Utlåtande i anledning av väckt motion om utbetalning till f. holländeriarbetaren G. V. Strid av visst belopp utöver från riksförsäkringsanstalten erhållen livränta.
1960-04-01 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1960:54, Utlåtande i anledning av väckt motion om utbetalning till f. holländeriarbetaren G. V. Strid av visst belopp utöver från riksförsäkringsanstalten erhållen livränta.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 54 år 1960
5
Nr 54
Utlåtande i anledning av väckt motion om utbetalning till f. holländeriarbetaren
G. V. Strid av visst belopp utöver
från riksförsäkringsanstalten erhållen livränta.
(5:e avd.)
I en inom andra kammaren väckt motion (II: 39) hemställer herr von
Friesen, att riksdagen ville anmoda Kungl. Maj :t att låta riksförsäkringsanstalten
till f. holländeriarbetaren Gotthard Strid utbetala ett belopp motsvarande
ersättning för full arbetsoförmåga under tiden den 8 november
1951—den 7 september 1954.
Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa
till motionen.
över förevarande motion har, efter därom i vederbörlig ordning gjord
framställning, utlåtande avgivits av riksförsäkringsanstalten, som anfört
följ ande.
Strid har, ehuru så av motionen icke framgår, genom särskilda beslut av
Riksförsäkringsanstalten tillerkänts livränta jämväl från och med den 8
september 1954 efter nedsättning av arbetsförmågan med 25 procent, vilken
livränta alltjämt utgår.
I skrivelser till socialdepartementet åren 1958 och 1959 gjorde Strid framställningar
om ersättning på grund av det honom övergångna olycksfallet.
Efter remiss anförde Riksförsäkringsanstalten i utlåtande den 7 april 1959
bland annat, att yttranden av läkare med försäkringsmedicinsk sakkunskap
hade legat till grund för anstaltens och Försäkringsrådets bedömningar av
Strids invaliditet i följd av olycksfallet. Försäkringsrådets neurologiske sakkunnige,
docenten Boris Silfverskiöld, hade år 1955 uttalat, att det vore tveksamt,
om hjärnskada alls vore orsak till Strids besvär men att det syntes
rimligt att antaga ett partiellt samband. I utlåtande år 1956 på grundval av
företagen undersökning och tidigare kännedom om fallet hade professor
Tore Broman, Göteborg, förklarat, att man med liberal tolkning kanske
kunde anse det berättigat att alltjämt utge viss livränta, förslagsvis motsvarande
25 procents invaliditet. Riksförsäkringsanstalten fann, att innehållet i
remisshandlingarna icke var av beskaffenhet att höra föranleda omprövning
av den utgående livräntan, och uttalade vidare, att några omständigheter,
som talade för att Strid borde beredas ersättning i särskild ordning, enligt
anstaltens mening icke framkommit. Kungl. Maj :t beslöt den 4 september
1959, alt Strids framställningar om ersättning icke föranledde någon åtgärd.
Vid nu verkställd utredning genom Bohuslän-Hallands allmänna centralsjukkassa
har framkommit bland annat, att Strid under åren närmast före
olycksfallet varit sjukskriven långa tider, sammanlagt åtskilliga månader,
för psykiska hälsorubbningar (depression, asteni).
6
Statsutskottets utlåtande nr 54 år 1960
Efter att ha tagit del av motionen och handlingarna i ärendet har Riksförsäkringsanstaltens
överläkare, medicine doktorn Axel Odelberg, uttalat, att
de av professor Broman företagna, synnerligen ingående undersökningarna
tala för att Strids till synes bestående arbetsoförmåga huvudsakligen betingas
av konstitutionella faktorer och att den utdragna skadeståndsaktionen
kan ha bidragit till att fixera tillståndet, att de beskrivna symptomen
icke ge nöjaktig förklaring till att Strid icke efterkommit upprepade läkarråd
att försöka behandling i lämplig form på arbetsklinik i Göteborg, att
ett av professor E. Kugelberg den 6 maj 1958 avgivet utlåtande i skadeståndsmålet
bestyrker, att ersättningen får anses generöst beräknad med
hänsyn till olycksfallets ringa svårighetsgrad, att innehållet i motionen icke
i någon mån ändrar förutsättningarna för de nämnda sakkunniga läkarnas
bedömning samt att den genom sjukkassan erhållna utredningen gör sambandet
mellan olycksfallet och Strids nuvarande tillstånd än mer tvivelaktigt.
Riksförsäkringsanstalten ansluter sig till detta uttalande och vill framhålla,
att om stränga krav ställts vid prövningen, vilket motionären gjort
gällande, ersättning icke skulle ha tillerkänts Strid i den omfattning, som
skett. Att lagtillämpningen beträffande spörsmål av hithörande slag icke
präglas av restriktivitet framgår av förarbetena till 1954 års lag om yrkesskadeförsäkring
(socialvårdskommitténs betänkande SOU 1951:25, s. 194
ff, Kungl. Maj:ts prop. 1954: 60, s. 90—96 och 117—120).
Motionen syftar till att Strid skall beredas ersättning av statsmedel. Ehuru
det enligt motionären vore berättigat, att Strid tillerkändes ersättning för
full invaliditet under hela den tid, han varit oförmögen till arbete, har yrkandet
begränsats till att avse ersättning för full arbetsoförmåga under tiden
den 8 november 1951—den 7 september 1954. Detta synes sammanhänga
med att Strid vid skadeståndsfrågans prövning i första instans tillerkändes
ersättning för förlorad arbetsförtjänst till och med den 7 september 1954. I
hovrätten nedsattes skadeståndet väsentligt, och i högsta domstolen ogillades
Strids talan om skadestånd. Motionen innebär sålunda, att statsverket
skulle påtaga sig ersättning i stället för ett skadestånd, vartill Strid vid slutlig
domstolsprövning funnits icke lagligen berättigad. Riksförsäkringsanstalten
kan icke finna, att någon grund föreligger för ett sådant åtagande
från statsverkets sida.
Utöver livräntan från Riksförsäkringsanstalten åtnjuter Strid folkpension,
som f. n. utgör 4 220 kronor för år.
På grund av det ovan anförda får Riksförsäkringsanstalten avstyrka motionen.
Utskottet. Enligt utskottets mening har i den föreliggande motionen inte
anförts några skäl, som kan motivera utbetalning retroaktivt av ersättning
för full arbetsoförmåga på sätt i motionen begärs. På grund härav och med
hänvisning jämväl till innehållet i riksförsäkringsanstaltens yttrande över
motionen hemställer utskottet,
att motionen II: 39 icke må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 1 april 1960
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Närvarande: se under utlåtandet nr 52.
600664 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.