Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1960161 till stöd åt allmänna samlingslokaler m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1960-05-03 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1960:91, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1960161 till stöd åt allmänna samlingslokaler m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 91 år 1960

1

Nr 91

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag

för budgetåret 1960161 till stöd åt allmänna samlingslokaler

m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under femte huvudtiteln, punkterna

95—97, samt å kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder, bilaga 27,

punkten 7, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

för budgetåret 1960/61 beräkna följande anslag, nämligen till Statens

nämnd för samlingslokaler ett förslagsanslag av 54 600 kronor, till Bidrag

till vissa riksorganisationer för samlingslokaler ett anslag av 30 000 kronor,

till Bidrag till anskaffning av inventarier för allmänna samlingslokaler m. m.

ett reservationsanslag av 400 000 kronor samt till Lånefonden för allmänna

samlingslokaler ett investeringsanslag av 9 000 000 kronor.

Därefter har Kungl. Maj:t i propositionen nr 112, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 4 mars 1960,

föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen förordade

ändringar i grunderna för statens stöd åt allmänna samlingslokaler, att tilllämpas

fr. o. m. den 1 juli 1960, dels ock för budgetåret 1960/61 anvisa å

driftbudgeten under femte huvudtiteln till Statens nämnd för samlingslokaler

ett förslagsanslag av 81 000 kronor, till Bidrag till vissa riksorganisationer

för samlingslokaler ett anslag av 30 000 kronor och till Rekonstruktionsbidrag

till allmänna samlingslokaler ett reservationsanslag av 300 000

kronor samt å kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder till Lånefonden

för allmänna samlingslokaler ett investeringsanslag av 9 000 000

kronor.

Propositionen

Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande har departementschefen den 6 februari

1959 tillkallat tre utredningsmän med uppdrag att verkställa utredning rörande

de driftekonomiska betingelserna för statsbelånade allmänna samlingslokaler

samt därmed sammanhängande spörsmål. Utredningsmännen,

vilka antagit benämningen 1959 års samlingslokalsutredning, har i januari

1960 avgivit sitt betänkande (stencilerat). Betänkandet har varit föremål

för remissbehandling.

I statsrådsprotokollet lämnas (s. 4—24) en redogörelse för gällande beBihang

till riksdagens protokoll 1960. 6 samt. Nr 91

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 91 år 1960

stämmelser m. m. samt för samlingslokalsutredningens betänkande och däröver

avgivna yttranden. Till denna redogörelse får utskottet hänvisa.

1958 års besparingsutredning har i sitt i augusti 1959 avlämnade betänkande

bl. a. berört frågan om det fortsatta statliga stödet till allmänna samlingslokaler.

Utredningen framhåller, att detta stöd i huvudsak består av lån till

uppförande eller anskaffande av lokaler. Inventariebidraget — vilket avser

dels allmänna samlingslokaler dels ock ungdomslokaler som ej hänföres till

allmänna samlingslokaler — torde däremot vara av relativt underordnad

betydelse när det gäller de allmänna samlingslokalerna och även beträffande

de särskilda ungdomslokalerna synes detsamma vara av begränsad betydelse.

Enligt utredningen bör statens stöd till samlingslokaler därför helt koncentreras

till lokalanskaffningen och inventariebidraget slopas fr. o. m. den 1

juli 1960.

Departementschefen anför, att staten sedan 1942 har stött tillkomsten av

allmänna samlingslokaler genom kapitalsubventioner och lån på förmånliga

villkor. Stödverksamheten har haft en betydande omfattning. Närmare

700 samlingslokaler på landsbygden och i tätorterna har uppförts eller

byggts om med statligt stöd. Den statliga lån- och bidragsgivningen har varit

av stor betydelse när det gällt att tillgodose främst föreningslivets behov av

utrymmen för möten, studieverksamhet och förströelse.

På senare tid har samlingslokalernas huvudmän — i de flesta fall folketshusföreningar,

nykterhetsorganisationer och bygdegårdsföreningar -—

ej sällan mött ökade svårigheter att med inkomsterna av den verksamhet,

som bedrivs i lokalerna, finansiera de med lokaldriften förenade kapitaloch

förvaltningskostnaderna. I ett antal fall har dessa svårigheter lett till

dröjsmål med erläggande av annuiteter på statslånen. En del av betalningsförsummelserna

kan möjligen i sinom tid komma att leda till vissa förluster

på långivningen, men hittills har staten ej behövt bära någon slutgiltig

förlust. Dessa förhållanden motiverade den utredning som nu färdigställts.

Samlingslokal sutredningen har i sitt betänkande sökt belysa de förhållanden,

som ligger till grund för de ökade driftekonomiska svårigheterna.

