Sök i Ratio Lex

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

1960-01-04 · 37 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 30 av 37 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

UU 1960:2, Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

1

Nr 2

Utrikesutskottets utlåtande i anledning dels av Kungl. Maj:ts

proposition angående godkännande av Sveriges anslutning

till konventionen angående upprättandet av

Europeiska frihandelssammanslutningen, m. m., dels

ock av motioner väckta i anslutning till sagda proposition.

Genom en den 4 januari 1960 dagtecknad proposition, nr 25, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärendena samma dag, föreslagit riksdagen att

dels godkänna Sveriges anslutning till konventionen den 4 januari 1960

angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen;

dels godkänna ett protokoll den 4 januari 1960 rörande tillämpning av

konventionen angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen

i förhållande till Furstendömet Liechtenstein;

dels godkänna en överenskommelse den 4 januari 1960 mellan Sverige

och Danmark angående samhandeln med jordbruksprodukter inom den

Europeiska frihandelssammanslutningen;

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att för Sveriges del godkänna sådana ändringar

i förenämnda konvention jämte till denna fogade bilagor, vilka bör

ankomma på Kungl. Maj :ts ställningstagande och vilka icke kräver författningsändring

av beskaffenhet att påkalla riksdagens medverkan;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga sådana ändringar i regleringsförfattningarna

på jordbrukets och fiskets områden, vilka föranleds av Sveriges

anslutning till konventionen och vilka bör ankomma på Kungl. Maj :ts

ställningstagande;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att till Danmark överföra de årliga belopp,

som förutsätts enligt förenämnda svensk-danska överenskommelse,

att utgå ur medel, som influtit såsom regleringsavgift och accis å fettvaror

in. m.

I samband med propositionen har utskottet till behandling jämväl förehaft

följande i anledning av propositionen väckta, till utskottet hänvisade motioner:
inom

första kammaren

nr 511 av herr Bengtson m. fl. (likalydande med II: 635),

nr 512 av herr Boheman (likalydande med 11:638),

nr 513 av herr Eskilsson m. fl. (likalydande med II: 643),

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. B samt. 1 avd. Nr 2

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

nr 514 av herr Lundström m. fl. (likalydande med II: 642),

nr 515 av herr Nilsson, Ferdinand, och herr Carlsson, Eric (likalydande

med 11:637),

nr 516 av herr Stefanson m. fl. (likalydande med II: 639), samt

nr 517 av herr Sunne och herr Hanson, Per Olof (likalydande med II:

640) ävensom

inom andra kammaren

nr 633 av herr Hagberg m. fl.,

nr 634 av herr Johansson i öckerö m. fl.,

nr 635 av herr Hedlund m. fl.,

nr 636 av herr Christenson i Malmö,

nr 637 av herr Elmwall m. fl.,

nr 638 av herrar Kollberg och Rydén,

nr 639 av herr Rimås m. fl.,

nr 640 av herr Boija m. fl.,

nr 642 av herr Ohlin m. fl.,

nr 643 av herr Magnusson i Borås m. fl. samt

nr 645 av herr Ohlin m. fl.

Propositionen

Ett av de främsta syftena med efterkrigstidens internationella ekonomiska

samarbete har varit att skapa friare handels- och betalningsförhållanden.

Det har framstått som angeläget att komma bort från mellankrigstidens och

de första efterkrigsårens protektionism och bilateralism i utrikeshandeln

och i stället skapa förutsättningar för en rationell och mera omfattande

internationell arbetsfördelning. Inom ramen för Organisationen för europeiskt

ekonomiskt samarbete (OEEC) och den i anslutning därtill upprättade

Europeiska betalningsunionen (EPU) har också betydande framsteg

gjorts i riktning mot en successiv liberalisering av handeln och betalningarna.

På tullområdet har det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) verkat

för sänkning och bindning av medlemsstaternas tullnivåer. Det västeuropeiska

ekonomiska samarbetet i dess hittillsvarande former har dock _

trots de betydande framsteg som gjorts — haft brister, och det är bl. a. mot

bakgrund av dessa brister som de under senare år allt starkare integrationssträvandena

i Västeuropa är att se.

Ett nära samarbete har under 1950-talet utvecklats mellan Frankrike, Italien,

Förbundsrepubliken Tyskland och de tre Benelux-staterna. År 1951

träffades mellan nämnda länder en överenskommelse om bildandet av en

kol- och stålunion. Medan denna gradvis genomfördes, förberedde de sex

staterna en utvidgning av det inledda samarbetet, och vid ett ministermöte

i Rom i mars 1957 undertecknades avtalet om Europeiska ekonomiska unionen

(Rom-avtalet), som efter ratifikation trädde i kraft den 1 januari 1958.

Det var under intryck av de snabba framstegen i sexstaternas planer på

ekonomiskt samarbete som OEEC:s ministerråd i juli 1956 beslöt att under
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

3

söka möjligheterna att bilda ett frihandelsområde omfattande samtliga

OEEC-länder, däri inbegripna de sex. Inom ett sådant område skulle förekommande

handelshinder avvecklas i samma takt som enligt Rom-avtalet.

En väsentlig olikhet i förhållande till sexstatssammanslutningen förelåg

emellertid så till vida, att medan denna avsåg upprättandet av en tullunion

med gemensamma yttre tullsatser skulle i frihandelsområdet de enskilda

länderna kunna gentemot tredje land bibehålla sina individuella tullar och

över huvud sin handlingsfrihet i tull- och handelspolitiskt hänseende.

Vid förhandlingarna, som fördes i Paris och pågick under hela 1957 och

1958, visade sig betydande meningsskiljaktigheter föreligga mellan de sex

och länderna utanför sexstatsgruppen. Särskilda svårigheter erbjöd den s. k.

ursprungsfrågan, d. v. s. frågan vilka krav som skulle uppställas på en varas

anknytning till frihandelsområdet för att varan skulle komma i åtnjutande

av områdesbehandling. De sex motsatte sig en liberal lösning under hänvisning

till riskerna för snedvridning av handeln. Från vissa av dem uppställdes

också bestämda krav på en harmonisering av de yttre tullnivåerna

och över huvud en samordning av tull- och handelspolitiken såsom förutsättning

för att en mera väsentlig del av varuområdet skulle komma i åtnjutande

av tullfrihet. Förhandlingarna avbröts i november 1958 utan att

några resultat hade uppnåtts.

Den 1 januari 1959 påbörjade de sex upprättandet av sin gemensamma

marknad genom att inleda den avveckling av tullar och kvantitativa restriktioner

som förutsatts i Rom-avtalet. I detta läge började vissa av länderna

utanför sexstatsgruppen — Sverige, Danmark, Norge, Portugal, Schweiz,

Storbritannien och Österrike, de s. k. yttre sju -— mera allvarligt överväga

möjligheterna för ett närmare ekonomiskt samgående. Redan under Parisförhandlingarna

hade det visat sig att de i många grundläggande frågor hade

en likartad uppfattning. Sedan förhandlingarna avbrutits, hade det därför

tett sig naturligt att undersöka förutsättningarna för ett fortsatt och fördjupat

samarbete. Vid ett möte i Stockholm i mars 1959 började företrädare

för de sju mera ingående diskutera förutsättningarna att upprätta ett mindre

frihandelsområde. Syftet därmed skulle vara att skapa en bättre bas för

fortsatta förhandlingar med de sex men samtidigt också att åstadkomma en

fullt funktionsduglig integrationsform, som gav näringslivet i de berörda

länderna de utvecklingsmöjligheter som följde med en större marknad. Planerna

tog snabbt form. Ett på tjänstemannanivå upprättat förslag med riktlinjer

för upprättandet av ett frihandelsområde — den s. k. Saltsjöbadsplanen

— behandlades vid ett ministermöte i Saltsjöbaden den 20 och 21 juli

1959 och godkändes därvid som underlag för de fortsatta förhandlingarna

om konventionstexterna. Dessa förhandlingar pågick under hösten 1959, och

de utarbetade textförslagen framlades vid ett nytt ministermöte i Stockholm

den 19 och 20 november. Sedan vissa utestående frågor lösts, paraferades

konventionen om upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen

(EFTA). Undertecknandet har sedermera skett i resp. huvudstäder, sist i

Stockholm den 4 januari 1960.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4: Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

Parallellt med frihandelsförhandlingarna —- och i viss mån såsom led i

dessa — har förts överläggningar mellan Danmark och vissa länder i sjustatsgruppen

för att tillgodose danska önskemål på jordbruksområdet. Särskilda

bilaterala jordbruksavtal har därvid träffats, bl. a. ett avtal med

Sverige undertecknat den 4 januari 1960.

Beträffande det närmare innehållet i konventionen hänvisas till Bihang 2

till propositionen samt till den redogörelse som lämnats å s. 12—36 i denna.

Vissa tillämpnings- och tolkningsregler i anslutning till konventionen, varom

enighet nåtts vid förhandlingarna, återfinns i Bihang 3. Det särskilda protokoll,

som reglerar Furstendömet Liechtensteins förbindelser med sammanslutningen,

framgår av Bihang 4. Vad slutligen angår det svensk-danska

jordbruksavtalet har detta intagits i Bihang 5. En redogörelse för innehållet

i detsamma och för de därtill fogade skriftväxlingarna återfinnes i propositionen

s. 11 o. f.

Departementschefen

Beträffande innebörden av uppgörelsen och konsekvenserna därav för

svenskt vidkommande må följande i sammandrag anföras ur departementschefens

uttalande i propositionen.

Sett ur svensk synpunkt representerar tillkomsten av sjustats m ar kn

a d e n betydelsefulla förändringar för utvecklingen av utrikeshandeln.

Härigenom erhåller svensk industri efter en övergångsperiod på högst tio år

tillträde till en marknad om 90 miljoner innevånare utan att besväras av

importrestriktioner eller tullar. Uppenbart är att härigenom stora utvecklingsmöjligheter

erbjudes svensk företagsamhet. I särskild bilaga till propositionen

har redovisats en del statistiska uppgifter rörande sjustatsmarknaden.

Det framgår därav bl. a. vilken betydelse denna marknad redan nu har

för avsättning av svenska varor. Av såväl totalexporten som exporten avhel-

och halvfabrikat går ca 35 procent till sjustatsgruppen medan ca 25 procent

av importen kommer från detta område. Exporten till sjustatsgruppen

representerar f. n. icke oväsentligt större belopp än exporten till sexstatsmarknaden

medan förhållandet på importsidan är det motsatta. Det innebär

också att Sverige gentemot de sju har ett visst exportöverskott och gentemot

de sex ett betydande importöverskott. Inom frihandelssammanslutningen utgör

Storbritannien, Norge och Danmark de viktigaste marknaderna för svenska

varor; dessa tre länder mottar f. n. mer än 90 procent av den totala svenska

exporten till sammanslutningens medlemsstater.

Samtidigt som genom det fria tillträdet till en stormarknad nya möjligheter

öppnas för exportindustrien måste givetvis också beaktas att tillkomsten

av- sjustatsmarknaden innebär att den svenska marknaden öppnas för fri

konkurrens från de övriga medlemsstaternas näringsliv. Med hänsyn till

den återhållsamhet, som sedan länge iakttagits i vårt land, när det gällt att

genom tullar eller på annat sätt bereda den egna produktionen skydd mot

importkonkurrens, torde detta emellertid i stort icke behöva medföra några

s. 5 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

5

mera kännbara svårigheter. Vissa anpassningar av produktion och distribution

blir dock nödvändiga och det är angeläget att de problem som härvidlag

kan uppkomma beaktas i god tid. Det är också av vikt att genom

en smidig arbetsmarknadspolitik tillse att omställningsprocessen förlöper

så väl som möjligt. Om gynnsamma internationella konjunkturer blir bestående

under övergångstiden, torde denna anpassning väsentligt underlättas.

Departementschefen fäster därför stor vikt vid att frihandelssammanslutningen

uppställt som ett av sina främsta syftemål att främja en ekonomisk

expansion och full sysselsättning. I anslutning härtill vill han allmänt

understryka vikten av att nära kontakt kan upprätthållas med näringslivet

och arbetsmarknadens parter rörande de frågeställningar som aktualiseras

vid genomförandet av den nya marknadsbildningen.

Departementschefens allmänna bedömning av frihandelssammanslutningen

är att denna står väl i överensstämmelse med den traditionella inriktningen

av den svenska handelspolitiken och även i övrigt är väl förenlig

med landets intressen.

Departementschefen vill i detta sammanhang erinra om att Sveriges deltagande

i förhandlingarna om ett europeiskt frihandelsområde liksom i de

senare sjustatsförhandlingarna ställt mycket stora anspråk på utrednings-

och förberedelsearbetet. Särskilda organisatoriska åtgärder

härför vidtogs redan i ett tidigt skede av förhandlingarna. Kungl.

Maj :t uppdrog den 8 mars 1957 åt kommerskollegium att verkställa erforderliga

utredningar i nu nämnda avseenden. För ändamålet knöts till kommerskollegium

en särskild delegation, i vilken, förutom några statliga representanter,

ingått framstående företrädare för olika grenar av näringslivet

och dess organisationer. Sålunda har industri, handel, jordbruk, småindustri

och hantverk, export- och importorganisationer liksom arbetsmarknadens

parter varit företrädda i delegationen. Kommerskollegiums utredningsverksamhet

har bedrivits i nära samverkan med olika organisationer

inom näringslivet och på arbetsmarknaden för vilket ändamål särskilda

kontaktgrupper verkat. Genom denna organisation har det varit möjligt att

snabbt få till stånd en bedömning av uppkommande förhandlingsproblem.

Kommerskollegium har under förhandlingarnas förlopp avgett ett mycket

stort antal utredningar och yttranden rörande såväl principiella frågor av

central betydelse som specialfrågor och under förhandlingarna framlagda

förslag till lösningar av föreliggande problem. Genom att slutförhandlingarna

om EFTA-konventionen fördes i Saltsjöbaden och Stockholm kunde

delegationen fortlöpande hållas orienterad om olika frågeställningar. Den

kunde därför på basis av det utkast till konvention som skulle föreläggas

ministermötet i november i Stockholm ta ställning till frågan om svensk

anslutning till förslaget. Delta skedde genom en skrivelse daterad den 16

november 1959. Delegationen tillstyrkte däri enhälligt att Sverige skulle

godtaga förslaget till konvention. — De uppgifter, som åvilat kommerskollegium

och den till kollegium knutna delegationen har gällt utredningsarbe
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

tet i allmänhet. De särskilda utredningar som krävts på jordbrukets och

fiskets områden har utförts av statens jordbruksnämnd.

