Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla att frågan om mdexreglering av allmänna barnbidragen må utredas och förslag föreläggas riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts».
1961-03-02 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1961:10, Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla att frågan om mdexreglering av allmänna barnbidragen må utredas och förslag föreläggas riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts».
Dokumentets text
Ändra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1961
1
Nr 10
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående de allmänna
barnbidragen, m.in.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft fem inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna nr 52 i första kammaren av fru Svenson
m. fl. och nr 58 i andra kammaren av herr Wahiund m. fl. om indexreglering
av de allmänna barnbidragen,
2) de likalydande motionerna nr 511 i första kammaren av herr öhman
och herr Persson, Helmer, samt nr 594 i andra kammaren av herr Nilsson i
Gävle om höjning av de allmänna barnbidragen, m.-m:-, samt
3) motionen nr 590 i andra kammaren av fru Kristensson angående stödet
åt barnfamiljerna.
Motionsyrkandena
I motionerna 1:52 och 11:68 hemställes »att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla att frågan om mdexreglering av allmänna barnbidragen
må utredas och förslag föreläggas riksdagen i enlighet med vad i
motionen anförts». I motionerna göres gällande, att en indexreglering av
barnbidragen torde kunna genomföras på i huvudsak samma sätt som skett
beträffande folkpensionerna.
I motionerna 1: 511 och //: 594 yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte hemställa dels »om förslag beträffande höjning av de allmänna
barnbidragen till förslagsvis 600 kronor per år och barn och att förordning
utfärdas om indexreglering av barnbidragen», dels ock att Kungl. Maj :t måtte
»låta utreda och framlägga en långtidsplan syftande till att samhällets
stöd skall motsvara minst en tredjedel-av barnkostnaderna och att enföräldersfamiljerna
får ett stöd som gör deras barn mera ekonomiskt jämställda
med andra».
I motionen II: 590 hemställes i första hand att riksdagen måtte antaga
följande
»1) Förslag
till
Lag om ändring av lagen den 21 maj 1954 (nr 266)
om moderskapshjälp
Härigenom förordnas, att 4 och 13 §§ lagen den 21 maj 1954 (nr 206) om
moderskapshjälp skola erhålla följande ändrade lydelse samt att i samma
Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 2 avd. Nr 10
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1961
lag skall införas en ny paragraf, benämnd 7 a, av den lydelse som nedan
framgår.
4 §-
Moderskapspenning utgår i form av grundpenning samt under villkor som
nedan sägs jämväl i form av barntillägg, tillåggspenning och extra barntillägg.
7 a §.
Extra barntillägg utgår till barnaföderska, som icke eljest har enligt lagen
den 26 juli 1947 (nr 529) om allmänna barnbidrag, bidragsberättigande
barn, samt utgår med 900 kronor.
Av extra barntillägg utgår fyrahundra kronor vid barnets födelse, tvåhundrafemtio
kronor då barnet uppnått sex månaders ålder samt tvåhundrafemtio
kronor då barnet uppnått en ålder av ett år.
13 §.
Statsbidrag utgår---- nämligen för
a) läkarvård och resor enligt 3 § .................. 50 procent;
b) grundpenning ....................................... 50 procent;
c) barntillägg ......................................... 75 procent;
d) extra barntillägg ................................ 100 procent.
Konungen äger---av desamma.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1961.
2) Förslag
till
Lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 juli 19M (529)
om allmänt barnbidrag
Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 26 juli 1947 (nr 529) om allmänt
barnbidrag skall erhålla följande ändrade lydelse.
1 §‘
För barn, som är svensk medborgare och bosatt i riket, skall av allmänna
medel såsom bidrag till barnets uppehälle och fostran utgå allmänt barnbidrag
enligt vad nedan närmare stadgas.
För familj, där föräldrarna sammanlever, skall bidraget utgå med 650
kronor om året för det näst äldsta barnet av eljest bidragsberättigande barn
samt med 750 kronor för varje följande sådant barn. För annan familj skall
bidraget utga med 650 kronor om aret för ett vart av de två äldsta bidragsberättigande
barnen samt med 750 kronor för varje följande barn.
Allmänt barnbidrag---i riket.
Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1961
3
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1961; dock att, beträffande yngsta barn
som vid ikraftträdandet icke fyllt tre år, tidigare bestämmelser skola gälla
till och med det kvartal, varunder barnet nått denna ålder.»
samt i andra hand att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om utredning och förslag om en sådan förskjutning i stödet till barnfamiljerna
att barnbidragen i högre grad kommer flerbarnsfamiljer och
ofullständiga familjer till godo.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna II: 68,1: 511 och II: 590.
Gällande bestämmelser
Enligt lagen den 26 juli 1947 om allmänna barnbidrag utgår för barn,
som är svensk medborgare och bosatt i riket, av allmänna medel såsom
bidrag till barnets uppehälle och uppfostran allmänt barnbidrag med 450
kronor för år. Sådant bidrag utgår också för i riket bosatt barn, som inte är
svensk medborgare, förutsatt att barnet fostras av någon som är bosatt och
mantalsskriven i riket. Bidraget utgår från och med kvartalet efter det då
barnet fötts eller rätt till bidrag eljest uppkommit till och med det kvartal,
varunder barnet fyller sexton år.
Befinner sig barnet på anstalt, där kostnaderna för vården helt bestrides
av statsmedel, eller betalar staten i övrigt hela kostnaden för barnets kost
och bostad, utgår inte barnbidrag. Undantag göres dock för de fall, då barnet
är inackorderat vid nomadskola. I detta fall skall bidrag således utgå.
Beslut angående barnbidrag ankommer på den barnavårdsnämnd, inom
vars verksamhetsområde barnet är kyrkobokfört. Denna nämnd har även
att ombesörja utanordning av bidraget. Tillsynen över barnavårdsnämndernas
verksamhet med barnbidragen åvilar inom länet länsstyrelsen och utövas
för riket som helhet av socialstyrelsen.
Enligt lagen den 26 juli 1947 om särskilda barnbidrag skall i fall som
angives i lagen, utöver allmänt barnbidrag, av allmänna medel utgivas särskilt
barnbidrag. Sådant särskilt barnbidrag utgår efter inkomstprövning
med högst 996 kronor för barn och år. Som allmänt villkor stadgas att barnet
skall vara svensk medborgare, stadigvarande vistas i riket och vara under
16 år. Dessutom gäller, att barnet icke är berättigat till barnpension enligt
lagen om barnpensioner (se nedan). Från regeln om medborgarskap
finns vissa undantag. Bidragsberättigade är 1) barn, vars fader åtnjuter
folkpensionsförmån, 2) barn, vars moder åtnjuter sådan förmån, om föräldrarna
ej sammanbor och modern har vårdnaden om eller stadigvarande
liihang till riksdagens protokoll 1961. 9 sand. 2 and. AV 10
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1961
bor tillsammans med barnet, samt 3) barn, vars moder är gift med annan
än barnets fader, om styvfadern åtnjuter folkpensionsförmån och modern
har vårdnaden om eller stadigvarande bor tillsammans med barnet. Beträffande
adoptivbarn gäller i huvudsak enahanda bestämmelser.
Ansökan om särskilt barnbidrag prövas av pensionsnämnd. Beslutet jämte
tillhörande handlingar överlämnas till pensionsstyrelsen, som efter
granskning av beslutet utbetalar bidraget. Utbetalningen äger rum månadsvis.
Tidigare utgick särskilt barnbidrag jämväl till barn utom äktenskap, som
fyllt tre år och vars fader var okänd. Från den 1 juli 1960 gäller emellertid
jämlikt föreskrift i lagen den 11 juni 194-3 om förskottering av underhållsbidrag
till barn, att då faderskap ej fastställts beträffande barn utom äktenskap
bidragsförskott skall kunna utgå. Därvid skall anses, att fadern genom
rättens beslut eller avtal blivit ålagd att utgiva underhållsbidrag till barnet
med 996 kronor om året från och med den månad, under vilken barnet fyllt
3 år, till och med dagen före den, då barnet fyller 16 år.
Jämlikt lagen den 5 maj 1960 om barnpensioner skall för barn, vars fader
eller moder eller båda föräldrar avlidit, utgå barnpension av allmänna medel.
