Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om statsbidrag till särskilda ålderdomshem för alkoholiserade åldringar.

1960-04-01 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1960:51, Utlåtande i anledning av väckta motioner om statsbidrag till särskilda ålderdomshem för alkoholiserade åldringar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr öl år 1960

1

Nr 51

Utlåtande i anledning av väckta motioner om statsbidrag till särskilda

ålderdomshem för alkoholiserade åldringar.

(3:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Anderberg m. fl. (I: 92) och den andra inom andra kammaren av herr Hansson

i Skegrie m. fl. (II: 125), har hemställts, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam prövning rörande statsbidrag till

anordnande och drift av särskilda ålderdomshem för alkoholiserade i enlighet

med motionernas syfte.

Motionärerna har anföi’t följande.

Ålderdomshemmens stora problem är klientelblandningen. Anledningen

till denna är den oavvisliga skyldighet, som föreligger för socialnämnderna

att, då ingen annan vårdmöjlighet står till buds, taga hand om personer i

alla åldrar, vilka vistas inom kommunen och är i behov av vård. Då socialnämnderna

i de allra flesta fall endast har ålderdomshemmen att tillgå,

måste dessa fungera som upptagningshem. Till följd av platsbristen på

specialhemmen får ålderdomshemmen därför ofta under längre tid bereda

vård åt psykiskt efterblivna, sinnessjuka (lättare och svårare), kroniskt

sjuka, sängliggande ålderssvaga, blinda, dövstumma, alkoholiserade etc.

Icke sällan förekommer det, att normala men skröpliga gamla får dela rum

med vårdtagare tillhörande någon av de uppräknade kategorierna. Det är

uppenbart, att dylika rådande missförhållanden skapar stora olägenheter

och vantrivsel.

Socialvårdskommitténs förslag om särskilda vårdhem för störande vårdtagare

på ålderdomshem vann icke statsrådets beaktande vid utformandet

av socialhjälpslagen. Den enda möjlighet, som för närvarande finns för

placering av dessa vårdtagare, är därför arbetshemmen. Då dessa hem egentligen

är avsedda som korrektionsanstalter för försumliga familjeförsörjare,

kan de icke med fördel utnyttjas för en placering av de störande vårdtagarna

på ålderdomshemmen.

Genom slopandet av motboken har antalet alkoholiserade gamla ökat i

hög grad. Just denna kategori vållar ålderdomshemmen stora svårigheter

för närvarande. Det är därför angeläget, att detta förhållande beaktas av

riksdagen och att åtgärder vidtages för alt i görligaste mån eliminera olägenheterna.

Malmöhus läns vårdhemsförbund, som är en sammanslutning av socialnämnderna

i landstingsområdet, bildades år 1940 för att råda bot för den

redan då svåra klientelblandningen på ålderdomshemmen. Det senare uppkomna

läget har gjort att förbundet år 1958 inrättade ett särskilt ålderdomshem

för alkoholiserade män. Detta beaktansvärda initiativ är emellerllihang

till riksdagens protokoll 1960. 6 saml. Nr 51

opaginerad Kontrollera mot PDF

‘)

Statsutskottets utlutande nr 51 dr 1960

tid nu på väg att stranda av brist på mede]. Enligt vår mening måste sådan

verksamhet erhålla ett effektivt ekonomiskt stöd av statsmakterna.

Vårdhemsförbundets nya hem för alkoholiserade gamla ligger i Klågerups

samhälle. Fastigheten utgöres av Bara kommuns gamla ålderdomshem.

Det är en kvalitativt god byggnad, som upplåts till Vårdhemsförbundet,

då storkommunen uppförde ett större ålderdomshem. Vårdala, som

hemmet nu kallas, togs i bruk i maj månad 1958. Ursprungligen är hemmet

godkänt för 18 vårdtagare, men för sin nuvarande uppgift har beläggningen

begränsats till 15. Ehuru hemmet mottagit svåra kroniska alkoholmissbrukare

med tidigare upprepade vistelser på alkoholist- och straffanstalter,

kan resultatet av vården utan tvekan betecknas som gott. Detta bestyrkes

i ett utlåtande av hemmets psykiater. Förbättringen i pensionärernas uppförande

och allmänna tillstånd är påtaglig.

Enligt bestämmelserna i 21 § socialhjälpslagen åligger det landsting

att för vårdtagare på ålderdomshem, som med hänsyn till sitt beteende icke

lämpligen kan behållas därstädes, tillhandahålla för ändamålet lämplig

vård. Med landsting jämställes även vissa städer, som icke tillhör landstingskommun.

