Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1961

1961-03-14 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1961:20, Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1961

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1961

1

Nr 20

Utlåtande i anledning av väckta motioner om reseersättning från

den allmänna sjukförsäkringen i samband med sjukgymnastik

behandling, m. m.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft fyra inom riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen

dels de likalydande motionerna nr 79 i första kammaren av fröken

Nordström m. fl. samt nr 98 i andra kammaren av fru Gärde-Widemar,

dels ock de likalydande motionerna nr 282 i första kammaren av herr

Åkesson samt nr 230 i andra kammaren av herrar Nilsson i Lönsboda och

Carlsson i Huskvarna.

I motionerna I: 79 och 11: 98 har hemställts, att riksdagen hos Kungl.

Maj:t begär utredning om en sådan ändring av sjukförsäkringslagen, att

ersättning från den allmänna sjukförsäkringen utgår för a) resor till och

från sådan behandling för vilken sjukkassorna jämlikt 18 § i lagen frivilligt

lämnar ersättning (sjukgymnastisk behandling m. m.), b) resor för

tagande av laboratorieprov samt c) resor till konvalescenthem, upptagna

på riksförsäkringsanstaltens förteckning.

I motionerna I: 282 och II: 230 har hemställts, »att riksdagen måtte besluta

att ersättning för resa till och från sjukgymnastisk behandling skall

utgå, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderliga

författningsändringar».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna I: 79 och II: 230.

Gällande bestämmelser

Enligt lagen den 3 januari 19i7 om allmän sjukförsäkring är varje medlem

i allmän sjukkassa sjukvårdsförsäkrad. Medlemmens sjukvårdsförsäkring

omfattar även hans här i riket bosatta barn, adoptivbarn och fosterbarn,

som är under 16 år (6 §). Sjukvårdsförsäkringens förmåner utgöres

av ersättning för utgifter för läkarvård och sjukhusvård ävensom i samband

därmed företagna resor.

Ersättning för utgifter för läkarvård utgår vid varje sjukdom, som enligt

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 2 avd. Nr 20

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1961

läkares utsago kräver sådan vård, med 3/4 av den försäkrades utgifter för

vården, dock högst med 3/4 av belopp, som för vården upptagits i den av

Kungl. Maj:t fastställda sjukkassetaxan (14 §). Med läkarvård förstås i lagen

vård, som meddelas av läkare, dock icke vård, som lämnas försäkrad,

vilken åtnjuter sjukhusvård (4 §). Vidare anses även t. ex. laboratorieprov,

som tagits av annan än läkare, såsom läkarvård, därest läkare ansvarat för

provet och utövar sådan tillsyn däröver som ansvaret rimligen föranleder.

Utgifter för sjukhusvård ersättes i princip helt, om vården på grund av

sjukdom varit erforderlig (15 §).

Sjukkassa äger med riksförsäkringsanstaltens medgivande och enligt de

närmare föreskrifter som meddelas av anstalten besluta, att ersättning

skall utgå även för försäkrads kostnader för sjukgymnastik eller eljest behandling

med bad, massage, elektricitet eller hetluft eller annan därmed

jämförlig behandling ävensom för konvalescentvård (18 §). Fattar sjukkassan

sådant beslut, skall sjukvårdsförsäkringen omfatta jämväl förmån som

avses med beslutet. Samtliga kassor har beslutat ersätta behandling och

vård av ifrågavarande slag. Enligt riksförsäkringsanstaltens föreskrifter får

ersättning utgivas för dels konvalescentvård, dels ock sjukgymnastik behandling,

behandling med kortvåg, ultrakortvåg, mikrovåg eller ultraljud,

tryckvariationsbehandling av arteriella genomblödningsrubbningar, elektrisk

retningsbehandling vid muskelförlamningar, mekanisk sträckbehandling

av ryggraden samt foniatrisk behandling. Enligt föreskrifterna gäller

i fråga om ersättning för behandling, att ersättningen skall utgå med 3/4

av kostnaden för behandlingen, dock högst med 3/4 av belopp, som angives

i en av riksförsäkringsanstalten fastställd taxa. Dessutom ersättes den behandlades

resa till och från patienten med 3/4 under förutsättning att läkare

med hänsyn till sjukdomens svårighetsgrad föreskrivit att behandlingen

skall ske i hemmet. Kostnaden för konvalescentvård ersättes med 3/4, dock

i allmänhet med högst 5 kr. per dag.

