Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets Utlåtändé ht iÄ år 1p6i

1961-03-21 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1961:15, Andra lagutskottets Utlåtändé ht iÄ år 1p6i

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets Utlåtändé ht iÄ år 1p6i

1

Nr 15

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa åtgärder för begränsning

av statsbidragen till den allmänna sjukförsäkringen,

m. m.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft fyra inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nämligen

dels de likalydande motionerna nr 365 i första kammaren av herr Arvidson

samt nr 431 i andra kammaren av herr Hedin m. fl.,

dels ock de likalydande motionerna nr 505 i första kammaren av herr

Hanson, Per-Olof, m.fl. och nr 599 i andra kammaren av herr Wedén m.fl.

I motionerna 1: 365 och II: 431 har yrkats, att riksdagen måtte för sin del

antaga följande författningsförslag, nämligen

»1) LAG

angåéhde åhdtad lydelse av lagen den 3 januari 1947 (hr 1) öm åilmän

s jukförsäkring.

Härigenom förordnas, att 41 och 42 §§ lagen den 3 januari 1947 om allmän

sjukförsäkring skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

41 §.

Sjukhjålpsbidrag utgår till centralsjukkassa med nedan angivna procentuella

andel av de utgifter under kalenderåret, som bestritts av centralsjukkassan

och till denna anslutna lokalsjukkassor, nämligen för

a) läkarvård enligt 14 § och 19 § första stycket samt gottgörelse till ar
betsgivare

enligt 19 § andra stycket för läkarvård och för andra sjukvårdande

åtgärder än som avses i 18 § ävensom resor enligt 16 och 17 §§ 50 procent;

b) grundsjukpenning och motsvarande del av hempenning 40 procent;

c) barntillägg........................................ procent.

Konungen äger---tillkomma lokalsjukkassa.

Angående sjukhjälpsbidrag —--särskilt stadgat.

42 §.

Medlemsbidrag till lokälsjukkassa utgår i Västernorrlands, Jäffttländs,

Västerbottens och Norrbottens län med 50 öre för envar, Som vid utgången

av kalenderåret är sjukkassemedlem.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961.

liihang till riksdagens protokoll 1961. 9 saml. 2 avd. Nr 15

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 15 dr 1961

2) LAG

angående ändrad lydelse av 13 § lagen den 21 maj 195b (nr 266) om

moderskapsh jälp.

Härigenom förordnas att 13 § lagen den 21 maj 1954 om moderskapshjälp

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

13 §.

Statsbidrag utgår för varje kalenderår till centralsjukkassa med nedan

angivna procentuella andel av de utgifter under året, som bestritts av centralsjukkassan

och till denna anslutna lokalsjukkassor, nämligen för

a) läkarvård och resor enligt 3 § ...................... 50 procent;

b) grundpenning ..................................... 40 procent;

c) barntillägg........................................ 75 procent.

Konungen ger---av desamma.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961.

3) FÖRORDNING

angående ändrad lydelse av Kungl. Maj:ts förordning den b juni 195b

(nr 519) angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel.

Härigenom förordnas, att 3 och 5 §§ Kungl. Maj:ts förordning den 4 juni

1954 angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

3 §•

I annat fall än som avses i 2 § äger vid sjukdom den som är försäkrad

jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring vid inköp av läkemedel, som enligt

apoteksvarustadgan den 14 november 1913 (nr 308) är att hänföra till apoteksvara

eller som utan att utgöra apoteksvara innehåller gift av första klassen,

åtnjuta nedsättning av faststäbt pris för läkemedlet med hälften av

det belopp, varmed priset må överstiga fem kronor. Har under en formel

förskrivits flera läkemedel skall prisnedsättningen avse den sammanlagda

kostnaden. År förskrivning avsedd att expedieras mer än en gång, skall nedsättningen

hänföra sig till varje expedition.

Vad nu---enskild tjänst.

Från prisnedsättning---stycket avses.

5 §•

Kostnaden för tillhandahållande av läkemedel enligt denna förordning bestrides

av de allmänna centralsjukkassorna.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961.»

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 dr 1961

3

I motionerna I: 505 och II: 599 har yrkats, »att riksdagen måtte

A. i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att i samband med det påbörjade

utredningsarbetet rörande skattesystemet översyn göres av de sociala försäkringarnas

finansiering — med undantag för ATP — i syfte att anpassa densamma

i riktning mot en ökad grad av avgiftsfinansiering och så att fastare

principer kan vinnas på detta område med minskad belastning på bidrag ur

allmänna statsmedel;

B. för sin del besluta att med giltighet fr. o. m. den 1 januari 1962

1. statsbidraget till sjukkassornas kostnader för grundsjukpenning samt

till läkarvård och tandvård bestämmes till 20 procent, och

2. medlemsbidraget till sjukkassorna slopas, och

3. med giltighet fr. o. m. 1 juli 1961 karensbeloppet vid läkemedelsrabatte
ringen

höjes från 3 till 5 kronor, samt att vederbörande utskott måtte

framlägga förslag till erforderlig författningstext».

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden

får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna II: 431 och II: 599.

Frågan om översyn av socialförsäkringarnas finansiering

Motionerna I: 505 och II: 599

I motionerna påpekas, att de finansieringsmetoder som för närvarande tilllämpas

inom den allmänna sjukförsäkringen, folkpensioneringen och den

allmänna tilläggspensioneringen (ATP) är föga enhetliga. ATP finaniseras

helt med avgifter. För folkpensioneringen utgår avsevärda bidrag av statsmedel

(mer än hälften av kostnaderna). Sjukförsäkringen intar tillsvidare

mellanställning, då ungefär en fjärdedel av dess kostnader finansieras med

statsmedel.

Beträffande sjukförsäkringen framhåller motionärerna särskilt, att statsbidraget

är att se som en subvention av sjukkassorna och står i mindre god

överensstämmelse med försäkringstanken, enligt vilken sjukförsäkringen i

princip borde finansieras genom avgifter. Enligt motionärerna motiverar å

andra sidan försäkringens sociala karaktär att undantag göres från avgiftsfinansieringsregeln

i de fall där avgiften annars skulle bli påtagligt betungande,

såsom då den försäkrade på grund av långvarig sjukdom, arbetslöshet

eller liknande omständigheter har en mycket låg inkomst. Men i övrigt, framhåller

motionärerna, synes det riktigaste vara att finansieringen sker genqm

avgifter, vilka i princip kommer att svara mot de förmåner försäkringen ger.