Utredningen har härvid pekat på, att utnyttjandet av lokalerna och därmed

deras ekonomiska underlag ibland minskat på grund av befolkningsomflyttningar

eller till följd av att föreningsverksamheten på orten mattats. Vidare

har den av motorismens framväxt möjliggjorda ökade konkurrensen mellan

närbelägna samlingslokaler framhållits. Utredningen har också hänvisat

till otillfredsställande planering av vissa lokaler, felaktig lokalisering eller

överdimensionering i förhållande till befolkningsunderlaget. I fråga om

framtidsutsikterna för driften av samlingslokaler har utredningen bl. a.

nämnt den inverkan befolkningens fritidsvanor kan komma att röna av

televisionens och bilismens fortsatta utveckling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 91 år 1960

3

Det är tydligt, att driften av allmänna samlingslokaler ofta är ett från

ekonomisk synpunkt vanskligt företag. Detta har också beaktats vid utformningen

av det statliga stödet, som ges i form av både kapitalsubventioner

och räntebärande lån. Ovedersägligen är tillgången på samlingslokaler

av god standard ett livsvillkor för en aktiv föreningsverksamhet. Den

samhälleliga betydelsen av denna verksamhet särskilt som ett sammanhållande

och fostrande medel i ungdomsarbetet kan inte skattas nog högt. Såsom

utredningen anfört är behovet av goda samlingslokaler långt ifrån fyllt.

Del statliga stödet synes i sina huvuddrag väl ägnat att främja en fortsatt

tillkomst av goda allmänna samlingslokaler. Liksom hittills bör stödet utgå

i form av räntebärande lån i förening med kapitalsubventioner.

De av utredningen redovisade förhållandena ger emellertid anledning att

vid den fortsatta stödgivningen ägna stor uppmärksamhet åt samlingslokalernas

driftekonomiska betingelser i de särskilda fallen. Samlingslokalernas

storlek och lokalisering i bebyggelsen måste därför prövas med största noggrannhet.

Vidare måste möjligheterna att i samma lokaler inrymma olika

verksamheter, såsom exempelvis föreningsarbete och skolundervisning, undersökas

ingående. Det är av stort ekonomiskt intresse, att sådana möjligheter

tillvaratas.

I syfte att skapa gynnsamma betingelser för ett samordnat tillgodoseende

av lokalförsörjningen för föreningsverksamhet och för skolans behov har

samlingslokalsutrcdningen lagt fram förslag till vissa jämkningar av gällande

bestämmelser om samlingslokalslån. Förslaget tar sikte på de fall då

förening är huvudman för en gemensamhetsanläggning, avsedd att betjäna

både skola och föreningsliv. Det innebär dels att om utrymmen, som erfordras

för skolbruk men ej som samlingslokaler, i mindre omfattning ingår i en

föreningsägd anläggning, även dessa utrymmen får inräknas vid bestämmande

av låneunderlaget, dels att för den lokaldel, som erfordras för skoländamål,

skall kunna utgå räntefri stående del av samlingslokalslånet till

samma belopp som kommunen kunnat erhålla för motsvarande lokal i form

av skolbyggnadsbidrag. Ändamålet med förslaget är att föreningarna med

avseende på det statliga stödet skall bli jämställda med kommunerna såsom

huvudmän för gemensamhetsanläggningar. Förslaget har i huvudsak godtagits

vid remissbehandlingen och bör genomföras, då det synes ägnat att stimulera

till vidgat sambruk av lokaler. Departementschefen förordar alltså,

att låncbestämmclserna ändras i enlighet med utredningens förslag. Detta

innebär, att räntefri stående del av samlingslokalslån i nämnda fall skall

kunna uppgå till högst 80 procent av låneunderlaget mot högst 40 procent

(i fråga om ungdomslokaler högst 50 procent) vid tillämpning av de för samlingslokaler

i allmänhet gällande reglerna.

I anledning av vad skolöverstyrelsen anfört i yttrande över betänkandet i

donna del framhålles, att avvikelse från huvudreglerna i fråga om subven
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 91 år 1960

iionsprocenten endast bör äga rum, när detta är till fördel för huvudmannen.

Något annat torde ej heller ha åsyftats av utredningen. Såsom skolöverstyrelsen

anfört bör nämnden för samlingslokaler i ärenden avseende gemensamhetsanläggningar

samråda med överstyrelsen redan i samband med

förhandsgranskningen av lokalplanerna.

För att säkerställa en allsidig och kompetent prövning av planerna för

samlingslokaler har utredningen föreslagit, att nämnden för samlingslokaler

skall beredas möjlighet att när den finner erforderligt remittera ärende

om förhandsgranskning till länsbostadsnämnden i vederbörande län. Tanken

har vunnit stöd i flertalet remissyttranden, men vissa erinringar har

framförts. För egen del finner departementschefen, att utredningen i och

för sig har anfört goda skäl för den föreslagna ordningen. Såsom länsstyrelsen

i Stockholms län anfört bör dock pågående utredning angående den

bostadspolitiska organisationens utformning slutföras, innan man tar någon

ställning till frågan om nya uppgifter för länsbostadsnämnderna. Spörsmålet

om att engagera dem i låneverksamheten för samlingslokaler bör lämpligen

prövas närmare av utredningen om den bostadspolitiska organisationen.