Stort intresse knyter sig till möjligheterna att åstadkomma

en vidare europeisk frihandelsuppgörelse. Frihandelssammanslulningens

medlemsstater har i upprepade deklarationer gett uttryck

för sin önskan att snarast komma till en sådan uppgörelse särskilt

med sexstatsgruppen. Vid det ministermöte i november 1959, då EFTA-konventionen

paraferades, antogs även en resolution som upprepade dessa önskemål;

därvid erinrades om de framsteg som gjorts under mer än tio års

samverkan inom OEEC. Denna resolution har i särskild ordning delgivits

samtliga de sex ländernas regeringar. Även i andra internationella sammanhang

har önskemål uttalats om återupptagande av förhandlingar för att

åstadkomma en överenskommelse omfattande samtliga OEEC-länder.

Upprättandet av frihandelssammanslutningen anser departementschefen

i och för sig vara en faktor som befordrar möjligheterna till en vidare europeisk

uppgörelse. Den demonstrerar en långtgående sammanhållning mellan

en grupp av länder. EFTA-konventionen visar också att det är möjligt

att avtalsmässigt lösa de med ett frihandelsområde förenade ursprungsproblemen

om vilka det icke var möjligt att nå någon allmänt acceptabel uppgörelse

under Parisförhandlingarna.

Det är ännu för tidigt att bedöma konsekvenserna av det initiativ till nya

kontakter, som togs vid mötet mellan Förenta staternas, Frankrikes, Storbritanniens

och Västtysklands stats- och regeringschefer i december förra

året. Dessa kontakter avser frågor rörande handelspolitik, bistånd till de

underutvecklade länderna och en eventuell omorganisation av OEEC. Ur

svensk synpunkt är det anledning att i detta sammanhang skjuta förhållandet

mellan frihandelssammanslutningen och sexstaternas ekonomiska gemenskap

i förgrunden. Endast om en acceptabel ekonomisk samverkan

mellan de europeiska länderna kan åstadkommas, blir det möjligt för dessa

att också utåt spela den roll, som bör tillkomma dem. Enligt departementschefen

är en uppgörelse mellan frihandelssammanslutningen och sexstatsgruppen

också av primär betydelse för att möjliggöra ett effektivt stöd

även åt de medlemmar av OEEC, som kommit mindre långt i industrialisering

och ekonomisk utveckling och som därför inte ännu kan ta på sig de

fulla förpliktelserna som medlemmar av ett frihandelsområde.

Tillkomsten av frihandelssammanslutningen har medfört att frågan om

det ekonomiska samarbetet mellan de nordiska länderna

kommit i ett nytt läge. När överläggningarna om sammanslutningen

började, förelåg en plan för ett närmare samarbete mellan Sverige, Danmark,

Finland och Norge, innefattande upprättandet av en gemensam nordisk

marknad i tullunionens form. Departementschefen beklagar att det

inte varit möjligt att redan långt tidigare realisera ett sådant samarbete.

Detta skulle nämligen enligt hans mening ha stärkt de nordiska ländernas

s. 7 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1060

7

ställning i de internationella handelsdiskussionerna. De överläggningar som

under sommaren och hösten 1959 fördes mellan de nordiska länderna gav

emellertid klart vid handen att någon enighet mellan länderna icke kunde

uppnås om att genomföra den nordiska tullunionen inom ramen för frihandelssammanslutningen.

Det måste därför konstateras att i det läge som förhandlingarna

om frihandelssammanslutningen skapat något politiskt beslut

icke kunde fattas om att förverkliga den nordiska marknadsplanen. Det

rådde likväl allmän enighet om önskvärdheten av att under de nya förhållandena

tillvarata alla möjligheter till sådant samarbete, som kunde vara

till gagn för de nordiska länderna. Detta har också kommit till uttryck i det

förslag att organisera en permanent nordisk ministerkommitté, vilket underställts

Nordiska rådet och till vilket detta anslutit sig.

Vad beträffar den närmare innebörden av den träffade

överenskommelsen om en europeisk frihandelssamm

anslutning erinrar departementschefen om att konventionen avser

upprättande av ett frihandelsområde. Den centrala delen av överenskommelsen

utgörs av förpliktelserna att i den inbördes handeln mellan medlemsstaterna

avveckla tullar och kvantitativa restriktioner för import och export.

Däremot påverkas icke direkt medlemsstaternas förhållanden till utomstående

länder. Rätten till en autonom yttre tull- och handelspolitik är till skillnad

från förhållandena inom en tullunion i princip bevarad inom en sammanslutning

av detta slag. Valet av frihandelsområdet som associationsform

är ett uttryck för den utåtriktade karaktären av det samarbete som de

sju EFTA-länderna inlett och för deras strävan att bevara och i liberal anda

utveckla sina handelsförbindelser med utomstående länder.

Tillkomsten av ett frihandelsområde påverkar naturligtvis så till vida förutsättningarna

för utomstående länders handel med medlemsstaterna som

de icke blir delaktiga i den inbördes tullavvecklingen. Detta innebär i och för

sig en avvikelse från en strikt mest-gynnad-nations-behandling. Skapandet

av ett frihandelsområde liksom av en tullunion har emellertid i internationella

sammanhang vunnit erkännande som förenligt med mest-gynnad-nations-principen.

Enligt artikel XXIV i GATT är en avtalsslutande part fri att

medverka i ett frihandelsområde, förutsatt att vissa huvudvillkor uppfylls.

Dessa är främst att överenskommelsen skall omfatta praktiskt taget all

handel mellan medlemsstaterna samt att den skall innefatta ett program för

fullständig avveckling av existerande tullar. Ett visst notifikations- och

granskningsförfarande skall vidare iakttas. — Avsikten är att konventionen

i vederbörlig ordning skall underställas denna organisation och den närmare

behandlingen därav kommer att äga rum under våren. Med hänsyn

till omfattningen av den handel som kommer att helt frigöras från restriktioner

inom sjustatsinarknaden torde konventionen uppfylla de i GATT uppställda

huvudvillkoren. I den mån behandlingen i GATT skulle ge upphov

till ändringar eller tillägg av formell natur torde Kungl. Maj :t bemyndigas

att utan riksdagens hörande godtaga dessa. Detsamma torde även i övrigt

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

böra gälla sådana ändringar i konventionen som icke berör huvudprinciperna

och som ej heller är av väsentlig betydelse ur svensk synpunkt.

I detta sammanhang må erinras om att mest-gynnad-nations-behandling

kan ha avtalats bilateralt med länder som icke är medlemmar av GATT. Sådan

överenskommelse torde emellertid i princip icke kunna anses ha längre gående

innebörd än som följer av motsvarande bestämmelser i GATT-avtalet.

Innan departementschefen går närmare in på konventionens bestämmelser

vill han framhålla följande allmänna synpunkter. Konventionen

är resultatet av ingående förhandlingar mellan de sju medlemsstaterna.

Det ligger i sakens natur att de skiftande förhållanden och intressen som

föreligger hos de enskilda medlemsstaterna i många fall nödvändiggjort

kompromisser. Den lösning varje särskild fråga erhållit kan därför för det

enskilda landets del icke bedömas isolerad ulan måste ses som ett element

i den samlade överenskommelsen. Denna är sålunda att betrakta som en

sammanhängande helhet. Såväl denna uppgörelses allmänna karaktär som

tidsfaktorn gör att det knappast kan anses föreligga något utrymme för

ytterligare förhandlingar mellan medlemsstaterna om ändringar i konventionstexten

och att sålunda staternas ställningstagande nu bör avse ett godtagande

eller icke-godtagande av konventionen i befintligt skick.

Konventionen är uppbyggd på principen om samarbete utan överstatliga

inslag. Varje enskild medlemsstats suveränitet respekteras. En grundläggande

princip är sålunda att nya förpliktelser icke skall kunna påläggas en

medlemsstat mot dess vilja. I den mån åtaganden utöver dem som redan

från början nedlagts i konventionen aktualiseras, krävs enhällig anslutning

från samtliga medlemsstater.

De fasta förpliktelser som ingår i konventionen hänför sig dels till avvecklingen

av tullar och kvantitativa restriktioner på import och export,

dels också till vissa konkurrensregler som ansetts nödvändiga för att ge avvecklingen

av handelshindren åsyftad innebörd. Däremot bibehåller i princip

varje medlemsstat sin frihet när det gäller utformningen av sin yttre

handelspolitik och av den ekonomiska och sociala politiken etc.

I detta sammanhang vill departementschefen emellertid understryka den

faktiska inverkan på medlemsstaternas yttre och inre ekonomiska förhållanden

som frihandelssammanslutningen kan förväntas få. Oavsett förekomsten

av formella förpliktelser är det naturligt att medlemsstaterna i

utformningen av sina handelsförbindelser med utomstående länder beaktar

det närmare ekonomiska samarbete som utvecklas inom sammanslutningen

och intresset av att detta samarbete fungerar friktionsfritt. Vad angår

den ekonomiska politiken krävs en anpassning med hänsyn till sammanslutningens

allmänna målsättning. Den starkare bindning på det handelspolitiska

området som sammanslutningen medför olika medlemsstater emellan

skärper naturligtvis också kraven på en fortlöpande inre ekonomisk

balans.

En grundläggande princip i konventionen — som i viss mån följer av vad

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

9

förut sagts om medlemsstaternas allmänna ställning inom sammanslutningen

_ är att beslut av institutionerna, i allmänhet sammanslutningens råd,

skall fattas med enhällighet. Detta gäller naturligtvis i första hand beslut om

ändring av själva konventionen. Inträde av nya medlemsstater och associationsavtal

med utomstående stater eller med internationell organisation skall

också beslutas med enhällighet. I den mån kompletterande bestämmelser

erfordras utöver dem som ingår i konventionen och dess bilagor eller om i

övrigt fråga uppkommer om utvidgning av medlemsstaternas förpliktelser

krävs likaledes enighet därom. Av praktiska skäl har det emellertid ansetts

befogat att i vissa klart definierade fall beslut skall kunna fattas med majoritet.

Detta gäller framför allt frågor om temporär befrielse för en medlemsstat

från eljest gällande förpliktelser, exempelvis på grund av iråkade

svårigheter, samt vid avgörande av besvär och tvister mellan två eller flera

medlemsstater. För sistnämnda fall gäller den regeln att en rekommendation

alltid kan utfärdas med majoritet, men att mot en medlemsstat riktat

bindande beslut kan fattas med majoritet endast i fall där denna medlemsstat

brutit mot någon förpliktelse i konventionen. Sådant beslut avser i allmänhet

tillstånd för en annan medlemsstat att vidtaga mot den felande staten

riktade skydds- eller motåtgärder.

Då konventionens förpliktelser i stor utsträckning är fasta och ovillkorliga

måste samtidigt som konventionen godtas erforderliga beslut fattas, som

möjliggör ett fullföljande för Sveriges del av ifrågavarande förpliktelser.

Främst krävs givetvis regler som för Sveriges del möjliggör tullavvecklingen

inom frihandelsområdet. Även vissa andra fullmakter för Kungl. Maj :t erfordras

för att konventionens bestämmelser för Sveriges del skall kunna

tillämpas på ett smidigt sätt.

Konventionens centrala bestämmelse, förpliktelsen att avveckla

bestående tullar, gäller såväl export- som importtullar. När det

gäller exporten tillämpas i vårt land för närvarande icke några tullar eller

motsvarande avgifter på de varor som här avses. Konventionen innebär dock

att sådana tullar eller avgifter för framtiden icke kan tillämpas mot medlemsstaterna.

Importtullarna skall enligt i konventionen närmare angivna bestämmelser

avvecklas successivt under tio år. Denna förpliktelse gäller samtliga varor

utom de särskilda jordbruks- och fiskeprodukter som upptagits i bilagorna

D och E till konventionen. Undantagna från avvecklingen är vidare i

princip fiskala tullar. Beträffande dessa senare skall dock avveckling ske

av eventuellt förekommande protektionistiska element antingen i takt med

övriga tullsänkningar eller på en gång senast den 1 januari 1965. För vårt

lands vidkommande torde i detta sammanhang endast ett fåtal tullar böra

betraktas som fiskala. Det gäller framför allt tullarna på parfymer, Öl, vissa

läskedrycker och en del andra produkter av mindre betydelse.

Genomförandet av tullsänkningsprogrammel förutsätter en avvikelse från

den av riksdagen antagna tulltaxan. Bestämmelser erfordras om avtalade

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

tullsänkningar under övergångstiden och tullfrihet för tiden därefter. Av

praktiska skäl synes detta lämpligen kunna åvägabringas genom en särskild

förordning som ger Kungl. Maj:t befogenhet att besluta om de tullsänkningar

som efterhand påkallas av Sveriges anslutning till EFTA-konventionen.

Särskild proposition med förslag till förordning i ämnet har framlagts.

Den fullmakt som erfordras i detta hänseende torde böra avse dels avveckling

enligt konventionens regler av bestående tullar, dels också avveckling

av de protektionistiska element som anses ingå i de tullar som anmäles såsom

fiskala. Det närmare avgörandet av vilka tullar som skall betraktas som

fiskala torde få ankomma på Kungl. Maj:t. Kungl. Maj :t torde likaledes

böra äga bestämma vilken av de två enligt konventionen tillåtna awecklingsmetoderna

som bör tillämpas för protektionistiska element ingående i fiskala

tullar.

Den normala tullavvecklingen skall som förut framhållits genomföras under

tio år. Konventionen förutser emellertid också möjligheten av snabbare

avveckling. Detta kan gälla vissa varor eller varuområden men också det

generella tidsprogrammet som sådant. I den mån fråga härom aktualiseras

— beslut förutsätter enhällighet — torde riksdagens medgivande böra i särskild

ordning inhämtas. Förpliktelsen att avveckla tullar kan också principiellt

utvidgas genom ändring av gränsdragningen mellan industrivaror å

ena sidan och jordbruks- och fiskeprodukter å den andra. Även i detta fall

torde för Sveriges vidkommande biträdande av ett eventuellt beslut få göras

beroende av riksdagens godkännande såvida frågan ej är av huvudsakligen

formell natur.

