Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under femte huvudtiteln gjorda framställningar angående vissa anslag för budgetåret 1960/61 till arbetsmarknadsstyrelsen med dithörande verksamhet jämte i ämnet väckta motioner.

1960-04-22 · 44 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 44 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1960:81, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under femte huvudtiteln gjorda framställningar angående vissa anslag för budgetåret 1960/61 till arbetsmarknadsstyrelsen med dithörande verksamhet jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

1

Nr 81

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

under femte huvudtiteln gjorda framställningar angående

vissa anslag för budgetåret 1960/61 till arbetsmarknadsstyrelsen

med dithörande verksamhet jämte

i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

l:o) Arbetsmarknadsstyrelsen: Avlöningar. Kungl. Maj :t har i propositionen

nr 1 under femte huvudtiteln (punkt 65, s. 105—108 av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 4 januari 1960)

föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar

i personalförteckningen för arbetsmarknadsstyrelsens permanenta

organisation, som föranledes av vad departementschefen förordat, dels godkänna

av departementschefen förordad avlöningsstat för arbetsmarknadsstyrelsens

permanenta organisation, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret

1960/61, dels ock till Arbetsmarknadsstyrelsen: Avlöningar för

samma budgetår anvisa ett förslagsanslag av 6 201 400 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 6 057 200 kronor.

Departementschefen förordar att en kanslibiträdestjänst i Ae 7 överföres

från krisorganisationen till styrelsens permanenta organisation.

Vidare tillstyrkes indragning av tre biträdestjänster på lokaliseringsoch

utredningsbyrån.

Såsom chefen för civildepartementet anfört vid anmälan av för flera

huvudtitlar gemensamma frågor bör en kontor sbi trädest jänst i Ao 5 på kanslibyrån

utbytas mot en tjänst som kanslibiträde i Ao 7. En kansliskrivartjänst

i Ae 10 bör överföras på ordinarie stat, varjämte antalet ordinarie

kontorsbiträdestjänster i Ao 5 bör ökas med fem. Med hänsyn till föreliggande

svårigheter för styrelsens expeditionsvakter att erhålla extra ordinarie

befattning inom överskådlig tid bör tre extra ordinarie tjänster i

Ae 7 inrättas, vilka dock endast får vara besatta så länge motsvarande

ordinarie tjänster inte uppehålles.

Med hänsyn till belastningen bör anslagsposten till arvoden och särskilda

ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, vilken post f. n. är uppförd med

67 700 kronor, minskas med 17 700 kronor.

1—467 oo Bihang till riksdagens protokoll 1900. 0 samt. Nr 81

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 81 är 1960

Vad nu förordats medför, inräknat omräkningsposterna, en ökning av

medelsbehovet under anslaget med 144 200 kronor. Anslaget bör sålunda

uppföras med 6 201 400 kronor.

Utskottet. I sitt av riksdagen numera godkända utlåtande nr 14 har utskottet

tillstyrkt, att en kontorsbiträdestjänst ombildas till tjänst som

kanslibiträde i Ao 7. Utskottet har ej heller i övrigt funnit anledning till

erinran mot Kungl. Maj :ts förslag.

Till behandling av utskottet har hänvisats två likalydande motioner

(I: 175 och II: 200) angående omorganisation och förstärkning av den utbildnings-

och yrkesprognostiska utredningsverksamheten. Motionerna innehåller

bl. a. förslag att en med prognosverksamhet sysselsatt arbetsgrupp

inom arbetsmarknadsstyrelsen skall förstärkas och ombildas till ett fristående

utredningsinstitut. Ett bifall till dessa motionsyrkanden skulle innebära,

att arbetsmarknadsstyrelsens avlönings- och omkostnadsanslag jämte

anslaget till styrelsens krisorganisation minskas med tillhopa 120 000

kronor.

Utskottet, som avser att senare behandla ifrågavarande två motioner,

har nu beräknat de nämnda anslagen utan hänsynstagande till den i motionerna

föreslagna anslagsminskningen. På grund härav förutsätter utskottet

att nyss angivna belopp, vid riksdagens bifall till berörda motionsyrkanden,

ej disponeras.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen

för arbetsmarknadsstyrelsens permanenta

organisation, som föranledes av vad departementschefen i

statsrådsprotokollet över socialärenden för den 4 januari

1960 förordat;

b) godkänna följande avlöningsstat för arbetsmarknadsstyrelsens

permanenta organisation, att tillämpas tills vidare

fr. o. m. budgetåret 1960/61:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 2 069 400

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis ......................... 50 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ... 3 035 900

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis

..................................................... 25 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ............................. 919 000

6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis ................................................. 102 100

Summa kronor 6 201 400;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

3

c) till Arbetsmarknadsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret

1960/61 anvisa ett förslagsanslag av 6 201 400 kronor.

2:o) Arbetsmarknadsstyrelsen: Omkostnader. Kungl. Maj:t har (punkt

66, s. 108—111) föreslagit riksdagen att till Arbetsmarknadsstyrelsen: Omkostnader

för budgetåret 1960/61 anvisa ett förslagsanslag av 1 195 500

kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 1 022 500 kronor.

Departementschefen förordar, att anslagsposten till reseersättningar

höjes med 21 000 kronor, varav 1 000 kronor för internordiska resor. I

fråga om posterna till bearbetning av statistiskt material, till övriga expenser

för eget behov och till publikationstryck förordas höjningar med

resp. 15 000, 19 000 och 25 000 kronor. Medelsanvisningen till expenser

för annat än eget behov bör höjas med 15 000 kronor. Anslagsposten till

materiel och maskiner för tryckerianläggningen har för innevarande budgetår

upptagits till 85 000 kronor, varav 24 000 kronor avsetts för maskinanskaffningar.

Sistnämnda belopp bör nu minskas med 6 000 kronor.

Arbetsmarknadsstatistikkommittén föreslog i sitt betänkande med förslag

angående arbetsmarknadsstatistiken (SOU 1952:34) bl. a. intervjuundersökningar

för att statistiskt belysa sysselsättningsförhållandena inom

samtliga befolkningsgrupper (labor force-undersökningar). Vid anmälan av

detta betänkande (jfr V ht 1955 s. 134) anförde dåvarande chefen för socialdepartementet,

statsrådet Sträng, att sådana undersökningar tills vidare

inte var aktuella. Sedan det åtstramade arbetsmarknadsläget under föregående

vinter gjort det allt angelägnare med en allsidig arbetsmarknadsstatistik

och dessutom de statistiska metoderna väsentligt förbättrats sedan

förra gången frågan var aktuell, medgav Kungl. Maj :t genom beslut den

13 mars 1959 arbetsmarknadsstyrelsen att överskrida anslagsposten till bearbetning

av statistiskt material för att få möjlighet att på prov utföra

en sådan arbetskraftsundersökning under våren 1959. Undersökningen utfördes

som en kombinerad post- och intervjuundersökning. Under hösten

1959 har styrelsen utfört ytterligare en intervjuundersökning.

Genom arbetskraftsundersökningar, vilka omfattar hela befolkningen i

åldern 14 år och däröver, erhåller man inblick i de delar av arbetsmarknaden,

för vilka statistisk information tidigare saknats. Sådana undersökningar

är därför av stort intresse, och departementschefen finner det

angeläget, att de kan bedrivas fortlöpande. Slutlig ställning till hur arbetskraftsundersökningarna

i framtiden skall bedrivas synes inte böra tagas

förrän närmare erfarenheter av en serie undersökningar vunnits. Under

dessa omständigheter finner departementschefen det i varje fall tills vidare

vara lämpligt att begränsa antalet undersökningar per år till två. Vad sålunda

anförts föranleder en uppräkning av anslagsposterna till bearbet
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 81 är 1960

ning av statistiskt material med 65 000 kronor, till expenser för eget behov

med 16 000 kronor och till expenser för annat än eget behov med 3 000

kronor. Därjämte fordras en viss personalförstärkning på styrelsens statistiksektion.

Da det tills vidare är fråga om en försöksverksamhet torde

medel härför tå upptagas inom styrelsens krisorganisation.

Med anledning av vad sålunda anförts bör anslaget å ena sidan ökas

med 179 000 kronor och å andra sidan minskas med 6 000 kronor samt

upptagas med 1 195 500 kronor.

Utskottet tinner det i likhet med departementschefen angeläget, att den

statistiska informationen angående arbetsmarknaden förbättras. Utskottet

tillstyrker därtör, att medel tills vidare beräknas för genomförande av två

arbetskraftsundersökningar årligen. Sedan närmare erfarenheter vunnits

av en serie undersökningar torde slutlig ställning få tagas till frågan om

hur arbetskraftsundersökningarna i framtiden skall bedrivas.

Vad departementschefen i övrigt anfört och föreslagit har ej givit utskottet

anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Under erinran om vad utskottet anfört under föregående punkt hemställer

utskottet,

att riksdagen må till Arbetsmarknadsstyrelsen: Omkostnader

för budgetåret 1960/61 anvisa ett förslagsanslag av

1 195 500 kronor.

3:o) Arbetsmarknadsstyrelsen: Krisorganisationen. Kungl. Maj :t har

(punkt 67, s. 111—113) föreslagit riksdagen att till Arbetsmarknadsstyrelsen:

Krisorganisationen för budgetåret 1960/61 anvisa ett förslagsanslag

av 1 650 000 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 1 185 000 kronor.

Departementschefen anför, att den intensifierade arbetsmarknadspolitiken

och de ökade kraven på olika utredningar rörande förhållandena på

arbetsmarknaden har medfört en ökad arbetsbelastning för arbetsmarknadsstyrelsen.

På grund härav har Kungl. Maj :t medgivit, att under innevarande

budgetår för avlöningar till personal inom styrelsens krisörganisation

ma disponeras 270 000 kronor utöver det under anslaget beräknade

beloppet eller sammanlagt 1 340 000 kronor. Häri har bl. a. inrymts kostnader

för personal på lokaliserings- och utredningsbyrån, som är sysselsatt

med de under styrelsens omkostnadsanslag angivna arbetskraftsundersökningarna

samt med prognosverksamhet rörande behovet av och tillgången

på arbetskraft med längre utbildning. För nästa budgetår bör lämpligen

till avlöningar beräknas samma belopp med tillägg av dels 20 000 kronor

för personal, som ej varit anställd under hela innevarande budgetår, dels

ock 125 000 kronor för omräkning bl. a. på grund av 1959 års lönereglering

samt kompensation för höjda folkpensionsavgifter.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 81 är 1960 5

Till omkostnader bör beräknas 165 000 kronor. Anslaget bör alltså upptagas

med (1 340 000 + 20 000 + 125 000 + 165 000) 1 650 000 kronor.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Birke m. fl. (1:240) och den andra inom andra kammaren av herr

Magnusson i Borås m. fl. (II: 300), har — såvitt nu är i fråga —- hemställts,

att riksdagen måtte till Arbetsmarknadsstyrelsen: Krisorganisationen

för budgetåret 1960/61 anvisa ett förslagsanslag av 1 350 000 kronor.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande hänvisas

till motionen I: 240.

Utskottet. Motionärerna har anfört, att den extra personalförstärkning,

som vidtagits inom krisorganisationen, ej längre är erforderlig, sedan en

omsvängning i konjunkturen skett och arbetslöshetssiffrorna gått ned

kraftigt.

Enligt utskottets mening finns skäl att för arbetsuppgifter, som sammanhänger

med arbetsmarknadens omställning till de förändrade konjunkturerna,

tills vidare behålla arbetsmarknadsstyrelsens krisorganisation vid

den omfattning den erhållit efter personalförstärkning under innevarande

budgetår. Utskottet tillstyrker därför Kungl. Maj :ts förslag och avstyrker

förevarande motionsyrkanden.

I detta sammanhang vill utskottet från mera allmänna utgångspunkter

något beröra spörsmålet om anslagets syfte. Beteckningen krisorganisation

är enligt utskottets mening ej fullt adekvat, då den kan leda tanken till

att organisationen skulle vara avsedd endast för åtgärder, som påkallas

av arbetslöshetskris. I själva verket är organisationens ändamål ett annat.

Till krisorganisationen hänföres sålunda personal, vilken inom arbetsmarknadsstyrelsen

har att syssla med sådana arbetsuppgifter, som anses

vara av mindre varaktig beskaffenhet, oavsett om dessa uppgifter har

samband med arbetslöshet eller ej. Såsom exempel på arbetsuppgifter av

annat slag, som åvilat krisorganisationen, må nämnas byggnadsregleringen

samt ärenden avseende arbetstillstånd och andra frågor rörande överföring

av utländsk arbetskraft till Sverige. Då det ibland kan tillkomma uppgifter,

som på grund av sin natur ej har kunnat förutses längre tid i förväg,

anvisas anslaget till krisorganisationen i sin helhet såsom ett förslagsanslag.

Krisorganisationen kan därför allmänt karakteriseras som en mera

elastisk del av arbetsmarknadsstyrelsens personalorganisation.

Utskottet anser, att det på grund av det anförda kan förtjäna övervägas,

om inte medel för ifrågavarande del av arbetsmarknadsstyrelsens organisation

lämpligen borde anvisas under annan rubrik än som nu sker.

Utskottet förutsätter, att denna fråga prövas av Kungl. Maj :t i samband

med uppgörande av riksstatsförslag för budgetåret 1961/62.

Åberopande det anförda får utskottet, under erinran om vad utskottet

anfört vid punkten 1, hemställa,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt

med avslag å motionerna I: 240 och II: 300, såvitt nu är i

fråga, till Arbetsmarknadsstyrelsen: Krisorganisationen för

budgetåret 1960/61 anvisa ett förslagsanslag av 1 650 000

kronor.

4:o) Den offentliga arbetsförmedlingen: Avlöningar. Kungl. Maj :t har

(punkt 68, s. 113—116) föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen

förordad avlöningsstat för den offentliga arbetsförmedlingens

permanenta organisation att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret

1960/61, dels ock till Den offentliga arbetsförmedlingen: Avlöningar för

samma budgetår anvisa ett förslagsanslag av 26 187 700 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 25 169 000 kronor.

Departementschefen förordar, att till arvoden åt yrkesvalslärare beräknas

ytterligare 58 300 kronor.

I enlighet med det förslag, som förelädes riksdagen i samband med förstatligandet

av den offentliga arbetsförmedlingen (jfr prop. 1947: 239), har

aspiranttjänstgöringen för förmedlingspersonalen regelmässigt varit tvåårig.

Arbetsmarknadsstyrelsen har påpekat att detta medför vissa olägenheter.

Departementschefen anser därför, att aspiranttjänstgöringen bör

avkortas till högst 18 månader.

Vad nu förordats medför, inräknat omräkningsposterna, en ökning av

medelsbehovet under anslaget med 1 018 700 kronor. Anslaget bör sålunda

upptagas med 26 187 700 kronor.

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag

och hemställer därför,

att riksdagen må

a) godkänna följande avlöningsstat för den offentliga

arbetsförmedlingens permanenta organisation, att tillämpas

tills vidare fr. o. m. budgetåret 1960/61:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

.......................................................... 10 352 300

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis ........................ 296 500

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal... 11 324 500

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke
ordinarie

tjänstemän, förslagsvis ................. 2 400

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................... 3 778 500

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis ................................................

Summa kronor

433 500

26 187 700;

b) till Den offentliga arbetsförmedlingen: Avlöningar för

budgetåret 1960/61 anvisa ett förslagsanslag av 26 187 700

kronor.

5:o) Den offentliga arbetsförmedlingen: Omkostnader. I enlighet med

Kungl. Maj :ts förslag (punkt 69, s. 116—119), vilket innebär en uppräkning

av anslaget med 519 500 kronor, varav 98 000 kronor till reseersättningar,

125 000 kronor till lokalkostnader, 323 000 kronor till expenser och

3 500 kronor till utbildnings- och instruktionsverksamhet, varjämte posterna

till underhåll och drift samt utbyte av tjänstebilar minskas med sammanlagt

30 000 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Den offentliga arbetsförmedlingen:

Omkostnader för budgetåret 1960/61 anvisa ett förslagsanslag

av 6 855 000 kronor.

