimlig

nivå. På förenämnda grund har utskottet i det föregående avvisat den i

skilda motioner framförda tanken på ett omedelbart slopande av räntegarantien

för hus tillkomna under 1940-talet. De egnahemsägare, som i

nuvarande ränteläge skulle förlora räntegarantien, skulle få vidkännas en

betydande höjning av ränteutgifterna för upptagna fastighetslån. I enlighet

härmed anser utskottet, att det inte bör ifrågakomma att återkräva beviljade

räntefria stående delar av egnahemslån på sådana villkor, att de berörda

egnahemsägarnas kapitalutgifter höjes mera avsevärt. Såsom utskottet anfört

talar praktiska skäl för att frågan om avskrivning av beviljade räntefria

stående delar av egnahemslån prövas i ett sammanhang sedan huvuddelen

av lånen utestått i tio år.

Med anledning av det anförda förordar utskottet, att slutlig ställning inte

nu tages till frågan, huruvida ett generellt krav på återbetalning av beviljade

räntefria stående delar av egnahemslån skall ställas eller ej. Utskottet kan

alltså inte biträda de förslag i denna fråga, som framlagts i motionerna

I: 57 och II: 66 samt I: 352 och II: 439.

Vad angår det i motionerna 1:57 och 11:66 ställda yrkandet beträffande

i vilka fall räntefri stående del av egnahemslån vid försäljning av med dylikt

lån finansierat egethem skall behöva återbetalas vill utskottet erinra om att

enligt gällande bestämmelser övertagande av egnahemslån i samband med

ägarbyte skall godkännas av det lånebeviljande organet. I samband härmed

prövas köpeskillingens skälighet ur olika synpunkter. Utskottet anser att

denna ordning bör bibehållas. Att på sätt förordas i berörda motioner föreskriva

att räntefri stående del av egnahemslån kan återkrävas endast om

köpeskillingen överstiger ett till försäljningsdagen framräknat produktionsvärde

kan utskottet inte tillstyrka.

I motionerna I: 58 och II: 65 föreslås, att egnahemslån avseende hus som

tillkommit fr. o. m. den 1 januari 1958 skall för lid fr. o. m. 1 januari

1960 förräntas efter en räntesats av 5%.

4—366 60 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 6 samt. Nr 50

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets utlåtande nr 50 är 1960

I motionerna 1: 345 och II: 446 förordas, att ränta å egnahemslån från

den 1 juli 1960 må utgå med 4,5% i den mån vederbörande lån ej beviljats

med fast ränta.

Med erinran om vad utskottet anfört i det föregående beträffande avveckling

av de generella bostadssubventionerna avstyrker utskottet ifrågavarande

motionsyrkanden.

I motionerna 1: 246 och II: 305 föreslås, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte begära förslag till sådan ändring i författningarna angående

lån och bidrag till bostadsegnahem att försöksvis även äldre fastigheter

i relativt gott skick, som tills vidare ej behöver genomgå någon större

reparation, måtte kunna belånas i samband med ägarbyte i den mån de är

belägna inom Bohusläns kustsamhällen eller andra likartade platser.

Denna fråga har behandlats av riksdagen senast år 1958. Utskottet

fann därvid (uti. B 37, s. 41) inte anledning föreslå åtgärder i frågan. Enär

i berörda motioner några nya skäl för att aktualisera frågan inte har anförts,

avstyrker utskottet desamma.

Tertiärlån I motionerna 1: 58 och II: 65 föreslås, dels att tertiärlån

mellan 70 och 85% av belåningsvärdet för hus tillkomna fr. o. m. 1 januari

1958 skall för tid fr. o. m. 1 januari 1960 förräntas efter en räntesats av

5,5%, dels att tertiärlån till den del de överstiger 85% av belåningsvärdet

för hus tillkomna fr. o. m. den 1 januari 1958 skall för tid fr. o. m. den

1 januari 1960 förräntas efter en räntesats av 6%.

I motionerna 1: 345 och II: 446 förordas, att ränta å tertiärlån från den

1 juli 1960 må utgå med 4,5% i den mån vederbörande lån ej beviljats

med fast ränta.

Utskottet kan på förut anförda grunder inte tillstyrka de i berörda motioner

framställda ändringsförslagen.

I fråga om tertiärlånets storlek och amorteringstid föreslås i motionerna

1: 58 och II: 65 att —- därest i motionerna framlagt förslag om införande

av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet icke vinner riksdagens bifall

— tertiärlån, till vilka tillstånd lämnas tidigast den 1 juli 1960, skall beviljas

upp till 85 % av den totala produktionskostnaden mot enbart inteckningssäkerbet,

oavsett förvaltningsformerna, upp till 97 % för s. k. allmännyttiga

företag mot kommunal borgen och upp till 92% för kooperativa

och enskilda företag mot borgen av kommun, industriföretag eller annat

företag av motsvarande ekonomisk styrka, samt till den del de överstiger

85 % av belåningsvärdet amorteras på 25 år.

I motionerna 1: 352 och II: 439 förordas, att lånegränserna för tertiärlån

som beviljas efter den 1 jub 1960 skall sänkas från nuvarande 95 till

92 % av det godkända anskaffningsvärdet för bostadsrättshus samt från

100 till 97% för s. k. allmännyttiga bostadsföretag.

Denna lånefråga prövades senast av förra årets riksdag. Utskottet ansåg

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

51

därvid (uti. 49, s. 38), att med hänsyn till att införandet år 1956 av högsta

belåningsvärden för bostadshus inneburit vissa anpassningssvårigheter, en

sänkning av övre belåningsgränserna för tertiärlån inte borde företagas.

Utskottet erinrade jämväl om att ett godtagande av den föreslagna minskningen

av tertiärlånen skulle innebära risk för störningar i bostadsbyggandet.

Vad utskottet sålunda anförde äger alltjämt giltighet. Ifrågavarande motionsyrkanden

avstyrkes.

I motionerna I: 58 och II: 65 föreslås, att — därest i motionerna framlagt

förslag om införande av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet

icke vinner riksdagens bifall — vid utgivande av statliga bostadslån en

förvaltningsavgift om 0,5 % skall uttagas i samband med lånets utbetalande.

Förra årets riksdag avslog motionsyrkanden av samma innehåll som

det nu framställda. Enär tillräckliga skäl för uttagande av en förvaltningsavgift

inte anförts, avstyrker utskottet förslaget.

Tilläggslån. I statsverkspropositionen anmäles besparingsutredningens

förslag att de genom riksdagens beslut 1957 och 1959 återkrävda tilläggslånen

skall löpa med ränta. Departementschefen anser, att det i nuvarande

läge inger betänkligheter att mera allmänt höja hyrorna för de efter 1952

tillkomna flerfamiljshusen. En hyreshöjning skulle särskilt hårt drabba

alla de barnfamiljer, som bor i de berörda husen. Departementschefen kan

därför inte f. n. tillstyrka förslaget men framhåller att på något längre sikt

förhållandet mellan hyror och inkomster torde utvecklas så gynnsamt, att

frågan kan komma i ett annat läge.

I motionerna 1:58 och 11:65 föreslås, att de tilläggslån, som enligt

beslut av 1957 och 1959 års riksdagar gjorts amorteringspliktiga, skall för

tid fr. o. m. den 1 januari 1960 förräntas efter en räntesats av 5,5%.

I motionerna 1:352 och 11:439 förordas, att ifrågavarande tilläggslån

från den 1 juli 1960 skall förräntas med en räntesats på 4%.

Förra årets riksdag avslog motionsyrkanden av i huvudsak samma

innehåll som de nu framställda. Med erinran om vad utskottet i det föregående

anfört beträffande avvecklingen av generella bostadssubventioner

avstyrker utskottet förenämnda motionsyrkanden.

Tvätteri- och tvättcirkellån. I statsverkspropositionen föreslås, att räntesatsen

för tvätteri- och tvättcirkellån skall höjas från 4,25% till 4,5% för

lån, som beviljas fr. o. m. den 1 juli 1960.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag angående räntesatsen

å berörda lån.

Beträffande förevarande långivning framhåller departementschefen, att

olika skäl kan åberopas för att undersöka huruvida inte — i vart fall beträffande

större och medelstora tvätterier — statliga lån på speciella villkor i

form av tvätterilån kan undvaras. En betydande långivning till dylika

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

tvätterier förekommer inom ramen för tertiärlångivningen till flerfamiljshus.

Det kan därför enligt departementschefen vara ändamålsenligt att

förbehålla tvätterilån med viss möjlighet även till bidrag till små tvätterier i

glesbebyggda trakter, där eljest svårigheter skulle föreligga att ordna tvättfrågan

på ett rationellt sätt. Departementschefen har för avsikt att låta

utreda denna fråga.

Riksdagens revisorer har ifrågasatt, om inte utvecklingen på tvättområdet

numera nått därhän, att statligt stöd för verksamheten bör kunna

undvaras. Revisorerna anser sig därför böra föreslå, att behovet av statliga

åtgärder på förevarande område omprövas.

I likhet med departementschefen och riksdagens revisorer anser utskottet,

att en utredning beträffande statens stöd åt kollektiva tvätterier nu

bör komma till stånd.

Av Kungl. Maj :t framlagda förslag beträffande grunderna för låne- och

bidragsverksamheten, vilka inte upptagits till behandling i det föregående,

har inte givit utskottet anledning till särskilt yttrande.

Medelsbehovet för låne- och bidragsverksamheten. Enligt Kungl. Maj :ts

beräkning av medelsbehovet för budgetåret 1960/61 bör anslaget till Kapitalmedelsförluster

och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån uppföras

med 180 000 000 kronor.

I motionerna 1:58 och 11:65 yrkas, att anslaget upptages med

120 000 000 kronor, i motionerna I: 158 och II: 237 föreslås, att anslaget

uppföres med 190 000 000 kronor, medan i motionerna I: 345 och II: 446

förordas ett belopp av 114 000 000 kronor.

Utskottet vill först erinra om att ränteläget i januari månad innevarande

år höjdes med för flertalet räntesatser 0,5%. Därest det nya ränteläget

består, kommer tillgodoförandet av ränteeftergifter under nästa budgetår

att till följd av räntestegringen öka med ca 15 000 000 kronor. Med ledning

av de av Kungl. Maj :t förordade grunderna för beviljande av ränteeftergift

kan anslagsbehovet vid nuvarande ränteläge beräknas till 195 000 000

kronor. Motionsyrkandena är betingade av förslag om ändring av bestämmelserna

angående ränteeftergift. Enär utskottet i det föregående avstyrkt

dessa förslag, ansluter sig utskottet till Kungl. Maj :ts beräkning av medelsbehovet

med den jämkning av densamma, som föranledes av omförmälda

höjning av ränteläget. Utskottet förordar alltså, att anslaget uppföres med

195 000 000 kronor.

Anslaget till Bostadsrabatter föreslås av Kungl. Maj:t uppfört med

130 000 000 kronor.

I motionerna I: 58 och II: 65 yrkas, att anslaget sänkes till 103 000 000

kronor, medan i motionerna 1:349 och 11:443 föreslås en höjning till

140 000 000 kronor.

Utskottet, som i det föregående avstyrkt de i berörda motioner framställda

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

53

yrkandena om ändring av bestämmelserna om familjebostadsbidrag, förordar

det av Kungl. Maj :t äskade beloppet.

Anslaget till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet föreslår Kungl.

Maj :t skall uppföras med ett belopp av 22 000 000 kronor.

I motionerna 1:58 och 11:65 yrkas, att anslaget uppföres med

20 000 000 kronor.

Utskottet, som i det föregående avstyrkt det i berörda motioner framlagda

förslaget om sänkning av inkomststrecket för räntefritt stående förbättringslån,

biträder Kungl. Maj :ts beräkning av medelsbehovet.

Anslaget till Bidrag till inrättande av pensionärshem föreslås av Kungl.

Maj:t uppfört med 10 000 000 kronor.