I anslutning till tullsänkningsprogrammet bör också beaktas vissa andra

bestämmelser i konventionen. Undantagsfall kan nämligen förekomma där

temporär befrielse lämnas från förpliktelsen att genomföra tullsänkningar

enligt det fastslagna tidsschemat eller där t. o. m. bemyndigande lämnas att

återställa sänkta tullar. Så kan exempelvis vara fallet vid snedvridning av

handeln (art. 5), vid svårigheter inom särskilda sektorer av näringslivet eller

särskilda geografiska områden (art. 20) eller i samband med klagomål och

besvär gentemot annan medlemsstat (art. 31). Kungl. Maj :t bör därför äga

möjlighet att i förekommande fall göra de avvikelser från det fasta tullsänkningsprogrammet

som är förenliga med konventionen. Skulle i något fall aktualiseras

tillämpning av en högre tull än som framgår av gällande tulltaxa

får frågan självfallet behandlas i den ordning som allmänt gäller för

dylika fall. S

Den varumässiga omfattningen av frihandelsöverenskommelsen påverkas i

hög grad a\ urspr ungsreglerna. Behovet av särskilda ursprungsregler

sammanhänger med att i frihandelsområdet medlemsstaterna äger bibehålla

sina individuella yttre tullar. Om ursprungsregler helt saknades

skulle nämligen risker uppkomma för snedvridning av handeln genom

att en importör i en medlemsstat med hög yttre tull med fördel skulle kunna

dirigera sin import över en annan medlemsstat med lägre tull. Å andra

sidan har vid utarbetandet av ursprungsreglerna måst beaktas in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

11

Iresset av att dessa icke blir så restriktiva och komplicerade att de i

väsentlig män inskränker utrymmet för den fria handeln. Innebörden av

uppgörelsen i ursprungsfrågan kan i korthet sägas vara att en produkt

för att komma i åtnjutande av tullsänkningen och den slutliga tullfriheten

skall uppfylla antingen ett procentkriterium eller ock ett s. k. bearbetningskriterium.

Det förra innebär att de beståndsdelar som importerats

från tredje land får representera högst 50 procent av den färdiga produktens

värde. För att bearbetningskriteriet skall kunna åberopas skall

produkten ha genomgått viss närmare angiven bearbetningsprocess inom

området. Valfrihet mellan dessa två kriterier föreligger för samtliga produkter

utom textilvaror för vilka endast bearbetningskriteriet gäller. Procentkriteriet,

som med angivna undantag alltid kan åberopas, torde i vissa

tall erbjuda praktiska svårigheter vid tillämpningen. Med hänsyn bl. a. härtill

kan det förväntas att bearbetningskriteriet i allmänhet kommer till användning.

Det ligger i sakens natur att det i avsaknad av erfarenheter är svårt att

förutse hur konventionens ursprungsregler kommer att verka i praktiken.

Avsikten är också att fortlöpande följa tillämpningen av dessa regler och

vid behov efter hand besluta om de ändringar som krävs för att nå önskvärd

enkelhet och smidighet. Ändring av ursprungsreglerna i själva konventionen

och i bilagorna till denna, framför allt de s. k. bearbetningslistorna, kan beslutas

med enhällighet. Det torde böra falla inom Kungl. Maj :ts befogenhet

att besluta om sådana ändringar.

Införandet av ursprungskontroll som villkor för den gynnsammare tullbehandlingen

medför vissa nya administrativa förfaranden. För att bevisa

en varas ursprung skall användas särskilda formulär som återfinns i lista

IV till bilaga B till konventionen. Dessa är förhållandevis enkla. Vad gäller

importen till Sverige torde ursprungskontrollen icke behöva medföra några

större problem. Ursprungsreglerna får liksom andra tullbestämmelser tilllämpas

av tullmyndigheterna och kommer i förekommande fall också att

kunna åberopas i samband med besvär över tullmyndigheternas beslut. Reglerna

bör därför återges i den författning som kommer att utfärdas rörande

tullsänkningen inom ramen för EFTA-konventionen. I den mån ändringar

i reglerna beslutas får dessa självfallet delgivas allmänheten på samma sätt.

Det har emellertid inte kunnat undvikas att reglerna i vissa hänseenden

blivit komplicerade. Det kan därför icke uteslutas att oparäknade tolkningssvårigheter

uppkommer eller att kompletterande anvisningar visar sig erforderliga.

Det är givetvis ett allmänt önskemål att uppnå en likformig tilllämpning

av ursprungsreglerna i samtliga medlemsstater. I den mån så kan

anses påkallat, t. ex. efter tolkningsuttalanden från EFTA:s institutioner

eller på grund av utvecklingen av praxis i andra medlemsstater, bör Kungl.

Maj:t därför kunna utfärda kompletterande anvisningar för tillämpningen

av reglerna.

När det gäller den svenska exporten till övriga medlemsstater torde man

kunna utgå från att i första hand vederbörande producenter eller exportörer

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

själva förebringar erforderliga uppgifter för importländernas ursprungskontroll.

Konventionen förutsätter emellertid också att i vissa fall ursprungscertifikat

skall kunna utfärdas av därtill auktoriserat organ eller av

statlig myndighet (se regel 8 i bilaga B till konventionen). För Sveriges del

synes det lämpligt att de auktoriserade handelskamrarna ges officiell behörighet

att utfärda ursprungscertifikat. Enligt vad som inhämtats är dessa

institutioner villiga att påtaga sig denna uppgift. Som regel torde sålunda erforderlig

bevisning om ursprunget kunna ske genom företagen själva eller

genom handelskamrarnas försorg. I vissa fall, exempelvis om handelskammare

och varuägare har olika uppfattning om en varas ursprung, bör frågan

dock kunna hänskjutas till statligt organ. Frågan om närmare kontroll

av förebragt bevismaterial rörande ursprunget kan också på begäran av importlandets

myndigheter officiellt hänskjutas till vederbörande exportland,

därvid fall kan förekomma som lämpligen bör behandlas av statlig myndighet.

För vårt lands vidkommande bör dessa statliga funktioner — i den mån

de undantagsvis påkallas — åvila tullverket. I första hand torde uppgiften

ankomma på distrikttullanstalterna. Av praktiska skäl bör generaltullstyrelsen

vara sista instans för prövning av frågor om exportvarors ursprung.

För sin befattning med hithörande frågor kan tullmyndigheterna i vissa fall

behöva kontrollera ett företags räkenskaper, lagerbokföring o. dyl. och infordra

verifierande uppgifter av olika slag. Man torde åtminstone tills vidare

kunna utgå från att företagen frivilligt kommer att lämna de uppgifter och

tillåta den insyn som krävs och att sålunda några särskilda tvingande föreskrifter

i detta hänseende icke visar sig påkallade.

De närmare bestämmelser som erfordras rörande handelskamrarnas och

tullmyndigheternas befattning med utfärdandet av ursprungsbevis kan

meddelas av Kungl. Maj :t.

I fråga om ursprungsbestämmelserna vill departementschefen slutligen endast

erinra om att medlemsstaterna åtagit sig att införa lagstiftning med erforderliga

bestämmelser om straff för personer som medverkar till att oriktiga

ursprungshandlingar tillhandahålles (regel 10 i bilaga B). Detta åtagande

torde för vårt lands vidkommande kräva vissa särskilda bestämmelser.

Frågan härom får emellertid övervägas närmare och torde få underställas

riksdagen vid ett senare tillfälle.

Konventionens bestämmelser om avveckling av kvantitativa

restriktioner på import och export torde med den utveckling

som ägt rum på detta område för flertalet medlemsstater icke medföra

några större svårigheter. De importrestriktioner som i vårt land kvarstår

gentemot ifrågavarande länder är av ringa omfattning och tillämpas redan

nu på ett sådant sätt att de inte utgör något egentligt hinder för importen.

De viktigaste varor som alltjämt är föremål för importlicensförfarande är

bilar och fartyg. Den internationella utvecklingen (inom Internationella

valutafonden, GATT och OEEC) tenderar mot en allmän snabb avveckling

av importrestriktionerna, och EFTA-konventionens bestämmelser om en

tioårig övergångsperiod även på detta område får därför sannolikt för fler
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

13

talet medlemsstater icke någon större praktisk betydelse. De principer som

angetts för avveckling och administrering av kvarvarande restriktioner syftar

till att i förekommande fall förhindra diskriminering och allvarliga skadeverkningar

för de medlemsstater vilkas export drabbas av importrestriktionerna.

Konventionen innehåller emellertid också bestämmelser som i vissa särskilda

undantagsfall medger att nya kvantitativa importrestriktioner införs.

Detta aktualiseras naturligtvis i första hand vid valutakriser, varom

bestämmelser finns i artikel 19. EFTA-konventionen innebär i detta hänseende

i princip icke någon inskränkning av de möjligheter som medlemsstaterna

har inom ramen för andra internationella överenskommelser,

främst GATT. Av större intresse är måhända att kvantitativa importrestriktioner

är tillåtna även i vissa andra fall, bl. a. då en påtaglig ökning av arbetslösheten

uppstår inom en särskild sektor av industrien eller inom ett

särskilt geografiskt område och denna situation på sätt närmare beskrives

i artikel 20 äger samband med en importökning från övriga medlemsstater.

En medlemsstat som råkar in i svårigheter av angivet slag äger utan särskilt

bemyndigande rätt att kvantitativt begränsa den berörda importen under en

period av högst aderton månader. Även andra åtgärder än importrestriktioner

kan komma i fråga, dock först efter bemyndigande av rådet. En medlemsstat

kan också få bemyndigande att i andra fall än som avses i artikel

20 tillämpa kvantitativa importrestriktioner för särskilda syften. Så kan exempelvis

bli fallet vid snedvridning av handeln (art. 5) eller i samband med

besvär och klagomål (art. 31). Om för Sveriges del tillämpning av kvantitativa

importrestriktioner skulle aktualiseras i fall av här åsyftade slag kan

erforderliga åtgärder härför vidtagas av Kungl. Maj :t utan särskilt bemyndigande

av riksdagen.

Kvarvarande kvantitativa restriktioner med avseende på exporten skall

avskaffas senast den 31 december 1961. Vissa allmänna undantag från denna

huvudregel är tillåtna enligt artiklarna 12 och 18. Bl. a. kan av säkerhetsskäl

nödvändiga åtgärder vidtas i krigstid eller vid andra kritiska lägen

i de internationella förbindelserna. En särskild undantagsregel från

förbudet mot kvantitativa exportrestriktioner gäller också för export av

skrot, där den internationella handeln alltjämt kännetecknas av stark bundenhet.

Åtgärder är också tillåtna för kontroll av att exportrestriktioner som

tillämpas mot utomstående länder icke kringgås genom reexport över annan

medlemsstat.

I den föregående redogörelsen bar även något berörts de särskilda u nd

anta g sregler n a i konventionen. Dessa hänför sig bl. a. till valutakriser

och svårigheter som kan uppkomma inom särskilda sektorer av näringslivet

eller inom särskilda geografiska områden. De skyddsåtgärder som slår

till buds i dylika situationer är som nämnts i första band kvantitativa importrestriktioner,

men även avvikelser från tullsänkningsprogrammet och

andra åtgärder kan komma ifråga. Utöver dessa regler finns i artiklarna 12

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

och 18 mera generella undantag av den karaktär som allmänt tillämpas i internationella

överenskommelser. Departementschefen vill här fästa uppmärksamheten

vid en bestämmelse som för Sveriges vidkommande kan ha

särskild betydelse med hänsyn bl. a. till den ekonomiska försvarsberedskapen.

En medlemsstat har sålunda enligt artikel 18 rätt att vidta de åtgärder

den för att skydda sina väsentliga säkerhetsintressen anser nödvändiga med

avseende på forskning, utveckling eller tillverkning som är oundgängliga för

försvarsändamål. Undantaget gäller icke enbart militära ändamål utan även

andra som oundgängliga bedömda försvarsändamål. Åtgärderna får emellertid

icke avse tillämpning av importtullar och icke heller, utan särskilt bemyndigande,

importrestriktioner. I den mån skyddsåtgärder för här avsedda

ändamål visar sig nödvändiga torde därför främst statliga subventioner komma

i fråga.

Konkurrensreglerna återfinnes i artiklarna 13—17. Vad först angår

bestämmelserna om statliga stödåtgärder, vill departementschefen

erinra om att statliga subventioner för industriprodukter endast undantagsvis

tillämpats i Sverige under senare tid. Egentligt förbud har stadgats

i första hand beträffande vissa uppräknade stödåtgärder vid export.

Denna bestämmelse berör ej några stödåtgärder som nu tillämpas i vårt

land. Ej heller torde i övrigt några problem behöva uppkomma när det gäller

fullföljandet av konventionens förpliktelser på detta område.

Även konventionens bestämmelser om offentliga företags verksamhet

och offentlig upphandling m. m. i artikel 14 torde i huvudsak stå

i överensstämmelse med de principer som f. n. tillämpas i Sverige. Givet är

emellertid att dessa regler innebär en viss inskränkning av handlingsfriheten

för framtiden exempelvis när det gäller utläggning av statliga beställningar.

Verksamhet av detta slag måste överhuvudtaget bedrivas på ett sådant

sätt att icke andra medlemsstaters berättigade intressen åsidosättes.

Ett område där behov av särskilda regler ansetts föreligga gäller privata

konkurrensbegränsningar eller s. k. restriktiva affärsmetoder.

Den närmare utformningen av reglerna får ses mot bakgrunden av att konkurrenslagstiftningen

i de olika medlemsstaterna företer rätt betydande

skiljaktigheter. I vissa fall föreligger sålunda förhållandevis väl utvecklad

nationell lagstiftning, i andra fall saknas fasta bestämmelser på området.

Bestämmelserna i artikel 15 förutsätter, att medlemsstat skall kunna utreda

och ingripa mot vissa slag av konkurrensbegränsningar i handeln mellan

medlemsstaterna. Härmed avses dels karteller och kartelliknande fall

som medför att konkurrensen begränsas eller snedvrides, dels otillbörligt

utnyttjande av monopol- eller oligopolställning. Sådana konkurrensbegränsningar

anses oförenliga med konventionen i den mån de motverkar de väntade

fördelarna av handelns frigörelse.