6:o) Den offentliga arbetsförmedlingen: Krisorganisationen. Kungl.

Maj :t har (punkt 70, s. 119 och 120) föreslagit riksdagen att till Den offentliga

arbetsförmedlingen: Krisorganisationen för budgetåret 1960/61 anvisa

ett förslagsanslag av 2 900 000 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 2 060 000 kronor.

Departementschefen anmäler, att Kungl. Maj :t med hänsyn till den

ökade arbetsbelastning, som åtgärderna till bekämpande av arbetslöshet

medfört för arbetsförmedlingen, medgivit, att under innevarande budgetår

må för avlöningar av personal inom arbetsförmedlingens krisorganisation

disponeras 800 000 kronor utöver det under anslaget beräknade beloppet

eller sammanlagt 2 460 000 kronor. För nästa budgetår bör till avlöningar

beräknas samma belopp med tillägg av 40 000 kronor för merkostnader

på grund av 1959 års lönereglering samt kompensation för höjda folkpensionsavgifter.

Till omkostnader bör beräknas samma belopp som för

innevarande budgetår eller 400 000 kronor. Anslaget bör sålunda upptagas

med 2 900 000 kronor.

I de vid punkten 3 nämnda likalydande motionerna 1:240 och 11:300

har såvitt nu är i fråga — hemställts, att riksdagen måtte till Den

offentliga arbetsförmedlingen: Krisorganisationen för budgetåret 1960/61

anvisa ett förslagsanslag av 1 675 000 kronor.

Beträffande motiveringen för motionärernas yrkande hänvisas till motionen

I: 240.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

Utskottet. Av skäl, som utskottet anfört under punkten 3, kan utskottet

ej biträda motionärernas yrkande att den offentliga arbetsförmedlingens

krisorganisation inskränkes f. n. Då utskottet funnit sig kunna godtaga

departementschefens beräkning av anslagsbehovet, tillstyrker utskottet

Kungl. Maj:ts förslag. Vad utskottet i nyssnämnda sammanhang anfört

beträffande arbetsmarknadsstyrelsens krisorganisation äger giltighet även

beträffande motsvarande del av den offentliga arbetsförmedlingens organisation.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt

med avslag å motionerna 1: 240 och II: 300, såvitt nu är i

fråga, till Den offentliga arbetsförmedlingen: Krisorganisationen

för budgetåret 1960/61 anvisa ett förslagsanslag av

2 900 000 kronor.

7:o) Bidrag till erkända arbetslöshetskassor. Kungl. Maj:t har (punkt

71, s. 120—123) föreslagit riksdagen att till Bidrag till erkända arbetslöshetskassor

tör budgetåret 1960/61 anvisa ett förslagsanslag av 87 000 000

kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 77 000 000 kronor.

Departementschefen anför, att den under de senaste åren stegrade arbetslösheten

har medfört en avsevärd ökning av utbetalningarna från

arbetslöshetskassorna, varför även statsbidragen stigit. Arbetsmarknadsstyrelsen

har ansett, att till grund för beräkningen av medelsbehovet under

budgetåret 1960/61, då statsbidrag skall utbetalas huvudsakligen för tiden

den 1 september 1959—den 31 augusti 1960, bör läggas ett genomsnittligt

antal ersättningsdagar per årsmedlem av 5,5. Motsvarande antal var 6,1

för den tolvmånadersperiod, som slutade med april 1959 och vilken vid

tidpunkten för avgivandet av styrelsens anslagsäskanden var den senast

redovisade perioden. Enligt nu föreliggande statistik för den tolvmånadersperiod,

som utlöpte med augusti 1959, hade antalet ersättningsdagar

per årsmedlem gått ned till 5,7. Då en fortsatt förbättring synes sannolik,

bör enligt departementschefens mening antalet ersättningsdagar nu kunna

uppskattas till 5,0. Med tillämpning av detta tal samt de grunder i övrigt

som styrelsen angivit kan medelsbehovet för nästa budgetår uppskattas till

ca 80 000 000 kronor.

Med anledning av propositionen 1959: 171, vilken lagts fram i anslutning

till propositionen 1959: 162 om allmän varuskatt, har 1959 års riksdag

vid höstsessionen beslutat om förbättring av grundstatsbidraget till

arbetslöshetskassorna samt av barntillägget inom försäkringen. De nya ersättningsreglerna

gäller fr. o. in. den 1 januari 1960. Då statsbidraget ut
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

9

betalas för försäkringsår i efterskott, kommer den av de nya reglerna föranledda

kostnadsökningen endast att belasta budgetåret 1960/61 i vad avser

tiden den 1 januari—den 31 augusti 1960. Kostnadsökningen för denna tid

kan, med tillämpning av nyss angivna grunder, uppskattas till ca 7 000 000

kronor.

På grund härav bör medelsbehovet för nästa budgetår uppskattas till

87 000 000 kronor.

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot vad departementschefen

anfört och föreslagit. På grund härav hemställer utskottet,

att riksdagen må till Bidrag till erkända arbetslöshetskassor

för budgetåret 1960/61 anvisa ett förslagsanslag av

87 000 000 kronor.

8:o) Kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. m. Kungl. Maj :t

har (punkt 73, s. 125—141) föreslagit riksdagen att till Kostnader för arbetslöshetens

bekämpande m. m. för budgetåret 1960/61 anvisa ett reservationsanslag

av 120 000 000 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 100 000 000 kronor.

Departementschefen anför, att läget på arbetsmarknaden under det sistförflutna

budgetåret var mindre tillfredsställande än tidigare. Med anledning

härav vidtogs en rad olika åtgärder framför allt för att bereda de

arbetslösa sysselsättning men även för att lämna hjälp i annan form.

En viktig beståndsdel av dessa åtgärder utgjorde strävandena att snabbt

utnyttja tillgängliga arbetstillfällen. I detta syfte förstärktes arbetsförmedlingsorganisationen

ytterligare, arbetskraftens rörlighet underlättades

genom generösare rese- och flyttningsbidrag och införande av starthjälp

för dem som flyttar samt familjebidrag för dem som under en övergångstid

måste ha hushåll på två orter. På orter där det behövdes arbetskraft

men saknades bostäder uppfördes temporära bostäder. Till de rörlighetsbefrämjande

åtgärderna kan också räknas den omfattande yrkesutbildningsverksamhet,

som bedrivits för arbetslösa.

Vidare vidtogs en rad direkt sysselsättningsskapande åtgärder. Sålunda

bedrevs beredskapsarbeten i stor omfattning. Beredskapsarbetena utgjordes

till stor del av vägbyggnadsarbeten. Det kan beräknas, att omkring 65 mil

vägar nybyggdes såsom beredskapsarbeten. Vatten- och avloppsledningar

har också liksom tidigare tillhört de viktigaste arbetsobjekten. De omkring

250 vatten- och avloppsföretag, som bedrivits i olika delar av landet, har

huvudsakligen varit lokaliserade till landsbygdens mindre tätorter. Även

andra objekt förekom, t. ex. arbeten för statens järnvägar, befästningsarbeten,

hamn- och kajanläggningar, idrotts- och fritidsanläggningar, skogsvårdsåtgärder

m. m. De viktigaste järnvägsarbetena har utgjorts av dubbel
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

spårsarbeten samt fortsatta arbeten på den nya godsbanan Morj ärv—Karlsborgsverken.

Antalet hamnar vid vilka beredskapsarbeten bedrivits uppgår

till ett 25-tal, till stor del fiskehamnar. I norra delarna av landet har renstängsel

anordnats och andra arbeten för lappväsendet utförts. Skogsvårdsåtgärderna

har bestått av byggande av skogsbilvägar, röjning, dikning

m. m. Husbyggnadsarbeten har även förekommit som beredskapsarbeten.

Det har till väsentlig del varit yrkesskolor som byggts på detta sätt.

De totala kostnaderna för arbeten, vilka under budgetåret 1958/59 bedrevs

som beredskapsarbeten, uppgick till 284 000 000 kronor. Av följande

sammanställning framgår hur kostnaderna fördelade sig på olika objekt.

Milj. kr.

Allmänna vägar ..................................................................... 175,0

Skogsbilvägar (domänverket) .................................................. 4,0

Enskilda vägar och gator ....................................................... 5,6

Vatten och avlopp ................................................................. 41,0

Järnvägsarbeten ..................................................................... 21,4

Hamn- och farledsarbeten

Civila ............................................................................... 7,4

Militära ............................................................................ 3,0

Flottledsarbeten ..................................................................... 1,6

Lappväsendet ........................................................................ 0,1

Husbyggnader ....................................................................... 3,8

Skogsvårdsarbeten .................................................................. 5,0

Försvarsarbeten ..................................................................... 15,0

Övriga arbeten ...................................................................... 1,1

Summa 284,0

En del arbeten är icke statliga. Statsbidrag har i dessa fall utgått med

i genomsnitt omkring 60 %. Statens kostnader för samtliga beredskapsarbeten

stannar därigenom vid 242 000 000 kronor.

De sysselsättningsskapande åtgärderna begränsades emellertid inte enbart

till beredskapsarbeten. Stor betydelse måste tillmätas medgivandena

att ta i anspråk investeringsfonder för konjunkturutjämning, varigenom

investeringsverksamheten inom det enskilda näringslivet fick en betydande

stimulans. Genom extra statliga industribeställningar och genom förstärkning

av vissa lånefonder kunde sysselsättningen upprätthållas inom en del

industrier, som annars tvingats inskränka driften. Vidare intensifierades

det offentliga byggandet. Denna ökade byggnadsverksamhet har omfattat

det allmänna skolväsendet, yrkesutbildningsväsendet, ålderdomshem, sjukhus

och bostäder.

Under sommaren och hösten har arbetsmarknadsläget förbättrats. Arbets
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

11

lösheten har sjunkit jämfört med föregående år och efterfrågan på arbetskraft

stiger inom nära nog hela näringslivet. Ännu i november var dock

arbetslöshetssiffrorna högre än åren närmast före 1957 medan de i december

nedgått till 1956 års jämförelsevis låga nivå. Samtidigt var antalet personer

i beredskapsarbete och yrkesutbildning för arbetslösa större än

tidigare. Dessa personer medräknas icke i arbetslöshetsstatistiken. Vidare

bör uppmärksammas, att den nuvarande förbättringen av sysselsättningen

till en del förklaras av att arbeten pågår, som satts i gång med medel från

investeringsfonder och av att det ökade offentliga byggande, som tillkommit

i arbetslöshetsbekämpande syfte, ännu inte slutförts. Även åtgärderna

för att tillföra vissa industrier ytterligare beställningar torde i en del fall

fortfarande ge sysselsättningseffekt.

Det förändrade ekonomiska läget kräver följsamhet hos arbetsmarknadspolitiken.

Ett centralt önskemål blir därvid i dagens läge att de arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna skall få så ringa allmänt konjunkturstimulerande

effekt som möjligt. Åtgärderna bör verka i samma riktning som den

ekonomiska politiken i stort, d. v. s. medverka till expansion utan inflation.

Åtgärder, som syftar till att underlätta den enskilde arbetstagarens anpassning

till de krav produktionslivet ställer, maste inte minst i det nuvarande

ekonomiska läget tillmätas stor betydelse. Medlen i dessa strävanden

är effektiv arbetsförmedling, yrkesutbildning och ekonomisk hjälp

till geografisk omflyttning. Åtgärder av denna karaktär motiveras av att

det råder överskott på arbetskraft i vissa områden samtidigt som läget

tenderar mot knapphet i andra, att vi har arbetslöshet bland okvalificerad

arbetskraft samtidigt som det råder brist på yrkesutbildat folk, att en stor

grupp medborgare på grund av arbetshinder av olika slag har svårt att

hävda sig på arbetsmarknaden, att många kvinnor inte lyckas erhålla ett

för dem lämpat yrkesarbete, att ungdomskullarna befinner sig i stark tillväxt

samt att stora strukturella förändringar sker inom näringslivet. De

motiveras också av att sådana åtgärder kan motverka desorganisationsföreteelser

på arbetsmarknaden, orsakade av överefterfrågan på arbetskraft,

och därmed motverka att inflationstryck uppstår från arbetsmarknadssidan.

Mera generellt verkande arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör inte vidtagas

nu. Statliga stödbeställningar hos industrien kan sålunda inte påräknas

annat än i rena undantagsfall. Inte heller bör tillstånd att utnyttja investeringsfonderna

lämnas — tvärtom är det angeläget att fonderna nu på nytt

bygges upp, så att de kan utnyttjas vid eventuella framtida påfrestningar.

Beredskapsarbeten igångsattes i höstas tidigare och i större skala än under

föregående år i syfte att hålla tillbaka arbetslöshetens stegring och förhindra

en upprepning av förra vinterns arbetslöshet, som nådde en icke

godtagbar nivå. En avveckling av beredskapsarbeten kommer att ske när

säsongnedgången i sysselsättningen passerat bottenläget. Departements
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

chefen understryker, att det i nuvarande läge är särskilt angeläget att de

företag, vilka bedrives som beredskapsarbeten, är av sådan natur att de

snabbt kan nedläggas eller inskränkas när arbetsmarknadsläget ger möjligheter

därtill. Från den synpunkten och även med hänsyn till att förutsättningar

synes finnas för en livlig byggnadsverksamhet bör husbyggnader

icke bedrivas som beredskapsarbeten annat än när särskilda skäl föreligger.

Departementschefen anser, att skogsvårdsarbeten inklusive skogsbilvägar

bör utnyttjas som beredskapsarbete i relativt sett större omfattning

än tidigare. Dessa arbeten är lämpligt lokaliserade i förhållande till en

väsentlig del av den nuvarande arbetslösheten, och de ställer sig avsevärt

billigare för statsverket än andra arbetsobjekt. Härtill kommer att det är

fråga om arbeten, som i sin tur ger nya arbetstillfällen i framtiden, och

som med tanke på den pågående utbyggnaden av våra skogsindustrier är

synnerligen angelägna.

För budgetåret 1960/61 hemställer styrelsen att under reservationsanslaget

till Kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. m. anvisas

170 000 000 kronor. Därvid räknar styrelsen med ett behov av allmänna

beredskapsarbeten på 1 000 000 dagsverken till en kostnad av 110 000 000

kronor. Styrelsen räknar vidare med 1 000 000 dagsverken på vägar och

gator. Härför erfordras 190 000 000 kronor under reservationsanslaget till

Beredskapsarbeten på vägar och gator.

En fortsatt förbättring av arbetsmarknadsläget synes sannolik. Tonvikten

måste i ett sådant läge läggas vid de rörlighetsstimulerande och

vrkesutbildande åtgärderna, men departementschefen räknar också med att

beredskapsarbeten måste bedrivas för att bereda sysselsättning åt säsongmässigt

eller av andra skäl friställd arbetskraft. Det är även nödvändigt

att ha en effektiv beredskap för att möta svårare sysselsättningsstörningar.

Det synes under dessa omständigheter vara befogat att planeringen f. n.

sker med sikte på att beredskapsarbeten under nästkommande budgetår

skall bedrivas i en omfattning som närmar sig 1958/59 års nivå. Visserligen

var arbetslösheten då högre än vad vi synes behöva befara under det

kommande budgetåret, men å andra sidan är det angeläget att bedriva

beredskapsarbeten i sådan omfattning att arbetslösheten inte når upp till

nämnda nivå. Det bör vidare uppmärksammas att beredskapsarbetena under

budgetaret 1958/59 kom att sättas i gång i större omfattning först under

senare delen av budgetåret. För att på ett tidigt stadium möta den säsongmässiga

nedgången på arbetsmarknaden behöver beredskapsarbeten emellertid

anordnas i relativt stor omfattning redan under hösten, vilket som

nyss sagts också varit fallet under innevarande budgetår.