Om departementschefen sålunda inte f. n. är beredd att föreslå att länsbostadsnämnderna

anlitas vid prövningen av lokalplanerna understryker han

likväl angelägenheten av att den utveckling av prövningsförfarandet, som

ägt rum under senare tid, fortsätter. Till de av utredningen uppdragna riktlinjerna

härför, vilka lämnats utan erinran vid remissbehandlingen, ansluter

sig departementschefen. Målet för prövningen bör vara att endast godkänna

planer på sådana lokaler, för vilka det vid en realistisk bedömning anses

finnas förutsättningar att på längre sikt finansiera driften. Därvid bör också

beaktas att tillkomsten av en ny lokal kan komma att medföra ekonomiska

svårigheter för redan befintliga lokaler i det aktuella området. Det kan

sålunda finnas anledning att i ett sammanhang pröva förutsättningarna för

att utan förluster driva både den nya lokalen och de lokaler som finns förut.

Enligt utredningens mening bör kommunerna åtaga sig ett ökat ansvar

för tillkomsten och driften av allmänna samlingslokaler. Detta anses motiverat

mot bakgrunden av de ökade finansieringssvårigheterna och det därav

betingade behovet av en mera aktiv kommunal medverkan vid samordningen

av lokalernas planering och utnyttjande. Två av utredningsmännen har

beträffande lån för anordnande av samlingslokaler föreslagit, att kommunal

borgen för lånets ainorteringsdel skall utgöra lånevillkor utom i fall då

Kungl. Maj:t medger undantag av särskilda skäl. Den tredje utredningsmannen

har motsatt sig förslaget om kommunal borgen som lånevillkor.

Även vid remissbehandlingen har uppfattningarna i denna fråga gått isär.

Starka invändningar mot kravet på kommunal borgen har rests framför

allt från kommunförbundens sida samt från riksorganisationerna för allmänna

samlingslokaler.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 91 år 1960

5

Det är angeläget att en aktiv medverkan från kommunernas sida vinnes

i det planerande och samordnande arbete, som måste föregå tillkomsten av

allmänna samlingslokaler på en ort. Då kommunerna får anses ha ett ansvar

för att kommunmedlemmarna har tillgång till samlingslokaler i tillräcklig

omfattning, bör man även kunna påräkna ekonomiskt stöd i rimlig

omfattning från kommunernas sida såväl för anordnandet av föreningsägda

lokaler som för att säkerställa dessa lokalers drift. Såsom utredningen påvisat

har kommunerna också på senare år visat en allt större benägenhet att

ge ekonomiskt stöd åt samlingslokalernas huvudmän. Allt talar för att kommunerna

även i fortsättningen frivilligt kommer att ta på sig ett betydande

ansvar för att behovet av allmänna samlingslokaler blir tillgodosett på ett

ändamålsenligt sätt och att lokalernas fortbestånd blir ekonomiskt tryggat.

Under sådana förhållanden anser departementschefen, att erfarenheterna av

den skärpta behandlingen av låneärendena bör avvaktas innan man genom

tvingande bestämmelser utvidgar eller preciserar kommunernas ansvar i

dessa hänseenden.

Omfattningen av det kommunala stödet, där ett sådant bedömes som erforderligt,

liksom stödets närmare utformning bör bestämmas från fall till

fall. I fråga om stödets form kan olika alternativ tänkas. Sålunda kan direkta

penningbidrag i form av såväl kapitalsubventioner som driftbidrag

från kommunen komma i fråga. Andra tänkbara former är att kommunen

lämnar lån eller åtar sig garanti för fullgörandet under viss tid av lokalhuvudmannens

betalningsförpliktelser på grund av statslånet. I vissa fall, t. ex.

när nämnden för samlingslokaler hyser tvekan angående möjligheterna att

på längre sikt finansiera driften av en planerad samlingslokal men vederbörande

kommun är angelägen om att samlingslokalen skall komma till

stånd, bör ett borgensåtagande från kommunens sida för hela statslånet

eller en del av detta kunna komma i fråga såsom extra säkerhet för statens

engagemang. I övrigt bör, såsom framgår av vad förut anförts, något lån ej

beviljas, om inte finansieringsförutsättningarna kan bedömas som någorlunda

gynnsamma.

Utredningen bar vidare föreslagit, att de nuvarande lånen för avhjälpande

av ekonomiskt trångmål skall kompletteras med särskilt saneringsstöd i

form av statliga engångsbidrag åt statsbelånade företag. Bidragens syfte

skall vara att möjliggöra en rekonstruktion av sådana lokalföretag, som

saknar förutsättningar att finansiera lokaldriften med sina ordinarie intäkter

men vilkas bibehållande är av betydelse för bygden. Bidrag skall enligt

utredningens förslag kunna lämnas med ett belopp, som motsvarar högst

hälften av statslånets amorteringsdel, samt endast beviljas under förutsättning

att vederbörande kommun är beredd att göra en väsentlig insats vid

rekonstruktionen och tecknar borgen för statslånets amorteringsdel.

I likhet med utredningen anser departementschefen det nödvändigt att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 91 är 1960

man noggrant prövar möjligheterna att åstadkomma en hållbar rekonstruktion

av lokalföretag, som råkat i betalningssvårigheter. Med hänsyn till betydelsen

av att samlingslokalerna alltjämt kan hållas tillgängliga för sitt

ändamål samt till statens ekonomiska intresse av en rekonstruktion av företaget

är det enligt departementschefens mening motiverat, att man försöksvis

skapar en möjlighet att bevilja statliga bidrag som saneringsstöd.

