Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 30 juni 1937
1961-03-07 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1961:17, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 30 juni 1937
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1961
1
Nr 17
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen
den 30 juni 1937 (nr 655) angående bidrag från landsting
och städer, som ej deltaga i landsting, till bestridande
av kostnaderna för vård i vissa fall å karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet.
Genom en den 27 januari 1961 dagtecknad proposition, nr 36, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden, föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen
fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen
den 30 juni 1937 (nr 655) angående bidrag från landsting och städer, som
ej deltaga i landsting, till bestridande av kostnaderna för vård i vissa fall
å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Beträffande den närmare
utformningen av förslaget får utskottet hänvisa till propositionen.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås — i anslutning till de av 1960 års riksdag godkända
riktlinjerna för regionsjukvårdens utbyggande — vissa ändringar i
bestämmelserna om vårdbidrag från hemortslandsting för patient, som intagits
på karolinska sjukhuset eller serafimerlasarettet.
Ändringarna syftar i första hand till att i fråga om vårdbidragets storlek
och rätten att remittera patienter till sjukhusen möjliggöra en anpassning
till vad som överenskommits mellan de kommunala sjukvårdshuvudmännen
enligt det s. k. utomlänsavtalet.
Vidare förordas att undantagsställningen för den psykiatriska kliniken
vid karolinska sjukhuset försvinner.
Ändringarna avses träda i kraft den 1 januari 1962.
Departementschefen
Föredragande departementschefen, statsrådet Johansson, har anfört:
»Karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet är statliga undervisningssjukhus,
avsedda för patienter från hela riket. Enligt särskilda samarbetsavlal
mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena sidan, samt Stockholms stad
Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 2 avd. Nr 17
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1961
och Stockholms läns landsting, å andra sidan, har emellertid ett visst antal
platser reserverats för patienter från staden och länet mot det att staden
och landstinget i princip ersätter staten den del av kostnaderna för sjukhusets
drift, som belöper på antalet vårddagar för stadens resp. landstingets
sjuka. För patienter från landet i övrigt åligger det respektive hemlandsting
enligt 1937 års bidragsförordning att till sjukhuset erlägga bidrag till
vårdkostnaderna, s. k. vårdbidrag. Såsom förutsättning för skyldigheten att
utgiva vårdbidrag stadgas emellertid att patienten antingen insjuknat i
Stockholms stad eller län (akutfall) eller att han hänvisats till sjukhuset
för vård, som ej kan beredas på landstingets sjukhus (remissfall). Vårdbidraget
skall för varje vårddag utgå med ett belopp motsvarande vad legosängsavgiften
överstiger fem kronor. F. n. utgör vårdbidraget 50 kronor.
Nämnda vårdbidrag ä 50 kronor motsvarar den vårdavgift, som enligt
utomlänsavtalet i allmänhet debiteras hemlandstinget för vård av akutfall.
Vårdbidraget utgör emellertid 50 kronor även i sådana fall då vårdavgiften
enligt utomlänsavtalet uppgår till 90 kronor, nämligen då vården meddelas
på vissa specialkliniker och då patienten intagits efter remiss.
Som jag framhållit i den av 1960 års riksdag godkända propositionen angående
regionsjukvårdens utbyggande, vilken proposition grundar sig på
en särskild utredning och ett omfattande remissförfarande, saknas numera
anledning att vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet tillämpa
andra vårdavgifter för utomlänspatienter än som utgår enligt utomlänsavtalet.
Legosängsavgiften — eller vårdavgiften, som avgiften i överensstämmelse
med terminologien i den nya sjukhuslagen och det nya reglementet
för karolinska sjukhuset bör benämnas — bör alltså bestämmas
till samma belopp som den enligt avtalet överenskomna vårdersättningen,
d. v. s. 95 kronor för remissfall och för vård på vissa specialkliniker oavsett
grunden för intagningen samt 55 kronor för akutfall på övriga kliniker,
allt per vårddag å allmänt rum. Eftersom vårdavgiften sålunda skulle
komma att utgå med olika belopp beroende på var vården lämnas eller på
vilken grund intagningen skett men bestämmelsen i bidragsförordningen
om vårdbidragets storlek förutsätter en enhetlig vårdavgift, måste en jämkning
ske av bestämmelsens lydelse. Enligt den jämkade lydelsen bör vårdbidraget
utgå med det belopp, varmed den för patienten i fråga tillämpliga
vårdavgiften å allmänt rum överstiger fem kronor.
Därest vårdbidraget höjes på sätt som nu föreslagits, synes det ännu
väsentligare än f. n., att rätten för läkare att remittera patienter till intagning
på karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet så nära som möjligt
överensstämmer med vad som enligt utomlänsavtalet gäller beträffande remiss
för specialistvård till främmande sjukhus. Bidragsförordningens nuvarande
bestämmelser i detta hänseende upptar vissa läkarkategorier, som
inte är remissberättigade enligt utomlänsavtalet, nämligen överläkare vid
statens sinnessjukhus och annat därmed jämförligt sinnessjukhus samt —
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1961
dock endast efter samråd med lasarettsläkare vid landstingslasarettet —
sjukstuguläkare och tjänsteläkare. Å andra sidan saknas i bidragsförordningen
ett par kategorier, som enligt utomlänsavtalet äger remissrätt, nämligen
överläkare vid epidemisjukhus och centraldispensärläkare vid fristående
centraldispensär.
