Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående en gemensam trafiknykterhetslag för samtliga trafikområden.

1961-03-07 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1961:16, Utlåtande i anledning av väckt motion angående en gemensam trafiknykterhetslag för samtliga trafikområden.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1961

1

Nr 16

Utlåtande i anledning av väckt motion angående en gemensam

trafiknykterhetslag för samtliga trafikområden.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 228,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herrar Jönsson i Ingemarsgården

och Carlsson i Stockholm hemställt, »att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte ge till känna att direktiven för 1957 års trafiknykterhetskommitté

utvidgas till att omfatta samtliga trafikområden och att uppdra

åt utredningen att skyndsamt inkomma med förslag i enlighet med denna

motions syfte».

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan

får utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa

till motionen.

Gällande bestämmelser för vägtrafik

I lagen den 28 september 1951 om straff för vissa trafikbrott återfinns

bestämmelser om straff för onykterhet vid förande av bil, motorcykel, traktor

och motorredskap. Som allmän regel stadgas, att straff för rattfylleri

drabbar den som vid förandet av sådant fordon varit så påverkad av starka

drycker eller annat berusningsmedel, att det kan antagas, att han icke på

betryggande sätt kunnat föra fordonet. Därest förare av bil, motorcykel eller

traktor med släpfordon haft en alkoholkoncentration i blodet av 1,5 promille

eller däröver, skall han anses ha varit så påverkad. Är det ej styrkt att sådan

förare varit så påverkad men uppgick alkoholkoncentrationen i hans blod

till 0,5 promille men ej till 1,5 promille, skall han straffas för rattonykterhet.

Ansvar inträder icke blott för det fall att förandet ägt rum på väg utan jämväl

då vederbörande fört fordonet på enskilt område. Straffet för rattfylleri

är fängelse i högst ett år eller, där omständigheterna är mildrande, dagsböter

ej under tjugo. För rattonykterhet är straffet dagsböter, lägst tio, eller

fängelse i högst sex månader.

Enligt 1951 års vägtrafikförordning får bil, motorcykel och med gummihjul

försedd traktor i princip föras endast av den, som är innehavare av

körkort. Körkort utfärdas efter viss närmare angiven prövning av länsstyrelsen.

Skulle länsstyrelsen vid senare tillfälle med hänsyn till insända

underrättelser finna skälig anledning till antagande, att körkortsinnehavaren

icke uppfyller de krav på skicklighet, hänsyn, ansvar och pålitlighet

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 2 avd. Nr 16

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1961

i nykterhetshänseende eller de övriga förutsättningar, som gäller för erhållande

av körkort, skall länsstyrelsen skyndsamt upptaga frågan om hans

lämplighet till omprövning. Under vissa angivna förutsättningar skall

länsstyrelsen obligatoriskt återkalla körkortet. Häribiand märkes de fall då

föraren gjort sig skyldig till rattfylleri eller eljest ådagalagt ett onyktert

levnadssätt. I vissa andra fall kan länsstyrelsen i första hand låta bero med

en varning.

Gällande bestämmelser för annan trafik än vägtrafik

Särskilda straffbestämmelser för onykterhet i sådan trafik saknas i den

allmänna lagstiftningen. För en del förare är dock i vissa fall de allmänna

reglerna om tjänsteansvar tillämpliga, och i några fall torde straffbestämmelserna

för allmänfarlig vårdslöshet kunna åberopas. I fall av vållande till

sjöolycka finns även regler i sjölagen. De disciplinära bestämmelser, som

gäller för vissa kategorier av befattningshavare inom samfärdseln, upptar

däremot ofta en föreskrift om iakttagande av nykterhet i tjänsten. För överträdelse

är stadgat disciplinstraff. Vidare finns i kollektiva anställningsavtal

bestämmelser om nykterhetskrav och om åtgärder vid brott däremot.

I det följande lämnas en redogörelse för de bestämmelser som i förevarande

avseende gäller för järnvägs- och spårvägstrafik samt för sjö- och luftfart.

Järnvägstrafik

I gällande Allmänna tjänsteordning för befattningshavare vid Statens

Järnvägar stadgas i § 16:

1. Befattningshavare får vid tjänstgöring icke vara påverkad av rusgivande

drycker.

o Förtäring av rusdrycker under tjänstgöring är förbjuden. Sådana drycker

få ej heller medföras under tjänstgöring.