Beträffande utformningen av dessa rekonstruktionsbidrag föreslås viss

avvikelse från utredningens förslag. Detta innebär nämligen, att maximibidraget

blir förhållandevis mindre ju mindre amorteringsdelen av lånet är.

Emellertid är lånets subventionsdel störst och alltså amorteringsdelen relativt

liten just i de fall då finansieringsbetingelserna från början bedömts

såsom mindre gynnsamma. Möjligheterna att lämna rekonstruktionsbidrag

skulle med andra ord beskäras på ett betänkligt sätt i de fall då behovet kan

antagas vara mest framträdande. I nära anslutning till utredningens syfte

föreslås, att rekonstruktionsbidraget får bestämmas till högst 15 procent

av det låneunderlag, som kan beräknas för lokalen vid tidpunkten för bidragets

beviljande. Det framhålles, att det angivna procenttalet är avsett att

vara ett bidragsmaximum; det bör alltså ej uppfattas som det normala.

Beräkningen av rekonstruktionsbidragens belopp bör vara restriktiv, dock

utan att bidragens syfte att möjliggöra en på längre sikt hållbar ekonomisk

förnyelse av lokalföretaget förfelas. Bidragsärendena bör beredas av nämnden

för samlingslokaler och avgöras av Kungl. Maj :t.

Utredningens ståndpunkt att rekonstruktionsbidrag endast bör lämnas,

om kommunen gör en väsentlig insats i sammanhanget, finner departementschefen

riktig. Liksom i fråga om den kommunala insatsen i samband med

långivningen torde det dock ej vara nödvändigt att fixera formerna för och

omfattningen av denna kommunala prestation. För att saneringslån skall

beviljas förutsättes att kommunen lämnar huvudmannen ekonomiskt stöd

motsvarande minst 25 procent av saneringslånets subventionsdel. I samband

med statligt rekonstruktionsbidrag bör det kommunala stödet i regel

ha betydligt större omfattning. Formen för kommunens insats bör, liksom

när det gäller långivningen, bestämmas med hänsyn till omständigheterna i

det enskilda fallet. Frågan om anslag för rekonstruktionsbidragen beröres

i det följande.

I syfte att effektivisera bevakningen av statens fordringar i anledning av

utlämnade lån har utredningen lagt fram förslag till riktlinjer för handlandet

vid betalningsförsummelser. Utredningen har härvid understrukit behovet

av snabbare ingripanden från statens sida för att klarlägga skälen till

att en låntagare försummat sina betalningsförpliktelser och söka praktiska

utvägar ur situationen. Utredningen har vidare föreslagit, att länsbostadsnämnderna

skall företräda staten i ärenden angående betalningsförsum
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 91 år 1960

7

melser. I samband därmed föreslår utredningen också, att nämnderna skall

överta länsstyrelsernas nuvarande befattning med låneförvaltningen.

Det är av vikt, att staten sörjer för en effektiv bevakning av sina utestående

fordringar. Inträffar betalningsförsummelse, bör anledningen härtill

skyndsamt undersökas och förutsättningarna för återställande av lokalhuvudmannens

betalningsförmåga allsidigt prövas. Om betalningssvårigheterna

är av permanent beskaffenhet, kan såsom utredningen framhållit olika

utvägar tänkas för att bringa lokalföretaget på fötter. I första hand bör man

pröva möjligheterna att genom en breddning av underlaget för lokalens utnyttjande

öka huvudmannens intäkter. Kan svårigheterna avhjälpas genom

avlösning av krediter med hög räntesats eller erfordras eljest ett kapitaltillskott

bör man undersöka om högre statslån kan komma i fråga enligt gällande

bestämmelser. Först om så ej visar sig vara fallet bör möjligheten till

förnyelse av lokalföretaget med stöd av rekonstruktionsbidrag övervägas.

Sedan undersökningen slutförts bör nämnden för samlingslokaler utan

dröjsmål fatta beslut i frågan om lånets uppsägning.

Såsom tidigare anförts bör länsbostadsnämnderna inte i nuvarande läge

åläggas några uppgifter i samband med långivningen för samlingslokaler.

Utredningen i ärenden, som gäller betalningsförsummelser, bör därför ankomma

på nämnden för samlingslokaler, som för ändamålet torde få anlita

länsstyrelserna, vederbörande riksorganisation för samlingslokaler samt

kommunala myndigheter. Spörsmålet om eventuellt framtida anlitande av

länsbostadsnämnderna för ifrågavarande uppgifter samt för låneförvaltningen

torde få prövas av utredningen om den bostadspolitiska organisationen.

1958 års besparingsutredning har, såsom framgått av den föregående redogörelsen,

föreslagit att bidi''agen till inventarieanskaffning skall slopas

och anslag för ändamålet följaktligen inte längre anvisas. Besparingsutredningen

har därvid anfört, att inventariebidraget är av underordnad betydelse,

när det gäller allmänna samlingslokaler, och att dess betydelse torde

vara begränsad också i fråga om ungdomslokaler.

Inventariebidragen torde ha sin främsta betydelse när det gäller att förnya

inventariebeståndet i äldre samlingslokaler, som varit dåligt utrustade

med avseende på möbler, köksutrustning m. m., samt för att göra olika

slags ungdomslokaler bättre lämpade för sitt ändamål. Däremot har de

sannolikt varit av underordnad betydelse för de nya samlingslokalernas del.