Som förutsättning gäller att barnet är svensk medborgare och stadigvarande
vistas här i riket samt icke fyllt 16 år. Adoptivbarn likställes med
den avlidnes eget barn. Barnpensionen utgör för år räknat 1 400 kronor för
barn, vars båda föräldrar avlidit, och 1 000 kronor för annat barn. Pensionen
kan i vissa fall reduceras med hänsyn till utfallande livränta.
Ansökan om barnpension göres hos pensionsnämndens ordförande, som
utan föregående prövning av pensionsnämnden har att insända ansökningen
till pensionsstyrelen. Finner styrelsen barnet vara berättigat till pension,
skall styrelsen besluta om pensionens utbetalande.
Historik
Principerna för de allmänna barnbidragen har framlagts av 1941 års befolkning
sutredning. I sitt den 19 januari 1946 avgivna betänkande om barnkostnadernas
fördelning med förslag angående allmänna barnbidrag m. m.
(SOU 1946: 5) behandlade utredningen befolkningsfrågans ekonomiska sida
och sådana samhälleliga åtgärder till de barnfostrande familjernas förmån,
som enligt utredningens uppfattning kunde medverka till att höja deras
standard. Betänkandet utmynnade i, bland annat, förslag till införande av
kontanta allmänna barnbidrag. Befolkningsutredningen föreslog, att bidragens
belopp skulle bestämmas till 200 kronor. Utredningens förslag innebar
vidare, att vid införande av allmänna barnbidrag de inom statsbeskattningen
då förekommande barnavdragen skulle slopas. Den av utredningen förordade
omläggningen förändrade icke nämnvärt läget för familjer med barn i in
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1961 5
komstlägen mellan 10 000 och 15 000 kronor. För lägre inkomstskikl
innebar den en påtaglig förbättring, för högre inkomsttagare åter en försämring.
Lagen om allmänna barnbidrag förelädes 1947 års riksdag genom
proposition nr 220. I propositionen anslöt sig föredragande departementschefen,
statsrådet Möller, till tanken, att barnavdragen vid den statliga beskattningen
skulle slopas vid införandet av allmänna barnbidrag. Beträffande
bidragsbeloppens storlek framhöll departementschefen, att det under
dåvarande förhållanden var tydligt, att det erfordrades ett väsentligt högre
belopp än 200 kronor per barn och år för att garantera barnfamiljerna en
tillfredsställande standard. Frågan om beloppets storlek var väsentligen en
avvägningsfråga. För sin del ville departementschefen förorda, att beloppet
bestämdes till 260 kronor om året. I anledning av propositionen väcktes
motioner med yrkande om differentierade barnbidrag till förmån för de
barnrika familjerna. Riksdagen avvisade emellertid motionsyrkandena och
bestämde i enlighet med propositionen bidragsbeloppen till 260 kronor för
barn och år.
Frågan om bidragsbeloppen omprövades av 1950 års riksdag i
samband med propositionen nr 241 om ändring i bland annat kommunalskattelagen
och lagen om allmänna barnbidrag. Till grund för propositionen
låg ett av ortsavdragskommittén den 1 februari 1950 avgivet betänkande
CSOU 1950: 5). I propositionen föreslogs, att barnavdragen vid den kommunala
beskattningen skulle slopas och att barnfamiljerna skulle kompenseras
härför genom en höjning av barnbidragen från 260 till 290 kronor. Riksdagen
beslöt i överensstämmelse härmed.
Vid 1952 års riksdag hemställdes i motionen 11:260, att barnbidragen
måtte höjas med 30 procent eller i avrundat tal till 380 kronor.
Andra lagutskottet avstyrkte motionen i sitt av riksdagen godkända utlåtande
nr 17. Utskottet förutsatte emellertid, att Kungl. Maj:t i ett läge som
det dåvarande, då levnadskostnaderna var under ständig förändring, med
uppmärksamhet följde utvecklingens inverkan pa de sociala förmånernas
faktiska värde och att Kungl. Maj :t — med beaktande av det statsfinansiella
läget — för riksdagen framlade de förslag, som betingades av nämnda förändringar.
