Andra lagutskottets Utlåtändé ht iÄ år 1p6i
1961-03-21 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1961:15, Andra lagutskottets Utlåtändé ht iÄ år 1p6i
Dokumentets text
Andra lagutskottets Utlåtändé ht iÄ år 1p6i
1
Nr 15
Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa åtgärder för begränsning
av statsbidragen till den allmänna sjukförsäkringen,
m. m.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft fyra inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nämligen
dels de likalydande motionerna nr 365 i första kammaren av herr Arvidson
samt nr 431 i andra kammaren av herr Hedin m. fl.,
dels ock de likalydande motionerna nr 505 i första kammaren av herr
Hanson, Per-Olof, m.fl. och nr 599 i andra kammaren av herr Wedén m.fl.
I motionerna 1: 365 och II: 431 har yrkats, att riksdagen måtte för sin del
antaga följande författningsförslag, nämligen
»1) LAG
angåéhde åhdtad lydelse av lagen den 3 januari 1947 (hr 1) öm åilmän
s jukförsäkring.
Härigenom förordnas, att 41 och 42 §§ lagen den 3 januari 1947 om allmän
sjukförsäkring skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
41 §.
Sjukhjålpsbidrag utgår till centralsjukkassa med nedan angivna procentuella
andel av de utgifter under kalenderåret, som bestritts av centralsjukkassan
och till denna anslutna lokalsjukkassor, nämligen för
a) läkarvård enligt 14 § och 19 § första stycket samt gottgörelse till ar
betsgivare
enligt 19 § andra stycket för läkarvård och för andra sjukvårdande
åtgärder än som avses i 18 § ävensom resor enligt 16 och 17 §§ 50 procent;
b) grundsjukpenning och motsvarande del av hempenning 40 procent;
c) barntillägg........................................ procent.
Konungen äger---tillkomma lokalsjukkassa.
Angående sjukhjälpsbidrag —--särskilt stadgat.
42 §.
Medlemsbidrag till lokälsjukkassa utgår i Västernorrlands, Jäffttländs,
Västerbottens och Norrbottens län med 50 öre för envar, Som vid utgången
av kalenderåret är sjukkassemedlem.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961.
liihang till riksdagens protokoll 1961. 9 saml. 2 avd. Nr 15
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 15 dr 1961
2) LAG
angående ändrad lydelse av 13 § lagen den 21 maj 195b (nr 266) om
moderskapsh jälp.
Härigenom förordnas att 13 § lagen den 21 maj 1954 om moderskapshjälp
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
13 §.
Statsbidrag utgår för varje kalenderår till centralsjukkassa med nedan
angivna procentuella andel av de utgifter under året, som bestritts av centralsjukkassan
och till denna anslutna lokalsjukkassor, nämligen för
a) läkarvård och resor enligt 3 § ...................... 50 procent;
b) grundpenning ..................................... 40 procent;
c) barntillägg........................................ 75 procent.
Konungen ger---av desamma.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961.
3) FÖRORDNING
angående ändrad lydelse av Kungl. Maj:ts förordning den b juni 195b
(nr 519) angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel.
Härigenom förordnas, att 3 och 5 §§ Kungl. Maj:ts förordning den 4 juni
1954 angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
3 §•
I annat fall än som avses i 2 § äger vid sjukdom den som är försäkrad
jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring vid inköp av läkemedel, som enligt
apoteksvarustadgan den 14 november 1913 (nr 308) är att hänföra till apoteksvara
eller som utan att utgöra apoteksvara innehåller gift av första klassen,
åtnjuta nedsättning av faststäbt pris för läkemedlet med hälften av
det belopp, varmed priset må överstiga fem kronor. Har under en formel
förskrivits flera läkemedel skall prisnedsättningen avse den sammanlagda
kostnaden. År förskrivning avsedd att expedieras mer än en gång, skall nedsättningen
hänföra sig till varje expedition.
Vad nu---enskild tjänst.
Från prisnedsättning---stycket avses.
5 §•
Kostnaden för tillhandahållande av läkemedel enligt denna förordning bestrides
av de allmänna centralsjukkassorna.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961.»
Andra lagutskottets utlåtande nr 15 dr 1961
3
I motionerna I: 505 och II: 599 har yrkats, »att riksdagen måtte
A. i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att i samband med det påbörjade
utredningsarbetet rörande skattesystemet översyn göres av de sociala försäkringarnas
finansiering — med undantag för ATP — i syfte att anpassa densamma
i riktning mot en ökad grad av avgiftsfinansiering och så att fastare
principer kan vinnas på detta område med minskad belastning på bidrag ur
allmänna statsmedel;
B. för sin del besluta att med giltighet fr. o. m. den 1 januari 1962
1. statsbidraget till sjukkassornas kostnader för grundsjukpenning samt
till läkarvård och tandvård bestämmes till 20 procent, och
2. medlemsbidraget till sjukkassorna slopas, och
3. med giltighet fr. o. m. 1 juli 1961 karensbeloppet vid läkemedelsrabatte
ringen
höjes från 3 till 5 kronor, samt att vederbörande utskott måtte
framlägga förslag till erforderlig författningstext».
Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden
får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna II: 431 och II: 599.
Frågan om översyn av socialförsäkringarnas finansiering
Motionerna I: 505 och II: 599
I motionerna påpekas, att de finansieringsmetoder som för närvarande tilllämpas
inom den allmänna sjukförsäkringen, folkpensioneringen och den
allmänna tilläggspensioneringen (ATP) är föga enhetliga. ATP finaniseras
helt med avgifter. För folkpensioneringen utgår avsevärda bidrag av statsmedel
(mer än hälften av kostnaderna). Sjukförsäkringen intar tillsvidare
mellanställning, då ungefär en fjärdedel av dess kostnader finansieras med
statsmedel.
Beträffande sjukförsäkringen framhåller motionärerna särskilt, att statsbidraget
är att se som en subvention av sjukkassorna och står i mindre god
överensstämmelse med försäkringstanken, enligt vilken sjukförsäkringen i
princip borde finansieras genom avgifter. Enligt motionärerna motiverar å
andra sidan försäkringens sociala karaktär att undantag göres från avgiftsfinansieringsregeln
i de fall där avgiften annars skulle bli påtagligt betungande,
såsom då den försäkrade på grund av långvarig sjukdom, arbetslöshet
eller liknande omständigheter har en mycket låg inkomst. Men i övrigt, framhåller
motionärerna, synes det riktigaste vara att finansieringen sker genqm
avgifter, vilka i princip kommer att svara mot de förmåner försäkringen ger.