Den svenska lagstiftningen på området utgöres dels av 1953 års lag om

motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet och

dels av 1956 års lag om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensför
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

15

hållanden. Sådan förhandling inför näringsfrihetsrådet som enligt förstnämnda

lag är den huvudsakliga formen för ingripande mot konkurrensbegränsande

åtgärder kan gälla verkan av dylika åtgärder utomlands. Förutsättning

härför är att Kungl. Maj :t för visst fall lämnar tillstånd därtill.

Vad som skall anses som otillåten konkurrensbegränsning har emellertid utformats

på olika sätt i de svenska bestämmelserna och i konventionen. Även

om bestämmelserna till huvudsaklig del torde täcka varandra, kan icke

uteslutas att den olika utformningen kan medföra olägenheter i vissa fall

vid tillämpningen. Vad konventionens förpliktelser på detta område i praktiken

kan få för betydelse kan svårligen överblickas förrän någon tids erfarenheter

vunnits. Om det därvid skulle visa sig att den nuvarande svenska

lagstiftningen i sin allmänna uppläggning icke står helt i överensstämmelse

med konventionens målsättning på detta område, kan det framdeles befinnas

önskvärt att komplettera den svenska lagstiftningen. Något omedelbart

behov av ändrad lagstiftning synes emellertid icke föreligga utan det

bör vara möjligt att tills vidare på grundval av existerande anordningar vidtaga

erforderliga åtgärder från fall till fall. Departementschefen förutsätter

då, att företagare beträffande vilken otillåten konkurrensbegränsning ifrågasättes

har så stort intresse av de svenska myndigheternas stöd, att erforderligt

utredningsmaterial frivilligt ställes till förfogande, samt att uppgörelse

i förekommande fall kan träffas utan att det kommer till formella förhandlingar.

Skulle emellertid behov därav framdeles visa sig föreligga, torde

frågan om ändrad lagstiftning få närmare utredas och tagas upp till förnyat

övervägande.

Särskild betydelse har från svensk sida under förhandlingarna tillmätts

frågan om etableringsrätten inom frihandelsområdet. Detta sammanhänger

med det förhållandet, att i vårt land sedan gammalt gäller vissa

inskränkningar för utlänningar i fråga om rätten att här driva näring, etablera

företag, fullgöra vissa funktioner inom företag samt förvärva fast egendom

och vissa slag av naturtillgångar.

Bestämmelserna i artikel 16 om etableringsrätt innebär att inskränkningar

i utlänningars och utländska företags rätt att starta och driva företag inte

får tillämpas så att de egna företagarna behandlas gynnsammare än övriga

medlemsstaters företagare, om därigenom fördelarna av handelns frigörelse

motverkas. De restriktioner som från svensk sida tillämpas på detta område

kan icke anses vara till omfattningen mera betydande. I stor utsträckning

är de så utformade, att praxis vid tillämpningen och prövningen av dispensfrågor

är avgörande. Då gällande praxis som regel är liberal, torde några

mera besvärande hinder för utlänningars möjlighet att driva ekonomisk

verksamhet i Sverige icke föreligga. I stort sett torde därför den nuvarande

ordningen kunna bibehållas. Endast i ett par avseenden, som här närmare

skall beröras, synes eu jämkning av nuvarande lagstiftning och praxis behöva

övervägas.

Utlänning får enligt näringsfrihetsförordningen icke här driva näring

ulan tillstånd av Kungl. Maj:l. För sådant tillstånd uppställes vissa krav.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

I övrigt kan en diskretionär prövning ske. Motsvarande gäller enligt den

s. k. filiallagen för utländskt företag, som här vill driva näring genom

filial. Prövningen av ansökningar av personer och företag i EFTA:s medlemsstater

om tillstånd att här driva näring torde i fortsättningen få ske

med beaktande av konventionen, och tillståndsgivningen får sålunda i dessa

fall taga sikte huvudsakligen på formella synpunkter. Departementschefen

vill för övrigt i detta sammanhang erinra om att en särskild utredning pågår

om ny näringsrättslagstiftning.

I aktiebolagslagen uppställes krav på svenskt medborgarskap för stiftare

av bolag, vissa styrelseledamöter m. fl. I den mån dispensmöjlighet icke föreligger,

kan det visa sig erforderligt att modifiera lagstiftningen i detta avseende.

Frågan härom har tidigare aktualiserats i anledning av Sveriges undertecknande

av den europeiska bosättningskonventionen av den 13 december

1955 och överväges f. n. inom justitiedepartementet.

Sedan gammalt har i vårt land fästs stort avseende vid möjligheten att

bevara en viss kontroll över äganderätten till naturtillgångarna. Under förhandlingarna

har det också rått enighet om att konventionens bestämmelser

om etableringsrätt i princip icke skall hindra en sådan kontroll. För vårt

vidkommande föreligger sålunda icke något hinder enligt konventionen att

bibehålla den kontroll över utlänningars förvärv av fast egendom och vissa

naturtillgångar som koncessionsförfarandet enligt 1916 års lag om vissa inskränkningar

i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i

vissa bolag innebär. Vid tillståndsgivningen enligt lagen får emellertid i

förekommande fall konventionens bestämmelser om nationell likabehandling

beaktas. En anpassning vid tillämpningen av 1916 års lag efter konventionens

föreskrifter torde, såvitt nu kan bedömas, icke medföra någon fara

för att naturtillgångar skall övergå i utländsk ägo i någon omfattning av betydelse.

Så länge de produkter som härrör från ifrågavarande naturtillgångar

är fritt tillgängliga för köpare i övriga medlemsstater torde nämligen kontrollen

över själva äganderätten icke kunna anses motverka de fördelar som

väntas av handelns frigörelse. Vad gäller skogstillgångarna vill departementschefen

också i detta sammanhang erinra om att möjligheterna atl

förvärva skog även för svenska företag och enskilda personer är starkt

beskurna genom 1925 års lag om förbud i vissa fall för bolag, förening och

stiftelse att förvärva fast egendom samt genom 1955 års jordförvärvslag. Beträffande

våra mineraltillgångar må framhållas, att staten äger en ansenlig

del av de inmutade fyndigheterna. Nya fyndigheter kan enligt 1916 års

lag icke inmutas av utlänningar. Detta hinder är indispensabelt och det

torde därför få övervägas att införa en möjlighet för Kungl. Maj :t att bevilja

dispens i detta avseende. Några olägenheter av en sådan ordning kan

nu icke förutses.

Samarbetet mellan medlemsstaterna på jordbrukets områd

e regleras av särskilda bestämmelser i konventionen. Jordbruksprodukterna

omfattas sålunda icke av de allmänna reglerna om avveckling av till
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 19(10

17

lar och restriktioner. Orsaken härtill är givetvis att en fri handel på detta

område i allmänhet icke — under de förhållanden som råder i fråga om avsättningen

av jordbruksprodukter på världsmarknaden — är förenlig med

de enskilda medlemsstaternas jordbrukspolitiska målsättning. I de flesta

länder upprätthålls nationella prisnivåer på jordbruksprodukter som förutsätter

att de egna marknaderna på olika sätt avskärmas från prisbildningen

på världsmarknaden. Under förhandlingarna har emellertid fått beaktas de

jordbruksexporterande ländernas och då framför allt Danmarks särskilda

intressen på detta område. Med hänsyn härtill har till en början målsättningen

för samarbetet på jordbruksområdet i konventionen angetts vara att underlätta

en utveckling av handeln med jordbruksvaror som ger rimlig reciprocitet

åt sådana medlemsstater som i särskild grad är beroende av sin

jordbruksexport. Bestämmelser har också intagits, vilka avser att hindra

tillämpningen av subventioner som medför en ökning av vederbörande medlemslands

jordbruksexport till skada för andra medlemsstaters exportintressen.

Vidare kommer årliga konsultationer att äga rum angående utvecklingen

av handeln med jordbruksvaror. Dessa allmänna bestämmelser har dock

icke ansetts tillräckliga för att tillgodose särskilt de danska önskemålen på

jordbruksområdet. Parallellt med frihandelsförhandlingarna — och i viss

mån såsom ett led i dessa — har därför överläggningar ägt rum angående särskilda

bilaterala jordbruksavtal. Dessa överläggningar har resulterat i att

sådana avtal träffats mellan Danmark och vissa andra länder i sjustatsgruppen,

bl. a. ett med Sverige. Ytterligare avtal kan framdeles komma att ingås.

Detta förutses för övrigt i konventionen där avtalen ses som ett medel att

främja den åsyftade utvecklingen av handeln.

Då konventionen i stort sett tillåter medlemsstaterna att bibehålla sina

nationella regleringar på jordbruksområdet blir det av väsentlig betydelse

hur gränsdragningen sker mellan jordbruks- och industrivaror. Denna fråga

har i själva verket varit ett av de mera svårlösta problemen under förhandlingarna.

Utgången av förhandlingarna om gränsdragningen — vilken skett med utgångspunkt

från den i Rom-avtalet gjorda bestämningen av jordbruksvaruområdet

— får enligt departementschefens bedömning anses ha tillgodosett

de viktigaste svenska önskemålen. I vissa fall har dock svenska intressen icke

kunnat helt beaktas. Det får emellertid här liksom eljest hållas i minnet att

slutresultatet utgör en kompromiss i syfte att nå en balans mellan de olika

medlemsstaternas skilda intressen. De svårigheter för vissa sektorer som

uppgörelsen kan medföra får därför vägas mot de fördelar som uppnåtts på

andra håll.

Vad angår den närmare innebörden av gränsdragningen kan i första hand

noteras att — till skillnad från vad fallet är i Rom-avtalet —- huvuddelen

av industriellt bearbetade produkter av spannmål och mjöl (såsom bröd

och bakverk, makaroner, spagetti otc.) hänförts till jordbruksområdet. Denna

lösning överensstämmer i huvudsak med de svenska önskemål som förelegat.

Vissa speciella produkter, såsom kex och liknande, har dock hän2

fiihang till riksdagens protokoll 1960. 5 samt. 1 avd. Nr 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

förts till industrisektorn. Såsom jordbruksvaror räknas vidare vissa stärkelseprodukter

samt vissa livsmedelsprodukter med väsentligt innehåll av

fett, ägg, mjölk eller spannmål. Däremot har choklad- och sockerkonfektyrer

i likhet med vad som gäller enligt Rom-avtalet hänförts till industrisidan.

Vad angår varor som enligt Rom-avtalet är att anse som jordbruksvaror

men som enligt frihandelskonventionen blir industrivaror kan nämnas

lin och hampa. Anmärkas må slutligen att ett svenskt önskemål om att

djupfrysta grönsaker — vilka representerar ett angeläget svenskt exportintresse

— måtte behandlas som industrivara icke kunnat beaktas.

Den överenskomna gränsdragningen medför återverkningar på vissa interna

svenska förhållanden. Först kan nämnas, att den svenska jordbruksregleringen

direkt påverkas såtillvida att vissa nu jordbruksreglerade varor

enligt konventionen skall behandlas som industrivaror vilket bl. a. innebär

att gällande införselavgifter vid import från övriga medlemsstater successivt

måste avvecklas. Det är här fråga om ur jordbrukets synpunkt mera

speciella varor (äggalbumin, dextrin och vissa andra stärkelseprodukter).

Då nuvarande skyddsregler tills vidare bör bibehållas vid import från andra

länder än EFTA-länderna, bör dessa produkter ej avföras från jordbruksregleringen.

Någon författningsändring är därför icke påkallad. Kungl. Maj :t

bör emellertid medges befogenhet att vidta de ändringar i gällande regleringsförfattningar

på jordbrukets område, som blir erforderliga till följd av

gränsdragningen. Vilket inkomstbortfall för jordbruket som kan följa av

uppgörelsen i denna del är det ännu för tidigt att yttra sig om. När så visar

sig påkallat, torde emellertid överläggningar 1''å upptagas med jordbrukets

förhandlingsdelegation och resultatet av sådana överläggningar i särskild

ordning få föreläggas riksdagen.

Den beslutade gränsdragningen kommer ostridigt att skapa problem för

vissa delar av den svenska livsmedelsindustrin. De branscher som berörs

är närmast choklad-, konfektyr- och kexindustrierna samt läskedryckstillverkningen.

Deras produkter, som i stor utsträckning tillverkas på basis av

svenska jordbruksråvaror, kommer att behandlas som industrivaror inom

frihandelsområdet och omfattas sålunda av bestämmelserna om avveckling

av tullar och restriktioner. Från industrien -— som genom avvecklingen av

importskyddet kan vänta skärpt konkurrens från utlandet — har påtalats

de betydande svårigheter som uppstår om den icke befrias från de högre

råvarukostnader som följer av den svenska jordbruksregleringen och får

tillgång till råvaror till världsmarknadspriser. Indirekt skulle en ökad import

av sådana livsmedelsprodukter även skapa svårigheter för jordbruket

genom de minskade möjligheterna för detta att på hemmamarknaden få avsättning

för berörda råvaror. Från myndigheternas sida är man medveten

om de problem som det nya läget skapat och har förklarat sig beredd att

närmare överväga vilka lösningar som bör tillgripas. Överläggningar i ämnet

pågår för närvarande mellan statens jordbruksnämnd och företrädare

för industrien. I den mån ett inkomstbortfall uppstår för jordbruket till

följd av de åtgärder som kan bli aktuella för en lösning av livsmedelsindustriens

problem får förhandlingar i kompensationsfrågan upptagas med

s. 19 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

19

jordbrukets representanter. Samtliga hithörande spörsmål torde härefter

i särskild ordning få redovisas för riksdagen.

Lin och hampa har genom gränsdragningen hänförts till industrisektorn.

Detta innebär bl. a. att de särskilda reglerna om inskränkning i rätten att

använda statliga stödåtgärder äger tillämpning beträffande nämnda produkter.

Det kan ur denna synpunkt visa sig nödvändigt att ompröva frågan

om det stöd som för närvarande utgår i vårt land för odling och beredning

av lin och hampa. Frågan kräver emellertid särskild utredning. Det torde få

ankomma på chefen för jordbruksdepartementet att vid behov föranstalta

om sådan utredning och framlägga de förslag i ämnet som kan visa sig påkallade.