De nuvarande lånebestämmelserna är nämligen så utformade, att ett tillräckligt

ekonomiskt stöd för tillkomsten av nya lokaler kan erhållas även

utan att särskilt bidrag utgår för inventaricanskaffningen. Departementschefen

ansluter sig därför till besparingsutredningens förslag att inventariebidragen

avskaffas såvitt angår nya samlingslokaler. I äldre samlingslokaler

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 91 år 1960

har genom den bidragsgivning som ägt rum sedan bidragen kom till inventariebeståndet

undergått en förnyelse i ett relativt stort antal fall. Departementschefen

anser därför, att bidragsgivningen också beträffande dessa

lokaler kan undvaras. Däremot torde skäl föreligga att bibehålla viss bidragsgivning

för ungdomslokaler. Denna bidragsgivning bör emellertid överföras

på allmänna arvsfonden, varifrån avsevärda bidrag redan lämnas till

ungdomslokaler. Inventariebidragen bör alltså slopas som särskild bidragsform.

Några ändringar beträffande beslutanderätten i låneärenden eller i fråga

om samlingslokalsnämndens ställning har ej föreslagits av samlingslokalsutredningen.

Departementschefen finner inte heller anledning att nu föreslå

några ändringar i dessa hänseenden. Däremot anser han i likhet med utredningen,

att en förstärkning av nämndens kansli är nödvändig, om man skall

kunna åstadkomma en önskvärd utbyggnad av låneprövningen och en effektivare

bevakning och utredning vid fall av betalningsförsummelser. Såsom

utredningen anfört är det framför allt angeläget att de driftekonomiska frågorna

ägnas större uppmärksamhet än hittills. En fortlöpande bearbetning

av ekonomiska redogörelser från lokalhuvudmännen torde vara nödvändig,

om man skall få mera realistiska utgångspunkter för att i samband med

granskningen av lokalplaner och prövningen av låneansökningar bedöma

finansieringsförutsättningarna för olika slags lokaler på skilda orter. Denna

uppgift innebär en betydande merbelastning för nämnden.

Nämnden har i yttrande över samlingslokalsutredningens betänkande beräknat

medelsbehovet för förstärkning av personalresurserna till dels 8 000

kronor för ekonomisk expertis, dels ock ett belopp motsvarande fem månadsarvoden

för en extra föredragande jämte halv avlöning till ett biträde för

skriv- och kontorsgöromål eller tillhopa ca 6 500 kronor. Nämnden har

dessutom föreslagit vissa arvodes- och löneregleringar.

Under något år framöver torde det föreligga behov för nämnden att anlita

ekonomisk expertis m. m. för att organisera en systematisk bearbetning av

lokalhuvudmännens ekonomiska redogörelser i syfte att därigenom få fram

ett vcrklighetsbetonat underlag för den driftekonomiska bedömningen av

lokalprojekten. Departementschefen beräknar medel härför i enlighet med

nämndens förslag. Såsom nämnden föreslagit bör en tjänst som kontorist i

Ae 9 bytas ut mot en befattning som kansliskrivare i Ae 10. Härför och för

ökat anlitande av personal för ärendenas beredning och föredragning ävensom

för ytterligare arbetskraft för biträdesgöromålen beräknas 12 000 kronor.

Medel för arvodesreglering bör ej beräknas. För kostnadsökningar av

automatisk natur bör anslaget höjas med 1 600 kronor. För tryckning av en

för lokalbyggena avsedd handledning beräknas i enlighet med nämndens

förslag 5 000 kronor. Inkomstposten bör såsom nämnden föreslagit höjas

med 3 000 kronor. Härutöver bör omkostnadsmedlen i nära anslutning till

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 91 år 1960

9

nämndens förslag höjas med 4 400 kronor för reseersättningar och expenser.

Anslaget till Statens nämnd för samlingslokaler är för innevarande budgetår

uppfört med 53 000 kronor. Vad i det föregående förordats föranleder

en uppräkning av anslaget med 28 000 kronor. Anslaget, som preliminärt

beräknats till 54 600 kronor, föreslås alltså definitivt uppfört med (53 000

+ 28 000) 81 000 kronor.

Anslaget till Bidrag till vissa riksorganisationer för samlingslokaler har

preliminärt uppförts med 30 000 kronor och bör slutligt upptagas med

samma belopp.

I det föregående har föreslagits, att inventariebidragen skall upphöra som

särskild bidragsform. Något anslag till sådana bidrag bör följaktligen inte

anvisas.

De i det föregående förordade rekonstruktionsbidragen bör utgå från ett

särskilt anslag, vilket bör anvisas såsom reservationsanslag. Anslaget bör

benämnas Rekonstruktionsbidrag till allmänna samlingslokaler. För nästa

budgetår bör anslaget uppföras med 300 000 kronor.

Investeringsanslaget till Lånefonden för allmänna samlingslokaler har

preliminärt beräknats till 9 000 000 kronor. Det föreslås, att anslaget definitivt

uppföres med detta belopp.