I motionerna 1:160 och 11:236 yrkas, att anslaget upptages med

13 000 000 kronor.

Utskottet finner sig inte kunna tillstyrka ett högre belopp än 10 000 000

kronor för ifrågavarande ändamål men anser att det under nästa budgetår,

när behovet av medel kan säkrare överblickas, bör prövas huruvida inte

utanordning av beviljade bidrag skall kunna ske i snabbare takt än f. n.

Utskottet biträder alltså Kungl. Maj :ts förevarande förslag.

Med utgångspunkt från de förut nämnda antagandena beträffande bostadsbyggandets

storlek föreslår Kungl. Maj :t, att ramen för preliminära

beslut angående lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande

samt från anslaget till räntefria lån till bostadsbyggande, för budgetåret

1960/61 fastställes till 865 000 000 kronor resp. 10 000 000 kronor.

I motionerna 1:58 och 11:65 yrkas, att ramen för preliminära beslut

om lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande, fastställes

till 830 000 000 kronor, medan i motionerna 1:345 och 11:446 ifrågavarande

ram föreslås fastställd till 735 000 000 kronor.

Utskottet, som anslutit sig till Kungl. Maj :ts förslag i fråga om bostadsbyggandets

storlek och finansieringsvillkor, biträder även Kungl. Maj :ts

beräkning av långivningens storlek och avstyrker berörda motionsyrkanden.

Mot Kungl. Maj :ts förslag till medelsanvisning under övriga, här ej särskilt

nämnda anslag till låne- och bidragsverksamheten har utskottet icke

funnit anledning till erinran.

Den bostadspolitiska organisationen: Anslag till bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna.

Departementschefen erinrar om att en omfattande utflyttning

av låneärenden från bostadsstyrelsen till länsbostadsnämnderna

sedan flera år ägt rum. Enligt beslut av förra årets riksdag handlägger bostadsstyrelsen

endast långivningen i Stockholm samt långivningen till flerfamiljshus

i vissa förortskommuner till Stockholm, i Göteborg med Mölndal

och Partilie samt i Malmö med Lund. Övrig långivning handhaves av

länsbostadsnämnderna, medan beslut i ärenden angående familjebostadsbidrag

meddelas av de kommunala förmedlingsorganen.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

Departementschefen erinrar om att han med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande

nyligen tillkallat en utredningsman med uppgift att företaga en

översyn av den bostadspolitiska organisationen.

Vidare anför departementschefen att han räknar med att det genom utfärdande

av direktiv till länsbostadsnämnderna rörande långivningen skall

bli möjligt att begränsa prövningen av enskilda låneärenden till en tillämpning

av enkla, allmängiltiga normer. Härigenom vidgas möjligheterna till

en ytterligare decentralisering. Det är enligt departementschefen inte uteslutet

att en total utflyttning av alla låneärenden på länsbostadsnämnderna

kan genomföras.

Om det visar sig möjligt att redan för nästa budgetår genom förenkling

och förtydligande av direktiven till länsbostadsnämnderna minska de på

bostadsstyrelsen ankommande göromålen anses en däremot svarande reducering

av styrelsens personalorganisation böra företagas. Då det f. n. inte

är möjligt att bedöma denna fråga, förutsättes det få ankomma på Kungl.

Maj :t att pröva huruvida under nästa budgetår personalorganisationen

skall kunna inskränkas. Sedan den förenämnda organisationsutredningen

slutförts torde frågan på nytt få anmälas för riksdagen.

Under angivna förhållanden anser departementschefen att större ändringar

i personalorganisationen inte bör göras f. n.

Vad beträffar länsbostadsnämnderna föreslås i statsverkspropositionen,

att antalet ledamöter i nämnderna ökas med en ledamot i varje nämnd.

I motionen II: 436 yrkas, att antalet ledamöter i länsbostadsnämnderna

blir oförändrat och att det av Kungl. Maj :t föreslagna anslaget till länsbostadsnämndernas

avlöningar skall sänkas till 4 659 800 kronor.

I motionerna 1: 58 och II: 65 föreslås dels ändringar i de av Kungl.

Maj :t förordade avlöningsstaterna för bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna,

dels att till bostadsstyrelsens avlöningar anvisas ett förslagsanslag

av 2 892 200 kronor samt till länsbostadsnämndernas avlöningar ett

förslagsanslag av 4 076 800 kronor.

Utskottet, som godtager Kungl. Maj :ts förslag till ändringar i bostadsstyrelsens

personalorganisation, tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag i fråga om

styrelsens avlöningar. Av det anförda framgår att utskottet inte kan biträda

det häremot avvikande yrkandet i motionerna I: 58 och II: 65.

Utskottet tillstyrker även det i propositionen framlagda förslaget om ökning

av antalet ledamöter i länsbostadsnämnderna liksom beräkningen av

nämndernas avlöningsanslag. Förevarande yrkanden i motionerna 1: 58

och II: 65 samt II: 436 avstyrkes därför.

I motionerna I: 58 och II: 65 föreslås, att till bostadsstyrelsens omkostnader

anvisas ett förslagsanslag av 359 000 kronor och till länsbostadsnämndernas

omkostnader ett förslagsanslag av 535 000 kronor.

Utskottet kan inte finna tillräckliga skäl anförda för den minskning av

styrelsens och länsbostadsnämndernas omkostnader, som föreslås i berörda

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

55

motioner, varför utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts ifrågavarande förslag.

Vad departementschefen i förevarande sammanhang i övrigt föreslagit

och anfört har ej givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

1960 års bostadsräkning. I statsverkspropositionen föreslås, att en allmän

bostadsräkning skall utföras innevarande år och att för angivna ändamål

skall anvisas ett reservationsanslag av 2 400 000 kronor.

I motionerna I: 58 och II: 65 yrkas, att riksdagen måtte avslå Kungl.

Maj :ts förevarande förslag.

Eftersom en allmän bostadsräkning senast utfördes 1945, föreligger ett

behov av information beträffande bostadsförhållandenas förändringar

under efterkrigstiden. Utskottet, som godtager den i propositionen redovisade

planen för en bostadsräkning innevarande år, tillstyrker Kungl. Maj :ts förevarande

förslag.

Hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må

I. beträffande bostadsbyggandets storlek med bifall till

Kungl. Maj :ts förslag ävensom med avslag å motionerna

I: 158 och II: 237, I: 352 och II: 439 samt I: 345 och II: 446,

samtliga motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet

anfört;

II. beträffande bostadsbyggandets fördelning på hustyper

med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt i anledning av

motionerna 1:350 och 11:435, 1:57 och 11:66 samt 1:352

och II: 439, sistnämnda fyra motioner såvitt nu är i fråga, i

skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört

;

III. avslå i motionerna I: 158 och II: 237 samt I: 345 och

II: 446 framställda yrkanden beträffande uppdrag åt bostadsutredningen

att pröva vissa bostadspolitiska frågor;

IV. beträffande införandet av ett kreditgarantisystem på

bostadsområdet med avslag å motionerna 1:241 och 11:301,

1:351 och 11:438, 1:58 och 11:65 samt 1:345 och 11:446,

sistnämnda fyra motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad

utskottet anfört;

V. beträffande högsta belåningsvärden för bostadshus i anledning

av Kungl. Maj :ts förslag i skrivelse till Kungl. Maj :t

giva till känna vad utskottet anfört;

VI. avslå i motionerna 1:500 och 11:336 framställt yrkande

beträffande tillämpning av upphandlingskungörelsens

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

bestämmelser på kommunala och s. k. allmännyttiga bostadsföretag;
VII.

avslå i motionerna 1:501 och 11:335 framställt yrkande

beträffande viss redovisningsskyldighet för såsom allmännyttiga

betecknade och därmed i belåningshänseende

jämställda företag och andra;

VIII. beträffande bestämmelserna om ränteeftergift i anledning

av Kungl. Maj :ts förslag ävensom med avslag å motionerna

I: 158 och II: 237, I: 58 och II: 65, I: 345 och II: 446

samt 1: 352 och II: 439, samtliga motioner såvitt nu är i fråga,

i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;
IX.

beträffande bestämmelserna angående beviljande av

familjebostadsbidrag för förfluten tid i anledning av Kungl.

Maj:ts förslag samt med avslag å motionerna I: 58 och II: 65,

såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till

känna vad utskottet anfört;

X. avslå i motionerna 1: 58 och II: 65 framställt yrkande

beträffande ändring av grunderna för inkomstprövning av

familj ebostadsbidrag;

XI. beträffande höjning av familjebostadsbidragen med avslag

å motionerna I: 349 och II: 443, såvitt nu är i fråga, godkänna

vad utskottet anfört;

XII. beträffande pensionärsbostadsbidrag för lägenhet i

hus finansierade med egnahemslån i anledning av motionerna

I: 159 och II: 235 i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna

vad utskottet anfört;

XIII. beträffande statens stöd för nybyggnad och upprustning

av bostäder åt samerna med bifall till Kungl. Maj :ts

förslag godkänna vad utskottet anfört;

XIV. beträffande räntesatsen för förbättringslån med avslag

å motionerna 1: 58 och II: 65, såvitt nu är i fråga, godkänna

vad utskottet anfört;

XV. avslå i motionerna 1: 58 och II: 65 framställt yrkande

beträffande ändring av grunderna för inkomstprövning av

räntefritt stående förbättringslån;

XVI. beträffande bestämmelsen om viss högsta lägenhetsyta

såsom villkor för egnahemslån i anledning av Kungl.

Maj :ts förslag samt motionen II: 187 ävensom med avslag å

motionerna 1:243 och 11:303 i skrivelse till Kungl. Maj :t

giva till känna vad utskottet anfört;

XVII. beträffande slopande av den räntefria stående delen

av egnahemslån i anledning av Kungl. Maj :ts förslag även
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

57

som med avslag å motionerna 1:25 och 11:37 samt 1:158

och II: 237, sistnämnda bägge motioner såvitt nu är i fråga, i

skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört

;

XVIII, avslå i motionerna I: 239 och II: 307 framställt yrkande

beträffande utredning angående inkomstprövat stöd till

egnahemsbyggandet;

XIX. beträffande generellt återkrav av beviljad räntefri

stående del av egnahemslån med bifall till Kungl. Maj :ts

förslag ävensom med avslag å motionerna I: 57 och II: 66

samt 1: 352 och II: 439, samtliga motioner såvitt nu är i fråga,

godkänna vad utskottet anfört;

XX. avslå i motionerna I: 57 och II: 66 framställt yrkande

beträffande återbetalning av egnahemslån i samband med

ägarbyte;

XXI. beträffande räntesatsen för egnahemslån med avslag

å motionerna 1: 58 och II: 65 samt 1: 345 och II: 446, samtliga

motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet

anfört;

XXII. avslå i motionerna I: 246 och II: 305 framställt yrkande

beträffande lån och bidrag till bostadsegnahem i samband

med ägarbyte;

XXIII. beträffande räntesatsen för tertiärlån med avslag å

motionerna I: 58 och 11:65 samt I: 345 och II: 446, samtliga

motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;

XXIV. beträffande tertiärlånets storlek och amorteringstid

med avslag å motionerna 1: 58 och II: 65 samt 1: 352 och

II: 439, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad

utskottet anfört;

XXV. avslå i motionerna I: 58 och II: 65 framställt yrkande

beträffande uttagande av en särskild förvaltningsavgift;
XXVI.

beträffande ränta å återkrävda tilläggslån med bifall

till Kungl. Maj:ts förslag ävensom med avslag å motionerna

I: 58 och II: 65 samt I: 352 och II: 439, samtliga motioner

såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;

XXVII. beträffande räntesatsen för tvätteri- och tvättcirkellån

med bifall till Kungl. Maj :ts förslag godkänna vad utskottet

anfört;

XXVIII. beträffande utredning angående lån till tvätterier

i anledning av Kungl. Maj:ts förslag ävensom riksdagens revisorers

förevarande uttalande i skrivelse till Kungl. Maj :t

giva till känna vad utskottet anfört;

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

XXIX. beträffande grunderna för den statliga låne- och

bidragsverksamheten till förmån för bostadsförsörjningen, såvitt

de ej behandlats under I.—XXVIII., med bifall till Kungl.

