Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om höjning av folkpensionerna. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 500 i första kammaren av herr Bengtson m. fl. samt nr 585 i andra kammaren av herr Hedlund m. fl.

1961-02-14 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1961:2, Utlåtande i anledning av väckta motioner om höjning av folkpensionerna. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 500 i första kammaren av herr Bengtson m. fl. samt nr 585 i andra kammaren av herr Hedlund m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1961

1

Nr 2

Utlåtande i anledning av väckta motioner om höjning av folkpensionerna.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 500 i första kammaren av herr Bengtson

m. fl. samt nr 585 i andra kammaren av herr Hedlund m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts,

»I a) att riksdagen måtte besluta att med verkan från den

1 januari 1962 höja ålderspensionerna, så ock invalidpensionernas

och sjukbidragens maximibelopp, med

per år 250 kronor för ensampensionär och 350 kronor

för två pensionsberättigade makar samt med motsvarande

för änkepensionärer;

b) att riksdagen måtte besluta att folkpensionsavgiften

från och med den 1 januari 1962 må utgå med 5 procent

av den taxerade inkomsten enligt i övrigt nu gällande

bestämmelser, samt

c) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till

enligt ovan erforderlig författningstext;

II att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla

om skyndsam provning angående sänkning av

folkpensionsåldern i enlighet med vad i motionen har

anförts».

Det under II upptagna yrkandet behandlas icke i detta utlåtande. Utskottet

kommer senare att avgiva utlåtande i anledning av nämnda yrkande.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen II: 585.

Gällande bestämmelser

Folkpensionsförmånerna

Enligt lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering skiljes mellan å ena

sidan ålderspension, som utgår efter 67 års ålder, och å andra sidan invalid
1

Bihang till riksdagens protokoll 19GI. 9 saml. 2 avd. Nr 2

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1961

pension, sjukbidrag, änkepension och hustrutillägg, vilka förmåner utgår

för tid dessförinnan. Genom lagen den 1 juni 1956 om höjning av folkpensioner

m. m. har pensionsförmånerna förhöjts med standardtillägg. Dessa

utgör för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter pensionsförmån, 455

kr. och för annan pensionsberättigad 600 kr. om året. Pensionsförmånerna

förhöjes dessutom med indextillägg. Varje indextillägg utgör 40 kr. om året

för pensionsberättigad, vars make åtnjuter pensionsförmån, och 50 kr. för

annan pensionär. F. n. (februari 1961) utgår 10 indextillägg.

Ålderspensionen (med standardtillägg och indextillägg inberäknade) uppgår

f. n. till 2 215 kr. för pensionär, vars make uppbär ålderspension, invalidpension

eller sjukbidrag i form av tilläggspension eller hustrutillägg, till

2 555 kr. för pensionär, vars make uppbär invalidpension eller sjukbidrag

allenast i form av grundpension, samt till 2 800 kr. för annan pensionär, allt

för år räknat.

Invalidpension och sjukbidrag är delvis inkomstprövade. Maximibeloppet

för dessa förmåner är lika med ålderspensionen.

Änkepension utgår i princip med samma belopp som ålderspensionen för

ensam pensionär.

Hustrutillägget är inkomstprövat. Dess maximibelopp uppgår till 2 215 kr.

om året.

Varje kommun äger besluta, att kommunalt bostadstillägg skall utgå till

den som uppbär folkpensionsförmån. Därvid äger kommunen bestämma såväl

tilläggets storlek som — med vissa undantag -—- grunderna i övrigt för

beräkningen.

Folkpensionernas finansiering

Huvuddelen av kostnaderna för folkpensioneringen bestrides av staten,

som härför tillgodogör sig folkpensionsavgifterna. Dessa, som numera uppgår

till cirka 1 000 milj. kr. om året, täcker knappt hälften av statens utgifter

för folkpensioneringen, vilka i årets statsverksproposition för budgetåret

1961/62 beräknas till 2 496 milj. kr. Återstoden täckes av skattemedel

och av avkastningen av folkpensionerngsfonden. Fondens behållning uppgår

till drygt 1 300 milj. kr., vilket beräknas ge en avkastning av 50—60

milj. kr.

Folkpensionsavgiften utgår i princip med fyra procent på den till statlig

inkomstskatt taxerade inkomsten, dock ej på inkomst under 1 200 kr. och ej

heller på inkomst, i den mån den överstiger 15 000 kr. för år. Inkomstgränsen

vid 15 000 kr. gäller även i fråga om äkta makars avgifter; makarnas

sammanlagda avgifter är alltså maximerade till fyra procent av 15 000 kr.