I motionerna hävdas, att det är uppenbart att fasta principer saknas för

finansieringen av de sociala försäkringarna (utom för ATP) och att behov

föreligger att nå klarare linjer. Härefter anför motionärerna:

Enligt vår mening talar som förut angivits starka principiella skäl för en

ökad avgiftsfinansiering med åtföljande fastare samband mellan försäk
Bihang

till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 2 avd. Nr 15

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1961

ringens förmåns- och finansieringssidor samt minskad belastning på statsbudgeten.

De mycket betydande kostnaderna för folkpensioneringen gör det

å andra sidan nödvändigt att väsentliga belopp härför utgår ur allmänna

statsmedel. I samband med det nyligen påbörjade utredningsarbetet rörande

skattesystemet torde det vara lämpligt att en samlad översyn göres av de

sociala försäkringarnas finansiering — med undantag för ATP — i syfte att

anpassa densamma i riktning mot en bl. a. av den allmänna standardutvecklingen

motiverad ökad grad av avgiftsfinansiering. Vad gäller avgiftsbördan

för medborgare med mycket låga inkomster innebär avgiftsuttagets

anknytning till taxeringen för statlig inkomstskatt att avgift icke uttages

i de fall årsinkomsten understiger 1 200 kr. Vid en översyn bör det i första

hand övervägas att höja denna gräns till exempelvis 2 000 kr. Härvid bör en

lämplig avtrappning av avgiftsuttaget tillskapas för inkomster ovanför bottengränsen,

så att icke önskvärda tröskelproblem uppkommer.

Något om finansieringen av socialförsäkringarna

Den allmänna sjukförsäkringens obligatoriska del1 finansieras

genom sjukförsäkringavgifter, arbetsgivarbidrag och statsbidrag

samt dess frivilliga del genom försäkringsavgifter och statsbidrag. Sjukkassornas

utgifter för den allmänna sjukförsäkringen är i statsverkspropositionen

för budgetåret 1901/62 beräknade till 1 236,9 milj. kr. Statsbidraget

till sjukkassorna är för samma budgetår beräknat till 282 milj. kr. Rörande

arbetsgivarbidraget avser senast tillgängliga siffror räkenskapsåret 1959.

För detta år har från arbetsgivarna influtit 303 milj. kr. Beloppet är något

för lågt på grund av att alla arbetsgivaravgifter, avseende år 1959, ännu inte

inbetalats.

Folkpensioneringen finansieras över den löpande budgeten. Staten

tillgodogör sig härför folkpensionsavgifterna samt avkastningen av folkpensioneringsfonden.

Vidare lämnar kommunerna bidrag till kostnaderna för

folkpensioneringen.

Folkpensioneringsfonden uppgår till drygt 1 300 milj. kr., vilket beräknas

ge en avkastning på knappt 60 milj. kr. om året.

Folkpensionsavgiften debiteras i princip envar här i riket mantalsskriven

svensk medborgare fr. o. m. det år han fyller 18 år t.o.m. det år han fyller

66 år med fyra procent på den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten,

dock ej på inkomst under 1 200 kr. och ej heller på inkomst, i den mån den

överstiger 15 000 kr., allt för år räknat. Inkomstgränsen vid 15 000 kr. gäller

även i fråga om äkta makars avgifter; makarnas sammanlagda avgifter

är alltså maximerade till fyra procent av 15 000 kr. Folkpensioneringsavgiften

får enligt gällande beskattningsregler avdragas i deklarationen vid såväl den

statliga som den kommunala inkomsttaxeringen. För innevarande budgetår

har beräknats inflyta 1 130 milj. kr. i folkpensioneringsavgifter. Genom att

1 Häri inräknas även moderskapsförsäkringen enligt lagen om moderskapshjälp.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1961

5

avgifterna är avdragsgilla medför de dock ett skattebortfall för staten, som

beräknats till 230 milj. kr.

De sammanlagda utgifterna för folkpensioneringen är i statsverkspropositionen

för budgetåret 1961/62 beräknade till 2 977,6 milj. kr., varav kommunerna

har uppskattats skola bidraga med 481,6 milj. kr. Statens kostnad

uppgår alltså till 2 496 milj. kr. Härför tillgodogör sig staten såsom sagts

avkastningen av folkpensioneringsfonden samt folkpensionsavgifterna.

Den allmänna tilläggspensioneringen finansieras uteslutande

medelst avgifter, vilka i fråga om pension, som grundar sig på anställning,

erlägges av arbetsgivarna samt beträffande pension i anledning

av annat förvärvsarbete betalas av de försäkrade själva.

Yrkesskadeförsäkringen är väsentligen en obligatorisk försäkring,

men till den finns knuten en frivillig försäkring. Den obligatoriska försäkringen

finansieras genom arbetsgivaravgifter, den frivilliga genom avgifter

från de försäkrade själva.

Till våra socialförsäkringar brukar även räknas arbetslöshetsförsäkringen.

Till skillnad från övriga socialförsäkringar är arbetslöshetsförsäkringen

inte obligatorisk. Den administreras av för olika yrkesområden

upprättade arbetslöshetskassor, vilka uppbyggts på de fackliga organisationernas

kollektiv.

Arbetslöshetsförsäkringen finansieras genom avgifter från de försäkrade

och genom statsbidrag. Härtill kommer vissa ränteinkomster från fonderade

överskottsmedel.

Vissa tidigare uttalanden rörande socialförsäkringarnas finansiering

I propositionen nr 75 till 1960 års riksdag, som innehöll bl. a. förslag till

den reformerade familjepensioneringen inom folkpensioneringen, tog föredragande

departementschefen, statsrådet Nilsson, även upp frågan om socialförsäkringens

samordning och komplettering och anförde därvid bl. a.:

Vidare är finansieringen av försäkringarna oenhetlig. För löntagarnas del

finansieras yrkesskadeförsäkringen och tilläggspensioneringen genom avgifter

som erlägges av arbetsgivarna, medan arbetslöshetsförsäkringen bekostas

gemensamt av arbetstagarna och staten. Sjuk- och moderskapsförsäkringens

kostnader för löntagare bestrides av de nämnda tre parterna gemensamt.