I fråga om reseersättning gäller något olika regler för resor till och från

läkare samt resor i anledning av sjukhusvård. I det förra fallet ersättes i

princip hela resekostnaden, i den mån den överstiger ett karensbelopp om

4 kr, i det senare fallet utgår i princip full ersättning för resan till sjukvårdsinrättningen,

medan återresan ersättes endast i den mån kostnaden

överstiger karensbeloppet 4 kr. Ersättning utgår däremot inte för resa till

och från sådan vård eller behandling som avses i 18 § sjukförsäkringslagen.

Historik

I förordningen om erkända sjukkassor saknades bestämmelser om resekostnadsersättning

vid läkarbesök. Däremot kunde de erkända sjukkassorna

utge ersättning för intagning på sjukvårdsanstalt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 dr 1961

3

De nu gällande bestämmelserna går i sina huvuddrag tillbaka på socialvårdskommitténs

betänkande med förslag till lag om allmän sjukförsäkring

(SOU 1944: 15).

Sjukförsäkringslagen trädde i kraft den 1 januari 1955. Redan vid 19 5 6

års riksdag väcktes motioner om reformering av lagens bestämmelser

om ersättning för sjukresor. I motionen II: 293 föreslogs, att de allmänna

sjukkassorna skulle beredas tillfälle att såsom frivillig prestation införa

ersättning för resekostnader till och från av riksförsäkringsanstalten godkända

konvalescenthem efter samma grunder som enligt sjukförsäkringslagen

gäller resa till och från sjukvårdsanstalt. Andra lagutskottet anförde

i sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 54) i anledning av motionen:

Uppenbarligen begränsas möjligheterna för en konvalescent att komma

i åtnjutande av här avsedd vård därav att han själv har att svara för de

med vården förenade resekostnaderna. Då här ifrågavarande konvalescenthem

i vissa delar av landet är förhållandevis glest belägna, kan resekostnaderna

stundom komma att uppgå till icke obetydliga belopp. Vad sålunda

anförts talar för en utvidgning av ersättningsrätten till att omfatta även

försäkrads resor i samband med vård av förevarande slag.

Skäl kan emellertid även åberopas för en viss återhållsamhet, när det

gäller den ifrågasatta utvidgningen av ersättningsrätten.------Såsom

riksförsäkringsanstalten i remissyttrande över motionen uttalat, torde införandet

av ersättning för resekostnader i samband med konvalescentvård

som en merprestation kunna komma att i många fall medföra en icke obetydlig

höjning av medlemsavgifterna. Det förhållandet att konvalescenthemmen

är mera glest belägna i vissa delar av landet än i andra torde även

kunna medföra, att denna höjning blir mycket varierande i olika delar av

landet. Härtill kommer att det genom motionen aktualiserade spörsmålet

icke bör ses isolerat från frågor rörande ersättning för resor inom andra

vårdområden. Det kan även ifrågasättas, om icke motionens syfte att nedbringa

resekostnaderna vid konvalescentvård kan uppnås även på andra

vägar, exempelvis genom en utökning av antalet konvalescenthem, där vården

ersättes, varigenom resorna bleve kortare och därigenom billigare.

Enligt utskottets mening bör det icke komma i fråga att utan ytterligare

prövning av de problem, som motionen auktaliserar, genomföra en sådan

utvidgning av försäkringsskyddet som i motionen föreslås. Frågans vikt

motiverar emellertid att den göres till förmån för undersökning. En sådan

synes lämpligen böra ske i samband med en översyn av sjukförsäkringslagen.

Härvid får angelägenheten av den i motionen föreslagna ändringen

vägas mot önskvärdheten av förbättringar av försäkringsförmånerna på

andra områden. Utskottet vill föreslå, att riksdagen som sin mening bringar

vad utskottet anfört till Kungl. Maj :ts kännedom.