Med hänsyn till det anförda finner departementschefen det befogat att

för budgetåret 1960/61 kostnaderna för beredskapsarbeten beräknas till

55 000 000 kronor under reservationsanslaget till Kostnader för arbetslös
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

13

hetens bekämpande m. m. Detta belopp är 55 000 000 kronor lägre än de

beräknade kostnaderna för beredskapsarbeten under detta anslag innevarande

budgetår och 17 000 000 kronor lägre än kostnaderna för budgetåret

1958/59. Under reservationsanslaget till Beredskapsarbeten på vägar och

gator bör vidare äskas 160 000 000 kronor, vilket innebär en minskning

med 45 000 000 kronor jämfört med innevarande budgetår samt med

10 000 000 kronor jämfört med de verkliga kostnaderna för sådana beredskapsarbeten

budgetåret 1958/59. De totala utgifterna för beredskapsarbeten

skulle sålunda bli 100 000 000 resp. 27 000 000 kronor lägre än nämnda

båda budgetår.

För budgetåret 1960/61 har under Fonden för förlag till statsverket på

sjunde huvudtiteln uppförts ett anslag till vissa projekteringskostnader.

Från detta anslag skall bl. a. kunna bestridas kostnader för projektering

av en investeringsreserv i husbyggnader. Under dessa omständigheter bör

på förevarande anslag endast beräknas kostnader för projektering av vissa

skogliga arbeten, vilka kan beräknas till 3 000 000 kronor.

Arbetsmarknadsstyrelsens beräkning av medelsbehovet i övrigt under

ifrågavarande anslag föranleder inga erinringar från departementschefens

sida. Med anledning av ett föreliggande förslag om viss differentiering av

arkivarbetarlönerna anför departementschefen att det bör inrättas en lönegrupp

med ca 150 kronor högre lön per månad och en lönegrupp med

ca 150 kronor lägre lön per månad än den nuvarande arkivarbetarlönen.

Dyrortsgrupperingen bör dock bibehållas. De nuvarande forskarstipendierna

bör fortfarande utgå. Liksom tidigare bör det ankomma på Kungl.

Maj :t att slutligt fastställa arkivarbetarlönerna. Någon omräkning av utgiftsposten

torde inte vara nödvändig.

I enlighet med ett förslag av arbetsmarknadsstyrelsen bör anslaget till

Arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårdsverksamhet sammanslås med anslaget

till Kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. m. och eventuell behållning

på förstnämnda anslag vid innevarande budgetårets utgång överföras

till nu ifrågavarande anslag. Den följande beräkningen av medelsbehovet

för budgetåret 1960/61 utgår sålunda från att kostnaderna under

anslaget till Arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårdsverksamhet överföres

till arbetslöslietsanslaget. Till detta anslag bör vidare från det under

åttonde huvudtiteln uppförda anslaget till Läroanstalter för blinda: Omkostnader

överföras kostnaderna för utbildningsbidrag åt elever i anpassningskurser

vid skolorna för vuxna synskadade. Kostnaderna bör bestridas

av medel som beräknas för omskolning och fortbildning. Kostnaderna

för omskolning och yrkesutbildning av flyktingar bör fr. o. m. budgetåret

1960/61 belasta förevarande anslag i stället för anslagest till Understöd åt

flyktingar m. in. Även de kostnader för hjälpverksamhet enligt kungörelsen

1950:383 angående bistånd åt utlandssvenskar, som återvänder till

Sverige, m. m., vilka åvilar arbetsmarknadsstyrelsen och hittills bestritts

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

från anslaget till Understöd åt utlandssvenskar m. m. bör såsom anförts

vid anmälan av anslaget till Ersättningar till kommuner enligt socialhjälpsoch

barnavårdslagarna m. m. överföras till förevarande anslag.

Genom beslut den 16 januari 1935 beviljade Kungl. Maj :t Nyköpings

stad statsbidrag för uppförande och inredande av ett varmbadhus att utgå

från det för budgetåret 1934/35 till Lån till kommunala beredskapsarbeten

anvisade reservationsanslaget. Sedan slutbesiktning av badhuset skett den

28 juni 1941, utbetalade länsstyrelsen det då återstående beloppet å 18 050

kronor till staden. Riksgäldskontoret förklarade sig emellertid vid rekvisition

av beloppet förhindrat att utbetala detsamma. Departementschefen

föreslår, att förskottet nu regleras genom anlitande av medel från förevarande

anslag.

Med anledning av att arbetsmarknadsstyrelsen föreslagit vissa ändringar

i föreskrifterna rörande utbildningsbidrag har socialstyrelsen yttrat att det

någon gång kan vara rimligt att hyran för bostaden på hemorten betalas

av arbetsmarknadsmyndigheten även för arbetslös som icke är familjeförsörjare.

Så kan exempelvis vara fallet då man med sannolikhet kan

antaga, att den arbetslöse efter utbildningens slutförande kan erhålla arbete

på hemorten och då uthyrning av lägenheten under utbildningstiden

icke rimligen kan ifrågakomma med hänsyn till utbildningstidens kortvarighet

eller med hänsyn till att den arbetslöse sammanbor med någon

anhörig eller annan som saknar möjlighet att på egen hand helt klara av

sin försörjning. Omfattningen av ifrågavarande bidragsverksamhet bör

dock inte göras vidsträcktare än vad som nu sagts. Departementschefen ansluter

sig till vad socialstyrelsen anfört.

Det är f. n. inte möjligt att mera exakt beräkna kostnaderna för de

arbetslöshetsbekämpande åtgärder, som kan bli erforderliga under budgetåret

1960/61. Då 55 000 000 kronor beräknas för beredskapsarbeten

under förevarande anslag och övriga utgiftsposter i anslutning till vad

ovan anförts bör beräknas till 65 000 000 kronor, bör anslaget uppföras

med 120 000 000 kronor.

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande

motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Lundström m. fl. (I: 353) och den andra inom andra kammaren

av herr Ohlin m. fl. (II: 440), i vilka -— såvitt nu är i fråga — har hemställts,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en

översyn av arbetsmarknadspolitiken i syfte att nå en effektivisering av

samhällets arbetslöshetsbekämpande politik dels genom att ökad vikt lägges

vid omskolning och yrkesutbildning och andra åtgärder, som befordrar

arbetskraftens rörlighet och underlättar för dem, som blivit utan arbete,

att snabbt vinna anställning i produktionen och så att en konservering av

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

15

arbetslöshet undvikes, dels genom att de samhällsekonomiska aspekterna

vid utformningen av samhällets totala insatser för att bekämpa och motverka

arbetslöshet beaktas i största möjliga utsträckning,

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Bengtson m. fl. (I: 346) och den andra inom andra kammaren av

herr Hedlund m. fl. (II: 444), i vilka — såvitt nu är i fråga — har hemställts,

att riksdagen måtte medge att till beredskapsarbeten på vägar och

gator i mån av behov jämväl må kunna användas medel från anslaget till

Kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. m., därest medel kan disponeras

för ändamålet,

dels en inom andra kammaren av herr Björkman m. fl. väckt motion

(11:350), vari har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t hemställa om en skyndsam översyn av principerna för lönesättning

och sysselsättningsåtgärder avseende med arkivarbete sysselsatta tjänstemän

och intellektuella och att därav föranledda förslag måtte föreläggas

höstsessionen vid innevarande års riksdag,

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herrar Hedström och Nyström (I: 551) och den andra inom andra

kammaren av herr Lundmark m. fl. (II: 678), i vilka — såvitt nu är i fråga

— har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala

att av under förevarande anslag för nästa budgetår anvisade medel bör

användas minst 2 000 000 kronor inom de nya skogsvårdsområden i de

fyra nordligaste länen som avses att upprättas med stöd av medel från

anslaget Åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m. samt minst

2 000 000 kronor för åtgärder inom med stöd från sagda anslag tidigare

inrättade skogsvårdsområden inom lappmarken.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden

hänvisas till motionerna II: 440, II: 444, II: 350 och I: 551.

Med anledning av det i motionerna 1: 353 och II: 440 framställda yrkandet

om en översyn av arbetsmarknadspolitiken har utskottet i vederbörlig

ordning inhämtat yttranden över motionerna i denna del av arbetsmarknadsstyrelsen,

överstyrelsen för yrkesutbildning, Svenska arbetsgivareföreningen,

Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation

och Sveriges akademikers centralorganisation. Yttrandena fogas i

avskrift såsom bilagor till detta utlåtande (bilagorna A—F).

Utskottet. Departementschefen har erinrat om att sysselsättningsläget

under senare delen av 1959 undergått en fortskridande förbättring samt

framhållit att en fortsatt sådan utveckling är sannolik. Sedan årsskiftet

synes konjunkturuppgången ha blivit än tydligare markerad. Mot denna

bakgrund framstår det som angeläget att arbetsmarknadspolitiken, såsom

departementschefen anfört, får så ringa konjunktur stimulerande effekt

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

som möjligt. Utskottet biträder sålunda departementschefens uttalande att

generellt verkande arbetsmarknadspolitiska åtgärder i nuvarande läge bör

undvikas. Departementschefen har framhållit såsom önskvärt, att arbetsmarknadsåtgärderna

ges en sådan utformning att de stimulerar till expansion

utan inflation. För att detta skall bli möjligt även sedan full sysselsättning

åter uppnåtts bör arbetsmarknadspolitiken i främsta rummet inriktas

på att möjliggöra ett förbättrat utnyttjande av arbetskraften inom

produktionen. Utskottet delar departementschefens uppfattning, att de åtgärder

som härvid i första hand bör komma i fråga är sådana som tar sikte

på förbättrad arbetsförmedling, vidgad yrkesutbildning och omskolning

samt åtgärder för att stimulera ökad rörlighet på arbetsmarknaden.

Samtidigt måste givetvis en effektiv beredskap upprätthållas för att möta

säsongmässiga eller andra störningar i sysselsättningen. Utskottet anser

liksom departementschefen, att beredskapsarbeten bör bedrivas i sådan

omfattning att de verksamt bidrager till att förhindra att arbetslösheten

på nytt når upp till 1958/59 års nivå. Vad departementschefen närmare

anfört om planeringen för beredskapsarbeten under nästa budgetår kan

utskottet biträda.

I motionerna 1: 346 och II: 444 har yrkats att riksdagen skall uttala att

disponibla medel å förevarande anslag i mån av behov må användas också

för beredskapsarbeten på vägar och gator. Med anledning av motionsyrkandet

vill utskottet erinra om att gällande dispositionsföreskrifter för anslaget

ej lägger hinder i vägen härför. Under det att anslaget till Beredskapsarbeten

på vägar och gator såsom varande en specialdestination av automobilskattemedel

endast kan användas för beredskapsarbeten av sådant slag som

anslagsrubriken anger finns det inte någon motsvarande begränsning i

fråga om förevarande anslag. Då det alltså ej synes föreligga anledning

för riksdagen att göra något uttalande av den innebörd motionärerna föreslagit,

avstyrkes ifrågavarande motionsyrkanden.

I motionerna I: 551 och II: 678 har föreslagits att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t skall uttala, att minst 4 000 000 kronor av anslaget för

nästa budgetar skall användas för vissa i motionerna närmare angivna

skogsvårdsarbeten i Norrland. I anledning av motionerna vill utskottet

erinra om att departementschefen, såsom framgått av den föregående redogörelsen,

i statsverkspropositionen uttalat sig för att skogsvårdsarbeten

bör utnyttjas som beredskapsarbete i relativt sett större omfattning

än tidigare, då de är lämpligt lokaliserade och ställer sig

avsevärt billigare för statsverket än andra arbetsobjekt. Utskottet delar

uppfattningen att skogsvårdsarbeten är lämpliga objekt för beredskapsarbeten.

Utskottet anser emellertid att valet av sysselsättningsobjekt vid

beredskapsarbetena måste grunda sig på en bedömning av den aktuella arbetsmarknadssituationen

i varje särskilt fall. I överensstämmelse med den

allmänna ståndpunkt riksdagen tidigare intagit till likartade spörsmål bör

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

17

riksdagen därför enligt utskottets mening ej binda Kungl. Maj :ts och arbetsmarknadsmyndigheternas

handlande härutinnan genom några detaljerade

direktiv beträffande anslagets användning. Utskottet avstyrker följaktligen

ifrågavarande motionsyrkanden.

I propositionen har föreslagits viss jämkning av grunderna för ersättning

åt arkivarbetare. Förslaget innebär, att arkivarbetarnas löner med

bibehållen dyrortsgruppering differentieras på tre lönegrupper. Lönerna i

den lägsta gruppen skall understiga nu gällande löner med ca 150 kronor

för månad, medan de i den högsta skall överstiga nuvarande löner med

ungefär samma belopp.

Utskottet anser Kungl. Maj:ts förslag ägnat att åstadkomma en lämpligare

och rättvisare avvägning av arkivarbetarnas löner och biträder därför

förslaget.

I motionen II: 350 har föreslagits att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t

hemställa om en skyndsam översyn av principerna för lönesättning och

sysselsättningsåtgärder avseende med arkivarbete sysselsatta arbetslösa

tjänstemän och intellektuella. Det huvudsakliga syftet med motionen torde

vara att åstadkomma en bättre anpassning av arkivarbetarnas löner till

lönerna på den allmänna arbetsmarknaden. Motionärerna uttalar också, att

en omvandling av arkivarbetet för vissa arbetstagare till lämplig form av

beredskapsarbete bör övervägas liksom en ökad övergång till systemet med

stipendier för forskning eller omskolning.

I anledning av motionsyrkandet vill utskottet erinra om att utskottet

senast förra året hade att behandla en motion med likartat syfte. Utskottet

fann sig då (jfr uti. 1959: 5, s. 58) ej kunna biträda motionen. Vid frågans

behandling i fjol anförde utskottet att andra vägar borde sökas för att tillgodose

önskemålet om en rättvisare avvägning av lönesättningen för den

kvalificerade arkivarbetskraften. Utskottet pekade därvid på möjligheten

att genom olika omskolningsåtgärder bereda väg för sysselsättning på den

öppna arbetsmarknaden. Vad gäller den kvalificerade arbetskraft som saknar

förutsättningar härför framhöll utskottet att underlag för en närmare

bedömning torde kunna erhållas sedan utredningen om äldre arbetskraft

i statstjänst slutfört sitt uppdrag. Utskottet erinrade även om att i den

tidigare diskussionen framhållits att en arkivarbetare, som vid ett statligt

verk utför arbete hänförligt till verkets ordinarie uppgifter, bör av verket

inom ramen för tilldelade anslag betalas för vad arbetet är värt. Vad utskottet

sålunda anförde anser utskottet tillämpligt även i fråga om nu föreliggande

motionsyrkande.

Utskottet vill även erinra om att chefen för socialdepartementet i ett den

15 mars 1960 avgivet svar på en interpellation i riksdagens andra kammare

uttalat, att erfarenheterna av den i statsverkspropositionen föreslagna differentieringen

av arkivarbetarlönerna kommer att påverka bedömningen av

2—467 60 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 6 sand. Nr 81

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

hur lönesättningen bör utformas i framtiden samt att han kommer att följa

frågan med stor uppmärksamhet även framgent.

Under hänvisning till det anförda och till sitt ståndpunktstagande till

Kungl. Maj :ts förslag avstyrker utskottet motionen.

I motionerna I: 353 och II: 440 har bl. a. anförts att en översyn av riktlinjerna

för arbetsmarknadspolitiken nu är motiverad. Det gäller enligt

motionärernas mening att med beaktande av de erfarenheter, som vunnits

under de senaste åren, pröva med vilka medel arbetslöshetspolitiken skall

bedrivas för att ge bästa möjliga resultat såväl för de arbetslösa som ur

samhällsekonomisk synpunkt. Såsom exempel på problem, vilka bör behandlas

vid en sådan översyn, nämner motionärerna långsiktiga åtgärder

mot säsongarbetslösheten, användandet av statliga industribeställningar

i sysselsättningspolitiken, utformningen av rörlighetsstimulerande åtgärder,

vuxenutbildningens organisation, arbetsmarknadsstatistikens uppläggning

m. m.