Motioner

I de likalydande motionerna I: 604 (av herr Wärnberg m. fl.) och II: 751

(av herr Larsson i Luttra m. fl.) hemställes att riksdagen måtte besluta

anvisa ett anslag om 400 000 kronor avseende bidrag till anskaffning av inventarier

för allmänna samlingslokaler i enlighet med kungörelse nr 368 av

den 24 maj 1957.

I de likalydande motionerna I: 619 (av herr Sveningsson) och II: 772 (av

fröken Karlsson och herr Edlund) hemställes att riksdagen måtte besluta,

1) att statslån för anordnande av allmänna samlingslokaler m. m. som

beviljats fr. o. m. den 1 juli 1960 skall vara amorteringspliktigt och förräntas

efter en räntesats av 5 procent;

2) att avslå Kungl. Maj:ts förslag att till Rekonstruktionsbidrag till allmänna

samlingslokaler anvisa ett reservationsanslag av 300 000 kronor.

Vidare har i motionen 11:436 (av herrar Gustafsson i Skellefteå och

Wedén), såvitt nu är i fråga, hemställts att riksdagen måtte dels besluta att

statens bidrag till anskaffning av inventarier till allmänna samlingslokaler

skall upphöra att utgå fr. o. m. den 1 juli 1960, dels ock avslå i statsverkspropositionen

framställt förslag om anslag till Bidrag till anskaffning av

inventarier för allmänna samlingslokaler m. m.

Beträffande motiveringen för yrkandena hänvisas till motionerna 1:604,

II: 772 och II: 436.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 91 år 1960

Utskottet

I propositionen har föreslagits riktlinjer för prövningen av ansökningar

om lån för anordnande av allmänna samlingslokaler. Dessa riktlinjer innebär

i huvudsak, att lokalföretagens driftekonomiska förutsättningar skall

ägnas skärpt uppmärksamhet vid låneprövningen. Vidare har förutsatts att

bevakningen av statens fordringar på grund av utlämnade samlingslokalslån

skall effektiviseras.

Mot bakgrunden av de svårigheter som har gjort sig gällande för vissa

lokalföretag att finansiera med lokaldriften förenade kapital- och förvaltningskostnader

anser utskottet det angeläget att beviljandet av lån för samlingslokaler

föregås av en noggrann och på realistiska förutsättningar grundad

prövning av det planerade företagets möjligheter att täcka sina driftkostnader.

Vad departementschefen anfört beträffande åtgärder i detta syfte

kan utskottet ansluta sig till. Utskottet biträder också departementschefens

uttalanden om en effektivare bevakning av statens utestående fordringar.

Propositionen innehåller vidare förslag till viss jämkning av bestämmelserna

om samlingslokalslån i de fall då lån beviljas för föreningsägda lokalanläggningar,

avsedda för sambruk av skola och föreningsliv. Förslaget innebär

väsentligen, att den statliga kapitalsubventionen för sådan lokalanläggning,

till den del anläggningen är avsedd att betjäna skolan, skall kunna

utgå efter grunder motsvarande dem som gäller för skolbyggnadsbidrag till

kommuner. Då ändringen torde innebära att förutsättningarna för sambruk

av lokaler förbättras, tillstyrker utskottet Kungl. Maj :ts förslag.

I propositionen föreslås ytterligare, att såsom försöksverksamhet skall

tillskapas en möjlighet att med statliga bidrag stödja rekonstruktion av

lokalföretag, som saknar förutsättningar att med sina ordinarie intäkter

finansiera lokaldriften. För ändamålet äskas ett reservationsanslag av

300 000 kronor för nästa budgetår. I motionerna I: 619 och II: 772 har hemställts

att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts ifrågavarande förslag. Motionärerna

har bl. a. anfört, att resultatet av denna bidragsgivning kan bli att

staten i fortsättningen får ta på sig ansvaret för finansieringen av samlingslokalerna.

Utskottet vill erinra om vad departementschefen anfört beträffande förutsättningarna

för utgivande av rekonstruktionsbidrag. Av departementschefens

uttalanden härom framgår att vid betalningsförsummelse förutsättningarna

för återställande av lokalhuvudmannens betalningsförmåga skall

prövas allsidigt. Sålunda skall i första hand prövas möjligheterna att genom

en breddning av underlaget för lokalens utnyttjande öka huvudmannens

intäkter. Vidare skall möjligheterna att erhålla högre statslån med stöd

av gällande bestämmelser undersökas. Endast i sista hand skall möjligheten

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 91 år 1960

11

till förnyelse av ett lokalföretag med stöd av rekonstruktionsbidrag övervägas.

Av propositionen framgår vidare att en väsentlig ekonomisk prestation

från vederbörande kommuns sida förutsättes för att bidrag skall beviljas.

Utskottet, som utgår från att rekonstruktionsbidrag endast skall

komma i fråga i sådana fall då det kan antas medföra att lokalhuvudmannens

förmåga att fullgöra sina betalningar på statslånen blir återställd på

längre sikt, finner ej anledning föreligga att på grundval av de farhågor

motionärerna gett uttryck åt avstå från den av Kungl. Maj :t föreslagna försöksverksamheten.