Vad angår det särskilda jordbruksavtalet som träffats med Danmark innehåller

detta till en början ett uttalande från svensk sida att den svenska

jordbrukspolitiken icke syftar till en ökning av den svenska produktionen

och att den svenska produktions- och konsumtionsutvecklingen bör ge danska

jordbruksproducenter möjligheter att bibehålla och i viss mån utveckla

sin marknad i Sverige. Den allmänna bedömning som sålunda ligger till

grund för avtalet synes väl förenlig med gällande jordbrukspolitiska målsättning

i vårt land. Den svenska regeringen har vidare förklarat sig beredd

att, vid behov och i samråd med den danska regeringen, i fråga om

vissa särskilt angivna varor — bl. a. kött, smör, ost och ägg — överväga

vilka åtgärder som kan erfordras för att tillvarata danska avsättningsintressen

i överensstämmelse med avtalets allmänna målsättning. Vad avtalet

i detta hänseende i detalj kan komma att innebära för det svenska

jordbruket är ännu för tidigt att yttra sig om; frågan sammanhänger med

i vad mån särskilda åtgärder aktualiseras. Skulle så bli fallet får övervägas

vilka justeringar som erfordras i den svenska jordbruksregleringen och

förhandlingar i kompensationsfrågan upptas med jordbrukets representanter

i syfte att nå en uppgörelse som står i överensstämmelse med det nyligen

träffade sexårsavtalet. Resultaten av sådana förhandlingar torde i särskild

ordning få redovisas för riksdagen. Såsom närmare framgår av punkt

4 i avtalet skall också ett visst belopp, som tills vidare skall utgöra 10 milj.

kronor per år, överföras till Danmark.

Avtalet skall ratificeras samtidigt som EFTA-konventionen. Riksdagens

godkännande av avtalet bör därför nu inhämtas. För fullföljande av den

i punkt 4 av avtalet angivna förpliktelsen torde Kungl. Maj :t samtidigt böra

bemyndigas att till Danmark överföra det förutsatta årliga beloppet om 10

milj. kronor, vilket lämpligen torde utgå av medel som inflyter genom regleringsavgiften

på fettvaror.

De till avtalet knutna skriftväxlingarna innehåller vissa allmänna uttalanden

i syfte att tillgodose det svenska exportintresset för spannmål och

det danska intresset i fråga om export av smör och ägg.

Med hänsyn till de speciella förhållandena inom fiskerinäringen har även

fiskeprodukter i princip undantagits från reglerna i konventionen

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

om successiv avveckling av tullar och kvantitativa restriktioner. De särskilda

bestämmelser som gäller på förevarande område har begränsats till en allmänt

hållen målsättning, som beaktar reciprocitetsintresset hos sådana

medlemsstater som i särskild grad är beroende av sin fiskeexport, samt till

en skyldighet för rådet att före utgången av år 1961 verkställa utredning

angående förhållandena i fråga om handeln med fiskeprodukter. I gränsdragningsfrågan

har förhandlingarna främst kommit att koncentreras till

huruvida djupfrysta fiskfiléer skall anses som industrivara eller icke. Den

slutliga lösningen innebär att de hänförts till industrisidan, dock med vissa

förbehåll. Det innebär för svenskt vidkommande främst att nu utgående införselavgift,

45 öre per kg, skall sänkas med 20 procent den 1 juli 1960 och

därefter successivt avvecklas vid import från EFTA-länderna. Att märka

är vidare att även fiskkonserver hänförts till industrisidan. Kungl. Maj :t

bör erhålla bemyndigande att vidta de ändringar i gällande regleringsförfattningar

på fiskets område som blir erforderliga till följd av denna gränsdragning.

Vilka verkningar som gränsdragningen kan komma att få för

svenska förhållanden är svårt att nu förutse. Mot minskningen av importskyddet

står de ökade exportmöjligheter som uppgörelsen medför. Den

svenska färskfiskregleringen berörs icke direkt av de bestämmelser som

nu ingår i konventionen. För det fall på grund av gränsdragningen eller eljest

särskilda åtgärder skulle befinnas påkallade på detta område får dessa

efter överläggningar med berörda intressenter i särskild ordning redovisas

för riksdagen.

Motionerna

I motionerna I: 511 av herr Bengtson m. fl. och II: 635 av herr Hedlund

in. fl. understrykes, att konventionen måste betraktas såsom en sammanhängande

helhet. Motionärerna tillstyrker godkännande av Sveriges anslutning

till konventionen i föreliggande skick.

Motionerna utmynnar i en hemställan, att riksdagen vid sin behandling

av propositionen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

a) om inrättande av ett näringsråd med representanter för näringslivets

och arbetsmarknadens organisationer samt berörda statliga myndigheter

i syfte att i olika avseenden underlätta det svenska näringslivets anpassning

till EFTA-marknaden,

b) om skyndsamt framläggande av förslag till grunder för statlig kreditgarantigivning

till hantverks- och industriföretag m. m. i syfte att särskilt

främja åtgärder i anledning av EFTA -marknaden, varvid åsyftas att kreditgarantier

budgetåret 1960/61 må beviljas intill ett belopp av 135 000 000

kronor,

c) om bemyndigande för statens jordbruksnämnd att efter förhandlingar

med jordbrukets förhandlingsdelegation i anledning av EFTA-konventionen

och jordbruksavtalet med Danmark framlägga förslag till sådana åtgärder,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

21

att syftet med sexårsuppgörelsen med jordbruksorganisationerna förverkligas,

samt

d) om initiativ vid kommande förhandlingar inom EFTA i syfte att få

djupfrysta fiskfiléer hänförda till bilaga E som fiskeprodukter.

I motionerna fästes vidare uppmärksamheten vid EFTA-konventionens

bestämmelser om etableringsfrihet. Det påpekas att dessa bestämmelser

kommer att nödvändiggöra vissa ändringar i den lagstiftning, som reglerar

utländska fysiska och juridiska personers rätt att etablera sig i Sverige.

Motionärerna hemställer i detta sammanhang, att ifrågavarande lagändringar

föregås av en synnerligen noggrann prövning och att befogade undantag

göres i enlighet med konventionens artikel 18 om undantag i säkerhetssyfte.

Det är angeläget, heter det bland annat vidare i motionen, att riksdagen

får tillfälle att på ett tillfredsställande sätt följa utvecklingen inom frihandelssammanslutningen

och angiva allmänna riktlinjer för de svenska ståndpunktstagandena.

Enligt motionärernas mening bör detta kunna ske genom

att Kungl. Maj :t årligen avlämnar en redogörelse för vad som under närmast

föregående år förekommit inom sammanslutningen.

Motionärerna erinrar vidare om att till de varor vilka hänförts till industrisektorn

hör lin och hampa. Detta innebär bl. a., att konventionens

särskilda regler om inskränkning i rätten att använda statliga stödåtgärder

äger tillämpning på dessa produkter. Motionärerna önskar i detta sammanhang

understryka vikten av att odling och beredning av lin och hampa även

i fortsättningen erhåller det stöd, som är motiverat med hänsyn till denna

produktions betydelse framför allt från beredskapssynpunkt.

Motionärerna riktar ytterligare uppmärksamheten på de omställningssvårigheter,

som vissa delar av det svenska näringslivet, särskilt grenar av

småföretagsamheten, måste räkna med efter Sveriges anslutning till frihandelssammanslutningen.

Motionärerna önskar i detta sammanhang framhålla

angelägenheten av att de problem, som härvid kan uppkomma, beaktas

i god tid och av att härvid tillses, att omställningsprocessen förlöper

så smidigt som möjligt. För inledningsskedet är givetvis — framhåller motionärerna

— de åtgärder, som kan vidtagas enligt artikel 20, främst av

intresse. Om arbetslöshet uppstår som följd av importökning från övriga

medlemsstater, kan importrestriktioner eller andra åtgärder vidtagas. Det

är enligt motionärerna angeläget, att Kungl. Maj :t med uppmärksamhet

följer utvecklingen i nu nämnda hänseende och — därest så befinns erforderligt

till följd av arbetslöshet inom viss sektor av industrien eller

visst geografiskt område — tillvaratar undantagsmöjligheterna för Sveriges

vidkommande. Likaledes är det av vikt, att den svenska produktionens

intressen beaktas vid de årliga övervägandena i sammanslutningens råd

angående utvecklingen av handeln med jordbruksvaror.

Enligt motionärernas mening är det väsentligt, att den ekonomiska politiken

utformas på sådant sätt, att det svenska näringslivet får så god

konkurrenskraft som möjligt och därmed förmåga att klara omställnings
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

svårigheterna. Skatte- och ekonomisk politik måste sålunda anpassas till

det nya läget och dess krav på ökade investeringar i näringslivet. Motionärerna

hänvisar i detta sammanhang till vad i de tidigare väckta motionerna

1: 435 och II: 544 anförts om rationalisering, produktionsomläggning,

kreditmöjligheter, liandelsrepresentation, organisationer för marknadsföring

m. m.

Motionärerna beklagar vidare, att representanter för trädgårdsnäringens

organisationer icke varit företrädda i kommerskollegiets delegation under

förberedelsearbetet till konventionens utarbetande.

I motionerna I: 512 av herr Boheman och II: 638 av herrar Kollberg och

Rydén upptages till behandling den svenska livsmedelsindustriens ställning

inom frihandelssammanslutningen. Motionerna utmynnar i en hemställan,

att riksdagen måtte dels uttala, att den snedvridning av konkurrensbetingelserna,

som åstadkommes av högre råvarukostnader för den svenska livsmedelsindustrien,

avhjälpes, så att denna industri erhåller möjligheter att

konkurrera på lika fot med andra länder inom frihandelssammanslutningen,

dels i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att det förberedelsearbete, som

pågår eller kan ifrågakomma i syfte att lösa de särskilda problem, som uppkommer

för svensk livsmedelsindustri vid konventionens ikraftträdande,

måtte påskyndas och att Kungl. Maj :t måtte förelägga årets riksdag förslag

i de delar, där riksdagens medverkan kan bli erforderlig.

I motionerna I: 513 av herr Eskilsson m. fl. och II: 643 av herr Magnusson

i Borås m. fl. framhäves, att idealet enligt motionärernas mening hade varit,

om man lyckats uppnå ett allmänt europeiskt frihandelsområde, till vilket

en nordisk marknad hade kunnat anslutas. Den allt överskuggande frågan

blir därför enligt motionärerna i fortsättningen att finna vägar på vilka

sexstaterna och sjustaterna kunde mötas. Under förhandenvarande förhållanden

finner sig motionärerna böra förorda Sveriges anslutning till konventionen.

Det betonas dock att själva grundförutsättningen för landets förmåga

att klara uppkommande övergångssvårigheter och anpassningsproblem

för vissa delar av näringslivet är en näringsvänlig utformning av den ekonomiska

politiken. Krav reses på en penning- och kapitalmarknad som giver

tillräckligt utrymme för näringslivets kapitalbehov. Valutapolitiken

måste inriktas på att främja fria kapitalrörelser och skattepolitiken måste

självfallet anpassas till det nya läge som uppkommit genom frihandelssammanslutningen.

Härutöver fäster motionärerna uppmärksamheten på en rad särskilda problemställningar

och understryker bland annat, att en vidgad marknad medför

ökade möjligheter för stora företag med tillverkning i långa serier. De

små företagen måste därvid räkna med ökad konkurrens utifrån. Det framstår

därför enligt motionärerna såsom angeläget att den mindre företagsamhetens

anpassningsproblem vinner särskilt beaktande under de närmaste

åren, så att den omställningsprocess som kan visa sig nödvändig inom vis
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

23

sa delar av småindustrien kan ske på ett från alla synpunkter tillfredsställande

sätt. Den statliga garantien för lån till hantverks- och industriföretag

hör i detta sammanhang kunna fylla en viktig uppgift. Det angives såsom i

högsta grad väsentligt att sträva efter ett tillvaratagande av alla möjligheter

till förenklingar vid tillämpningen i praktiken av ursprungsreglerna. Motionärerna

fäster vidare uppmärksamheten vid att till de svårigheter som kan

uppstå i samband med gränsdragningen mellan jordbruksvaror och frihandelsvaror

hör industriens råvarukostnadsproblem och de minskade möjligheter

till avsättningen på hemmamarknaden, som en ökad import av livsmedelsprodukter

skulle innebära. Det är enligt motionärerna angeläget, afl

dessa svårigheter löses på ett för såväl jordbruket som livsmedelsindustrien

tillfredsställande sätt.

Med hänsyftning på det svensk-danska jordbruksavtalet har motionärerna

-— under åberopande av departementschefens i propositionen gjorda uttalande

om att den allmänna bedömning som ligger till grund för sagda avtal

synes väl förenlig med gällande jordbrukspolitiska målsättning i Sverige

— förklarat att i detta uttalande bör inläggas bl. a. den innebörden att

en sådan inkomstnivå upprätthålles för jordbruksbefolkningen som motsvarar

den i 1947 års riksdagsbeslut åsyftade likställigheten med jämförliga befolkningsgrupper.

I sammanhanget framhäver motionärerna även att importskyddet

för trädgårdsnäringens produkter inte bör ändras innan överläggningar

med näringens organisationer ägt rum.

Den på fiskets område gjorda gränsdragningen kommer, heter det vidare

i motionen, att få verkningar, som ännu ej kan helt förutses. Mot minskningen

av importskyddet för främst djupfrysta fiskfiléer och fiskkonserver

står de ökade exportmöjligheter, som konventionen medför. Ur svensk synpunkt

är det angeläget, att fiskarbefolkningen, vilkens nuvarande inkomstnivå

ej kan anses vara särskilt hög, icke får sina försörjningsmöjligheter

försämrade. Enligt motionärernas uppfattning bör myndigheterna med särskild

uppmärksamhet följa de svårigheter, som konventionen kan väntas

medföra för fiskarbefolkningen.

I nära anslutning till motionerna I: 511 och II: 635 framhålles i motionen

vidare angelägenheten av att Kungl. Maj :t fortlöpande ger riksdagen möjlighet

att ange allmänna riktlinjer för Sveriges ställningstagande inom frihandelssammanslutningens

framtida verksamhet.