I remissyttranden över motionerna har en översyn av arbetsmarknadspolitiken

förordats av överstyrelsen för yrkesutbildning, Svenska arbetsgivareföreningen,

Landsorganisationen i Sverige och Sveriges akademikers

centralorganisation, under det att arbetsmarknadsstyrelsen inte uttalat sig

i frågan och Tjänstemännens centralorganisation avstyrkt motionsyrkandet.

Kritiska synpunkter på de av motionärerna åberopade motiven för en

arbetsmarknadspolitisk översyn har framförts av arbetsmarknadsstyrelsen

och Landsorganisationen.

Utskottet vill för egen del framhålla följande.

Arbetsmarknadspolitiken har under de senaste åren intensifierats, och

arbetsmarknadsmyndigheterna har fått ökade resurser för sin verksamhet.

Åtgärderna har till väsentlig del varit betingade av den ökade arbetslösheten

särskilt under 1958 och första halvåret 1959. De har emellertid även

syftat till en mera långsiktig effektivisering av arbetsmarknadspolitiken.

Utgångspunkten härför har varit att det oavsett konjunkturläget är nödvändigt

att föra en aktiv sysselsättningspolitik, som underlättar en snabb

och smidig anpassning på arbetsmarknaden vid förändringar av produktionsförutsättningarna

och andra förskjutningar inom näringslivet. För att

dessa strävanden skall bli framgångsrika krävs det både att erfarenheterna

av den hittills förda politiken fortlöpande blir analyserade och positivt

utnyttjade och att man oavlåtligt prövar nya medel och metoder, anpassade

efter de ständigt skiftande förutsättningarna. En sådan fortlöpande omprövning

av åtgärderna har präglat de senaste årens arbetsmarknadspolitik.

Utskottet finner tidpunkten nu vara lämplig för en samlad översyn av

arbetsmarknadspolitiken. Det gäller därvid att belysa de resultat som nåtts

genom särskilt de senare årens arbetsmarknadspolitiska åtgärder och att

mot bakgrunden av de vunna erfarenheterna överväga om några prin
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

19

cipiellt väsentliga ändringar eller kompletteringar i systemet av sysselsättningsfrämjande

åtgärder är motiverade. Dessutom bör undersökas vilka

ytterligare åtgärder som skulle kunna vidtagas för att än mer effektivisera

verksamheten. Ett problem som bör ägnas särskild uppmärksamhet är det

inbördes förhållandet mellan olika åtgärder såsom beredskapsarbeten, kontanthjälp,

yrkesutbildning och rörlighetsstimulerande åtgärder i övrigt.

Av väsentlig betydelse bör vidare vara att undersöka hur de arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna till sin omfattning och utformning snabbare skall

kunna anpassas efter skiftande konjunkturer. Vidare bör klarläggas hur

önskemålet om att Kungl. Maj:t och arbetsmarknadsmyndigheterna har

erforderlig rörelsefrihet kan förenas med kravet att riksdagens inflytande

över politikens allmänna utformning bevaras. Möjligheterna att ytterligare

effektivisera arbetslöshetsberedskapen bör vidare prövas. Landsorganisationen

har i sitt yttrande bl. a. pekat på att Sveriges deltagande i frihandelssamarbetet

kan komma att skapa övergångsproblem, som kräver särskilda

arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Även dessa problem bör uppmärksammas

vid översynen, vars igångsättande emellertid ej bör få tagas till intäkt för

någon temporär inskränkning av den relativa rörelsefrihet, som alltfort

bör prägla Kungl. Maj :ts och arbetsmarknadsmyndigheternas handläggning

av arbetsmarknadsfrågorna.

Utskottet förordar, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till

känna vad utskottet sålunda anfört.

De i propositionen redovisade beräkningarna av medelsbehovet under

anslaget har utskottet funnit sig kunna godtaga. Vad departementschefen

i övrigt anfört och föreslagit och som ej av utskottet berörts i det föregående

har ej givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

I. att riksdagen må till Kostnader för arbetslöshetens bekämpande

m. m. för budgetåret 1960/61 anvisa ett reservationsanslag

av 120 000 000 kronor;

II. att riksdagen må i anledning av motionerna I: 353 och

II: 440, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva

till känna vad utskottet anfört angående en översyn av arbetsmarknadspolitiken

;

III. att motionerna I: 346 och II: 444, såvitt nu är i fråga,

icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;

IV. att motionerna I: 551 och II: 678, såvitt nu är i fråga,

icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;

V. att motionen II: 350 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

9:o) Beredskapsarbeten på vägar och gator. Kungl. Maj :t har (punkt

74, s. 141 och 142) föreslagit riksdagen att till Beredskapsarbeten på vägar

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

och gator för budgetåret 1960/61 anvisa ett reservationsanslag av 160 000 000

kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 125 000 000 kronor.

Departementschefen föreslår, under hänvisning till vad som anförts

under nästföregående punkt, att anslaget uppföres med 160 000 000 kronor.

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande

motioner, nämligen

dels de vid nästföregående punkt nämnda likalydande motionerna I: 353

och II: HO, i vilka — såvitt nu är i fråga -— har hemställts, att riksdagen

måtte till Beredskapsarbeten på vägar och gator anvisa ett reservationsanslag

av 130 000 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen,

dels de vid samma punkt nämnda likalydande motionerna I: 346 och

II: 4U, i vilka — såvitt nu är i fråga — har hemställts, att riksdagen måtte

till Beredskapsarbeten på vägar och gator för budgetåret 1960/61 anvisa

ett reservationsanslag av 125 000 000 kronor,

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Eskilsson m. fl. (1:347) och den andra inom andra kammaren av

herr Eliasson i Moholm m. fl. (11:431), i vilka har hemställts, att riksdagen

vid behandling av förevarande anslag till Kungl. Maj:t framför i

motionerna anförda synpunkter,

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herrar Sveningsson och Sundin (I: 95) och den andra inom andra kammaren

av herrar Bohman och Stenberg (II: 116), i vilka — såvitt nu är i

fråga — har hemställts, att reservationsanslaget till Beredskapsarbeten på

vägar och gator nedsättes med 20 milj. kronor och fastställes till 140 milj.

kronor.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,

hänvisas till motionerna II: 440, II: 444, II: 431 och II: 116.

Utskottet. Av vad utskottet anfört under nästföregående punkt framgår

att utskottet anser en effektiv beredskap mot sysselsättningsstörningar

erforderlig även i nuvarande konjunkturläge. Utskottet, som anser Kungl.

Maj :ts förslag lämpligt avvägt med hänsyn härtill, kan följaktligen inte

biträda de anslagsminskningar, som föreslås i motionerna I: 353 och II: 440

samt 1:346 och 11:444. Utskottet tillstyrker sålunda Kungl. Maj :ts förslag

samt avstyrker ifrågavarande motionsyrkanden.

I motionerna I: 347 och II: 431 anföres att det föreligger ett stort behov

av vägbyggnader å skogar i enskild ägo och ett mycket stort intresse härför

från skogsägarnas sida. Motionärerna, som ger uttryck för uppfattningen

att för sagda ändamål under nionde huvudtiteln upptaget anslag

understiger medelsbehovet, hyser farhågor för att behovet av ytterligare

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

21

medel för berörda vägbyggnader ej kommer att bli beaktat vid dispositionen

av nu förevarande anslag. I motionen uttalas, att riksdagen bör understryka

önskvärdheten av att arbetsmarknadsstyrelsen, med beaktande

av angelägenhetsgraden, tar hänsyn till ifrågavarande arbetsobjekt.

Utskottet har under nästföregående punkt, med framhållande av att

skogsvårdsarbeten — till vilka utskottet även räknar anläggandet av skogsbilvägar

— framstår som lämpliga sysselsättningsobjekt, anfört att riksdagen

ej genom särskilda uttalanden bör binda dispositionen av beredskapsmedlen

vid vissa bestämda arbeten. På grund härav kan utskottet ej

i vidare mån än som framgår av det anförda biträda motionsyrkandena.

Vad angår det i motionerna 1:95 och 11:116 framförda förslaget om

nedsättning av anslaget vill utskottet erinra om att utskottet i sitt av riksdagen

numera godkända utlåtande nr 6 (punkt 11) avstyrkt den överföring

av medel till anslag under sjätte huvudtiteln som yrkats i nu ifrågavarande

motioner. Utskottet avstyrker därför motionerna även i vad de berör förevarande

anslag.

Utskottet hemställer,

I. att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

samt med avslag å motionerna 1: 353 och II: 440, 1: 346 och

II: 444 samt I: 95 och II: 116, samtliga motioner såvitt nu är

i fråga, till Beredskapsarbeten på vägar och gator för budgetåret

1960/61 anvisa ett reservationsanslag av 160 000 000

kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen;

II. att motionerna 1:347 och 11:431 icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd.

10:o) Bidrag till vissa omskolningskurser m. m. Kungl. Maj:t har

(punkt 79, s. 155—157) föreslagit riksdagen att till Bidrag till vissa omskolningskurser

m. m. för budgetåret 1960/61 anvisa ett förslagsanslag av

40 000 000 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 25 000 000 kronor.

överstyrelsen för yrkesutbildning har föreslagit, att anslaget för nästa

budgetår uppföres med 35 000 000 kronor.

Departementschefen hänvisar inledningsvis till att han vid behandlingen

av anslaget till Kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. in. anfört att

åtgärder, som syftar till att underlätta den enskilde arbetstagarens anpassning

till de krav produktionslivet ställer, inte minst i det nuvarande ekonomiska

läget måste tillmätas stor betydelse. Ett av de viktigaste medlen

härvidlag är yrkesutbildningen. För innevarande budgetår har Kungl.

Maj:t därför genom beslut den 20 november 1959 medgivit överstyrelsen

för yrkesutbildning att överskrida ifrågavarande anslag med högst

14 000 000 kronor. Totalt står därmed 39 000 000 kronor till överstyrelsens

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

förfogande för innevarande budgetår. Detta innebär, att kursverksamheten

kommer att innefatta inemot 500 kurser av verkstadsskolekaraktär, vartill

kommer drygt ett hundratal fortbildningskurser för arbetslösa byggnadsarbetare.

Antalet elever vid verkstadsskolekurserna kan uppskattas

till 6 500.

För budgetåret 1960/61 bör angivna utbildningsverksamhet fortsättas i

minst samma omfattning. På grund härav föreslår departementschefen,

att anslaget höjes med ett belopp utöver vad överstyrelsen föreslagit eller

till 40 000 000 kronor.

I de vid punkten 3 nämnda likalydande motionerna I: 240 och II: 300

har — såvitt nu är i fråga — hemställts, att riksdagen måtte till Bidrag

till vissa omskolningskurser m. m. för budgetåret 1960/61 anvisa ett förslagsanslag

av 35 000 000 kronor.

Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisas till motionen 1: 240.

Utskottet. I motionerna 1:240 och 11:300 anföres, under hänvisning

till den skedda konjunkturomsvängningen och den kraftiga minskningen

av antalet arbetslösa, att kursverksamheten bör begränsas till omkring

400 kurser.

I omställningen till ett förändrat konjunkturläge är det viktigt att arbetsmarknads-

och yrkesutbildningsorganen har möjligheter att stimulera

arbetskraftens rörlighet både geografiskt och mellan olika yrkesområden.

I sistnämnda hänseende har yrkesutbildningskurserna en betydelsefull

att fylla. Utskottet finner det därför föga välbetänkt att begränsa

den av departementschefen föreslagna omfattningen av ifrågavarande verksamhet

och avstyrker följaktligen motionerna.

Utskottet, som funnit sig kunna godtaga departementschefens beräkningar

av medelsbehovet, tillstyrker Kungi. Maj :ts förslag.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt

med avslag å motionerna 1: 240 och II: 300, såvitt nu är i

fråga, till Bidrag till vissa omskolningskurser m. m. för budgetåret

1960/61 anvisa ett förslagsanslag av 40 000 000 kronor.

Stockholm den 22 april 1960

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

23

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Einar Persson,

Birger Andersson, Axel Johannes Andersson, Thun, Bergman, Holmqvist,

Jacobsson, fru Wallentheim, herrar Bertil Petersson, Ragnar Bergh, fru

Svenson, herrar Sundin och Källqvist; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,

Petterson i Degerfors, Thapper, Jansson i Kalix, Ståhl, Gustafsson i Stockholm,

Svensson i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, Cassel, Hansson i

Skegrie, Nihlfors, Mellqvist, Gustafsson i Skellefteå och Kellgren.

Reservationer

1) vid punkten 3 (Arbetsmarknadsstyrelsen: Krisorganisationen) av

herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården och

Cassel, vilka ansett att utskottet bort tillstyrka den i motionerna 1: 240

och 11:300 föreslagna anslagsminskningen och att därför

dels andra stycket i utskottets yttrande (s. 5) bort ha följande lydelse:

»Den av motionärerna omnämnda personalförstärkningen har tillkommit

huvudsakligen för planerings- och verkställighetsåtgärder till bekämpande

av arbetslöshet. Med hänsyn till den skedda förbättringen i sysselsättningsläget

synes behov av den extra personalen ej längre föreligga. Utskottet

biträder därför motionärernas yrkande att anslaget nedsättes med

hänsyn härtill eller med 300 000 kronor.»

dels ock utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

»att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj :ts förslag

samt med bifall till motionerna 1:240 och 11:300, såvitt nu

är i fråga, till Arbetsmarknadsstyrelsen: Krisorganisationen

för budgetåret 1960/61 anvisa ett förslagsanslag av 1 350 000

kronor.»

2) vid punkten 6 (Den offentliga arbetsförmedlingen: Krisorganisationen)

av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården

och Cassel, vilka ansett att utskottet bort tillstyrka den i motionerna

I: 240 och II: 300 föreslagna anslagsminskningen och att därför utskottets

yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»Motionärerna har anfört, att då arbetslösheten kraftigt gått ned och

konjunkturerna är uppåtgående, den personaluppsättning som fanns den

1 juli 1958 är tillräcklig för att sköta de uppgifter, som åligger krisorganisationen.

Utskottet biträder denna ståndpunkt och tillstyrker därför motionärernas

yrkande att anslaget nedsättes med 1 225 000 kronor.

Med erinran om de synpunkter utskottet under punkten 3 anfört beträffande

medelsanvisning till arbetsmarknadsstyrelsens krisorganisation

_vilka är tillämpliga också i fråga om motsvarande del av den offentliga

arbetsförmedlingens organisation — hemställer utskottet,

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt

med bifall till motionerna 1:240 och 11:300, såvitt nu är i

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

fråga, till Den offentliga arbetsförmedlingen: Krisorganisationen

för budgetåret 1960/61 anvisa ett förslagsanslag av

1 675 000 kronor.»

3) vid punkten 8 (Kostnader för arbetslöshetens bekämpande in. m.) av

herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården och

Cassel, vilka beträffande en översyn av principerna för lönesättning och sysselsättningsåtgärder

avseende med arkivarbete sysselsatta arbetslösa tjänstemän

och intellektuella ansett att

dels av det stycke i utskottets yttrande på s. 17, som börjar med »I anledning»

och slutar med »föreliggande motionsyrkande», den sista meningen

bort utgå,

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 18, som börjar med »Under

hänvisning» och slutar med »utskottet motionen», bort ha följande lydelse:

»Utskottet, som i det föregående givit sin anslutning till Kungl. Maj:ts

förslag om viss differentiering av arkivarbetarnas löner, anser jämväl de

i motionen framförda synpunkterna värda beaktande. Även om nyssnämnda

differentiering av ersättningarna till arkivarbetare i viss mån tillgodoser

dessa synpunkter, kan frågan om lönesättning och sysselsättningsåtgärder

för berörda grupper likväl ej anses definitivt löst med den föreslagna differentieringen.

Detta synes också vara innebörden i det nämnda interpellationssvaret

av chefen för socialdepartementet. Utskottet föreslår i det

följande, att en översyn av arbetsmarknadspolitiken skall företagas. Enligt

utskottets mening bör därvid även förevarande spörsmål upptagas till behandling.