Förmåner för andra förvärvsarbetande än löntagare bekostas inom

tilläggspensioneringen genom avgifter från de försäkrade själva, inom den

frivilliga sjukförsäkringen genom egenavgifter och statsbidrag, inom den frivilliga

yrkesskadeförsäkringen helt genom egenavgifter. Folkpensioneringen

är i verkligheten helt skattefinansierad, om också en del av kostnaden bestrides

genom en specialskatt som bar formen av en avgift. Inom skattefinansieringens

ram deltar kommunerna i kostnaderna för folkpensioneringen

men inte för socialförsäkringen i övrigt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 dr 1961

Att socialförsäkringen inte är från början systematiskt uppbyggd efter

enhetliga principer är helt naturligt. Det är en följd bl. a. av det självklara

förhållandet, att varken ekonomiska eller politiska förutsättningar har funnits

för en reformverksamhet, som vid varje tillfälle tilgodosett alla önskemål

över hela fältet. Det ligger inget egendomligt eller beklagansvärt i det

faktum, att socialförsäkringens stora byggnad uppförts etappvis och att de

olika delarna tid efter annan anpassats efter ändrade förutsättningar och

behov.

Tidpunkten synes nu emellertid synnerligen lämpad för en översyn i samordningens

och kompletteringens tecken. — — —

Efter en redogörelse för huvudlinjerna i de tilltänkta reformerna i vad

avser socialförsäkringens förmånssida fortsatte departementschefen:

Även finansieringsfrågorna utgör ett fält för rationalisering och omprövning.

Arbetsgivarnas avgifter och bidrag till olika försäkringsgrenar bör

om möjligt sammanslås, och detsamma gäller i fråga om såväl egenavgifter

som statsbidrag. Sådana åtgärder hindrar inte att de allmänna och lika förmånerna,

t. ex. inom folkpensioneringen, finansieras i särskild ordning om

så befinnes önskvärt.

Särskilda överväganden rörande folkpensionernas finansiering

Hösten 1959 tillsattes en utredning rörande folkpensioneringens finansiering,

vilken i början av sommaren 1960 avlämnade en promemoria (stencilerad)

i ämnet. Däri föreslogs bl. a., att den nuvarande rätten till avdrag vid

beskattningen för folkpensionsavgiften skulle avskaffas samt att avgiften

skulle höjas till fem procent med maximum vid 1 000 kr. Förslaget var i

första hand avsett för budgetåret 1968/69, men genomförandet föreslogs

skola ske successivt under 1960-talet. Utredningen hade — i enlighet med

sina direktiv — utgått från att nu tillämpade finansieringsmetoder för folkpensioneringen

i sina huvuddrag tills vidare skulle bestå.

Utredningens förslag är efter remissbehandling beroende på Kungl. Maj:ts

prövning.

I finansplanen till årets statsverksproposition har föredragande departementschefen,

statsrådet Sträng, (Bil. 1, s. 26) anfört i fråga om folkpensioneringens

finansiering:

VaÖ angår folkpensionshöjningarna förutsatte som bekant allmänna pensionsbeyedningen

att den etappvisa höjningen av folkpensionsförmånerna

skulle följas av en likaledes etappvis höjning av folkpensionsavgifterna. 1

fjolårets kompletteringsproposition anförde jag härom, att det då inte var

möjligt att avgöra huruvida de framtida folkpensionshöjningarna skulle komma

att j sin helhet kunna finansieras vid oförändrade skatter och avgifter.

För den händelse särskilda åtgärder skulle visa sig nödvändiga för finansiering

av de framtida pensionsförbättringarna fick frågan om den lämpligaste

finansieringsformen senare tas upp till avgörande. Min avsikt är at^ återkomma

till denna fråga i samband med nästa års statsverksproposition.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1961

7

Begränsning av statsbidragen till den allmänna sjukförsäkringen, m. m.

Motionerna I: 365 och II: 431

Motionärerna framhåller, att statens utgifter för den allmänna sjukförsäkringen

fortsätter att stiga samt att det med hänsyn därtill framstår som

nödvändigt att begränsa statens bidrag till försäkringen. Enligt motionärernas

uppfattning torde en sådan begränsning vara möjlig utan att avgifterna

höjes. Under senare år har nämligen, framhålles det i motionerna, kassorna

uppvisat inkomstöverskott, varigenom en betydande fondering ägt rum. Under

1959 hade sålunda fonderna ökat med 39,4 milj. kr. till 417,7 milj. kr.

vid årets slut. Motionärerna hävdar att någon ytterligare fondering inte

är erforderlig.

Det första förslaget i motionerna är att medlemsbidraget skall slopas utom

i fråga om de fyra nordligaste länen, där det bör utgå med 50 öre per medlem.

Detta förslag överensstämmer med vad som förordats av 1958 års besparingsutredning.

Motionärerna uppskattar besparingen i statsbidrag till 24

milj. kr. per budgetår.

Motionärerna föreslår vidare, att statsbidraget till läkemedelsrabatteringen

skall slopas. Detta bidrag utgår med 1 kr. 15 öre per sjukkassemedlem.

Förslaget medför en besparing i statsbidrag med 6,6 milj. kr. Samtidigt föreslås,

att karensbeloppet vid läkemedelsrabatteringen höjes från 3 till 5 kr.,

vilket enligt motionerna skulle medföra en utgiftsminskning för sjukkassorna

med cirka 18 milj. kr. En höjning av karensbeloppet skulle, framhålles

det, innebära en merutgift per inköpt läkemedel av högst 1 kr. Samtidigt

skulle förslaget medföra en betydande administrativ förenkling, då antalet

ersättningsärenden kan antagas minska med omkring en tredjedel.

Slutligen föreslås, att statsbidraget till grundsjukpenning, grundhempenning

och grundpenning skall sänkas från 50 till 40 procent. Därigenom skulle

uppkomma en utgiftsminskning för staten om 19,3 milj. kr. Till motivering

för detta förslag anföres bl. a., att de besparingar som uppstår för sjukkassorna

genom höjningen av karensbeloppet ger utrymme för sänkningar av

statsbidragen utöver vad som motsvaras av borttagandet av statsbidraget till

läkemedelsrabatteringen.