Maj :ts förslag och under erinran om vad utskottet anfört godkänna

i statsrådsprotokollet över socialärenden för den 4

januari 1960 förordade ändringar;

XXX. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag

å motionerna 1:58 och 11:65, 1:158 och 11:237 samt

1: 345 och II: 446, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, till

Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån

för budgetåret 1960/61 under femte huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 195 000 000 kronor;

XXXI. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag

å motionerna 1:58 och 11:65 samt 1:349 och 11:443,

samtliga motioner såvitt nu är i fråga, till Bostadsrabatter

för budgetåret 1960/61 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 130 000 000 kronor;

XXXII. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag

å motionerna 1: 58 och II: 65, såvitt nu är i fråga, till

Bidrag till viss bostadsförbåttringsverksamhet för budgetåret

1960/61 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 22 000 000 kronor;

XXXIII. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag

å motionerna I: 160 och II: 236, såvitt nu är i fråga, till

Bidrag till inrättande av pensionärshem för budgetåret 1960/61

under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av

10 000 000 kronor;

XXXIV. till Bidrag till viss upplysningsverksamhet rörande

byggnadstekniska frågor för budgetåret 1960/61 under femte

huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 100 kronor;

XXXV. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag

å motionerna 1:58 och 11:65 samt 1:345 och 11:446,

samtliga motioner såvitt nu är i fråga, medgiva, att under

budgetåret 1960/61 preliminära beslut angående lån, som skall

utgå från lånefonden för bostadsbyggande, må meddelas intill

ett belopp av 865 000 000 kronor;

XXXVI. till Lånefonden för bostadsbyggande för budgetåret

1960/61 under statens utlåningsfonder anvisa ett investeringsanslag

av 820 000 000 kronor;

XXXVII. till Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien

för budgetåret 1960/61 under statens utlåningsfonder

anvisa ett investeringsanslag av 100 kronor;

XXXVIII. medgiva, att under budgetåret 1960/61 prelimi
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50 dr 1960

59

nära beslut om lån, som skall utgå från anslaget till räntefria

lån till bostadsbyggande, må meddelas intill ett belopp av

10 000 000 kronor;

XXXIX. till Räntefria lån till bostadsbyggande för budgetåret

1960/61 under fonden för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag

av 90 000 000 kronor;

XL. till Lån till anordnande av kollektiva tvätterier för

budgetåret 1960/61 under fonden för låneunderstöd anvisa ett

investeringsanslag av 700 000 kronor;

XLI. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i

personalförteckningen för bostadsstyrelsen, som föranledes

av vad departementschefen i statsrådsprotokollet över socialärenden

för den 4 januari 1960 förordat;

XLII. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag

å motionerna I: 58 och II: 65, såvitt nu är i fråga,

a) godkänna följande avlöningsstat för bostadsstyrelsen,

att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1960/61:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 1 116 300

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis ........................

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ...

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis

.....................................................

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ............................

6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis .................................................

65 000

2 227 300

15 000

601 800

66 800

Summa kronor 4 092 200;

b) till Bostadsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1960/61

under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 4 092 200

kronor;

XLIII. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga den ändring

i personalförteckningen för länsbostadsnämnderna, som föranledes

av vad departementschefen i statsrådsprotokollet över

socialärenden för den 4 januari 1960 förordat;

XLIV. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag ävensom med

avslag å motionerna 1:58 och 11:65 samt 11:436, samtliga

motioner såvitt nu är i fråga,

a) godkänna följande avlöningsstat för länsbostadsnämnderna,

att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1960/61:

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 770 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis ........................ 127 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ... 2 787 400

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis

..................................................... 280 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ............................ 640 500

6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis ................................................. 71 200

Summa kronor 4 676 800;

b) till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar för budgetåret

1960/61 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

4 676 800 kronor;

XLV. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag

å motionerna 1: 58 och II: 65, såvitt nu är i fråga, för

budgetåret 1960/61 under femte huvudtiteln anvisa

a) till Bostadsstgrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag

av 759 000 kronor;

b) till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag

av 685 000 kronor;

XLVI. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag

å motionerna I: 58 och II: 65, såvitt nu är i fråga, till

1960 års bostadsräkning för budgetåret 1960/61 under femte

huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 2 400 000 kronor;

XLVII. besluta, att i förevarande sammanhang behandlade

motioner, till den del de icke blivit under punkterna I.—XLVI.

särskilt berörda, icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 29 mars 1960

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Ivar Johansson,

Birger Andersson, Thun, Bergman, Holmqvist, Pålsson, Jacobsson, Rikard

Svensson, fru Wallentheim, herrar Ragnar Bergh, Nestrup, Herbert Larsson

och Lundström; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,

Malmborg, Thapper, Jansson i Kalix, Persson i Växjö, Svensson i Stenkyrka,

fröken Elmén, herrar Cassel, Hansson i Skegrie, Mellqvist, Gustafsson

i Skellefteå, Johansson i Norrköping, Kellgren och Källenius.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

61

Särskilt yttrande

av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Cassel och Källenius,

vilka anfört:

»I motionerna I: 58 och II: 65 liksom i motionerna I: 241 och II: 301

har hemställts att riksdagen måtte besluta, att den statliga långivningen

för bostadsbyggandet skall upphöra fr. o. m. den 1 juli 1960 och ersättas

med ett statligt kreditgarantisystem. I särskild reservation tillstyrkes från

vårt håll detta yrkande. Trots detta kommer vi, för det fall att nämnda

motionsyrkande ej bifalles av riksdagen, att reservationsledes taga ställning

till och framföra yrkanden i anslutning till olika i Kungl. Maj :ts proposition

och i avgivna motioner berörda problem även med utgångspunkt

från att den statliga långivningen bibehålies. Våra yrkanden rörande dessa

senare punkter är alltså alternativa.»

Reservationer

1) beträffande bostadsbyggandets storlek

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Cassel och Källenius,

vilka ansett att

dels det avsnitt i utskottets yttrande på s. 37, som börjar med »Utskottet

finner» och slutar med »för riksdagen», bort ersättas med text av

följande lydelse:

»Utskottet har under sina överläggningar rörande de samhällsekonomiska

förutsättningarna för och konsekvenserna av ett bostadsbyggande i

planerad omfattning hört företrädare för riksbankens ledning. Det har

därvid bestyrkts, att de sammanlagda anspråken på långfristigt kapital

oroväckande starkt överstiger tillgången, att försöken att möta denna situation

med prioriteringsingrepp måste befaras försämra motståndskraften

mot inflationspåfrestningar, åstadkomma bestående snedvridningar på

marknaden och försena eller förhindra investeringar, vilka med hänsyn

till den internationella konkurrensen är angelägna, samt att ett alltför

ambitiöst bostadsbyggnadsprogram lätt förorsakar stockningar i byggandets

finansiering vilka i sin tur leder till kostnadsökningar.

Utskottet finner sig böra erinra om denna bakgrund från vilken man

ej kan bortse vid diskussionen om bostadsbyggandets omfattning. Mot

denna bakgrund framstår det som särskilt viktigt, att det allmännas bostadspolitik

konsekvent inriktas på att främja en kostnadspressande konkurrens,

att de verkliga bostadskostnaderna klart redovisas för dem som

efterfrågar bostad och att det personliga bostadssparandet underbygges.

Utskottet anser sig också böra understryka betydelsen av en decentraliserad

kreditgranskning av bostadsbyggnadsprojekt. En sådan befordras av

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

att den statliga långivningen ersättes med ett kreditgarantisystem. Det

bör genom en sådan bostadspolitik bli möjligt att rymma ett större byggande

inom en oförändrad eller minskad ram. Det förefaller dock utskottet

svårt att närmare precisera det antal lägenheter till vilkas uppförande staten

bör medverka. Bostadsproduktionens storlek måste liksom omfattningen

av all annan produktion bli beroende av människornas efterfrågan

på en fri marknad och av sparandets storlek. Anledning för staten att

föreskriva ett minimiprogram förefinnes inte. Ehuru ett betydande bostadsbyggande

för utskottet framstår som angeläget, vill utskottet följaktligen

ej föreslå riksdagen att binda sig vid någon mera fixerad målsättning.

Vid finansieringsfrågornas prövning bör en fortskridande avstämning

mot konjunkturläget och mot de bedömningar som kan göras av läget

på kapitalmarknaden komma till stånd, varvid väsentlig hänsyn måste

tagas till de intressen riksbanksledningen har att hävda. Utskottet vill i

sammanhanget också understryka vikten — icke minst för bostadsbyggandet

— av att det statliga lånebehovet för rent statliga ändamål nedbringas,

samtidigt som utskottet erinrar om de risker för sysselsättning och valutareserv

som är förenade med att rationaliseringar och moderniseringar inom

arbetslivet eftersätts, vilket kan komma att bli resultatet om kapitalmarknadens

resurser även i fortsättningen förbehålles staten och bostadsbyggandet.

»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»I. beträffande bostadsbyggandets storlek i anledning av

Kungl. Maj :ts förslag ävensom motionerna I: 158 och II: 237,

I: 352 och II: 439 samt I: 345 och II: 446, samtliga motioner

såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;»

b) av herrar Jacobsson, Nestrup, Lundström, Malmborg, fröken Elmén

och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att

dels utskottets yttrande fr. o. m. det stycke på s. 36, som börjar med

»Bostadsbyggandet har», t. o. m. det stycke på s. 37, som slutar med »nästa

budgetår», bort ersättas med text av följande lydelse:

»Bostadsbyggandet, som under 1950-talet varit otillräckligt, har under

de senaste två åren legat på en nivå, som svarar mot det fyraårsprogram

för bostadsbyggandet, som lades fram i motioner från folkpartiet och som

från regeringssidan betecknades som orealistiskt.

Den ökade igångsättningen under de två senaste åren har emellertid

främst haft konjunkturpolitisk motivering och vidtagits i syfte att främja

sysselsättningen inom byggnadsindustrien. Enligt Kungl. Maj :ts förslag bör

till grund för beräkningen av medelsramarna för nästa budgetår läggas ett

minimiprogram av endast 63 000 lägenheter.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att en viss anpassning

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50 ur 1960

63

av bostadsbyggandets omfattning efter konjunkturens växlingar är motiverad.

Dessa variationer måste emellertid hållas inom ganska snäva gränser.

Det tar lång tid att planera och projektera ett byggnadsföretag, och

stora variationer i bostadsbyggandets omfattning försvårar planeringsarbetet

och skapar stora besvärligheter för byggnadsindustrien. Till detta

kommer att arbetsmarknadspolitiken bör arbeta med snabbt verkande medel,

som kan sättas in utan dröjsmål, och avvecklas omedelbart när detta

ur konjunkturpolitisk synpunkt blir önskvärt. Sett ur den synpunkten är

bostadsbyggandet ett ganska klumpigt medel när det gäller att utjämna

kortvariga växlingar i konjunkturen.

Ett annat skäl mot att nu vidtaga en hård begränsning av bostadsbyggandet

är att bostadsbristen på många håll fortfarande är besvärande,

särskilt i de större städerna. Detta är desto allvarligare som efterfrågan

på bostäder av allt att döma kommer att bli större under 1960-talet.

Under förutsättning att giftermålsfrekvensen i olika åldrar förblir oförändrad

kommer det årliga antalet giftermål att öka med 20—25 % fram

till 1970. Härtill kommer att en fortgående standardstegring medför större

krav på bostäderna från både familjer och ensamstående.

