Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1960/61 till fångvårdsstyrelsen m. m.

1960-04-26 · 22 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1960:83, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1960/61 till fångvårdsstyrelsen m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1960

1

Nr 83

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

anslag för budgetåret 1960/61 till fångvårdsstyrelsen

m. m.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under andra huvudtiteln, punkterna

34, 35, 43 och 44, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, för budgetåret 1960/61 såsom förslagsanslag beräkna till

Fångvårdsstyrelsen: Avlöningar och Omkostnader 2 347 000 och 407 000

kronor samt Interneringsnämnden och Ungdomsfängelsenämnden 43 000

och 25 000 kronor.

Därefter har Kungl. Maj :t i propositionen nr 87, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för

den 4 mars 1960, föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen

förordade riktlinjer för organisation av fångvårdsstyrelsen samt interneringsnämnden

och ungdomsfängelsenämnden, dels bemyndiga Kungl.

Maj :t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen för fångvårdsstyrelsen,

som föranledes av vad departementschefen föreslagit, dels godkänna av

departementschefen förordad avlöningsstat för fångvårdsstyrelsen, att tilllämpas

tills vidare från och med budgetåret 1960/61, dels för budgetåret

1960/61 såsom förslagsanslag anvisa till Fångvårdsstyrelsen: Avlöningar

2 347 000 kronor, till Fångvårdsstyrelsen: Omkostnader 407 000 kronor, till

Interneringsnämnden 43 000 kronor och till Ungdomsfängelsenämnden

25 000 kronor, dels ock medgiva, att den i avlöningsstaten för fångvårdsstyrelsen

upptagna anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal

må för budgetåret 1959/60 överskridas med högst 35 000 kronor.

Propositionen

1955 års fångvårdsstyrelseutredning1 har med skrivelse den 29 maj 1959

avlämnat betänkande med förslag till organisation för fångvårdsstyrelsen

samt för interneringsnämnden och ungdomsfängelsenämnden (SOU 1959:

15). En redogörelse för betänkandet och däröver avgivna yttranden har intagits

i statsrådsprotokollet (s. 4—54) till vilket utskottet får hänvisa.

Departementschefen berör inledningsvis det pågående reformarbetet inom

fångvården och anför härom följande.

1 Utredningen har bestått av professorn och ledamoten av riksdagens andra kammare Gunnar

Heckscher, ordförande, biträdande överdirektören i fångvårdsstyrelsen Erik Anneli och t. f.

kanslirådet Ebbe Magnander. Sekreterare har varit assessorn Nils Ortegren.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 6 sanil. Nr 83

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1960

Under det senaste decenniet har pågått ett oavbrutet reformarbete inom

fångvården. Bakgrunden härtill har i främsta rummet varit 1945 års straffverkställighetsreform,

som innebar att nya principer antogs för behandlingen

av de intagna. Ett betydelsefullt led i arbetet på "att sätta fångvårdsorganisationen

i stånd att praktiskt tillämpa de nya principerna har

varit införandet av räjongsystemet, som efter hand satts i tillämpning över

hela linjen. Vidare har igångsatts en genomgripande förnyelse av anstaltsbeståndet,

vilket medfört en omfattande ny- och ombyggnadsverksamhet som

alltjämt pågår. Personalorganisationen för såväl den slutna som den öppna

anstaltsvården har samtidigt successivt omprövats och förstärkts för att de

krav på en effektivare och bättre vård av fångvårdsklientelet som straffverk - ställighetsreformen uppställde skulle kunna i möjligaste mån tillgodoses.

Det är givet, att denna mycket intensiva och genomgripande reformverksamhet

ställt stora krav på det centrala fångvårdsorganet och utsatt detta

organ för kännbara påfrestningar. Svårigheterna har ytterligare accentuerats

genom den under hela 1950-talet fortgående stegringen av fångantalet.

När fångvårdsstyrelsens nuvarande fasta personalorganisation tillkom efter

beslut vid 1955 års riksdag, hade fångantalet redan stigit betydligt över det

antal som man räknade med vid genomförandet av 1945 års straffverkställighetsreform.

År 1945 utgick man — på grundval av beräkningar av strafflagberedningen

— från ett högsta utrymmesbehov av omkring 2 300 platser.

Ar 1954 var fångantalet uppe i omkring 3 000, det antal som torde ha legat

till grund för beräkningen av personalbehovet för 1955 års organisation av

styrelsen. Sedermera har fångantalet successivt ökats i sådan grad, att man

nu har att räkna med en medelbeläggning av omkring 5 000 intagna. I avvaktan

på att fångvårdsstyrelseutredningen, som började sitt arbete hösten

1955, skulle hinna slutföra sina undersökningar har provisoriska åtgärder

fått vidtagas för att tillgodose de mest trängande arbetskraftsbehoven inom

styrelsen. Sedan början av år 1956 har anställts en befattningshavare med

uppgift att biträda med överdirektörsgöromål. Vidare har byråchefstjänsterna

på administrativa byrån och socialbyrån under lång tid varit dubblerade.

Även annan personal, främst amanuens- och biträdespersonal, har tillförts

styrelsen genom tillfälliga anordningar. Trots dessa förstärkningar, vilka

innebär att styrelsen i jämförelse med 1955 års organisation utökats med ett

30-tal befattningshavare, har viktiga uppgifter utanför de löpande göromålen

fått eftersättas. Särskilt betänkligt är att styrelsen icke haft möjlighet

att i önskvärd omfattning utarbeta föreskrifter och anvisningar för linjepersonalens

handhavande av de mångskiftande och ansvarsfulla nya uppgifter,

som straffverkställighetsreformen och införandet av räjongsystemet

medfört. Även de erinringar rörande handläggningen av administrativa frågor

inom fångvården m. m., som riksdagens revisorer uttalat i sin berättelse

över den år 1959 av dem verkställda granskningen angående statsverket,

torde få ses mot bakgrunden av fångvårdsstyrelsens bristande personalresurser.

De av fångvårdsstyrelseutredningen nu verkställda mycket noggranna undersökningarna,

vilka bedrivits i nära kontakt med den pågående verksamheten

inom styrelsen, har enligt min mening klart ådagalagt, att fångvårdsstyrelsen

såväl kvalitativt som kvantitativt sett är i starkt behov av personalförstärkningar.

Uppenbara svårigheter föreligger emellertid att på längre

sikt beräkna det erforderliga personalbehovet. I betydande omfattning är "arbetsmängden

inom styrelsen direkt beroende av fångantalet. Detta har som

jag nyss framhöll fortgående ökats, och det visar alltjämt en stigande tendens.

I årets statsverksproposition (II ht s. 55) har redovisats en på statistiska

beräkningar grundad prognos angående den fortsatta utvecklingen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1960

3

Som jag i samband med redovisningen av denna prognos understrukit är

det ej möjligt att med någon högre grad av säkerhet förutse utvecklingen.

Tydligt är dock att man vid en utbyggnad av styrelsen på grundval av det

nu aktuella behovet får vara beredd på att kanske inom en nära framtid ytterligare

förstärka resurserna. Man får emellertid ej heller utesluta möjligheten

av en sådan utveckling av kriminalitetens omfattning och användningen

av olika kriminalpolitiska åtgärder att fångantalet åter nedgår. Med

hänsyn härtill bör såsom utredningen föreslagit styrelsens organisation ges

en sådan elasticitet, att organisationen inom en ej alltför liten marginal kan

anpassas efter föreliggande behov.

Departementschefen övergår därefter till att behandla utredningens förslag

till organisation för fångvårdsstyrelsen med undantag av de centrala

nämnderna, vilka upptages i ett senare avsnitt.

Utredningen har betecknat det som en allvarlig brist att styrelsen icke

har personal för sådana utrednings- och planeringsuppgifter, däri inbegripet

prognoser angående den framtida omfattningen av kriminalvårdsklientelet,

vilka hänför sig till genomförandet av den moderna kriminalpolitiken

och vilka enligt utredningen rimligen bör ombesörjas av styrelsen i dess

egenskap av centralt kriminalvårdsorgan. Utredningen föreslår att för ändamålet

inrättas en ny byrå, benämnd lag- och utredningsbyrån, vilken jämväl

bör ha till uppgift att svara för styrelsens anslagsäskanden, att bereda remissyttranden

i ärenden av juridisk eller allmän natur samt att utöva allmän

juridisk konsultation inom fångvården. Den nya byrån skall vidare från

den nuvarande administrativa byrån övertaga allmänna organisationsärenden

och ombudsmannaärenden.