I motionerna anges den totala besparingen i statsbidragen som förslagens

genomförande skulle medföra till 50 milj. kr. för nästa budgetår. Förevarande

lagändringar föreslås träda i kraft den 1 juli 1961.

Motionerna I: 505 och II: 599

Motionärerna hävdar, att en ökad grad av avgiftsfinansiering av socialförsäkringarna

skulle leda till »den ökade stadga åt finansieringsförfarandet

för dessa försäkringar som allmänt torde anses önskvärd». Enligt deras mening

kan det därför inte anses föreligga hinder för att vidtaga en viss juste
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1961

ring av de nu tillämpade finansieringsreglerna, »förutsatt att en sådan står

i överensstämmelse med den av oss förordade utredningens syfte». Motionärerna

föreslår därför följande besparingar.

1) Sänkning av statsbidragen till grundsjukpenning samt till läkarvård

och tandvård från 50 till 20 procent, innebärande en utgiftsminskning för

staten med 100 milj. kr. per budgetår.

2) Slopande av medlemsbidraget, innebärande utgiftsminskning för staten

med 25,3 milj. kr.

Vidare föreslår motionärerna, att karensbeloppet vid läkemedelsrabatteringen

höjes från 3 till 5 kr. Motionärerna nämner, att i så fall statsbidraget

till läkemedelsrabatteringen kan tas bort, men något yrkande härom har

inte framställts.

Till motivering av de föreslagna sänkningarna av statsbidragen anföres

i motionerna, att besparingar bör göras i fråga om förmåner, som gäller samtliga

till försäkringen anslutna och som är av mera kostnadskrävande omfattning.

I fråga om höjningen av karensbeloppet anför motionärerna — utöver

argument av liknande slag som dem som framförts i det förut redovisade

motionsparet — följande.

Sjukkassornas kostnader för läkemedelsreformen har ökat i synnerligen

kraftig utsträckning. 1953 års principbeslut förutsatte en årlig kostnadsram

av 34 milj. kr. Denna ram har kraftigt överskridits. I anledning härav och

i syfte att utarbeta förslag till begränsning av sjukkassornas kostnader tillsatte

socialministern år 1957 en utredning med uppdrag att överse läkemedelsreformen.

Kostnaderna hade då stigit till 64 milj. kr. År 1960 har de

stigit till 93 milj. kr., och de beräknas för nästa budgetår stiga till 100

milj. kr.

Utredningen framlade sitt förslag i december 1959. Det innebar i fråga

om rabatteringen att denna skulle omläggas till ett självrisksystem, enligt

vilket den enskilde själv skulle bära läkemedelskostnader upp till 50 kronor

per år samt erhålla en väsentligt utbyggd rabattering för överstigande

kostnad. Utredningsförslaget är nu föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

Den fortgående, betydande stegringen av sjukkassornas kostnader för läkemedelsförmånerna

har utan tvekan ytterligare markerat angelägenheten av

en justering av rabatteringens utformning. En höjning av det nuvarande karensbeloppet

till 5 kronor med bevarande av rabatteringsreglerna i övrigt bör

därför kunna företagas utan föregripande av en senare kommande omläggning

av rabatteringssystemet. I

I motionerna anges förslagen innebära en besparing för statsverket om

130 milj. kr. per budgetår. Ifrågavarande lagändringar föreslås skola träda i

kraft den 1 januari 1962 utom höjningen av karensbeloppet som avses skola

genomföras den 1 juli 1961.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1961

9

Vissa regler angående finansieringen av sjukförsäkringen, m. m.

Sjukvårdsförsäkringen, dvs. den del av den allmänna sjukförsäkringen,

som ger ersättning för i huvudsak läkarvård1 och sjukhusvård samt resor till

och från läkare, sjukhus och förlossningsanstalt, finansieras genom arbetsgivarbidrag,

statsbidrag i form av sjukhjälpsbidrag samt avgifter från de

försäkrade. Arbetsgivarbidraget utgår för år med 0,25 procent av den lön

arbetsgivaren under året utgivit till sådana hos honom anställda, som är

obligatoriskt försäkrade enligt lagen om yrkesskadeförsäkring, därvid dock

hänsyn icke skall tagas till arbetstagares lön, i den mån lönen överstiger

15 000 kr. Sjukhjälpsbidrag utgår med 50 procent till sjukkassornas utgifter

för ersättning i anledning av läkarvård och sjukresor. Storleken av sjukhjälpsbidragen,

sådana de i statsverkspropositionen beräknats för budgetåret

1961/62, framgår av följande uppställning.

Läkarvård...............i..................... 89,9 milj. kr.

Resor till och från läkare............................. • 8,9 milj. kr.

Resor till och från sjukhus och förlossningsanstalt...... 7,5 milj. kr.

Återstoden av sjukkassornas utgifter för sjukvårdsförsäkringen täckes i

huvudsak med avgifter från de försäkrade. Avgifterna är i princip lika stora

för alla som är pliktiga att erlägga avgift till sjukkassan.

Försäkringen för grundsjukpenning m.m. finansieras dels med statsbidrag

i form av sjukhjälpsbidrag, dels med avgifter från de försäkrade. Avgifterna

är lika stora för samtliga försäkrade inom samma sjukkassa. Sjukhjälpsbidraget

uppgår till 50 procent av sjukkassans utgifter för grundsjukpenning,

grundhempenning och grundpenning samt till 75 procent av sjukkassans

utgifter för barntillägg. Storleken av sjukhjälpsbidragen för grundsjukpenning

m. m., sådana de beräknats i statsverkspropositionen för budgetåret

1961/62, framgår av följande uppställning.

Grundsjukpenning .................................... • 76,2 milj. kr.

Grundhempenning .................................... 6,4 milj. kr.

Grundpenning . ......................................... 14,1 milj. kr.

Medlemsbidraget är närmast avsett att täcka sjukkassornas förvaltningskostnader.

Bidraget ulgår för år med i princip följande belopp per sjukkassemedlem.

I städer som utgör särskilda cenlralsjukkasseområden .... 4 kr.

I de fyra nordligaste länen......................i........ 5 kr.

I riket i övrigt......................................... 4 kr. 50 öre 1

1 I läkarvård inbegripes här även tandläkarvård.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1961

Medlemsbidraget har i statsverkspropositionen för budgetåret 1961/62 beräknats

till 25,3 milj. kronor.

