Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ersättning från den allmänna sjukförsäkringen för sjukgymnastisk behandling. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 277 i första kammaren av herr Nestrup m. fl., samt nr 229 i andra kammaren av herr Munktell m. fl.

1961-02-28 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1961:12, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ersättning från den allmänna sjukförsäkringen för sjukgymnastisk behandling. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 277 i första kammaren av herr Nestrup m. fl., samt nr 229 i andra kammaren av herr Munktell m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1961

1

Nr 12

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ersättning från

den allmänna sjukförsäkringen för sjukgymnastisk behandling.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 277 i första kammaren av herr

Nestrup m. fl., samt nr 229 i andra kammaren av herr Munktell m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t begära en skyndsam utredning i fråga om möjligheten

för riksförsäkringsanstalten att vid tillämpning av 18 § sjukförsäkringslagen

lämna dispens för sjukkassa att under vissa i motionerna angivna

förutsättningar utgiva ersättning för försäkrads kostnad för sjukgymnastisk

eller därmed jämförlig behandling, även om behandlingen inte utförts av

läkare, av legitimerad sjukgymnast eller av person, som är upptagen i en av

riksförsäkringsanstalten fastställd förteckning över personer med sjukgymnastisk

utbildning men utan svensk legitimation som sjukgymnast.

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sitt yrkande får

utskottet hänvisa till motionen II: 229.

Gällande bestämmelser m.m.

Jämlikt 18 § lagen om allmän sjukförsäkring må allmän sjukkassa med

tillsynsmyndighetens medgivande och enligt de närmare föreskrifter, som

meddelas av tillsynsmyndigheten, besluta, att ersättning skall utgå för försäkrads

kostnader för sjukgymnastik eller eljest behandling med bad, massage,

elektricitet eller hetluft eller annan därmed jämförlig behandling. I

sådant fall skall den obligatoriska sjukvårdsförsäkringen i kassan omfatta

även förmån, som avses med beslutet.

Med stöd av nämnda lagrum har riksförsäkringsanstalten i cirkulärskrivelse

den 25 februari 1960 till de allmänna sjukkassorna föreskrivit, att

lokal- eller stadscentralsjukkassas beslut om ersättning må avse en eller

flera av följande behandlingsformer, nämligen sjukgymnastisk behandling

(rörelsebehandling och massage), behandling med kortvåg, ultrakortvåg,

mikrovåg eller ultraljud, som icke gives i samband med sjukgymnastisk

behandling, tryckvariationsbehandling av arteriella genomblödningsrubb
Bihang

till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 2 avd. Nr 12

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1961

fångar, elektrisk retningsbehandling vid muskelförlamningar, mekanisk

sträekbehandling av ryggraden samt foniatrisk behandling. Samtliga ifrågavarande

kassor har sedermera i sina stadgar infört bestämmelser om behandling

som nu sagts.

Såsom villkor för att återbäring enligt av riksförsäkringsanstalten fastställda

grunder skall kunna av sjukkassa utgivas för försäkrads kostnader

för sjukgymnastik behandling gäller, att behandlingen skall ha meddelats

av läkare eller legitimerad sjukgymnast eller ock av person, som upptagits i

en av anstalten fastställd förteckning över personer med sjukgymnastisk utbildning

men utan svensk legitimation som sjukgymnast. Till upptagande

i nämnda förteckning kan enligt anstaltens principer endast sådana personer

med sjukgymnastisk utbildning ifrågakomma, vilka under längre tid

bedrivit väl vitsordad sjukgymnastisk verksamhet.

Enligt nämnda grunder skall ersättning för sjukgymnastisk behandling

utgå med % av kostnaden för behandlingen, dock högst med % av belopp,

vilka angives i en av riksförsäkringsanstalten fastställd taxa. Nämnda belopp

är högre för behandling, som utförts av legitimerad sjukgymnast, än

för behandling, som utförts av sjukgymnast som upptagits i den av anstalten

fastställda förteckningen. Ersättning utgår inte för patientens resa till

och från behandlingen. Däremot ersättes sjukgymnastens resekostnader för

behandling i patientens hem med %.

Tidigare behandling av förevarande fråga

Vid 1959 års riksdag väcktes motioner (I: 166 och II: 217) med

samma yrkande som i förevarande motioner.

Motionerna behandlades av andra lagutskottet, som inhämtade yttranden

däröver. I tre av yttrandena (De vanföras riksförbund, Riksföreningen mot

polio och Riksföreningen mot reumatism) tillstyrktes motionsyrkandet.