Folkpensionsavgiften får enligt gällande beskattningsregler avdragas i deklarationen

vid såväl den statliga som den kommunala inkomsttaxeringen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1961 3

Uppbörden av folkpensionsavgifter sker i samband med uppbörden av de

allmänna skatterna. Det synes därför från flera synpunkter motiverat att

jämställa avgiften med en skatt. Emellertid skiljer sig folkpensionsavgiften

från de allmänna skatterna såtillvida, att den till följd av reglerna för

dess beräkning och för dess behandling i taxeringshänseende verkar starkt

regressivt, d. v. s. nettoavgiften (avgiften minskad med besparingen i skatt)

blir procentuellt lägre ju högre inkomsten är.

Historik

Folkpensionsförmånerna

Vid behandlingen av pensionsfrågan gjorde 1958 års A-riksdag vissa ställningstaganden

rörande en reform av folkpensioneringen. Riksdagen (särskilda

utskottets utlåtande nr 1, rskr. nr 272) uttalade sig för att folkpensionerna

skulle successivt höjas, så att ålderspensionen år 1968 motsvarade

3 600 kr. för ensam pensionär och 5 400 kr. för två pensionsberättigade

makar, allt räknat i 1957 års penningvärde. Riksdagen följde därvid vad

Kungl. Maj :t (prop. nr 55) förordat i anslutning till allmänna pensionsberedningens

förslag i dess betänkande om förbättrad pensionering (SOU 1957:7).

Rörande takten i höjningen av folkpensionerna efter 1958 hade pensionsberedningen

förordat en särskilt kraftig höjning år 1960, nämligen med 700

kr. för ensam pensionär och 820 kr. för två pensionsberättigade makar tillhopa.

Därefter skulle en jämn stegring ske vartannat år fram till år 1968.

Enligt pensionsberedningens förslag skulle en avveckling av de kommunala

bostadstilläggen ske i samband med höjningarna år 1960 och följande år,

på det sättet att den pensionsberättigades bostadstillägg minskades med

hälften av pensionshöjningen för året. Statsmakterna ville emellertid inte

binda sig för beredningens förslag i fråga om takten i pensionshöjningarna

och avvecklingen av bostadstilläggen. I fråga om höjningarna av pensionsnivån

underströk såväl 1958 års A-riksdag som 1959 års riksdag (särskilda

utskottets utlåtande nr 1, rskr. nr 269), att det vid varje ytterligare höjning

borde föreligga möjlighet för statsmakterna att bestämma höjningens storlek

med hänsyn till den statsfinansiella och samhällsekonomiska situationen.

Särskilt betonades, att den av pensionsberedningen föreslagna kraftiga höjningen

år 1960 borde undvikas och en jämnare successiv höjning eftersträvas.

I betänkandet 1959 (SOU 1959:28) framlade 1958 års besparmgsutredning

förslag om höjning av folkpensionerna fram till 1968. Enligt forslaget

skulle folkpensionen för ensamstående pensionär höjas den 1 juli ettvart

av åren 1960, 1962, 1964, 1966 och 1968 med 250 kr. För två pensionsberät
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1961

tigade makar skulle höjningarna uppgå till 340, 330, 320, 320 och 310 kr. vid

respektive tillfälle.

Den av bespanngsutredningen föreslagna höjningen per den 1 juli 1960

genomfördes vid 1960 års riksdag (prop. nr 75, andra lagutskottets utlåtande

nr 20, rskr. nr 175). I propositionen uttalade föredragande departementschefen,

att någon avveckling av de kommunala bostadstilläggen i enlighet

med vad pensionsberedningen föreslagit inte borde komma i fråga. Detta

uttalande föranledde icke någon erinran från riksdagens sida.

I anledning av propositionen 75/1960 väcktes två likalydande motioner

(I: o/3 och II: 714), vari yrkades, att folkpensionerna måtte höjas fr o m

den 1 januari 1961 med ytterligare 250 kr. för ensamstående och 350 kr för

två pensionsberättigade makar. Såsom skäl för den ytterligare höjningen

aberopas allmänna pensionsberedningens förslag om en särskilt stor höjning

år 1960. I sitt av riksdagen därutinnan godkända utlåtande nr 20/1960

anförde andra lagutskottet i anledning av motionerna:

Till detta vill emellertid utskottet erinra om den enighet, med vilken de

Stk°r,sta Partierna vid behandlingen av pensionsfrågan vid 1958 och 1959

U“alat att Pensionsberedningens förslag i detta hänseende

de frångås och en jamnare takt i pensionshöjningarna eftersträvas. Viare

bor bringas i erinran, att 1958 års besparingsutredning, vilken hade

parlamentarisk sammansättning, i anledning av nämnda uttalanden föror
n"\eu

ftandardhoJnmS med de belopp propositionen innehåller. Med hänsyn

härtill kan utskottet icke tillstyrka detta motionsyrkande.