Om man till detta lägger att bostadsbristen utgör ett av de svårare

hindren för ökad rörlighet på arbetsmarknaden, framstår en kraftig inskränkning

av bostadsbyggandet som mycket olycklig. I motionerna I: 352

och II: 439 föreslås en sänkning av lånegränserna för bostadsrättshus och

s. k. allmännyttiga företag. Utskottet, som anser att ett ökat sparande inom

bostadssektorn underlättar finansieringen av en tillräckligt hög bostadsproduktion,

tillstyrker i det följande motionerna i denna del. Härigenom

minskas anspråken på den statliga tertiärlångivningen. Utskottet anser

att i första hand det överskott som härigenom uppstår bör användas för

en ökad produktion.

I motionerna 1: 352 och II: 439 framhålles att särskilt på platser där

bostadsbristen håller på att avvecklas är risken stor för att en fortsatt

forcerad produktion av stora hyreshus kommer att visa sig vara en felinvestering.

När de bostadssökande familjerna i allt större utsträckning

börjar efterfråga egnahem, kan det visa sig svårt att få hyresgäster i många

av de stora hyreskomplex, som nu uppföres i städernas utkanter samt även

i mindre och medelstora samhällen. Egnahemsbyggandet bör därför erhålla

en större andel av den totala byggnadsvolymen. Utskottet delar

motionärernas mening i detta avseende.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»I. beträffande bostadsbyggandets storlek i anledning av

Kungl. Maj:ts förslag ävensom motionerna I: 158 och II: 237,

1:352 och 11:439 samt 1:345 och 11:446, samtliga motioner

såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;»

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

c) av herrar Ivar Johansson, Pålsson, Svensson i Stenkyrka och Hansson

i Skegrie, vilka ansett att

dels det avsnitt i utskottets yttrande på s. 37, som börjar med »Utskottet

finner» och slutar med »nästa budgetår», bort ersättas med text av

följande lydelse:

»Bostadsbyggandet har under de senaste fem åren legat på hög nivå.

Under senare år har tillskottet av lägenheter utgjort inemot 70 000. Den

under efterkrigstiden kraftigt ökade efterfrågan på bostäder har därigenom

kunnat tillgodoses i större utsträckning än tidigare. Underskottet på bostadsmarknaden

är numera till väsentligaste delen hänförligt till de största

städerna, vilka varit föremål för en omfattande inflyttning under de senare

decennierna. På andra orter råder icke bostadsbrist i egentlig mening

och på vissa håll har t. o. m. nyproducerade bostäder stått oanvända

avsevärd tid. Genom den stora omfattning bostadsbyggandet haft under

senare år, vilket motiverats med konjunkturpolitiska och sysselsättningspolitiska

skäl, har sålunda tagits ett viktigt steg mot en avveckling av

bristen på bostäder.

Det har ansetts att en årlig produktion av 65 000 lägenheter erfordras

för att bristen på bostäder relativt snabbt skall kunna täckas. Under senare

tid har denna nivå avsevärt överskridits. Utskottet vill i sammanhanget

erinra om vad det föregående år i sitt av riksdagen godkända utlåtande

anfört om det då aktuella bostadsbyggnadsprogrammet ur konjunktursynpunkt.

I utlåtandet framhölls, att därest konjunkturläget förbättrades,

kunde det visa sig svårt att gå nämnvärt utöver det av departementschefen

förordade minimiprogrammet om 63 000 lägenheter. Då en klar

konjunkturförbättring nu inträtt, äger detta uttalande sin tillämpning.

Man kan sålunda inte utgå från att bostadsbyggandet under nästkommande

budgetår kan hållas på samma höga nivå som under innevarande budgetår,

vilket också framhållits av departementschefen. Dock vill utskottet

understryka angelägenheten av att bostadsbyggandet i erforderlig utsträckning

anpassas till förändringar i konjunkturläget och på arbetsmarknaden

och att bostadsbyggnadsprogrammet sålunda bör äga viss rörlighetsmarginal.

Såsom departementschefen framhållit kan den pågående uppgången

i konjunkturen medföra att ett överskridande av det föreslagna

minimiprogrammet om 63 000 lägenheter inte blir aktuellt. Det kan sålunda

befaras att det av departementschefen föreslagna minimiprogrammet

kommer att sakna den rörlighetsmarginal som bör eftersträvas. Utskottet

finner sig därför böra tillstyrka det i motionerna 1: 345 och II: 446

framförda yrkandet att det nu aktuella bostadsbyggnadsprogrammet bör

fastställas att omfatta 60 000 lägenheter som minimum.

Vägledande för utskottets ställningstagande härvidlag har även varit

den förändrade situationen på bostadsmarknaden och inom näringslivet.

Särskilt på vissa orter har näringslivet betydande svårigheter, vilket med
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

65

för risk för driftsinskränkningar och driftsnedläggelser. På en del håll

har betydande lokal arbetslöshet uppstått av dylika orsaker. Skall denna

bekämpas enbart genom omflyttning av arbetskraft försvåras bostadsförsörjningen

avsevärt. Bl. a. kan inflyttningstrycket på de större städernas

bostadsmarknad komma att öka. Det är därför angeläget att näringslivet

inom berörda områden i möjligaste mån stärkes och att erforderliga kapitalresurser

ställes till förfogande härför. Vad i detta hänseende anförts i

motionerna 1: 345 och II: 446 bör enligt utskottets mening beaktas.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»I. beträffande bostadsbyggandets storlek i anledning av

Kungl. Maj :ts förslag jämte motionerna 1:158 och 11:237

samt 1:352 och 11:439 ävensom med bifall till motionerna

1:345 och 11:446, samtliga motioner såvitt nu är i fråga,

godkänna vad utskottet anfört;»

2) av herrar Ivar Johansson, Pålsson, Jacobsson, Ragnar Bergh, Nestrup,

Lundström, Skoglund i Doverstorp, Malmborg, Svensson i Stenkyrka, fröken

Elmén, herrar Cassel, Hansson i Skegrie, Gustafsson i Skellefteå och

Ilällenius, vilka beträffande bostadsbyggandets fördelning på hustyper ansett

att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 39, som börjar med »I vidare

mån» och slutar med »beträffande småhusbyggandet», bort ersättas med

text av följande lydelse:

»Utskottet anser i likhet med vad som framhålles i motionerna 1:57

och II: 66 samt I: 352 och II: 439 att egnahemsbyggandet i fortsättningen

bör erhålla en större andel av den totala bostadsbyggnadsvolymen. Avvägningen

mellan hyreshus och egnahem beror emellertid i hög grad på kommunala

avgöranden och på hur den lokala planeringen inriktas. Utskottet

tillstyrker därför det i ovannämnda motioner framförda förslaget att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t framhåller att egnahemsbyggandet bör

erhålla en växande andel av bostadsproduktionen samt anhåller att Kungl.

Maj :t uppdrager åt de statliga byggnadsorganen att söka intressera kommunerna

för en sådan inriktning av planeringsarbetet att tillräckligt med

exploateringsfärdig mark ställes till förfogande för egnahemsbebyggelsen.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»II. beträffande bostadsbyggandets fördelning på hustyper

i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna I: 350

och II: 435 ävensom med bifall till motionerna I: 57 och II: 66

samt 1:352 och 11:439, sistnämnda fyra motioner såvitt nu

är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet

anfört;»

5—306 oo Bihang till riksdagens protokoll 1960. 6 saml. Nr 50

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

3) av herrar Ivar Johansson, Pålsson, Svensson i Stenkyrka och Hansson

i Skegrie, vilka beträffande uppdrag åt bostadsutredningen att pröva

vissa bostadspolitiska frågor ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 40, som börjar med »Utskottet

finner» och slutar med »motionsyrkanden avstyrkes», bort ha följande

lydelse:

»Utskottet finner ifrågavarande undersökning av bostadsmarknadens

utveckling på längre sikt vara värdefull. Undersökningen bör emellertid

inte hindra att vissa åtgärder nu vidtages. En omläggning av bostadspolitiken

som syftar till en fortsatt förbättring av bostadsbeståndet, som tar sikte

på inkomstsvaga grupper och som beaktar kravet på en såvitt möjligt jämn

och hög bostadsproduktion framstår i stället mot bakgrunden av vad utskottet

i föregående stycke anfört som konsekvent och riktig. I de riktlinjer

för bostadspolitiken, som förordas i motionerna 1:345 och 11:446,

har här nämnda tre syften angetts som de väsentliga huvuduppgifterna för

bostadspolitiken. Utskottet ansluter sig till denna allmänna syn. I konsekvens

härmed kan utskottet förorda att en avveckling av den generella

subventioneringen nu inledes. Den nuvarande generella subventioneringen

är icke nödvändig för fullföljandet av här ovan nämnda tre huvudsyften

och otvivelaktigt är det mera angeläget att tillgodose de eftersatta inkomstgrupperna

än att genom en generell subventionering hålla en lägre bostadskostnad

för alla inkomstgrupper. Den successiva avvecklingen av de generella

subventionerna bör genomföras på sådant sätt att hyressplittringen

minskas. Därigenom sker också en anpassning mot det initialstöd som

förordas i ovannämnda motioner. Det får förutsättas, att den närmare utformningen

av detta initialstöd prövas med utgångspunkt från de riktlinjer

som angivits i motionerna. Utskottet tillstyrker sålunda motionerna

I: 345 och II: 446 i de avseenden som här berörts.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»III. i anledning av motionerna I: 158 och II: 237 samt med

bifall till motionerna I: 345 och II: 446, samtliga motioner såvitt

nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att av

utskottet angivna riktlinjer för bostadspolitiken prövas inom

bostadsutredningen;»

4) beträffande införandet av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Cassel och Källenius,

vilka ansett att

dels utskottets yttrande fr. o. m. det stycke, som på s. 40 börjar med

»Frågan om», t. o. m. det stycke på s. 41, som slutar med »berörda motionsyrkanden»,

bort ersättas med text av följande lydelse:

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets ullätande nr 50 år 1960

67

»Utskottet delar den uppfattning som framförts i motionerna I: 58 och

11:65 samt 1:241 och 11:301 att man nu utan ytterligare dröjsmål bör

gå över till ett kreditgarantisystem. Nuvarande ordning med staten såsom

långivare för bostadsbyggandet har visat sig innebära en våldsam påfrestning

på statsfinanserna. Den har drivits till priset av en icke acceptabel

statsupplåning i riksbanken och affärsbankssystemet. Ett utbyte av långivningen

till flerfamiljshus och egnahem mot kreditgarantier skulle, som

motionärerna påpekat, vidare innebära en avlastning av förvaltningsuppgifter

från statliga organ och dessutom en betydande förenkling för låntagaren

själv.

En omläggning till kreditgarantisystem betyder inte i och för sig att

man måste avstå från rånte- eller kapitalsubventionering därest sådan

anses motiverad. Utskottet vill framhålla, att själva övergången till ett

kreditgarantisystem icke behöver medföra några svårigheter för de personer

som redan sökt lån för byggande av flerfamiljshus eller egnahem.

Staten har alltid möjlighet att se till att lånemedel i erforderlig utsträckning

står till förfogande. Utskottet som sålunda tillstyrker yrkandena i

motionerna I: 58 och II: 65 samt I: 241 och II: 301 om övergång från statlig

bostadslångivning till ett kreditgarantisystem fr. o. m. den 1 juli 1960 är

medvetet om att förslaget aktualiserar vissa författningsändringar. Utskottet

förutsätter att Kungl. Maj :t utan dröjsmål förelägger riksdagen förslag

till sådana ändringar.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»IV. beträffande införandet av ett kreditgarantisystem på

bostadsområdet i anledning av motionerna 1:58 och 11:65,

1:241 och 11:301, förstnämnda bägge motioner såvitt nu är

i fråga, ävensom med avslag å motionerna I: 351 och II: 438,

1:345 och 11:446, sistnämnda bägge motioner såvitt nu är

i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet

anfört;»

b) av herrar Ivar Johansson, Pålsson, Jacobsson, Ncstrup, Lundström,

Malmborg, Svensson i Stenkyrka, fröken Elmén, herrar Hansson i Skegrie

och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett alt

dels utskottets yttrande fr. o. m. det stycke, som på s. 40 börjar med

»Frågan om», t. o. m. det stycke på s. 41, som slutar med »berörda motionsyrkanden»,

bort ersättas med text av följande lydelse:

»Vad det gäller motionerna I: 58 och II: 65 samt I: 241 och II: 301 vill

utskottet hänvisa till vad utskottet vid föregående års riksdag anförde

med anledning av motsvarande yrkande (uti. nr 49, s. 32).