I en vid 1953 års riksdag väckt motion II: 65 yrkades »att riksdagen
måtte besluta att de allmänna barnbidragen som nu utgår med 290
kronor, höjes till 500 kronor per barn och år». Andra lagutskottet, som
behandlade motionen i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 7, hemställde
att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. I sin
motivering uttalade utskottetemcllertid bland annat, att i det sociala reformprogrammet
borde även ingå den höjning av dessa bidrag, som betingades
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1961
av levnadskostnadernas inverkan på barnfamiljernas standard, och möjligheterna
att finansiera en dylik höjning borde sorgfälligt prövas.
I en vid 1 9 5 5 års riksdag väckt motion U.kVr hemställdes, att
riksdagen måtte besluta, att barnbidrag icke skulle utgå för första barnet,
men att bidrag skulle utgå för andra barnet med 290 kronor, för tredje
barnet med 350 kronor och för fjärde barnet med 410 kronor samt att bidraget
för varje ytterligare barn skulle höjas successivt med 60 kronor i
förhållande till det som utgick för det näst föregående barnet. Sammansatta
stats- och andra lagutskottet avstyrkte i sitt av riksdagen godkända
utlåtande nr 4 motionen under anförande bland annat att det i avbidan på
resultaten av de undersökningar som pågick inom 1954 års familjeutredning
icke kunde komma i fråga att då genomföra förändringar beträffande
de allmänna barnbidragen.
Frågan om höjningar av de allmänna barnbidragen togs upp i ett flertal
motioner vid 1956 års riksdag. I ett motionspar hemställdes därjämte,
att bidragen måtte indexregleras. Andra lagutskottet förklarade i sitt
utlåtande nr 20 bland annat, att utskottet ansåg det ofrånkomligt att en höjning
av de allmänna barnbidragen kom till stånd under år 1957. Utskottet
föreslog riksdagen att hos Kung], Maj:t hemställa om förslag till 1957 års
riksdag om en sådan höjning. Utskottet fann det inte lämpligt att därvid,
som i vissa motioner yrkats, begära att bidragen utformades på visst angivet
sätt. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.
Vid 1 9 5 7 års riksdag framlades i proposition nr 12 förslag om
en höjning av de allmänna barnbidragens belopp. Till grund för förslaget
låg bland annat ett av 195i ars familjeutredning avgivet betänkande
»Samhället och barnfamiljerna» (SOU 1955:29). Utredningen diskuterade
bland annat argumenten för en intensifierad familjepolitik samt möjligheterna
till ökat familjestöd kontantvägen och naturavägen. Utredningen
utgick därvid från att barnbidragens ursprungliga effekt borde återställas
och redovisade vissa siffror för att klargöra vilken höjning som skulle erfordras
för att ernå detta syfte. Emellertid fann utredningen det tveksamt
om en generell höjning av de allmänna barnbidragen skulle innebära det
mest effektiva utnyttjandet av de resurser som kunde stå till buds för ändamålet.
Eftersom stödet till varje barn inte på långt när uppgick till de faktiska
barnkostnaderna, måste nämligen de barnrika familjernas standard bli
förhållandevis låg. För att åstadkomma en med hänsyn till behovet mera
effektiv fördelning av bidraget hade utredningen därför tänkt sig möjligheten
av en höjning först från och med andra eller tredje barnet i de fullständiga
familjerna. I fråga om de ofullständiga familjerna skulle emellertid,
med hänsyn till dessas svårigheter, bidraget höjas redan från och med första
barnet. Den ifrågasatta differentieringen skulle innebära, att de medel, som
Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1961
7
vid en generell höjning skulle komma ettbarnsfamiljerna till godo, i stället
överflyttades till flerbarnsfamiljerna. Utredningen anförde härom:
Det är visserligen sant att det första barnet innebär särskilt höga kostnader
för familjen och krav på omställning av ekonomin, i praktiken ofta förenad
med att hustruns inkomst av förvärvsarbete faller bort eller i varje fall
starkt reduceras. Barnbidraget för det första barnet innebär en viss lättnad
i denna omställning, och ett avskaffande av detta bidrag bör därför inte
ifrågakomma. De höga kostnader som är förbundna med det första barnet
reduceras emellertid när barnet blir äldre; en lättnad av de speciella kostnader
som inträder i samband med barnets födelse och tillsynen under den
första perioden åstadkommes vidare naturligast genom moderskapsförsäkringen.