Läkemedels rabatte ringen innebär, att den försäkrade för av läkare förskrivna

läkemedel erlägger förutom ett karensbelopp om tre kr. allenast

50 procent av priset, i den mån det överstiger karensbeloppet. Dessutom

är vissa läkemedel för vissa allvarligare sjukdomar helt kostnadsfria.

Statsbidrag till läkemedelsrabatteringen och till kostnadsfria läkemedel

utgår med ett belopp per år motsvarande 1 kr. 15 öre för varje sjukkassemedlem

eller i runt tal 6,5 milj. kr. Återstående kostnader fördelas mellan

de allmänna centralsjukkassorna och belastar således de försäkrade i form

av avgifter. Den totala kostnaden för läkemedelsersättning är för budgetåret

1961/62 beräknad till 99,9 milj. kr.

1958 års besparingsutrednings förslag rörande medlemsbidraget, m.m.

1958 års bcsparingsutredning har i sitt år 1959 avgivna betänkande (SOU

1959: 28) framlagt förslag till samma sänkning av medlemsbidraget som föreslås

i motionerna I: 365 och II: 431. Utredningen anförde därvid, att sjukkassorna

under senare år visat inkomstöverskott och att en betydande fondökning

ägt rum, samt fortsatte:

Mot bakgrunden av det nuvarande statsfinansiella läget och med beaktande

av kassornas redovisade inkomstöverskott har besparingsutredningen

kommit till den uppfattningen, att det särskilda medlemsbidraget till kassorna

i princip bör slopas. För kassorna i de fyra nordligaste länen torde

dock ett bidrag alltjämt erfordras för att täcka de högre kostnaderna för

kassorna i dessa län. Medlemsbidraget i nyssnämnda län torde därför böra

bibehållas till den del detsamma överstiger 4:50 kronor per medlem och år.

Ett borttagande av medlemsbidraget kan komma att återverka på storleken

av sjukförsäkringsavgifterna. Med hänsyn till att vissa möjligheter till

utgiftsbegränsningar genom rationaliseringar finns samt till kassornas allmänna

ekonomiska ställning torde ett slopande av medlemsbidraget inte behöva

medföra någon allmän höjning av försäkringsavgifterna. Beträffande

storleken av en eventuell avgiftshöjning må framhållas, att den — även om

hänsyn tages till att vissa medlemmar är befriade från avgift — för kassorna

i allmänhet inte kan beräknas överstiga ca 6 kronor per medlem och år. För

statsverket skulle förslaget medföra en anslagsminskning av omkring 24

milj. kronor för helt budgetår.

Besparingsutredningens förslag avstyrktes av flera remissinstanser, däribland

riksförsäkringsanstalten, socialförsäkringens administrationsnämnd,

Svenska sjukkasseförbundet och Landsorganisationen i Sverige.

Riksförsäkringsanstalten delade inte besparingsutredningens uppfattning

angående betydelsen av sjukkassornas inkomstöverskott. De överskott, som

uppkommit under sjukkassornas dittillsvarande verksamhetstid, hade enligt

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1961

11

anstalten ej varit så stora att fonderingsbehovet inom kassorna kunde anses

täckt. Om medlemsbidraget då skulle slopas, måste ett belopp motsvarande

bidraget tillföras kassorna genom avgiftshöjning. Anstalten påpekade, att i

34 § sjukförsäkringslagen föreskrives att förvaltningskostnaderna skall fördelas

på avgifterna till sjukvårdsförsäkringen och till försäkringen för

grundsjukpenning. Det blev alltså, framhöll anstalten vidare, avgifterna för

det obligatoriska grundskyddet vid sjukdom som måste höjas. Enligt uttalanden

vid tillkomsten av den allmänna sjukförsäkringen är det särskilt angeläget,

att just dessa avgifter genom statsbidrag hålles på en låg nivå. De

båda av medlemsbidraget berörda försäkringsgrenarna uppvisade för åren

1956, 1957 och 1958 tillsammans omkring 9 milj. kronor i underskott.

Socialförsäkringens administrationsnämnd anförde, att medlemsbidraget

ursprungligen avvägts så att det skulle täcka större delen av beräknade förvaltningskostnader.

Ehuru förvaltningskostnaderna till följd främst av penningvärdesändringar,

lönelyftningar och utvidgning av kassornas verksamhet

successivt ökat, hade medlemsbidraget förblivit oförändrat och motsvarade

då mindre än hälften av nämnda kostnader.

Föredragande departementschefen, statsrådet Nilsson, anslöt sig i fjolårets

statsverksproposition icke till besparingsutredningens förslag samt anförde

därvid:

Den väsentliga innebörden av besparingsutredningens förslag är en omfördelning

av försäkringskostnaderna. Ett genomförande av förslaget skulle

sålunda, om inte försäkringsförmånerna samtidigt begränsas eller förvaltningskostnaderna

minskas, endast medföra att en del av finansieringsbördan

för försäkringen flyttas över från staten till de försäkrade. En sådan

ändring i grunderna för sjukförsäkringens finansiering bör ej nu genomföras.

Socialförsäkringens administrationsnämnd

Socialförsäkringens administrationsnämnd har i sitt betänkande II »Socialförsäkringens

organisation» (SOU 1960: 35) i samband med en förenkling

av sjukförsäkringens organisation föreslagit, att statsbidraget i form av

avgiftslindringsbidrag och avgiftsersättningsbidrag borttages samt att medlemsbidraget

höjes till 10 kr. per medlem.

1960 års riksdag

En utförlig redogörelse för vad som tidigare förekommit i frågan om

besparingar inom den allmänna sjukförsäkringen finns i andra lagutskottets

utlåtande nr 35 år 1959, vartill utskottet får hänvisa.