I anledning av yrkandena i motionerna 1:345 och 11:446 samt 1:351

och II: 438 vill utskottet erinra om att det vid förra årets riksdag i sitt av

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets utlutande nr 50 är 1900

riksdagen godkända utlåtande förordade en allsidig och förutsättningslös

utredning av frågan. Det må också erinras om att bostadspolitiska utredningen

förordat en närmare utredning av densamma. Vidare har besparingsutredningen

föreslagit att åtgärder snarast vidtages för att ersätta den

statliga långivningen med ett kreditgarantisystem. Till denna uppfattning

ansluter sig utskottet och förutsätter att spörsmålet tages upp till prövning

så att förslag kan föreläggas 1961 års riksdag, varvid enligt utskottets mening

kreditgaranti bör införas beträffande långivning till såväl egnahemssom

flerfamiljshusbyggandet.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort lia följande

lydelse:

»IV. beträffande införandet av ett kreditgarantisystem

på bostadsområdet i anledning av motionerna 1:345 och

II: 446 och med bifall till motionerna I: 351 och II: 438, förstnämnda

bägge motioner såvitt nu är i fråga, ävensom med

avslag å motionerna I: 58 och II: 65 samt I: 241 och IT. 301,

förstnämnda bägge motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse

till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»

5) av herrar Ivar Johansson, Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp,

Svensson i Stenkyrka, Cassel, Hansson i Skegrie och Källenius, vilka beträffande

tillämpning av upphandlingskungörelsens bestämmelser å kommunala

och s. k. allmännyttiga bostadsföretag ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 42, som börjar med »Såsom

utskottet» och slutar med »förevarande motioner», bort ha följande lydelse:

»Utskottet finner i likhet med motionärerna, att kommunala och s. k.

allmännyttiga bostadsföretag, vilka ju arbetar praktiskt taget utan eget

startkapital, skall ha skyldighet alt handha dem anförtrodda statliga medel

under enahanda redovisningsansvar som egentliga statsorgan samt att upphandlingskungörelsens

bestämmelser vid infordrande, prövning och antagande

av anbud fördenskull skall gälla även dylika företag. Utskottet tillstyrker

sålunda förevarande motionsyrkande.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»VI. beträffande tillämpning av upphandlingskungörelsens

bestämmelser på kommunala och s. k. allmännyttiga bostadsföretag

med bifall till motionerna I: 500 och II: 336 i skrivelse

till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;»

6) av herrar Ivar Johansson, Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp,

Svensson i Stenkyrka, Cassel, Hansson i Skegrie och Källenius, vilka beträffande

viss redovisningsskyldighet för såsom allmännyttiga betecknade

och därmed i belåningshänseende jämställda företag och andra ansett att

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50 är 1960

69

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 42, som börjar med »Utskottet

vill» och slutar med »avstyrker motionerna», bort ha följande lydelse:

»Utskottet finner, att motionärerna anfört bärande skäl för att ålägga

såsom allmännyttiga betecknade bostadsföretag redovisningsskyldighet för

sina fonder, dessas storlek och successiva uppbyggnad samt de för fonduppbyggningen

tillämpade principerna. Genom fortlöpande uppgifter, som

utan större omgång kan sammanställas av befintlig personal hos såväl

uppgiftslämnare som mottagare, kan riksdagen erhålla underlag för bedömande

av behovet av framtida stöd till bostadsproduktionen inom dessa

företag. De uppgifter, som i motionerna föreslås skola lämnas till statens

hyresråd, är väl ägnade att underlätta en enhetlig hyressättning för olika

slag av fastigheter. Utskottet tillstyrker sålunda förevarande motionsyrkanden.

»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse :

»VII. beträffande viss redovisningsskyldighet för såsom

allmännyttiga betecknade och därmed i belåningshänseende

jämställda företag och andra med bifall till motionerna I: 501

och 11:335 i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad

utskottet anfört;»

7) beträffande bestämmelserna om ränteeftergift

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Cassel och Källenius,

vilka ansett att

dels utskottets yttrande fr. o. in. det stycke på s. 43, som börjar med

»Vid sin», t. o. m. det stycke på s. 44, som slutar med »inte biträda», bort

ersättas med text av följande lydelse:

»Enligt utskottets mening bör generella räntesubventioner inte ingå såsom

ett varaktigt led i bostadspolitiken. Utskottet vill erinra om att den av

Kungl. Maj :t föreslagna räntegarantien innebär att skattebetalarna för varje

ny produktionsårgång av fastigheter vid nu rådande ränteläge belastas med

ytterligare 45 milj. kronor eller mera. Kostnaden stiger alltså mycket snabbt

och kommer redan för nästa budgetår att uppgå till 195 milj. kronor. Till

jämförelse vill utskottet erinra om att motsvarande utgift för 10 år sedan

uppgick till blott 400 000 kronor.

I motionerna 1:58 och 11:65 har föreslagits, att räntegarantien helt

skall upphöra beträffande lån som slätt ute 10 år eller mera. Utskottet

biträder detta förslag. Vidare har samma motionärer föreslagit, att räntegarantien

skall sättas till 5 % för de fastigheter som tillkommit intill utgången

av 1957 och till 4,5 % för fastigheter som tillkommit eller tillkommer

därefter. Med hänsyn till att räntan för de statliga bostadslånen är

bunden vid 3 % för fastigheter tillkomna före 1958 men utgår med 4 %

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

för senare färdigställda hus finner utskottet denna differentiering av räntan

å de underliggande lånen väl avvägd. Även den av motionärerna föreslagna

räntegarantien innebär en betydande och kostsam subvention men

synes utskottet det oaktat för det närvarande kunna godtagas. Utskottet

tillstyrker därför motionerna 1: 58 och II: 65 i denna del.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»VIII. beträffande bestämmelserna om ränteeftergift i anledning

av Kungl. Maj :ts förslag samt motionerna I: 345 och

II: 446, I: 352 och II: 439 ävensom med bifall till motionerna

1:58 och 11:65 samt med avslag å motionerna 1:158 och

II: 237, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till

Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;»

b) av herrar Jacobsson, Nestrup, Lundström, Malmborg, fröken Elmén

och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att

dels utskottets yttrande fr. o. m. det stycke på s. 43, som börjar med

»Vad först», t. o. m. det stycke på s. 44, som slutar med »inte biträda», bort

ersättas med text av följande lydelse:

»Utskottet, som anser att en viss successiv avveckling av det generella

bostadsstödet bör äga rum, kan inte biträda Kungl. Maj :ts förslag beträffande

ränteeftergifterna. Det i motionerna I: 352 och II: 439 framlagda förslaget,

som helt ansluter sig till besparingsutredningens enhälliga förslag,

anser utskottet väl avvägt. Förslaget innebär att räntan på underliggande

krediter fr. o. m. den 1 januari 1960 höjes med 0,5 % för hus som påbörjats

före den 1 januari 1958. Härigenom uppnås en besparing i jämförelse med

Kungl. Maj:ts förslag, som för nästa budgetår uppgår till 20 milj. kronor

och för därpå följande budgetår till 40 milj. kronor. Övriga motionsyrkanden

om ändringar i ränteeftergifterna kan utskottet inte biträda.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»VIII. beträffande bestämmelserna om ränteeftergift i anledning

av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna 1:58 och

11:65, 1:345 och 11:446 ävensom med bifall till motionerna

I: 352 och II: 439 samt med avslag å motionerna I: 158 och

II: 237, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till

Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»

c) av herrar Ivar Johansson, Pålsson, Svensson i Stenkyrka och Hansson

i Skegrie, vilka ansett att

dels utskottets yttrande fr. o. m. det stycke på s. 43, som börjar med

»Vad först», t. o. m. det stycke på s. 44, som slutar med »inte biträda»,

bort ersättas med text av följande lydelse:

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50 Ar 1960

71

»Utskottet har i det föregående i princip anslutit sig till uppfattningen

att de generella bostadssubventionerna successivt bör avvecklas, varvid

emellertid förutsattes ett initialstöd avsett att trygga nyproduktionen. Det

synes följdriktigt att denna uppfattning får göra sig gällande även i fråga

om det nu aktuella ställningstagandet till den garanterade räntans nivå.

Subventionsavvecklingen bör sålunda genomföras på sådant sätt att den

nuvarande hyressplittringen minskas. Utskottet vill erinra om att boendekostnaden

i de hus som uppförts under 1940-talet avsevärt underskrider

kostnaden för senare uppförda hus. Detta beror på att de förstnämnda

husen uppförts till en avsevärt lägre nominell kostnad och på att för dem

erhållits statligt lån till 3 % bunden ränta, vilket i dagens ränteläge är en

betydande förmån. Utskottet förordar därför att den garanterade räntan

upphör att gälla för hus som uppförts före 1952.

I fråga om hus som uppförts efter nämnda tidpunkt föreligger även en

betydande hyressplittring. Boendekostnaden i hus uppförda åren 1952—

1954 är sålunda avsevärt lägre än i de hus som nu uppföres. Utskottet förordar

att den garanterade räntan justeras på sådant sätt att hyressplittringen

minskas. Förslag om en sådan justering har framförts i motionerna 1:345

och 11:446. Förslaget, till vilket utskottet ansluter sig, innebär att den

garanterade räntan för hus uppförda åren 1952, 1953 och 1954 skall fastställas

till 5,5 %, för hus uppförda 1955 till 5,25 %, för hus uppförda 1956

till 5 % samt för hus uppförda åren 1957 och 1958 till 4,75 %.

För bostäder som uppförts efter 1958 gäller andra villkor för de statliga

lånen. Av den anledningen finner utskottet sig nu böra förorda endast

en mindre justering av den garanterade räntan för dessa hus. Det må

emellertid erinras om att syftet med den garanterade räntan för underliggande

krediter icke varit att lämna en bestående subventionering utan

att lämna ett skydd mot tillfälligt höga räntor. När den garanterade räntan

infördes fastställdes den sålunda till 3 %. Riksbankens diskonto utgjorde

då 2,5 %. Sedan våren 1955 har emellertid diskontot inte underskridit 4 %

och har under de senaste tre åren varierat mellan 4,5 och 5 %. Den garanterade

räntan utgör numera för efter 1952 uppförda hus 3,5 %. Det höga

ränteläget har sålunda blivit bestående lång tid och kan inte betecknas som

tillfälligt. Utskottet finner sig emellertid icke böra förorda en total anpassning

till det extremt höga ränteläget men förordar likväl en viss anpassning.

Den garanterade räntan för hus uppförda efter 1958 bör sålunda fastställas

till 4 %. Den ekonomiska förmånen av räntegarantien och koslnaden

för staten blir trots denna justering betydligt större än vad som

ursprungligen avsetts, vilket emellertid utskottet i förevarande situation

finner vara ofrånkomligt.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

»Vill. beträffande bestämmelserna om ränteeftergift i anledning

av Kungl. Maj :ts förslag samt motionerna 1: 58 och

11:65, 1:352 och 11:439 ävensom med bifall till motionerna

I: 345 och II: 446 samt med avslag å motionerna I: 158 och

II: 237, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till

Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»

8) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Cassel och Källenius,

vilka beträffande ändring av grunderna för inkomstprövning av familj ebostadsbidrag

ansett att

dels det avsnitt i utskottets yttrande på s. 45, som börjar med »De för»

och slutar med »ifrågavarande motionsyrkanden», bort ersättas med text

av följande lydelse:

»Den föregående år beslutade höjningen av inkomststrecken för familjebostadsbidragen

i samband med försämringen av penningvärdet var enligt

utskottets mening i och för sig motiverad. Med hänsyn till ofrånkomligheten

av att i nuvarande läge begränsa statens utgifter så långt detta är

möjligt finner sig utskottet dock nödsakat tillstyrka, att tills vidare de

inkomststreck skall tillämpas som var gällande t. o. m. utgången av 1959.