De likalydande motionerna 1:514 av herr Lundström m. fl. och 11:642

av herr Ohlin m. fl. fäster inledningsvis uppmärksamheten på vikten av att

EFTA bedriver förhandlingarna om en samordning med den gemensamma

marknaden på ett konstruktivt sätt och icke stelt fasthåller vid förslag som

redan förkastats. Motionen berör även den särskilda delegation, knuten till

kommerskollegium, i vilken företrädare för näringslivet och dess organisationer

liksom för arbetsmarknadens parter hållits fortlöpande underrättade

om utredningsarbetet. Vid igångsättandet av det handelspolitiska samarbetet

inom sjustatsmarknaden synes det enligt motionärerna motiverat att

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

denna delegation fortsätter att följa utvecklingen under den närmaste tiden

efter starten. Delegationens arbete bör sålunda avpassas efter de nya förhållandena.

Vidare bör, heter det i motionen, riksdagen kontinuerligt hållas

underrättad om utvecklingen inom frihandelssammanslutningen.

Medlemskap i frihandelssammanslutningen kräver enligt motionärerna

att medlemsstaterna var för sig bedriver en inre ekonomisk politik, som harmoniserar

med handelspolitiken. Ett detaljerat regleringssystem för kapitalmarknad,

byggnadsverksamhet m. m. i Sverige skulle strida mot huvudtanken

i EFTA och minska fördelarna därav. Ett svenskt godkännande av

EFTA bör — fortsätter motionärerna ■— ha »till konsekvens en omläggning

av vår inre ekonomiska politik i sådan riktning att näringslivets rörelsefrihet

ökas. Dessutom bör politiken mer än hittills syfta till att uppmuntra

produktion och handel». En sådan inriktning bör även ges åt skattepolitiken.

Motionärerna understryker vidare, att det är önskvärt att exportkreditgarantisystemet

görs mer smidigt och utvidgas i mån av behov. Avskaffande

av hinder för grundande i Sverige av dotterbolag till utländska företag

är en viktig angelägenhet; å andra sidan bör de svenska myndigheterna

verka för att de hinder för etableringsrätt på lika villkor, som för närvarande

finns i utlandet, också avvecklas.

Motionen utmynnar i en hemställan, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte förorda

att Kungl. Maj :t vid utformningen av den inre ekonomiska politiken beaktar

nödvändigheten av att denna erhåller en liberal prägel, som överensstämmer

med EFTA:s grundidé, och att mera hänsyn än hittills tas till

att denna politik bör uppmuntra kapitalbildningen och näringslivets allmänna

utveckling;

att Kungl. Maj :t ägnar särskild uppmärksamhet åt att förutsättningarna

för produktion och förädlingsverksamhet inom vårt land blir lika gynnsamma

som inom övriga medlemsstater, vad tullförhållanden och näringslagstiftning

m. m. beträffar, och därvid prövar lämpliga vägar att främja en

inströmning av utländskt kapital till Sverige, vilket skulle förbättra vår

kapitalförsörjning och öka våra möjligheter att befrämja ekonomiska framsteg

i underutvecklade länder;

att Kungl. Maj :t tar initiativ för att inom ramen för EFTA och OEEC

åstadkomma en konjunkturpolitisk samordning, som kan underlätta bevarandet

av ett fast penningvärde och hög sysselsättning och befrämja ett närmande

mellan EFTA och sexmaktsunionen;

att den svenska näringspolitiken tar sikte på att främja konkurrens på

lika villkor mellan olika medlemsstaters näringsliv inom sådana områden,

där utan särskilda åtgärder ett handikapp för svensk produktion och handel

skulle uppkomma; samt

att Kungl. Maj :t ägnar särskild uppmärksamhet åt att genom åtgärder

beträffande kreditförsörjning, marknadsundersökning m. m. underlätta den

mindre företagsamhetens utnyttjande av stormarknadens fördelar.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

25

Motionerna I: 515 av herr Nilsson, Ferdinand, och herr Carlsson, Eric, och

II: 637 av herr Elmwall m. fl. önskar fästa uppmärksamheten på angelägenheten,

även med tanke på möjligheterna för Sverige att föra en alliansfri

politik, av att upprätthålla en tillräcklig inhemsk jordbruksproduktion. Motionerna

utmynnar i hemställan, att riksdagen vid behandlingen av proposition

nr 25 måtte ompröva det svensk-danska jordbruksavtalets förenlighet

med nödvändigheten av att upprätthålla en inhemsk jordbruksproduktion

tillräcklig att helt svara för denna del av folkförsörjningen såsom förutsättning

för svensk neutralitetspolitik.

Motionerna I: 516 av herr Stefanson m. fl. och II: 639 av herr Rimås m. fl.

fäster uppmärksamheten på vissa frågor av betydelse för företagen inom

hantverket och mindre industrier. Motionärerna hemställer att riksdagen

i samband med behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition nr 25 måtte till

statens hantverksinstitut för budgetåret 1960/61 anvisa ett anslag av 60 000

kronor att användas för anordnande av kurser i exportfrågor enligt vissa

angivna riktlinjer och för budgetåret 1960/61 ställa ett anslag av 20 000

kronor till förfogande för Småindustriens exportbyrå att disponeras för uppbyggnaden

av en översättningsavdelning med uppgift att på självkostnadsbas

stå mindre företag till tjänst med översättning av handlingar, reklammaterial

m. in. av betydelse för exportaffärer. Härutöver yrkar motionärerna

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om a) förslag till riksdagen

om sådan utbyggnad av den statliga kreditgarantigivningen för lån till hantverk

och industriföretag, att densamma motsvarar de krav, som tillkomsten

av frihandelssammanslutningen kan väntas komma att ställa, b) en översyn

av bestämmelserna rörande exportkreditgarantierna i syfte att stärka särskilt

de mindre företagens exportmöjligheter samt c) en översyn av gällande

bestämmelser för etableringsrätten i syfte att åstadkomma en harmonisering

av etableringsbestämmelserna inom sjustatsgruppen, varvid bör beaktas,

att en sådan harmonisering blir av särskild betydelse vid en framtida

vidgning av frihandelsområdet, exempelvis genom en samordning av sexoch

sjustatsmarknaderna.

I motionerna I: 517 av herr Sunne och herr Hanson, Per Olof, och II: 640

av herr Boi ja m. fl. heter det, att till de industrier som kan komma att

ställas inför vissa svårigheter under en övergångstid efter frihandelssammanslutningens

tillkomst hör bland annat textilindustrien. De svenska statsmakterna

bör därför ägna särskild uppmärksamhet åt textilnäringens anpassningsproblem.

Under hänvisning härtill hemställer motionärerna, att

riksdagen måtte anhålla att Kungl. Maj:t och andra ansvariga myndigheter

måtte med hänsyn till den svenska textilindustriens utsatta läge särskilt

noga följa denna industris konkurrensproblem och, i den mån läget så påfordrar,

föreslå eller vidtaga de åtgärder, som kan vara ägnade att inom

ramen för likaberättigande konkurrensvillkor hävda den svenska textilindustriens

ställning inom sjustatsmarknaden.

:{ liihang till riksdagens protokoll l!)60. 5 samt. 1 avd. Nr 2

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1900

Motion II: 633 av herr Hagberg in. fl. utmynnar i eu hemställan, att riksdagen

i skrivelse till regeringen fastslår som sin mening, att regeringen i

sjustatsorganisationen ställer som uppgift att verka för

att förhindra att organisationens verksamhet utlöser eller befordrar ett

handelskrig,

att hålla fast vid mest-gynnad-nations-klausulen i dess reella betydelse,

när det gäller förhållandet till de makter, med vilka tidigare överenskommelse

träffats på denna grund,

att bland annat genom en hänvändelse till samtliga europeiska regeringar

ta initiativ till en internationell överenskommelse, i syfte att överallt rasera

de bestämmelser och den konkreta politik, som hindrar en fri handel mellan

länderna och särskilt syftar till att i fredens och den ömsesidiga fördelens

intresse befordra handeln mellan öst och väst, samt

att även i sjustatsorganisationen verka härför.

I den av herr Johansson i öckerö m. fl. väckta motionen II: 634 hemställes,

att riksdagen måtte uttala att den svenska regeringen vid kommande

förhandlingar inom frihandelssammanslutningen bör undersöka möjligheterna

att få djupfrysta fiskfiléer hänförda till fiskeprodukter.

Den av herr Christenson i Malmö väckta motionen II: 636 utmynnar i en

hemställan, att riksdagen måtte vid behandling av propositionen antaga den

föreslagna konventionen med följande tillägg:

1. att ett svenskt informations- och kontaktorgan snarast inrättas med

uppgift att meddela erforderliga upplysningar i integrationsfrågor,

2. a) att uttala sig för att i av rådet upprättade organ och kommittéer i

detaljfrågor även bör ingå företrädare för näringslivet,

b) att sammanslutningens sekretariatsorganisation förlägges till Skandinavien,

förslagsvis Köpenhamn, samt

3. att i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte med anledning av sjustatsmarknadens

tillkomst begäras att ett nytt statsdepartement inrättas — eller eu

omorganisation av den nuvarande departementsindelningen genomföres —

med uppgift att främja export och utrikeshandel över huvud taget.

I den av herr Ohlin m. fl. väckta motionen II: 645 hemställes, att riksdagen

ville i samband med godkännande av EFTA-konventionen giva Kungl.

Maj :t tillkänna vissa synpunkter om angelägenheten av att Sverige, under

det fortsatta arbetet inom EFTA i riktning mot en större sammanslutning,

i möjligaste mån väljer sådana lösningar, som underlättar eller i vart fall

icke försvårar ett snabbt realiserande av ett nordiskt samgående, därest de

politiska förutsättningarna härför skulle föreligga i ett senare skede. Ur

nordisk synpunkt vore det värdefullt -— heter det i motionen — om även

övriga nordiska länder ville godtaga en sådan målsättning. Inom de organ

för nordiskt ekonomiskt samarbete, som nu håller på att skapas, bör man

därför från svensk sida verka i nu angiven riktning. Två av Nordens länder,

Finland och Island, har — framhåller motionärerna — av olika skäl

s. 27 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

27

icke kunnat ansluta sig till EFTA. Vad särskilt beträffar Finland har som

bekant detta land inlett förhandlingar med EFTA rörande olika möjliga

former för en samverkan mellan EFTA och Finland. Såsom departementschefen

framhållit i propositionen finns på denna punkt för närvarande

knappast annat för Sveriges del att göra än att vara på allt sätt behjälpligt

för att underlätta en uppgörelse. En liknande välvillig inställning bör, heter

det avslutningsvis i motionen, vårt land intaga, om en association eller

en anslutning av Island blir aktuell.

Utskottet

I förevarande proposition har riksdagen underställts frågan om Sveriges

anslutning till konventionen angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen.

Som framgår av den i propositionen av departementschefen lämnade redogörelsen

är tillkomsten av frihandelssammanslutningen att se mot bakgrund

av det läge som uppstod då planerna på ett frihandelsområde omfattande

samtliga OEEC-länder, däri inbegripna medlemsländerna i sexstatsunionen,

vid årsskiftet 1958/59 tills vidare måste uppgivas och då samtidigt

de första åtgärderna för genomförandet av sexstatsmarknaden vidtogs.

Perspektivet av en successivt ökad diskriminering från sexstaternas

sida och de begränsade möjligheterna att i en nära framtid nå en uppgörelse

med dessa föranledde vissa av länderna utanför sexstatsgruppen — de

s. k. yttre sju, d. v. s. Sverige, Danmark, Norge, Storbritannien, Schweiz,

Österrike och Portugal — att närmare överväga förutsättningarna för ett

ekonomiskt samgående inom ramen för ett mindre frihandelsområde.

Planerna på ett sådant tog snabbt form, och vid ett ministermöte i Stockholm

i november 1959 förelåg ett utarbetat förslag till konvention. Om konventionen

— som undertecknades den 4 januari i år och som förutsättes

ratificerad om möjligt före den 1 april — kan i korthet sägas att den i första

hand har det självständiga syftet att åstadkomma en fullt funktionsduglig

integrationsform som ger näringslivet i de berörda länderna de utvecklingsmöjligheter

som följer med en större marknad. Den är emellertid också

avsedd att skapa en bättre förhandlingsposition för de sju i de fortsatta

integrationsöverläggningarna med de sex. Avsikten att låta den upprättade

sammanslutningen bli ett led i strävandena mot en vidare västeuropeisk

ekonomisk association har kommit till uttryck i konventionen, vars cenirala

bestämmelser om avveckling av tullar och kvantitativa restriktioner

nära överensstämmer med vad som gäller inom sexstatsunionen.

Vid sidan om dessa operativa bestämmelser innehåller konventionen

konkurrensregler, bestämmelser om undantag, om jordbruks- och fiskeprodukters

behandling och om samråds- och besvärsförfaranden samt institutionella

bestämmelser.

Vad angår Sveriges deltagande i ett samarbete av detta slag finner utskottet

i likhet med departementschefen ett sådant deltagande fullt i linje

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

med den målsättning, som under efterkrigstiden varit vägledande för vårt

lands handelspolitiska handlande och som bl. a. kommit till uttryck i en

aktiv svensk medverkan i det internationella organisations- och förhandlingsarbete

som bedrivits för att frigöra handels- och betalningsrörelserna

och för att sänka tullnivåerna. Utskottet understryker angelägenheten av

fortsatta bemödanden att ernå en sådan samordning mellan sexlands- och

sjustatsmarknaderna att handelspolitiska motsättningar mellan två blockbildningar

inom Europa förebvgges.

Beträffande den närmare omfattningen och utformningen av integrationssamarbetet

har utskottet icke heller något att erinra. Samarbetets koncentration

till åtgärder för handelns frigörelse, den vidare associationsaspektens

beaktande vid utarbetandet av bestämmelserna och formerna för

besluts fattande synes sålunda väl tillgodose centrala svenska önskemål under

förhandlingarna.

Det mer allmänna samråd mellan fördragsparterna, som i konventionen

förutsättes, avser spörsmål inom den ekonomiska politikens område. Frånvaron

i samarbetsplanen av andra politiska inslag, av övemationell eller

eljest utrikespolitisk natur, är ett karaktärsdrag, varigenom sjustatsavtalet

markerat skiljer sig från sexmaktsfördraget. En svensk anslutning till avtalet

är alltså uppenbart förenlig med vårt lands traditionella utrikespolitiska

kurs, varom allmän enighet föreligger.