I motionerna hävdas, att det är uppenbart att fasta principer saknas för
finansieringen av de sociala försäkringarna (utom för ATP) och att behov
föreligger att nå klarare linjer. Härefter anför motionärerna:
Enligt vår mening talar som förut angivits starka principiella skäl för en
ökad avgiftsfinansiering med åtföljande fastare samband mellan försäk
Bihang
till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 2 avd. Nr 15
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1961
ringens förmåns- och finansieringssidor samt minskad belastning på statsbudgeten.
De mycket betydande kostnaderna för folkpensioneringen gör det
å andra sidan nödvändigt att väsentliga belopp härför utgår ur allmänna
statsmedel. I samband med det nyligen påbörjade utredningsarbetet rörande
skattesystemet torde det vara lämpligt att en samlad översyn göres av de
sociala försäkringarnas finansiering — med undantag för ATP — i syfte att
anpassa densamma i riktning mot en bl. a. av den allmänna standardutvecklingen
motiverad ökad grad av avgiftsfinansiering. Vad gäller avgiftsbördan
för medborgare med mycket låga inkomster innebär avgiftsuttagets
anknytning till taxeringen för statlig inkomstskatt att avgift icke uttages
i de fall årsinkomsten understiger 1 200 kr. Vid en översyn bör det i första
hand övervägas att höja denna gräns till exempelvis 2 000 kr. Härvid bör en
lämplig avtrappning av avgiftsuttaget tillskapas för inkomster ovanför bottengränsen,
så att icke önskvärda tröskelproblem uppkommer.
Något om finansieringen av socialförsäkringarna
Den allmänna sjukförsäkringens obligatoriska del1 finansieras
genom sjukförsäkringavgifter, arbetsgivarbidrag och statsbidrag
samt dess frivilliga del genom försäkringsavgifter och statsbidrag. Sjukkassornas
utgifter för den allmänna sjukförsäkringen är i statsverkspropositionen
för budgetåret 1901/62 beräknade till 1 236,9 milj. kr. Statsbidraget
till sjukkassorna är för samma budgetår beräknat till 282 milj. kr. Rörande
arbetsgivarbidraget avser senast tillgängliga siffror räkenskapsåret 1959.
För detta år har från arbetsgivarna influtit 303 milj. kr. Beloppet är något
för lågt på grund av att alla arbetsgivaravgifter, avseende år 1959, ännu inte
inbetalats.
Folkpensioneringen finansieras över den löpande budgeten. Staten
tillgodogör sig härför folkpensionsavgifterna samt avkastningen av folkpensioneringsfonden.
Vidare lämnar kommunerna bidrag till kostnaderna för
folkpensioneringen.
Folkpensioneringsfonden uppgår till drygt 1 300 milj. kr., vilket beräknas
ge en avkastning på knappt 60 milj. kr. om året.
Folkpensionsavgiften debiteras i princip envar här i riket mantalsskriven
svensk medborgare fr. o. m. det år han fyller 18 år t.o.m. det år han fyller
66 år med fyra procent på den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten,
dock ej på inkomst under 1 200 kr. och ej heller på inkomst, i den mån den
överstiger 15 000 kr., allt för år räknat. Inkomstgränsen vid 15 000 kr. gäller
även i fråga om äkta makars avgifter; makarnas sammanlagda avgifter
är alltså maximerade till fyra procent av 15 000 kr. Folkpensioneringsavgiften
får enligt gällande beskattningsregler avdragas i deklarationen vid såväl den
statliga som den kommunala inkomsttaxeringen. För innevarande budgetår
har beräknats inflyta 1 130 milj. kr. i folkpensioneringsavgifter. Genom att
1 Häri inräknas även moderskapsförsäkringen enligt lagen om moderskapshjälp.
Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1961
5
avgifterna är avdragsgilla medför de dock ett skattebortfall för staten, som
beräknats till 230 milj. kr.
De sammanlagda utgifterna för folkpensioneringen är i statsverkspropositionen
för budgetåret 1961/62 beräknade till 2 977,6 milj. kr., varav kommunerna
har uppskattats skola bidraga med 481,6 milj. kr. Statens kostnad
uppgår alltså till 2 496 milj. kr. Härför tillgodogör sig staten såsom sagts
avkastningen av folkpensioneringsfonden samt folkpensionsavgifterna.
Den allmänna tilläggspensioneringen finansieras uteslutande
medelst avgifter, vilka i fråga om pension, som grundar sig på anställning,
erlägges av arbetsgivarna samt beträffande pension i anledning
av annat förvärvsarbete betalas av de försäkrade själva.
Yrkesskadeförsäkringen är väsentligen en obligatorisk försäkring,
men till den finns knuten en frivillig försäkring. Den obligatoriska försäkringen
finansieras genom arbetsgivaravgifter, den frivilliga genom avgifter
från de försäkrade själva.
Till våra socialförsäkringar brukar även räknas arbetslöshetsförsäkringen.
Till skillnad från övriga socialförsäkringar är arbetslöshetsförsäkringen
inte obligatorisk. Den administreras av för olika yrkesområden
upprättade arbetslöshetskassor, vilka uppbyggts på de fackliga organisationernas
kollektiv.
Arbetslöshetsförsäkringen finansieras genom avgifter från de försäkrade
och genom statsbidrag. Härtill kommer vissa ränteinkomster från fonderade
överskottsmedel.
Vissa tidigare uttalanden rörande socialförsäkringarnas finansiering
I propositionen nr 75 till 1960 års riksdag, som innehöll bl. a. förslag till
den reformerade familjepensioneringen inom folkpensioneringen, tog föredragande
departementschefen, statsrådet Nilsson, även upp frågan om socialförsäkringens
samordning och komplettering och anförde därvid bl. a.:
Vidare är finansieringen av försäkringarna oenhetlig. För löntagarnas del
finansieras yrkesskadeförsäkringen och tilläggspensioneringen genom avgifter
som erlägges av arbetsgivarna, medan arbetslöshetsförsäkringen bekostas
gemensamt av arbetstagarna och staten. Sjuk- och moderskapsförsäkringens
kostnader för löntagare bestrides av de nämnda tre parterna gemensamt.