»

dels ock utskottets hemställan under V. bort ha följande lydelse:

»V. att riksdagen må i anledning av motionen 11:350 i

skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört

angående en översyn av principerna för lönesättning och

sysselsättningsåtgärder avseende med arkivarbete sysselsatta

arbetslösa tjänstemän och intellektuella.»

4) vid punkten 9 (Beredskapsarbeten på vägar och gator) av herrar

Axel Johannes Andersson, Jacobsson, fru Svenson, herrar Sundin, Källqvist,

Ståhl, Svensson i Stenkyrka, Hansson i Skegrie, Nihlfors och Gustafsson

i Skellefteå, vilka ansett att

dels första stycket i utskottets yttrande (s. 20) bort ha följande

lydelse:

»En effektiv beredskap mot sysselsättningsstörningar är nödvändig även

i ett konjunkturläge, som kännetecknas av full sysselsättning. Med hänsyn

till vad utskottet under nästföregående punkt anfört angående möjligheterna

att till beredskapsarbeten på vägar och gator använda medel, som

anvisats till kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. m„ och då jämväl

anslag å allmän beredskapsstat kan tagas i anspråk för ändamålet, om

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

25

läget på arbetsmarknaden ger anledning därtill, anser utskottet, att nyss

angivna syfte att upprätthålla en god sysselsättningsberedskap kan tillgodoses

med en medelsanvisning av mindre storlek under förevarande anslag än

den i propositionen föreslagna. I överensstämmelse med vad som föreslås

i motionerna 1:346 och 11:444 vill utskottet förorda, att anslaget uppföres

med ett belopp av 125 000 000 kronor, vilket är 35 000 000 kronor

lägre än det av Kungl. Maj :t äskade beloppet.»

dels ock utskottets hemställan under I. bort ha följande lydelse:

»I. att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

och motionerna 1:353 och 11:440 ävensom med bifall till

motionerna I: 346 och II: 444 samt med avslag å motionerna

I: 95 och II: 116, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, till

Beredskapsarbeten på vägar och gator för budgetåret 1960/61

anvisa ett reservationsanslag av 125 000 000 kronor, att avräknas

mot automobilskattemedlen;»

5) vid punkten 10 (Bidrag till vissa omskolningskurser m. m.) av

herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården och

Cassel, vilka ansett att riksdagen bort tillstyrka den i motionerna 1: 240 och

II: 300 föreslagna nedsättningen av anslaget och att därför

dels andra och tredje styckena i utskottets yttrande (s. 22) bort ha följande

lydelse:

»Av uppgifter, som utskottet inhämtat, framgår att de yrkesutbildningskurser,

som finansieras från förevarande anslag, omfattar både äldre personer

med eller utan tidigare yrkesutbildning, vilka genom utbildningen

kan överflyttas till sysselsättningsområden, där det råder efterfrågan på

arbetskraft, och yngre personer, som tidigare ej erhållit någon yrkesutbildning.

Utskottet anser, att kurserna uteslutande bör avses för äldre,

friställd arbetskraft, som genom omskolning kan ha utsikt att beredas anställning

på den öppna arbetsmarknaden, medan däremot ungdomar, som

saknar yrkesutbildning, bör hänvisas till de utbildningsmöjligheter, som

anordnas inom det reguljära yrkesutbildningsväsendet.

På grund av det anförda och då antalet omskolningskurser för äldre,

friställd arbetskraft i rådande konjunkturläge ej torde erfordras i större

omfattning än som angivits i motionerna, tillstyrker utskottet motionärernas

yrkande att anslaget nedsättes med 5 000 000 kronor och alltså

anvisas med 35 000 000 kronor.»

dels ock utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

»att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

samt med bifall till motionerna 1:240 och 11:300, såvitt nu

är i fråga, till Bidrag till vissa omskolningskurser m.m. för

budgetåret 1960/61 anvisa ett förslagsanslag av 35 000 000

kronor.»

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

Bilaga A

Till Riksdagens statsutskott

Genom remiss den 19 februari 1960 har Kungl. Maj:t anbefallt arbetsmarknadsstyrelsen

att till riksdagens statsutskott avgiva utlåtande över de

inom riksdagen väckta likalydande motionerna I: 353 och II: 440 om avslag

å Kungl. Maj :ts framställning om anslag till Särskilt stöd åt erkända

arbetslöshetskassor m. m. Med anledning härav får styrelsen anföra följande.

I motionerna har upptagits dels ett antal frågeställningar av i huvudsak

principiell natur angående vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder, utmynnande

i förslag angående en översyn av arbetsmarknadspolitiken, dels

konkreta förslag rörande anslag för budgetåret 1960/61. Styrelsen vill

först utan att taga ställning till det av motionärerna framförda allmänna

utredningskravet beröra de huvudsakligen principiella frågeställningarna.

Motionärernas inledande synpunkter

Motionärerna har framhållit, att arbetsmarknadspolitiken glidit riksdagen

något ur händerna och att detta område sluppit en sådan ingående

granskning av hur anslagsmedlen användes som deras storlek och det

statsfinansiella läget i och för sig kunde motivera. Vidare har motionärerna

framhållit, att en översyn av riktlinjerna för arbetsmarknadspolitiken nu

är motiverad samt att det gäller att med beaktande av de erfarenheter, som

vunnits under de senaste åren, pröva med vilka medel arbetsmarknadspolitiken

skall bedrivas för att ge bästa möjliga resultat såväl för de arbetslösa

som från samhällsekonomisk synpunkt. Motionärerna har vidare framhållit,

att det är angeläget att undvika metoder, som bidrager till att konservera

arbetslöshet.

Styrelsen vill allmänt understryka betydelsen av en fortgående debatt

och omprövning av arbetsmarknadspolitikens mål och medel med beaktande

bl. a. av de samhällsekonomiska konsekvenserna i skiftande konjunkturlägen.

En översyn av riktlinjerna för arbetsmarknadspolitiken sker

kontinuerligt inom arbetsmarknadsstyrelsen. Det har därvid visat sig

ytterst angeläget, att de medel, som står till buds, är så rikt differentierade

som möjligt, så att de kan anpassas till arbetsmarknadsläget såväl allmänt

som lokalt, den berörda arbetskraftens ålder, utbildnings- och omplaceringsmöjligheter,

arbetslöshetens beräknade varaktighet etc.

Frågan om med vilka medel arbetslöshetspolitiken skall bedrivas kan

enligt styrelsen därför icke få ett svar med generell giltighet. Uppenbart är

emellertid att insatsen och avvägningen av olika arbetsmarknadspolitiska

åtgärder inrymmer en mångfald problem, som kräver ett ständigt beaktande.

Att medel, som kan bidraga till att konservera arbetslösheten på en ort,

skall undvikas finner styrelsen vara en självklar princip. Styrelsen är

emellertid medveten om att här möter awägningsproblem, som i stor utsträckning

måste bedömas från fall till fall med hänsyn till bl. a. arten av

den föreliggande arbetslösheten. Man får i detta sammanhang ej heller

bortse från exempelvis de stora problem som är förknippade med en hastig

utflyttning av arbetskraft från orter och landsdelar med undersysselsättning.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 81 är 1960

27

Frågor beträffande beredskapsarbeten

I fråga om beredskapsarbeten har motionärerna framhållit, att utgifter

för beredskapsarbeten på vägar och gator väntas bli större 1959/60 än

1958/59, och att detta bl. a. sammanhänger med eftersläpning i likvidering

av utgifter gjorda under föregående år. Detta skulle emellertid enligt motionärerna

icke förklara hela eller ens större delen av utgiftsökningen, vilken

i stället skulle bero på att arbetsmarknadsstyrelsen i början av innevarande

budgetår engagerade sig för stora, kostnadskrävande arbeten. I motionerna

framhålles, att det icke kan vara riktigt att trots sysselsättningsförbättringen

och den inträdda högkonjunkturen vidmakthålla eller öka engagemangen

på arbetslinjen.

Att utgifterna för dessa ändamål under innevarande budgetår beräknas

öka i förhållande till föregående år är, kassa- och bokföringsmässigt sett,

riktigt. Ökningen beräknas bli ca 40 milj. kronor varav ca 20 milj. kronor

för beläggningsarbeten, som inte kunnat utföras tidigare och därför bör

betraktas som färdigställande av tidigare arbeten. Återstående 20 milj.

är en eftersläpning av likvideringen från föregående år.

Styrelsen vill framhålla, att frågan huruvida engagemangen på arbetslinjen

skall minska, vidmakthållas eller öka måste ställas i relation icke

enbart till förändringar i konjunkturläget utan också till frågan om beredskapsarbetena

under tidigare år varit av önskvärd omfattning. Om dessa

arbeten på grund av bristande planering, otillräckliga resurser etc., tidigare

icke varit tillräckliga i förhållande till antalet arbetslösa, torde det vara

oriktigt att oreserverat säga, att arbetena bör minska vid en konjunkturuppgång.

Styrelsen vill emellertid framhålla, att den strävat efter att få igång korta

arbeten av det slag, som motionärerna efterlyser. Den helt övervägande

delen av pågående beredskapsarbeten är sålunda arbeten, som färdigställes

under den löpande säsongen. Styrelsen har också i syfte att ge arbetena

en bättre säsongutjämnande effekt låtit arbetena starta förhållandevis

tidigt på hösten. Styrelsen har mot bakgrunden av det förbättrade konjunkturläget

också beslutat att beredskapsarbetena skall avvecklas väsentligt

tidigare på våren. Sålunda beräknas, att ca 5 000 man färre kommer att

vara sysselsatta i beredskapsarbeten under mars—april 1960 än under

motsvarande tid i fjol. Att arbetena fick en relativt stor omfattning under

föregående höst får bl. a. ses mot bakgrunden av att kursverksamheten

för utbildning, omskolning och fortbildning av arbetslösa icke korn till

stånd i den utsträckning, som styrelsen fann erforderlig för att utbildningen

skulle bli ett framgångsrikt alternativ till beredskapsarbetena.

Frågan om beredskapsarbetenas storlek och kostnader måste enligt styrelsen

också ställas i relation till det konjunkturläge, i vilket de bedrives.

Vid en allmän konjunkturnedgång, då investeringsverksamheten i stort

skall stimuleras, torde de större beredskapsarbetena fylla samma ändamål

som andra större investeringsprojekt. I den samlade beredskapen mot

arbetslöshet med en rik differentiering av åtgärder bör också beredskapsarbetena

vara differentierade i fråga om storlek och art. I arbetsmarknadsstyrelsens

förslag till investcringsreserv för budgetåret 1960/61 av statliga,

kommunala och statsunderstödda investeringsobjekt har styrelsen också

eftersträvat en dylik differentiering.

Motionärerna har jämfört kostnader för vägarbeten, som bedrives som

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr SI år 1960

beredskapsarbeten, med kostnader för ordinarie vägarbeten och funnit,

att kostnader per arbetsdag varit lägre i beredskapsarbetena. Det har vidare

framhållits, att detta till en del torde bero på att beredskapsarbetena

inte varit så högt mekaniserade som de ordinarie vägarbetena, utan att

man i någon utsträckning ersatt maskiner med manuell arbetskraft. Härigenom

skulle kostnader per arbetsdag sjunkit men arbetena fördyrats.

Den lägre dagsverkskostnaden för beredskapsarbeten i förhållande till

ordinära vägarbeten har enligt styrelsens mening sin främsta orsak i att som

beredskapsarbeten i görligaste mån väljes ut lämpliga objekt, som kräver

förhållandevis mycket manuell arbetskraft. Till en del sammanhänger detta

med att arbetena huvudsakligen utföres vintertid. Härutöver kan framhållas,

att särskilt material- och kostnadskrävande arbeten förekommer i förhållandevis

liten omfattning. Liksom fallet är i fråga om ordinära vägarbeten

eftersträvas en rationell fördelning mellan maskinkraft och manuell arbetskraft.

I enlighet med beredskapsarbetenas sysselsättningspolitiska syfte är

det självklart, att i den mån det kostnadsmässigt är egalt att välja mellan

maskinell och manuell arbetskraft styrelsen föredragit den manuella linjen.

Motionärerna har vidare framhållit, att riksdagen vid upprepade tillfällen

rekommenderat ökad användning av statskommunala arbeten, vilka

ställer sig mycket billigare och vilka snabbare kan avvecklas. Vidare har

under åberopande av årets statsverksproposition framhållits, att bidrag till

skogsröjningar ställer sig billigare och smidigare än väg- och vattenbvggnadsarbeten.

Styrelsen har i hög grad eftersträvat att få stor omfattning på skogsvårdsarbeten

som arbetslöshetsobjekt. Verksamheten på detta område har också

lett till betydande resultat. Detta gäller såväl i fråga om skogsröjningar som

skogsbilvägar o. d., vilka bedrivits dels som beredskapsarbeten, dels som

arbeten i öppna marknaden med stöd av konjunkturutjämningsavgifter

och investeringsfonder.

Vad gäller statskommunala arbeten har styrelsen bl. a. genom att lämna

projekteringsbidrag till kommuner sökt få fram sådana i ökad utsträckning.

Av ca 13 000 man, som den 15 februari 1960 var syselsatta vid samtliga

beredskapsarbeten, var ca 3 000 man sysselsatta vid statskommunala objekt.

Här bör också erinras om att kommunerna normalt bedriver en högst

betydande anläggningsverksamhet. Genom en säsongreglering av dessa arbeten,

vilka ofta är lämpliga för sysselsättning vintertid, söker man bidraga

till en sysselsättningsutjämning. I de speciella arbetslöshetsområdena torde

kommunerna emellertid icke ha finansiella resurser att bedriva mera omfattande

investeringar än som nu sker vare sig som statskommunala beredskapsarbeten

eller eljest, vilket medför att som beredskapsarbeten i

stället maste väljas och utföras helt statliga objekt. Styrelsen kan icke finna,

att regiformen beträffande de statskommunala arbetena i och för sig skulle

åstadkomma att dessa arbeten kan avvecklas snabbare än de statliga beredskapsarbetena.

I motionerna har framhållits, att man bör uppmärksamma de risker,

som finns för att man vid en kortvarig arbetslöshet binder arbetskraft vid

långvarigare arbetsprojekt av låg angelägenhetsgrad. Styrelsen vill på denna

punkt framhålla, att den icke accepterar projekt av låg angelägenhetsgrad

och i görligaste mån undviker långvariga beredskapsarbeten samt eftersträvar,

att fleråriga projekt utan olägenhet skall kunna uppdelas på flera

etapper.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 81 är 1960

29

Industribeställningar

Såsom motionärerna framhållit kom statliga industribeställningar till

användning under den senaste konjunkturnedgången. De innebar, att olika

statliga verk erhöll möjligheter att tidigarelägga vissa upphandlingar. Även

en del landsting medverkade i viss utsträckning till sådana tidigarelägganden.

Verksamheten avsåg, såsom styrelsen bl. a. framhållit i sina anslagsäskanden,

främst att avhjälpa tillfälliga sysselsättningsstörningar inom vissa

branscher och företag, men även att, i fall då driftsinskränkning var beslutad,

ge arbetsmarknadsorganen erforderligt rådrum för att söka åstadkomma

en omplacering av de arbetslösa till nya anställningar. Styrelsen

delar motionärernas uppfattning, att industribeställningar av avsett slag

måste begagnas med försiktighet. Det kan här framhållas, att styrelsen

sedan våren 1959 endast i enstaka undantagsfall ansett sig kunna medgiva

utläggande av industribeställningar.

Kungl. Maj :ts bemyndigande för arbetsmarknadsstyrelsen att till kommuner

och landsting efter prövning från fall till fall kunna utge ett statsbidrag

om högst 20 % för sådan upphandling, som påkallades av styrelsen,

har till följd av konjunkturuppgången icke behövt utnyttjas. Som beredskapsåtgärd

bör emellertid bemyndigandet kvarstå.