Som departementschefen närmare utvecklat kommer frihandelsområdets

upprättande att medföra betydelsefulla förändringar för utvecklingen av

utrikeshandeln. Tillgången till den större marknaden innebär sålunda avsevärda

utvecklingsmöjligheter för svensk exportindustri. Å andra sidan

kommer den svenska hemmamarknaden att öppnas för fri konkurrens utifrån,

vilket säkerligen kommer att medföra svårigheter, som icke får förbises.

Detta är dock det pris som får betalas för att få till stånd en rationellare

arbetsfördelning inom en större marknadsram.

Utskottet har beaktat, att avslagsyrkande icke framställts i någon av de

motioner, som i anledning av propositionen hänvisats till utskottets behandling.

I fråga om avvägningen mellan gagn- och skadeverkningar finner utskottet,

i likhet med departementschefen och såsom framhållits i de anslutningen

tillstyrkande motionerna 1:511 och 11:635, 1:513 och 11:643

samt I: 514 och II: 642, fördelarna av konventionens godkännande vara

övervägande. Utskottet tillstyrker därför Sveriges anslutning till denna frihandelskonvention.

Anpassningsproblem för vissa näringsgrenar beröres i några motioner,

som utskottet i ett senare avsnitt av sitt utlåtande behandlar. Men därutöver

upptas i åtskilliga motioner en rad mer allmänna spörsmål inom den

interna ekonomiska politikens område. Till denna kategori av problem,

inom vilken delvis kontroversiella meningar föreligger eller kan komma att

yppa sig, vill utskottet först avge sin gemensamma inställning.

Utskottet understryker att likaväl som det enskilda näringslivet måste

förbereda en anpassning till den nya situationen, likaväl är en motsvarande

beredskap erforderlig för statsmakternas vidkommande. Allt eftersom

s. 29 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

29

läget klarnar i fråga om konsekvenserna av det starkt vidgade marknadsområdet,

har regering och riksdag att finna en häremot svarande anpassning

av statsmakternas ekonomiska politik i det skärpta konkurrensläge

anslutningen kommer att innebära.

Detta anpassningsproblem innefattar den dubbla uppgiften dels att åvägabringa

förutsättningar för att de fördelar EFTA-anslutningen väntas

medföra blir väl tillvaratagna, dels att genom lämpliga åtgärder i görligaste

mån mildra oundvikliga anpassningssvårigheter, allt inom ramen för de

genom konventionen åtagna förpliktelserna och under sorgfälligt beaktande

av hela den principiella målsättning som fått sitt uttryck i konventionens

art. 2.

Parallellt med frihandelsförhandlingarna — och i viss mån såsom ett led

i dessa — har överläggningar förts mellan Danmark och vissa andra länder

i sjustatsgruppen för att tillgodose särskilda danska önskemål på jordbruksområdet.

Därvid har hl. a. ett avtal träffats med Sverige, vilket avtal samtidigt

med konventionen underställts riksdagen för godkännande. Då ingåendet

av de bilaterala avtalen får anses ha varit en förutsättning för Danmarks

medverkan i frihandelssammanslutningen, är de att betrakta som

integrerande delar i den totala uppgörelsen. Med hänsyn härtill och då det

svensk-danska avtalet kan bedömas vara förenligt med gällande jordbrukspolitiska

målsättning i vårt land, får utskottet tillstyrka, att riksdagen lämnar

sitt godkännande till avtalet och att Kungl. Maj :t bemyndigas till Danmark

överföra de årliga belopp som angivits i detta. Det anförda innebär, att

motionerna I: 515 och II: 637 — vari en omprövning begäres av avtalet —

icke kan vinna utskottets bifall.

Som framhållits av departementschefen innebär upprättandet av ett frihandelsområde

i viss mån avvikelse från en strikt mest-gynnad-nationsbehandling.

De liberaliseringsmöjligheter inom större marknader, som ett

frihandelsområde liksom en tullunion erbjuder, har dock medfört att dessa

associationsformer i internationella sammanhang och då närmast i GATT

godtagits som förenliga med mest-gynnad-nations-principen. Enligt vad utskottet

inhämtat har frihandelskonventionen numera underställts GATT för

godkännande. Skulle som resultat av behandlingen där vissa mindre ändringar

eller tillägg i avtalstexterna bli erforderliga, torde det i den begränsade

utsträckning som angivits i propositionen få ankomma på Kungl. Maj :t

att vidtaga dessa.

Erinras må i detta sammanhang att Sverige — i likhet med andra sjustater

— träffat avtal med vissa länder, som icke är medlemmar av GATT,

om mest-gynnad-nations-behandling. Detta förhållande bar konstaterats i

motionen II: 633, vari hävdas alt regeringen bör hålla fast vid sålunda ingångna

förpliktelser. Utskottet anser emellertid i likhet med departementschefen

att bilateralt träffade avtal i princip icke kan anses ha längre gående

innebörd än som följer av motsvarande bestämmelser i GATT. En sådan

ståndpunkt kan också den svarsnote sägas ge uttryck åt som svenska

regeringen nyligen överlämnat till sovjetregeringen i anledning av en framställning

från denna om mest-gynnad-nations-principens tillämpning. De

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1060

synpunkter som framförts i denna note föranleder ingen erinran från utskottets

sida. Motionsyrkandet om framställning till samtliga europeiska

stater, särskilt angående handeln »mellan öst och väst», innefattar en betydande

utvidgning av det till utskottet hänvisade ärendet om sjustatskonventionen.

I den män en sålunda ytterligare vidgad liberalisering av handeln

aktualiseras, får denna fråga prövas i särskild ordning utan att påverka

vår anslutning till den nu för ratifikation av riksdagen underställda

konventionen. I den svenska svarsnoten till Sovjetunionen betygas f. ö.

svenskt intresse för upprätthållande och utveckling av ömsesidigt värdefulla

handelsförbindelser.

I det läge som uppstått genom frihandelsförhandlingarna och frihandelsområdets

upprättande har något beslut icke kunnat fattas beträffande de

nordiska marknadsplanerna. Det har likväl rått enighet om önskvärdheten

att under de nya förhållandena tillvarataga alla möjligheter till sådant samarbete

som kan vara till gagn för de nordiska länderna. I motionen II: 645

understrykes angelägenheten av att så sker och att Sverige under det fortsatta

arbetet inom frihandelssammanslutningen strävar efter att välja lösningar

som underlättar förverkligandet av ett nordiskt samgående i ett senare

skede, då de politiska förutsättningarna för ett sådant samgående

eventuellt kan föreligga. Utskottet, som i detta sammanhang vill hänvisa till

sitt av riksdagen godtagna utlåtande av den 8 december 1959 (nr 7) i anledning

av redogörelse från Nordiska rådets svenska delegation, erinrar om

att en ministerkommitté nyligen tillsatts för nordiska samarbetsangelägenheter.

I dess uppgifter får anses ingå att bevaka de nordiska intressena i det

fortsatta inlegrationsarbetet. Utskottet understryker de dels av departementschefen

dels i berörda motion gjorda uttalandena om svensk välvillig

hållning i fråga om associationsmöjligheter för återstående nordiska länder,

eu fråga som för Finland har särskild aktualitet.

Utskottet skall i det följande något uppehålla sig vid den redogörelse,

som i propositionen lämnats för den närmare innebörden av konventionen,

och vid de fullmakter som begärts åt Kungl. Maj:t för genomförandet av

konventionens bestämmelser.

Som framgått av vad tidigare anförts siktar konventionen främst till åtgärder

för handelns frigörelse. De fasta förpliktelserna hänför sig sålunda

dels till avvecklingen av tullar och kvantitativa xestriktioner, dels till vissa

konkurrensregler som bedömts nödvändiga för att avvecklingen av handelshindren

skall få åsyftad effekt. Medlemsstaterna bibehåller däremot sin

handlingsfrihet i t. ex. frågor som rör deras ekonomiska och finansiella

politik. Avsaknaden av formella förpliktelser hindrar dock icke att de berörda

ländernas ekonomiska beroende av varandra successivt ökar i och

med att handelsliindren avskaffas, och att en viss grad av ekonomisk-politisk

samordning de facto blir nödvändig om samarbetet skall förlöpa friktionsfritt.

Behovet av en samordning av medlemsländernas ekonomiska politik i

konjunkturstabiliserande syfte betonas i motionerna 1:514 och 11:642, i

vilka också ett svenskt initiativ i nämnda hänseende påyrkats, icke enbart

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960 31

inom frihandelssammanslutningen utan även inom OEEC. Utskottet vill i

anslutning härtill framhålla, att det inom OEEC bedrivna ekonomiskt-politiska

samarbetet icke saknat betydelse. Inom frihandelssammanslutningen har

motsvarande samarbetsformer skapats, och bestämmelser härom har intagits

i konventionen. Möjligheter finns sålunda för en samordnande verksamhet

på förevarande område. Vad angår frågan om ett svenskt initiativ i samordningssyfte

torde behovet av och förutsättningarna för ett sådant få bedömas

mot bakgrund av den fortsatta ekonomiska utvecklingen och den motsvarande

verksamhet som utövas inom andra internationella organisationer.

Uppenbarligen kommer ett sådant ekonomiskt-politiskt samarbete att bli

erforderligt i flera avseenden. Utskottet ntgår från att Kungl. Maj :t ägnar

spörsmålet vederbörlig uppmärksamhet. Vad beträffar OEEC pågår för närvarande

en översyn av dess verksamhet och organisation. Enligt vad utskottet

inhämtat intager därvid frågan om organisationens uppgifter på det ekonomiskt-politiska

planet en central ställning i diskussionen.

Bestämmelserna om avveckling av importtullar —- från exporttullar bortses

i detta sammanhang — avser närmast industrivaror som importeras

från annan stat inom frihandelsområdet och som har sitt ursprung inom

detta. Med industrivaror förstås därvid alla varor utom sådana jordbruksvaror

och fiskeprodukter som upptagits i bilagorna D och E till konventionen.

Att märka är dock att förpliktelsen att avveckla tullar icke avser såsom

fiskala anmälda tullar, utom såvitt angår protektionistiska element

i dessa. Då det ansetts förenat med praktiska olägenheter att underställa

riksdagen varje ändring i tulltaxan som följer av bestämmelserna i konventionen,

har det föreslagits att Kungl. Maj:t erhåller bemyndigande att

genomföra den successiva avvecklingen av tullar och protektionistiska

element genom en av riksdagen antagen förordning.

Förslag till sådan förordning har förelagts riksdagen i särskild proposition.

Behandlingen härav åvilar annat utskott, som i detta sammanhang även torde

höra taga ställning till de begärda bemyndigandena för Kungl. Maj:t att avgöra

vilka tullar som skall anses som fiskala och att bestämma vilken av de

tillåtna awecklingsinetoderna som bör tillämpas i fråga om protektionistiska

element.

Förpliktelsen att avveckla tullar kan i princip utvidgas genom ändrad

gränsdragning mellan å ena sidan industrivaror och å andra sidan jordbruks-

och fiskeprodukter. Departementschefen förutsätter att ett biträdande

för Sveriges del av sådana beslut får underställas riksdagen, såvida frågan

ej är av huvudsakligen formell natur. Riksdagens godkännande har

också bedömts påkallat för det fall fråga uppstår om tullavveckling i snabbare

takt än som följer av det i konventionen uppställda tidsschemat. Utrikesutskottet

vill — i likhet med vad som skett i motionerna I: 511 och

11:635 — understryka angelägenheten av riksdagens medverkan i de angivna

fallen.

Vad angår ursprungsreglerna — d. v. s. de bestämmelser som anger huruvida

varor skall godtagas för områdesbehandling och därigenom komma i

åtnjutande av de fördelar som följer med tullavvecklingen —- är det av na
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

turliga skäl svårt att förutse hur de kommer att verka i praktiken. Tilllämpningen

av reglerna får därför fortlöpande följas och de ändringar vidtagas

i dessa som befinnes påkallade. Ändring av ursprungsreglerna i konventionen

och i bilagorna till denna kan beslutas med enhällighet. Såsom

förutsatts av departementschefen torde det böra falla inom Kungl. Maj :ts

befogenhet att besluta om sådana ändringar. Införandet av den i konventionen

förutsatta ursprungskontrollen medför tillkomsten av vissa nya interna

administrativa förfaranden, vilka närmare redovisas i propositionen.

Det får här ankomma på Kungl. Maj :t att meddela de kompletterande anvisningar

för tillämpningen av ursprungsreglerna som kan visa sig erforderliga,

liksom att utfärda de bestämmelser som krävs för tullmyndigheters

och handelskamrars medverkan i ursprungskontrollen. Utskottet vill

i detta sammanhang ansluta sig till det i motionerna I: 513 och II: 643 gjorda

uttalandet om vikten av att alla möjligheter tillvaratages att göra tilllämpligen

av ursprungsreglerna enkel och smidig.

I fråga om avvecklingen av kvantitativa restriktioner gäller att denna

kan genomföras av Kungl. Maj :t utan något särskilt bemyndigande från

riksdagens sida. Något bemyndigande krävs icke heller för att Kungl. Maj :t

skall kunna införa restriktioner i samband med tillämpning av konventionens

undantagsbestämmelser.

De centrala bestämmelserna om avveckling av tullar och kvantitativa

restriktioner kompletteras av de s. k. konkurrensreglerna, vilka syftar till

att säkerställa, att de fördelar som förväntas till följd av handelns frigörelse

icke motverkas genom åtgärder från myndigheters eller näringslivets

sida. Bestämmelser har sålunda meddelats om statliga stödåtgärder,

offentliga företag, konkurrensbegränsningar, etablering och dumping.

Särskild betydelse har vid förhandlingarna tillmätts frågan om etableringsrätten.

Härvidlag innebär bestämmelserna att inskränkningar i utlänningars

rätt att starta och driva företag icke får tillämpas så att de egna företagarna

behandlas gynnsammare än övriga medlemsstaters företagare, om därigenom

fördelar av handelns frigörelse motverkas. Bestämmelserna är i stort

sett förenliga med den ordning som för närvarande tillämpas i Sverige, och

endast i ett par fall torde det bli nödvändigt att vidtaga jämkningar i nuvarande

lagstiftning och praxis.