Remissorganen har, med undantag av statens organisationsnämnd som

avstyrkt förslaget, ej framställt någon erinran mot att byrån inrättas. Fångvårdsstyrelsen

och statskontoret har uttryckligen tillstyrkt förslaget. Även

för egen del förordar departementschefen att styrelsens organisation förstärkes

med den föreslagna byrån, vilken på sätt statskontoret framhållit

skulle komma att få karaktären av ett slags stabsorgan åt styrelsen. Genom

byråns inrättande yppas även en möjlighet att i ett mera stabiliserat läge

på styrelsen lägga ansvaret för sådana planeringsuppgifter som nu ankommer

på fångvårdens byggnadskommitté. Till en början måste emellertid

byråns arbete i första hand väsentligen inriktas på att inhämta den eftersläpning

som råder i fråga om utarbetande av nya tjänsteföreskrifter för

såväl styrelsens som linjens personal, varvid särskilt bör beaktas vissa

betydelsefulla behandlings- och rättssäkerhetsfrågor. Med anledning av vad

statistiska centralbyrån anfört beträffande den av utredningen förordade

prognosverksamheten, i vilken även skulle inbegripas ett återupptagande

av styrelsens eftersatta årsberättelser, framhåller departementschefen, att

han utgår från alt verksamheten kommer att uppläggas i samråd med centralbyrån.

Utredningens förslag att för styrelsens administrativa uppgifter, i den mån

de ej skall ankomma på lag- och utredningsbyrån, alltjämt bör finnas en

administrativ byrå synes välgrundat med hänsyn till den betydande om
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1960

fattningen av dessa arbetsuppgifter. Denna byrå, vars uppgifter främst

kommer att avse personal- och kameralärenden, bör lämpligen benämnas

kanslibyrån.

Vad angår de på socialbyrån ankommande ärenden, vilka utredningen

sammanfört under beteckningen egentlig kriminalvård, finner departementschefen

i likhet med utredningen icke anledning ifrågasätta någon väsentlig

ändring i arbetsuppgifterna och anser det tydligt att en förstärkning av beredningspersonalen

i styrelsen för ifrågavarande ärenden behövs, särskilt

såvitt gäller inspektionsverksamheten på fältet samt de intagnas undervisning

och fritidssysselsättning ävensom personalens utbildning.

Utredningen har i detta sammanhang även behandlat den gruppterapeutiska

försöksverksamhet, som sedan några år bedrivits vid fångvårdsanstalterna.

Enligt utredningen bör försöksverksamheten fortsätta åtskilliga år innan

någon bedömning kan göras av gruppterapins betydelse som resocialiseringsfaktor

för det svenska kriminalvårdsklientelet. Emellertid anser utredningen

att, i stället för den nuvarande ordningen med en från fångvårdsanstalternas

avlöningsanslag avlönad arvodesanställd befattningshavare som

ledare för verksamheten, en extra psykologtjänst bör inrättas i styrelsen. I

vissa yttranden har med anledning av detta förslag bl. a. gjorts gällande,

att det är lika befogat att bereda rättspsykiatrin plats i styrelsen som gruppterapin.

För egen del ansluter sig departementschefen, med hänsyn till hittillsvarande

gynnsamma erfarenheter av den gruppterapeutiska försöksverksamheten,

till utredningens mening att denna försöksverksamhet bör fortsätta.

Den föreslagna anordningen med en särskild tjänst för ändamålet i styrelsen

finner departementschefen även lämplig. Med anledning av vad som anförts

om behov av rättspsykiatrisk expertis i det centrala fångvårdsorganet

erinras om att hos styrelsen finns en arvodesbefattning för en sakkunnig i

hälso- och sjukvårdsfrågor som f. n. innehas av en psykiater. Departementschefen

är icke nu beredd att framlägga förslag om att annan eller ytterligare

medicinsk sakkunskap skall tillföras styrelsen.

Utredningen har förordat att den nuvarande ordningen med en särskild

arbetsbyrå inom styrelsen för den centrala ledningen av fångvårdens arbetsdrift

skall bibehållas. I anslutning härtill har utredningen beträffande

arbetsdriftens utformning gjort vissa allmänna uttalanden, vilka i huvudsak

innebär ett understrykande av de riktlinjer för verksamheten som statsmakterna

tidigare godkänt. Även departementschefen anser att i styrelsen

alltjämt bör ingå en särskild byrå för handhavande av fångvårdens arbetsdrift.

Arbetsdriften, som är av utomordentligt stor betydelse ur vårdsynpunkt,

har med fångantalets stegring fått en mycket väsentlig omfattning.

Denna utveckling har aktualiserat spörsmålet i vad mån moderna driftsekonomiska

synpunkter bör i högre grad än nu är fallet tillgodoses vid utformningen

av arbetsdriften. Skäl kan anföras för att driften bör uppläggas i huvudsak

efter ordinära marknadsmässiga linjer. Å andra sidan måste i enlighet

med principerna för straffverkställigheten eftersträvas att så många som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1960

5

möjligt av de intagna beredes en ur vårdsynpunkt lämplig sysselsättning.

Det torde vara anledning att närmare undersöka hur dessa delvis motstridiga

intressen skall kunna på lämpligaste sätt samordnas. Såväl fångvårdens

byggnadskommitté som eftervårdsutredningen har också vid remissbehandlingen

framfört önskemål om att utformningen av arbetsdriften skall göras

till föremål för särskild utredning. Denna utredning kommer dock att bli

tämligen tidskrävande, och departementschefen anser icke att frågan om arbetsbyråns

organisation nu bör uppehållas därav.

Beträffande personalbehovet för arbetsbyrån har fångvårdsstyrelsen framhållit

att arbetsläget på byrån med hänsyn till fångantalets stegring numera

är ett helt annat än vid den tidpunkt då utredningen gjorde sina beräkningar.

Styrelsen har med anledning härav föreslagit en betydande föi stärkning

av byrån i förhållande till utredningens förslag. Även andra remissorgan,

bl. a. statskontoret, har funnit att en förstärkning utöver utredningens

förslag är påkallad. Riktigheten härav bekräftas av de uppgifter angående

omfattningen av arbetsbyråns verksamhet som finnes tillgängliga.

Antalet verkstadsplatser uppgick den 1 januari 1959, då utredningen avslutat

sina undersökningar, till omkring 2 000 och beräknas den 30 juni

1960 ha ökat med 536 samt fram till den 1 februari 1961 med ytterligare

541 platser. Till ytterligare belysning av den snabba utvecklingen inom arbetsdriften

må nämnas att verkstäderna under budgetåret 1955/56 framställde

varor till ett värde av ca 12 milj. kronor och under budgetåret 1958/

59 (ill ett värde av ca 22 milj. kronor. Departementschefen förordar med

hänsyn till det sagda att arbetsbyrån i viss omfattning förstärkes utöver vad

utredningen har föreslagit. Det förslag till organisation av byrån som i det

följande framlägges ansluter till fångvårdsstyrelsens uppskattning av personalbehovet.

Vad angår fångvårdsstyrelsens byggnadsärenden har utredningen särskilt

uppehållit sig vid frågan huruvida styrelsen även i fortsättningen bör svara

för underhållet av fångvårdens fastighetsbestånd. Utredningen har i anslutning

till tidigare förslag, bl. a. av 1954 års byggnadsbesparingsutredning,

förordat att den byggnadstekniska förvaltningen överföres till byggnadsstyrelsen.

1 remissyttrandena har olika meningar kommit till uttryck.

Utredningens förslag tillstyrkes av bl. a. fångvårdens byggnadskommitté

och byggnadsstyrelsen, dock med uttryckligt förbehåll från byggnadsstyielsens

sida om en häremot svarande personalförstärkning. Fångvårdsstyrelsen

tillråder för sin del att frågan om en överflyttning får vila tills vidare.

Av samma åsikt är bl. a. statskontoret, som tunnit fördelarna av en öveiföring

till byggnadsstyrelsen så tvivelaktiga, att ämbetsverket icke nu anser

sig kunna tillstyrka en förändring.

För egen del har departementschefen kommit till den uppfattningen, att

den nuvarande ordningen tills vidare bör bibeliallas. Huruvida en överföring

framdeles bör komma till stånd är en fråga som torde få prövas i samband

med alt liknande förvaltningsfrågor inom andra områden upptas till behandling.

Tills vidare bör förvaltningen av fångvårdens fastighetsbestånd så
tf

Bihang till riksdagens protokoll 1960. G sarnl. Nr 83

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 83 dr 1960

ledes kvarligga hos fångvårdsstyrelsen. För dessa ärenden, vilka i överensstämmelse

med nuvarande ordning bör handläggas på kanslibyrån, bör styrelsen

ha tillgång till särskild byggnadsexpertis.

Beträffande övriga berörda byggnadsärenden anser departementschefen i

likhet med utredningen att det icke f. n. bör vidtagas någon ändring i den

nuvarande ordningen, enligt vilken styrelsen eller byggnadskommittén har

att, efter beslut av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall, dels handlägga planeringsärenden

i fråga om nybyggnads-, ombyggnads- och tillbyggnadsarbeten

och dels låta utföra sådana arbeten. För planeringsärendena, vilka bör handläggas

i samråd mellan kanslibyran och lag- och utredningsbyrån, ävensom

för de förut berörda underhållsfrågorna bör styrelsen liksom nu ha tillgång

till en sakkunnig i arkitektfrågor.

Vad härefter angår fångvårdsstyrelsens klientelregister erinras om att en

särskild utredningsman f. n. undersöker möjligheterna att samordna straffregistret

med kriminaltekniska anstaltens register. Enligt vad inhämtats

kan denna utredning väntas framlägga förslag i ämnet innevarande år. I

avvaktan på utredningsresultatet bör, såsom även fångvårdsstyrelseutredningen

funnit, frågan om straffregistrets personalorganisation anstå tills vidare.

