Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning till värnpliktige Bengt-Olov Cedergren från anslaget Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring m. m.

1960-04-01 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1960:53, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning till värnpliktige Bengt-Olov Cedergren från anslaget Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring m. m.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1960

3

Nr 53

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning till värnpliktige

Bengt-Olov Cedergren från anslaget Ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

m. m.

(5:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Bengt Gustavsson (I: 339) och den andra inom andra kammaren av herr

Lundkvist i Eskilstuna (11:425), har hemställts, att riksdagen måtte besluta

att till tandteknikern, vpl 813-10-51 Bengt-Olov Cedergren från anslaget

Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

måtte på grund av i motionerna omnämnd sjukdom utbetalas ersättning

som om 1950 års militärersättningsförordning varit tillämplig.

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag hänvisar utskottet till

motionen I: 339.

Över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, utlåtanden avgivits av riksförsäkringsanstalten och statskontoret.

Riksförsäkringsanstalten anför följande.

Enligt till Riksförsäkringsanstalten på sin tid inkomna anmälningshandlingar

inryckte Cedergren den 11 september 1957 till värnpliktstjänstgöring

vid Göteborgs luftvärnskår. Han insjuknade samma dag med stark huvudvärk

i anslutning till att han bar en persedelpåse vägande 30 kg. (Påsens

vikt var enligt en senare uppgift 40 kg.) Cedergren, som dagen före detta insjuknande

varit illamående och haft kräkningar, remitterades omgående av

läkare vid förbandet till Sahlgrenska sjukhuset, och efter verkställda undersökningar

opererades han på grund av arteriellt aneurism (pulsåderbråck)

i hjärnan. Vid operationen konstaterades, att aneurismet, som var mycket

tunnväggigt, brustit och orsakat hjärnblödning.

Enligt 3 § 2 mom. militärersättningsförordningen skall sjukdom, som

utan att vara förorsakad av olycksfall yppas under militärtjänstgöring, anses

ådragen under denna, såvida skälig anledning ej finnes att antaga, att

sjukdomens framträdande föranletts av annan orsak än tjänstgöringen och

alt denna icke väsentligen bidragit därtill, över beslut av anstalten i ersättningsärenden

må enligt 4 § klagan föras hos Försäkringsrådet genom besvär,

över rådets utslag må klagan ej föras.

Vid sin prövning av frågan om ersättning till Cedergren fann Riksförsäkringsanstalten

enligt beslut den 18 november 1957, efter inhämtat yttrande

från sin biträdande läkare docenten N. G. Nordenson, att enär skälig anledning

funnes att antaga, att hjärnblödningen föranlelts av annan orsak än

militärtjänstgöringen och att denna icke väsentligen bidragit därtill, någon

ersättning enligt militärersättningsförordningen icke kunde tillerkännas honom.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1960

Ett aneurism av här föreliggande art, som oftast torde bero på medfödd

missbildning i blodkärlet, kan enligt i ärendet av docenten Nordenson avgivet

yttrande brista överhuvudtaget när som helst, även under sömnen.

Försäkringsrådet har efter anförda besvär över Riksförsäkringsanstaltens

beslut enligt utslag den 12 september 1958 ej funnit skäl göra ändring i beslutet.

I motionerna hemställes, att riksdagen måtte besluta, att från ovan

nämnt anslag skall på grund av Cedergrens sjukdom utbetalas ersättning

som om militärersättningsförordningen varit tillämplig. Riksförsäkringsanstaltens

ställningstagande till ersättningsfrågan är grundat på en prövning

av orsakssambandet mellan militärtjänstgöringen och sjukdomens framträdande

enligt de i förordningen givna reglerna, och sedan Försäkringsrådet ej

funnit skäl göra ändring i beslutet är frågan prövad i sista instans. Några

nya omständigheter, som skulle kunna motivera omprövning av denna

fråga, ha icke framkommit. Anstalten anser för sin del, att det skulle medföra

synnerligen betänkliga konsekvenser, om i visst fall ersättning enligt

militärersättningsförordningens grunder skulle beviljas med åsidosättande

av för andra fall gällande krav på samband.

Riksförsäkringsanstalten avstyrker bifall till motionerna.

Statskontoret har anfört följande.

Riksdagen har tidigare i ett flertal fall medgivit utbetalning av ersättning

från ovannämnda anslag som om 1950 års militärersättningsförordning varit

tillämplig. Därvid synes avgörande betydelse ha tillmätts den omständigheten

att inom den hörda läkarexpertisen delade meningar rått, huruvida

kausalsammanhang förelegat mellan militärtjänstgöring och vederbörandes

sjukdom.

Statskontoret har tagit del av riksförsäkringsanstaltens handlingar i det

nu föreliggande fallet. Av dessa handlingar synes framgå, att såväl anstaltens

som försäkringsrådets läkare anse, att skälig anledning finnes att antaga,

att framträdandet av Cedergrens sjukdom föranletts av annan orsak

än militärtjänstgöringen och att denna icke väsentligen bidragit därtill. Vid

sådant förhållande och då i motionerna icke åberopats något expertutlåtande

av annan innebörd anser sig ämbetsverket icke kunna tillstyrka bifall till

motionerna.

Utskottet. Med hänsyn till den i förevarande ärende verkställda utredningen

och de avgivna medicinska expertutlåtandena finner sig utskottet

inte kunna tillstyrka motionsyrkandet. Utskottet hemställer därför,

att motionerna 1: 339 och II: 425 icke må av riksdagen

bifallas.

Stockholm den 1 april 1960

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Närvarande: se under utlåtandet nr 52.

Reservation

av herr Bengt Gustavsson

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.