Sök i Ratio Lex

Statsutskottets utlåtande nr 79 år 1960

1960-04-20 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1960:79, Statsutskottets utlåtande nr 79 år 1960

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 79 år 1960

1

Nr 79

Utlåtande i anledning au väckta motioner om representation för

familjejordbruket i arbetarskyddsstyrelsen.

(3:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Thorsten Larsson m. fl. (I: 244) och den andra inom andra kammaren

av herr Hansson i önnarp m. fl. (II: 415), har hemställts att riksdagen

hos Kungl. Maj :t måtte anhålla om att representant för familjejordbrukel

må ingå i arbetarskyddsstyrelsen i enlighet med vad i motionerna anförts.

Motionärerna har anfört följande.

Arbetarskyddsstyrelsens organisation är uppbyggd efter den principen,

att den till sin huvudsakliga del har ledamöter, som representerar endera

arbetsgivar- eller arbetarparten för olika näringsområden. Man utgår tydligen

i första hand från att styrelsen har att handlägga frågor inom dessa

parters intressesfär, som måhända ofta kan inrymma vissa partmotsättningar.

Den moderna företagarsynpunkten på näringens arbetarskydd är

säkerligen genomgående positiv.

I några frågor på detta område har på senare år en tredje part blivit

berörd av en lagstiftning, som har och ännu mer kommer att få en ganska

omfattande ekonomisk betydelse för alla dem den gäller, nämligen familjej

ordbrukarna, som i regel inte kan befraktas som vare sig arbetsgivare

eller arbetstagare. Vi åsyftar härmed bestämmelsen om förarskydd på traktor.

Vi vill understryka, att föreskriften om att det skall vara störtsäker

skyddshytt eller skyddsram på traktor är principiellt riktig och av stort

värde, när det gäller att få skydd mot ifrågavarande slag av olyckor. De

kostnader, som sådan skyddsåtgärd medför, bör inte heller få vara avskräckande,

när det gäller att skydda människoliv.

För att hytten skall kunna fylla erforderliga krav på säkerhet måste

den emellertid även svara mot uppställda krav på lämplighet som arbetsplats.

Tyvärr har detta senare krav inte på tillfredsställande sätt beaktats

vid detaljbestämmelsernas utformning. Detta gäller i fråga om såväl

funktion som hållfasthet. Sålunda har ett antal hytter sålts av en tidigare

godkänd typ, vilken vid senare företagna prov ej befunnits tåla den påfrestningsgrad

som är föreskriven. Traktorhytter av en sådan typ kan alltså

i realiteten utgöra ett faromoment i stället för skydd.

Frågans ekonomiska betydelse för familjejordbruket framgår klart av

följande siffror:

Det totala traktorbeståndet inom familjejordbruket är ca 130 000 stycken.

Därav orasättes varje år genom nyinköp ca t) 000 stycken. En störtsäker

skyddsram kostar 600 å 700 kronor, ramklädsel och hyttkomplettering

ytterligare 700 ä 800 kronor. Det innebär alltså totalt kostnader på 6

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 6 saml. Nr 79

s. 2 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 79 dr 1960

2

resp. 13 milj. kronor om året. Om såsom önskvärt är alla traktorer successivt

skulle utrustas med sådant skydd, skulle detta kosta ca 100 resp. 200

milj. kronor i totalinvestering.

Vid fjolårets riksdag besvarade socialministern en interpellation i här

omnämnda och exemplifierade fråga. Han berörde därvid även frågan om

representation i arbetarskyddsstyrelsen för ett flertal olika grupper, för

vilka de ekonomiska konsekvenserna i här berörda avseende dock inte är

tillnärmelsevis så stora som för familjejordbrukarna. Statsrådet höll för

troligt, att en viss kontakt mellan arbetarskyddsstyrelsen och sådana grupper

borde finnas, och framhöll bl. a. följande: »Huruvida dessa kontakter

är tillräckliga och om formerna för parternas medverkan i skyddsarbetet

behöver omprövas, är jag inte beredd att taga ställning till i detta sammanhang.

»

Enligt vår mening är det angeläget, att famil jejordbrukarna får representation

i arbetarskyddsstyrelsen.