År 1957 tillkallades sjukreseutred ningen för att göra eu översyn

av reseersättningsbestämmelserna i sjukförsäkringslagen. I direktiven

för utredningen uttalades bl. a. att de grundtankar som låg bakom den dåvarande

lagstiftningen borde vara vägledande för utredningsmännens arbete.

Resekostnadsbestämmelserna borde med andra ord syfta till att bereda

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1961

försäkrade, som är bosatta på förhållandevis långt avstånd från läkare och

sjukvårdsinrättningar, (kurs. här), möjlighet att erhålla erforderlig läkaroch

sjukhusvård (kurs. här) utan att betungas av alltför dryga reseutgifter.

I direktiven uttalades emellertid vidare, att utredningen borde pröva jämväl

den av riksdagen aktualiserade frågan om ersättning för resor till och

från konvalescenthem.

Sjukreseutredningen avgav 1958 sitt betänkande »Sjukreseersättningars(SOU

1958:23). Häri tog utredningen upp frågan, om ersättningsrätten

borde vidgas till att avse kostnader för vissa andra resor än dem som nu

omfattas av försäkringsskyddet, nämligen bl. a. resor i anledning av sådan

vård som avses i 18 § sjukförsäkringslagen, främst konvalescentvård. Utredningen

anförde härom:

Den genomsnittliga ökning av försäkringsutgifterna som skulle följa av

att kostnadsersättning för konvalescenthemsresor infördes som försäkringsförmån

är---tämligen ringa. Likväl kunde naturligtvis kostnaderna

för vissa lokalsjukkassor, vilkas medlemmar bor på långt avstånd från

konvalescenthem, bli av sådan storlek att en höjning av försäkringsavgiften

bleve nödvändig.

En annan fråga är, om det skall anses mest angeläget att just konvalescenthemsresorna

i första hand införs bland tilläggsförmånerna. Det synes

från flera synpunkter kunna hävdas, att resor för erhållande av sjukgymnastik

behandling är väl så angelägna som konvalescenthemsresorna. De

sjukgymnastiska behandlingsformerna torde ofta vara av väsentlig betydelse

för återställande av arbetsförmågan helt eller delvis efter olycksfallsskador

eller sjukdomar med partiellt invalidiserande verkningar. Det bör

också beaktas, att konvalescenthemmens vård i viss utsträckning avser

rekreation i profylaktiskt syfte.

Med hänsyn till det anförda bör kostnadsersättning för konvalescenthemsresor

inte upptas som tilläggsförmån i sjukförsäkringen utan att detta

samtidigt blir fallet med resor till och från sjukgymnast samt — för enhetlighetens

skull — övriga resor för erhållande av vård som avses i

18 § SFL. Konsekvenserna av en så omfattande utvidgning av försäkringsförmånerna

är emellertid svåra att överblicka. -----

Man kan räkna med att ett införande av rätt till kostnadsersättning för

resor till och från sjukgymnaster skulle kunna i avsevärd mån öka antalet

sådana resor. Utgiftsökningen härför och för kostnadsersättningar i samband

med konvalescenthemsresor kunde på sina håll bli betydande. En

dylik utvidgning av försäkringsskyddet skulle därför, med de finansieringsgrunder

som nu gäller, sannolikt nödvändiggöra icke obetydliga avgiftshöjningar

i en hel del lokalsjukkassor. Vidare har de försäkrade att bära

andra kostnader i samband med hälso- och sjukvård, vilka det kunde vara

lika angeläget att inbegripa i riskutjämningen. Förutom sådana utgifter

för vård av sjuksköterskor och ortopedisk personal som vi talat om i det

föregående må här såsom exempel pekas på kostnaderna för tandvård.

En utsträckning av riskutjämningen till att omfatta de kostnadsobjekt

som nu är ifråga synes kunna medföra så allvarliga ekonomiska konse
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 dr 1961

5

kvenser för en del sjukkassor att den inte bör genomföras utan att också

andra alternativ till utvidgning övervägs, varvid även ändrade grunder för

kostnadsfördelningen kan bli påkallade.

