Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om befrielse i vissa fall från skyldighet att upprätta bouppteckning, m. m. Första lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 497 i första kammaren av herr Sundin och nr 577 i andra kammaren av herr Börjesson i Falköping m. fl.

1961-03-21 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1961:21, Utlåtande i anledning av väckta motioner om befrielse i vissa fall från skyldighet att upprätta bouppteckning, m. m. Första lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 497 i första kammaren av herr Sundin och nr 577 i andra kammaren av herr Börjesson i Falköping m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1961

1

Nr 21

Utlåtande i anledning av väckta motioner om befrielse i vissa fall

från skyldighet att upprätta bouppteckning, m. m.

Första lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 497 i första kammaren av herr Sundin och nr

577 i andra kammaren av herr Börjesson i Falköping m. fl. I motionerna,

vilka är likalydande, hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla om utredning »i syfte att a) undersöka möjligheterna för införande

av befogenhet för domstol att i vissa fall medge befrielse från skyldigheten

att upprätta och ingiva fullständig bouppteckning efter avliden

samt b) undersöka huruvida skyldighet bör åläggas kommun att i vissa

fall föranstalta om utredning av dödsbo och därmed sammanhängande åtgärder».

Beträffande skälen för motionärernas hemställan får utskottet hänvisa

till motionen II: 577.

Motionerna har varit föremål för remissbehandling.

Gällande bestämmelser

Enligt bestämmelser i 20 kap. ärvdabalken skall bouppteckning upprättas

efter varje avliden person. Hithörande bestämmelser, som intill den 1 juli

1959 återfanns i 3 kap. lagen den 9 juni 1933 om boutredning och arvskifte,

innebär i huvudsak, att bouppteckning skall förrättas sist tre månader efter

dödsfallet samt att bouppteckningen inom en månad efter upprättandet

skall ingivas till vederbörande domstol för inregistrering. Bouppteckningen

skall förrättas av två gode män. Det ankommer på dödsbodelägare, som har

egendomen i sin vård, eller ock boutredningsman eller testamentsexekutör

att bestämma tid och ort för bouppteckningen samt att utse de gode männen.

Omhändertages ej egendomen av delägare, boutredningsman eller testamentsexekutör,

ankommer det på annan, som enligt 18 kap. 2 § ärvdabalken

har egendomen i sin vård, att föranstalta om bouppteckning (bl. a. husfolk,

husvärd, polismyndighet, av rätten särskilt förordnad god man). Det åligger

rätten att tillse, att bouppteckning inom laga tid förrättats och ingivits.

För att framtvinga bouppteckningspliktens fullgörande äger rätten före
Bihang

till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 1 avd. Nr 21

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1961

lägga vite eller, där bouppteckning ej skett, förordna någon att föranstalta

därom. Yppas efter boupptecknings förrättande ny tillgång eller gäld eller

annan felaktighet i bouppteckningen, skall inom en månad uppgöras s. k.

tilläggsbouppteckning.

Vid inregistrering av bouppteckning eller tilläggsbouppteckning skall domstolen

fastställa den skatt, som skall erläggas jämlikt reglerna i kungl. förordningen

den 6 juni 1941 om arvsskatt och gåvoskatt.

Historik

I samband med boutredningslagens tillkomst övervägdes frågan, huruvida

bouppteckning är erforderlig, när boets egendom

är ringa. I sitt år 1932 avgivna förslag till lag om boutredning

och arvskifte anförde lagberedningen bland annat följande:

Hos oss torde också vid åtskilliga underrätter den praxis tillämpas, att

fordran på bouppteckning eftergives, när enligt tillgängliga uppgifter tillgångarna

äro så obetydliga, att de ej förslå till annat än gäldande av begravningskostnaderna

och andra utgifter i anledning av dödsfallet. Huruvida

denna praxis kan anses överensstämma med lagens mening, får anses tvivelaktigt.