Över motionerna har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

yttrande avgivits av arbetarskyddsstyrelsen. Styrelsens yttrande har

följande huvudsakliga innehåll.

Bestämmelser om partsrepresentation i Arbetarskyddsstyrelsen återfinnas

i den för styrelsen gällande instruktionen (SFS 645/1957). Enligt 5 §

däri utser Kungl. Maj :t för två år i sänder minst tolv partsrepresentanter,

halva antalet efter förslag av rikssammanslutning av arbetsgivare och halva

antalet efter förslag av rikssammanslutning av arbetstagare. Av partsrepresentanterna

skola från vardera arbetsgivar- och arbetstagarsidan fyra vara

förtrogna, en var för sitt område, med förhållandena inom den näringsgren,

som avses i respektive lantarbetstidslagen, arbetstidslagen för detaljhandeln,

arbetstidslagen för hotell, restauranger och kaféer samt butiksstängningslagen.

För partsrepresentanterna utser Kungl. Maj:t minst dubbla

antalet ersättare. 9 § instruktionen innehåller en uppräkning av de ärenden,

som skola handläggas såsom partsärenden, d. v. s. av styrelsen med däri

ingående partsrepresentanter. Hit höra bl. a. frågor rörande tillämpning

av arbetstidslagarna och arbetarskyddslagens arbetstidsbestämmelser,

skyddstekniska, yrkeshygieniska, yrkesmedicinska och sociala ärenden av

principiell betydelse eller större vikt, viktigare författningsfrågor, frågor,

som avse bidrag till upplysnings- och utbildningsverksamhet på arbetarskyddets

område samt övriga frågor, som generaldirektören med hänsyn

till deras intresse för arbetsmarknadens partsorganisationer eller eljest

anser böra handläggas såsom partsärenden. I handläggningen av partsärenden

skola enligt 10 § instruktionen deltaga, förutom generaldirektören och

som regel cheferna för tekniska byrån och arbetstidsbyrån, högst två partsrepresentanter

från vardera arbetsgivar- och arbetstagarsidan. Partsrepresentant,

som är förtrogen med förhållandena inom särskilt område av näringslivet,

skall deltaga vid handläggning av ärenden, som beröra området

i fråga.

Såsom framgår av de ovan redovisade bestämmelserna om partsrepresentation

inom Arbetarskyddsstyrelsen innebära dessa bestämmelser endast en

representation för arbetsmarknadens parter.

Någon annan grupp som med samma tyngd som arbetsmarknadens parter

kan hävda ett speciellt för sin grupp gällande intresse av arbetarskyddslagstiftningen

finnes ej, även om i vissa fall ett sådant intresse naturligtvis

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 79 år 1960

3

kan förekomma — den i de föreliggande motionerna omnämnda traktorfrågan

är just ett sådant fall. Som regel torde emellertid detta gruppintresse

sammanfalla med det allmänna arbetarskvddsintresset, och i sådant fall

torde någon specialrepresentation i styrelsen för den särskilda intressegruppen

ej vars erforderlig.

De grupper, som kunna tänkas ha ett specialintresse att bevaka i styrelsen

vid handläggningen av visst ärende, äro de som beröras av 2 och 45 §§

arbetarskyddslagen. Den förstnämnda paragrafen avser sådant arbete, som

två eller flera personer utföra för gemensam räkning (s. k. kooperativt

arbete), arbete som elever utföra vid vissa vrkesutbildningsanstalter, visst

av värnpliktiga utfört arbete inom försvarsväsendet samt arbete som utföres

av intagna vid vissa allmänna vårdanstalter, såsom fångvårds-, fattigvårdsoeh

alkoholistanstalter samt vissa anstalter för sinnessjuka. På sådant arbete

är dock i huvudsak endast arbetarskyddslagstiftningens egentliga skyddsbestämmelser