Folkpensionernas finansiering

I samband med sitt förslag om höjning av folkpensionerna tog allmänna

pensionsberedningen även ställning till frågan om folkpensionsavgiftens

storlek. Beredningen föreslog därvid, att avgiften skulle höjas till 4 procent

år 1959 (vilket också genomförts) samt till 5 procent år 1961. Därest det

med hänsyn till det statsfinansiella läget fanns motiverat, borde enligt beredningens

mening övervägas en höjning av avgiften till 6 procent under de

darpå följande åren. Beredningen förutsatte vid sina förslag om procentsatser

för folkpensionsavgiften, att inkomstmaximum skulle bestämmas till

15 000 kr., lika för en ogift och två gifta.

1958 års besparingsutredning föreslog i sitt förut nämnda betänkande, att

folkpensionsavgiften skulle fr. o. m. år 1961 höjas till 5 procent.

I slutet av 1959 tillkallades en särskild utredningsman för att utreda frågan

om sättet för folkpensioneringens finansiering. Utredningsmannen avlamnade

i maj 1960 ett stencilerat betänkande i ämnet. I betänkandet föreslogs,

att avdragsrätten för folkpensionsavgift slopas i beskattningen, att

maximibeloppet för folkpensionsavgiften bestämmes till 1 000 kr. samt att

avgiftsuttaget höjes till 5 procent. Vidare skulle en minimiavgift av 100 kr.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1961

5

alltid påföras. Utredningsmannens förslag avsågs att vara genomförda till

budgetåret 1968/69. Emellertid förordades, att de föreslagna förändringarna

skulle genomföras successivt för att helt eller delvis svara mot de kostnadsfördyringar

som de planerade höjningarna i pensionsnivån under 1960-talet

skulle medföra. När genomförandet skulle påbörjas och i vilken takt det

skulle fullföljas föreslogs bli beroende av det statsfinansiella läget.

Utredningsmannens förslag, som remissbehandlats, är beroende på Kungl.

Maj :ts prövning.

I propositionen 7511960 om bl. a. standardhöjningen fr. o. m. den 1 juli

1960 föreslogs ingen höjning av folkpensionsavgiften. Föredragande departementschefen

uttalade såsom motivering härtill, att det inte syntes lämpligt

att ta ställning till denna fråga, innan resultatet av ovannämnda utredning

förelåg. I anledning av propositionen väcktes motioner (I: 573 och II: 714,

1:577 och 11:718 samt 11:578 och 11:716), vilka syftade till höjning av

folkpensionsavgiften. Andra lagutskottet avstyrkte i sitt utlåtande nr 20/1960

motionsyrkandena med samma motivering som departementschefen anfört i

propositionen. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

Motionerna

I motionerna framhålles att allmänna pensionsberedningen ansett, att den

skälighetsavvägning mellan folkpensionärernas och den aktiva befolkningens

levnadsstandard, som folkpensionerna återspeglade, inte var tillfredsställande

samt att beredningen därför uttalat, att man borde inrikta sig på att

1960 vidtaga en påtaglig höjning av pensionerna, så att de nuvarande folkpensionärerna

kunde få verklig nytta av reformen. Enligt motionärerna var

den år 1960 genomförda höjningen inte tillräcklig, och de erinrar därvid om

att i motioner från deras håll då yrkats en ytterligare höjning av pensionerna

fr. o. m. år 1961. Enligt motionärernas mening är det nödvändigt, att

folkpensionsförmånerna förbättras i huvudsak i den takt pensionsberedningen

föreslog, så långt detta är möjligt efter fjolårets beslut i förevarandc

fråga. Motionärerna föreslår därför, att folkpensionerna höjes med ytterligare

250 kr. för ensam pensionär och 350 kr. för två makar tillhopa. De

kostnadsstegringar förslaget medför bör täckas genom höjning av folkpensionsavgiften

till 5 procent. Eftersom en sådan höjning tidigast kan genomföras

med verkan fr. o. in. år 1962, bör de föreslagna höjningarna i pensionsnivån

träda i kraft först med ingången av nämnda år. I motionerna framhålles

såsom angeläget, att 1962 års riksdag därutöver beslutar om en förbättring

av folkpensionsförmånerna i huvudsaklig överensstämmelse med

pensionsberedningens förslag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1961

Utskottet

Förevarande motioner syftar till en påbyggnad på den höjning av folkpensionerna

som genomfördes den 1 juli 1960, så att pensionsnivån närmare

skall överensstämma med vad allmänna pensionsberedningen föreslagit.