I varje fall synes den ej böra medgivas för framtiden. Enligt lagberedningens

åsikt hör det till god ordning att, också när varken gäld eller

tillgångar finnas, genom bouppteckning fastslås, vilka som äro dödsbodelägare,

samt att övriga uppgifter lämnas, vilka skola förekomma i bouppteckningen.

Ny gäld liksom nya tillgångar kunna nämligen sedermera yppa

sig, och då är det till gagn, att redan i samband med dödsfallet dessa uppgifter

blivit fastslagna. I många hithörande fall är en bouppteckningsförrättning

av nöden till vinnande av klarhet angående den verkliga ställningen.

En regel, som avsåge befrielse från bouppteckningsplikt, då boet

kunde anses vara ringa, synes även ur den synpunkten betänklig, att ovisshet

om bouppteckningspliktens förhandenvaro stundom kunde uppkomma.

Frågan togs på nytt upp till behandling av ärvdabalkssakkunniga i deras

år 1954 avgivna förslag till ärvdabalk. Från olika håll hade nämligen framställts

önskemål att befrielse från bouppteckningsplikt skulle kunna medgivas

under vissa omständigheter. Det hade visat sig svårt att få till stånd

bouppteckning när den avlidne vore en medellös, på ålderdomshem avliden

person eller då eljest den avlidne varken efterlämnat nämnvärda tillgångar

eller annan skuld än till hemkommunen för åtnjuten socialvård. I dylika

fall hade bouppteckningen praktiskt sett icke någon uppgift att fylla. Den

för bouppteckningen erforderliga släktutredningen erbjöde ej sällan stora

svårigheter. Ofta medförde det mycket besvär att få kontakt med den avlidnes

anhöriga. Dessa vore stundom spridda över hela landet; en och annan

bodde utom riket, vanligen i Amerika.

Ärvdabalkssakkunniga erinrade om lagberedningens ställningstagande

och anförde vidare:

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1961

Enligt de sakkunnigas mening föreligger ej heller nu anledning till annat

bedömande. På de av lagberedningen anförda skälen måste det anses vara

av värde att den obligatoriska bouppteckningsplikten upprätthålles. I själva

verket torde denna plikts fullgörande endast i undantagsfall föranleda mera

avsevärt besvär. Då den avlidnes egendom ej omhändertages av dödsbodelägare,

skall enligt 2 § andra stycket i förevarande kapitel annan, som är

närmast till att omhändertaga egendomen, föranstalta om bouppteckning.

I de fall varom här är fråga torde det ofta vara naturligt att uppgiften ankommer

på en socialvårdstjänsteman. Hos vederbörande pastorsämbete kan

denne, även om han ej får upplysning om samtliga dödsbodelägare, åtminstone

erhålla kännedom om någon som i sin tur kan lämna uppgift om

de övrigas namn och adresser. Om det visar sig omöjligt att utan omgång

få reda på viss dödsbodelägares adress, torde beträffande denne kunna antecknas

att han vistas på okänd ort. Då det är uppenbart att den avlidnes

tillgångar äro obetydliga och att skulden för åtnjuten socialvård i varje fall

uppgår till väsentligt högre belopp, kan det nämligen icke vara rimligt att

alltför stor möda nedlägges på att efterforska delägarnas adresser. Någon

kallelse å den som vistas på okänd ort kan givetvis icke ske, och eftersom

denne i realiteten icke erhåller något arv, torde ej heller kungörelse jämlikt

16 kap. i förslaget behöva utfärdas.

Under remissbehandlingen av ärvdabalkssakkunnigas förslag berördes

förevarande fråga endast av Föreningen Sveriges häradshövdingar, som

ansåg att trots de goda skäl, som åberopats för de sakkunnigas avvisande

ståndpunkt, man beträffande avlidna, som icke efterlämnat några tillgångar

eller allenast obetydliga tillgångar och skulder, ofta skulle kunna — utan

att beaktansvärda olägenheter bleve följden — ersätta det fullständiga bouppteckningsförfarandet

med åtgärder av enklare art.