Vi har inte ansett, att vårt utredningsuppdrag innefattar någon mera

allmän prövning och gradering sinsemellan av möjliga utvidgningar av

sjukförsäkringen. Ej heller har vi ansett oss böra ingå på någon prövning

av grunderna för fördelningen av sjukkassornas utgifter för sjukförsäkringen.

Med hänsyn härtill har vi funnit oss höra avstå från att framlägga

förslag om kostnadsersättning för resor i samband med vård som avses i

18 § SFL. Frågan om sådan utvidgning av försäkringsskyddet bör lämpligen

övervägas i samband med en mera allmän översyn av området för

sjukförsäkringen och av grunderna för försäkringsutgifternas finansiering.

Vid remissbehandlingen av utredningens betänkande gjordes i allmänhet

ingen erinran mot utredningens ställningstagande i förevarande fråga. I en

del yttranden (LO, TCO och Svenska stadsförbundet) underströks dock, att

den förutskickade allmänna översynen av sjukförsäkringslagen borde komma

till stånd snarast möjligt. Medicinalstyrelsen fann det vara av största

vikt, att problemet om ersättning för resekostnader i samband med vård

på konvalescenthem snarast får sin lösning. I samma riktning uttalade

sig De vanföras riksförbund, som yttrade, att konvalescent- och rekreationsvård

är av mycket stort värde för invalidiserade och att resekostnaderna

för invalidiserade, som bor på landsbygden, utgör ett betydande hinder

för erhållande av sjukgymnastbehandling. Förbundet ansåg det med

hänsyn härtill naturligt att reseersättning får utgå även för resor till och

från sjukgymnaster samt till och från konvalescent- och rekreationshem.

I propositionen nr 161 till 1959 års riksdag uttalade föredragande

departementschefen, att frågan om en eventuell utvidgning av ersättningsrätten

till att avse nya slag av sjukresor torde böra anstå till den allmänna

översynen av sjukförsäkringslagen, som »torde kunna förväntas inom en

förhållandevis nära framtid». Härefter behandlade departementschefen särskilt

frågan om ersättning för resor i anledning av sådan vård eller behandling

som omförmäles i 18 § sjukförsäkringslagen samt anförde därvid:

Vad jag nyss uttalat rörande utvidgningar av tillämpningsområdet för

ersättningsreglerna gäller givetvis även den av utredningen behandlade

frågan om ersättning för resor för erhållande av sjukgymnastik och annan

i 18 § SFL angiven fysikalisk behandling. Såsom utredningen funnit bör

vidare ifrågavarande behandlingar och sådan konvalescentvård som avses i

nämnda paragraf i reseersättningshänseende bedömas enhetligt. Fn utvidgning

av försäkringsskyddet till att omfatta ersättning för samtliga dylika

resor torde komma att medföra sådana kostnadsökningar, att åtskilliga

lokalsjukkassor skulle tvingas att icke oväsentligt höja avgifterna. Frågan

om en utvidgning av ersättningsrätten i angiven omfattning bör även med

hänsyn härtill lösas i ett större sammanhang. Jag delar därför utredningens

uppfattning att någon ändring av förevarande bestämmelser för närvarande

inte bör göras.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1961

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 45 förklarade sig andra lagutskottet

dela uppfattningen, att mera väsentliga utökningar av försäkringsskyddet

inte borde ske i samband med en partiell reform. Enligt utskottets

mening var det emellertid angeläget, att den allmänna översynen av sjukförsäkringsbestämmelserna

snarast kom till stånd. Därvid kunde bl. a. dessa

frågor bli föremål för förnyat övervägande.

Frågan om ersättning för sådan vård och behandling

som avses i 18 § sjukförsäkringslagen har upptagits av socialförsäkringens

administrationsnämnd i dess betänkande II »Socialförsäkringens

organisation». Nämnden erinrar om att samtliga sjukkassor i sina

stadgar infört bestämmelser om att ersättning skall utgivas för vård och

behandling av förevarande slag. Enligt nämndens mening synes tiden nu

våra inne för att lagstiftningsvägen utvidga den obligatoriska sjukvårdsförsäkringen

till ätt omfatta jämväl sådana sjukvårdande åtgärder som avses

i 18 §. Nämnden, som inte anser det lämpligt att i sjukförsäkringslagen

reglera arten av förevarande förmåner och grunderna för ersättningarnas

utgivande, föreslår att nuvarande 18 § ersättes med en bestämmelse, att

Kungl. Maj:t skall äga föreskriva att ersättning enligt av Kungl. Maj:t fastställda

grunder skall utgå för försäkrads kostnader för annan vård i anledning

av sjukdom än i 14 och 15 §§ sjukförsäkringslagen sägs.