Till sin ordalydelse är bestämmelsen i socialhjälpslagen helt

klar. Det är landstingen, som har att svara för specialvård åt vårdtagare

på ålderdomshem. Emellertid har vederbörande statsråd i motiven till

denna bestämmelse i propositionen angivit, att någon ny verksamhet icke

avsågs med bestämmelsen. Landstingen skulle med andra ord icke åläggas

någon ny uppgift. På grundval av detta uttalande anser sig landstingen

icke skyldiga att svara för vården av de alkoholiserade åldringarna. Den

vård, som lämnas vid Vårdala ålderdomshem i Klågerup åt alkoholiserade

gamla, saknar motsvarighet i riket. Vårdformen måste närmast betraktas

såsom helt ny, och med beaktande av statsrådets nyssnämnda uttalande

till propositionen måste det innebära att landsting icke har skyldighet att

jämlikt 21 § socialhjälpslagen lämna Vårdala erforderligt ekonomiskt stöd.

Då inkomsterna på sprithandeln tillfaller statsverket och då övrig vård av

alkoholmissbrukare så gott som helt bekostas av staten, bör som en konsekvens

härav staten lämna ekonomisk hjälp åt ålderdomshem för alkoholmissbrukare.

Enligt motiven till 21 § socialhjälpslagen begränsas i varje fall landstingens

skyldighet att lämna specialvård till de personer, som redan befinner

sig på ålderdomshemmen. Det bör då påpekas, att ett hem av Vårdalas

karaktär även mottager sina vårdtagare från straffanstalter, anstalter

för alkoholmissbrukare och från enskilda hem. Det kan icke vara rimligt,

att en alkoholiserad vårdtagare först måste vara intagen på ett ålderdomshem

för normala för att över huvud taget kunna komma i åtnjutande

av vård på ålderdomshem för alkoholskadade.

Sedan landstingen i Malmöhus län och Kristianstads län avslagit Vårdhemsförbundets

framställning om bidrag till verksamheten vid Vårdala

ålderdomshem, har förbundet i skrivelse till Kung!. Maj:t hemställt om

statsbidrag. Såväl länsstyrelsen i Malmöhus län som socialstyrelsen har i

särskilda yttranden tillstyrkt denna senare framställning. Det må i detta

sammanhang framhållas, att socialstyrelsen i sitt remissvar av den 12

oktober 1959 till Kungl. Maj:t bland annat påpekade, att på reservationsanslaget

»Bidrag till anordnande av erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare

m. m.» fanns efter vissa avdrag ett tillgängligt belopp på

812 515 kronor från vilket bidrag till Vårdala knnde utgå. Vårdhemsför
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlutande nr 51 är 19(10

3

bundet sökte i statsbidrag 5 000 kronor per plats för hemmets förvärv och

i garantibidrag 13 kronor per dag och vårdplats. Däremot avstod förbundet

från att begära beläggningsbidrag med 9: 50 kronor per dag och vårdad,

vilket för närvarande utgår till anstalter för alkoholmissbrukare. Enligt

preliminärt köpeavtal skulle Vårdhemsförbundet för fastigheten erlägga

ett belopp av 72 000 kronor. — Genom beslut den 6 november 1959 lämnade

Kungl. Maj:t framställningen utan åtgärd.

Då vi anser, att Vårdala ålderdomshem beträffande statsbidrag bör jämställas

med vårdanstalter för alkoholmissbrukare, yrkar vi på sådan ändring

i nu gällande bestämmelser, att bidrag jämväl kan utgå till sådana särskilda

ålderdomshem för alkoholiserade. Klientelet utgöres av kroniska

alkoholmissbrukare, som kräver kontinuerlig vård, av vilken anledning de

icke bör intagas på de nuvarande anstalterna för alkoholmissbrukare, även

om de vore berättigade därtill. Frågan om deras utskrivning är endast i

undantagsfall aktuell. Vårdala har mottagit vårdtagare icke endast från

Malmöhus läns landstingsområde utan även från Malmö stad, Hälsingborgs

stad samt Kristianstads, Blekinge och Jönköpings läns landstingsområden.

Tyvärr har det visat sig, att vissa socialnämnder dragit sig för att placera

vårdtagare på Vårdala på grund av kostnaderna. Vårdavgiften utgör 20

kronor per dag.

Över motionerna har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

yttrande avgivits av socialstyrelsen. Styrelsen har i huvudsak anfört

följande.

Socialstyrelsen tillstyrkte statsbidrag till Vårdala ålderdomshem, enär

hemmet uppenbarligen fyllde uppgiften att bereda vård åt vissa alkoholmissbrukare

och dess fortsatta existens var beroende av bidrag. Motionerna

syftar emellertid till mera vittgående ställningstaganden, varvid man har

att taga hänsyn såväl till alkoholistvårdsanstalternas uppgifter som till socialhjälpslagens

bestämmelser om vård på ålderdomshem m. m. Vad först

beträffar den uppgift som åvilar vårdanstalterna för alkoholmissbrukare

må framhållas, att denna inte innefattar ett sådant definitivt omhändertagande

som avses vid vård på ålderdomshem. Personer som på grund

av alkoholmissbruk är störande på ålderdomshem kan väl intagas på vårdanstalt

för alkoholmissbrukare, men vården där är tidsbegränsad och de

måste därför efter vårdtidens slut ånyo placeras på ålderdomshem eller i

annan lämplig vård. För detta klientel erfordras sålunda särskilda vårdmöjligheter.