Familjeutredningens betänkande samt de däröver avgivna yttrandena bearbetades
av en inom socialdepartementet tillkallad beredning, familjeberedningen,
vilken den 18 september 1956 avlämnade en promemoria angående
allmänna barnbidrag (stencilerad). I fråga om den av familjeutredningen
diskuterade möjligheten att differentiera barnbidragen till flerbarnsfamiljernas
och de ofullständiga familjernas förmån underströk familjeberedningen
det i en del remissyttranden framförda argumentet, att det vore
oskäligt att ställa vissa familjer utanför en i och för sig påkallad kompensation
för bidragets minskade realvärde. Beredningen anförde bland annat:
Om penningvärdet kvarstått oförändrat sedan 1947, lär det inte ha kommit
i fråga att vid en översyn av de familjestödjande åtgärderna minska bidraget
till ettbarnsfamiljerna för att på så sätt erhålla mera medel till flerbarnsfamiljerna,
och en höjning i nuvarande situation av bidragsbeloppen
först från och med andra eller tredje barnet skulle för ettbarnsfamiljerna
med ganska goda skäl te sig som genomförd på deras bekostnad. Därtill
kommer att vad som ur barnbidragssynpunkt betecknas som ettbarnsfamiljer
mycket väl kan vara familjer med flera barn över 16-årsgränsen och med
de ekonomiska förpliktelser dessa för med sig.
Beredningen fann emellertid att ett system med graderade bidrag i och
för sig var tekniskt genomförbart. Oavsett detta ansåg beredningen, att
tveksamhet kunde råda beträffande angelägenheten av att införa en sådan
differentiering i det generellt verkande systemet för allmänna barnbidrag.
Beredningen anförde härom:
Att familjer med många barn även efter en höjning av nuvarande bidragsbelopp
kommer att vara mera betyngda än familjer med ett eller två barn lar
vara ovedersägligt, och någon fullständig utjämninghärvidlag.förallafamiljcr
och alla inkomstklasser, förefaller för närvarande otänkbar. Ä andra
sidan är det inte självklart, att ett förstärkt stöd till de mera betyngda barnrika
familjerna bäst erbålles genom en differentiering av de allmänna barnbidragen.
Beredningen vill bär erinra om att inkomstprövade förmåner, var
-
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1961
vid inkomstprövningen sker med särskilt hänsynstagande till antalet barn i
familjen, kan medföra en differentiering till flerbarnsfamiljernas fördel som
i de fall där ekonomin verkligen är ansträngd blir betydligt mera effektiv än
om förmånerna göres helt generella.
Beredningen tog även upp frågan om indexreglering av barnbidragens
belopp. Den uttalade dock, att den funnit det ligga utom ramen för dess
uppdrag att taga ställning till frågan om en anpassning av barnbidragen
till framtida förskjutningar i prisnivån. Beredningen anförde emellertid
följande synpunkter beträffande de tekniska förutsättningarna för en sådan
anpassning:
Enligt lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering skall socialstyrelsen
beräkna förhållandet mellan det allmänna prisläget under varje månad och
prisläget i december 1951. På grundval härav fastställer Konungen det procenttal
(pensionspristalet), som utmärker angivna förhållande. För varje hel
mångfald av tre, varmed detta pensionspristal överstiger 100, göres så mot
prisstegringen svarande indextillägg till utgående pensioner.
En liknande anordning skulle kunna tänkas beträffande allmänna barnbidragen.
Liksom det för folkpensionerna gällande pensionspristalet kan ett
»bidragspristal» beräknas på grundval av konsumentprisindex och med utgångspunkt
från prisläget under en i lagen fastställd tidrymd.
En annan fråga vore i så fall hur stora prisändringar som skulle kunna
tillåtas''utan att en justering av bidraget vidtages. Hänsyn måste härvid
tagas till angelägenheten av att barnavårdsnämnderna inte belastas med
alltför täta ändringar av beloppen med det merarbete, i vissa fall omprägling
av tryckande registerplåtar etc, som sådana för med sig. En ordentligt
tilltagen marginal, förslagsvis 10 indexenheter, bör övervägas. Av samma
skäl som det anförda bör ändring av bidragsbeloppen inte kunna ifrågakomma
mer än högst en gång per år.