Emellertid är det angeläget att under mellantiden arbetet på registret,

som är omedelbart och direkt beroende av ändringar i fångantalet, i görligaste

mån underlättas. Utredningen har föreslagit att utöver viss personalförstärkning

medel beräknas för anskaffande bl. a. av en snabbkopieringsapparat

för framställning av straffregisterutdrag. Under remissbehandlingen har

framförts vissa invändningar häremot med hänsyn till arkivvärdighetskravet.

Departementschefen är icke beredd att utan närmare undersökning taga

ställning till denna fråga. Då behov av snabbkopieringsapparat inom styrelsen

under alla förhållanden föreligger, bör dock medel för ändamålet beräknas

under styrelsens omkostnadsanslag. Som utredningen föreslagit bör registret

med hänsyn till sina speciella uppgifter redovisas som en självständig

enhet inom styrelsen.

Även i fråga om centrala fångregistret, vilket alltjämt bör tillhöra socialbyrån,

anses en viss personalförstärkning befogad. Vad angår det på samma

byrå förda registret över villkorligt dömda delar departementschefen utredningens

uppfattning att detta register bör bibehållas. Beträffande de båda

sistnämnda registren har kriminaltekniska anstalten uttalat önskemål om en

vidgad uppgift slämning av betydelse för bl. a. polisens spaningsarbete. Frågan

härom anses lämpligen böra undersökas av de båda berörda myndigheterna

i samråd och särskilt förslag därefter underställas Kungl. Maj :t.

Utredningen har i sitt betänkande framlagt förslag till decentralisering

av vissa på styrelsen ankommande ärenden. Till en början har föreslagits,

att räjongeheferna skall i viss omfattning bemyndigas att pröva yrkanden

om ersättning till enskilda för skador som vållats av rymlingar m. fl. Enligt

vad departementschefen inhämtat har man inom socialdepartementet —- där

dessa ärenden jämte liknande ärenden berörande socialstyrelsens och medicinalstyrelsens

verksamhetsområden prövas — för avsikt att till behandling

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1960

7

uppta frågan om decentralisering av beslutanderätten i dessa ärenden. Vid

sådant förhållande finner departementschefen icke nu anledning att pröva

fångvårdsstyrelsutredningens förslag. Däremot tillstyrkes att ärenden angående

ersättning till på fångvårdsanstalterna intagna för förstörda eller förkomna

persedlar decentraliseras till räjongcheferna på sätt utredningen har

föreslagit.

Vidare har utredningen föreslagit att vissa av de ärenden som nu handläggs

i förstärkta fångvårdsstyrelsen skall delegeras till anstaltsnämnderna.

De ärenden som här avses gäller frågor om inräkning i vissa fall i strafftiden

av tid, varunder intagen vistats utom anstalt, om bestraffning genom

förlängning av verkställighetstid samt om fakultativ villkorlig frigivning.

Det erinras om att dessa frågor, såsom utredningen själv framhållit, omfattas

av de förslag som strafflagberedningen framlagt i sitt betänkande med

förslag till skyddslag. Detta förslag överväges f. n. i justitiedepartementet.

Vidare erinras om att i eftervårdsutredningens uppdrag ingår att pröva en

av riksdagens revisorer väckt fråga om avskaffande av anstaltsnämnderna

i deras nuvarande form. Enligt departementschefens mening bör de av fångvårdsstyrelseutredningen

i detta sammanhang aktualiserade decenlraliseringsfrågorna,

som är av svårbedömd natur, ej utbrytas från de sammanhang

där de sålunda överväges. Tills vidare bör alltså dessa ärenden handläggas

i förstärkta fångvårdsstyrelsen.

Utredningen har därjämte i anslutning till tidigare förslag i ämnet förordat

att yttranden i ärenden angående nåd i brottmål icke skall infordras från

fångvårdsstyrelsen i andra fall än då detta av särskild anledning finnes påkallat.

Departementschefen är dock icke beredd att nu föreslå ändring av

gällande ordning i detta avseende. Ytterligare erfarenheter av det nuvarande

sättet för handläggning av nådeärenden torde få avvaktas.

I bilaga till propositionen (s. 70—73) redovisas sammanställningar över

fångvårdsstyrelsens nuvarande personalorganisation, utredningens och styrelsens

förslag till ändringar samt den av departementschefen förordade personalorganisationen.

I det följande redogörs för den närmare innebörden av

departementschefens förslag i huvudsak endast i vad detta skiljer sig från

utredningens. I övrigt hänvisas till de nämnda sammanställningarna.

Av skal som utredningen anfört tillstyrkes alt den nuvarande överdirektörstjänsten

ändras till en generaklirektörstjänst Bp 6.

Såsom verkschefens ställföreträdare bör tjänstgöra den byråchef, som

Kungl. Maj:t efter anmälan av verkschefen förordnar därtill. I likhet med

vad förhållandet är vid andra verk bör ställföreträdararvode utgå med 1 800

kronor för år.

Som framgått av det föregående har departementschefen icke ansett sig

kunna tillstyrka utredningens förslag till decentralisering av vissa av de på

förstärkta fångvårdsstyrelsen ankommande ärendena. Nuvarande sammansättning

av styrelsen med bl. a. två särskilda sakkunniga vid det slutliga

avgörandet i dessa ärenden bör därför tills vidare bibehållas oförändrad.

Däremot anser departementschefen att anledning numera saknas att bibe
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1960

hålla institutionen med särskilda fångvårdsfullmäktige. Det föreslås därför

att denna institution slopas.

Utanför byråindelningen bör såsom utredningen föreslagit upptagas en

biträdestjänst för handsekreterargöromål åt verkschefen. Med anledning

av de fordringar på språkkunskaper som fångvårdsstyrelsen ansett nödvändiga

med hänsyn till förekommande utländska besök tillstyrkes att en kansliskrivartjänst

Ae 10 inrättas för ändamålet.

Den av utredningen föreslagna personalorganisationen för lag- och utredningsbyrån

godtages i huvudsak. Det tillstyrkes sålunda att en ny byråchefstjänst

Be 1 inrättas. Av de utanför sektionsindelningen upptagna biträdestjänsterna

tillstyrkes dock endast inrättande av en kanslibiträdestjänst

Ae 7 för registrators- och handsekreterargöromål. Beträffande utredningssektionen

har departementschefen ingen annan erinran än att byrådirektörstjänsten

bör placeras i Ao 24 och kanslibiträdestjänsten i Ae 7. För ombudsmannasektionen

bör såsom utredningen föreslagit avses en förste byråsekreterare

och ombudsman Ao 23 samt därjämte en biträdestjänst i reglerad

befordringsgång.

Vad angår kanslibyrån bör under byråchefens omedelbara ledning handläggas

ärenden angående underhåll och andra förvaltningsåtgärder beträffande

fångvårdens fastigheter. Till byråchefens förfogande för dessa ärenden

finns nu en arvodesanställd befattningshavare. Departementschefen tillstyrker

att i stället för denna befattning en tjänst som byggnadsinspektör

Ag 21 inrättas. Utanför sektionsindelningen bör vidare upplagas den nuvarande

byråns registreringspersonal bestående av en kansliskrivare (registrator)

och ett biträde i reglerad befordringsgång.

Den för kanslibyråns återstående uppgifter erforderliga personalen bör i

anslutning till utredningens förslag sammanföras under en personalsektion

och en kameralsektion. Beträffande personalsektionen föreslås att i stället

för två av utredningen upptagna kansliskrivaretjänster inrättas en kanslisttjänst

i reglerad befordringsgång och en kontoristtjänst i Ae 9. I övrigt godtages

utredningens förslag till personaluppsättning för sektionen. Därvid

räknas med att den av utredningen föreslagna amanuensen även skall kunna

utnyttjas för de förut berörda fastighetsärendena.

Till kameralseklionen bör förutom övriga av utredningen föreslagna

ärenden hänföras samtliga de centrala upphandlingsärenden, som ombesörj

es av den nuvarande byrån. Med hänsyn härtill föreslås att för sektionschefsposten

inrättas en inlendenttjänst Ao 23. För sektionen bör vidare i

överensstämmelse med utredningens förslag avses en bokhållare Ae 15 och

en kansliskrivare (kassör) Ao 10. Med beaktande av vad fångvårdsstyrelsen

anfört om arbetsuppgifternas omfattning föreslår departementschefen, att i

stället för den av utredningen förslagna kontoristtjänsten inrättas två kansliskrivaretjänster

Ao 10 respektive Ae 10. I fråga om övrig biträdespersonal

tillstyrkes utredningens förslag.

I överensstämmelse med nuvarande ordning bör under kanslibyrån redovisas

den för styrelsens gemensamma skrivcentral erforderliga personalen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1960

9

liksom övrig gemensam servicepersonal. Med undantag för telefonisttjänsten

har departementschefen ingen annan erinran mot utredningens förslag till

personaluppsättning än att två expeditionsvakter bör upptagas som ordinarie

och två som extra ordinarie. Med anledning av fångvårdsstyrelsens

förslag beräknas i det följande under styrelsens omkostnadsanslag medel

för anskaffande av en automatisk telefonväxel. Telefonisttjänsten bör på

grund härav upptagas som kanslibiträdestjänst Ae 7.