Förmåner för andra förvärvsarbetande än löntagare bekostas inom
tilläggspensioneringen genom avgifter från de försäkrade själva, inom den
frivilliga sjukförsäkringen genom egenavgifter och statsbidrag, inom den frivilliga
yrkesskadeförsäkringen helt genom egenavgifter. Folkpensioneringen
är i verkligheten helt skattefinansierad, om också en del av kostnaden bestrides
genom en specialskatt som bar formen av en avgift. Inom skattefinansieringens
ram deltar kommunerna i kostnaderna för folkpensioneringen
men inte för socialförsäkringen i övrigt.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 15 dr 1961
Att socialförsäkringen inte är från början systematiskt uppbyggd efter
enhetliga principer är helt naturligt. Det är en följd bl. a. av det självklara
förhållandet, att varken ekonomiska eller politiska förutsättningar har funnits
för en reformverksamhet, som vid varje tillfälle tilgodosett alla önskemål
över hela fältet. Det ligger inget egendomligt eller beklagansvärt i det
faktum, att socialförsäkringens stora byggnad uppförts etappvis och att de
olika delarna tid efter annan anpassats efter ändrade förutsättningar och
behov.
Tidpunkten synes nu emellertid synnerligen lämpad för en översyn i samordningens
och kompletteringens tecken. — — —
Efter en redogörelse för huvudlinjerna i de tilltänkta reformerna i vad
avser socialförsäkringens förmånssida fortsatte departementschefen:
Även finansieringsfrågorna utgör ett fält för rationalisering och omprövning.
Arbetsgivarnas avgifter och bidrag till olika försäkringsgrenar bör
om möjligt sammanslås, och detsamma gäller i fråga om såväl egenavgifter
som statsbidrag. Sådana åtgärder hindrar inte att de allmänna och lika förmånerna,
t. ex. inom folkpensioneringen, finansieras i särskild ordning om
så befinnes önskvärt.
Särskilda överväganden rörande folkpensionernas finansiering
Hösten 1959 tillsattes en utredning rörande folkpensioneringens finansiering,
vilken i början av sommaren 1960 avlämnade en promemoria (stencilerad)
i ämnet. Däri föreslogs bl. a., att den nuvarande rätten till avdrag vid
beskattningen för folkpensionsavgiften skulle avskaffas samt att avgiften
skulle höjas till fem procent med maximum vid 1 000 kr. Förslaget var i
första hand avsett för budgetåret 1968/69, men genomförandet föreslogs
skola ske successivt under 1960-talet. Utredningen hade — i enlighet med
sina direktiv — utgått från att nu tillämpade finansieringsmetoder för folkpensioneringen
i sina huvuddrag tills vidare skulle bestå.
Utredningens förslag är efter remissbehandling beroende på Kungl. Maj:ts
prövning.
I finansplanen till årets statsverksproposition har föredragande departementschefen,
statsrådet Sträng, (Bil. 1, s. 26) anfört i fråga om folkpensioneringens
finansiering:
VaÖ angår folkpensionshöjningarna förutsatte som bekant allmänna pensionsbeyedningen
att den etappvisa höjningen av folkpensionsförmånerna
skulle följas av en likaledes etappvis höjning av folkpensionsavgifterna. 1
fjolårets kompletteringsproposition anförde jag härom, att det då inte var
möjligt att avgöra huruvida de framtida folkpensionshöjningarna skulle komma
att j sin helhet kunna finansieras vid oförändrade skatter och avgifter.
För den händelse särskilda åtgärder skulle visa sig nödvändiga för finansiering
av de framtida pensionsförbättringarna fick frågan om den lämpligaste
finansieringsformen senare tas upp till avgörande. Min avsikt är at^ återkomma
till denna fråga i samband med nästa års statsverksproposition.
Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1961
7
Begränsning av statsbidragen till den allmänna sjukförsäkringen, m. m.
Motionerna I: 365 och II: 431
Motionärerna framhåller, att statens utgifter för den allmänna sjukförsäkringen
fortsätter att stiga samt att det med hänsyn därtill framstår som
nödvändigt att begränsa statens bidrag till försäkringen. Enligt motionärernas
uppfattning torde en sådan begränsning vara möjlig utan att avgifterna
höjes. Under senare år har nämligen, framhålles det i motionerna, kassorna
uppvisat inkomstöverskott, varigenom en betydande fondering ägt rum. Under
1959 hade sålunda fonderna ökat med 39,4 milj. kr. till 417,7 milj. kr.
vid årets slut. Motionärerna hävdar att någon ytterligare fondering inte
är erforderlig.
Det första förslaget i motionerna är att medlemsbidraget skall slopas utom
i fråga om de fyra nordligaste länen, där det bör utgå med 50 öre per medlem.
Detta förslag överensstämmer med vad som förordats av 1958 års besparingsutredning.
Motionärerna uppskattar besparingen i statsbidrag till 24
milj. kr. per budgetår.
Motionärerna föreslår vidare, att statsbidraget till läkemedelsrabatteringen
skall slopas. Detta bidrag utgår med 1 kr. 15 öre per sjukkassemedlem.
Förslaget medför en besparing i statsbidrag med 6,6 milj. kr. Samtidigt föreslås,
att karensbeloppet vid läkemedelsrabatteringen höjes från 3 till 5 kr.,
vilket enligt motionerna skulle medföra en utgiftsminskning för sjukkassorna
med cirka 18 milj. kr. En höjning av karensbeloppet skulle, framhålles
det, innebära en merutgift per inköpt läkemedel av högst 1 kr. Samtidigt
skulle förslaget medföra en betydande administrativ förenkling, då antalet
ersättningsärenden kan antagas minska med omkring en tredjedel.
Slutligen föreslås, att statsbidraget till grundsjukpenning, grundhempenning
och grundpenning skall sänkas från 50 till 40 procent. Därigenom skulle
uppkomma en utgiftsminskning för staten om 19,3 milj. kr. Till motivering
för detta förslag anföres bl. a., att de besparingar som uppstår för sjukkassorna
genom höjningen av karensbeloppet ger utrymme för sänkningar av
statsbidragen utöver vad som motsvaras av borttagandet av statsbidraget till
läkemedelsrabatteringen.