2. Till tjänstgöring, varav trafiksäkerheten är beroende, får icke användas

befattningshavare, om vars pålitlighet i nykterhetshänseende grundad anledning

till tvekan synes föreligga.

3. Befattningshavare vilken ådömts bestraffning för onykterhet i tjänsten

andra gången, får icke användas i sådan tjänstgöring, som direkt berör trafiksäkerheten,

därest icke distriktschefen resp. järnvägsstyrelsen, med hänsyn

till befattningshavarens välförhållande efter bestraffningen eller av

annan särskild anledning, finner udantag i sådant hänseende böra medgivas.

Närmare bestämmelser om de disciplinära åtgärder, som kan vidtagas för

förseelse mot ovanstående bestämmelse i den allmänna tjänsteordningen,

återfinnes i disciplinstadgan för Statens Järnvägar. Enligt denna kan böter

ådömas med ett belopp motsvarande upptill tjugo dagars lön. Vid upprepad

förseelse kan suspension ådömas under högst tre månader eller avsättning.

I stort sett gäller samma bestämmelser för personal vid de enskilda järn
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1961 3

vägarna enligt Allmän tjänsteordning, utarbetad av Svenska järnvägsföreningen.

Även i Svenska järnvägsmannaförbundets stadgar har nykterhetskravet

markerats genom följande stadgande:

Medlem vare ovillkorligen skyldig att såväl i som utom tjänsten uppträda

nyktert och på ett för kåren hedrande sätt, på det att aktning odelat må

vinnas såväl inom kåren som hos befäl, övriga järnvägsmän och allmänheten.

Medlem bör därför oförbehållsamt till avdelningsstyrelsen anmäla varje

yrkeskamrat, som genom onykterhet i tjänsten, svekfullt beteende mot kamrater,

dåligt uppförande m. m. skadar förbundets anseende.

Några bestämmelser om behörighetsvillkor för förare inom denna trafikkategori

finns icke. Såsom framgår av de ovannämnda bestämmelserna kan

emellertid en anställd som brister i nykterhetshänseende suspenderas eller

avsättas. I regel överflyttas han därjämte till annan tjänst. Befogenhet att

besluta härom tillkommer beträffande statlig personal järnvägsstyrelsen

och beträffande enskild personal vederbörande järnvägsföretag.

Spårvägstrafik

Framställningen avser bestämmelserna för personalen vid AB Stockholms

spårvägar. Liknande bestämmelser som för Stockholms spårvägar gäller

emellertid för förare vid övriga spårvägsföretag i riket.

Enligt överståthållarämbetets reglemente för spårvägstrafiken i Stockholm

må till tjänstgöring, varav trafiksäkerheten är beroende, icke användas

annan än den som är känd för pålitlighet, nykterhet och ordentlighet. övervakningsmyndighet

(Ö.Ä. m. fl.) kan förbjuda att olämpliga personer användes

såsom förare. Enligt gällande kollektivavtal kan befattningshavare

som i tjänsten gjort sig skyldig till förseelse av grövre beskaffenhet, skiljas

från sin anställning utan uppsägning. Såsom förseelse av grövre bekaffenhet

räknas bl. a. onykterhet i tjänsten. Begår befattningshavare förseelse av

ringare beskaffenhet kan han ådömas varning eller suspension.

Några bestämmelser om behörighetsvillkor för förare inom denna trafikkategori

finns icke. Tillsynsmyndigheten har emellertid, som ovan nämnts,

rätt att avstänga olämplig person från tjänstgöring.

Sjöfart

Sjömanslagen innehåller i 49 § en bestämmelse som ålägger envar att

uppföra sig skickligt, nyktert och fridsamt. I lagen ingår vidare bestämmelser

om bestraffning, då sjöman gjort sig skyldig till onykterhet i tjänsten.

Enligt 33 § äger sålunda befälhavare avskeda sjöman, om han gör sig skyldig

till upprepad onykterhet i tjänsten, och enligt 62 § kan sjöman bestraffas

genom mistning av hyra för högst sju dagar (disciplinbot), om han är berusad

i tjänsten eller olovligen skaffar ombord rusdrycker. Mera allmänna

straffstadganden innehålles i 81 §, enligt vilken å fartyget anställd, som på

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1961

annat sätt än här ovan sagts gjort sig skyldig till förseelse i tjänsten eller

brutit mot ordning och skick, kan straffas med dagsböter. De ovan återgivna

lagbestämmelserna är tillämpliga på all personal på fartyg utom befälhavaren.