Beträffande straffregistret föreslås, för att möjliggöra den av styrelsen

föreslagna ordningen beträffande den s. k. slagningen i registret, att en

i utredningens förslag till personalplan upptagen biträdestjänst i reglerad

befordringsgång ersättes med en kansliskrivaretjänst Ag 10. I övrigt tillstyrkes

utredningens förslag.

I enlighet med utredningens förslag bör socialbyråns ärenden sammanföras

under en juridisk sektion för ärenden angående verkställbarhetskontroll

och strafftidsberäkning samt en vårdsektion för övriga ärenden. Utanför

sektionsindelningen bör förutom byråchefstjänsten upptagas den förut

tillstyrkta psykologtjänsten. Befattningshavarens uppgifter anses dock icke

uteslutande böra begränsas till den gruppterapeutiska försöksverksamheten.

Det förordas att tjänsten uppföres i lönegrad Ag 24. Den av utredningen

för handsekreteraregöromål åt byråchefen föreslagna bi trädest jänsten kan

departementschefen icke tillstyrka.

Beträffande juridiska sektionen föreslås, att den av utredningen upptagna

förste byråsekreterartjänsten Ao 23 med hänsyn till befattningshavarens

kvalificerade uppgifter uppföres som byrådirektörstjänst Ao 24. I övrigt har

departementschefen ingen annan erinran mot utredningens förslag än att

kansliskrivaretjänsten bör upptagas som extra ordinarie och att medel bör

beräknas för tre hela biträdestjänster i reglerad befordringsgång.

Beträffande vårdsektionen har departementschefen som förut nämnts icke

ansett sig kunna tillstyrka utredningens förslag till decentralisering av förstärkta

fångvårdsstyrelsens ärenden eller till ändrad handläggning av nådeärendena.

Hänsyn härtill hör tagas vid beräkningen av sektionens personalbehov.

Departementschefen föreslår därför att utöver de av utredningen

upptagna tjänsterna som byrådirektör, förste byråsekreterare, vilken senare

bör upptagas som extra ordinarie, och amanuens inrättas ytterligare en förste

byråsekreteraretjänst Ag 21. För sektionen bör vidare beräknas en kontoristtjänst

Ae 9 för uppgifter i samband med personalutbildning och personalkurser,

en kanslibiträdestjänst Ag 7 med uppgift att biträda byrådirektören

och föra registret över villkorligt dömda samt en biträdestjänst i reglerad

befordringsgång.

Departementschefen delar fångvårdsstyrelsens uppfattning att den av utredningen

föreslagna amanuensen på centrala fångregistret bör jämställas

med sektionschef och upptagas som förste aktuarie Ae 21. Vidare föreslås,

att för uppgiften som sektionschefens närmaste medhjälpare inrättas en

kansliskrivaretjänst Ao 10 i stället för den kontoristtjänst som utredningen

föreslagit. I övrigt beräknar departementschefen samma personal som ut
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1960

redningen, dock att han anser att antalet biträdestjänster i reglerad befordringsgång

torde kunna tills vidare minskas med en.

Vad slutligen angår arbetsbyrån bör denna, såsom förut anförts, förstärkas

utöver vad utredningen föreslagit. Härvid åsyftas närmast allmänna

sektionen och verkstadssektionen. I fråga om sektionernas arbetsuppgifter

föreslås, att allmänna sektionen från verksladssektionen övertager alla uppgifter

som icke har direkt samband med verkstadsdriften. I enlighet härmed

beräknas för allmänna sektionen, vilken bör stå under byråchefens

omedelbara ledning, följande personal, nämligen en förste byråingenjör

Ae 23 och en förste byråsekreterare Ao 23 för planerings- och utredningsärenden,

en förste byråsekreterare Ae 21 för personalärenden, en förste

byråsekreterare Ae 23 med kompetens som civilekonom, en assistent Ae

17 och två kanslister i reglerad befordringsgång för ärenden angående upphandling

och försäljning m. m., en kansliskrivare Ao 10 för debiteringsärenden,

en kontorist Ae 9 för registreringsgöromål samt ett kanslibiträde

och tre biträden i reglerad befordringsgång. För verkstadssektionens chef

bör avses en byrådirektör stjänst Ae 26. Befattningshavaren bör ha kvalificerad

teknisk utbildning samt erfarenhet, av industriellt planeringsarbete.

Som närmaste medhjälpare åt sektionschefen bör avses en förste byråingenjör

Ae 23, vilken därjämte bör tjänstgöra som arbetsgrenschef för de

mekaniska verkstäderna. För uppgifter som arbetsgrenschef er beräknas vidare

tre förste byråingenjörer A 21, varav en ordinarie och två extra ordinarie.

Härutöver bör för sektionen avses tre byråingenjörer Ae 19, en assistent

Ae 17 samt tre ingenjörer högst A 15.

I anslutning till utredningens förslag beräknas för byggnadssektionen en

förste byråingenjör Ae 21 samt två kontrollanter A 17, varav en bör upptagas

som ordinarie och en som extra ordinarie, samt för jordbrukssektionen

en förste byråinspektör Ao 23 och en byråagronom Ae 21.

Utredningens förslag att fångvårdsstyrelsen må bemyndigas att förtidsanställa

arbetsdriftschefer vid nya anstalter för tjänstgöring å arbetsbyrån

med förberedelsearbeten tillstyrkes på de villkor som statskontoret uppställt

härför.

Slutligen föreslås i detta sammanhang att fem yrkesmästaretjänster A

12, vilkas innehavare avlönas från fångvårdsanstalternas avlöningsanslag och

tjänstgör som ambulerande arbetsledare vid av arbetsbyrån administrerade

byggnadsföretag, ändras till verkmästartjänster A 14 med Stockholm som

stationeringsort.

1 syfte att fångvårdsstyrelsens organisation skall bli tillräckligt elastisk

har utredningen föreslagit att under styrelsens avlöningsanslag beräknas

en medelsreserv uppgående till 65 000 kronor för anställande av extra personal.

Fångvårdsstyrelsen har i stället föreslagit att icke-ordinarieposten

upptages som förslagsbetecknad. Såväl utredningen som styrelsen har vidare

i samma syfte föreslagit att styrelsens vikariemedel skall beräknas enligt

förmånligare grunder än de eljest tillämpade. För egen del kan departementschefen

icke biträda dessa förslag i vidare mån än att han föreslår

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1960

11

att under avlöningsanslaget beräknas ett belopp av 70 000 kronor för extra

arbetskraft, vilket belopp bör ställas till styrelsens förfogande först efter

Kungl. Maj :ts medgivande i varje särskilt fall.

Ett genomförande av den föreslagna omorganisationen av styrelsen påkallar

att ny instruktion för styrelsen utfärdas. Härvid kräves ställningstagande

till åtskilliga detaljfrågor rörande arbetsformerna inom styrelsen

m. m. Departementschefen har jämlikt bemyndigande av Kungl. Maj:t den

22 januari 1960 tillkallat särskild sakkunnig för utarbetande av ny instruktion

för styrelsen och fångvårdsanstalterna.

Den föreslagna omorganisationen av styrelsen bör träda i kraft den 1 juli

1960. Det föreslås få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de övergångsbestämmelser,

som därvid kan visa sig bli erforderliga.

Departementschefen övergår härefter till att behandla fångvårdsstyrelseutredningens

förslag till organisation för interneringsnämnden och ungdomsfängelsenämnden.

Utredningen har ansett det önskvärt, att det tidigare beslutade gemensamma

kansliet kommer till stånd snarast möjligt. I samband härmed har

utredningen föreslagit en gemensam personalorganisation för nämnderna

ävensom ifrågasatt en utökning av antalet ledamöter i nämnderna med företrädare

för närliggande vårdområden. Utredningen har vidare i syfte att

avlasta nämnderna förordat en utvidgning av skyddskonsulentorganisationens

arbetsuppgifter beträffande provutskrivna förvarade och ungdomsfängelseelever.

Därjämte har utredningen föreslagit vissa ändringar i förvaringslagen

och den s. k. expeditionskungörelsen.

I det förut nämnda betänkandet med förslag till skyddslag har strafflagberedningen

även behandlat de uppgifter som nu ankommer på nämnderna,

varvid även en ändrad organisation för verksamheten diskuterats.

Vidare nämnes att 1956 års eftervårdsutredning, i samband med sitt uppdrag

att ompröva skyddskonsulentorganisationen, kommer att upptaga även

den av fångvårdsstyrelseutredningen ifrågasatta utvidgningen av organisationens

uppgifter liksom också en av utredningen berörd fråga om behandlingsjournaler

för provutskrivna förvarade. Strafflagberedningens förslag

är som förut nämnts föremål för övervägande inom justitiedepartementet.

De av utredningen föreslagna ändringarna i förvaringslagen och expeditionskungörelsen

anses lämpligen böra prövas i samband med detta arbete.