Övriga sju remissinstanser (medicinalstyrelsen, riksförsäkringsanstalten,

Kvinnliga legitimerade sjukgymnasters riksförbund, RFA-sjukgymnasternas

riksförbund, Svenska sjukkasseförbundet, Svenska vanförevårdens centralkommitté

och Sveriges föräldraföreningar för cp-barn) antingen avstyrkte

motionsyrkandet uttryckligen eller ställde sig kritiska till det. En närmare

redogörelse för remissyttrandena finns i andra lagutskottets utlåtanden nr

21 år 1959 och nr 10 år 1960, vartill utskottet får hänvisa.

Utskottet anförde i anledning av motionerna (utlåtande nr 21):

Som vitsordats från flera håll, råder för närvarande brist på legitimerade

sjukgymnaster. Denna brist torde endast i ringa mån täckas av de ca 100

icke legitimerade sjukgymnaster, som upptagits i riksförsäkringsanstaltens

torteckning. Dessa förhållanden gör att många sjuka, särskilt på landsbygden,

har svårt att få ersättningsgrundande sjukgymnastisk behandling. Det

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1961

3

är därför enligt utskottets mening angeläget att förbättra de sjukas möjligheter

till sådan behandling.

Allmän enighet torde råda om den i sjukförsäkringslagen gällande principen,

att behandling skall vara av betryggande kvalitet för att kunna ersättas

av sjukkassa. I fråga om sjukgymnastisk behandling kommer principen

till synes i kravet på att den behandlande skall vara antingen legitimerad

läkare, legitimerad sjukgymnast eller sjukgymnast, som upptagits i riksförsäkringsanstaltens

förteckning.

Av flera remissyttranden framgår, att osakkunnig sjukgymnastisk behandling

kan innebära risk för försämring av patientens tillstånd. Motionärernas

förslag att behandlingen alltid skulle stå under fortlöpande kontroll

av läkare synes utskottet inte utgöra tillräcklig garanti mot denna

risk. Läkarnas möjligheter till effektiv sådan kontroll är nämligen synnerligen

varierande.

Avslutningsvis yttrade utskottet följande:

Utskottet vill emellertid i detta sammanhang framhålla, att vissa lättnader

i bristen på legitimerade sjukgymnaster torde komma att bli resultatet

av statsmakternas beslut vid 1957 års riksdag om utbyggnad av utbildningsanstalterna

för sjukgymnaster. Bristsituationen torde dock komma att bestå

under flera år. Under sådana förhållanden är det önskvärt att allmänheten

i största möjliga utsträckning kan få ersättningsgrundande behandling även

hos andra än legitimerade sjukgymnaster. Detta får dock inte innebära, att

kraven på betryggande kunnighet hos den behandlande eftersattes.

Under hänvisning till det anförda avstyrkte utskottet motionerna.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Vid 1960 års riksdag återkom motioner (I: 311 och II: 387) med

samma yrkande.

Andra lagutskottet behandlade motionerna i sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 10. Häri erinrade utskottet om de skäl som anförts mot motionerna

vid föregående års riksdag och framhöll att dessa skäl alltjämt syntes

bärande. I anledning av att motionärerna förordat, att behandlingarna skulle

stå under kontroll inte blott — såsom föreslagits i de tidigare motionerna —

av läkare utan även av legitimerad sjukgymnast framhöll utskottet, att detta

inte borde leda till ett annat ställningstagande, eftersom sjukgymnasternas

kontrollmöjligheter inte torde vara större än läkarnas. För övrigt skulle,

fortsatte utskottet, den i motionerna föreslagna ordningen tillämpas endast

i sådana orter där legitimerad sjukgymnast inte finns att tillgå. Utskottet

anförde avslutningsvis:

Utskottet vill dessutom tillägga, att ett genomförande av motionärernas

förslag skulle medföra egendomliga konsekvenser. Vissa behandlingsformer

skulle sålunda kunna bli ersättningsgrundande, även om de utföres av okvalificerad

eller i ringa grad kvalificerad personal. Andra behandlingar, som

kräver kvalificerad personal, t. ex. sådana som utföres av distriktssköterskor,

skulle däremot fortfarande inte grunda ersättningsrätt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1961

Utskottet

Förevarande motioner syftar till att den allmänna sjukförsäkringen skall

utge ersättning för sjukgymnastisk behandling, som utförts av annan än

legitimerad läkare, legitimerad sjukgymnast och rf a-sjukgymnast (person

upptagen på en av riksförsäkringsanstalten fastställd förteckning över personer

med sjukgymnastisk utbildning). Såväl 1959 som 1960 har riksdagen

behandlat motioner med samma yrkande. Motionerna har då avslagits i

enlighet med andra lagutskottets hemställan. Det huvudsakliga skälet har

därvid varit, att endast behandling av viss garanterad kvalitet bör ersättas

av den allmänna sjukförsäkringen. I fråga om sjukgymnastisk behandling

har kravet på viss garanterad kvalitet ansetts tillgodosett, om behandlingen

utförts av legitimerad läkare, legitimerad sjukgymnast eller rfa-sjukgymnast.