Har en befälhavare däremot i samband med sjöolycka varit alkoholpåverkad,

kan straff ådömas honom, om han befinnes ha varit vållande till

sjöolyckan. Straffet ådömes i så fall enligt 293 § sjölagen, som stadgar, att

befälhavare, som genom vårdslöshet eller försummelse i tjänsten vållar

sådan olycka, straffas med böter eller fängelse i högst ett år, där ej gärningen

efter allmän lag bör beläggas med strängare straff. Om omständigheterna

är synnerligen försvårande må han för viss tid eller för alltid dömas

förlustig sådan rättighet att föra fartyg, för vars utövande särskilda villkor

är stadgade. Enligt 79 § sjömanslagen kan även annan ombord anställd än

befälhavaren dömas till dagsböter eller fängelse, om han genom vårdslöshet

eller försummelse i tjänsten varit vållande till sjöolycka. Om den skyldige

är maskinchef, styrman, maskinist eller radiotelegrafist, kan han, där omständigheterna

är synnerligen försvårande, förklaras för viss tid eller för

alltid förlustig sin behörighet. I detta sammanhang må även erinras om stadgandet

i 19 kap. 5 § strafflagen om straff för allmänfarlig vårdslöshet. Enligt

detta lagrum kan den som av oaktsamhet framkallar fara för brand eller

ofärd bli föremål för straff. På fartygspersonal, som är anställd i allmän

tjänst, kan även reglerna om ämbetsbrott bli tillämpliga. Slutligen må här

nämnas att mellan arbetsmarknadens parter på sjöfartsområdet träffats

vissa avtal, bl. a. för motverkande av onykterhet i tjänsten.

Beträffande förare inom denna trafikkategori finns vissa bestämmelser

om behörighetsvillkor. Sålunda uppställes i förordningen den 12 juni 1936

angående befäl å svenska handelsfartyg (befälsförordningen) krav å innehav

av behörighetsbevis — sjökaptensbrev, skepparbrev, förarbevis, sjöingenjörsbrev,

maskinistbrev, motorskötarbevis etc. -— för rätt att å handelsfartyg

eller större fiskefartyg utöva vissa fartygsbefäl.

Luftfart

Enligt den vid luftfartskonferensen i Chicago år 1944 antagna internationella

luf tf artskonventionen, vilken ratificerats av Sverige, gäller, att ingen

får föra ett luftfartyg eller tjänstgöra såsom flygbesättningsmedlem å ett

luftfartyg, då han står under inflytande av berusande dryck eller narkotiskt

medel eller drog, på grund varav hans förmåga att sköta tjänsten är försvagad.

Medicinalstyrelsen har utfärdat råd och anvisningar rörande levnadssättet

m. m. för person, som tjänstgör å civilt luftfartyg. I dessa har föreskrivits

största återhållsamhet beträffande förtärandet av alkoholhaltiga

drycker samt lämnats vissa detaljföreskrifter angående konsumtion av sådana

drycker. Liknande bestämmelser återkommer även i kollektivavtalet

för den flygande personalen. Enligt detta kan även flygbolagets direktion

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1961

omedelbart avskeda eller för viss tid avstänga eller i lägre löneklass nedtlytta

anställd som bl. a. missbrukar alkoholhaltiga drycker i sådan grad att detta

inverkar menligt på tjänsten.

Jämlikt luftfartsförordningen den 26 maj 1922 och tillämpningskungörelsen

därtill den 20 april 1928 kräves ett av luftfartsstyrelsen utfärdat certifikat

för rätt att tjänstgöra som förare, navigatör och radiotelegrafist

(radiotelefonist) ombord å luftfartyg. Utan uttryckligt stadgande fordras

även certifikat för viss markpersonal, nämligen flygklarerare och markmekaniker.

Villkor för certifikat är bl. a., att vederbörande gjort sig känd

för nykterhet och pålitlighet. Certifikat skall av luftfartsstyrelsen återkallas,

om innehavaren i sin tjänsteutövning gjort sig skyldig till grov vårdslöshet

eller varit berusad, eller om beträffande honom eljest föreligger sådana

förhållanden, att han måste anses olämplig att utöva den verksamhet

certifikatet avser. Återkallelse sker för certifikatets återstående giltighetstid

eller tills vidare.