Utskottet tillstyrker alltså Kungl. Maj :ts förslag och

avstyrker ifrågavarande motionsyrkanden.

Kungl. Maj:ts förslag innebär vidare, att den särskilda bidragsgivningen

för inventarieanskaffning till allmänna samlingslokaler skall upphöra. Till

den del inventariebidragen avser ungdomslokaler skall de dock kunna ersättas

av bidrag från allmänna arvsfonden. Förslaget om slopande av inventariebidragen

innebär ett tillgodoseende av syftet med i motionen 11:436

framställda yrkanden i ämnet. Dessa yrkanden torde därför ej påkalla någon

åtgärd från riksdagens sida.

I motionerna 1:604 och 11:751 har yrkats att inventariebidragen skall

bibehållas och att för nästa budgetår skall anvisas ett anslag av 400 000

kronor för ändamålet. Motionärerna har bl. a. anfört, att inventariebidragen

för äldre samlingslokaler har en utomordentlig betydelse, om lokalerna skall

göras någorlunda tidsenliga. Endast en mindre del av det totala antalet

äldre lokaler har enligt motionärerna kunnat komma i åtnjutande av bidrag.

Vidare hänvisas i motionerna till att inventariebidragens bibehållande är

ett nykterhetspolitiskt intresse.

Utskottet saknar ej förståelse för motionärernas synpunkter. Såsom departementschefen

anfört har emellertid ett stort antal äldre samlingslokaler

kunnat rustas upp med stöd av den hittillsvarande bidragsgivningen. Det

torde kunna antagas att den bidragsgivning som sålunda ägt rum har avsett

lokaler, för vilka behovet av bidrag har varit mest framträdande. På grund

av det anförda tillstyrker utskottet Kungl. Maj :ts förslag samt avstyrker

förevarande motioner.

I motionerna 1:619 och 11:772 framställda yrkanden om slopande av

samlingslokalslånens räntefria stående del kan utskottet ej biträda.

Ej heller kan utskottet tillstyrka i samma motioner framförda förslag om

höjning av räntesatsen å lånen.

Vad departementschefen föreslagit beträffande viss förstärkning av statens

nämnds för samlingslokaler kansli tillstyrker utskottet.

Beräkningen av mcdelsbehovet under de olika anslagen har utskottet

funnit sig kunna godtaga.

Vad departementschefen i övrigt anfört och föreslagit har ej givit utskottet

anledning till erinran eller särskilt uttalande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 91 år 1960

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må

I. beträffande ändrade grunder för räntefri stående del av

samlingslokalslån med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt

med avslag å motionerna 1:619 och 11:772, såvitt nu är

i fråga, godkänna vad utskottet anfört;

II. avslå i motionerna I: 619 och II: 772 framställt yrkande

om höjning av räntesatsen för samlingslokalslån;

III. beträffande slopande av bidragen till anskaffning av

inventarier för allmänna samlingslokaler med bifall till

Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag å motionerna I: 604

och II: 751, såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;

IV. beträffande rekonstruktionsbidrag för allmänna samlingslokaler

godkänna vad utskottet anfört;

V. beträffande grunderna för statens stöd åt allmänna

samlingslokaler, såvitt de ej behandlats under I.—IV., med

bifall till Kungl. Maj :ts förslag och under erinran om vad

utskottet anfört godkänna vad i statsrådsprotokollet över

socialärenden för den 4 mars 1960 förordats;

VI. till Statens nämnd för samlingslokaler för budgetåret

1960/61 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

81 000 kronor;

VII. till Bidrag till vissa riksorganisationer för samlingslokaler

för budgetåret 1960/61 under femte huvudtiteln anvisa

ett anslag av 30 000 kronor;

VIII. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag

å motionerna I: 619 och II: 772, såvitt nu är i fråga, till Rekonstruktionsbidrag

till allmänna samlingslokaler för budgetåret

1960/61 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 300 000 kronor;

IX. till Lånefonden för allmänna samlingslokaler för budgetåret

1960/61 under statens utlåningsfonder anvisa ett investeringsanslag

av 9 000 000 kronor;

X. avslå i motionerna I: 604 och II: 751 framställt förslag

om anslag till bidrag till anskaffning av inventarier för allmänna

samlingslokaler;

XI. besluta att motionen II: 436, såvitt nu är i fråga, icke

skall föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 maj 1960

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 91 år 1960

13

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Gillström, Birger Andersson, Pålsson,

Jacobsson, Söderberg, Bertil Petersson, Bagnar Bergh, fröken Ranmark,

herrar Mossberger, Bengt Gustavsson, Edström och Källqvist; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,

Staxäng, Gustafsson i Stockholm, Svensson i Stenkyrka, Karlsson i Olofström,

Nilsson i Göingegården, fröken Elmén, herr Hansson i Skegrie, fru

Lewén-Eliasson, herr Gustafsson i Skellefteå, fröken Vinge, herrar Gustafsson

i Uddevalla och Kellgren.