Vid lagrådsremissen av förslaget till ärvdabalk förklarade föredragande

departementschefen, att de sakkunniga enligt hans mening anfört bärande

skäl för sin uppfattning, att den obligatoriska bouppteckningsplikten borde

upprätthållas, och att han därför icke kunde tillmötesgå det av häradshövdingeföreningen

framförda önskemålet om vissa lättnader i denna plikt.

Remissyttranden

Utskottet har i den ordning, som § 46 riksdagsordningen föreskriver, inhämtat

yttrande över motionerna från Stockholms rådhusrätt. Därjämte har

tillfälle att yttra sig över motionerna beretts Sveriges advokatsamfund,

Stockholms stads rättshjälpsanstalt, Svenska stadsförbundet, Svenska

landskommunernas förbund, Föreningen Sveriges häradshövdingar och

Föreningen Sveriges stadsdomare.

Vad först angår motionärernas yrkande om utredning rörande möjligheterna

för införande av befogenhet för domstol att i vissa fall medge be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1961

fnelse från skyldigheten att upprätta bouppteckning, har detta tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Sålunda framhåller

Stockholms rådhusrätt, att de skäl, som lagberedningen åberopade som stöd

för den allmänna bouppteckningsplikten, icke längre torde äga samma bärkraft.

I en den 9 december 1958 till Kungl. Maj:t avlåten skrivelse har rådhusrätten

ifrågasatt, om icke viss begränsning av bouppteckningsplikten

kunde ske. I de fall, då den avlidnes tillgångar är så ringa, att de icke förslår

till annat än gäldande av begravningskostnaderna och andra utgifter i

anledning av dödsfallet, borde bouppteckningen kunna ersättas med en under

edlig förpliktelse undertecknad uppgift rörande den avlidnes arvingar

ävensom försäkran att boet är så ringa som nyss angivits. Denna försäkran

skulle bestyrkas av ledamot av eller befattningshavare hos socialnämnd

eller annan lämplig person. För rådhusrätten framstår den föreslagna möjligheten

att ingiva uppgift i stället för bouppteckning såsom ett förfarande,

som är både mer praktiskt och tillförlitligt och får en helt annan räckvidd

än den av motionärerna ifrågasatta möjligheten för domstol att i det särskilda

fallet meddela befrielse från bouppteckningsplikten. En sådan prövning

i det särskilda fallet är enligt rådhusrätten för en större domstol i det

närmaste ogenomförbar.

Stockholms stads rättshjälpsanstalt vitsordar, att bouppteckningsskyldigheten

i dödsbon av ringa omfattning i många fall kan bereda dödsbodelägarna

svårigheter och besvär, som icke står i proportion till nyttan och

värdet av bouppteckningen. Starka skäl talar därför för en ändring enligt

motionärernas förslag av gällande bestämmelser rörande bouppteckningsskyldigheten.

En anmälan till domstol skulle otvivelaktigt innebära en väsentlig

lättnad beträffande bouppteckningsförfarandet och kunde utformas

sa, att rättssäkerheten icke skulle kunna anses vara eftersatt. En lagändring,

som medger rätt att i vissa fall ersätta bouppteckning med en anmälan

om boets ställning, förutsätter emellertid komplettering av bestämmelserna

rörande ansvaret för den avlidnes gäld.

Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund erinrar

om att frågan nyligen varit föremål för övervägande. Att den ånyo väckts

visar enligt förbundens mening, att nuvarande föreskrifter i praktiken vållar

en del svårigheter och att det därför föreligger anledning att undersöka

möjligheterna att åstadkomma en uppmjukning av bestämmelserna._En
ligt

stadsförbundet talar vissa skäl för att man bl. a. i sådana speciella fall,

där det redan på förhand står klart, att den avlidne ej efterlämnar några

tillgångar eller allenast obetydliga tillgångar eller skulder, efter prövning

av domstol bör kunna ersätta det fullständiga bouppteckningsförfarandet

med åtgärder av enklare slag. Stadsförbundet anser sig därför kunna biträda

motionärernas hemställan i förevarande del. — Enligt Svenska landskommunernas

förbund lär på något håll i praktiken tillämpas, att bouppteck
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1961

ning cj behöver upprättas efter avlidet barn, som icke uppnått ett års ålder.

Möjligt är, att en uppmjukad tillämpning av ifrågavarande bestämmelser

förekommer även i andra avseenden. Det förefaller förbundet angeläget, att

dessa förhållanden utreds och att sådan från lagens bestämmelser avvikande

praxis, som av lagstiftarna kan befinnas godtagbar, blir i vederbörlig ordning

lagfäst. På grund härav tillstyrker förbundet den av motionärerna i

förevarande del begärda undersökningen.

Sveriges advokatsamfund förklarar sig ej ha anledning att avstyrka motionärernas

förslag om utredning i nu ifrågavarande avseende. Möjligt är,

att en eller annan praktisk förenkling kan åstadkommas. Man bör dock

kanske icke räkna med att på den av motionärerna anvisade vägen nå resultat

av större praktisk betydelse. — Efter att ha återgivit motionärernas

exempel på fall, där befrielse från skyldighet att upprätta bouppteckning

borde medges, anför samfundet:

Det kan naturligtvis sägas att bouppteckningen i sådana fall icke har någon

nämnvärd praktisk uppgift att fylla. Å andra sidan är en bouppteckning

principiellt av grundläggande betydelse för alla som kan ha intressen

i dödsboet att bevaka, såsom borgenärer, arvingar och testamentstagare,

vartill kommer att bouppteckningen har betydelse ur arvsskattesynpunkt.

En rätt för domstol att medge befrielse från skyldigheten att upprätta bouppteckning

kan därför svårligen tänkas under annan förutsättning än att

domstolen ålägges skyldighet att tillse att sådan utredning förebringas, att

domstolen på grundval därav kan bedöma huruvida befrielse kan medges

utan att något intresse, som skyddas genom bouppteckningspliktens upprätthållande,

därigenom äventyras. Utredningen måste väl regelmässigt bestå

däri att någon person — under samma ansvar som en bouppgivare vid

bouppteckning — lämnar de ur nämnda synpunkt erforderliga uppgifterna.

Det är tänkbart att man i sådana fall som de i motionerna nämnda skulle

kunna nöja sig med en under edlig förpliktelse avgiven skriftlig förklaring

att tillgångar saknas (alternativt att tillgångarna icke förslår till gäldande

av begravningskostnaderna). I vissa sådana fall skulle man därigenom

kunna minska besväret för den som eljest skulle vara skyldig att föranstalta

om bouppteckning. I andra fall kan det emellertid vara praktiskt taget lika

enkelt att upprätta en bouppteckning. Efterlämnar den avlidne tillgångar

utöver vad som åtgår till begravningskostnaderna, kan den omständigheten

att skulderna till äventyrs överstiger tillgångarna av hänsyn till borgenärerna

icke få föranleda befrielse från skyldigheten att upprätta bouppteckning.

Motionsyrkandet avstyrkes av Föreningen Sveriges häradshövdingar. Föreningen

erinrar om lagberedningens ovan återgivna uttalande och anför i

anslutning härtill:

Föreningen kan icke finna annat än att dessa lagberedningens uttalanden

måste tillmätas avsevärt beaktande även i dag, och det kan enligt föreningens

mening icke anses att så betydande olägenheter äro förknippade

med den nuvarande ordningen att avsteg från densamma äro påkallade.