21 § lagen om socialhjälp innehåller bestämmelser om hur man skall

förfara, när vårdtagare på ålderdomshem på grund av sitt beteende inte

lämpligen kan behållas på hemmet. Uppgiften att taga vård om sådana personer

är i princip tillagd landstingskommun respektive stad som ej tillhör

landstingsområde. Den meningen har förfäktats, att alkoholmissbruk skall

räknas till sådant beteeende, som nyss sagts, och att det följaktligen skall

vara landstingets uppgift att ordna sådana vårdmöjligheter, som avses i

motionen. Å andra sidan bar från landstingshåll gjorts gällande, all detta

är en uppgift som inte tidigare åvilat landstingen och att landstingen enligt

motiveringen till socialhjälpslagen inte skall behöva åtaga sig nya uppgifter.

Uppfattning står sålunda mot uppfattning. Det kan nämnas, att styrelsen

för Långmora arbetshem och landstingen i de län som betjänas av detsamma

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1960

upptagit frågan om de anordningar, som är erforderliga för att landstingen

skall kunna fullgöra sina uppgifter enligt 21 § socialhjälpslagen. Utredningen

häröver är emellertid ännu icke slutförd.

I övrigt vill socialstyrelsen erinra om att frågan om huvudmannaskapet för

erforderliga anstalter för bland annat här berörda klientel behandlas av

socialvårdskoinmittén i dess betänkande med utredning och förslag angående

lag om socialhjälp m. m. Kungl. Maj:t har ännu icke tagit ställning till

kommitténs förslag i denna del i avbidan på slutförandet av utredningsarbetet

om ny barnavårdslag och om de administrativa frihetsberövandena.

Med hänsyn härtill synes vad i de remitterade motionerna anföres icke för

närvarande böra föranleda någon åtgärd.

Utskottet. Den av motionärerna väckta frågan kan betraktas från nykterhetsvårdens

eller åldringsvårdens synpunkt. Vad angår sambandet med

nykterhetsvården må erinras om att nykterhetsvårdsutredningen bl. a. har

att utreda frågan om den lämpliga fördelningen av vårdplatser mellan olika

kategorier av alkoholmissbrukare samt att ompröva reglerna angående statsbidrag

för anordnande och drift av vårdanstalter. Utredningens överväganden

i dessa frågor har ännu ej redovisats.

Enligt utskottets mening ligger det emellertid närmare till hands att frågan

om vården av alkoholiserade åldringar ses i sitt sammanhang med vården

av övriga störande vårdtagare på ålderdomshemmen. Utskottet vill erinra

om att den av motionärerna åsyftade bestämmelsen angående vården

av sådana störande vårdtagare infördes i socialhjälpslagen såsom ett provisorium

i avvaktan på en blivande prövning av arbetshemmens framtid.

Avsikten var ursprungligen att detta spörsmål skulle övervägas i samband

med barnavårdskommitténs förslag om behandlingen av försumliga försörjare.

Såsom framgår av vad föredragande statsrådet anfört i proposition

till årets riksdag med förslag till ny barnavårdslag (prop. 1960: 10, s. 389—

394) har nämnda fråga dock ej upptagits till behandling. I stället har gällande

bestämmelser om åtgärder mot försumliga försörjare provisoriskt

överförts till den nya barnavårdslagen i avvaktan på att utredningen om

administrativa frihetsberövanden slutför sitt arbete.

Utredningen om administrativa frihetsberövanden väntas framlägga betänkande

angående huvuddelen av sitt utredningsuppdrag under innevarande

år. I samband med prövningen av detta betänkande torde även arbetshemmens

framtida ställning komma att övervägas. Med hänsyn till vad som

anförts i 1955 års proposition om socialhjälpslagen anser sig utskottet kunna

förutsätta, att nu gällande provisoriska bestämmelser om de störande vårdtagarnas

behandling i detta sammanhang blir föremål för översyn och slutlig

reglering. Vid översynen bör givetvis också frågan om det ekonomiska

ansvaret för vården av störande vårdtagare uppmärksammas. Utskottet utgår

från att den av motionärerna framförda tanken på särskilda statsbidrag

då prövas närmare.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1960

5

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må i anledning av motionerna 1:92 och

II: 125 i skrivelse tijl Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet

anfört.

Stockholm den 1 april 1960

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit:

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Boman, Einar

Persson, Ivar Johansson, Birger Andersson, fröken Andersson, herrar Thun,

Bergman, Holmqvist, Pålsson, Jacobsson, Rikard Svensson, Bengt Gustavsson

och Edström; samt

från andr a kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,

Petterson i Degerfors, Malmborg, Thapper, Rubbestad, Jansson i Kalix,

Persson i Växjö, Ståhl, Svensson i Stenkyrka, Karlsson i Olofström, Nilsson

i Göingegården, fröken Elmén, herrar Cassel och Mellqvist.

Reservation

av herr Ståhl.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.