I avvaktan härpå samt på de förslag som är att vänta från eftervårdsutredningen

anses nämndernas verksamhet böra fortgå i oförändrade former.

Under dessa förhållanden saknas enligt departementschefens mening även

anledning att nu ifrågasätta någon ändring i nämndernas kansli- eller personalorganisation.

Viss förstärkning av biträdespersonalen är dock nödvändig.

För bilrädeslijälp åt nämnderna har under fångvårdsstyrelsens avlöningsanslag

beräknats medel bl. a. för sammanlagt fyra och ett halvt biträden

i reglerad befordringsgång. Med hänsyn till den fortgående utökning
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1960

en av verksamheten föreslås, att för budgetåret 1960/61 medel beräknas

för tillhopa sex och en halv biträdestjänster i reglerad befordringsgång, varvid

det föreslås få ankomma på Kungl. Maj :t att fördela tjänsterna mellan

nämnderna. I den mån ytterligare personalförstärkning skulle visa sig oundgängligen

erforderlig, föreslås den i det föregående beräknade medelsreserven

få tagas i anspråk jämväl härför.

Den av departementschefen förordade organisationen för fångvårdsstyrelsen

samt interneringsnämnden och ungdomsfängelsenämnden innebär att

hela antalet befattningar blir 115 1/2, vilket i förhållande till 1955 års organisation

innebär en ökning med 48 tjänster.

Fångvårdsstyrelsen: A vlöningar

Vid bifall till de av departementschefen förordade förslagen beräknas det

erforderliga anslagsbehovet för budgetåret 1960/61, häri inräknat ett belopp

av 70 000 kronor för tillfällig personal, till 2 347 000 kronor, vilket innebär

en ökning i förhållande till nuvarande anslag med 560 000 kronor.

Av sistnämnda belopp utgör omkring 50 000 kronor automatiska utgiftsstegringar.

Anslaget uppföres alltså med (1 787 000 -j- 560 000) 2 347 000 kronor,

varav 587 000 kronor beräknas för avlöningar till ordinarie tjänstemän,

17 000 kronor för arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t, 1 370 000 kronor för avlöningar till icke-ordinarie personal, 335 000

kronor för rörligt tillägg och 38 000 kronor för kompensation för höjda

folkpensionsavgifter.

I detta sammanhang anmäles, att fångvårdsstyrelsen i skrivelse den 28

augusti 1959 hemställt om medgivande att överskrida den i styrelsens avlöningsstat

för innevarande budgetår uppförda anslagsposten till avlöningar

till icke-ordinarie personal för anställande av ytterligare tillfällig arbetskraft.

Med hänsyn till det pressade arbetsläget i styrelsen föreslås att

riksdagens bemyndigande inhämtas att för budgetåret 1959/60 överskrida

nämnda anslagspost med 35 000 kronor.

Fångvårdsstyrelsen: Omkostnader

Departementschefen förordar att posterna till sjukvård m. m. och till

reseersättningar höjes med 500 respektive 30 000 kronor. För bränsle, lyse

och vatten beräknas ytterligare 5 000 kronor. Beträffande posten till övriga

expenser förordas, att ytterligare 130 000 kronor anvisas, varav 115 000

kronor avses för de av styrelsen föreslagna engångsanskaffningarna. Under

posten till publikationstryck beräknas ytterligare 1 500 kronor. Anslaget

uppföres således för budgetåret 1960/61 med (240 000 + 167 000)

407 000 kronor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1960

13

Interneringsnämnden

I det föregående har departementschefen utgått från att interneringsnämndens

och ungdoinsfängelsenämndens verksamhet tills vidare bör fortgå

i oförändrade former. Under sådana förhållanden bör för budgetåret

1960/61 under förevarande anslag, liksom hittills, medel beräknas för dagarvoden

åt ordförande och ledamöter i interneringsnämnden samt till reseersättningar.

Fångvårdsstyrelsens förslag, att ifrågavarande poster uppräknas

med 1 500 respektive 2 500 kronor tillstyrkes. Anslaget uppföres

alltså med (39 000 + 4 000) 43 000 kronor.

Ungdomsfängelsenämnden

I enlighet med vad som anförts under föregående punkt bör under förevarande

anslag medel alltjämt beräknas för dagarvoden till ordförande och

ledamöter i ungdomsfängelsenämnden samt för reseersättningar.

Med hänsyn till belastningen under posten till reseersättningar (utgift

1958/59 1 843; anvisat 1959/60 7 000) anses den av fångvårdsstyrelsen begärda

uppräkningen av dagarvodesposten kunna tillgodoses inom ramen för

oförändrat anslag. I enlighet härmed föreslås, att arvodesposten uppföies

med 19 000 kronor och posten till reseersättningar med 6 000 kronor.

Riksdagens revisorers förevarande uttalanden

1 förevarande sammanhang har utskottet till behandling jämväl förehaft

de redogörelser angående dels handläggningen av administrativa frågoi

inom fångvården och dels inköp och vård av motorfordon för fång\årdsanstalternas

behov m. m., som riksdagens år 1959 församlade revisorer

lämnat under §§ 2 och 3 i sin berättelse.

I samband med sin redogörelse har revisorerna under förstnämnda paragraf

gjort följande uttalande.

Enligt statsmakternas beslut har en administrativ omläggning av fångvården

ägt rum under 1950-talet, varigenom fångvårdsanstalterna numera

gruppvis samverka under ledning av en större och i vardtekniskt

hänseende i allmänhet bättre utrustad centralanstalt. Anstalterna för ordinärt

manligt klientel äro sammanförda i fyra olika anstaltsgrupper med

anstalterna på Långholmen och Härianda samt i Malmö och Härnösand

som centralanstalter. Vidare finnes en särskild kvinnogrupp omfattande

anstalten i Växjö med annexet Eleonora, en säkerhetsgrupp för förvarade

och internerade med Hall som centralanstalt samt en ungdomsgrupp för

ungdomsfängelseklientel och unga manliga fångar. Centralanstalt för denna

grupp är Skenäs. Utanför anstaltsgrupperingen står Håga sjukhus, vilket

dock i vissa ekonomiska ärenden är underställt säkerhetsgruppen.

Avsikten med denna reform har bl. a. varit att till fångvårdsdirektörerna

för anstaltsgrupperna decentralisera beslutanderätten i placerings-, förflyttnings-

och vissa andra behandlingsfrågor, vilka tidigare ankommit på fångvårdsstyrelsen.

Även på det rent administrativa området och beträffande

vissa med arbetsdriften sammanhängande göromål har en decentralisei ing

ägt ruin. I anslutning till den sålunda genomförda reformen har ett betydande

antal författningar av olika slag utfärdats. Ändringar ha genomförts i

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1960

instruktionen för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsanstalterna, varjämte

bl. a. ett cirkulär utfärdats av Kungl. Maj :t med vissa bestämmelser om behandling

av de intagna i fångvårdsanstalt som ingår i anstaltsgrupp. Vidare

har fångvårdsstyrelsen utfärdat rundskrivelser i skilda ämnen, vilka delvis

upphävt tidigare föreskrifter, intagna i arbetsordningen för fångvårdsanstalterna.

Vad beträffar den ekonomiska förvaltningen — som är av särskilt intresse

i detta sammanhang — innebär det nya systemet att fångvårdsstyrelsen, som

tidigare utövat den direkta ledningen av‘dct kamerala arbetet vid ett 20-tal

större anstalter för vanligt fångförvar och ombesörjt det kamerala arbetet

\id ett 25-tal mindre sadana anstalter, kunnat överlämna dessa arbetsuppgifter

till de s. k. räjongkamrerarna. Vid omläggningen förutsattes att fångvårdsstyrelsen

skulle närmare reglera åtskilliga kamerala och andra administrativa

frågor. Som nyss berörts har detta också skett genom att styrelsen

utfärdat en rad anvisningar i hithörande ämnen. I själva verket föreiigger

nu en sådan mångfald bestämmelser av skilda slag, att det knappast

ar möjligt att helt entydigt klarlägga vad som skall iakttagas i det ena eller

andra avseendet. Härtill bidrager även att arbetsordningen, som alltjämt

gäller i tillämpliga delar, är utgången och icke längre lär gå att anskaffa.

En befattningshavare i framskjuten ställning har på revisorernas förfrågan

förklarat, att han trots efterforskningar icke lyckats komma över något

exemplar därav. Dessa förhållanden ha naturligt nog haft den följden, att

stor osäkerhet råder bland fångvårdspersonalen om vem som skall handlägga

och vem som har beslutanderätten i olika ärenden, över huvud taget

synas enhetliga principer härutinnan i stort sett saknas. Även om självfallet

en viss enhetlig praxis utbildats på förevarande område, förekommer

det också att likartade ärenden handläggas på olika sätt vid anstalterna utan

^e^a l<an sakligt motiveras. Det vill även förefalla, som om avvägningen

i fråga om befogenheter mellan å ena sidan den centrala styrelsen och å andra

sidan de regionala och lokala myndigheterna knappast skulle vara resultatet

av något rationellt genomtänkt system utan som om i vissa fall tillfälligheter

fått avgöra, vem exempelvis beslutanderätten i olika frågor tillagts.