Hur än en sådan ordning som den av motionärerna skisserade utformas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1961

a1r| c ''r.t uppenbart alt svårbedömbara gränsfall måste uppstå. Vidare torde

det torhalla sig så, att de bouppteckningar, varom här är fråga, genomgaende

aro enkla att upprätta och således kräva ringa arbete. Allmänt gängse

blankettformulär bidraga ytterligare till att underlätta uppgiften för den

som ar ovan. Förmodligen skulle den av motionärerna åsyftade skriftliga

anmalan, som skulle ingivas till rätten, icke förorsaka mycket mindre arbete

enar densamma för att tjäna något ändamål — bl. a. torde den böra ligga

till grund for bedömandet, huruvida fullständig bouppteckning är erforderlig

—- uppenbarligen ofta måste innehålla uppgifter i åtskilliga hänseenden.

Det torde vidare stå klart att för domstolarnas del bouppteckningsbestyret

icke skulle forenklas utan snarare tyngas och försvåras genom en ordning

som den föreslagna. Slutligen skulle den föreslagna ordningen, vars viktigaste

kännetecken skulle vara att arvingarna icke underrättades, innebära

okade mojligheter att undandraga egendom och i varje fall lätt giva anledd“d

b t miSStankar om att e§endom undandragits av den som handhaft

Vad angår den andra av motionärerna upptagna frågan om införande

av skyldighet för kommun att i vissa fall föranstalta om boutredning är

det av remissinstanserna endast Stockholms rådhusrätt, som understödjer

motionsyrkandet. Rådhusrätten framhåller sålunda, att det är synnerligen

angeläget, att den rättssökande allmänheten beredes ökade möjligheter till

god och billig rättshjälp efter dödsfall. I en den 30 augusti 1958 dagtecknad,

till Stockholms stadskollegium ställd skrivelse har rådhusrätten hemställt]

att kollegiet måtte besluta om en skyndsam utredning om lämpliga åtgärder

för att bereda den rättssökande allmänheten bättre rättshjälp i dylika

angelägenheter. Som en möjlighet att komma till rätta med de i skrivelsen

berörda problemen föreslog rådhusrätten inrättandet i Stockholm av en

boupptecknings- och boutredningsbyrå, ansluten till rättshjälpsanstalten

men öppen för alla oberoende av ekonomiska förhållanden. Enligt rådhusrätten

torde sådana byråer kunna inrättas även i andra större städer. Beträffande

landet i övrigt skulle en bouppteckningsbyrå kunna inrättas i

varje län i anslutning till vederbörande rättshjälpsanstalt. Samarbete kan

även sökas med de i landet verksamma begravningsföreningarna.

Enligt Svenska Landskommunernas förbund har några bärande skäl för

den av motionärerna föreslagna ordningen inte anförts. Vidare framhålles,

att kommunerna torde sakna de personella resurser, som krävs för uppgiften.

Sistnämnda synpunkt framföres även av Svenska stadsförbundet,

som vidare anför bland annat:

Ett åläggande för kommunerna i detta avseende skulle sannolikt även

medföra att man på många håll tvingades avdela särskild personal för att

agna sig enbart åt dessa uppgifter. De olika frågor, som uppkommer i

samband med boutredningar och arvskiften, är dessutom i allmänhet av

sadan beskaffenhet, att det i många fall skulle bli nödvändigt för kommunerna

att för detta ändamål anlita eller anställa personal med den speciella

erfarenhet och sakkunskap, som krävs inom detta område. Enligt styrelsens

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1961

mening ligger det därför betydligt närmare till hands att denna fråga löses

inom ramen för den fria rättshjälpsverksamheten än i den av motionärerna

förordade riktningen.

Föreningen Sveriges stadsdomare ställer sig tveksam till förslaget men

vill icke motsätta sig, att frågan utredes.