I den förenämnda propositionen nr 12 till 1957 års riksdag föreslogs en
höjning av de allmänna barnbidragens belopp till 400 kronor för barn och
år. I samband med propositionen behandlades ett flertal motioner. Bland
dessa må nämnas motionerna 1:329 och II: 575, i vilka föreslogs slopande
av barnbidraget till yngsta barnet i varje familj, höjning av bidraget till 650
kronor för övriga barn samt en förstärkning av moderskapshjälpen i fall
då barnaföderska icke hade eljest till allmänt barnbidrag bidragsberättigat
barn med 800 kronor att utbetalas i tre delposter under barnets första levnadsår;
motionen II: 360 i vilken hemställdes, att riksdagen måtte besluta
bl. a. att barnbidraget för första barnet i fullständiga familjer skulle utgå
oförändrat med 290 kronor per år samt att bidraget för första barnet i
ofullständiga familjer ävensom bidraget till alla övriga barn skulle utgå
med 400 kronor per år; motionerna 1:87 och 11:90, i vilka hemställdes att
riksdagen måtte hos regeringen hemställa om skyndsam utredning för införandet
av indexreglering av de allmänna barnbidragen; samt motionen
Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1961
9
II: 39b, i vilken föreslogs att riksdagen måtte besluta att de allmänna barnbidragen
indexreglerades enligt samma grunder som gällde för folkpensionerna.
Sammansatta stats- och andra lagutskottet avvisade i sitt utlåtande nr 2
tanken på en differentiering av de allmänna barnbidragen samt hemställde
om bifall till propositionen. I frågan om indexreglering yttrade utskottet:
Utskottet delar den i motionerna I: 87 och II: 90 samt II: 394 framförda
åsikten, att det är angeläget att tillse att barnbidragsförmånen icke urholkas
till sitt värde till följd av en inflationistisk utveckling. Det är därför angeläget
att statsmakterna noga följer utvecklingen och vidtager de till buds
stående åtgärder som betingas av behörig omtanke om barnfamiljerna. Att
härvid, såsom i motionerna föreslagits, binda de allmänna barnbidragens
belopp vid en indexreglering finner dock utskottet icke påkallat eller lämpligt,
varför utskottet avstyrker jämväl dessa motioner.
Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.
Vid 1958 års A-riksdag föreslogs i motionerna I: 268 och II :339,
att det allmänna barnbidraget till det äldsta med hänsyn till sin ålder
bidragsberättigade barnet i varje familj slopades och att barnbidragen till
övriga barn differentierades till beloppen. Sålunda skulle bidraget utgå med
400 kronor för år till andra barnet, med 500 kronor till tredje barnet och
med 600 kronor till varje ytterligare barn. Beträffande s. k. ofullständiga
familjer föreslogs ett icke behovsprövat särskilt barnbidrag om 400 kronor
per år för barn, som enligt de föreslagna reglerna icke blev berättigat till
allmänt barnbidrag. Andra lagutskottet avstyrkte i sitt av riksdagen godkända
utlåtande nr 7 motionerna och anförde därvid bland annat följande:
Ett genomförande av motionärernas förslag skulle -— om man bortser från
de ofullständiga familjerna — medföra en försämring jämfört med vad nu
gäller av barnbidragsförmånerna för alla familjer med upptill fyra barn, det
vill säga för det allt övervägande antalet barnfamiljer. En sådan försämring
skulle stå i dålig samklang med den generella höjning av de allmänna barnbidragen
som beslöts vid föregående års riksdag och kan enligt utskottets
mening icke heller försvaras med utgångspunkt från de hänsynstaganden
som legat till grund för senare års familjepolitik i vårt land. Den kompensation
för bortfallet av barnbidrag som motionärerna tänker sig genom införande
av barnavdrag i beskattningen skulle inte bli av så stort värde för de
lägre inkomsttagarna, oaktat just för dessa grupper behovet av hjälp till
barnkostnaderna måste anses störst. Den förstärkning av stödet till de stora
barnfamiljerna som kan vara erforderlig bör enligt utskottets mening åvägabringas
på ett annat sätt än genom en differentiering av de allmänna barnbidragen.