I motionerna anges den totala besparingen i statsbidragen som förslagens
genomförande skulle medföra till 50 milj. kr. för nästa budgetår. Förevarande
lagändringar föreslås träda i kraft den 1 juli 1961.
Motionerna I: 505 och II: 599
Motionärerna hävdar, att en ökad grad av avgiftsfinansiering av socialförsäkringarna
skulle leda till »den ökade stadga åt finansieringsförfarandet
för dessa försäkringar som allmänt torde anses önskvärd». Enligt deras mening
kan det därför inte anses föreligga hinder för att vidtaga en viss juste
-
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1961
ring av de nu tillämpade finansieringsreglerna, »förutsatt att en sådan står
i överensstämmelse med den av oss förordade utredningens syfte». Motionärerna
föreslår därför följande besparingar.
1) Sänkning av statsbidragen till grundsjukpenning samt till läkarvård
och tandvård från 50 till 20 procent, innebärande en utgiftsminskning för
staten med 100 milj. kr. per budgetår.
2) Slopande av medlemsbidraget, innebärande utgiftsminskning för staten
med 25,3 milj. kr.
Vidare föreslår motionärerna, att karensbeloppet vid läkemedelsrabatteringen
höjes från 3 till 5 kr. Motionärerna nämner, att i så fall statsbidraget
till läkemedelsrabatteringen kan tas bort, men något yrkande härom har
inte framställts.
Till motivering av de föreslagna sänkningarna av statsbidragen anföres
i motionerna, att besparingar bör göras i fråga om förmåner, som gäller samtliga
till försäkringen anslutna och som är av mera kostnadskrävande omfattning.
I fråga om höjningen av karensbeloppet anför motionärerna — utöver
argument av liknande slag som dem som framförts i det förut redovisade
motionsparet — följande.
Sjukkassornas kostnader för läkemedelsreformen har ökat i synnerligen
kraftig utsträckning. 1953 års principbeslut förutsatte en årlig kostnadsram
av 34 milj. kr. Denna ram har kraftigt överskridits. I anledning härav och
i syfte att utarbeta förslag till begränsning av sjukkassornas kostnader tillsatte
socialministern år 1957 en utredning med uppdrag att överse läkemedelsreformen.
Kostnaderna hade då stigit till 64 milj. kr. År 1960 har de
stigit till 93 milj. kr., och de beräknas för nästa budgetår stiga till 100
milj. kr.
Utredningen framlade sitt förslag i december 1959. Det innebar i fråga
om rabatteringen att denna skulle omläggas till ett självrisksystem, enligt
vilket den enskilde själv skulle bära läkemedelskostnader upp till 50 kronor
per år samt erhålla en väsentligt utbyggd rabattering för överstigande
kostnad. Utredningsförslaget är nu föremål för Kungl. Maj:ts prövning.
Den fortgående, betydande stegringen av sjukkassornas kostnader för läkemedelsförmånerna
har utan tvekan ytterligare markerat angelägenheten av
en justering av rabatteringens utformning. En höjning av det nuvarande karensbeloppet
till 5 kronor med bevarande av rabatteringsreglerna i övrigt bör
därför kunna företagas utan föregripande av en senare kommande omläggning
av rabatteringssystemet. I
I motionerna anges förslagen innebära en besparing för statsverket om
130 milj. kr. per budgetår. Ifrågavarande lagändringar föreslås skola träda i
kraft den 1 januari 1962 utom höjningen av karensbeloppet som avses skola
genomföras den 1 juli 1961.
Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1961
9
Vissa regler angående finansieringen av sjukförsäkringen, m. m.
Sjukvårdsförsäkringen, dvs. den del av den allmänna sjukförsäkringen,
som ger ersättning för i huvudsak läkarvård1 och sjukhusvård samt resor till
och från läkare, sjukhus och förlossningsanstalt, finansieras genom arbetsgivarbidrag,
statsbidrag i form av sjukhjälpsbidrag samt avgifter från de
försäkrade. Arbetsgivarbidraget utgår för år med 0,25 procent av den lön
arbetsgivaren under året utgivit till sådana hos honom anställda, som är
obligatoriskt försäkrade enligt lagen om yrkesskadeförsäkring, därvid dock
hänsyn icke skall tagas till arbetstagares lön, i den mån lönen överstiger
15 000 kr. Sjukhjälpsbidrag utgår med 50 procent till sjukkassornas utgifter
för ersättning i anledning av läkarvård och sjukresor. Storleken av sjukhjälpsbidragen,
sådana de i statsverkspropositionen beräknats för budgetåret
1961/62, framgår av följande uppställning.
Läkarvård...............i..................... 89,9 milj. kr.
Resor till och från läkare............................. • 8,9 milj. kr.
Resor till och från sjukhus och förlossningsanstalt...... 7,5 milj. kr.
Återstoden av sjukkassornas utgifter för sjukvårdsförsäkringen täckes i
huvudsak med avgifter från de försäkrade. Avgifterna är i princip lika stora
för alla som är pliktiga att erlägga avgift till sjukkassan.
Försäkringen för grundsjukpenning m.m. finansieras dels med statsbidrag
i form av sjukhjälpsbidrag, dels med avgifter från de försäkrade. Avgifterna
är lika stora för samtliga försäkrade inom samma sjukkassa. Sjukhjälpsbidraget
uppgår till 50 procent av sjukkassans utgifter för grundsjukpenning,
grundhempenning och grundpenning samt till 75 procent av sjukkassans
utgifter för barntillägg. Storleken av sjukhjälpsbidragen för grundsjukpenning
m. m., sådana de beräknats i statsverkspropositionen för budgetåret
1961/62, framgår av följande uppställning.
Grundsjukpenning .................................... • 76,2 milj. kr.
Grundhempenning .................................... 6,4 milj. kr.
Grundpenning . ......................................... 14,1 milj. kr.
Medlemsbidraget är närmast avsett att täcka sjukkassornas förvaltningskostnader.
Bidraget ulgår för år med i princip följande belopp per sjukkassemedlem.
I städer som utgör särskilda cenlralsjukkasseområden .... 4 kr.
I de fyra nordligaste länen......................i........ 5 kr.
I riket i övrigt......................................... 4 kr. 50 öre 1
1 I läkarvård inbegripes här även tandläkarvård.
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1961
Medlemsbidraget har i statsverkspropositionen för budgetåret 1961/62 beräknats
till 25,3 milj. kronor.