Vid 1960 års riksdag behandlades motioner (1:445 och 11:562), i vilka

hade yrkats vissa nedsättningar i statsbidragen till den allmänna sjukförsäk
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1961

ringen. Motionerna behandlades av andra lagutskottet, som i samband därmed

yttrade sig jämväl över andra motioner (1:468 och 11:577), i vilka

det yrkats inte bara nedsättning av statsbidragen utan även försämringar i

de försäkrades förmåner (höjning av karenstiden för sjukpenning från 3

till 7 dagar samt höjning av karensbeloppet från 3 till 5 kr.). De sistnämnda

motionerna innehöll dessutom förslag att samordningen mellan sjuk- och

yrkesskadeförsäkringarna skulle brytas, så att de vrkesskadeförsäkrade

skulle få sjukpenning fr. o. m. den första dagen, om sjukdomen varade mer

än tre dagar. I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 8 avstyrkte utskottet

motionerna och anförde därvid bl. a.:

Riksdagen har vid ett flertal tillfällen haft att taga ställning till förslag

med samma innebörd som de föreliggande. Därvid har riksdagen uttalat, att

en sänkning av statsbidraget till den allmänna sjukförsäkringen måste medföra,

antingen att de försäkrades förmåner försämras eller att de försäkrade

måste betala högre avgifter till försäkringen än vad eljest varit erforderligt.

Riksdagen har icke velat medverka till en försämring av förmånerna. Ej

heller har den ansett det befogat att lägga större del av kostnaden för sjukförsäkringen

på de försäkrade än som avsetts med den gällande lagen. Riksdagen

har vidare icke velat medverka till särskilda regler om karenstid för

de yrkesskadeförsäkrade och därvid hänvisat till de stora fördelar samordningen

mellan sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna innebär. I fråga om läkemedelsrabatteringen

har riksdagen dessutom hänvisat till pågående utredningsarbete.

Utredningen om läkemedelsrabatteringen

Utredningen om läkemedelsrabatteringen avlämnade i slutet av år 1959

sitt betänkande »Läkemedelsrabatteringen» (SOU 1959:43). Häri föreslogs

en omläggning av gällande rabatteringssystem. Utredningen förordade ett

självrisksystem, innebärande i princip att den enskilde under varje kalenderår

själv skulle svara för sina läkemedelsutgifter för året upp till ett belopp

av 50 kr. Av utgifterna därutöver skulle han svara endast för så stor del,

som kunde anses erforderligt med hänsyn till risken för missbruk. Utredningen

förordade härvid två alternativ, det ena, att den enskilde skulle svara

för 10 procent av läkemedelskostnaderna, i den mån de överstiger 50 kr.,

och det andra, att procentandelen skulle vara 25 för läkemedelskostnaderna

mellan 50 och 250 kr. och därefter 0.

Utredningens förslag har remissbehandlats och därvid utsatts för kritik.

Förslaget är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Utskottet

Förevarande motioner — 1: 365 och II: 431 samt 1: 505 och II: 599 — innehåller

yrkanden om sänkning av statsbidragen till den allmänna sjukför
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 dr 1961

13

säkringen samt om höjning av karensbeloppet vid läkemedelsrabatteringen

från tre till fem kronor. I motionerna I: 505 och II: 599 har dessutom begärts,

att i samband med det nyligen påbörjade utredningsarbetet rörande skattesystemet

en översyn skall göras av de olika socialförsäkringarnas finansiering

i syfte att uppnå en ökad grad av avgiftsfinansiering.

Frågan om sänkning av statsbidragen till sjukförsäkringen har prövats

av riksdagen vid flera tillfällen. Riksdagen har därvid uttalat bl. a., att en

sådan sänkning måste medföra, antingen att förmånerna enligt försäkringen

försämras eller att de försäkrade ålägges betala högre avgifter till försäkringen

än vad som eljest varit erforderligt. Härvid har dock bortsetts

från möjligheten att öka arbetsgivarnas bidrag, en möjlighet som inte heller

ifrågasattes i de tidigare aktuella förslagen. Riksdagen har förklarat sig

icke vilja medverka till en försämring av de försäkrades förmåner. Inte heller

har det ansetts befogat att lägga större del av kostnaden för försäkringen

på de försäkrade själva än som avsetts vid sjukförsäkringslagens

införande. I enlighet härmed har tidigare väckta förslag om sänkning av

statsbidragen avslagits. Enligt utskottets mening saknas skäl för ett ändrat

ställningstagande.

Även frågan om höjning av karensbeloppet har tidigare varit föremål för

riksdagens behandling, varvid riksdagen avslagit motioner med samma innehåll

som de förevarande. Motiveringen har varit, att man i avbidan på

resultatet av pågående omprövning av frågan om läkemedelsrabatteringens

utformning inte borde vidtaga ändringar i karensbeloppets storlek. Den utredning

som haft att pröva denna fråga, utredningen angående läkemedelsrabatteringen,

har visserligen avslutat sitt arbete för mer än ett år sedan,

men Kungl. Maj:t har ännu inte slutgiltigt tagit ställning till dess förslag.

Utskottet anser det fortfarande inte lämpligt att riksdagen genom en höjning

av karensbeloppet föregriper detta ställningstagande. Med hänsyn härtill

kan utskottet inte heller i denna del biträda motionsyrkandena.

I fråga om det i motionerna 1:505 och II: 599 framställda yrkandet om en

översyn av finansieringsreglerna för socialförsäkringen i riktning mot en

ökad avgiftsfinansiering får utskottet först hänvisa till den ståndpunkt utskottet

härovan intagit till förslagen om en omfördelning av bördorna för

sjukförsäkringen. Vidare är att nämna att frågan om folkpensioneringens

finansiering nyligen varit föremål för utredning samt alt det i årets statsverksproposition

förutskickats, att frågan om den lämpligaste finansieringsformen

kommer att behandlas i samband med nästa års statsverksproposition.

Därjämte vill utskottet erinra om att det pågående samordnings-

och kompletteringsarbetet på socialförsäkringens område omfattar

även frågan om ett förenhetligande av finansieringsreglerna. Vissa delar av

del i motionerna aktualiserade spörsmålet är således föremål för övervägande,

medan beträffande andra delar en omprövning är förhållandevis

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 dr 1961

nära förestående. I detta läge anser utskottet inte befogat att göra en allmän

översyn av socialförsäkringarnas finansiering. Utskottet kan därför inte

biträda förevarande motionsyrkande.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner,

1) 1:365 och 11:431 samt

2) 1:505 och 11:599,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 mars 1961

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Strand, Axel Svensson, fru Carlqvist,

herrar Birke, Lars Larsson, Edström*, Eric Carlsson och Nyman;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg,

fröken Wetterström, herr Bengtsson i Varberg*, fröken Sandell, herrar

Wiklund i Stockholm, Wahrendorff och Fredriksson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

I. beträffande 41 § sjukförsäkringslagen (avser sjukhjälpsbidraget)

1) av herrar Edström, Nyman, Anderson i Sundsvall och Wiklund i Stockholm,

vilka ansett,

a) att utskottet bort anföra följande.