Det torde icke behöva råda delade meningar om att inkomstprövade
förmåner, varvid inkomstprövningen skermed särskilt hänsynstagande
till antalet barn i familjen, i fall där ekonomien är verkligt ansträngd bör
kunna verka betydligt effektivare till flerbarnsfamiljernas fördel än generella
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1961
förmåner. En stor del av de familjestödjande åtgärderna i vårt land sker
också med utgångspunkt från sådana grunder.
Samma yrkanden väcktes i motioner vid 1958års B-riksdag, 1959
års riksdag och 1960 års riksdag. Vid samtliga tillfällen avslogs
motionerna under åberopande av nyssnämnda motivering.
Genom beslut av 1959 års riksdag höjdes i anledning av förslag i
propositionen nr 169 de allmänna barnbidragens belopp till 450 kronor för
barn och år. ökningen var avsedd att utgöra en kompensation till barnfamiljerna
för den höjning av levnadskostnaderna som den i propositionen nr 162
till samma riksdag föreslagna allmänna varuskatten väntades medföra.
De höjda barnbidragen utgår från och med den 1 januari 1960.
Utskottet
De allmänna barnbidragen tillkom genom beslut vid 1947 års riksdag som
en ersättning för de dittills utgående barnavdragen vid den statliga beskattningen
och fastställdes till 260 kronor per barn och år. Då barnavdragen år
1951 slopades jämväl vid den kommunala beskattningen, höjdes barnbidragen
med 30 kronor som kompensation därför. År 1957 höjdes bidragen ånyo,
denna gång med hänsyn till den penningvärdeförsämring, som ägt rum sedan
bidragen infördes. Bidragens belopp ökades därvid till 400 kronor per
barn och år. Det framhölls emellertid, att en än större höjning skulle ha
krävts, om bidragen skulle återfå sitt ursprungliga realvärde, men att det
tillgängliga budgetutrymmet icke medgav en höjning i hela den utsträckning
som motsvarade förskjutningen av penningvärdet. I samband med införandet
av den allmänna varuskatten höjdes de allmänna barnbidragens
belopp från den 1 januari 1960 till 450 kronor för barn och år. ökningen
var avsedd att utgöra en kompensation till barnfamiljerna för den höjning
av levnadsomkostnaderna, som den allmänna varuskatten väntades medföra.
I förevarande motioner upptages till behandling ett flertal frågor angående
de allmänna barnbidragen och stödet i övrigt till barnfamiljerna. I motionerna
1:52 och 11:68 hemställes sålunda, att frågan om indexreglering
av de allmänna barnbidragen måtte utredas, varvid indexregleringen av
lolkpensionerna i huvudsak skulle kunna tjäna som förebild. I motionerna
1:511 och II: 594 yrkas, att barnbidragen måtte höjas förslagsvis till 600 kronor
per barn och år samt att de indexregleras. Vidare hemställes i dessa motioner
om utredning angående en långtidsplan syftande till att samhällets
stöd skall motsvara minst en tredjedel av barnkostnaderna och att enförälderslamiljerna
får ett stöd som gör deras barn mera ekonomiskt jämställda
med andra. I motionen 11:590 slutligen föreslås i första hand en differentiering
av de allmänna barnbidragen. Förslaget innebär att barnbidrag i
Andra lagutskottets utlåtande nr 10 dr 1961
11
familjer, där föräldrarna sammanlever, skall utgå först för det näst äldsta
av eljest bidragsberättigande barn med 650 kronor och för varje följande
barn med 750 kronor samt att moderskapshjälpen förstärkes i fall då barnaföderska
icke har eljest till allmänt barnbidrag bidragsberättigande barn
med ett extra barntillägg på 900 kronor att utbetalas i tre delposter under
barnets första levnadsår. I de ofullständiga familjerna skall barnbidrag utgå
med 650 kronor jämväl för första barnet. Därest dessa förslag icke skulle
vinna riksdagens bifall, hemställes i andra hand om utredning och förslag
om en sådan förskjutning i stödet till barnfamiljerna att barnbidragen i högre
grad kommer flerbarnsfamiljer och ofullständiga familjer till godo.