Läkemedels rabatte ringen innebär, att den försäkrade för av läkare förskrivna
läkemedel erlägger förutom ett karensbelopp om tre kr. allenast
50 procent av priset, i den mån det överstiger karensbeloppet. Dessutom
är vissa läkemedel för vissa allvarligare sjukdomar helt kostnadsfria.
Statsbidrag till läkemedelsrabatteringen och till kostnadsfria läkemedel
utgår med ett belopp per år motsvarande 1 kr. 15 öre för varje sjukkassemedlem
eller i runt tal 6,5 milj. kr. Återstående kostnader fördelas mellan
de allmänna centralsjukkassorna och belastar således de försäkrade i form
av avgifter. Den totala kostnaden för läkemedelsersättning är för budgetåret
1961/62 beräknad till 99,9 milj. kr.
1958 års besparingsutrednings förslag rörande medlemsbidraget, m.m.
1958 års bcsparingsutredning har i sitt år 1959 avgivna betänkande (SOU
1959: 28) framlagt förslag till samma sänkning av medlemsbidraget som föreslås
i motionerna I: 365 och II: 431. Utredningen anförde därvid, att sjukkassorna
under senare år visat inkomstöverskott och att en betydande fondökning
ägt rum, samt fortsatte:
Mot bakgrunden av det nuvarande statsfinansiella läget och med beaktande
av kassornas redovisade inkomstöverskott har besparingsutredningen
kommit till den uppfattningen, att det särskilda medlemsbidraget till kassorna
i princip bör slopas. För kassorna i de fyra nordligaste länen torde
dock ett bidrag alltjämt erfordras för att täcka de högre kostnaderna för
kassorna i dessa län. Medlemsbidraget i nyssnämnda län torde därför böra
bibehållas till den del detsamma överstiger 4:50 kronor per medlem och år.
Ett borttagande av medlemsbidraget kan komma att återverka på storleken
av sjukförsäkringsavgifterna. Med hänsyn till att vissa möjligheter till
utgiftsbegränsningar genom rationaliseringar finns samt till kassornas allmänna
ekonomiska ställning torde ett slopande av medlemsbidraget inte behöva
medföra någon allmän höjning av försäkringsavgifterna. Beträffande
storleken av en eventuell avgiftshöjning må framhållas, att den — även om
hänsyn tages till att vissa medlemmar är befriade från avgift — för kassorna
i allmänhet inte kan beräknas överstiga ca 6 kronor per medlem och år. För
statsverket skulle förslaget medföra en anslagsminskning av omkring 24
milj. kronor för helt budgetår.
Besparingsutredningens förslag avstyrktes av flera remissinstanser, däribland
riksförsäkringsanstalten, socialförsäkringens administrationsnämnd,
Svenska sjukkasseförbundet och Landsorganisationen i Sverige.
Riksförsäkringsanstalten delade inte besparingsutredningens uppfattning
angående betydelsen av sjukkassornas inkomstöverskott. De överskott, som
uppkommit under sjukkassornas dittillsvarande verksamhetstid, hade enligt
Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1961
11
anstalten ej varit så stora att fonderingsbehovet inom kassorna kunde anses
täckt. Om medlemsbidraget då skulle slopas, måste ett belopp motsvarande
bidraget tillföras kassorna genom avgiftshöjning. Anstalten påpekade, att i
34 § sjukförsäkringslagen föreskrives att förvaltningskostnaderna skall fördelas
på avgifterna till sjukvårdsförsäkringen och till försäkringen för
grundsjukpenning. Det blev alltså, framhöll anstalten vidare, avgifterna för
det obligatoriska grundskyddet vid sjukdom som måste höjas. Enligt uttalanden
vid tillkomsten av den allmänna sjukförsäkringen är det särskilt angeläget,
att just dessa avgifter genom statsbidrag hålles på en låg nivå. De
båda av medlemsbidraget berörda försäkringsgrenarna uppvisade för åren
1956, 1957 och 1958 tillsammans omkring 9 milj. kronor i underskott.
Socialförsäkringens administrationsnämnd anförde, att medlemsbidraget
ursprungligen avvägts så att det skulle täcka större delen av beräknade förvaltningskostnader.
Ehuru förvaltningskostnaderna till följd främst av penningvärdesändringar,
lönelyftningar och utvidgning av kassornas verksamhet
successivt ökat, hade medlemsbidraget förblivit oförändrat och motsvarade
då mindre än hälften av nämnda kostnader.
Föredragande departementschefen, statsrådet Nilsson, anslöt sig i fjolårets
statsverksproposition icke till besparingsutredningens förslag samt anförde
därvid:
Den väsentliga innebörden av besparingsutredningens förslag är en omfördelning
av försäkringskostnaderna. Ett genomförande av förslaget skulle
sålunda, om inte försäkringsförmånerna samtidigt begränsas eller förvaltningskostnaderna
minskas, endast medföra att en del av finansieringsbördan
för försäkringen flyttas över från staten till de försäkrade. En sådan
ändring i grunderna för sjukförsäkringens finansiering bör ej nu genomföras.
Socialförsäkringens administrationsnämnd
Socialförsäkringens administrationsnämnd har i sitt betänkande II »Socialförsäkringens
organisation» (SOU 1960: 35) i samband med en förenkling
av sjukförsäkringens organisation föreslagit, att statsbidraget i form av
avgiftslindringsbidrag och avgiftsersättningsbidrag borttages samt att medlemsbidraget
höjes till 10 kr. per medlem.
1960 års riksdag
En utförlig redogörelse för vad som tidigare förekommit i frågan om
besparingar inom den allmänna sjukförsäkringen finns i andra lagutskottets
utlåtande nr 35 år 1959, vartill utskottet får hänvisa.