»Statsbidraget till sjukkassorna, vilket för nästa budgetår är beräknat till

285 miljoner kronor, bör ses som en subvention av den allmänna sjukförsäkringen

och står såsom sådan i mindre god överensstämmelse med försäkringstanken,

enligt vilken sjukförsäkringen i princip borde finansieras

med avgifter svarande mot värdet av de förmåner som försäkringen tryggar.

Såsom framhålles i de likalydande motionerna 1:505 och 11:599 motiverar

å andra sidan försäkringens sociala karaktär att undantag göres från avgiftsfinansieringsregeln

i de fall där avgiften annars skulle bli påtagligt

betungande, t. ex. då vederbörande på grund av långvarig sjukdom, arbets
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 dr 1961

15

löshet och liknande omständigheter har en mycket låg inkomst. Motionärerna

framhåller vidare, att en stigande reell inkomststandard gör det från angivna

utgångspunkter, där hänsyn tagits till försäkringens sociala karaktär,

i och för sig naturligt att finansieringen i högre grad sker avgiftsvägen. Behovet

av en särskild subvcntionering av kostnaderna få anses bli mindre då

försäkringstagarnas reella inkomster stiger. Utskottet kan för sin del ansluta

sig till vad motionärerna här anfört.

Likaledes anser utskottet att motionärerna anfört övertygande skäl för

sin hemställan om översyn av de sociala försäkringarnas finansiering —

med undantag för ATP — i syfte att anpassa densamma i riktning mot en

ökad grad av avgiftsfinansiering och så att fastare principer kan vinnas på

detta område med minskad belastning för bidrag av allmänna statsmedel.

Enligt motionärernas mening borde en sådan översyn lämpligen ske i samband

med det nyligen påbörjade utredningsarbetet rörande skattesystemet.

Utskottet hemställer om bifall till motionärernas förslag.

Då utskottet sålunda i princip vill förorda tanken på en ökad grad av avgiftsfinansiering

av ifrågavarande försäkringar som en naturlig väg att nå

ett fastare samband mellan försäkringens förmåns- och finansieringssidor

med minskad belastning på statsbudgeten, delar utskottet uppfattningen att

en viss justering av finansieringsreglerna kan redan nu företagas för att därigenom

vinna en önskvärd statsfinansiell besparing.

Motionärerna har förordat att besparingen lämpligen bör ske på de statsbidrag

som utgår för att bestrida kostnader för förmåner, som gäller samtliga

till försäkringen anslutna och som är av — för statsverket — mera kostnadskrävande

omfattning. Utskottet anser denna väg vara väl motiverad

och tillstyrker att statsbidragen för grundsjukpenning och läkarvård sänkes

från 50 till 20 procent av kostnaderna. Besparingen för statsverket av här

ovan framlagda förslag jämte de i reservationerna under II och IV upptagna

förslagen blir för helt år räknat ca 130 milj. kr.

Utskottet är angeläget framhålla att de av utskottet förordade ändringarna

i fråga om statsbidragsbestämmelserna icke innebär någon försämring av

försäkringens förmåner.»

b) att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen, med bifall till det under B. 1. i motionerna

I: 505 och II: 599 upptagna yrkandet, måtte för sin del antaga

följande förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 41 § lagen den 3 januari 1947

(nr 1) om allmän sjukförsäkring

Härigenom förordnas, att 41 § lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angivos.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1961

41 §.

Sjukhjälpsbidrag utgår---nämligen för

a) läkarvård enligt 14 § och 19 § första stycket samt gottgörelse till arbetsgivare

enligt 19 § andra stycket för läkarvård och för andra sjukvårdan
-

de åtgärder än som avses i 18 § .............................. 20 procent;

b) resor enligt 16 och 17 §§ .............................. 50 procent;

c) grundsjukpenning .................................... 20 procent;

d) mot grundsjukpenning svarande del av hempenning......50 procent;

e) barntillägg............................................ 75 procent.

Konungen äger---tillkomma lokalsjukkassa.

Angående sjukhjälpsbidrag---särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962.»

2) av herr Birke och fröken Wetterström, vilka ansett,

a) att utskottet bort anföra följande.

»Såsom papekas i motionerna I: 365 och II: 431 medför en höjning av karensbeloppet

för läkemedel och borttagandet av statsbidraget till läkemedelsrabatteringen,

såsom förordas i reservationen under IV, att ett överskott

om 11,4 miljoner kronor uppkommer för sjukkassorna. Utrymme finns sålunda

för ytterligare begränsningar i statens bidrag till kassorna. Utskottet

biträder därför motionärernas förslag, att statsbidraget till grundsjukpenning,

grundhempenning och grundpenning sänkes från 50 till 40 procent.

Statsbidraget till sjukkassorna kommer härigenom att minska med 19,3 miljoner

kronor. Även om detta belopp överstiger det ovan nämnda överskottet

på 11,4 miljoner kronor, torde någon höjning av försäkringsavgifterna inte

vara erforderlig, då kassorna under senare år uppvisat inkomstöverskott.

En betydande fondering har härigenom ägt rum. 1959 ökade sålunda den

obligatoriska sjukförsäkringens fonder med 39,4 miljoner kronor.»

b) att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen, med bifall till motionerna 1:365 och II:

431 i motsvarande del, måtte för sin del antaga följande förslag

till

Lag

angående ändrade lydelse av 41 § lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän

sjukförsäkring

Härigenom förordnas, att 41 § lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 dr 1961

17

41 §.

Sjukhjälpsbidrag utgår---nämligen för

a) läkarvård enligt 14 § och 19 § första stycket samt gottgörelse till ar
betsgivare

enligt 19 § andra stycket för läkarvård och för andra sjukvårdande

åtgärder än som avses i 18 § ävensom resor enligt 16 och 17 §§ 50 procent;

b) grundsjukpenning och motsvarande del av hempenning 40 procent;

c) barntillägg ____}................................... 75 procent.