Vid beslutet om nämnda höjning hade riksdagen även att ta ställning

till förslag av liknande innebörd som de i motionerna framförda. I enlighet

med andra lagutskottets hemställan avvisade riksdagen dessa förslag. Därvid

erinrades dels om den enighet, med vilken de fyra största partierna vid

behandlingen av pensionsfrågan vid 1958 och 1959 års riksdagar uttalat att

pensionsberedningens förslag i förevarande hänseende borde frångås och

en jämnare takt i pensionshöjningarna eftersträvas, dels ock om att 1958

års besparingsutredning, som hade parlamentarisk sammansättning, förordat

en höjning med de belopp som Kungl. Maj :t och riksdagen beslöt. Enligt

utskottets mening saknas skäl för ett ändrat ställningstagande. Utskottet

avstyrker därför förslaget om ytterligare höjning av folkpensionerna.

Motionerna innehåller vidare förslag om en höjning av folkpensionsavgiften.

Genom denna höjning avser motionärerna att täcka de utgifter deras

förslag om ytterligare höjning av folkpensionerna skulle medföra. Eftersom

utskottet icke kunnat biträda sistnämnda förslag, avstyrker utskottet jämväl

förslaget om höjning av folkpensionsavgiften.

Under hänvisning till vad ovan anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, I: 500 och II: 585, såvitt angår

de däri under I upptagna yrkandena, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 februari 1961

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,

fru Hamrin-Thorell, fröken Nordström, herrar Lars Larsson, Kaijser* och

Thorsten Larsson*;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg,

Rimmerfors*, fröken Wetterström, herr Odhe, fru Ekendahl, herrar

Johansson i Södertälje och Gustavsson i Alvesta.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1961

7

Reservation

av herrar Thorsten Larsson och Gustavsson i Alvesta, vilka ansett,

a) att utskottets yttrande bort ersättas med text av följande lydelse.

»I förevarande motioner föreslås höjning av folkpensionerna från och med

den 1 januari 1962 med per år räknat 250 kronor för ensam pensionär och

350 kronor för två makar tillhopa, så att pensionsnivån närmare skall överensstämma

med vad allmänna pensionsberedningen föreslagit.

Allmänna pensionsberedningen framhöll i sitt 1957 avgivna betänkande

vikten av att de gamla och arbetsoförmögna beredes en skälig levnadsstandard.

Den skälighetsavvägning mellan folkpensionärerna och den aktiva

befolkningen, som folkpensionerna återspeglade, kunde enligt beredningens

bedömning inte anses tillfredsställande. Man borde därför, uttalade beredningen,

inrikta sig på att 1960 vidtaga en påtaglig höjning av pensionerna,

så att de nuvarande folkpensionärerna kunde få verklig nytta av reformen.

I anslutning härtill uttalade dock 1958 och 1959 års riksdagar, att vid varje

standardhöjning för folkpensionärerna borde föreligga möjlighet för statsmakterna

att bstämma höjningens storlek med hänsyn till den statsfinansiella

och samhällsekonomiska situationen. Särskilt betonades, att den av pensionsberedningen

föreslagna kraftiga höjningen av standardtilläggen år 1960

borde undvikas och en jämnare successiv höjning eftersträvas. Det är

enligt utskottets mening anledning att uppmärksamma den enighet, som

härvid kännetecknade de fyra största partierna. Riksdagens beslut i fjol

innebar emellertid höjning med endast 250 kronor för ensam pensionär och

350 kronor för två makar, varvid tydligen förutsattes, att det för år 1968

fastställda målet i fråga om ålderspensionerna m. m. skulle uppnås genom

en jämn höjning vartannat år av samma storlek, dvs. 250 resp. 350 kronor.

