Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 30 juni 1937

1961-03-07 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1961:17, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 30 juni 1937

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1961

1

Nr 17

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen

den 30 juni 1937 (nr 655) angående bidrag från landsting

och städer, som ej deltaga i landsting, till bestridande

av kostnaderna för vård i vissa fall å karolinska

sjukhuset och serafimerlasarettet.

Genom en den 27 januari 1961 dagtecknad proposition, nr 36, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden, föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen

fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen

den 30 juni 1937 (nr 655) angående bidrag från landsting och städer, som

ej deltaga i landsting, till bestridande av kostnaderna för vård i vissa fall

å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Beträffande den närmare

utformningen av förslaget får utskottet hänvisa till propositionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås — i anslutning till de av 1960 års riksdag godkända

riktlinjerna för regionsjukvårdens utbyggande — vissa ändringar i

bestämmelserna om vårdbidrag från hemortslandsting för patient, som intagits

på karolinska sjukhuset eller serafimerlasarettet.

Ändringarna syftar i första hand till att i fråga om vårdbidragets storlek

och rätten att remittera patienter till sjukhusen möjliggöra en anpassning

till vad som överenskommits mellan de kommunala sjukvårdshuvudmännen

enligt det s. k. utomlänsavtalet.

Vidare förordas att undantagsställningen för den psykiatriska kliniken

vid karolinska sjukhuset försvinner.

Ändringarna avses träda i kraft den 1 januari 1962.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Johansson, har anfört:

»Karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet är statliga undervisningssjukhus,

avsedda för patienter från hela riket. Enligt särskilda samarbetsavlal

mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena sidan, samt Stockholms stad

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 2 avd. Nr 17

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1961

och Stockholms läns landsting, å andra sidan, har emellertid ett visst antal

platser reserverats för patienter från staden och länet mot det att staden

och landstinget i princip ersätter staten den del av kostnaderna för sjukhusets

drift, som belöper på antalet vårddagar för stadens resp. landstingets

sjuka. För patienter från landet i övrigt åligger det respektive hemlandsting

enligt 1937 års bidragsförordning att till sjukhuset erlägga bidrag till

vårdkostnaderna, s. k. vårdbidrag. Såsom förutsättning för skyldigheten att

utgiva vårdbidrag stadgas emellertid att patienten antingen insjuknat i

Stockholms stad eller län (akutfall) eller att han hänvisats till sjukhuset

för vård, som ej kan beredas på landstingets sjukhus (remissfall). Vårdbidraget

skall för varje vårddag utgå med ett belopp motsvarande vad legosängsavgiften

överstiger fem kronor. F. n. utgör vårdbidraget 50 kronor.

Nämnda vårdbidrag ä 50 kronor motsvarar den vårdavgift, som enligt

utomlänsavtalet i allmänhet debiteras hemlandstinget för vård av akutfall.

Vårdbidraget utgör emellertid 50 kronor även i sådana fall då vårdavgiften

enligt utomlänsavtalet uppgår till 90 kronor, nämligen då vården meddelas

på vissa specialkliniker och då patienten intagits efter remiss.

Som jag framhållit i den av 1960 års riksdag godkända propositionen angående

regionsjukvårdens utbyggande, vilken proposition grundar sig på

en särskild utredning och ett omfattande remissförfarande, saknas numera

anledning att vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet tillämpa

andra vårdavgifter för utomlänspatienter än som utgår enligt utomlänsavtalet.

Legosängsavgiften — eller vårdavgiften, som avgiften i överensstämmelse

med terminologien i den nya sjukhuslagen och det nya reglementet

för karolinska sjukhuset bör benämnas — bör alltså bestämmas

till samma belopp som den enligt avtalet överenskomna vårdersättningen,

d. v. s. 95 kronor för remissfall och för vård på vissa specialkliniker oavsett

grunden för intagningen samt 55 kronor för akutfall på övriga kliniker,

allt per vårddag å allmänt rum. Eftersom vårdavgiften sålunda skulle

komma att utgå med olika belopp beroende på var vården lämnas eller på

vilken grund intagningen skett men bestämmelsen i bidragsförordningen

om vårdbidragets storlek förutsätter en enhetlig vårdavgift, måste en jämkning

ske av bestämmelsens lydelse. Enligt den jämkade lydelsen bör vårdbidraget

utgå med det belopp, varmed den för patienten i fråga tillämpliga

vårdavgiften å allmänt rum överstiger fem kronor.

Därest vårdbidraget höjes på sätt som nu föreslagits, synes det ännu

väsentligare än f. n., att rätten för läkare att remittera patienter till intagning

på karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet så nära som möjligt

överensstämmer med vad som enligt utomlänsavtalet gäller beträffande remiss

för specialistvård till främmande sjukhus. Bidragsförordningens nuvarande

bestämmelser i detta hänseende upptar vissa läkarkategorier, som

inte är remissberättigade enligt utomlänsavtalet, nämligen överläkare vid

statens sinnessjukhus och annat därmed jämförligt sinnessjukhus samt —

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1961

dock endast efter samråd med lasarettsläkare vid landstingslasarettet —

sjukstuguläkare och tjänsteläkare. Å andra sidan saknas i bidragsförordningen

ett par kategorier, som enligt utomlänsavtalet äger remissrätt, nämligen

överläkare vid epidemisjukhus och centraldispensärläkare vid fristående

centraldispensär.