I motionerna I: 516 och II: 639 har berörts frågan om en hannonisering

av etableringsbestämmelserna inom sjustatsgruppen. Utskottet vill i anledning

häia\ konstatera att konventionens bestämmelser i detta hänseende

jämte därtill knutna besvärsregler tillgodoser syftet att fördelarna av handelns

frigörelse icke skall äventyras genom diskriminerande etableringsbestämmelser.

Det torde vidare kunna förutses att förhållandena på detta område

blir föremål för fortlöpande uppmärksamhet.

Handeln med jordbruksvaror regleras av särskilda bestämmelser i kon■\entionen.

derna i fråga om tullar och kvantitativa restriktioner. Bestämmelserna har

i stället i huvudsak fått inriktas på vissa allmänna målsättningar, som be
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

33

aktar reciprocitetsintresset lios jordbruksexporterande medlemsländer. Reciprocitetsintresset

liar såsom tidigare nämnts även tillgodosetts genom att

särskilda bilaterala jordbruksavtal ingåtts. Då konventionen i stort sett gör

det möjligt för medlemsländerna att hålla fast vid sina nationella regleringar

på jordbruksområdet, blir det av särskild betydelse hur gränsdragningen

sker mellan jordbruks- och industrivaror. Den uppgörelse som härvidlag

träffats får anses ha tillgodosett vissa väsentliga svenska önskemål.

Den gjorda gränsdragningen får vissa återverkningar på interna svenska

förhållanden. Jordbrukets inkomstförhållanden kan sålunda komma att

påverkas av de åtgärder som vidtages för att lösa livsmedelsindustriens råvaruproblem

och av de åtaganden som gjorts i det svensk-danska jordbruksavtalet.

Härvidlag får även beaktas verkningarna av att vissa jordbruksreglerade

varor enligt konventionen skall behandlas som industrivaror. I motionerna

I: 511 och II: 635 har under hänvisning till det inkomstbortfall som

kan uppstå hemställts att Kungl. Maj:t måtte bemyndiga statens jordbruksnämnd

att efter förhandlingar med jordbrukets förhandlingsdelegation framlägga

förslag till sådana åtgärder att syftet med sexårsuppgörelsen med jordbruksorganisationerna

förverkligas. I anledning härav vill utskottet hänvisa

till att i propositionen förhandlingar förutsättes komma till stånd med jordbruksorganisationerna

angående det inkomstbortfall som av olika anledningar

uppkommer. Utskottet förutsätter att, i den mån EFTA-avtalet kommer

att förorsaka inkomstbortfall för jordbruket, de i motionerna angivna

synpunkterna blir beaktade.

I motionerna understrykes vidare — i anslutning till departementschefens

i propositionen gjorda uttalande om ett eventuellt behov av att ompröva

frågan om det stöd, som för närvarande utgår i Sverige för odling och beredning

av lin och hampa — vikten av att odling av lin och hampa även i fortsättningen

erhåller det stöd, som är motiverat med hänsyn till denna produktions

betydelse. I detta hänseende tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen

nr 67 till innevarande års riksdag, vari föreslås att odlingen och

beredningen av spånadslin och hampa även av 1960 års skörd skall lämnas

statligt stöd och i vilken vidare chefen för jordbruksdepartementet anmäler

sin avsikt att föreslå Kungl. Maj:t att uppdraga åt statens jordbruksnämnd

att närmare utreda frågan om det statliga stödet åt lin- och hamphanteringen

efter Sveriges anslutning till Europeiska frihandelssammanslutningen.

Riksdagen kan således förutse att vid en senare tidpunkt få tillfälle behandla

de förslag i denna fråga vartill nämnda utredning kan föranleda.

Särskilda problem i råvaruhänseende har genom gränsdragningen skapats

för vissa delar av livsmedelsindustrien. I motionerna I: 512 och II: 638 har

yrkats på snara åtgärder för att lösa ifrågavarande problem. Det må i anslutning

härtill nämnas, att enligt vad utskottet inhämtat överläggningar för

närvarande pågår inom statens jordbruksnämnd med företrädare för livsmedelsindustrien

och att resultatet av dessa överläggningar inom kort kommer

att redovisas. Utskottet - som understryker det föreliggande spörsmålets

betydelse •— anser önskvärt, att detta resultat blir, innan årets riksdag

avslutats, underställt densamma.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

Med liänsyn till de speciella förhållanden som råder inom fiskerinäringen

har även fiskeprodukter i princip undantagits från reglerna om avveckling

av tullar och kvantitativa restriktioner. Gränsdragningsproblemet har

i detta fall närmast varit koncentrerat till frågan huruvida djupfrysta

fiskfiléer skall anses som industrivara eller icke. Den slutliga lösningen

innebär, att de — med vissa förbehåll — hänförts till industrisidan. I motionerna

1:511 och 11:635 ävensom i motionen 11:634 påtalas de olägenheter

som uppgörelsen i denna del innebär för den svenska fiskerinäringen

och hemställes om initiativ för att få djupfrysta fiskfiléer behandlade som

fiskeprodukter. De upplysningar utskottet erhållit om förhandlingsbakgrunden

till den överenskommelse som träffats rörande djupfrysta fiskfiléer har

bibringat utskottet den uppfattningen att initiativ till omprövning av denna

gränsdragningsfråga icke nu bör tas.

Den gjorda gränsdragningen på jordbrukets och fiskerinäringens områden

kan i vissa fall påkalla ändringar i gällande regleringsförfattningar.

I enlighet med departementschefens förslag bör det kunna ankomma på

Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar som visar sig erforderliga.

De institutionella bestämmelserna i konventionen föranleder icke något

särskilt uttalande från utskottets sida. I detta sammanhang må nämnas,

att i motionen II: 636 frågan rests om näringslivets representation i sammanslutningens

organ. Enligt vad utskottet inhämtat är detta spörsmål för

närvarande föremål för överväganden inom organisationen. I anledning av

det i samma motion framförda förslaget att förlägga sammanslutningens

sekretariat till Skandinavien, förslagsvis Köpenhamn, må upplysas att preliminär

enighet redan råder om att förlägga detsamma till Geneve.

Med anknytning till vad utskottet inledningsvis anfört om återverkningarna

för Sveriges del av den förestående marlcnadsintegrationen må det

här konstateras att den ändrade marknadsbilden i väsentlig mån kan förväntas

påverka gestaltningen av vår utrikeshandel och vår allmänna produktionsstruktur.

Samtidigt som betydande utvecklingsmöjligheter öppnar

sig, kommer ökade krav att ställas på den inhemska ekonomiska politiken.

Detta förhållande har konstaterats i motionerna 1:513 och 11:643, i motionerna

I: 514 och II: 642 samt i motionerna I: 511 och II: 635, vari angelägenheten

av olika ekonomisk-politiska åtgärder betonas. Utskottet hänvisar

i detta avseende till sitt tidigare gjorda allmänna uttalande (se s.

28 och 29) rörande sin inställning till anslutningens konsekvenser för statsmakternas

ekonomiska politik.

Svårigheter kan givetvis tänkas uppstå inom vissa sektorer av näringslivet.

I motionerna I: 517 och II: 640 påtalas sålunda de problem som textilindustrien

under en övergångstid kan räkna med. Härvidlag får det bli en

angelägen uppgift för regeringen att följa utvecklingen och tillse att vårt

lands inlemmande i den större marknaden sker så friktionsfritt som möjligt.

Utskottet vill erinra om de undantagsmöjligheter som konventionen

erbjuder för det fall speciella svårigheter uppstår inom medlemsstaternas

näringsliv.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 ur WHO

35

Av särskild vikt är givetvis att i det nya läge som uppstått nära kontakt

upprätthålles med näringslivets och arbetsmarknadens parter. Härvidlag

kommer även i fortsättningen den inom kommerskollegium tillsatta delegationen

för frihandelsfrågor att ha en betydelsefull uppgift. Utskottet har inhämtat

att direktiv givits om att denna delegation skall fortsätta sin verksamhet.

De funktioner som åvilar denna delegation är av sådan art att därmed

behovet av kontakter med näringslivet och arbetsmarknadens parter i

frågor som äger samband med det handelspolitiska integrationsarbetet får

anses tills vidare vara tillfredsställande täckt. Sett ur denna synpunkt får sålunda

det i motionerna I: 511 och II: 635 tänkta syftet med ett näringsråd

anses tillgodosett. I anslutning till vad som anförts i motionerna angående

trädgårdsnäringens organisationer förutsätter likväl utskottet att tillfälle

erbjuds desamma alt framlägga sina synpunkter, när frågor berörande

denna näring aktualiseras. —- Vad angår det i motionen II: 636 framförda

förslaget om inrättande av ett informations- och kontaktorgan med uppgift

att meddela erforderliga upplysningar i integrationsfrågor vill utskottet erinra

om den informationsverksamhet, som den genom näringslivets försorg

inrättade samarbetskommittén för integrationsfrågor bedriver i samverkan

med berörda myndigheter.

Hantverkets och småindustriens problem i den nya marknadsbilden har

behandlats i olika motioner. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla

att det givetvis är ett angeläget intresse att de mindre och medelstora företagens

utvecklingsmöjligheter tillvaratages. Under senare år har den av kommerskollegium

bedrivna lånegarantiverksamheten betydligt utvidgats samtidigt

som företagareföreningarnas långivning ökat. Ytterligare åtgärder kan

emellertid visa sig nödvändiga för att stärka företagens konkurrenskraft.

Vad angår de i motionerna I: 516 och II: 639 samt I: 511 och II: 635 gjorda

yrkandena om en utbyggnad av den statliga kreditgarantigivningen resp.

framläggande av förslag till ändrade grunder för nämnda garantigivning

får utskottet erinra om att frågan om en utbyggnad av den statliga kreditgarantigivningen

— på här åberopade skäl — motionsvis väckts i anslutning

till vederbörande anslag under tionde huvudtiteln. Det tillkommer annat

utskott att härom avge utlåtande.

I förstnämnda båda motioner har även begärts en översyn av bestämmelserna

rörande exportkreditgarantigivningen. Härvidlag må erinras om

att dessa nyligen varit föremål för översyn och att som resultat därav

ändrade riktlinjer utfärdats för verksamheten vilka inneburit att garantierna

erhållit ett vidgat tillämpningsområde samtidigt som garantivillkoren

gjorts mera liberala. De ändrade riktlinjerna har i viss mån ökat garantiernas

användbarhet även för den mindre företagsamheten.

Utskottet anser att dess allmänna uttalande (se s. 28 och 29) om statsmakternas

ekonomiska politik har tillämpning bl. a. i fråga om näringslivets

kreditförsörjning i olika former.

I samma motioner har även yrkats medelsanvisning för budgetåret 1960/

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

61 till viss utbildnings- och översättningsverksamhet. Nämnda yrkande är

utrikesutskottet förhindrat upptaga till prövning.

I anledning av det i motionerna I: 511 och II: 635 framförda önskemålet

om årliga redogörelser till riksdagen för vad som förekommit inom frihandelssammanslutningen

vill utskottet framhålla, att det finner det helt naturligt

att riksdagen med jämna mellanrum och i lämpliga former hålles

underrättad om utvecklingen av samarbetet inom sammanslutningen och

därmed sammanhängande problem.

Vad beträffar det i motion II: 636 framförda yrkandet att riksdagen skulle

med anledning av frihandelssammanslutningens tillkomst hos Kungl.

Maj :t hemställa, att ett nytt statsdepartement inrättas resp. en omorganisation

av den nuvarande departementsindelningen genomföres, vill utskottet

erinra om att frågan om departementsindelningen i anledning av tidigare

gjorda framställningar är föremål för Kungl. Maj :ts prövning. Utskottet har

därför icke ansett sig böra upptaga det i motionen framställda yrkandet till

behandling.

Vad departementschefen anfört i förevarande proposition utöver vad som

återgivits har icke föranlett någon erinran från utskottets sida.

På grund av vad utskottet sålunda anfört hemställer utskottet

A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

proposition,

1. dels godkänna Sveriges anslutning till konventionen

den 4 januari 1960 angående upprättandet av Europeiska

frihandelssammanslutningen;

2. dels godkänna ett protokoll den 4 januari 1960 rörande

tillämpning av konventionen angående upprättandet av

Europeiska frihandelssammanslutningen i förhållandet till

Furstendömet Liechtenstein;

3. dels godkänna en överenskommelse den 4 januari 1960

mellan Sverige och Danmark angående sainhandeln med

jordbruksprodukter inom den Europeiska frihandelssammanslutningen;
4.

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att för Sveriges del godkänna

sådana ändringar i förenämnda konvention jämte till

denna fogade bilagor, vilka bör ankomma på Kungl. Maj:ts

ställningstagande och vilka icke kräver författningsändring

av beskaffenhet att påkalla riksdagens medverkan;

5. dels bemymdiga Kungl. Maj :t att vidtaga sådana ändringar

i regleringsförfattningarna på jordbrukets och fiskets

områden, vilka föranleds av Sveriges anslutning till konventionen

och vilka bör ankomma på Kungl. Maj :ts ställningstagande;
6.

dels och bemyndiga Kungl. Maj :t att till Danmark över
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

37

föra de årliga belopp, som förutsätts enligt förenämnda

svensk-danska överenskommelse, att utgå ur medel, som influtit

såsom regleringsavgift och accis å fettvaror m. m.;

B) att motionerna

1) I: 511 och II: 635,

2) I: 512 och 11:638,

3) I: 513 och II: 643,

4) I: 514 och II: 642,

5) I: 515 och II: 637,

6) I: 516 och II: 639,

7) I: 517 och II: 640,

8) 11:633,

9) 11:634,

10) II: 636 samt

11) 11:645,

i den mån de icke blivit besvarade genom vad utskottet ovan

anfört och hemställt, icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 17 mars 1960

På utrikesutskottets vägnar:

RICKARD SANDLER

Närvarande vid ärendets slutliga behandling:

från första kammaren: herrar Sandler, Lundström, Åman, Torsten

Bengtson, Elmgren, Ewerlöf, Boman och Erik Hagberg;

från andra kammaren: herrar Bengtsson i Halmstad, Hjalmarson och

Ohlin, fru Renström-Ingenäs, herrar Cassel, Åkerström, Heckscher, Wahlund

och Alemyr.

600627 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1960:140 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till kungörelse om ändring i livsmedelsstadgan den 21 december 1951 s. 3 i texten