I detta sammanhang må även påpekas, att 1957 års riksdag antagit ett

förslag till luftfartslag. Denna skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Sådant förordnande har ännu ej meddelats. I lagen föreskrives, att

ej må någon göra tjänst ombord på luftfartyg, därest han på grund av

påverkan av starka drycker icke kan på betryggande sätt fullgöra vad honom

åligger. Samma regel gäller för trafikledare och markmekaniker. Skulle

någon vid förande av luftfartyg eller utövning av annan tjänst ombord eller

sådan tjänst å marken, som nyss nämndes, vara så påverkad, skall han

dömas till frihetsstraff eller vid ringa brott till böter.

Historik

19A9 års trafiknykterhetsutredning framhöll i sitt år 1953 avgivna betänkande,

att kravet på nykterhet gjorde sig lika starkt gällande vid annan trafik

än vägtrafik som vid vägtrafik. Utredningen föreslog till följd därav,

att såsom för rattfylleri skulle straffas den som gjort sig skyldig till onykterhet

icke blott vid förandet av bil, motorcykel, traktor och motorredskap

utan jämväl vid förandet av maskindrivet fordon på järnvägs- eller spårvägsskenor,

av maskindrivet sjöfartyg eller av luftfartyg eller eljest vid

utövandet av sådan befattning hos järnvägs-, spårvägs-, buss-, sjöfarts- eller

luftfartsföretag, varav trafiksäkerheten var beroende. Enligt utredningens

mening var det jämväl påkallat, att man i varje fall av trafikonykterhet

såsom en sekundär åtgärd upptog till prövning vederbörandes lämplighet

för kvalificerade trafikuppgifter inom samtliga trafikområden. I sådant

syfte fordrades, att den myndighet, på vilken lämplighetsprövningen i det

särskilda fallet ankom, erhöll kännedom om det förhållande som påkallade

sådan prövning. Utredningen föreslog i anslutning därtill vissa bestämmelser

om underrättelseplikt för domstolar och nykterhetsnämnder.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1961

På grundval av trafiknykterhetsutredningens betänkande framlades till

1957 års riksdag proposition (nr 72) med förslag till viss skärpning av trafiknykterhetsbestämmelserna

för vägtrafik. Departementschefen uttalade

i propositionen beträffande utredningens förslag angående annan trafik

än vägtrafik, att han på grund av att trafiknykterhetslagstiftningen i sin

helhet borde göras till föremål för översyn icke var beredd att taga ställning

till dessa förslag.

Den 20 december 1957 tillkallade chefen för kommunikationsdepartementet

särskilda sakkunniga för att verkställa en översyn av lagstiftningen

om trafiknykterhet och därmed sammanhängande frågor. De sakkunniga

har antagit benämningen 1957 års trafiknykterhetskommitté. Enligt direktiven

för utredningen skall bland annat — med utgångspunkt från trafiknykterhetsutredningens

förslag — tagas under övervägande om trafiknykterhetsansvaret

lämpligen bör utsträckas till att omfatta andra kategorier

än förare av fordon på väg.

Utskottet

År 1957 tillkallades särskilda sakkunniga för att verkställa en översyn

av lagstiftningen om trafiknykterhet och därmed sammanhängande frågor.

De sakkunniga har antagit benämningen 1957 års trafiknykterhetskommitté.

I förevarande motion görs gällande, att kommittén bör pröva frågan

huruvida en gemensam trafiknykterhetslag bör införas för samtliga trafikområden;

således en lagstiftning gemensam för trafiken till lands, till sjöss

och i luften. I enlighet därmed hemställer motionärerna, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla, att kommitténs utredningsuppdrag

utvidgas till att omfatta samtliga trafikområden.

Av direktiven för kommittén framgår, att det åligger denna att överväga

bland annat huruvida trafiknykterhetsansvaret lämpligen bör utsträckas

till att omfatta andra kategorier förare än förare av fordon på väg. Utskottet

har inhämtat, att kommittén för närvarande prövar denna fråga samt

att den beräknar att kunna avlämna sitt slutbetänkande under innevarande

år. Med hänsyn härtill anser utskottet det icke påkallat med någon riksdagens

åtgärd i ämnet.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion, II: 228, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 mars 1961

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1961

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand*, Nils Elowsson, fru Carlqvist,

fru Gärda Svenson, herr Birke, fröken Nordström, herrar Lars Larsson

och Edström;

från andra kammaren: herrar Rimmersfors, Odhe, Wiklund i Stockholm,

Fredriksson, fru Eriksson i Ängelholm, herr Björkman, fru Svensson

i Kungsör och herr Gomér.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.