Reservationer

1) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Staxäng och Nilsson i

Göingegården, vilka beträffande höjning av räntesatsen för samlingslokalslån

ansett att utskottet bort tillstyrka i motionerna I: 619 och II: 772 framförda

yrkanden om en sådan höjning och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 11, som börjar med »Ej heller»

och slutar med »å lånen», bort ha följande lydelse:

»Vad angår det i samma motioner framförda förslaget om höjning av

räntesatsen å lånen vill utskottet anföra följande. Subventionsmomentet i

långivningen till anordnande av allmänna samlingslokaler bör avvägas så

att intäkterna av välskötta, riktigt lokaliserade och ej alltför påkostade lokalföretag,

vid upplåtelse mot hyror som föreningslivet förmår bära, normalt

kan beräknas täcka kapital- och förvaltningskostnaderna. Subventionen bör

ej vara så omfattande, att den lockar till alltför ambitiösa lokalprojekt med

små förutsättningar att bära sig ekonomiskt. Med hänsyn härtill anser utskottet

en mindre höjning av räntesatsen å lånen motiverad. I enlighet med

yrkandena i förenämnda motioner synes räntesatsen för lån, som beviljas

efter utgången av innevarande budgetår, böra fastställas till 5 %.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»II. med bifall till motionerna I: 619 och II: 772, såvitt nu

är i fråga, besluta att amorteringsdelen av samlingslokalslån,

som beviljas efter den 30 juni 1960, skall förräntas efter

en räntesats av 5 % ;»

2) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Staxäng och Nilsson

i Göingegården, vilka beträffande rekonstruktionsbidrag för allmänna samlingslokaler

ansett att utskottet bort avslå Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag

och att därför

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 91 år 1960

dels det stycke i utskottets yttrande, som på s. 10 börjar med »Utskottet

vill» och på s. 11 slutar med »ifrågavarande motionsyrkanden», bort ha

följande lydelse:

»Utskottet anser liksom departementschefen, att förutsättningarna för

en hållbar rekonstruktion av företag som driver samlingslokaler, för vilka

intäkterna av driften ej räcker till för att täcka driftkostnaderna, bör prövas

allsidigt. I första hand bör företaget självt pröva möjligheterna att bredda

underlaget för lokalens utnyttjande för att därigenom öka intäkterna. I sista

hand bör s. k. saneringslån kunna komma i fråga. Däremot har utskottet ej

ansett sig böra tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag att direkta subventioner

i form av rekonstruktionsbidrag skall tillskjutas från statens sida för att

bringa lokalföretaget på fötter. Enligt utskottets mening innebär en dylik

bidragsgivning endast, att staten ökar sina redan betydande risker för förlust

på ifrågavarande statliga stödverksamhet. Utskottet avstyrker därför

Kungl. Maj :ts förslag.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»IV. avslå Kungl. Maj :ts förslag om rekonstruktionsbidrag

för allmänna samlingslokaler;»

3) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Staxäng och Nilsson

i Göingegården, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 11, som börjar med »Vad departementschefen»

och slutar med »särskilt uttalande», bort ha följande lydelse:

»Vad departementschefen i övrigt anfört och föreslagit har utskottet i allt

väsentligt funnit sig kunna godtaga. Utskottet vill emellertid fästa uppmärksamheten

på departementschefens uttalande angående säkerheten för beviljade

samlingslokalslån. Av detta uttalande synes framgå, att Kungl. Maj :t

vid lånens beviljande skall kunna ställa sådana villkor, som innebär att

kommunerna nödgas engagera sig ekonomiskt för lokalföretaget. Utskottet

finner det mindre tillfredsställande att staten i en stödgivning, som ej riktar

sig direkt till kommunerna, kräver ekonomiska prestationer av dessa. Utskottet

delar visserligen uppfattningen att man i många fall bör kunna förvänta

sig kommunala insatser vid anordnandet av allmänna samlingslokaler.

Sådana insatser har också förekommit i stor och, såsom framgår av propositionen,

ökande omfattning. Utskottet vill emellertid som sin uppfattning

framhålla, att ekonomisk medverkan från kommunernas sida vid samlingslokalbyggandet

liksom hittills bör vara alltigenom frivillig och att några

villkor om sådan medverkan ej bör knytas till besluten om de statliga lånen.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 91 år 1960

15

»V. beträffande grunderna för statens stöd åt allmänna

samlingslokaler, såvitt de ej behandlats under I.—IV., godkänna

vad utskottet anfört;»

4) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Staxäng och Nilsson

i Göingegården, vilka beträffande anslag till rekonstruktionsbidrag för allmänna

samlingslokaler, under förutsättning av bifall till den med 2) betecknade

reservationen, ansett att utskottet bort avslå Kungl. Maj :ts förslag och

att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 11, som börjar med »Beräkningen

av» och slutar med »kunna godtaga», bort ha följande lydelse:

»Av vad utskottet i det föregående anfört framgår att något anslag till

rekonstruktionsbidrag ej bör anvisas. Beräkningen av medelsbehovet under

övriga anslag har utskottet funnit sig kunna godtaga.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»VIII. med bifall till motionerna I: 619 och II: 772, såvitt

nu är i fråga, avslå Kungl. Maj :ts förslag om anslag för budgetåret

1960/61 till Rekonstruktionsbidrag till allmänna

samlingslokaler;»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1960:237 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1960/61 till stöd åt allmänna samlingslokaler m. m. a1 i texten