tillämpliga. Antalet fall, då ett specialintresse för de av denna paragraf

berörda parterna kan tänkas föreligga, torde emellertid vara ganska

ringa och i den mån sådana fall förekomma, torde de till sina konsekvenser

vara av mindre betydelse. Avgjort större betydelse torde tillämpningen av 45 S

kunna få för de grupper, som beröras därav. Enligt nämnda paragraf skall

tillverkare eller försäljare av maskin, redskap eller annan teknisk anordning

ävensom den, vilken upplåter sådan anordning till begagnande, tillse,

att anordningen, då den avlämnas för att tagas i bruk inom riket eller här

utställes till försäljning eller i reklamsyfte, är försedd med nödiga skyddsanordningar

och även i övrigt erbjuder betryggande säkerhet mot ohälsa

och olycksfall. Innebörden av detta stadgande är mycket vidsträckt. Enligt

ti § arbetarskyddslagen är denna lag nämligen tillämplig å i förenämnda

paragraf föreskrivna särskilda skyldigheter beträffande i paragrafen avsedda

tekniska anordningar, ändock att fråga ej är om verksamhet, som omfattas

av lagen. Sålunda kunna, förutom tillverkare, försäljare etc., även

stora intressegrupper, som icke höra arbetsmarknaden till, exempelvis de i

de båda ifrågavarande motionerna avsedda familj ej ordbrukarna samt vissa

andra grupper såsom enskilda yrkesutövare utan anställda, villaägare och

husmödrar, komma att beröras av styrelsens beslut rörande tillämpningen

av denna paragraf. För dessa grupper kunna sådana avgöranden framför

allt få en icke oväsentlig ekonomisk betydelse. Det torde också kunna inträffa,

att dessa grupper ha en annan uppfattning om t. ex. utformningen

av en skyddsanordning än vad arbetsmarknadens parter kunna ha. Det kan

sålunda — även om det icke hör till vanligheten — finnas utrymme för intressemotsättningar

mellan de här ifrågavarande grupperna och arbetsmarknadens

parter. Den partsrepresentation som för närvarande ingår i styrelsen

utgör följaktligen icke någon garanti för att ett beslut fattat av styrelsen

också utan invändningar accepteras av de berörda grupperna.

Mot bakgrunden av vad sålunda anförts i fråga om tillämpningen av 45 t;

arbetarskyddslagen, kunde det måhända synas naturligt att, på samma sätt

som när det gäller arbetsmarknadens parter, föreslå en specialrepresentation

i Arbctarskyddsstyrelsen för de av nämnda paragraf berörda intressegrupperna.

Styrelsen finner likväl icke tillräckliga skäl föreligga för en

sådan representation, vare sig för tillverkare, försäljare etc. eller för familjejordbrukare

och andra motsvarande grupper. 1 fråga om arbetsmarknadens

parter är arbetarskyddslagstiftningen i sin helhet gällande och det blir

därför beträffande dess skilda bestämmelser i långt större utsträckning

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 79 år 1960

fråga om en avvägning mellan de olika intressena än när det gäller de grupper,

som beröras endast av stadgandena i 45 paragrafen. Icke heller i de fall,

då dessa grupper kunna ha särskilda intressen att bevaka i samband med

handläggningen av visst ärende, behöver förutsättas en specialrepresentation

i styrelsen för att deras intressen skola tillvaratagas. Arbetarskyddsstyrelsen

har vid tillämpningen av all arbetarskyddslagstiftning att taga

hänsyn icke enbart till föreliggande fakta utan även till skälighetssynpunkter.

Vid sina bedömanden av alla olika faktorer, som kunna påverka avgörandet

av ett ärende, tar styrelsen också alltid i anspråk den expertis på

olika områden, som ryms såväl inom styrelsens egna tjänstemannaled som

inom styrelsens partsrepresentation. Detta har även skett i det fall, som

ligger till grund för de här ifrågavarande motionerna. Då det gäller frågor

av större vikt, t. ex. råd och anvisningar av olika slag, brukar styrelsen även

tillsätta kommittéer med representanter för berörda parter för att få frågorna

så allsidigt utredda som möjligt. Att det följaktligen icke kan vara

ofta som ens en intressegrupp utanför arbetsmarknaden kan göra gällande,

att dessa intressen icke blivit vederbörligen tillgodosedda, torde vara fullt

klart. Ett bevis härför är att — oaktat bestämmelserna i 45 paragrafen i stort

sett varit gällande ända sedan 1938 och att ett stort antal ärenden rörande tilllämpningen

av denna paragraf förekommit sedan dess — det varit först i

samband med den i motionerna omförmälda traktorfrågan som förslag

framförts om representation för cn sådan intressegrupp.