I ett förslag till lag angående ändring i sjukförsäkringslagen, vilket i dagarna

avlåtits till lagrådet för yttrande, har bl. a. upptagits administrationsnämndens

ovannämnda förslag till ändrad lydelse av 18 §.

Rätten till ersättning för laboratorie undersökningar

infördes i den allmänna sjukförsäkringen genom den nya sjukkassetaxan

(6 § Kungl. Maj :ts taxa för beräkning av ersättning för läkarvård och tandläkarvård

enligt lagen om allmän sjukförsäkring). Till grund för den nya

taxan låg ett den 2 juni 1958 dagtecknat stencilerat betänkande, avgivet av

en särskild utredningsman med uppgift att verkställa en översyn av sjukkassetaxan.

Häri kom utredningsmannen fram till, bl. a. efter en undersökning

av sjukförsäkringslagens förarbeten, att — för att läkarvård enligt

Sjukförsäkringslagen skulle anses föreligga — det icke torde »erfordras, att

läkaren i allo personligen direkt medverkar vid vården men väl krävas, att

han ansvarar för densamma och följaktligen utövar en sådan tillsyn häröver,

som ansvarigheten rimligen föranleder». Efter en genomgång av de

laboratorier där fristående laboratorieundersökningar förekom fann utredningsmannen,

att verksamheten på samtliga laboratorier av förevarande slag

utom tre till privata sjukvårdsinrättningar knutna laboratorier var att anse

som läkarvård, även om — såsom anfördes i fråga om de kliniska centrallaboratorierna

— »laboratorieläkarens ifrågavarande ansvarighet» ej för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1961

7

anleder, »att han själv aktivt medverkar vid varje särskild Undersökning*'',

Orsaken till att de fristående laboratorieundersökningarna dittills inte varit

ersättningsgrundande var enligt utredningsmannens mening inte, att de icke

var att anse såsom läkarvård utan att ersättningsnormer för dessa undersökningar

inte fanns intagna i den då gällande sjukkassetaxan.

Motionerna

Motionerna I: 79 och 11: 98

Motionärerna framhåller, att socialförsäkringens administrationsnämnd

i sitt betänkande »Socialförsäkringens organisation» föreslagit, att sjuk’- kassorna skall åtläggas att utge ersättning för sådan vård och behandling,

som avses i 18 § sjukförsäkringslagen, d. v. s. i huvudsak sjukgymnastisk

behandling och viss därmed jämställd behandling samt konvalescentvård.

De erinrar om att administrationsnämndens förslag inte innebär någon

ändring i sak, eftersom samtliga sjukkassor redan frivilligt utger ersättning

för sådan vård och behandling. Emellertid anser de, att i och med att

sjukkassorna blir obligatoriskt ålagda att utge ersättning för dessa sjukvårdande

åtgärder det finns anledning att överväga gynnsammare regler i

fråga om ersättning för resor till och från vården eller behandlingen. Enligt

motionärernas mening måste de nuvarande ersättningsnormerna, enligt

vilka ersättning kan utgå för sjukgymnastens resa till patienten men ej

för patientens resa till sjukgymnasten, för de försäkrade framstå såsom

orättvisa. I motionerna anföres härefter:

Normerna torde förutom att de kan leda till en viss misshushållning med

de alltför fåtaliga sjukgymnasternas dyrbara tid också medföra de konsekvenserna

att patienter, för sin rehabilitering starkt beroende av sjukgymnastik

behandling, av ekonomiska skäl kan få lov att avstå härifrån. Så

kan bli fallet då resvägen blir lång eller särskilt dyrbar, exempelvis när vederbörande

på grund av sin sjukdom eller sitt lyte måste begagna taxi. De

flesta av de behandlingsformer, som nu avses bli intagna i lagen; är ju fötövrigt

av den art, att de inte kan lämnas ambulatoriskt. ''