Under alla förhållanden synes en överenstämmelse mellan de statliga och

de kommunala bestämmelserna kunna åstadkommas såvitt avser de landstingsanställda

läkarnas och tjänsteläkarnas remissrätt. Och i fråga om överläkarna

vid mentalsjukhusen förefaller det tveksamt, om någon skillnad

behöver upprätthållas mellan statliga och kommunala kroppssjukhus beträffande

rätten att remittera patienter till sjukhusen.

I och för sig skulle det sålunda inte möta större svårigheter att åstadkomma

en nära överensstämmelse mellan bidragsförordningens och utomlänsavtalets

bestämmelser om remissrätten. Genomförandet av regionsjukvården

torde emellertid kräva en överarbetning av intagnings- och remissreglerna

i utomlänsavtalet och, som jag förordat i propositionen angående

regionsjukvården, bör frågan om en samordning mellan de kommunala och

statliga bestämmelserna på området upptagas till överläggningar i det av

representanter för staten och de kommunala huvudmännen bestående samordningsorganet

för regionsjukvårdsfrågor. Vid den definitiva regleringen

av intagnings- och remissrätten beträffande karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet

bör också ställning tagas till den av mig i nyssnämnda proposition

berörda frågan, huruvida en av forskningens intresse betingad fri

intagningsrätt för klinikchef vid dessa sjukhus kan medges i begränsad

omfattning, vilken fråga tarvar ytterligare utredning.

Det synes sålunda inte lämpligt att nu införa nya bestämmelser om reinissrätt

i bidragsförordningen. Å andra sidan är det som jag förut sagt

angeläget att utan onödigt dröjsmål samordna de statliga och kommunala

bestämmelserna på området. För att möjliggöra en smidig anpassning av de

statliga bestämmelserna vill jag förorda, att det överlämnas åt Kungl. Maj :t

att i administrativ ordning meddela erforderliga föreskrifter. De nuvarande

reglerna om remissrätt i bidragsförordningen bör därför ersättas med ett

stadgande att närmare föreskrifter härom meddelas av Konungen.

Som framgått av vad jag anfört inledningsvis intar psykiatriska kliniken

på karolinska sjukhuset f. n. en särställning såtillvida som avgifterna för

sjuka på allmänt rum utgår enligt de grunder, som gäller för motsvarande

sjuka på statens mentalsjukhus. Tidigare var också bestämmelserna för

sådana sjukhus i sinnessjuklagstiftningen i huvudsak tillämpliga på den

psykiatriska kliniken vid karolinska sjukhuset, vilket emellertid inte längre

är fallet sedan ett nytt reglemente för karolinska sjukhuset trätt i kraft den

1 juli 1960. Principiellt sett föreligger nu inte någon skillnad mellan kliniken

och eu psykiatrisk lasareltsklinik. Såsom jag anfört i propositionen angående

regionsjukvården bör kliniken i allt ges samma ställning som övriga

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1961

kliniker på karolinska sjukhuset, vilket betyder att huvuddelen av vårdplatserna

på kliniken genom avtal förbehålles Stockholms stad och län, att

avgift uttages enligt detta avtal för patienter för nämnda sjukvårdsområden

samt att vårdbidrag motsvarande vårdavgift enligt utomlänsavtalet utgår

för patienter från andra sjukvårdsområden.

För att i berörda hänseenden likställa psykiatriska kliniken med övriga

kliniker på karolinska sjukhuset behövs ingen speciell ändring i bidragsförordningen.

Däremot blir det nödvändigt att borttaga särbestämmelsen

angående legosängsavgiften vid kliniken, vilket jag senare ämnar föreslå

Kungl. Maj :t skola ske med verkan från och med den 1 januari 1962. Har

avtal rörande kliniken dessförinnan inte träffats med Stockholms stad och

län, kommer enligt 3 § andra stycket i bidragsförordningen staden eller

länet att för sjuka från dessa sjukvårdsområden, som vårdas på kliniken,

få erlägga bidrag efter samma grunder som avtalats beträffande övriga

kliniker.

Utöver de ändringar i bidragsförordningen, som jag tidigare föreslagit

och vilka ändringar uteslutande hänför sig till 1 §, bör vissa redaktionella

jämkningar ske på grund av landstingslagen och den nya sjukhuslagen.

Ändringarna i bidragsförordningen bör träda i kraft den 1 januari 1962.

I enlighet med vad jag nu anfört har inom inrikesdepartementet utarbetats

förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § bidragsförordningen.»

Utskottet

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag

och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr 36.

Stockholm den 7 mars 1961

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand*, Nils Elowsson, Axel Svensson,

fru Carlqvist, fru Gärda Svenson, herr Birke, fröken Nordström och herr

Edström;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors,

Odhe, Fredriksson, fru Eriksson i Ängelholm, herr Björkman, fru Svensson

i Kungsör och herr Gomér.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

IDUNS TRTCKERI. ESSELTE. STHLM 61

103245

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1961:124 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majrts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den SO juni 1937 a1 i texten