Det är ur vissa synpunkter naturligt, om fångvården under trycket av de

senaste årens starka utveckling haft svårigheter att uppnå den stadga som

i allmänhet kännetecknar den svenska förvaltningen. Numera torde emellertid

så omfattande erfarenhet ha vunnits av räjongplanens tillämpning i praktiken,

att tidpunkten bör vara inne att göra en metodisk genomgång av hithörande

förhållanden i syfte att få till stånd en mera ändamålsenlig utformning

av fångvårdens administrativa system. En sådan genomgång synes även

motiverad av att fångvårdsstyrelsen på nytt står inför en omorganisation,

varav uppenbarligen föreligger ett trängande behov. Enligt revisorernas

mening kan emellertid något definitivt beslut härom knappast fattas, förrän

ställning tagits till i vilken omfattning beslutanderätten i olika frågor bör

förbehållas styrelsen eller delegeras till underlydande myndigheter.

Det är givetvis icke möjligt för revisorerna att i detalj ingå i prövning av

alla de spörsmål som aktualiseras i sammanhanget. Revisorerna få därför

begränsa sig till vissa huvudfrågor, av vilka några redan antydningsvis berörts.

Det må därvid framhållas att revisorerna icke ansett sig böra dryfta

spörsmål som ha avseende å behandlingen av de intagna utan komma att

uppehålla sig vid administrativa frågor i egentlig mening. Helt allmänt bör

dock beaktas att, i den mån en helt tillfredsställande ordning beträffande

dessa kan åstadkommas, vinsten därav ytterst tillkommer vårdarbetet, vilket

givetvis måste vara det centrala för de inom fångvården verksamma.

Personalärendena ha med hänsyn till fångvårdens nuvarande omfattning

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1960

15

kommit att få en allt större betydelse såväl kvalitativt som kvantitativt. I

det föregående har en redogörelse lämnats för de regler som gälla i fråga

■om beviljandet av semester och annan ledighet. Innebörden av dessa regler

är bl. a., att om exempelvis ett kontorsbiträde önskar ledighet för enskilda

angelägenheter av vikt under två dagar hon har att upprätta ansökan därom

i två exemplar; ett beliålles å vederbörande anstalt, medan det andra med

anstaltschefens yttrande insändes till fångvårdsstyrelsen, som har att meddela

beslut. Detta sker — ofta sedan ledigheten redan åtnjutits — å särskild

blankett, vilken tillställes dels vederbörande anstalt, som i sin tur lämnar

kontorsbiträdet besked om styrelsens beslut, dels kamreraren vid centralanstalten

för kännedom. Bakom ifrågavarande förfarande ligger uppenbarligen

bl. a. den tanken, att fångvårdsstyrelsen bör besluta i ärenden som avse

tillämpningen av reglerna om B-avdrag vid tjänstledighet för enskilda angelägenheter

av vikt för att därigenom i detta avseende kunna upprätthålla en

enhetlig praxis. En sådan kan dock lika väl åstadkommas genom centralt

utfärdade direktiv. Även andra exempel på tungroddhet när det gäller enkla

personalfrågor kunna anföras. Här må endast pekas på handläggningen av

ärenden som avse löneklassuppflyttning. I dylika ärenden beslutar fångvårdsstyrelsen

på grundval av från vederbörande anstalt insända uppgifter,

vilka delvis äro helt onödiga för bedömande av tjänstemannens rätt till förhöjd

löneklassplacering, då de hänföra sig till för länge sedan upphävda

avlöningsbestämmelser. I dessa och liknande ärenden — som för samtliga

anstalter torde uppgå till ett avsevärt antal varje år — synes beslutanderätten

med fördel kunna delegeras till chefen för vederbörande anstal[sgrupp

eller styresmannen för den ifrågavarande anstalten. Härigenom skulle en

icke oväsentlig avlastning av fångvårdsstyrelsen kunna ske, skriftväxling

undvikas o. s. v.

Om det sålunda bör vara möjligt att i långt högre grad än nu sker decentralisera

handläggningen av vissa administrativa ärenden inom fångvården,

kunna samtidigt vägande skäl åberopas för att i andra fall bestyret

med hithörande ärenden bör helt överflyttas till fångvårdsstyrelsen. Revisorerna

åsyfta härvidlag bl. a. avlöningsuträkning och därmed sammanhängande

redovisningar av olika slag. Avlöningar uträknas och utbetalas

för närvarande vid centralanstalt med användande av genomskriftssystem för

avlöningskort och avlöningslista. För sådant ändamål insändas från sidoanstalt

månatligen tjänstgöringsuppgifter. Som bekant har emellertid på

olika håll — bl. a. inom försvaret — avlöningsuträkningen centraliserats,

varvid moderna hålkortsmaskiner kommit till användning. Erfarenheterna

därav äro enligt vad revisorerna ha sig bekant goda. I betraktande av fångvårdspersonalens

storlek synes tiden numera vara inne att införa ett liknande

system för fångvårdens del. Om så sker bör även annan personalredovisning

kunna ordnas på liknande sätt. Det vill över huvud förefalla revisorerna,

som om goda möjligheter skulle föreligga för användning inom

fångvården av moderna kontorstekniska maskiner för bokföring, viss statistik,

sammanställningar rörande fångvårdens verkstads- och jordbruksdrift

o. s. v. Enligt revisorernas mening bör därför en särskild undersökning

utföras rörande de närmare förutsättningarna härför. Därvid bör uppmärksammas

i vad mån det administrativa arbetet vid de särskilda anstalterna

även i övrigt skulle kunna underlättas genom användning av mera moderna

kontorstekniska hjälpmedel än vad för närvarande är fallet. Härigenom torde

i varje fall på längre sikt personalkostnaderna för det administrativa arbetet

kunna hållas nere.

Nyss bar förordats att personalredovisningen skall ske centralt på maskinell

väg. Skulle av någon anledning en sådan omläggning icke för närvaran
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1960

de kunna genomföras, kan ifrågasättas om icke matrikelföringen, som nu

sker särskilt vid varje anstalt, bör förläggas till vederbörande centralanstalt,

vilken genom de s. k. lönestatistikkorten har alla i sammanhanget aktuella

uppgifter. Härigenom torde vissa praktiska fördelar kunna vinnas, även om

inledningsskedet självfallet kommer att innebära en ökad arbetsbelastning

för centraianstalterna.

I anslutning härtill må erinras om att resor och traktamenten inom fångvården

draga högst betydande kostnader; sistförflutna budgetår uppgingo de

av fångvårdsanstalterna redovisade utgifterna för berörda ändamål till över

1 milj. kronor. Särskilt gäller det nu sagda i fråga om sådana resor som avse

transport av intagna. Förhållandena härutinnan ha av revisorerna ingående

belysts under S 4, till vilken torde få hänvisas. Icke obetydliga kostnader

av här avsett slag uppkomma även till följd av att vikarie i stor utsträckning

måste sändas från en anstalt till en annan. Genom en planmässigt bedriven

personalutbildning torde emellertid de kostnader som sammanhänga

med vikariesystemet kunna nedbringas icke oväsentligt. Både besparingsskäl

och andra synpunkter tala även för att fångvårdsdirektörernas resor till

underställda anstalter i möjligaste mån böra begränsas. Enligt nuvarande

bestämmelser skola sistnämnda anstalter som regel besökas en gång varje

månad. Sedan anstaltsgrupperingen numera tillämpats under en relativt lång

tid, synes antalet dylika resor kunna nedskäras utan men för verksamheten

vid de olika anstalterna.

Kassarörelsen inom fångvården omfattar statsmedel och intagnas medel.

Det senare slaget utgöres av arbetsförtjänster m. m., som enligt vissa regler

få användas för de intagnas egna behov. Redovisningen av dessa medel sker

genom förandet av en reskontra, vilken ofta har ett varierande utseende vid

olika anstalter. Med visst fog kan göras gällande att anstalterna icke skulle

behöva taga befattning därmed, då medlen — som namnet anger — tillhöra

de intagna. 1 betraktande av att vederbörande styresman har viss rätt att

bestämma över medlens användning, torde det dock vara oundvikligt att

de bokföras vid anstalterna. Rörande förvaltningen m. m. av dessa medel

synes emellertid vid vissa anstalter råda viss tveksamhet, vilket kan medföra

olikheter i medelsdispositionen. Detta skapar i sin lur lätt en irritation

hos de intagna. Bokföringen är vidare uppenbarligen mycket betungande.

Det är därför påkallat att ett enklare och mera tidsenligt redovisningssystem

snarast införes, varvid även bör beaktas att anledning icke torde föreligga

att låta de verifikationer som avse de intagnas medel ingå i fångvårdens

räkenskapshandlingar. I anslutning till vad sålunda anförts rörande förvaltningen

av intagnas medel må konstateras, att enhetliga bestämmelser

för intagens rätt till bidrag av olika slag för närvarande saknas liksom föreskrifter

om skyldighet att förvalta och ersätta honom anförtrodda persedlar,

inventarier och dylikt.