Åtgärder för att stimulera den geografiska rörligheten

tu»

Motionärerna har funnit de rörelsestimulerande åtgärderna synnerligen

värdefulla och motiverade även under en högkonjunktur men anmält sin

tveksamhet beträffande familjebidrag och starthjälp speciellt därför, att

dessa bidrag även kan utgå till personer, som icke är anmälda som arbetssökande

på arbetsförmedlingen utan annorledes skaffar sig ett arbete.

Styrelsen vill på denna punkt framhålla, att den efter Kungl. Maj :ts

bemyndigande sedan januari 1958 kunnat stimulera till ökad geografisk

rörlighet genom att lämna familjebidrag till arbetstagare med hushåll på

två orter och sedan januari 1959 genom att utge starthjälp. Åtgärderna har

sålunda praktiserats under relativt kort tid och är fortfarande att betrakta

som en försöksverksamhet. Därför har bestämmelserna för ifrågavarande

hjälpformer varit föremål för en fortlöpande översyn och komplettering

allteftersom praktiska erfarenheter vunnits. Under hösten 1959 tillsattes

dessutom en arbetsgrupp med uppgift att utreda och inkomma med ev.

ändringsförslag av bestämmelser för rörlighetsfrämjande åtgärder. Denna

arbetsgrupp väntas inom den närmaste tiden inkomma med utredning och

förslag.

Villkoren för erhållande av starthjälp och familjebidrag är f. n. likartat

utformade och begränsar bl. a. ersättningsrätten till arbetslösa boende på

orter, varifrån utflyttning av arbetsmarknadsskäl bedömes vara nödvändig.

Vidare kräves, att arbetsmarknadssituationen på den nya arbetsorten är

sådan, att behov av arbetskraft från annan ort för ifrågavarande anställning

föreligger. Däremot har styrelsen icke velat inskränka hjälpmöjligheterna

enbart till arbetslösa, som är anmälda hos den offentliga arbetsförmedlingen

och erhållit arbetsanvisningar genom förmedlingen. Avsikten

härmed har främst varit att ge samma möjligheter till sådana arbetslösa,

som på eget initiativ ordnat sin anställningsfråga. Den utredning, som i

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

dessa fall göres av den beslutande myndigheten, avser att liksom i andra

fall noggrant pröva, att samtliga villkor är uppfyllda. Det merarbete, som

länsarbetsnämnderna åsamkas i dessa relativt fåtaliga fall, torde ge utbyte

i den ökade utflyttningen från arbetslöshetsområden, som blir följden av

att även det enskilda initiativet stimuleras.

Ansökan om såväl starthjälp som familjebidrag skall före anställningens

tillträdande ingivas till arbetsförmedlingen. Innan de båda hjälpformerna

blivit allmänt kända, ansågs viss hänsyn böra tagas till bristande informationer

i fråga om tidpunkten för ansökan och bidrag utgå trots att ansökan

inkommit efter anställningens tillträdande. Reglerna har emellertid i detta

avseende undan för undan skärpts, och numera lämnas bifall endast i

undantagsfall till ansökan, som inkommit i efterhand.

Motionärerna har framhållit, att besvärliga avvägningsproblem koncentreras

i frågan om det är arbetskraften eller industrien, som skall flytta.

Styrelsen vill understryka svårigheterna i detta problem och framhålla,

att som komplement och alternativ till de rörlighetsfrämjande åtgärderna

beträffande arbetskraften fordras en aktiv lokaliseringspolitik. Styrelsens

nuvarande rådgivande lokaliseringsverksamhet, vilken sker i samarbete

med näringslivets egna organ, måste därför räknas som ett viktigt arbetsmarknadspolitiskt

medel.

Frågor rörande utbildningskurser

I motionerna har vidare ifrågasatts, om inte arbetslöshetskassornas medlemmar

— som utgör majoriteten av de arbetslösa — för erhållande av

understöd skall vara skyldiga underkasta sig tillgänglig utbildning, när

detta är lämpligt, varigenom deras kompetens och konkurrensförmåga på

arbetsmarknaden skulle ökas.

Frågeställningen är icke ny. I socialvårdskommitténs förslag till lag om

obligatorisk arbetslöshetsförsäkring (SOU 1948: 39) förordades sådan skyldighet.

Styrelsen liksom senare 1951 års utredning om arbetslöshetsförsäkringen

framhöll risken av att de resultat, som avsågs med kurserna, skulle

kunna förfelas i fråga om deltagare som icke deltog frivilligt. I den nu gällande

förordningen av den 14 december 1956 om erkända arbetslöshetskassor

finnes icke något stadgande som gör det möjligt att från ersättning

avstänga arbetslös kassamedlem, som utan godtagbart skäl avvisat erbjudande

om fortbildning eller omskolning.

I samband med den ökade användningen av särskilda fortbildningsoch

omskolningskurser för arbetslösa som medel för sysselsättningspolitiken

beredde arbetsmarknadsstyrelsen i samförstånd med arbetslöshetskassornas

samorganisation genom en cirkulärskrivelse i september 1958 avsevärt

ökade möjligheter för arbetslösa kassamedlemmar att åtnjuta försäkringsersättning

under tid för deltagande i sådan utbildning. Deltagare i de särskilda

kurserna för arbetslösa har numera i regel, om de är arbetslöshetsförsäkrade,

möjlighet att fritt välja mellan försäkringsersättning och de utbildningsbidrag,

som lämnas av statliga och kommunala medel.

En av förutsättningarna för rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen

är, att arbetslös kassamedlem skall göra vad han kan för att anskaffa

ett för honom lämpligt arbete. Det kan då anses otillfredsställande, om försäkringsersättning

skall kunna utgå till den, som utan skälig anledning

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 81 är 1960

31

vägrar att utnyttja de ökade möjligheter till arbetstillfällen, som deltagande

i fortbildnings- eller omskolningskurs öppnar, i synnerhet då sådant deltagande

icke medför några merkostnader för vederbörande. De övervägande

positiva erfarenheter styrelsen inhämtat angående kursdeltagarnas intresse

för utbildningen har i hög grad minskat de betänkligheter i nämnda avseende,

som varit bestämmande för styrelsens tidigare ställningstagande i

frågan.

Styrelsen har uppmärksammat vissa aktuella frågor angående försäkringens

utformning av den art och räckvidd, att de enligt styrelsens uppfattning

bör bli föremål för utredning genom särskilda, av chefen för socialdepartementet

tillkallade sakkunniga. Den nu berörda frågan om påföljder

av kassamedlems avvisande utan godtagbart skäl av kurserbjudande anser

styrelsen böra upptagas i detta sammanhang. Styrelsen avser att inom kort

ingå till Kungl. Maj:t med skrivelse om hithörande spörsmål.

I motionen har framhållits, att den snabba utbyggnaden av utbildningsverksamheten

självklart inneburit att åtgärderna i viss mån blivit improviserade,

att yrkesmän, vilka i allmänhet saknar pedagogisk utbildning, som

regel anställts som lärare, samt att till kurserna hänvisas personer, som svårligen

kunnat tillgodogöra sig utbildningen.

Arbetsmarknadsstyrelsen vill understryka önskvärdheten av att lärarna

utöver sin yrkeskunnighet har pedagogisk utbildning. Yrkesöverstyrelsens

kurser för lärare har i detta avseende en stor uppgift att fylla, och allteftersom

flera lärare får tillfälle att genomgå dessa kurser torde en förbättring

vara att emotse. »

Beträffande arbetsmarknadseffekten av kursverksamheten visar en undersökning,

som gjordes i slutet av maj 1959, avseende de personer, som

under första kvartalet 1959 fullföljt nybörjar- och omskolningskurser, att

ca 75%. var i arbete och att mellan 50 och 60% hade anställningar inom utbildningsyrket.

Det bör observeras, att denna undersökning gjordes under

en period, då den ekonomiska aktiviteten just hade börjat öka och sätta

spår efter sig i en något högre efterfrågan på utbildad personal. Därefter

har läget avsevärt förändrats, och under det senaste halvåret har deltagarna

i arbetslöshetskurserna ofta fått anställningserbjudanden redan innan

kursen avslutats. Den allmänna erfarenheten från arbetsförmedlingarna är

också, att det allt övervägande flertalet av dem, som genomgått här avsedd

utbildning, fått sina möjligheter på arbetsmarknaden avgjort förbättrade.

Motionärerna har framhållit, att gränsdragningen mellan arbetsmarknadsstyrelsen

och överstyrelsen för yrkesutbildning bör bli föremål för

prövning och att samordning bör ske mellan olika med varandra konkurrerande

bidragssystem vid utbildning av arbetslösa av olika kategorier.

Den gränsdragning, som efterlyses, är sedan i höstas föremål för överläggning

emellan berörda ämbetsverken. Styrelsen är ense med motionärerna

om angelägenheten av en bättre samordning mellan de olika bidragssystem,

som förekommer, och har sin uppmärksamhet riktad på detta spörsmål.

Önskemål beträffande arbetsmarknadsstatistiken

Enligt motionärerna är den svenska arbetsmarknadsstatistiken icke tillfredsställande.

I syfte att verka för önskvärda förbättringar av ifrågavarande

statistik har på initiativ av styrelsen våren 1958 tillsatts en särskild statistikgrupp

med representanter för bl. a. arbetsgivare- och arbetstagareorganisa
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

tioner samt berörda statliga verk. Därvid har det framstått som särskilt

angeläget, att i Sverige få till stånd löpande undersökningar av s. k. labourforce-typ.

Två sådana undersökningar ■— t. v. av försökskaraktär — har

utförts under maj och november 1959, och en ny undersökning är planerad.

Det är styrelsens förhoppning, att dylika undersökningar så småningom

skall ge en mera ingående kännedom om den svenska arbetsmarknaden.

Även på andra områden har styrelsen ansett det angeläget att få till stånd

en förbättrad statistisk information.

I vad avser de av motionärerna särskilt berörda uppgifterna om arbetslöshetens

längd kan framhållas, att i samband med den månatliga arbetslöshetsstatistiken

lämnas fyra gånger om året statistiska redogörelser för

arbetslöshetens längd. För att belysa frågan om vilka kategorier, som sysselsättes

i beredskapsarbeten, har inom styrelsen verkställts en statistisk undersökning

rörande personer, som under oktober 1959 hänvisats till sådana

arbeten.

Beskattning av realisationsvinst vid försäljning av egna hem

Såsom framhållits i motionerna har styrelsen i två omgångar hemställt

om bemyndigande att få disponera arbetslöshetsmedel för stöd åt vissa

egnahemsägare, som vid förflyttning på grund av arbetsbrist på orten, gör

förluster vid försäljning av den egna fastigheten. Framställningarna har

emellertid icke bifallits av Kungl. Maj :t. Motionärerna har framhållit, att

även om fastigheten säljes med vinst, kan rörligheten försvåras på grund av

bestämmelserna om beskattning av realisationsvinst. Motionärerna har därför

hänvisat till en särskild motion om att beskattning av realisationsvinst

vid försäljning av egna hem utredes.

Även om styrelsen inte har några mera påtagliga erfarenheter av att den

nuvarande lagstiftningen haft en rörlighetshindrande effekt, har styrelsen

intet att erinra mot en utredning av frågan.

Frågor rörande arbetslöshet bland tjänstemän och vissa kategorier av kvinnlig

arbetskraft

I motionerna har framhållits, att speciella problem uppkommer, då det

gäller att skapa arbetstillfällen åt arbetslösa tjänstemän och åt olika kategorier

av kvinnlig arbetskraft samt att en individuell behandling av dessa

arbetslöshetsfall är av största vikt.

Även dessa frågor har beaktats inom styrelsen, som i särskilda utredningar

redogjort för hithörande problem och pekat på förslag till åtgärder.

För att belysa den kvantitativa omfattningen av arbetslösheten bland tjänstemännen

verkställdes en särskild bearbetning av arbetslöshetsräkningen i

december 1958. Arten av de arbetslöshetsproblem, som förekommit bland

de vid arbetsförmedlingen anmälda svårplacerade tjänstemännen, har klarlagts

genom en undersökning av styrelsen i januari 1959.

Förslag till åtgärder mot arbetslöshet bland tjänstemän har framlagts

av styrelsen bl. a. i en år 1955 utarbetad PM: »Tjänstemännen och beredskapen

mot arbetslöshet», samt i utredningar i samband med frågor angående

tjänstemannaförmedlingens utveckling och medelsbehov. I styrelsens

petita för budgetåret 1960/61 har styrelsen fäst statsmakternas uppmärksamhet

på tjänstemannagruppernas fortgående ökning samt de större

anspråk, som därigenom ställes på tjänstemannaförmedlingen.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr SI år 1960

33

För arbetsmarknadsförhållanden och arbetslöshetsrisker för den kvinnliga

arbetskraften har styrelsen redogjort bl. a. i en utredning 1958: »Kvinnorna

och beredskapen mot arbetslöshet», viken utmynnade i vissa rekommendationer

till åtgärder. Remissvaren över utredningen har sammanställts

under 1959.

På uppdrag av Kungl. Maj :t har styrelsen vidare verkställt en undersökning

rörande tillgången och efterfrågan på deltidsarbete för kvinnor.

Utredningen, som bygger på material insamlat 1958, slutfördes 1959. På

grundval av undersökningen har styrelsen föreslagit vissa åtgärder, syftande

till en intensifierad ackvisitions- och upplysningsverksamhet. För att få

motsvarande uppgifter från ett annat konjunkturläge kommer en ny undersökning

att göras under 1960.

Styrelsen vill understryka vikten av en individuell behandling av svårare

arbetslöshetsfall och framhålla angelägenheten av att resurser härför står

till buds inom arbetsförmedlingsorganisationen, arbetsvärden, yrkesvägledningen

och yrkesutbildningen.

Anslagsfrågor avseende budgetåret 1960161

Sedan riksdagen biträtt statsverkspropositionen beträffande anslaget Särskilt

stöd åt erkända arbetslöshetskassor finner styrelsen icke skäl att ingå

på motionärernas yrkande på denna punkt.

I vad avser anslaget Beredskapsarbeten på vägar och gator för budgetåret

1960/61, som motionärerna föreslagit skall minska med 30 milj. kronor,

kan följande framhållas. I statsverkspropositionen har departementschefen

beräknat kostnaderna till 160 milj. kronor, vilket innebär en minskning

med 45 å 50 milj. kronor i förhållande till medelsbehovet för innevarande

budgetår samt med 10 milj. kronor i förhållande till budgetåret 1958/59.

Det andra anslag, som upptar medel för beredskapsarbeten, är anslaget

Kostnader för arbetslöshetens bekämpande. Detta anslag är beräknat för

bl. a. andra slag av beredskapsarbeten än allmänna vägar och statsunderstödda

vägar och gator. I statsverkspropositionen har departementschefen

beräknat 55 milj. kronor till dylika beredskapsarbeten, vilket är 55 milj.

kronor lägre än de beräknade kostnaderna för innevarande budgetår och

17 milj. kronor lägre än budgetåret 1958/59. De sammanlagda utgifterna

för alla slag av beredskapsarbeten under budgetåret 1960/61 har således i

statsverkspropositionen beräknats till 215 milj. kronor vilket är 100 milj.

kronor lägre än vad som beräknas för innevarande budgetår och 27 milj.

kronor lägre än för budgetåret 1958/59. Jämfört med kostnader för budgetåret

1957/58 är det emellertid en ökning med 115 milj. kronor och i jämförelse

med budgetåret 1956/57 en ökning med 145 milj. kronor.

Styrelsen vill framhålla, att medelsbehovet icke f. n. låter sig närmare

beräknas. Detta blir beroende av utvecklingen på arbetsmarknaden under

senhösten och nästkommande vinter och behovet av åtgärder av förevarande

slag dels i säsongutjämnande syfte, dels för att — vid sidan av andra

åtgärder — möta sysselsättningssvårigheter, som kan uppkomma på vissa

orter till följd av driftsinskränkningar, företagsnedläggelser etc. Framhållas

bör alt inom styrelsen f. n. pågår förarbeten till den halvårsöversikt över

arbetsmarknadsutsikterna, som skall framläggas i april. Denna avser även

att ge vissa hållpunkter för bedömande av sysselsättningsutvecklingen under

vintern 1960/61.