För den sjukförsäkrade allmänheten framstår det också som svårbegripiligt

att ersättning inte lämnas för resor till laboratorier, där prpver ay olika

slag tas av annan än läkare. Sjukkassorna lämnar efter en tämligen nyligen

genomförd ändring ersättning för kostnaderna för proven efter vissa regler,

men resekostnaden får medlemmen helt betala själv trots att proven föreskrivits

av läkare och föregås och efterföljs av läkarbesök i anslutning till

provtagningen. Det kan ifrågasättas huruvida inte sådana resor till labora1- toricr borde i ersättningsavsecnde likställas med resor för erhållande av

läkarvård.

Det torde också föreligga starka skäl för att försäkrads kostnad i anledning

av resor till konvalescenthem upptagna på riksförsäkringsanstaltcns

förteckning skulle ersättas av sjukkassa.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1961

Motionerna I: 282 och II: 230

I motionerna erinras om de möjligheter sjukkassorna har att utge ersättning

för försäkrads kostnader för sjukgymnastik och vissa därmed jämförliga

behandlingar samt att samtliga kassor begagnat sig av dessa möjligheter.

Motionärerna framhåller, att denna utökning av förmånerna har

hälsats med tillfredsställelse av dem som varit i behov av förevarande slag

av behandling samt fortsätter:

Men däremot var det en besvikelse att beslutet ej innebar ersättning för

kostnaderna för resa till och från behandlingsorten. Då det råder stor brist

på legitimerade sjukgymnaster, medför detta ofta långa och dyrbara resor

för den hjälpsökande. Då det mycket ofta är sådana som svårt angripits

av svårt invalidiserande sjukdomar som regelbundet behöver behandling,

blir kostnaderna ännu mer krävande, då detta klientel på grund av sjukdomens

art oftast saknar inkomstmöjligheter.

Utskottet

Enligt gällande bestämmelser kan ersättning från den allmänna sjukförsäkringen

för sjukresor utgå allenast om resan avsett läkarvård eller sjukhusvård.

Förevarande motioner syftar till att vidga ersättningsrätten i fråga om

sjukresor. Motionerna I: 79 och II: 98 avser dels resor i anledning av sådan

behandling eller vård, för vilken sjukkassorna jämlikt 18 § sjukförsäkringslagen

frivilligt lämnar ersättning, d. v. s. sjukgymnastisk behandling och

vissa därmed jämställda behandlingsformer samt vård på konvalescenthem,

dels ock resor till och från laboratorium, där prov tages av annan än läkare.

I motionerna begäres en utredning i syfte att göra dessa resor ersättningsgrundande.

I motionerna I: 282 och II: 230 hemställes, att riksdagen måtte

besluta, att ersättning skall utgå för resor till och från sjukgymnast.

Frågan om att utsträcka ersättningsrätten till att avse resori anledning

av sjukgymnastisk behandling och därmed jämställda

behandlingsformer samt konvalescentvård

har tidigare varit föremål för prövning. Vid 1959 års riksdag intog statsmakterna,

i anslutning till vad sjukreseutredningen förordat, den ståndpunkten,

att frågan om en sådan utvidgning borde prövas först i samband

med en allmän översyn av sjukförsäkringslagen. Skälen härför var i huvudsak,

att denna fråga icke borde ses isolerat utan att i stället en avvägning

borde ske mot andra angelägna utvidgningar i ersättningsrätten. Vidare

anfördeé att ett införande av ersättningsrätt för resor av ifrågavarande slag

skulle medföra icke obetydliga kostnadsökningar för åtskilliga sjukkassor,

något som i sin tur skulle innebära höjningar av avgifterna till sjukförsäkringen.

Från riksdagens sida underströks emellertid härvid angelägenheten

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1961

av att den allmänna översynen av sjukförsäkringslagen snarast kom till

stånd. Därvid kunde bl. a. förevarande frågor bli föremål för förnyat övervägande.