Övriga remissinstanser, Stockholms stads rättshjälpsanstalt, Sveriges

advokatsamfund och Föreningen Sveriges häradshövdingar, erinrar om de

möjligheter, som står till buds för dödsbodelägare att för ingen eller ringa

kostnad få boutredningen genomförd genom anlitande av den rättshjälp

som anordnats. Sålunda anför advokatsamfundet:

Vad angår motionärernas yrkande om utredning av frågan huruvida det

bör åläggas kommun att i vissa fall föranstalta om bouppteckning, boutredning

och arvskifte, kan styrelsen icke dela motionärernas uppfattning att

införande av en sådan skyldighet skulle vara »högst motiverad». Lika litet

som när det gäller andra åtgärder, som det enligt lag åligger enskilda att

vidtaga, framstår det för ett naturligt betraktelsesätt såsom någon kommunal

uppgift att ombesörja de åtgärder varom här är fråga. Det måste också

vara svårt att i lag bestämma förutsättningarna för kommunens ifrågasatta

skyldighet på sådant sätt att tillämpningen blir den åsyftade. Man frågar sig

vidare vilka rättsverkningar som skulle inträda och vilka korrektiv som

skulle stå till förfogande, om en kommun icke fullgör den skyldighet som

enligt motionärernas mening bör införas.

Styrelsen är ense med motionärerna om att det förekommer fall, där det

framstår som oskäligt att betunga enskilda med kostnader för de åtgärder

som här avses, men styrelsen kan icke se annat än att den lämpliga lösningen

är att sörja för att den av det allmänna anordnade rättshjälpen

i sådana fall står till förfogande. Motionärernas hänvisning till det förhållandet

att dödsbo icke kan erhålla fri rättegång synes gå vid sidan om saken,

eftersom här icke är fråga om något processuellt förfarande. I stället är

det den utomprocessuella rättshjälpen — genom rättshjälpsanstalter eller

jämtlandssystem — som här är av betydelse. I den mån denna utomprocessuella

rättshjälp för närvarande icke är organiserad på sådant sätt att

den kan tagas i anspråk i nu avsedda fall synes alltså en ändring i detta

avseende önskvärd. Någon annan åtgärd i motionens syfte torde i ifrågavarande

del icke vara påkallad.

Utekottet

Enligt bestämmelser i ärvdabalken skall bouppteckning upprättas efter

varje avliden person. I första hand ankommer det på dödsbodelägare, boutredningsman

eller testamentsexekutör att föranstalta om bouppteckning.

Subsidiärt åligger förpliktelsen den avlidnes husfolk eller husvärd eller ock

polismyndighet eller av rätten särskilt förordnad god man.

Motionärerna framställer önskemål om ändringar i ärvdabalkens reglei

i två avseenden. För det första bör undersökas möjligheterna att införa be
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1961

fogenhet för domstol att i vissa fall medge befrielse från skyldighet att upprätta

och ingiva fullständig bouppteckning efter avliden. Sådan befrielse

skulle enligt motionärerna kunna medgivas till exempel då en avliden medellös

person saknar kända arvingar eller då ett litet barn avlider utan

att efterlämna några tillgångar. För det andra bör, enligt motionärerna,

utredas, huruvida skyldighet bör åläggas kommun att i vissa fall föranstalta

om utredning av dödsbo och därmed sammanhängande åtgärder.

Vad beträffar motionärernas yrkande om en uppmjukning av bouppteckningsphkten,

framgår av den ovan lämnade redogörelsen, att hithörande

problem övervägts redan av lagberedningen 1932 och på nytt tagits

upp till granskning vid utarbetandet av ärvdabalken samt att de skäl, som

motionärerna nu andragit till stöd för sin uppfattning, i huvudsak har åberopats

redan i den tidigare debatten, dock utan att vinna beaktande. De

svårigheter, som enligt motionärerna är förenade med gällande bouppteckningsplikt,

synes ej heller för närvarande kunna påkalla ett ändrat ståndpunktstagande.