Under alla förhållanden synes en överenstämmelse mellan de statliga och
de kommunala bestämmelserna kunna åstadkommas såvitt avser de landstingsanställda
läkarnas och tjänsteläkarnas remissrätt. Och i fråga om överläkarna
vid mentalsjukhusen förefaller det tveksamt, om någon skillnad
behöver upprätthållas mellan statliga och kommunala kroppssjukhus beträffande
rätten att remittera patienter till sjukhusen.
I och för sig skulle det sålunda inte möta större svårigheter att åstadkomma
en nära överensstämmelse mellan bidragsförordningens och utomlänsavtalets
bestämmelser om remissrätten. Genomförandet av regionsjukvården
torde emellertid kräva en överarbetning av intagnings- och remissreglerna
i utomlänsavtalet och, som jag förordat i propositionen angående
regionsjukvården, bör frågan om en samordning mellan de kommunala och
statliga bestämmelserna på området upptagas till överläggningar i det av
representanter för staten och de kommunala huvudmännen bestående samordningsorganet
för regionsjukvårdsfrågor. Vid den definitiva regleringen
av intagnings- och remissrätten beträffande karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
bör också ställning tagas till den av mig i nyssnämnda proposition
berörda frågan, huruvida en av forskningens intresse betingad fri
intagningsrätt för klinikchef vid dessa sjukhus kan medges i begränsad
omfattning, vilken fråga tarvar ytterligare utredning.
Det synes sålunda inte lämpligt att nu införa nya bestämmelser om reinissrätt
i bidragsförordningen. Å andra sidan är det som jag förut sagt
angeläget att utan onödigt dröjsmål samordna de statliga och kommunala
bestämmelserna på området. För att möjliggöra en smidig anpassning av de
statliga bestämmelserna vill jag förorda, att det överlämnas åt Kungl. Maj :t
att i administrativ ordning meddela erforderliga föreskrifter. De nuvarande
reglerna om remissrätt i bidragsförordningen bör därför ersättas med ett
stadgande att närmare föreskrifter härom meddelas av Konungen.
Som framgått av vad jag anfört inledningsvis intar psykiatriska kliniken
på karolinska sjukhuset f. n. en särställning såtillvida som avgifterna för
sjuka på allmänt rum utgår enligt de grunder, som gäller för motsvarande
sjuka på statens mentalsjukhus. Tidigare var också bestämmelserna för
sådana sjukhus i sinnessjuklagstiftningen i huvudsak tillämpliga på den
psykiatriska kliniken vid karolinska sjukhuset, vilket emellertid inte längre
är fallet sedan ett nytt reglemente för karolinska sjukhuset trätt i kraft den
1 juli 1960. Principiellt sett föreligger nu inte någon skillnad mellan kliniken
och eu psykiatrisk lasareltsklinik. Såsom jag anfört i propositionen angående
regionsjukvården bör kliniken i allt ges samma ställning som övriga
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1961
kliniker på karolinska sjukhuset, vilket betyder att huvuddelen av vårdplatserna
på kliniken genom avtal förbehålles Stockholms stad och län, att
avgift uttages enligt detta avtal för patienter för nämnda sjukvårdsområden
samt att vårdbidrag motsvarande vårdavgift enligt utomlänsavtalet utgår
för patienter från andra sjukvårdsområden.
För att i berörda hänseenden likställa psykiatriska kliniken med övriga
kliniker på karolinska sjukhuset behövs ingen speciell ändring i bidragsförordningen.
Däremot blir det nödvändigt att borttaga särbestämmelsen
angående legosängsavgiften vid kliniken, vilket jag senare ämnar föreslå
Kungl. Maj :t skola ske med verkan från och med den 1 januari 1962. Har
avtal rörande kliniken dessförinnan inte träffats med Stockholms stad och
län, kommer enligt 3 § andra stycket i bidragsförordningen staden eller
länet att för sjuka från dessa sjukvårdsområden, som vårdas på kliniken,
få erlägga bidrag efter samma grunder som avtalats beträffande övriga
kliniker.
Utöver de ändringar i bidragsförordningen, som jag tidigare föreslagit
och vilka ändringar uteslutande hänför sig till 1 §, bör vissa redaktionella
jämkningar ske på grund av landstingslagen och den nya sjukhuslagen.
Ändringarna i bidragsförordningen bör träda i kraft den 1 januari 1962.
I enlighet med vad jag nu anfört har inom inrikesdepartementet utarbetats
förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § bidragsförordningen.»
Utskottet
Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag
och får därför hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr 36.
Stockholm den 7 mars 1961
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand*, Nils Elowsson, Axel Svensson,
fru Carlqvist, fru Gärda Svenson, herr Birke, fröken Nordström och herr
Edström;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors,
Odhe, Fredriksson, fru Eriksson i Ängelholm, herr Björkman, fru Svensson
i Kungsör och herr Gomér.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
IDUNS TRTCKERI. ESSELTE. STHLM 61
103245
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1961:124 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majrts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den SO juni 1937 a1 i texten