Det är uppenbart, att en stegring av levnadskostnaderna är för barnfamiljer
och i synnerhet flerbarnsfamiljer mer kännbar än för familjer utan
barn. Det är under sådana omständigheter nödvändigt, att med uppmärksamhet
följa prisutvecklingens inverkan på barnfamiljernas ekonomi och
att vidtaga till buds stående åtgärder för att förhindra ogynnsamma verkningar
på dessa familjers levnadsstandard. En enligt utskottets mening viktig
väg härvid är att barnbidragens belopp och utformning ges en lämplig
avvägning. Vid en sådan avvägning måste man beakta, att barnbidragen utgör
en kompensation för de tidigare utgående barnavdragen vid den statliga
och kommunala beskattningen. Med stigande levnadskostnader måste från
denna utgångspunkt helt naturligt bidragen anpassas uppåt. För att barnfamiljernas
standard inte skall släpa efter framstår det dessutom som skäligt
att barnbidragen justeras med hänsyn till den allmänna standardhöjning
som sker i landet. Det skall dock understrykas, att denna synpunkt
icke väger lika tungt i fråga om barnbidragen som beträffande folkpensionerna.
Barnfamiljerna är nämligen icke på samma sätt beroende av barnbidragen
som folkpensionärerna av pensionerna. Dessa utgör ju i många fall
den enda inkomsten, medan barnfamiljerna utöver barnbidragen har inkomster,
som i allmänhet följer icke blott penningvärdeförändringen utan
även den allmänna standardhöjningen.
Mot bakgrund av det nu sagda vill utskottet ifrågasätta, huruvida barnbidragen
för närvarande är rätt avvägda med hänsyn till den utveckling
som ägt rum. Redan av silfror, som redovisats av 1954 års familj eu tredning,
justerade med hänsyn till kostnadsutvecklingen därefter, framgår att bidragens
realvärde i dag ligger under deras ursprungliga värde. Detta gäller i än
högre grad om man gör en jämförelse mellan bidragens skatteutjämnande
roll i dag och 1947. Utskottet är emellertid medvetet om att höjningen av
barnbidragens belopp alltid måste ställas i relation till förefintliga statsfinansiella
resurser.
Under åberopande av vad sålunda anförts anser utskottet det angeläget,
att de allmänna barnbidragen göres till föremål för översyn. Vid eu sådan
torde såväl möjligheterna till en höjning av bidragens belopp som frågan
12 Andra lagutskottets utlåtande nr 10 åt 1961
om en ihdexreglering av dessa kunna bli föremål föl- övérvägartde. Det kan
också ifrågasättas, huruvida man inte vid ÖverSynén jämväl bör särskilt
beakta flerbarnsfamiljernas och de ofullständiga familjernas situation.
Riksdagen har vid tidigare tillfällen tagit avstånd från en differentiering av
barnbidragens belopp kombinerad med slopandet av bidraget till det Första
barnet. I det avseendet intar utskottet fortfarande samma ståndpunkt. Där*
emot änser utskottet att det kan i samband med översyn i syfte att förbättra
»tödét åt barnfamiljerna genom allmänna barnbidrag vara befogat att undersöka,
huruvida flerbarnsfamiljerna och de Ofullständiga familjerna bör
1''å större del av en sådan förbättring än enbarnsfaihiljerna. Att begära en
långtidsplan av det innehåll, som föreslås i motionerna 1:611 och 11:594,
anfcer utskottet däremot icke påkallat.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa»
A. att riksdagen i anledning av
1) motionerna 1:52 och 11:68,
2) motionerna 1:511 och 11:594» samt
3) motionen 11:590
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en översyn
av de allmänna barnbidragen i enlighet med vad utskottet
anfört; samt
B. att motionerna 1:52 Och 11:68, 1:511 och 11:594 samt
11:590, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 2 mars 1961
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid delta ärendes behandling har närvarit:
fråh första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,
fru Hamrin-Thorell, fru Carlqvist, fru Gärda Svenson, herr Birke och fröken
Nordström;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors,
Odhfe, Wahlund, Fredriksson, fru Eriksson i Ängelholm, herrar Björkman
och Svensson i Kungälv.
Rydahls Boktryckeri AB - Stockholm 1961
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1961:122 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statens provning sanstalts organisation och verksamhet, m. m. a1 i texten