Enligt utskottets mening talar vissa skäl för att resor i anledning av sådan

behandling eller vård som avses i 18 § sjukförsäkringslagen blir ersättningsgrundande.

Härvid träder resorna till och från sjukgymnast i förgrunden.

För många sjuka och invalidiserade människor är en regelbunden sjukgymnastik

behandling en förutsättning för att de skall kunna återinträda

i arbetslivet eller över huvud återgå till ett normalt liv. Den rådande bristen

på sjukgymnaster medför emellertid — i synnerhet för patienter i glesbygderna

— att den erforderliga behandlingen endast kan erhållas på platser

på långt avstånd från patientens bostad. Då resorna till och från sjukgymnasten

inte ersättes av sjukförsäkringen, kan det inträffa att den sjuke

eller invalidiserade av kostnadsskäl tvingas avstå från den erforderliga behandlingen.

Det kan visserligen tänkas att vederbörande lägges in på sjukhus

och där erhåller behandling, men det ligger i sakens natur att vården

där avser endast en begränsad tidsperiod. För övrigt torde det vara uppenbart

att den slutna vården för det allmänna ställer sig betydligt dyrare än

om sjukförsäkringen utger ersättning för resorna till och från sjukgymnast.

Vidare måste det på grund av bristen på sjukgymnaster anses angeläget,

att behandlingarna i största möjliga utsträckning utföres hos sjukgymnasterna,

så att dessas tid i så ringa utsträckning som möjligt ödslas bort på

resor. Det är dock härvid att märka, att sjukförsäkringen för närvarande

utger ersättning för sjukgymnasts resa för behandling i patientens hem endast

under förutsättning att läkare med hänsyn till sjukdomens svårighetsgrad

föreskrivit att behandlingen skall ske i hemmet.

Ett av skälen mot en utvidgning av ersättningsrätten till förevarande slag

av resor har varit, att en del sjukkassors ekonomi därigenom skulle allvarligt

belastas, vilket i sin tur skulle dra med sig icke obetydliga avgiftshöjningar.

I synnerhet skulle detta gälla lokalsjukkassorna i glesbygderna, där

avstånden till sjukgymnaster och konvalescenthem är betydande. Emellertid

har i dagarna till lagrådet avlåtits förslag om vissa ändringar i sjukförsäkringslagen,

vilka förslag är avsedda att framläggas i proposition till

riksdagen under innevarande session. Häri föreslås, att lokalsjukkassorna

skall upphöra fr. o. m. den 1 januari 1962 och att sjukförsäkringens lokala

administration i stället skall handhavas enbart av centralsjukkassorna,

sammanlagt 30 stycken. Härigenom kommer riskutjämningen inom kassorna

att omfatta ett betydligt större befolkningsunderlag än vad nu är fallet.

En utvidgning av ersättningsrätten skulle därför för de nya och betydligt

större kassorna inte medföra samma ekonomiska påfrestningar som för vissa

av de nuvarande lokalsjukkassorna.

Ehuru sålunda skäl talar för den föreslagna utvidgningen av ersättnings
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1961

rätten till att avse resor i anledning av sjukgymnastisk behandling m. m.

och konvalescentvård samt vissa av de argument som tidigare anförts däremot

försvagats, kvarstår dock den tidigare framförda invändningen att

frågan härom inte bör prövas isolerat utan att en sådan utvidgning bör avvägas

mot andra angelägna utvidgningar i ersättningsrätten. Med hänsyn

härtill och till att frågan för icke så länge sedan varit föremål för utredning

anser sig utskottet inte kunna biträda vare sig förslaget om en direkt lagändring

i syfte att göra resorna till och från sjukgymnastisk behandling

ersättningsgrundande eller förslaget om en utredning i syfte att införa ersättningsrätt

för sådana och vissa därmed jämförliga resor. Emellertid anser

utskottet angeläget att understryka den av riksdagen år 1959 uttalade

uppfattningen, att den förutskickade allmänna översynen av sjukförsäkringsbestämmelserna

snarast bör komma till stånd samt att därvid förevarande

spörsmål göres till föremål för förnyat övervägande. Vad utskottet anfört i

förevarande fråga synes böra bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.