Utskottet förordar alltså bifall till motionerna i förenämnda del.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»X. beträffande ändring av grunderna för inkomstprövning

av familj ebostadsbidrag med bifall till motionerna I: 58

och II: 65, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t

giva till känna vad utskottet anfört;»

9) beträffande höjning av familjebostadsbidragen

a) av herrar Thun, Herbert Larsson, Jansson i Kalix, Persson i Växjö,

Johansson i Norrköping och Kellgren, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 45, som börjar med »De i»

och slutar med »och 11:443», bort ha följande lydelse:

»Motionärerna har föreslagit, att familjebostadsbidragen fr. o. m. den 1

januari 1961 skall höjas genom att dels det fasta bidraget ökas med 60

kronor per år, dels ock bidraget per barn och år ökas med 30 kronor. Utskottet

anser i likhet med motionärerna, att en sådan förbättring av

familjebostadsbidragen är angelägen mot bakgrunden av de ökade bostadskostnaderna.

Utskottet ansluter sig alltså till motionärernas yrkande.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XI. beträffande höjning av familjebostadsbidragen i anledning

av motionerna 1: 349 och II: 443, såvitt nu är i fråga,

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

73

i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet

anfört;»

b) av fru Wallentheim.

10) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Cassel och Kållenius,

vilka beträffande räntesatsen för förbättringslån ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 46, som börjar med »Utskottet

har» och slutar med »avstyrkes därför», bort ha följande lydelse:

»Utskottet, som anser det lämpligt att räntan å förbättringslån sättes

till samma som skall gälla beträffande statliga egnahemslån och som i

annat sammanhang förordat att denna ränta sättes till 5 %, biträder

motionsyr kandet.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XIV. beträffande räntesatsen för förbättringslån med

bifall till motionerna I: 58 och II: 65, såvitt nu är i fråga, i

skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;»
11)

av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Cassel och Källenius,

vilka beträffande ändring av grunderna för inkomstprövning av

räntefritt stående förbättringslån ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 46, som börjar med »Genom

beslut» och slutar med »ifrågavarande motionsyrkanden», bort ha följande

lydelse:

»Frågan om var inkomststrecket för åtnjutande av bostadsförbättringslån

skall dragas har samband med vad som skall gälla beträffande familjebostadsbidraget.

Under hänvisning till vad utskottet ovan anfört rörande

familjebostadsbidraget biträder utskottet alltså motionsyrkandet, vilket

innebär en återgång till det inkomststreck som gällde intill utgången av

juni månad 1959.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XV. beträffande ändring av grunderna för inkomstprövning

av räntefritt stående förbättringslån med bifall till motionerna

I: 58 och II: 65, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till

Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;»

12) beträffande bestämmelsen om viss högsta lägenhetsyta såsom villkor

för egnahemslån av herr Källenius.

13) av herrar Ivar Johansson, Pålsson, Svensson i Stenkyrka och Hansson

i Skegrie, vilka beträffande utredning angående inkomstprövat stöd till

egnahem sbyggandet ansett att

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets utlåtande nr 50 dr 1960

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 48, som börjar med »Utskottet

tiar» och slutar med »ifrågavarande förslag», bort ha följande lydelse:

»I motionerna framhålles att slopandet av den räntefria stående delen

av egnahemslån kommer att medföra viss snedvridning och kategoriklyvning

med hänsyn till att räntefri stående del alltjämt skall kunna utgå

i fråga om förbättringslån. Utskottet finner dessa farhågor befogade och

vill särskilt påvisa de mycket svåra gränsdragningsproblem som kommer

att uppstå. Om förbättringen av ett en- eller tvåfamilj shus har karaktären

av ombyggnad, blir låneformen egnahemslån och räntefri stående del kan

sålunda inte erhållas. Om förbättringen, även om den är av genomgripande

natur, icke kan betecknas som ombyggnad, erhålles förbättringslån, varvid

räntefri stående del kan beviljas. Utskottet vill även erinra om att den

avveckling av den generella subventioneringen, som förordats i det föregående,

kräver ett särskilt uppmärksammande av de inkomstsvaga hushållens

möjligheter att anskaffa en godtagbar bostad. Det särskilda inkomstoch

förmögenhetsprövade stödet inom förbättringslånens ram bör därvid

även framgent bli av stort värde. Dock synes det icke riktigt att en inkomstsvag

familj, som icke genom förbättring av äldre bostad kan erhålla stöd,

skall ställas utanför möjligheten att erhålla stöd, när anskaffandet av

bostad sker genom uppförande av egnahem. I motionerna 1: 25 och II: 37

har särskilt påtalats de svårigheter som löntagare med lägre inkomster

kan förväntas få, därest den räntefria stående delen av egnahemslånet

slopas. Utskottet hyser en liknande uppfattning och förordar att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om utredning av frågan om inkomstprövat

stöd till egnahemsbyggandet i enlighet med syftet i motionerna

I: 239 och II: 307.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XVIII, i anledning av motionerna I: 239 och II: 307 i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om utredning av frågan om inkomstprövat

stöd till egnahemsbyggandet;»

14) beträffande generellt återkrav av beviljad räntefri stående del av

egnahemslån

a) av herrar Jacobsson, Ragnar Bergb, Nestrup, Lundström, Skoglund

i Doverstorp, Malmborg, fröken Elmén, herrar Cassel, Gustafsson i Skellefteå

och Källenius, vilka ansett att

dels utskottets yttrande fr. o. m. det stycke på s. 48, som börjar med

»Frågan huruvida», t. o. m. det stycke på s. 49, som slutar med »och

II: 439», bort ersättas med text av följande lydelse:

»Frågan huruvida tidigare utbetalade räntefria stående delar av egnahemslån

skall återkrävas eller icke har kommit i ett nytt läge på grund

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1900

75

av att Kungl. Maj :t föreslagit att kapitalsubventionerna i fortsättningen

icke skall utgå till nyproducerade egnahem, ett förslag som utskottet i

annat sammanhang tillstyrker. Som besparingsutredningen framhöll blir

skälen för uppsägning av äldre räntefria egnahemslån starkare om kapitalsubventionen

till nya hus slopas, särskilt som egnahemslåneräntan och

även byggnadskostnaderna är lägre för de äldre egnahemmen. Utskottet tillstyrker

därför förslaget i motionerna 1:352 och 11:439, innebärande att

räntefria stående delar av egnahemslån, som beviljats under tiden 1948—1

juli 1953 skall fr. o. m. 1 juli 1960 förräntas och amorteras till hälften av

det beviljade beloppet. Räntan bör fastställas till 4 % och amorteringstiden

till 25 år. Den årliga inkomsten för statsverket av räntor och amorteringar

beräknas till ca 20 milj. kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XIX. beträffande generellt återkrav av beviljad räntefri stående

del av egnahemslån i anledning av Kungl. Maj :ts förslag

ävensom motionerna I: 57 och II: 66 samt med bifall till motionerna

1: 352 och II: 439, samtliga motioner såvitt nu är i

fråga, godkänna vad utskottet anfört;»

b) av herrar Ivar Johansson, Pålsson, Svensson i Stenkyrka och Hansson

i Skegrie, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 49, som börjar med »Utskottet

vill» och slutar med »tio år», bort utgå utom såvitt avser de två sista

meningarna,

dels efter nämnda stycke bort tillkomma text av följande lydelse:

»Då utskottet i det föregående förordat höjningar av den garanterade

räntan för de hus, vilka berörs av yrkandena i motionerna 1: 352 och

II: 439, finner sig utskottet ej böra tillstyrka att ifrågavarande lånedelar

nu uppsäges till förräntning och amortering. Utskottet vill emellertid

understryka, att frågan bör kunna tagas upp till förnyad prövning när det

allmänna kostnadsläget så medger, t. ex. i samband med avvecklingen av

omsättningsskatten.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XIX. beträffande generellt återkrav av beviljad räntefri

stående del av egnahemslån i anledning av Kungl. Maj :ts förslag

ävensom med avslag å motionerna I: 57 och II: 66 samt

I: 352 och II: 439, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, godkänna

vad utskottet anfört;»

15) av herrar Ivar Johansson, Pälsson, Jacobsson, Ragnar Bergh,

Nestrup, Lundström, Skoglund i Doverstorp, Malmborg, Svensson i Sten
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets utlåtande nr 50 ar 1960

kyrka, fröken Elmén, herrar Cassel, Hansson i Skegrie, Gustafsson i Skellefteå

och Källenius, vilka beträffande återbetalning av egnahemslån i samband

med ägarbyte ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 49, som börjar med »Vad angår»

och slutar med »inte tillstyrka», bort ha följande lydelse:

»I samband med frågan om ökad rörlighet på arbetsmarknaden har även

villkoren vid försäljning av egnahem kommit i blickpunkten. Utskottet

anser, i nära anslutning till vad som anföres i motionerna I: 57 och II: 66,

att ett beslut om att vid försäljning av egnahem uppsägning av egnahemslån,

inklusive lånets räntefria stående del, skall få ske endast om köpeskillingen

överstiger ett till försäljningstillfället framräknat produktionsvärde

skulle bidraga till att underlätta rörligheten på arbetsmarknaden.

Utskottet föreslår därför riksdagen att besluta i enlighet härmed.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XX. beträffande återbetalning av egnahemslån i samband

med ägarbyte i anledning av motionerna I: 57 och II: 66, såvitt

nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;»

16) beträffande räntesatsen för egnahemslån

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Cassel och Källenius.

vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 50, som börjar med »Med

erinran» och slutar med »ifrågavarande motionsyrkanden», bort ha följande

lydelse:

»I nuvarande ränteläge kan staten icke upptaga långfristiga lån mot

lägre ränta än i varje fall 5 %. Att staten under sådana omständigheter

bedriver utlåning till räntor som så kraftigt understiger statens egna lånekostnader

som den av Kungl. Maj :t föreslagna räntesatsen på 4 % kan

utskottet inte godtaga. En räntesats å 5 % som motionärerna föreslagit

innebär även den viss subventionering från statens sida. Med hänsyn till

önskvärdheten att stimulera byggandet av egnahem finner sig utskottet

dock böra stanna vid att föreslå en räntesats av 5 %. Utskottet tillstyrker

alltså motionerna I: 58 och II: 65 i denna del.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXI. beträffande räntesatsen för egnahemslån i anledning

av motionerna 1: 345 och II: 446 samt med bifall till

motionerna I: 58 och II: 65, samtliga motioner såvitt nu är

i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet

anfört;»

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

77

b) av herrar Ivar Johansson, Pålsson, Svensson i Stenkyrka och Hansson

i Skegrie, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 50, som börjar med »Med

erinran» och slutar med »ifrågavarande motionsyrkanden», bort ersättas

med text av följande lydelse:

»Utskottet vill erinra om att syftet med den statliga långivningen till

bostadsbyggandet icke varit att genom räntesättningen lämna generellt

ekonomiskt stöd utan att säkerställa de s. k. övre krediterna. Detta framgår

bl. a. av att räntan på de statliga lånen under 1940-talet utgjorde 3 %,

medan diskontot då utgjorde 2,5 %. I samband med övergången från bunden

till obunden ränta, vilket utgjorde ett principiellt ställningstagande till

att räntan på bostadslånen i viss utsträckning skulle följa förändringar i

det allmänna ränteläget, höjdes räntan till 4%. Det officiella diskontot

uppgår emellertid nu till 5 %. Räntan för statens upplåning genom obligationslån

under det senaste halvåret har uppgått till nära 5 % och torde

efter den nyligen företagna diskontohöjningen komma att stiga ytterligare.