Motionärerna göra gällande, att styrelsen icke på ett tillfredsställande sätt

beaktat kravet, att traktorhytt även skall vara lämplig som arbetsplats. 1

anledning härav får styrelsen framhålla, att styrelsen så långt möjligt sökt

beakta detta krav vid utarbetandet av de »bestämmelser om förarhytt eller

skyddsram på traktor», som sedermera jämlikt § 1 i vägtrafikkungörelsen

utfärdats av Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen.

Motionärerna göra vidare gällande, att »ett antal hytter sålts av en tidigare

godkänd typ, vilken vid senare, företagna prov ej befunnits tåla den

påfrestningsgrad som är föreskriven». »Traktorhytter av en sådan typ»

kunde enligt motionärerna »alltså i realiteten utgöra ett faromoment i stället

för ett skydd.»

Det sålunda gjorda uttalandet torde avse hytter, som tillverkats av Bröderna

Ottosson & Co, Klippan, och äro avsedda för traktorn Fordson Major.

Beträffande dessa hytter får styrelsen framhålla följande.

Efter det provning av förarskydd (hytter eller ramar) till traktorer pågått

vid Statens Maskinprovningar i Ultima sedan hösten 1957, vilka provningar

följts av tjänstemän hos styrelsen, genomgingos vid en särskild konferens

hos maskinprovningarna den 19 januari 1959 de då föreliggande

provningsresultaten i avsikt att fastställa vilka förarskydd, som vid denna

tidpunkt skulle kunna godkännas av styrelsen. I konferensen deltog från

styrelsens sida chefen för tekniska byråns maskinavdelning. Härvid gjorde

denne anteckningar efter de uppgifter, som lämnades vid konferensen, och

markerade de förarskydd, som skulle kunna godkännas. Till dessa hörde en

hytt för Fordson Major från ovannämnde tillverkare, för vilken hytt noterades,

att den hållfasthetsprovats och att de praktiska proven voro i det

närmaste färdiga samt att hytten kunde godtagas. Efter uppmätning och

granskning av hytten, vilket senare skedde genom försorg av styrelsens

tjänstemän, godkändes hytten genom styrelsens skrivelse till hyttillverkaren

den 2 mars 1959, av vilken skrivelse Statens Maskinprovningar erhöll

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 79 är 1960

avskrift (avskrift översändes regelmässigt beträffande alla styrelsens godkännanden).

I godkännandet angavs bl. a.: »Vid hållfasthetsprovning av

hyttkonstruktionerna till traktorerna-------Fordson Major---ha

dessa visat sig innehålla nöjaktiga hållfasthetsegenskaper.» Någon erinran

mot detta godkännande gjordes ej av Statens Maskinprovningar.

Den 12 maj 1959 inlämnade Bröderna Ottosson & Co till Statens Maskinprovningar

en ny hytt för provning avsedd för samma traktor som tidigare.

En del konstruktionsändringar hade då gjorts innebärande förbättringar

i vissa avseenden av hytten. Den nya hytten borde ha hållfasthetsprovats

innan den sattes i praktiskt prov. Denna regel följdes emellertid ej

av maskinprovningarna utan hållfasthetsprovet utfördes först efter de praktiska

provens slutförande eller den 30 oktober respektive 19 november. Hytten

deformerades därvid väl mycket jämfört med tidigare godtagna hytter.

Enligt tillverkarens uppgift är det uteslutande hytter av sistnämnda

konstruktion, som av honom levererats för traktorn Fordson Major. Det är

sålunda dessa hytter som äro omtalade i motionerna. Styrelsen har ej avgivit

något godkännande för dessa hytter.