Enligt utskottets mening saknas skäl för ett ändrat ställningstagande.

Utskottets ståndpunkt innebär icke, att vård och behandling av sjuka och

invalidiserade människor alltid måste utföras endast av personer med omfattande

utbildning i sjukvård. Tvärtom kan i många fall personer utan

sådan utbildning lämna värdefull hjälp åt sjuka och invalider. Det kan

t. ex. nämnas den dagliga vård en moder ger sitt invalidiserade barn eller

den hjälp en sjuk får av en anställd vårdarinna. Emellertid skulle det uppenbarligen

ligga utanför ramen för den allmänna sjukförsäkringen, om denna

skulle utge ersättning för sådan vård och hjälp.

Utskottet vill dessutom understryka, att den i motionerna påtalade bristen

på legitimerade sjukgymnaster inte bör avhjälpas genom att sjukgymnaster

med otillfredsställande kunskaper »auktoriseras» utan genom att utbildningen

av sjukgymnaster ökas. Såsom framhållits vid tidigare behandling

av förevarande fråga, har statsmakterna år 1957 fattat beslut om en utökning

av sjukgymnastutbildningen i landet. En sådan utökning har också

kommit till stånd. Härigenom kommer så småningom tillgången på sjukgymnaster

att förbättras.

På grund av vad sålunda anförts och med hänvisning till vad andra lagutskottet

yttrat vid tidigare behandlingar av förevarande fråga får utskottet

hemställa,

att förevarande motioner, 1:277 och 11:229, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 februari 1961

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1961

5

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel Svensson, fru Carlqvist,

fru Svenson, herr Birke, fröken Nordström, herrar Lars Larsson och

Edström;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Lundberg*, Odhe,

Wahlund*, Wiklund i Stockholm, fru Eriksson i Ängelholm, herrar Sundelin*

och Hamilton.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Lundberg, fru Eriksson i Ängelholm och herr Hamilton, vilka ansett,

att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse.

»Antalet legitimerade sjukgymnaster och rfa-sjukgymnaster är begränsat,

något som medfört att det särskilt på landsbygden ofta är svårt att få behandling

av sådan sjukgymnast. På grund härav är många sjuka och invalidiserade

tvungna att på annat sätt söka tillgodose behovet av sjukgyinnastisk

behandling. I många fall har därvid andra sjukgymnaster anlitats, i andra

fall har behandlingen lämnats av någon annan, som erhållit instruktioner

av läkare eller legitimerad sjukgymnast. Det har visat sig, att även då behovet

av behandling tillgodosetts på nu nämnda sätt, denna i regel varit av

utomordentligt värde; i många fall har den varit en förutsättning för att

den sjuke eller invalidiserade över huvud skulle kunna utföra något arbete.

Emellertid är sjukkassorna, såsom förut framhållits, förhindrade att utge

ersättning i dessa fall. Då man inte kan förutsätta att utomstående personer

skall utföra behandling utan ersättning, blir därför sjukdomen och invaliditeten

ofta särskilt ekonomiskt betungande.

Enligt utskottets mening är det inte rimligt, att sjuka och invalidiserade

människor får särskilt dryga kostnader för sjukgymnastiska behandlingar

av den anledningen att legitimerad sjukgymnast eller sjukgymnast, som

upptagits i riksförsäkringsanstaltens förteckning, inte finns att tillgå. Alla

möjligheter att vidga ersättningsrätten, utan att kraven på godtagbar kvalitet

hos behandlingen eftersättes, bör därför tillvaratagas. Härvid synes den

av motionärerna anvisade vägen med dispenser från riksförsäkringsanstalten

för särskilda fall lämplig. Huru de närmare bestämmelserna om förutsättningarna

för ersättningsrätt bör utformas, anser dock utskottet, i likhet

med motionärerna, böra närmare utredas.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 277 och II: 229

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam ut
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1961

redning, syftande till sådan ändring i gällande bestämmelser

att riksförsäkringsanstalten skall kunna medge dispens

för sjukkassa att utge ersättning för sjukgymnastik eller

därmed jämförlig behandling, även om behandlingen inte

utförts av läkare, legitimerad sjukgymnast eller person, som

är upptagen i en av riksförsäkringsanstalten fastställd förteckning

över personer med sjukgymnastisk utbildning.»

J

f

r

; tll/ur»

-otf Jo!

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.