Vid 1960 års riksdag behandlades motioner (1:445 och 11:562), i vilka
hade yrkats vissa nedsättningar i statsbidragen till den allmänna sjukförsäk
-
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1961
ringen. Motionerna behandlades av andra lagutskottet, som i samband därmed
yttrade sig jämväl över andra motioner (1:468 och 11:577), i vilka
det yrkats inte bara nedsättning av statsbidragen utan även försämringar i
de försäkrades förmåner (höjning av karenstiden för sjukpenning från 3
till 7 dagar samt höjning av karensbeloppet från 3 till 5 kr.). De sistnämnda
motionerna innehöll dessutom förslag att samordningen mellan sjuk- och
yrkesskadeförsäkringarna skulle brytas, så att de vrkesskadeförsäkrade
skulle få sjukpenning fr. o. m. den första dagen, om sjukdomen varade mer
än tre dagar. I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 8 avstyrkte utskottet
motionerna och anförde därvid bl. a.:
Riksdagen har vid ett flertal tillfällen haft att taga ställning till förslag
med samma innebörd som de föreliggande. Därvid har riksdagen uttalat, att
en sänkning av statsbidraget till den allmänna sjukförsäkringen måste medföra,
antingen att de försäkrades förmåner försämras eller att de försäkrade
måste betala högre avgifter till försäkringen än vad eljest varit erforderligt.
Riksdagen har icke velat medverka till en försämring av förmånerna. Ej
heller har den ansett det befogat att lägga större del av kostnaden för sjukförsäkringen
på de försäkrade än som avsetts med den gällande lagen. Riksdagen
har vidare icke velat medverka till särskilda regler om karenstid för
de yrkesskadeförsäkrade och därvid hänvisat till de stora fördelar samordningen
mellan sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna innebär. I fråga om läkemedelsrabatteringen
har riksdagen dessutom hänvisat till pågående utredningsarbete.
Utredningen om läkemedelsrabatteringen
Utredningen om läkemedelsrabatteringen avlämnade i slutet av år 1959
sitt betänkande »Läkemedelsrabatteringen» (SOU 1959:43). Häri föreslogs
en omläggning av gällande rabatteringssystem. Utredningen förordade ett
självrisksystem, innebärande i princip att den enskilde under varje kalenderår
själv skulle svara för sina läkemedelsutgifter för året upp till ett belopp
av 50 kr. Av utgifterna därutöver skulle han svara endast för så stor del,
som kunde anses erforderligt med hänsyn till risken för missbruk. Utredningen
förordade härvid två alternativ, det ena, att den enskilde skulle svara
för 10 procent av läkemedelskostnaderna, i den mån de överstiger 50 kr.,
och det andra, att procentandelen skulle vara 25 för läkemedelskostnaderna
mellan 50 och 250 kr. och därefter 0.
Utredningens förslag har remissbehandlats och därvid utsatts för kritik.
Förslaget är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
Utskottet
Förevarande motioner — 1: 365 och II: 431 samt 1: 505 och II: 599 — innehåller
yrkanden om sänkning av statsbidragen till den allmänna sjukför
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 15 dr 1961
13
säkringen samt om höjning av karensbeloppet vid läkemedelsrabatteringen
från tre till fem kronor. I motionerna I: 505 och II: 599 har dessutom begärts,
att i samband med det nyligen påbörjade utredningsarbetet rörande skattesystemet
en översyn skall göras av de olika socialförsäkringarnas finansiering
i syfte att uppnå en ökad grad av avgiftsfinansiering.
Frågan om sänkning av statsbidragen till sjukförsäkringen har prövats
av riksdagen vid flera tillfällen. Riksdagen har därvid uttalat bl. a., att en
sådan sänkning måste medföra, antingen att förmånerna enligt försäkringen
försämras eller att de försäkrade ålägges betala högre avgifter till försäkringen
än vad som eljest varit erforderligt. Härvid har dock bortsetts
från möjligheten att öka arbetsgivarnas bidrag, en möjlighet som inte heller
ifrågasattes i de tidigare aktuella förslagen. Riksdagen har förklarat sig
icke vilja medverka till en försämring av de försäkrades förmåner. Inte heller
har det ansetts befogat att lägga större del av kostnaden för försäkringen
på de försäkrade själva än som avsetts vid sjukförsäkringslagens
införande. I enlighet härmed har tidigare väckta förslag om sänkning av
statsbidragen avslagits. Enligt utskottets mening saknas skäl för ett ändrat
ställningstagande.
Även frågan om höjning av karensbeloppet har tidigare varit föremål för
riksdagens behandling, varvid riksdagen avslagit motioner med samma innehåll
som de förevarande. Motiveringen har varit, att man i avbidan på
resultatet av pågående omprövning av frågan om läkemedelsrabatteringens
utformning inte borde vidtaga ändringar i karensbeloppets storlek. Den utredning
som haft att pröva denna fråga, utredningen angående läkemedelsrabatteringen,
har visserligen avslutat sitt arbete för mer än ett år sedan,
men Kungl. Maj:t har ännu inte slutgiltigt tagit ställning till dess förslag.
Utskottet anser det fortfarande inte lämpligt att riksdagen genom en höjning
av karensbeloppet föregriper detta ställningstagande. Med hänsyn härtill
kan utskottet inte heller i denna del biträda motionsyrkandena.
I fråga om det i motionerna 1:505 och II: 599 framställda yrkandet om en
översyn av finansieringsreglerna för socialförsäkringen i riktning mot en
ökad avgiftsfinansiering får utskottet först hänvisa till den ståndpunkt utskottet
härovan intagit till förslagen om en omfördelning av bördorna för
sjukförsäkringen. Vidare är att nämna att frågan om folkpensioneringens
finansiering nyligen varit föremål för utredning samt alt det i årets statsverksproposition
förutskickats, att frågan om den lämpligaste finansieringsformen
kommer att behandlas i samband med nästa års statsverksproposition.
Därjämte vill utskottet erinra om att det pågående samordnings-
och kompletteringsarbetet på socialförsäkringens område omfattar
även frågan om ett förenhetligande av finansieringsreglerna. Vissa delar av
del i motionerna aktualiserade spörsmålet är således föremål för övervägande,
medan beträffande andra delar en omprövning är förhållandevis
14
Andra lagutskottets utlåtande nr 15 dr 1961
nära förestående. I detta läge anser utskottet inte befogat att göra en allmän
översyn av socialförsäkringarnas finansiering. Utskottet kan därför inte
biträda förevarande motionsyrkande.
Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motioner,
1) 1:365 och 11:431 samt
2) 1:505 och 11:599,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 21 mars 1961
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Strand, Axel Svensson, fru Carlqvist,
herrar Birke, Lars Larsson, Edström*, Eric Carlsson och Nyman;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg,
fröken Wetterström, herr Bengtsson i Varberg*, fröken Sandell, herrar
Wiklund i Stockholm, Wahrendorff och Fredriksson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer
I. beträffande 41 § sjukförsäkringslagen (avser sjukhjälpsbidraget)
1) av herrar Edström, Nyman, Anderson i Sundsvall och Wiklund i Stockholm,
vilka ansett,
a) att utskottet bort anföra följande.