En reservant i styrelsen har med hänvisning till att huvudparten av de

inom jordbruket sysselsatta tillhör gruppen familjej ordbrukare och att

jämväl dessa beröres av arbetarskyddslagens bestämmelser uttalat, att det

synes motiverat att också denna grupp blir representerad i styrelsen.

Utskottet. Såsom framgår av arbetarskyddsstyrelsens yttrande är styrelsen

vid behandling av skyddstekniska och yrkeshygieniska ärenden av

principiell betydelse eller större vikt m. fl. ärenden sammansatt av, förutom

verkschefen och vissa byråchefer, högst två representanter för var och en av

parterna på arbetsmarknaden. Såsom partsrepresentanter utses bl. a. två

personer förtrogna med förhållandena inom den näringsgren, som avses

i lantarbetstidslagen, dvs. jordbruket. Dessa har att deltaga vid handläggning

inom styrelsen av ärenden, som berör förhållandena på jordbrukets

område. Såsom partsrepresentanter för jordbruksnäringen har utsetts företrädare

för Svenska lantarbetsgivareföreningen och Svenska lantarbetareförbundet.

Av det sagda framgår att arbetarskyddsstyrelsen vid handläggningen av

ärenden, som gäller förhållandena inom jordbruket, redan inom sig har tillgång

till sådan speciell sakkunskap, som näringsgrenens egna företrädare

kan förutsättas besitta. Utskottet kan därför ej finna att en särskild representation

för familjejordbruket skulle vara ägnad att förbättra styrelsens

förutsättningar att på ett sakligt och från arbetarskyddssynpunkt ändamålsenligt

sätt pröva och avgöra skyddstekniska och andra frågor, som har

betydelse för jordbruksnäringen.

Härjämte må framhållas att en utökning av arbetarskyddsstyrelsen i enlighet

med motionärernas förslag troligen skulle leda till att också ett flertal

andra grupper framträdde med anspråk på att bli representerade i styrelsen

vid behandlingen av ärenden av intresse för dem. En dylik utvidgning

av intresserepresentationen i styrelsen anser utskottet olämplig.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 79 år 1960

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet.

Utskottet hemställer,

att motionerna I: 244 och II: 415 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 april 1960

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Boman, Einar Persson, Birger

Andersson, Axel Johannes Andersson, Thun, Bergman, Holmqvist, Pålsson,

Jacobsson, Rikard Svensson, fru Wallentheim, herrar Bertil Petersson,

Ragnar Bergh och Thorsten Larsson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström, Petterson

i Degerfors, Thapper, Jansson i Kalix, Svensson i Stenkyrka, Karlsson

i Olofström, Nilsson i Göingegården, Cassel, Nihlfors, Hansson i önnarp,

Gustafsson i Skellefteå, fru Sjövall, fröken Vinge och herr Kellgren.

Reservation

av herrar Pålsson, Thorsten Larsson, Svensson i Stenkyrka, Nilsson i

Göingegården, Cassel och Hansson i önnarp, vilka ansett att utskottet bort

tillstyrka motionerna och att därför utskottets yttrande och hemställan bort

ha följande lydelse:

»Arbetarskyddsstyrelsens ställningstaganden i skyddstekniska frågor

och dess tillämpning av arbetarskyddslagens bestämmelser i övrigt innebär

ofta vittutseende ekonomiska och andra konsekvenser för berörda näringsgrenar.

Den av motionärerna omnämnda föreskriften angående störtsäker

skyddshytt eller skyddsram på traktor utgör exempel härpå. Såväl det nu

sagda som angelägenheten av att styrelsen i skyddsarbetet tillförsäkras

medverkan av representanter för familjejordbruket, som omfattar det stora

flertalet företagare inom jordbruksnäringen, talar för att styrelsens partsrepresentation

i enlighet med motionärernas förslag kompletteras med företrädare

för familjejordbruket. Utskottet biträder därför yrkandet i motionerna.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må med bifall till motionerna 1:244 och

II: 415 i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att representant

för familjejordbruket utses att såsom ledamot av arbetarskyddsstyrelsen

deltaga i styrelsens handläggning av ärenden,

som berör detta näringsområde.»

IOUNS TRYCKERI. ESSELTE, STHLM SO

003996

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.