Beträffande redovisningen i övrigt vid fångvårdsanstalterna vilja revisorerna

bl. a. ifrågasätta, om den specialbokföring som äger rum för verkstadsoch

jordbruksdriften längre tjänar något egentligt syfte. De uppgifter som

därvid lämnas torde stå att erhålla genom den vanliga bokföringen.

Upphandlingsärendena äro, såsom framgår av det föregående, för närvarande

fördelade mellan fångvårdsstyrelsen och fångvårdsanstalterna. Inom

styrelsen handläggas vissa sådana ärenden på administrativa byrån, andra

återigen på arbetsbyrån. Revisorerna ha bl. a. övervägt, huruvida icke skäl

kunna föreligga för att samla hithörande ärenden till allenast en byrå. Med

hänsyn till alt 1955 års fångvårdsstyrelseutredning förordat ett bibehållande

av den nuvarande ordningen ha revisorerna dock icke ansett sig böra framlägga

förslag i annan riktning. Vad angår handläggningen i övrigt av upp
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1960

17

handlingsärendena vilja revisorerna föreslå, att fångvårdsstyrelsen närmare

undersöker förutsättningarna för att i viss utsträckning ansluta upphandlingen

av viss proviant för fångvårdsanstalternas behov till de centralavtal

som arméinlendenturförvaltningen eller annan myndighet träffat. Värt att

överväga kan även vara, om icke upphandlingar i större omfattning än nu

sker skulle kunna äga rum i ett sammanhang för en hel anstaltsgrupp. Införande

av en bestämmelse om att upphandling över visst värde skall ske

genom centralanstaltens kamrerarkontor — vilket skulle fungera såsom inköpskontor

för gruppen i dess helhet och då givetvis hålla sig underrättat

om gällande statliga avtal etc. — synes vidare kunna medföra mera gynnsamma

upphandlingar än vad nu är möjligt. I detta sammanhang må slutligen

erinras om att revisorerna utfört en särskild undersökning rörande

fångvårdens upphandling av fordon, bensin m. m. Iakttagelserna ha redovisats

under § 3, till vilken i detta sammanhang torde få hänvisas.

Enligt revisorernas mening är det angeläget att en undersökning i rationaliseringssvfte

av de nu berörda frågorna snarast kommer till stånd. På grundval

av dess resultat bör därefter en ny arbetsordning utfärdas för fångvården,

varigenom samtliga här avsedda cirkulär, rundskrivelser m. m. kan

återkallas. I anslutning härtill bör även en fullständig blankettrevision äga

rum. Det är också av vikt att arbetsordningen i fortsättningen ständigt hålles

aktuell.

Över riksdagens revisorers förevarande uttalande har yttranden avgivits

av fångvårdsstyrelsen, statskontoret och statens organisationsnumnd.

I anslutning till sin redogörelse under § 3 har revisorerna gjort följande

uttalande:

Vid den undersökning revisorerna verkställt rörande motorfordonsbeståndet

inom fångvårdsorganisationen ha redovisats sammanlagt 127 fordon.

Inköpsvärdet därav torde kunna uppskattas till 1,5—2 milj. kronor.

Av de lämnade uppgifterna framgår vidare att här ifrågavarande fordon

i det övervägande antalet fall anskaffas genom fångvårdsstyrelsens försorg

- - antingen av kanslibyrån eller av arbetsbyrån, beroende på för vilket ändamål

inköpen ske. Någon särskild motorexpert finnes icke inom styrelsen,

men vid upphandlingsärendenas handläggning äger samråd i viss utsträckning

rum med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Även om denna ordning

icke behöver leda till för statsverket oförmånliga inköp, framstår den

likväl ur vissa synpunkter som mindre ändamålsenlig. Enligt revisorernas

mening kan det ifrågasättas, om icke fordonsanskaffningen bör överlåtas

till annan — civil eller militär — myndighet med stor erfarenhet på området,

varigenom större garantier skulle erhållas för i olika avseenden fördelaktiga

inköp. Handläggningen av hithörande ärenden, i den utsträckning

fångvårdsstyrelsen alltjämt kommer att taga befattning med dem, synes vidare

böra koncentreras till en och samma byrå. Vad gäller inköpen i övrigt

framstår det som önskvärt att antalet fabrikat -— för närvarande nio •—

nedbringas. Härigenom underlättas skötseln av fordonen. Därest koncentration

sker till ett litet antal vanliga fabrikat, skapas också förutsättningar

.—- i den mån reparationer icke kunna utföras vid statliga verkstäder — för

anlitandet av särskilda märkesverkstäder, vilket i längden torde kunna bidraga

till en minskning av reparationskostnaderna.

Av de uppgifter som redovisats i det föregående i fråga om reparationstjänsten

framgår bl. a., att privata verkstäder anlitas i det alldeles övervä
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1960

gande antalet fall. Med anledning därav må erinras om att det inom såväl

försvarsväsendet som kommnnikationsverken finnes ett över hela landet

vitt förgrenat nät av motorverkstäder. Fångvårdsanstalterna äro i flertalet

fall så belägna, att nämnda statliga verkstäder endast undantagsvis torde

kunna användas för fångvårdens behov. Det är emellertid önskvärt att man

målmedvetet strävar efter att i största möjliga utsträckning anlita de statliga

verkstäderna för i varje fall mera omfattande reparationer. I den mån så

icke kan ske böra i större omfattning än vad nu är fallet rabatter utverkas

på reservdelar samt utförda reparationer. Enligt revisorernas uppfattning

bör genom fångvårdsstyrelsens försorg närmare klarläggas på vad sätt reparationstjänsten

och reservdelsförsörjningen i fråga om fångvårdens motorfordon

i fortsättningen böra ordnas, för att i varje särskilt fall både

ekonomiska och praktiska synpunkter bäst skola kunna tillgodoses.

Av vissa svar som angivits i samband med den förevarande undersökningen

framgår, att fångvårdsstyrelsen träffat centralavtal om inköp av

däck och annan gummiutrustning. Samtidigt vill det emellertid förefalla,

som om förekomsten av detta avtal icke vore känd vid samtliga anstalter.

Rättelse i berörda avseende bör utan dröjsmål ske. Den iakttagelse som revisorerna

sålunda gjort i fråga om upphandling av däck m. m. kan f. ö. på

sitt sätt utgöra ett exempel på vad revisorerna under § 2 om handläggningen

av administrativa frågor inom fångvården framhållit, nämligen att stor

osäkerhet råder bland fångvårdspersonalen om vem som skall handlägga

och vem som har beslutanderätten i olika frågor.

Fångvårdsstyrelsen har i anslutning till en cirkulärskrivelse i ämnet från

statens sakrevision beordrat en särskild motorfordonsredovisning enligt

visst system. Revisorerna utgå från att de journaler m. m. som på grund

härav upprättas över fordonens användning regelbundet granskas, så att

utslitna eller andra fordon med onormala underhållskostnader snabbt kunna

utrangeras.

Bensinförbrukningen vid fångvårdsanstalterna uppgår för närvarande till

i runt tal 500 000 liter per år. Flertalet fångvårdsanstalter använda ständigt

en och samma bensinsort, varigenom vissa rabatter kunnat erhållas. Andra

anstalter åter inköpa bensin av växlande märken och komma därvid icke i

åtnjutande av några rabatter. En samordning av bensininköpen bör emellertid

ske på så sätt, att fångvården anslutes till rabattavtal som arméintendenturförvaltningen

träffat för försvarets och även vissa civila myndigheters

del. Härigenom torde ytterligare rabatter till icke oväsentliga belopp

stå att vinna.

Med hänsyn till de kostnadsbesparingar som torde kunna ernås genom

en mera rationell organisation på förevarande område förutsätter revisorerna,

att fångvårdsstyrelsen snarast vidtager sådana åtgärder att revisorernas

här framförda synpunkter i möjligaste mån blir tillgodosedda.

Över detta uttalande av riksdagens revisorer har yttranden avgivits av

fångvårdsstyrelsen, statskontoret och statens sakrevision.

Utskottet

Såsom anförts i propositionen hade fångantalet, när fångvårdsstyrelsens

nuvarande fasta personalorganisation beslöts vid 1955 års riksdag, redan

stigit betydligt över det antal som man räknade med vid genomförandet av

1945 års straffverkställighetsreform. Ar 1945 utgick man från ett högsta

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1960

19

utrym mesbehov av omkring 2 300 platser, och 1954 var fångantalet uppe

i omkring 3 000. Därefter har antalet ökat så kraftigt, att man nu har att

räkna med en medelbeläggning av omkring 5 000 intagna. Även om provisoriska

åtgärder sedermera vidtagits för att tillgodose de mest trängande

behoven av personal hos styrelsen finner utskottet uppenbart, att de senaste

årens kraftiga ökning av fångantalet inneburit svåra påfrestningar

för organisationen och att styrelsen är i behov av personalförstärkningar.