»Statsbidraget till sjukkassorna, vilket för nästa budgetår är beräknat till
285 miljoner kronor, bör ses som en subvention av den allmänna sjukförsäkringen
och står såsom sådan i mindre god överensstämmelse med försäkringstanken,
enligt vilken sjukförsäkringen i princip borde finansieras
med avgifter svarande mot värdet av de förmåner som försäkringen tryggar.
Såsom framhålles i de likalydande motionerna 1:505 och 11:599 motiverar
å andra sidan försäkringens sociala karaktär att undantag göres från avgiftsfinansieringsregeln
i de fall där avgiften annars skulle bli påtagligt
betungande, t. ex. då vederbörande på grund av långvarig sjukdom, arbets
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 15 dr 1961
15
löshet och liknande omständigheter har en mycket låg inkomst. Motionärerna
framhåller vidare, att en stigande reell inkomststandard gör det från angivna
utgångspunkter, där hänsyn tagits till försäkringens sociala karaktär,
i och för sig naturligt att finansieringen i högre grad sker avgiftsvägen. Behovet
av en särskild subvcntionering av kostnaderna få anses bli mindre då
försäkringstagarnas reella inkomster stiger. Utskottet kan för sin del ansluta
sig till vad motionärerna här anfört.
Likaledes anser utskottet att motionärerna anfört övertygande skäl för
sin hemställan om översyn av de sociala försäkringarnas finansiering —
med undantag för ATP — i syfte att anpassa densamma i riktning mot en
ökad grad av avgiftsfinansiering och så att fastare principer kan vinnas på
detta område med minskad belastning för bidrag av allmänna statsmedel.
Enligt motionärernas mening borde en sådan översyn lämpligen ske i samband
med det nyligen påbörjade utredningsarbetet rörande skattesystemet.
Utskottet hemställer om bifall till motionärernas förslag.
Då utskottet sålunda i princip vill förorda tanken på en ökad grad av avgiftsfinansiering
av ifrågavarande försäkringar som en naturlig väg att nå
ett fastare samband mellan försäkringens förmåns- och finansieringssidor
med minskad belastning på statsbudgeten, delar utskottet uppfattningen att
en viss justering av finansieringsreglerna kan redan nu företagas för att därigenom
vinna en önskvärd statsfinansiell besparing.
Motionärerna har förordat att besparingen lämpligen bör ske på de statsbidrag
som utgår för att bestrida kostnader för förmåner, som gäller samtliga
till försäkringen anslutna och som är av — för statsverket — mera kostnadskrävande
omfattning. Utskottet anser denna väg vara väl motiverad
och tillstyrker att statsbidragen för grundsjukpenning och läkarvård sänkes
från 50 till 20 procent av kostnaderna. Besparingen för statsverket av här
ovan framlagda förslag jämte de i reservationerna under II och IV upptagna
förslagen blir för helt år räknat ca 130 milj. kr.
Utskottet är angeläget framhålla att de av utskottet förordade ändringarna
i fråga om statsbidragsbestämmelserna icke innebär någon försämring av
försäkringens förmåner.»
b) att utskottet bort hemställa,
»att riksdagen, med bifall till det under B. 1. i motionerna
I: 505 och II: 599 upptagna yrkandet, måtte för sin del antaga
följande förslag till
Lag
angående ändrad lydelse av 41 § lagen den 3 januari 1947
(nr 1) om allmän sjukförsäkring
Härigenom förordnas, att 41 § lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angivos.
16
Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1961
41 §.
Sjukhjälpsbidrag utgår---nämligen för
a) läkarvård enligt 14 § och 19 § första stycket samt gottgörelse till arbetsgivare
enligt 19 § andra stycket för läkarvård och för andra sjukvårdan
-
de åtgärder än som avses i 18 § .............................. 20 procent;
b) resor enligt 16 och 17 §§ .............................. 50 procent;
c) grundsjukpenning .................................... 20 procent;
d) mot grundsjukpenning svarande del av hempenning......50 procent;
e) barntillägg............................................ 75 procent.
Konungen äger---tillkomma lokalsjukkassa.
Angående sjukhjälpsbidrag---särskilt stadgat.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962.»
2) av herr Birke och fröken Wetterström, vilka ansett,
a) att utskottet bort anföra följande.
»Såsom papekas i motionerna I: 365 och II: 431 medför en höjning av karensbeloppet
för läkemedel och borttagandet av statsbidraget till läkemedelsrabatteringen,
såsom förordas i reservationen under IV, att ett överskott
om 11,4 miljoner kronor uppkommer för sjukkassorna. Utrymme finns sålunda
för ytterligare begränsningar i statens bidrag till kassorna. Utskottet
biträder därför motionärernas förslag, att statsbidraget till grundsjukpenning,
grundhempenning och grundpenning sänkes från 50 till 40 procent.
Statsbidraget till sjukkassorna kommer härigenom att minska med 19,3 miljoner
kronor. Även om detta belopp överstiger det ovan nämnda överskottet
på 11,4 miljoner kronor, torde någon höjning av försäkringsavgifterna inte
vara erforderlig, då kassorna under senare år uppvisat inkomstöverskott.
En betydande fondering har härigenom ägt rum. 1959 ökade sålunda den
obligatoriska sjukförsäkringens fonder med 39,4 miljoner kronor.»
b) att utskottet bort hemställa,
»att riksdagen, med bifall till motionerna 1:365 och II:
431 i motsvarande del, måtte för sin del antaga följande förslag
till
Lag
angående ändrade lydelse av 41 § lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän
sjukförsäkring
Härigenom förordnas, att 41 § lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Andra lagutskottets utlåtande nr 15 dr 1961
17
41 §.
Sjukhjälpsbidrag utgår---nämligen för
a) läkarvård enligt 14 § och 19 § första stycket samt gottgörelse till ar
betsgivare
enligt 19 § andra stycket för läkarvård och för andra sjukvårdande
åtgärder än som avses i 18 § ävensom resor enligt 16 och 17 §§ 50 procent;
b) grundsjukpenning och motsvarande del av hempenning 40 procent;
c) barntillägg ____}................................... 75 procent.