Såsom advokatsamfundet framhåller i sitt yttrande, kan

det sägas, att en bouppteckning i de av motionärerna angivna fallen icke

har någon nämnvärd praktisk funktion att fylla, men å andra sidan måste

beaktas, att bouppteckningen är av grundläggande betydelse för alla, som

har intressen att bevaka i dödsboet. Det kan därför icke förväntas, att en

ändring av hithörande regler enligt de av motionärerna angivna riktlinjerna

skulle medföra något påtagligt minskat arbete med boutredningarna.

Härtill kommer, att de bouppteckningar, varom här är fråga, redan nu i

de flesta fall är föga arbetskrävande. Såsom framgår av ärvdabalkssakkunnigas

ovan återgivna uttalande, kan det icke vara rimligt att kräva, att då

tillgångarna är obetydliga alltför mycket arbete nedlägges för att efterforska

dödsbodelägares adresser. Härtill kommer, att avfattandet av den

skriftliga bouppteckningen underlättas genom olika blankettformulär.

Vad beträffar frågan om införande av skyldighet för kommun att i

vissa fall föranstalta om bouppteckning anser utskottet i likhet med flertalet

remissinstanser, att hithörande problem bör lösas inom ramen för

den utomprocessuella rättshjälpen. Att ålägga kommun skyldigheter i förevarande

avseende kan därför icke anses lämpligt.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, I: 497 och 11:577, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 mars 1961

På första lagutskottets vägnar:

INGRID GÄRDE WIDEMAR

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1961

9

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Branting, Per Olofsson, Ferdinand Nilsson,

Nyström, Gezelius, Alexanderson, Fagerström och Hilding;

från andra kammaren: fru Gärde Widemar, herrar Landgren, östrand,

Svensson i Vä, Ekström i Björkvik, Jacobsson i Sala och Edlund.

Reservation

av herrar Nilsson, Ferdinand, och Svensson i Vä, vilka ansett, att utskottets

utlåtande och hemställan bort ha följande lydelse:

»Enligt bestämmelser---(lika med utskottets två första stycken)

---sammanhängande åtgärder.

Vad beträffar motionärernas yrkande om en uppmjukning av bouppteckningsplikten,

framgår av den ovan lämnade redogörelsen, att flertalet

remissinstanser ställt sig positivt till motionens yrkande i denna del (Stockholms

stads rättshj älpsanstalt, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas

förbund, Föreningen Sveriges stadsdomare, Sveriges advokatsamfund,

Stockholms rådhusrätt). Även utskottet delar motionärernas uppfattning,

att det i vissa fall kan synas helt meningslöst att efter en avliden

person upprätta fullständig bouppteckning. Det föreligger därför skäl att

låta utreda, huruvida det är möjligt att införa befogenhet för domstol att

medgiva befrielse från gällande bouppteckningsplikt.

Vad beträffar---(lika med utskottets fjärde stycke)--— anses

lämpligt.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner, I: 497

och II: 577, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om

utredning i syfte att undersöka möjligheten att införa befogenhet

för domstol att i vissa fall medgiva befrielse från

skyldigheten att upprätta och ingiva fullständig bouppteckning

efter avliden.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

\-M’\ '' v, v.» n.if>Un •*,

Uv,v>v.m M--, y.r.HVv ■-.sW''. v ■■ ••, \ >j ?

• > vif! '' . ■ i .•> •;! :n-n., •• t . ■: .• }

. .••«>* ti -it >•• ■ nö-j f i <:j - '' i in ohn'';a . :.;7ffn:. 0 ,ut»h}.-> ^ -...

- ‘ ji*; »‘U;„; . i '' '' ‘ f . I *: 11: ‘J i..'' / / ''.;j jft.i <; 1 1.: : i|*V. I

.ti ■ . • f j . v '' ''

> • ■ ,b n i ni

i
-

* ■.» - • '' .vi-.

:?• j.

t Jr;

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.