Konungen äger — — — tillkomma lokalsjukkassa.

Angående sjukhjälpsbidrag---särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1961.»

II. beträffande 42 § sjukförsäkringslagen (avser medlemsbidraget)

av herrar Birke, Edström, Nyman, Anderson i Sundsvall, fröken Wetterström

och herr Wiklund i Stockholm, vilka ansett,

a) att utskottet bort anföra följande.

»Utskottet finner att medlemsbidraget bör slopas utom i de fyra nordligaste

länen, där alltjämt ett bidrag om 50 öre per medlem och år bör utgå.

Ett borttagande av medlemsbidraget torde, såsom 1959 års besparingsutredning

framhållit, inte komma att återverka på storleken av sjukförsäkringsavgifterna,

då det bör finnas möjlighet till utgiftsbegränsningar genom rationaliseringar

av sjukkasseorganisationen.»

b) att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen, med bifall till motionerna I: 365 och II:

431 i motsvarande del samt i anledning av det under B. 2.

i motionerna 1:505 och 11:599 upptagna yrkandet, måtte

för sin del antaga följande förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 42 § lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän

sjukförsäkring

Härigenom förordnas, att 42 § lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

42 §.

Medlemsbidrag till lokal sjukkassa utgår i Västernorrlands, Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län med 50 öre för envar, som vid utgången

av kalenderåret är sjukkassemedlem.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961.»

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1961

III. beträffande 13 § lagen om moderskapshjälp (avser statsbidraget till

grundpenning inom moderskapsförsäkringen)

av herr Birke och fröken Wetterström, vilka, under hänvisning till vad de

anfört i reservationen under 1.2), ansett,

»att riksdagen, med bifall till motionerna 1:365 och 11:431

i motsvarande del, måtte för sin del antaga följande förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 13 § lagen den 21 maj 1954 (nr 266) om moderskapshjälp.

Härigenom förordnas att 13 § lagen den 21 maj 1954 om moderskapshjälp

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

13 §.

Statsbidrag utgår för varje kalenderår till centralsjukkassa med nedan

angivna procentuella andel av de utgifter under året, som bestritts av centralsjukkassan

och till denna anslutna lokalsjukkassor, nämligen för

a) läkarvård och resor enligt 3 § .......................... 50 procent;

b) grundpenning ........................................ 40 procent;

c) barntillägg .......................................... 75 procent.

Konungen äger--— av desamma.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961.»

IV. beträffande 3 och 5 §§ förordningen angående kostnadsfria eller prisnedsatta

läkemedel (avser karensbeloppet vid och statsbidraget till läkemedelsrabatteringen)
av

herrar Birke, Edström, Nyman, Anderson i Sundsvall, fröken Wefterslröm

och herr Wiklund i Stockholm, vilka ansett,

a) att utskottet bort anföra,

»1 motionerna 1:365 och 11:431 samt 1:505 och 11:599 har yrkats, att

karensbeloppet i fråga om läkemedelsrabatteringen mätte höjas frän tre till

fem kronor samt att statsbidraget till läkemedelsrabatteringen måtte borttagas.

För de försäkrade skulle en sådan åtgärd innebära en merutgift per

inköpt läkemedel om högst en krona. Med hänsyn härtill och då den föreslagna

reformen skulle medföra en betydande administrativ förenkling anser

sig utskottet böra förorda en sådan höjning av karensbeloppet. Sjukkassornas

utgifter skulle härigenom nedgå med ca 18 miljoner kronor. Under

sådana omständigheter saknas skäl att bibehålla statsbidraget till läkeme
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra -lagutskottets utlåtande nr 15 år 1961 19

del.srabatteringen, vilket i statsverkspropositionen för nästa budgetår är beräknat

till 6,6 miljoner kronor.»

b) att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen, med bifall till motionerna I: 365 och II:

431 i motsvarande del samt det under B. 3. i motionerna

I: 505 och II: 599 upptagna yrkandet, måtte för sin del antaga

följande förslag till

Förordning

angående ändrad lydelse av 3 och 5 §§ Kungl. Maj:ts förordning den 4 juni

1954 (nr 519) angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel.

Härigenom förordnas, att 3 och 5 §§ Kungl. Maj:ts förordning den 4 juni

1954 angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

3 §•

I annat fall än som avses i 2 § äger vid sjukdom den som är försäkrad

jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring vid inköp av läkemedel, som enligt

apoteksvarustadgan den 14 november 1913 (nr 308) är att hänföra till apoteksvara

eller som utan att utgöra apoteksvara innehåller gift av första

klassen, åtnjuta nedsättning av fastställt pris för läkemedlet med hälften

av det belopp, varmed priset må överstiga fem kronor. Har under en formel

förskrivits flera läkemedel skall prisnedsättningen avse den sammanlagda

kostnaden. Är förskrivning avsedd att expedieras mer än en gång, skall nedsättningen

hänföra sig till varje expedition.

Vad nu---enskild tjänst.

Från prisnedsättning---stycket avses.

5 §•

Kostnaden för tillhandahållande av läkemedel enligt denna förordning bestrides

av de allmänna centralsjukkassorna i förhållande till antalet sådana

medlemmar vid utgången av det år kostnaden avser, som äro pliktiga att

erlägga sjukförsäkringsavgift enligt lagen om allmän sjukförsäkring.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961.»

V. beträffande översyn av socialförsäkringens finansiering

av herrar Edström, Nyman, Anderson i Sundsvall och Wiklund i Stockholm,

vilka, under hänvisning till vad de anfört i reservationen under I. 1),

ansett, att utskottet bort hemställa,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande M téf år iååi

»att riksdagen, med bifall till det under A. 1 ftiötiöhetliä

I: 505 och II: 599 upptagna yrkandet, måtte i skrivelse till

Kungl. Maj:t hemställa att i samband med det påbörjade

utredningsarbetet rörande skattesystemet översyn göres av

de sociala försäkringarnas finansiering — med undantag för

ATP — i syfte att anpassa densamma i riktning mot en ökad

grad av avgiftsfinansiering och så att fastare principer kan

vinnas på detta område med minskad belastning på bidrag

ur allmänna statsmedel».

Rydahls Boktryckeri AB - Stockholm 1961

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.