3_407 oo Bihang till riksdagens protokoll 1960. 6 sand. Nr 81

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

Anslagen till beredskapsarbeten måste enligt styrelsens mening — på

grund av svårigheten att lång tid i förväg överblicka utvecklingen på arbetsmarknaden

— i viss utsträckning få karaktär av beredskapsanslag. Det

måste emellertid anses vara ytterst angeläget, att medel i erforderlig utsträckning

står till förfogande för att möjliggöra effektivt ingripande mot

arbetslöshet.

Vid den slutliga handläggningen av detta ärende har deltagit undertecknad

Olsson, generaldirektör och chef, överdirektören och souschefen

Montell, överingenjören Rudhagen, ledamoten Gunnar Larsson samt ersättarna

Nordenskiöld, Nyberg, Lindström och Nilsson. Därjämte har närvarit

byråcheferna Skogh, Rooth, Johansson, Bergh, Ringenson och Wennerberg,

tf. byråchefen Ström samt byrådirektörerna Myhrman och Canarp.

Ärendet har föredragits av byråinspektören Nitare. Stockholm den 11 mars

1960.

Arbetsmarknadsstyrelsen

BERTIL OLSSON

BERTIL JOHANSSON

Gideon Nitare

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

35

Bilaga B

Till Riksdagens statsutskott

Genom remiss den 19 februari 1960 har Kungl. Maj :t anbefallt överstyrelsen

för yrkesutbildning att avge utlåtande över vid innevarande riksdag

väckta likalydande motioner nr I: 353 och II: 440 om avslag å Kungl.

Maj :ts framställning om anslag till Särskilt stöd åt erkända arbetslöshetskassor

m. m. Med anledning härav får överstyrelsen, som begränsar sitt

utlåtande till att avse de delar av motionerna, vilka berör överstyrelsens

verksamhetsområde, anföra följande.

I ett konjunkturläge, som präglas av högkonjunktur, är enligt motionerna

rörlighetsstimulerande åtgärder och åtgärder i syfte att åstadkomma en

förbättrad yrkesutbildning nödvändiga. Den yrkesutbildningsverksamhet,

som motionärerna här i första hand syftar på, är de fortbildnings- och

omskolningskurser, som bedrives under överstyrelsens inseende. Initiativ

till igångsättande av dessa kurser tages av arbetsmarknadsstyrelsen, som i

skrivelse till överstyrelsen, tid efter annan anmäler det föreliggande behovet

av kurser och anhåller, att överstyrelsen skall vidtaga åtgärder, för

att få till stånd en kursverksamhet av angiven storlek. De arbetsmarknadspolitiska

bedömningarna sker alltså inom arbetsmarknadsstyrelsen medan

alla de problem, som sammanhänger med anskaffande av lärare och lokaler,

utarbetande av kursplaner etc. handhas av överstyrelsen. Med hänsyn

till svårigheter av de mest skiftande slag som ofta uppkommer i samband

särskilt med startandet av nya kurser, är det självfallet att ett nära samarbete

mellan de båda verken måste äga rum. Betydelsen härav har givetvis

ökat till följd av den stora omfattning kursverksamheten numera har. Det

angelägna i att ett nära samarbete kommer till stånd sammanhänger även

med det förhållandet, att viss utbildningsverksamhet ordnas av arbetsmarknadsstyrelsen

via länsarbetsnämnderna. I motionerna föreslås att

gränsdragningen på detta område bör göras till föremål för prövning.

Överstyrelsen vill nämna att denna fråga länge varit föremål för diskussion

mellan de båda verken och att förslag till olika lösningar har utarbetats

och diskuterats. Frågan har ännu emellertid icke fått sin slutliga lösning,

ehuru man har anledning tro att så kommer att ske mycket snart.

Till följd härav anser överstyrelsen sig icke böra i förevarande sammanhang

närmare ingå på denna fråga; så synes med hänsyn till anförda ej

heller vara nödvändigt. Överstyrelsen vill dock uttala, att det ej synes motiverat,

att frågan tages upp till särskild prövning, då som nämnts den erforderliga

prövningen av detta angelägna problem är i gång och sannolikt

befinner sig i sitt slutskede.

Den kursverksamhet det här är fråga om har en betydande omfattning.

Vid månadsskiftet januari/februari 1960 var sålunda 390 kurser av verkstadsskolekaraktär

i gång. Vid dessa kurser deltog ca 5 000 elever. Till

dessa kurser kommer inom byggnadsindustrien anordnade 60 fortbildningskurser

och 4 nybörjarkurser. Dessa båda senare grupper av kurser

sysselsatte 750 elever.

Arbetsmarknadsstyrelsen hade till hösten 1959 rekvirerat ca 500 kurser.

Det av arbetsmarknadsstyrelsen uppdragna programmet kunde emellertid

av olika skäl icke realiseras utan en viss tidsförskjutning. Till en del berodde

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

detta på omöjligheten att i tid erhålla lämpliga lokaler för kurserna men

även svårigheterna att erhålla lärare spelade in. Den inträffade förseningen

var emellertid också — och detta vill överstyrelsen kraftigt understryka —

beroende på att överstyrelsen icke i tid erhöll begärda förstärkningar av

personal för här ifrågavarande ändamål. Personalbristen har emellertid

även omöjliggjort och den omöjliggör alltjämt för överstyrelsen att på erforderligt

sätt följa de kurser som startats och som startas. Överstyrelsen

instämmer helt i vad motionärerna anfört på denna punkt, nämligen att

tillräckliga personella resurser icke har ställts till överstyrelsens förfogande.

I motionerna ifrågasättes om icke arbetslösa medlemmar av de erkända

arbetslöshetskassorna skulle för erhållande av understöd vara skyldiga att

underkasta sig tillgänglig utbildning, när detta är lämpligt och om de arbetslösa

härigenom kan öka sin kompetens och konkurrensförmåga på arbetsmarknaden.

Det förslag som här framföres är mycket försiktigt formulerat

och är ej heller närmare preciserat, en omständighet som torde sammanhänga

med att det är frågor av mycket känslig karaktär som beröres. Klart

synes dock vara, att man i fråga om deltagande i kurs tänkt sig att införa

bestämmelser av ungefär analog natur, som redan finnes rörande understödd

kassamedlems skyldighet att antaga anvisat lämpligt arbete.

Överstyrelsen vill för sin del uttala betänkligheter gentemot förslaget att

införa någon form av tvång, då det gäller att uttaga personer till erhållande

av yrkesutbildning. Risken att förlora rätten till understöd från arbetslöshetskassan,

om man avvisar ett erbjudande att deltaga i kurs, måste ha

karaktär av ett tvång med hänsyn till de allvarliga ekonomiska följderna som

ett avvisande skulle innebära. Överstyrelsen finner det olyckligt, om man

till kurserna skulle få deltagare, som är direkt ovilliga att tillgodogöra sig

den där meddelade utbildningen. Enligt överstyrelsens uppfattning bör man

icke bedöma ett avvisande av ett arbete på samma sätt som vägran att

deltaga i kurs.

I motionerna framföres avslutningsvis ett förslag om översyn av arbetsmarknadspolitiken

i syfte att nå en effektivering av samhällets arbetslöshetsbekämpande

politik bl. a. genom att ökad vikt lägges vid omskolning

och yrkesutbildning. Från överstyrelsens sida finnes ingen erinran att göra

mot en dylik utredning. Den ifrågasätter emellertid om icke en utredning

—- därest en dylik anses böra komma till stånd — med fördel borde uppskjutas

till dess man har några erfarenheter av de organisatoriska omläggningar

rörande kursverksamheten, som med all sannolikhet mycket snart

kommer att genomföras och som berörts tidigare i överstyrelsens utlåtande.

Stockholm den 11 mars 1960

KARL JOSEPHSON

T. HESSLER

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

37

Bilaga C

Till Riksdagens statsutskott

Genom remiss den 19 februari har tillfälle beretts Svenska Arbetsgivareföreningen

att avgiva yttrande över inom riksdagen väckta likalydande motionerna

1:353 och 11:440 om avslag å Kungl. Maj:ts framställning om

anslag till Särskilt stöd åt erkända arbetslöshetskassor m. m., i vad motionerna

avse en översyn av arbetsmarknadspolitiken. Med anledning härav

får föreningen anföra följande.

En rörlighetsbefrämjande arbetsmarknadspolitik utgör ett värdefullt stöd

för den allmänna ekonomiska politiken såväl under en avmattningsperiod

som i ett ansträngt sysselsättningsläge. Nu tillämpade system av rörlighetsbefrämjande

åtgärder har växt fram genom en serie av beslut vid olika tidpunkter

utan att i sin helhet underkastas en principiell, systematisk prövning.

Det har även ett samband med olika former för sysselsättningsbefrämjande

åtgärder under en allmän avmattningsperiod och med den inbördes

avvägningen mellan dessa, det har stor betydelse för näringslivets lokalisering

och för de särskilda branschernas utveckling. Såväl på grund härav

som i sig själv rymmer arbetsmarknadspolitiken en rad avvägningsproblem

av skilda slag. Härtill komma de betydande direkta kostnaderna för vissa

former av sysselsättningsbefrämjande åtgärder.

Åtgärder för att befrämja arbetskraftens rörlighet — såväl yrkes- och

branschmässigt som geografiskt — böra ses som ett bestående inslag i statsmakternas

politik. Av särskilt intresse är att rörligheten stimuleras även

under en högkonjunktur. Frågan om de långtidsarbetslösas problem hänger

sannolikt till icke ringa del samman med bristande rörlighet. Det skulle

vara av stort värde med en klarare belysning av de hinder av social och

annan natur, som reducera arbetskraftens naturliga tendens att söka sig

från överskotts- till underskottsområden, och av möjligheterna att genom

arbetsmarknadspolitiska åtgärder undanröja dessa hinder. En ökad branschmässig

rörlighet genom välplanerade, relativt kortvariga utbildningskurser

kan i många fall förebygga längre arbetslöshetsperioder. Frågan om skyldigheten

för arbetslösa att såsom alternativ till arbetslöshetsunderstöd eller

stöd genom sysselsättningsfrämjande åtgärder under vissa förhållanden

genomgå sådana kurser kommer här också in i bilden.

Den nuvarande realisationsvinstbeskattningen i samband med försäljningen

av egna hem kan i många fall utgöra ett hinder för arbetskraftens

rörlighet. Föreningen vill stödja tanken på utredning av hithörande problem.

Föreningen begränsar sig här till dessa exempel på de komplicerade

frågeställningar, som motionen berör. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken

är av den största vikt, såväl under en avmattningsperiod som under en högkonjunktur.

Den rymmer emellertid så betydelsefulla avvägningsproblem,

att den nu bör bli till föremål för en principiell utredning. Om en sådan

utredning skulle komma till stånd, har föreningen intresse av att bli representerad.

Stockholm den 11 mars 1960

Svenska arbetsgivareföreningen

CURT-STFFFAN GIFSFCKE

Karl-OIof Faxén

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

Bilaga D

Till Riksdagens statsutskott

Genom remiss den 19 februari 1960 har Landsorganisationen i Sverige

beretts tillfälle att yttra sig över likalydande motionerna 1: 353 och II: 440

om avslag å Kungl. Maj :ts framställning om anslag till Särskilt stöd åt

erkända arbetslöshetskassor m. m., i vad motionerna avser en översyn om

arbetsmarknadspolitiken. Med anledning därav får LO anföra följande.

Motionärernas utgångspunkt för sitt krav på en översyn är, att arbetsmarknadspolitiken

skulle ha »glidit riksdagen något ur händerna». Man

menar, att riksdagens ledamöter icke velat utsätta sig för risken att stämplas

som »snål mot de arbetslösa». Därför har arbetsmarknadspolitiken »sluppit

en sådan ingående granskning om hur anslagsmedlen användes som deras

storlek och det statsfinansiella läget i och för sig kunde motivera». Från

denna utgångspunkt framföres kritiska synpunkter på olika medel i arbetsmarknadspolitiken,

bl. a. på beredskapsarbetenas omfattning och inriktning,

industribeställningarnas genomförande, utformningen av reglerna för

de omflyttningsstimulerande åtgärderna och för utbildningsverksamheten.

I skrivelse till honungen den 12 maj 1958 anförde LO, att den ytterligare

konjunkturnedgång som i detta läge kunde förutses gjorde det angeläget

att »de samhälleliga planeringsåtgärderna — i förebyggande syfte och i

avsikt att lägga bästa möjliga grund för en hög sysselsättning — intensifieras

och samordnas på högsta nivå». LO hemställde därför att en särskild beredning

under ledning av ett statsråd och med angivna uppgifter skulle

tillsättas. Kungl. Maj :t tillsatte sedermera den s. k. sysselsättningsberedningen

i vilken bl. a. ingår representanter för arbetsmarknadsorganisationerna.

Vad åter beträffar arbetsmarknadspolitiken i mera normala lägen har

LO i olika sammanhang anfört att målet bör vara att skapa full sysselsättning

i en balanserad ekonomi. I yttrande till Kungl. Finansdepartementet

den 4 februari 1957 över 1953 års utskänkningskommittés betänkande,

utvecklade LO sina synpunkter på följande sätt.

»LO vill här framhålla att det inte får anses åligga samhället att

garantera en enskild näringsgren full sysselsättning och ''normal’

lönsamhet. Samhällets uppgift är i stället att sörja för att det finns ett

tillräckligt stort totalantal arbetstillfällen, och det är därvid arbetsmarknadspolitikens

uppgift att se till att arbetskraft inom tillbakagående

eller stagnerande näringar beredes arbete på andra områden,

vilket i sista hand gör det möjligt att skaffa arbetskraft för expanderande

näringar. Om samhället vid full sysselsättning genom subventioner av

olika slag till stagnerande näringsgrenar gör det lättare för dem att

hålla kvar arbetskraft, uppstår också ett behov av att genom restriktionsåtgärder

hämma utvecklingen inom de expanderande näringarna;

i sistnämnda fall försämras produktivitetsutvecklingen, och, om man

inte vidtar restriktiva åtgärder, uppkommer eller stärks å andra sidan

redan befintliga tendenser till överkonjunktur. Ur allmänekonomiska

och konjunkturpolitiska synpunkter är det i själva verket utomordentligt

viktigt att samhället gör allt det kan för att ''slussa'' arbetskraft

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 81 är 1960

39

från överskotts- till bristområden. Lönsamheten inom en näring är

ur konjunkturpolitisk synvinkel alltför svag endast om antalet arbetslösa

ökar så snabbt att arbetsmarknadsmyndigheterna inte hinner

eller kan överföra dem till annan sysselsättning. Först då föreligger

ett allmänt behov av särskilda stödåtgärder, som i och för sig kan

inriktas på expanderande näringar lika väl som på den tillbakagående.

»

Det är från dessa utgångspunkter LO nu övergår att granska motionärernas

exemplifiering på de problem som bör komma i blickpunkten vid en

översyn av arbetsmarknadspolitiken.

Enligt motionärerna kan kostnaderna för beredskapsarbetena väntas bli

större under innevarande budgetår än under det närmast föregående.

Orsaken därtill skulle bl. a. vara, »att arbetsmarknadsstyrelsen vid början

av innevarande budgetår engagerade sig för stora kostnadskrävande arbeten,

trots att sysselsättningen vid den tiden visat tecken till en uppgång, som

inte enbart kunde hänföras till en säsongförbättring».

Om man ser på sysselsättningsstatistiken så redovisades ett lägre antal

anställda arbetare inom industrin än under år 1958 för varje månad t. o. m.

augusti 1959. Görs jämförelsen däremot med högkonjunkturåret 1957,

så redovisades lägre sysselsättning under samtliga månader 1959. Denna

lägre sysselsättning har, vilket bör observeras, rått under ett år med särskilt

stor tillströmning av arbetssökande på grund av ökningen av befolkningen i

de arbetsföra åldrarna.