Det förslag som i förevarande sammanhang framlägges på grundval av

fångvårdsstyrelseutredningens betänkande innebär i fråga om styrelsens organisation

bl. a. att överdirektörsbefattningen omändras till generaldirektörst

jänst. Vidare föreslås att en ny byrå, lag- och utredningsbyrrån, inrättas

med uppgift att handlägga ärenden av allmänt rättslig natur samt att

svara för allmänna utrednings- och planeringsuppgifter. Byråorganisationen

förutsättes i övrigt som för närvarande beslå av tre byråer, nämligen kanslibyrån,

socialbyrån och arbetsbyrån, med i huvudsak oförändrade arbetsllPPgifter.

Om hänsyn även tages till den personalförstärkning som förordas

för interneringsnämnden och ungdomsfängelsenämnden, innebär förslaget

i jämförelse med 1955 års organisation en ökning med 48 tjänster och

jämfört med den nuvarande personalstyrkan en ökning med dry''gt 16 tjänster.

Mot bakgrunden av vad utskottet inledningsvis anfört angående ökningen

av kriminalvårdsklientelet tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts nu nämnda

förslag. Utskottet, som inte heller funnit anledning till erinran mot den

föreslagna fördelningen av personalen på olika byråer, vill med hänsyn till

osäkerheten hos de tidigare redovisade prognoserna angående fångutvecklingen

understryka, att styrelsens organisation bör ges en sådan elasticitet,

att den inom en inte alltför liten marginal kan anpassas efter föreliggande

behov.

Riksdagens revisorer har i sitt uttalande under § 2 framhållit bristen på

klara och entydiga föreskrifter rörande handläggningen av särskilt administrativa

frågor i egentlig mening inom fångvården. I anslutning till ett

av revisorerna framfört förslag om utfärdande av en nyr arbetsordning har

ansetts nödvändigt att ompröva den inbördes avvägningen av de befogenheter,

som tillagts å ena sidan fångvårdsstyrelsen och å andra sidan de regionala

och lokala fångvårdsmyndiglieterna. Vissa synpunkter på en sådan

omfördelning har också redovisats i berättelsen.

Beträffande frågan om möjligheterna till ytterligare delegering av avgöranden

från fångvårdsstyrelsen till fångvårdsdirektörerna eller sidoanslallernas

styresmän vill utskottet erinra om att delta spörsmål nu har närmare

utretts av fångvårdsstyrelseutredningen, som föreslagit vissa förändringar

i av revisorerna antydd riktning. I anslutning härtill framlagda förslag

av departementschefen har inte föranlett någon erinran från utskottets sida.

I de fall departementschefen ansett sig böra frångå utredningens förslag härutinnan

synes motiveringarna härför väl underbyggda och kan av utskottet

godtagas. Såsom framgår av propositionen kan emellertid delegeringsfrågan

ännu ej anses definitivt utredd utan måste föranleda fortsatta överväganden i

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1960

vissa hänseenden. Någon ytterligare särskild utredning av frågan i övrigt

finner utskottet inte nu aktuell. Utskottet förutsätter dock, att Kungl. Maj :t

och fångvårdsstyrelsen ägnar fortsatt uppmärksamhet åt de delegeringsmöjligheter

som erfarenheterna av gruppindelningen inom anstaltsorganisationen

kan ge anledning till.

Fångvårdsstyrelsen har i sitt remissyttrande vitsordat, att de bestämmelser

som reglerar fångvårdsförvaltningen i stor utsträckning finns spridda i

olika cirkulär och skrivelser och att den i begränsad omfattning alltjämt

gällande arbetsordningen för länge sedan är utgången. Härtill kommer, att

tillämpningsföreskrifter ännu helt saknas beträffande vissa avsnitt av verksamheten,

där praxis alltså fått utbilda sig fritt med stöd av de i lag eller

författning meddelade grundbestämmelserna i ämnet. Utskottet finner uppenbart,

att de av revisorerna påpekade förhållandena innebär en svår belastning

för anstaltsledningarna. Det ständigt stigande fångantalet och det

därav föranledda yttre organisationsarbetet synes emellertid ha tvingat styrelsens

tjänstemän att helt ägna sig åt löpande uppgifter, varför de inte

haft möjlighet att i önskvärd utsträckning utarbeta föreskrifter och anvisningar.

Utskottet har i det föregående tillstyrkt inrättandet av en lag- och

utredningsbyrå, vars primära uppgift — såsom fångvårdsstyrelsen framhållit

i sitt remissyttrande — blir att utarbeta, överse och sammanställa erforderliga

författningar och föreskrifter. Vid riksdagens bifall till vad utskottet

tillstyrkt bör enligt utskottets mening goda utsikter finnas för att de av revisorerna

påtalade bristerna i detta avseende skall kunna undanröjas.

1 anledning av den av revisorerna påfordrade undersökningen i rationaliseringssyfte

vill utskottet erinra om att chefen för justitiedepartementet

med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallat dels en särskild sakkunnig

för att i samråd med statens organisationsnämnd utreda frågan om

principerna för fångvårdsanstalternas förseende med annan personal än

tillsynspersonal, dels en särskild utredningsman för att utreda frågan om

anstalternas behov av tillsynspersonal efter arbetstidsförkortningens genomförande.

I sistnämnda hänseende föreligger nu ett provisoriskt förslag.

Av propositionen framgår, att en särskild sakkunnig också tillkallats för

att utarbeta ny instruktion för styrelsen och anstalterna. Avsikten är att ny

arbetsordning i anslutning härtill skall utarbetas. Härvid krävs ställningstagande

till åtskilliga detaljfrågor rörande arbetsformerna inom styrelsen.

Utskottet förutsätter, att revisorernas i övrigt anförda synpunkter därvid

beaktas.

Vad därefter gäller revisorernas uttalande i § 3 om inköp och vård av

motorfordon för fångvårdsanstalternas behov m. m. framgår av fångvårdsstyrelsens

remissyttrande, att styrelsen förberett eller vidtagit åtgärder för

att åstadkomma en bättre ordning beträffande vissa av revisorerna berörda

frågor, nämligen reparationstjänsten, reservdelsförsörjningen, gummiförsörjningen

och drivmedelsförsörjningen, och styrelsen har förklarat sig

medveten om att åtskilligt mer är att göra på detta område. Att detta inte

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1960

21

redan gjorts synes sammanhänga med den av utskottet i det föregående berörda

underbemanningen av styrelsen. Utskottet förutsätter därför att styrelsen,

så snart resurserna det medger, vidtager erforderliga åtgärder för

ernående av en rationellare ordning på detta område.

Under åberopande av vad utskottet anfört godtager utskottet departementschefens

anslagsberäkningar för nästkommande budgetår, vilka helt

sammanfaller med de i statsverkspropositionen för dessa ändamål preliminärt

beräknade beloppen. Med hänsyn till det pressade arbetsläget vid fångvårdsstyrelsen

vill utskottet inte heller motsätta sig det föreslagna medgivandet

för styrelsen att överskrida icke-ordinarieposten i avlöningsstaten

för innevarande budgetår.

Då utskottet i övrigt inte funnit anledning till erinran eller särskilt uttalande,

hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för den 4 mars 1960

förordade riktlinjer för organisation av fångvårdsstyrelsen

samt interneringsnämnden och ungdomsfängelsenämnden;

b) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i

personalförteckningen för fångvårdsstyrelsen, som föranledes

av vad departementschefen i statsrådsprotokollet över

justitiedepartementsärenden för den 4 mars 1960 föreslagit;

c) godkänna följande avlöningsstat för fångvårdsstyrelsen,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1960/61:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 587 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis ................ 17 000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal........ 1 370 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 335 000

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis ................................ 38 000

Summa kronor 2 347 000

d) till Fångvårdsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret

1960/61 under andra huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 2 347 000 kronor;

e) till Fångvårdsstyrelsen: Omkostnader för budgetåret

1960/61 under andra huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 407 000 kronor;

f) till Interneringsnämnden för budgetåret 1960/61 under

andra huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 43 000 kronor;

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1960

g) till Ungdomsfängelsenämnden för budgetåret 1960/61

under andra huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 25 000

kronor;

li) medgiva, att den i avlöningsstaten för fångvårdsstyrelsen

upptagna anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie

personal må för budgetåret 1959/60 överskridas med högst

35 000 kronor;

i) i anledning av riksdagens revisorers uttalande angående

handläggningen av administrativa frågor inom fångvården

i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet

anfört;

j) i anledning av riksdagens revisorers uttalande angående

inköp och vård av motorfordon för fångvårdsanstalternas

behov m. m. i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad

utskottet anfört.

Stockholm den 26 april 1960

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Gillström, Birger Andersson, Holmqvist,

Pålsson, Rikard Svensson, fru Wallentheim, herrar Mårtensson, Ragnar

Bergh, Erik Svedberg, Nestrup, Herbert Larsson, Edström och Bengtson;

samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,

Petterson i Degerfors, Malmborg, Thapper, Jansson i Kalix, Staxäng, Persson

i Växjö, Gustafsson i Stockholm, fröken Elmén, herrar Hansson i

Skegrie, Nihlfors, Mellqvist, Bohman och Gustafsson i Kårby.

Reservation

av herr Ragnar Bergh.

600766 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1960:209 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1960/61 till fångvårdsstyrelsen m. m. a1 i texten