Den bedömning, som pensionsberedningen gjorde i ovannämnda avseende,

måste sålunda gälla även för läget efter 1960 års beslut i frågan. Skälighetsavvägningen

mellan folkpensionärerna och den aktiva befolkningen,

så som den kommer till uttryck i de nu utgående pensionsbeloppen, är enligt

utskottets mening alltjämt klart otillfredsställande. I sammanhanget vill

utskottet vidare framhålla, att det under alla förhållanden bör vara en självklar

konsekvens av ATP-beslutet, att de nuvarande folkpensionärerna, som

genom sin arbetsinsats lagt grunden till var produktionsökning, beredes

möjligheter till en skälig levnadsstandard, som står i rimlig proportion till

de förmåner, som genom ATP åsyftas för den nu verksamma generationen.

I anslutning till riksdagsuttalandena 1958 och 1959 vill utskottet som sin

mening framhålla, att den successiva höjningen av standardtilläggen till

folkpensionärerna bör ske jämnare än enligt pensionsberedningens förslag

men att den sålunda inte bör vara avjämnad för samtliga etapper. I inled
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1961

ningsskedet bör alltså en kraftigare höjning genomföras i enlighet med pensionsberedningens

syfte. Då de kommunala bostadstilläggen nu bibehållits

oforandrade, kan den förbättring av pensionsförmånerna som pensionsberedningen

avsåg för reformens inledningsskede i huvudsak uppnås genom

en jämnare höjning av standardtilläggen än enligt pensionsberedningens

förslag i överensstämmelse med vad riksdagen uttalade 1958 och 1959. Utskottet

tillstyrker sålunda den i förevarande motioner föreslagna höjningen

av folkpensionerna med 250 kronor för ensam pensionär och 350 kronor för

två makar och förutsätter, att nästa års riksdag därutöver får tillfälle att

besluta om folkpensionsförmånerna i huvudsaklig överensstämmelse med

pensionsberedningens förslag.

Motionerna innehåller vidare förslag om höjning av folkpensionsavgiften

från 4 till 5 procent från den 1 januari 1962 till finansiering av den förordade

pensionshöjningen. Frågan om sättet för folkpensioneringens finansiering

har varit föremål för utredning, vilket förslag dock blivit hårt kritiserat

av remissinstanserna. Utskottet delar motionärernas uppfattning, att

det är angeläget att uppnå en sådan utformning av folkpensioneringens

finansiering, att inte en för låg- och mellaninkomstgrupperna oförmånlig

förskjutning uppstår från skatte- till avgiftsfinansiering. För snabbt genomförande

av den nödvändiga förbättringen av folkpensionerna är det emellertid

i nuvarande läge nödvändigt med folkpensionsavgiftshöjning i enlighet

med vad motionärerna förordat.»

b) att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till motionerna 1:500 och 11:585,

såvitt angår de under I upptagna yrkandena, måtte för sin

del antaga

dels följande förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av § 1 lagen den 1 juni 1956 (nr 264)

om höjning av folkpensioner m.m.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 1 juni 1956 om höjning av folkpensioner

m. m. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §.

Folkpension i form av allmän ålderspension, tilläggspension, änkepension

eller hustrutillägg skall höjas för år räknat med

630 kronor för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspension,

invahdpension eller sjukbidrag eller vars hustru uppbär hustrutillägg, ävensom

för hustru, som uppbär hustrutillägg, samt

850 kronor för annan pensionsberättigad.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 196J

9

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962.

dels ock, under förutsättning att riksdagen bifaller

ovan intagna hemställan om ändrad lydelse av 1 § lagen om

höjning av folkpensioner m. m., följande förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 19 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946 (nr 431)

om folkpensionering

Härigenom förordnas, att 19 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946 (nr 431)

om folkpensionering skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

19 §.

2 mom. Pensionsavgift skall utgå med 5 procent av den avgiftspliktiges

till statlig inkomstskatt för året taxerade inkomst med de begränsningar

som nedan sägs.

Makar, som båda äro avgiftspliktiga och taxeras enligt för gift skattskyldig

gällande bestämmelser, skola erlägga avgift med sammanlagt högst

750 kronor. Därvid skall iakttagas att, om vardera makens taxerade inkomst

överstiger 7 500 kronor, en var påföres pensionsavgift med halva

nyssnämnda avgiftsbelopp. Om endast den ene makens taxerade inkomst

överstiger 7 500 kronor, minskas i förekommande fall dennes avgift så att

sammanlagda beloppet av makarnas pensionsavgifter ej överstiger 750 kron°r*
Annan

avgiftspliktig som avses i andra stycket härovan skall erlägga avgift

med högst 750 kronor.

Enligt ovan---hela krontal.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962.

2 Hihang lilt riksdagens protokoll 1991. 9 samt. 2 and. Nr 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.