Konungen äger — — — tillkomma lokalsjukkassa.
Angående sjukhjälpsbidrag---särskilt stadgat.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1961.»
II. beträffande 42 § sjukförsäkringslagen (avser medlemsbidraget)
av herrar Birke, Edström, Nyman, Anderson i Sundsvall, fröken Wetterström
och herr Wiklund i Stockholm, vilka ansett,
a) att utskottet bort anföra följande.
»Utskottet finner att medlemsbidraget bör slopas utom i de fyra nordligaste
länen, där alltjämt ett bidrag om 50 öre per medlem och år bör utgå.
Ett borttagande av medlemsbidraget torde, såsom 1959 års besparingsutredning
framhållit, inte komma att återverka på storleken av sjukförsäkringsavgifterna,
då det bör finnas möjlighet till utgiftsbegränsningar genom rationaliseringar
av sjukkasseorganisationen.»
b) att utskottet bort hemställa,
»att riksdagen, med bifall till motionerna I: 365 och II:
431 i motsvarande del samt i anledning av det under B. 2.
i motionerna 1:505 och 11:599 upptagna yrkandet, måtte
för sin del antaga följande förslag till
Lag
angående ändrad lydelse av 42 § lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän
sjukförsäkring
Härigenom förordnas, att 42 § lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
42 §.
Medlemsbidrag till lokal sjukkassa utgår i Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län med 50 öre för envar, som vid utgången
av kalenderåret är sjukkassemedlem.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961.»
18
Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1961
III. beträffande 13 § lagen om moderskapshjälp (avser statsbidraget till
grundpenning inom moderskapsförsäkringen)
av herr Birke och fröken Wetterström, vilka, under hänvisning till vad de
anfört i reservationen under 1.2), ansett,
»att riksdagen, med bifall till motionerna 1:365 och 11:431
i motsvarande del, måtte för sin del antaga följande förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 13 § lagen den 21 maj 1954 (nr 266) om moderskapshjälp.
Härigenom förordnas att 13 § lagen den 21 maj 1954 om moderskapshjälp
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
13 §.
Statsbidrag utgår för varje kalenderår till centralsjukkassa med nedan
angivna procentuella andel av de utgifter under året, som bestritts av centralsjukkassan
och till denna anslutna lokalsjukkassor, nämligen för
a) läkarvård och resor enligt 3 § .......................... 50 procent;
b) grundpenning ........................................ 40 procent;
c) barntillägg .......................................... 75 procent.
Konungen äger--— av desamma.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961.»
IV. beträffande 3 och 5 §§ förordningen angående kostnadsfria eller prisnedsatta
läkemedel (avser karensbeloppet vid och statsbidraget till läkemedelsrabatteringen)
av
herrar Birke, Edström, Nyman, Anderson i Sundsvall, fröken Wefterslröm
och herr Wiklund i Stockholm, vilka ansett,
a) att utskottet bort anföra,
»1 motionerna 1:365 och 11:431 samt 1:505 och 11:599 har yrkats, att
karensbeloppet i fråga om läkemedelsrabatteringen mätte höjas frän tre till
fem kronor samt att statsbidraget till läkemedelsrabatteringen måtte borttagas.
För de försäkrade skulle en sådan åtgärd innebära en merutgift per
inköpt läkemedel om högst en krona. Med hänsyn härtill och då den föreslagna
reformen skulle medföra en betydande administrativ förenkling anser
sig utskottet böra förorda en sådan höjning av karensbeloppet. Sjukkassornas
utgifter skulle härigenom nedgå med ca 18 miljoner kronor. Under
sådana omständigheter saknas skäl att bibehålla statsbidraget till läkeme
-
Andra -lagutskottets utlåtande nr 15 år 1961 19
del.srabatteringen, vilket i statsverkspropositionen för nästa budgetår är beräknat
till 6,6 miljoner kronor.»
b) att utskottet bort hemställa,
»att riksdagen, med bifall till motionerna I: 365 och II:
431 i motsvarande del samt det under B. 3. i motionerna
I: 505 och II: 599 upptagna yrkandet, måtte för sin del antaga
följande förslag till
Förordning
angående ändrad lydelse av 3 och 5 §§ Kungl. Maj:ts förordning den 4 juni
1954 (nr 519) angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel.
Härigenom förordnas, att 3 och 5 §§ Kungl. Maj:ts förordning den 4 juni
1954 angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
3 §•
I annat fall än som avses i 2 § äger vid sjukdom den som är försäkrad
jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring vid inköp av läkemedel, som enligt
apoteksvarustadgan den 14 november 1913 (nr 308) är att hänföra till apoteksvara
eller som utan att utgöra apoteksvara innehåller gift av första
klassen, åtnjuta nedsättning av fastställt pris för läkemedlet med hälften
av det belopp, varmed priset må överstiga fem kronor. Har under en formel
förskrivits flera läkemedel skall prisnedsättningen avse den sammanlagda
kostnaden. Är förskrivning avsedd att expedieras mer än en gång, skall nedsättningen
hänföra sig till varje expedition.
Vad nu---enskild tjänst.
Från prisnedsättning---stycket avses.
5 §•
Kostnaden för tillhandahållande av läkemedel enligt denna förordning bestrides
av de allmänna centralsjukkassorna i förhållande till antalet sådana
medlemmar vid utgången av det år kostnaden avser, som äro pliktiga att
erlägga sjukförsäkringsavgift enligt lagen om allmän sjukförsäkring.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961.»
V. beträffande översyn av socialförsäkringens finansiering
av herrar Edström, Nyman, Anderson i Sundsvall och Wiklund i Stockholm,
vilka, under hänvisning till vad de anfört i reservationen under I. 1),
ansett, att utskottet bort hemställa,
20
Andra lagutskottets utlåtande M téf år iååi
»att riksdagen, med bifall till det under A. 1 ftiötiöhetliä
I: 505 och II: 599 upptagna yrkandet, måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa att i samband med det påbörjade
utredningsarbetet rörande skattesystemet översyn göres av
de sociala försäkringarnas finansiering — med undantag för
ATP — i syfte att anpassa densamma i riktning mot en ökad
grad av avgiftsfinansiering och så att fastare principer kan
vinnas på detta område med minskad belastning på bidrag
ur allmänna statsmedel».
Rydahls Boktryckeri AB - Stockholm 1961
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.