Som jämförelse må även nämnas att bottenkredit till bostadsfastighet på

den allmänna kreditmarknaden icke torde kunna erhållas till en ränta

som understiger 6 %. För krediter inom det läge, som gäller för den statliga

långivningen till bostadsbyggandet, torde räntan ligga 0,5 å 1 % högre.

Den nuvarande räntan på de statliga bostadslånen utgör således en mycket

betydande förmån och skulle även vid en justering uppåt komma att understiga

andra förekommande räntesatser. I konsekvens med sina ställningstaganden

i det föregående förordar utskottet att räntan på egnahemslån,

som beviljats med obunden ränta, höjes från 4 % till 4,5 %. De tidigare

beviljade egnahemslånen, som beviljats med en ränta bunden till 3 %, kan

självfallet icke bli föremål för räntejustering. Utskottet vill emellertid erinra

om att det tagit hänsyn härtill vid sitt ställningstagande till den

garanterade räntan på underliggande krediter.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXI. beträffande räntesatsen för egnahemslån med bifall

till motionerna I: 345 och II: 446 ävensom med avslag å motionerna

1: 58 och II: 65, samtliga motioner såvitt nu är i

fråga, godkänna vad utskottet anfört;»

17) av herrar Ivar Johansson, Pålsson, Jacobsson, Nestrup, Lundström,

Malmborg, Svensson i Stenkyrka, fröken Elmén, herrar Hansson i Skegrie

och Gustafsson i Skellefteå, vilka beträffande lån och bidrag till bostadsegnahem

i samband med ägarbyte ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 50, som börjar med »Denna

fråga» och slutar med »utskottet desamma», bort ha följande lydelse:

»Utskottet delar motionärernas uppfattning att det kan vara motiverat

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

att staten underlättar förvärv av äldre egnahem genom statliga lån i varje

fall inom vissa begränsade områden. I motionerna har behovet av dylika

lån i Bohusläns kustområden framhållits. Utskottet föreslår riksdagen att

i enlighet med yrkandena i motionerna 1: 246 och II: 305 i skrivelse till

Kungl. Maj :t begära förslag till sådan ändring av författningarna att försöksvis

egnahemslån må kunna utgå till förvärv av äldre egnahem i gott

skick inom Bohusläns kustområde.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXII. beträffande lån och bidrag till bostadsegnahem i

samband med ägarbyte i anledning av motionerna 1: 246 och

11:305 i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet

anfört;»

18) beträffande räntesatsen för tertiärlån

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Cassel och Källenius,

vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 50, som börjar med »Utskottet

kan» och slutar med »framställda ändringsförslagen», bort ha följande

lydelse:

»För att statens utgifter för det generella bostadsstödet skall kunna begränsas

är det nödvändigt att tertiärlåneräntan bestämmes så att den någorlunda

motsvarar statens egna kostnader. För lån som utbetalas efter den

1 juli 1960 bör sålunda räntesatsen för tertiärlån i den mån dessa icke

överstiger 85 % av belåningsvärdet sättas till 5,5 %. För ''topplånet’, det

som ligger över 85 % av belåningsvärdet, bör räntesatsen vara 6 %. Att

räntesatsen när det gäller tertiärlånen här föreslås ligga 0,5 % högre än

såvitt avser egnahemslånen motiveras därav att den räntegaranterade

bottenlånegivningen för egnahem endast sträcker sig till 50 %, medan den

för flerfamiljshus uppgår till 70 % av belåningsvärdet. Utskottet tillstyrker

alltså motionerna 1: 58 och II: 65 i denna del.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXIII. beträffande räntesatsen för tertiärlån i anledning

av motionerna 1: 345 och II: 446 samt med bifall till motionerna

I: 58 och II: 65, samtliga motioner såvitt nu är i fråga,

godkänna vad utskottet anfört;»

b) av herrar Ivar Johansson, Pålsson, Svensson i Stenkyrka och Hansson

i Skegrie, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 50 som börjar med »Utskottet

kan» och slutar med »framställda ändringsförslagen», bort ha följande

lydelse:

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

79

»Utskottet vill hänvisa till vad det anfört om räntan å de statliga bostadslånen

i anslutning till sitt ställningstagande till räntan å egnahemslån

och förordar i konsekvens härmed att räntan å tertiärlån fr. o. m. den

1 juli 1960 höjes från 4 till 4,5 % i den mån vederbörande lån ej beviljats

med fast ränta.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXIII. beträffande räntesatsen för tertiärlån med bifall

till motionerna 1: 345 och II: 446 ävensom med avslag å motionerna

I: 58 och II: 65, samtliga motioner såvitt nu är i fråga,

godkänna vad utskottet anfört;»

19) av herrar Ivar Johansson, Pålsson, Jacobsson, Ragnar Bergh, Nestrup,

Lundström, Skoglund i Doverstorp, Malmborg, Svensson i Stenkyrka,

fröken Elmén, herrar Cassel, Hansson i Skegrie, Gustafsson i Skellefteå och

Källenius, vilka beträffande tertiärlånets storlek och amorteringstid ansett

att

dels det avsnitt i utskottets yttrande, som på s. 50 börjar med »Denna

lånefråga» och på s. 51 slutar med »motionsyrkanden avstyrkes», bort ersättas

med text av följande lydelse:

»En sänkning av lånegränserna för flerfamiljshus i enlighet med

motionsyrkandena föreslogs redan av bostadspolitiska utredningen. En

sådan ändring skulle innebära att låneramar och anslag räckte till ett

större antal lägenheter. Samtidigt skulle ett ökat sparande tillskapas, vilket

utskottet anser synnerligen önskvärt. Vidare skulle därigenom en konkurrens

mellan olika företagsformer på mer likartade villkor åstadkommas.

Utskottet finner därför motionsyrkandena välmotiverade och föreslår att

nämnda lånegränser tillämpas beträffande flerfamiljshus som påbörjas

tidigast den 1 juli 1960. Till den del tertiärlånen överstiger 85 % bör de

såsom framhållits i motionerna I: 58 och II: 65 amorteras på 25 år.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXIV. beträffande tertiärlånets storlek och amorteringstid

i anledning av motionerna 1:352 och 11:439 samt 1:58

och II: 65, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse

till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;»

20) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Cassel och Källenius,

vilka beträffande uttagande av en särskild förvaltningsavgift ansett

att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 51, som börjar med »Förra

årets» och slutar med »utskottet förslaget», bort ha följande lydelse:

»Utskottet finner motionärernas yrkande om en särskild förvaltnings
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

avgift, avsedd att täcka åtminstone huvuddelen av statens låneomkostnader

och risker, välmotiverat och tillstyrker därför detsamma.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXV. bifalla i motionerna 1:58 och II: 65 framställt

yrkande om uttagande av en särskild förvaltningsavgift;»

21) beträffande ränta å återkrävda tilläggslån

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Cassel och Källenius,

vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 51, som börjar med »Förra

årets» och slutar med »förenämnda motionsyrkanden», bort ha följande

lydelse:

»Utskottet anser i likhet med motionärerna, att de tilläggslån som enligt

beslut av 1957 och 1959 års riksdagar gjorts amorteringspliktiga nu också

skall förräntas. Vad räntesatsen angår bör denna enligt utskottets mening

vara densamma som utskottet i annat sammanhang förordade för tertiärlån

upp till 85 % av belåningsvärdet eller 5,5 %. Ränta bör såsom föreslagits

i motionerna I: 58 och II: 65 uttagas för tid fr. o. m. den 1 januari

1960.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXVI. beträffande ränta å återkrävda tilläggslån i anledning

av Kungl. Maj :ts förslag ävensom motionerna 1: 352 och

II: 439 samt med bifall till motionerna I: 58 och II: 65, samtliga

motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t

giva till känna vad utskottet anfört;»

b) av herrar Ivar Johansson, Pålsson, Jacobsson, Nestrup, Lundström,

Malmborg, Svensson i Stenkyrka, fröken Elmén, herrar Hansson i Skegrie

och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 51, som börjar med »Förra

årets» och slutar med »förenämnda motionsyrkanden», bort ha följande

lydelse:

»Enligt beräkningar utförda av besparingsutredningen ligger kapitalkostnaderna

för flerfamiljshus uppförda år 1955 vid drygt 21 kronor per

m2 lägenhetsyta, medan de för hus som påbörjats efter 1 januari 1958 utgör

ca 27 kronor. Utskottet delar därför motionärernas mening att tidigare

återkrävda tilläggslån bör löpa med ränta. Härigenom minskas skillnaderna

i kapitalkostnader mellan olika årgångar hus. Räntesatsen bör fastställas

till 4 % och ränta utgå fr. o. m. den 1 juli 1960. Den årliga ränteinkomsten

har av besparingsutredningen beräknats till 20 milj. kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

81

»XXVI. beträffande ränta å återkrävda tilläggslån i anledning

av Kungl. Maj:ts förslag ävensom motionerna I: 58 och

II: 65 samt med bifall till motionerna I: 352 och II: 439, samtliga

motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t

giva till känna vad utskottet anfört;»

22) beträffande anslag till kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter

å vissa bostadsbyggnadslån

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Cassel och Källenius,

vilka under förutsättning av bifall till den med 7 a) betecknade reservationen

ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 52, som börjar med »Utskottet

vill» och slutar med »195 000 000 kronor», bort ha följande lydelse:

»Utskottet vill först erinra om att ränteläget i januari månad innevarande

år höjdes med för flertalet räntesatser 0,5 %. Kostnaderna för ränteeftergifterna

kan på grund härav för nästa budgetår beräknas öka med

ca 15 000 000 kronor. Å andra sidan innebär vad utskottet ovan förordat

rörande reducering av ränteeftergifterna en minskning av medelsbehovet

med 60 000 000 kronor, varför utskottet förordar att anslaget uppföres med

135 000 000 kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXX. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag ävensom

motionerna 1:58 och 11:65, 1:158 och 11:237 samt 1:345

och 11:446, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, till

Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån

för budgetåret 1960/61 under femte huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 135 000 000 kronor;»

b) av herrar Jacobsson, Nestrup, Lundström, Malmborg, fröken Elmén

och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka under förutsättning av bifall till

den med 7 b) betecknade reservationen ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 52, som börjar med »Utskottet

vill» och slutar med »195 000 000 kronor», bort ha följande lydelse:

»Utskottet vill först erinra om att ränteläget i januari månad innevarande

år höjdes med för flertalet räntesatser 0,5 %. Kostnaderna för

ränteeftergifterna kan på grund härav för nästa budgetår beräknas öka

med ca 15 000 000 kronor. Det av Kungl. Maj:t beräknade medelsbehovet

på 180 000 000 kronor bör därför höjas till 195 000 000 kronor. Utskottet

har emellertid i annat sammanhang föreslagit ändringar i villkoren för

ränteeftergifter, som för nästa budgetår minskar statens utgifter för detta

ändamål med 20 000 000 kronor och för därpå följande budgetår med

6—36« 60 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 6 samt. Nr 50

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

40 000 000 kronor. Anslaget till kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter

å vissa bostadsbyggnadslån bör därför för budgetåret 1960/61 uppföras med

175 000 000 kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXX. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag ävensom

motionerna 1:58 och 11:65, 1:158 och 11:237 samt 1:345

och II: 446, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, till

Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån

för budgetåret 1960/61 under femte huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 175 000 000 kronor;»

c) av herrar Ivar Johansson, Pålsson, Svensson i Stenkyrka och Hansson

i Skegrie, vilka under förutsättning av bifall till den med 7 c) betecknade

reservationen ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 52, som börjar med »Utskottet

vill» och slutar med »195 000 000 kronor», bort ha följande lydelse:

»Utskottet har i det föregående anslutit sig till de i motionerna I: 345 och

11:446 angivna riktlinjerna för bostadspolitiken såväl i fråga om den

garanterade räntans nivå som i övriga här berörda avseenden. I konsekvens

härmed förordar utskottet att anslaget till kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter

å vissa bostadsbyggnadslån uppföres med 114 000 000 kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXX. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna

I: 58 och II: 65, I: 158 och II: 237 ävensom med bifall

till motionerna 1: 345 och II: 446, samtliga motioner såvitt

nu är i fråga, till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter

å vissa bostadsbyggnadslån för budgetåret 1960/61 under

femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 114 000 000

kronor;»

23) beträffande anslag till bostadsrabatter

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Cassel och Källenius,

vilka under förutsättning av bifall till den med 8) betecknade reservationen

ansett att anslaget bör upptagas till lägre belopp och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande, som på s. 52 börjar med »Utskottet,

som» och på s. 53 slutar med »äskade beloppet», bort ha följande lydelse:

»Utskottet, som i det föregående tillstyrkt ett återförande av inkomststrecken

för familjebostadsbidrag till vad som gällde vid utgången av 1959,

föreslår att anslaget uppföres med 103 000000 kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

83

»XXXI. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och med avslag

å motionerna I: 349 och II: 443 samt med bifall till motionerna

I: 58 och II: 65, samtliga motioner såvitt nu är i fråga,

till Bostadsrabatter för budgetåret 1960/61 under femte huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 103 000 000 kronor;»

b) av herrar Thun, Herbert Larsson, Jansson i Kalix, Persson i Växjö,

Johansson i Norrköping och Kellgren, vilka under förutsättning av bifall

till den med 9) betecknade reservationen ansett att anslaget bör upptagas

till högre belopp och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande, som på s. 52 börjar med »Utskottet,

som» och på s. 53 slutar med »äskade beloppet», bort ha följande lydelse:

»Utskottet, som i det föregående tillstyrkt en höjning av familjebostadsbidragens

belopp i enlighet med förslag i motionerna 1:349 och 11:443,

föreslår att anslaget uppförs med det i nämnda motioner yrkade beloppet,

140 000 000 kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXXI. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och med bifall

till motionerna I: 349 och II: 443 samt med avslag å motionerna

1:58 och 11:65, samtliga motioner såvitt nu är i

fråga, till Bostadsrabatter för budgetåret 1960/61 under femte

huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 140 000 000 kronor;»

c) av fru Wallentheim.

24) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Cassel och Källenius,

vilka under förutsättning av bifall till den med 11) betecknade reservationen

ansett att anslaget till bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet

bör anvisas med lägre belopp och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 53, som börjar med »Utskottet,

som» och slutar med »av medelsbehovet», bort ha följande lydelse:

»Utskottet, som i det föregående tillstyrkt det i berörda motioner framlagda

förslaget om sänkning av inkomststrecket för räntefritt stående förbättringslån,

biträder motionärernas förslag också i fråga om medelsanvisningen.

»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXXII. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med

bifall till motionerna I: 58 och II: 65, såvitt nu är i fråga, till

Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhct för budgetåret

1960/61 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 20 000000 kronor;»

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

25) beträffande bidrag till inrättande av pensionärshem

a) av herrar Herbert Larsson, Jansson i Kalix, Persson i Växjö och

Johansson i Norrköping, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 53, som börjar med »Utskottet

finner» och slutar med »förevarande förslag», bort ha följande lydelse:

»Såsom motionärerna anfört inneligger hos bostadsstyrelsen ansökningar

om utbetalning av beviljade pensionärshemsbidrag, avseende tillhopa ca

8 500 000 kronor, vilket belopp inte kan utbetalas av brist på medel under

anslaget. Dröjsmålet med utbetalningarna medför att kommunerna ådrages

dryga räntekostnader, som i realiteten minskar bidragens värde.

Då utskottet anser att staten utan onödig tidsutdräkt bör infria de förbindelser

den iklätt sig i form av beviljade pensionärshemsbidrag, tillstyrker

utskottet motionärernas förslag.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXXIII. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med

bifall till motionerna 1: 160 och II: 236, såvitt nu är i fråga,

till Bidrag till inrättande av pensionärshem för budgetåret

1960/61 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 13 000 000 kronor;»

b) av fru Wallentheim.

26) beträffande ramen för preliminära beslut angående lån, som skall

utgå från lånefonden för bostadsbyggande,

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Cassel och Källenius,

vilka under förutsättning av bifall till den med 19) betecknade reservationen

ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 53, som börjar med »Utskottet,

som» och slutar med »berörda motionsyrkanden», bort ha följande lydelse:

»Utskottet vill, med åberopande av sitt förslag att lånegränserna för

tertiärlån skall sänkas, tillstyrka det i motionerna 1:58 och 11:65 framlagda

förslaget om en ram för preliminära beslut om lån å 830 000 000 kronor.

Någon minskning i antalet lägenheter i förhållande till Kungl. Maj:ts

förslag innebär detta icke. Utskottet avstyrker sålunda yrkandet i motionerna

I: 345 och II: 446.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXXV. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna

1: 345 och II: 446, ävensom med bifall till motionerna

I: 58 och II: 65, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, med
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50 är 1960

85

giva, att under budgetåret 1960/61 preliminära beslut angående

lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande,

må meddelas intill ett belopp av 830 000 000 kronor;»
b)

av herrar Jacobsson, Nestrup, Lundström, Malmborg, fröken Elmén

och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka under förutsättning av bifall till

den med 19) betecknade reservationen ansett att det stycke i utskottets

yttrande på s. 53, som börjar med »Utskottet, som» och slutar med »berörda

motionsyrkanden», bort ha följande lydelse:

»Utskottet, som i det föregående tillstyrkt förslag om ändringar av lånegränserna

som innebär att den av Kungl. Maj :t föreslagna ramen för preliminära

beslut blir tillräcklig för viss ökning av bostadsbyggandets storlek

i förhållande till den av Kungl. Maj :t angivna minimisiffran, biträder

Kungl. Maj :ts beräkning av ramen och avstyrker berörda motionsyrkanden.

»

c) av herrar Ivar Johansson, Pålsson, Svensson i Stenkyrka och Hansson

i Skegrie, vilka under förutsättning av bifall till den med 1 c) betecknade

reservationen ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 53, som börjar med »Utskottet,

som» och slutar med »berörda motionsyrkanden», bort ha följande lydelse:

»Utskottet, som i det föregående förordat.att det preliminära bostadsbyggnadsprogrammet

skall omfatta 60 000 lägenheter, förordar i konsekvens

härmed att ramen för preliminära beslut angående lån till bostadsbyggandet

fastställes till 835 000 000 kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXXV. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag ävensom

motionerna I: 58 och II: 65 samt I: 345 och II: 446, samtliga

motioner såvitt nu är i fråga, medgiva, att under budgetåret

1960/61 preliminära beslut angående lån, som skall utgå från

lånefonden för bostadsbyggande, må meddelas intill ett belopp

av 835 000 000 kronor;»

27) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Cassel och Källenius,

vilka under förutsättning av bifall till den med 4 a) betecknade reservationen

beträffande avlöningsstat för bostadsstyrelsen ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 54, som börjar med »Utskottet,

som» och slutar med »och II: 65», bort ha följande lydelse:

»Utskottet finner i likhet med motionärerna nödvändigt, att den byråkrati

som har byggts upp för att handha de bostadspolitiska uppgifterna

blir föremål för en kraftig beskärning. Vid bifall till utskottets förslag om

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

införande av ett kreditgarantisystem blir möjligheterna att begränsa de

centrala och regionala organen i hög grad förbättrade. Utskottet föreslår

därför med bifall till motionerna I: 58 och II: 65 att till bostadsstyrelsens

avlöningar måtte anvisas ett förslagsanslag av 2 892 200 kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XLII. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall

till motionerna 1: 58 och II: 65, såvitt nu är i fråga,

a) godkänna följande avlöningsstat för bostadsstyrelsen,

att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1960/61:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 1 116 300

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis ........................ 65 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ... 1 027 300

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis

..................................................... 15 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................... 601 800

6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis ................................................. 66 800

Summa kronor 2 892 200;

b) till Bostadsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1960/61

under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

2 892 200;»

28) beträffande avlöningsstat för länsbostadsnämnderna

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Cassel och Källenius,

vilka under förutsättning av bifall till den med 4 a) betecknade reservationen

ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 54, som börjar med »Utskottet

tillstyrker» och slutar med »avstyrkes därför», bort ha följande lydelse:

»Utskottet tillstyrker det i motionerna 1:58 och 11:65 framställda förslaget

beträffande länsbostadsnämndernas avlöningsstat. Kungl. Maj :ts förslag

om ökning av antalet ledamöter i nämnderna avstyrkes.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XLIV. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag ävensom motionen

II: 436 samt med bifall till motionerna I: 58 och II: 65,

samtliga motioner såvitt nu är i fråga,

a) godkänna följande avlöningsstat för länsbostadsnämnderna,

att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1960/61:

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960 87

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 770 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis ........................ 127 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ... 2 187 400

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis

..................................................... 280 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ............................ 640 500

6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis ................................................. 71 200

Summa kronor 4 076 800;

b) till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar för budgetåret

1960/61 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

4 076 800;»

b) av herrar Jacobsson, Nestrup, Lundström, Malmborg, fröken Elmén

och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 54, som börjar med »Utskottet

tillstyrker» och slutar med »avstyrkes därför», bort ha följande lydelse:

»Utskottet tillstyrker det i motionen II: 436 framförda förslaget, att antalet

ledamöter i länsbostadsnämnderna skall förbli oförändrat och avstyrker

Kungl. Maj :ts förslag om utökning av antalet. Härigenom uppnås

en besparing i jämförelse med Kungl. Maj:ts förslag på 17 000 kronor.

Övriga motionsyrkanden om beräkning av nämndernas avlöningsanslag kan

utskottet icke biträda.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XLIV. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag ävensom motionerna

I: 58 och II: 65 samt med bifall till motionen II: 436,

samtliga motioner såvitt nu är i fråga,

a) godkänna följande avlöningsstat för länsbostadsnämnderna,

att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1960/61:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 770 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis ......................... 110 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ... 2 787 400

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis

..................................................... 280 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ............................ 640 500

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis ................................................. 71 200

Summa kronor 4 659 800;

b) till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar för budgetåret

1960/61 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

4 659 800 kronor;»

29) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Cassel och Källenius,

vilka beträffande anslag till omkostnader för bostadsstyrelsen och

länsbostadsnämnderna ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande, som på s. 54 börjar med »Utskottet

kan» och på s. 55 slutar med »ifrågavarande förslag», bort ha följande

lydelse:

»Utskottet biträder yrkandena i förevarande motioner.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XLV. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall

till motionerna I: 58 och II: 65, såvitt nu är i fråga, för

budgetåret 1960/61 under femte huvudtiteln anvisa

a) till Bostadsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av

359 000 kronor;

b) till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag

av 535 000 kronor;»

30) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Cassel och Källenius,

vilka beträffande anslag till 1960 års bostadsräkning ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 55, som börjar med »Eftersom

en» och slutar med »förevarande förslag», bort ha följande lydelse:

»Utskottet delar motionärernas uppfattning att även om en allmän bostadsräkning

i och för sig skulle vara av värde det likväl icke i nuvarande

budgetläge är möjligt för statsverket att ikläda sig en så stor kostnad som

detta skulle medföra eller 6 500 000 kronor. Utskottet anser sig böra avstyrka

att en allmän bostadsräkning nu företages.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XLVI. med bifall till motionerna 1:58 och 11:65, såvitt

nu är i fråga, avslå Kungl. Maj :ts förslag om anslag till 1960

års bostadsräkning;»

Sthlm 1900. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1960:159 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag för budgetåret 1960/61 till främjande av b a1 i texten