Går man i stället till arbetslöshetsstatistiken, så redovisades visserligen

en lägre arbetslöshet redan från mars månad 1959 i jämförelse med motsvarande

månad år 1958. Om man däremot tar hänsyn också till antalet

sysselsatta i beredskapsarbete — exkl. arkivarbete — låg vad man kan

kalla bruttoarbetslösheten lägre först fr. o. m. september månad. I jämförelse

med förhållandena under 1957 låg bruttoarbetslösheten under 1959

lägre först i december månad. Jämförelsen skulle vara ännu mera oförmånlig

därest man tog hänsyn också till alla dem som undergått utbildning

eller kunnat sysselsättas tack vare andra arbetslöshetsbekämpande

åtgärder.

LO kan med hänsyn till dessa fakta inte ansluta sig till de kritiska synpunkter

motionärerna anför på beredskapsarbetenas omfattning.

Motionärerna anför vidare att »det inte kan vara rimligt att det inom vissa

yrken skall bli normalt att någon del av året sysselsättas i beredskapsarbete».

LO kan instämma i denna allmänna synpunkt, men vill tillägga,

att därest sysselsättning i beredskapsarbete icke skulle ha ordnats för dessa

arbetstagare, så hade de fått gå arbetslösa. Motionärerna anför inte heller

något exempel på åtgärder som i stället för beredskapsarbete kan sättas in

för att hjälpa de säsongarbetslösa.

Vad motionärerna anför angående industribeställningar som medel för

att bekämpa arbetslöshet, finner LO icke heller alldeles invändningsfritt.

Motionärerna säger således att det som regel inte är »lämpligt att med

statliga industribeställningar för någon tid hålla företag vid liv, som inte är

konkurrenskraftiga och därför inte kan väntas bestå på längre sikt». LO

kan inte ansluta sig till en så generellt formulerad synpunkt. Det kan finnas

tillfällen, då en statlig industribeställning kan vara motiverad, även om

företaget på längre sikt ändå måste lägga ner sin verksamhet. Därigenom

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

kan nämligen en tidsutdräkt vinnas, som kan vara erforderlig för arbetskraftens

omflyttning och med hänsyn till situationen i övrigt på arbetsmarknaden.

LO anser emellertid att ett sådant arrangemang förutsätter ett

betydande samhällsinflytande så att företagets avveckling försiggår i socialt

godtagbara former.

I motionen kritiseras industribeställningarna också från en annan synpunkt.

De skulle nämligen ha utlagts så sent, att de fått »verkningar långt

in i en högkonjunktur». LO kan, under hänvisning till vad som tidigare

anfördes angående utvecklingen på arbetsmarknaden under år 1959, inte

finna att denna kritik har fog för sig. Arbetsmarknadspolitiken avser att

utjämna konjunkturvariationer. De industribeställningar som företagits har

inneburit ett tidigare utläggande av order på förnödenheter som under alla

förhållanden skulle ha rekvirerats. Härigenom har man uppnått att dessa

beställningar icke med sådan styrka bidragit till en skärpning av konjunkturläget,

som de kan befaras ha gjort vid den tidpunkt beställningarna

normalt skulle ha utlagts.

Beträffande de rörlighetsstimulerande åtgärderna anser sig motionärerna

ha funnit, att reglerna för familjebidrag och starthjälp fått en allt för generös

utformning. LO vill framhålla, att bidragen, just genom denna tillämpning,

kan stimulera till en omflyttning på en arbetstagares eget initiativ. En rigorösare

tillämpning kan leda till större samhällsekonomiska kostnader

genom att omflyttningarna försenas. Man måste, enligt LO:s mening, ha

belägg för att effekten icke blivit den som avsågs med reformen innan man

överväger en ändring av gällande regler.

Motionärerna anför att den snabba utbyggnaden av utbildningsverksamheten

»medfört vissa negativa verkningar». Dessa skulle vara att »som

lärare anställes som regel yrkesmän, vilka i allmänhet saknar pedagogisk

utbildning» och dessutom kan till kurserna »också komma att hänvisas

personer, som svårligen kan tillgodogöra sig utbildningen». LO anser att

det hade varit fördelaktigt om planeringen för utbildningsverksamheten

varit längre kommen då behovet av en ökad verksamhet yppade sig. Å

andra sidan finner LO det inte vara en belastning för arbetsmarknadsmyndigheterna

att de, då denna planering saknades, förmådde improvisera

åtgärder. Huruvida den utbildningsverksamhet det här gäller haft negativa

eller positiva verkningar torde endast kunna mätas på ett sätt, nämligen

huruvida de som deltagit kunnat erhålla anställning. Så långt LO har sig

bekant har de som genomgått utbildningen varit efterfrågade på arbetsmarknaden.

Vad så gäller motionärernas diskussion om att skyldighet borde införas

för arbetslösa kassamedlemmar att underkasta sig »tillgänglig utbildning»,

vill LO erinra om sin principiella inställning att den selektiva arbetsmarknadspolitiken

skall genomföras helt på frivillig väg. Den som under hot om

indragen försäkringsersättning tvingades att delta i utbildningskurs skulle

rimligtvis sakna ambitionen att nå ett bra resultat.

Motionerna utmynnar i förslag om att riksdagen måtte »i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhålla om en översyn av arbetsmarknadspolitiken i syfte

att nå en effektivisering av samhällets arbetslöshetsbekämpande politik».

Som riktlinjer för en sådan effektivisering skall gälla att en ökad vikt skall

läggas vid omskolning och yrkesutbildning samt andra rörlighetsstimulerande

åtgärder, dels att »de samhällsekonomiska aspekterna vid utform
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

41

ningen av samhällets totala insatser för att bekämpa och motverka arbetslöshet

beaktas i största möjliga utsträckning».

Som framgått av den föregående diskussionen kan LO knappast på

någon punkt ansluta sig till de kritiska motiv som motionärerna anför för

att riksdagen skulle begära en översyn av arbetsmarknadspolitiken. Om

LO, trots vad som anförts, inte vill avstyrka en sådan översyn, sker detta

ställningstagande från andra utgångspunkter. Arbetslösheten under den

senaste lågkonjunkturen steg till siffror som var långt högre än vad som kan

anses förenligt med full sysselsättning. Ur den synpunkten skulle man behöva

undersöka huruvida gällande regler är alltför restriktiva och rigorösa

för att politiken skall bli tillräckligt effektiv. Därvid borde bl. a. frågan om

huruvida anslagsbestämningarna är för trånga för att ge arbetsmarknadsmyndigheterna

tillräckligt spelrum att snabbt anpassa åtgärderna till den

aktuella situationens krav tas upp till prövning.

LO vill också framhålla verkningarna av Sveriges deltagande i frihandelssamarbetet

som ett motiv för en sådan översyn. Detta samarbete torde bl. a.

förutsätta en successiv omläggning av produktionsstrukturen i vårt land

bl. a. från arbetsintensiva till mer kapitalintensiva industriföretag. Om man

inte tolererar uppkomsten av en arbetslöshet och det således inte finns en

reserv av arbetslösa som underlag för kapitalintensiva industrier, kan man

vänta att omställningen kräver speciella åtgärder. För den skull kan behövas

vad man skulle kunna kalla en »omställningsberedskap». Vad gäller

riktlinjerna för företagarverksamhetens rörlighet synes den frågan ankomma

bl. a. på den nyligen tillsatta lokaliseringsutredningen. En översyn

av arbetsmarknadspolitiken skulle syssla med den nämnda omställningsberedskapen

för arbetskraften. Frågor som därvid bör uppmärksammas är

behovet av ytterligare rörlighetsstimulans, bl. a. genom generösare premier

och ökad utbildningsverksamhet, samt rätt för arbetsmarknadsmyndigheterna

att, när behov därav förefinns, genomföra de särskilda stödåtgärder

till olika näringar, som fullsysselsättningspolitiken kan motivera,

allt i enlighet med den principiella syn som LO inledningsvis gett uttryck åt.

Stockholm den 7 mars 1960

Landsorganisationen i Sverige

ARNE GEIJER

Sven F. Bengtson

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

Till Riksdagens statsutskott

Bilaga E

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), har genom remiss av den

19 februari 1960 beretts tillfälle avge yttrande över likalydande motionerna

1: 353 och II: 440 om avslag å Kungl. Maj :ts framställning om anslag

till Särskilt stöd åt erkända arbetslöshetskassor m. m., i vad motionerna

avse en översyn av arbetsmarknadspolitiken. I anledning härav får TCO

anföra följande.

I motionerna föreslås bl. a. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhåller om en översyn av arbetsmarknadspolitiken i syfte att nå en effektivisering

av samhällets arbetslöshetsbekämpande politik. Härvid skulle

ökad vikt läggas vid omskolning och yrkesutbildning samt andra åtgärder,

som befordrar arbetskraftsrörligheten och underlättar nyanställning. Vidare

skulle de samhällsekonomiska aspekterna särskilt beaktas vid utformningen

av samhällets insatser för bekämpning och motverkan av arbetslöshet.

TCO är fullt införstådd med behovet av en effektiv och aktiv arbetsmarknadspolitik

inte bara under dämpade konjunkturförhållanden utan

även som ett permanent inslag bland samhällets åtgärder för att befrämja

ett stabilt ekonomiskt framåtskridande. Under senare år har också enligt

TCO:s mening behovet av en sådan arbetsmarknadspolitik framstått som

alltmer självklart i varje fall för företrädare för arbetsmarknadens intresseorganisationer.

Den arbetsmarknadspolitik, som krävs i ett modernt samhälle,

måste inrymma en mängd olika medel vars användande måste betingas

av den för handen varande arbetsmarknadsmässiga situationen.

Väsentligt är även att stor snabbhet iakttas vid tillgripandet av de olika

medel, som står till buds. Det är givet att den korta tid varunder en arbetsmarknadspolitik

enligt antydda linjer har prövats inte medger några långt

gående erfarenheter. Dessa synes TCO emellertid vara av den arten att de

inger förhoppningar om att goda resultat skall kunna uppnås av samhällets

arbetsmarknadspoltiska åtgärder. Dessa handhas av Kungl. Arbetsmarknadsstyrelsen

i vilken arbetsmarknadens olika intresseorganisationer är

representerade. Dessutom finns ett särskilt organ inrättat, vilket på departementsplanet

har att penetrera olika problemställningar, som sammanhänger

med arbetsmarknadsläget. Härvid åsyftas den s. k. sysselsättningsberedningen

i vilken även arbetsmarknadens intresseorganisationer samt

arbetsmarknadsstyrelsen är representerade.

För TCO är det självfallet att tid efter annan en översyn av arbetsmarknadspolitiken

kommer till stånd. I själva verket är det också så att delta

sker inom främst arbetsmarknadsstyrelsen. TCO vill därför ifrågasätta om

några påtagliga fördelar skulle vinnas genom tillsättandet av en särskild

utredning för nämnda ändamål. Enligt TCO:s uppfattning är förefintliga

institutioner lämpligaste forum härför.

Stockholm den 15 mars 1960

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)

VALTER ÅMAN

Arne H. Nilstein

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

43

Bilaga F

Till Riksdagens statsutskott

Genom remiss den 23 februari 1960 har Sveriges Akademikers Centralorganisation

beretts tillfälle att avge yttrande över likalydande riksdagsmotionerna

I: 353 och II: 440 om avslag å Kungl. Maj :ts framställning om

anslag till särskilt stöd åt erkända arbetslöshetskassor m. m., i vad motionerna

avse en översyn av arbetsmarknadspolitiken. Med anledning härav

får SACO anföra följande.

I motionerna föreslås en översyn av arbetsmarknadspolitiken i syfte att

nå en effektivisering av samhällets arbetslöshetsbekämpande politik.

Motionerna innehåller en rad bealctansvärda synpunkter i fråga om

arbetsmarknadspolitikens utformning. SACO vill särskilt understryka vikten

av att arbetslöshetsarbetena avvecklas snabbt vid en konjunkturuppgång.

De tröghetsfaktorer som kan lägga hinder i vägen för en snabb avveckling

måste beaktas redan vid arbetslöshetsarbetenas planering och utformning.

Det är från samhällets och den arbetslöses synpunkt inte mindre viktigt

att arbetslöshetsarbetena avslutas i rätt tid vid en konjunkturuppgång än

att de igångsättes i god tid vid en konjunkturnedgång. Det är vidare ytterst

angeläget att förhindra att arbetslöshetsåtgärderna konserverar en mindre

ändamålsenlig näringslivsstruktur och befolkningslokalisering.

I motionerna påtalas den fördyring av vägarbetena — den dominerande

formen av arbetslöshetsarbeten —, som sker genom att man vid dessa i

viss utsträckning ersätter maskiner med manuell arbetskraft. SACO är av

samma mening som motionärerna att det bl. a. på grund härav är nödvändigt

att göra en inventering av möjligheterna att bereda arbetslösa sysselsättning

utanför de traditionella anläggningsarbetena.

Liksom motionärerna anser SACO att gränsdragningen mellan arbetsmarknadsstyrelsen

och överstyrelsen för yrkesutbildning i fråga om den

utbildningsverksamhet, som bedrives inom ramen för arbetslöshetspolitiken,

bör överses och klarläggas. SACO vill även understryka att en upprustning

av arbetsmarknadsstatistiken måste komma till stånd i syfte att i tekniskt

avseende underlätta bedrivandet av en rationell och smidig arbetsmarknadspolitik.

Beträffande sysselsättningsproblemen på tjänstemännens och akademikernas

arbetsmarknad vill SACO framföra följande synpunkter.

Samhällets åtgärder för upprätthållande av full sysselsättning har hittills

så gott som helt och hållet avsett arbetare, vilket väl närmast berott på

att det inte funnits några allvarligare sysselsättningsproblem på tjänstemännens

och akademikernas arbetsmarknad. Det finns emellertid mycket

som tyder på att den hittillsvarande relativt gynnsamma sysselsättningssituationen

för tjänstemän och akademiker snabbt kan förändras, främst

på grund av den kraftiga ökning av arbetskraft med teoretisk utbildning,

som kommer att äga rum under de närmaste åren. Det är än så länge mycket

ovisst om arbetsmarknaden på ett adekvat och meningsfullt sätt kan tillgodogöra

sig hela det ökade utbudet av sådan utbildad arbetskraft i den

takt det framkommer. Ett på grund av Sveriges förändrade handelspolitiska

läge sannolikt ökat antal driftsnedläggelser inom vissa delar av nä
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

ringslivet kan vidare under en övergångsperiod komma att medföra ökade

sysselsättningsproblem även för tjänstemän och akademiker.

Den nuvarande svaga beredskapen mot sysselsättningsrubbningar på

tjänstemännens och akademikernas arbetsmarknad måste mot bakgrunden

av dessa förhållanden kraftigt förstärkas. Det måste härvid beaktas att

åtgärder av annan innebörd än på den övriga delen av arbetsmarknaden i

stor utsträckning krävs, bl. a. en kontinuerlig prognosverksamhet för arbetskraft

med längre utbildning och en utbyggd yrkesrådgivningsverksamhet.

En effektivisering av arbetsförmedlingsverksamheten bör vidare omedelbart

komma till stånd.

Den enda formen av arbetslöshetsarbete för tjänstemän och akademiker

är s. k. arkivarbete. F. n. sysselsätts inom arkivarbetet omkring 1 300 arbetslösa

tjänstemän, akademiker och andra intellektuella, huvudsakligen

äldre personer. Vissa förhållanden inom arkivarbetet behandlas i motion

nr 350 i andra kammaren av hr Björkman m. fl., till vilken hänvisas. Det

är uppenbart att de i denna motion behandlade frågorna måste ingå i en

översyn av arbetsmarknadspolitiken.

Med hänvisning till vad här anförts tillstyrker SACO att den av motionärerna

föreslagna översynen av arbetsmarknadspolitiken kommer till stånd.

Stockholm den 17 mars 1960

Sveriges Akademikers Centralorganisation

J. C. ALMQUIST

L. Augustinsson

Sthlm 1960. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1960:207 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under femte huvudtiteln gjorda framställningar angående vissa anslag för budgetår a1 i texten