Såsom inledningsvis redovisats har i motionerna I: 79 och II: 98 hemställts,

att den ovan nämnda utredningen skulle syfta även till att göra

resor till och från laboratorier, där prov tages av annan än

läkare, ersättningsgrundande. I motionerna göres gällande, att proven men

ej resorna ersättes av sjukförsäkringen. Denna uppfattning är emellertid

felaktig. Såsom förut redovisats är nämligen sjukresor ersättningsberättigande

under förutsättning att de avsett läkarvård eller sjukhusvård. Vidare

gäller att laboratorieprov, som tages i öppen vård — och något annat kan

inte vara aktuellt i förevarande sammanhang — i princip är ersättningsgrundande,

om de är att anse såsom läkarvård. Härav följer, att därest ersättning

kan utgå för en laboratorieundersökning, ersättning i regel kan

utgå även för de i anledning av undersökningen företagna resorna.

I detta sammanhang vill emellertid utskottet framhålla följande. Såsom

ovan anförts är förutsättningen för att ersättning för laboratorieundersökningar

skall kunna utgå, att undersökningen är att anse såsom läkarvård.

Av gällande författningsbestämmelser (4 och 14 §§ sjukförsäkringslagen

samt 1 § sjukkassetaxan och de vid 6 § i taxan fogade anmärkningarna)

framgår, att med termen läkarvård i sjukförsäkringslagstiftningen avses

vård, som meddelas av läkare, eller undersökning, som utföres av läkare.

Härav kan slutas, att laboratorieundersökning, som utföres av annan än

läkare, icke skulle vara att anse som läkarvård och följaktligen inte grunda

rätt till ersättning från sjukförsäkringen. Så är emellertid inte avsett. Rätt

till ersättning för fristående laboratorieundersökningar infördes genom

1959 års sjukkassetaxa, som byggde på ett av utredningen för översyn av

sjukkassetaxan framlagt förslag. I förslaget kom utredningen, efter en undersökning

av bl. a. sjukförsäkringslagens förarbeten, fram till att — för

att vård skulle anses såsom läkarvård i lagens mening — det icke torde

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1961

11

erfordras, att läkaren i allo personligen direkt medverkar vid vården, men

väl krävas, att han ansvarar för densamma och följaktligen utövar en sådan

tillsyn däröver som ansvarigheten rimligen föranleder. Från denna

utgångspunkt fann utredningsmannen att de laboratorieundersökningar

som utfördes på de kliniska laboratorierna här i landet med undantag för

några till enskilda sjukhus knutna laboratorier, var att anse såsom läkarvård.

De av annan än läkare utförda laboratorieproven grundar således i

allmänhet rätt till ersättning från sjukförsäkringen, och dessutom blir de

i anledning av proven företagna resorna ersättningsberättigande.

Emellertid har inom utskottet upplysts, att sjukkassornas praxis, när det

gäller att betala ut ersättning för laboratorieprov och i anledning därav

företagna resor, är högst varierande, beroende på att en del sjukkassor

ansett att laboratorieundersökningarna icke utgör läkarvård. En sådan —

visserligen oriktig — ståndpunkt är enligt utskottets mening förklarlig med

hänsyn till avfattningen av författningsbestämmelserna. Det synes därför

angeläget, att de tillämpande myndigheterna på något lämpligt sätt får entydiga

och klara upplysningar om den vidare tolkning begreppet läkarvård

är avsedd att ha bl. a. beträffande ersättningsfrågor i samband med laboratorieundersökningar.

Även denna utskottets uppfattning synes böra bringas

till Kungl. Maj :ts kännedom.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t giva

till känna

1) i anledning av förevarande motioner, I: 79 och II: 98

samt I: 282 och II: 230, vad utskottet anfört i fråga om utvidgning

av ersättningsrätten inom den allmänna sjukförsäkringen

till att avse resor till och från sådan behandling

och vård som avses i 18 § sjukförsäkringslagen;

2) i anledning av motionerna I: 79 och II: 98 vad utskottet

anfört om ett klargörande för sjukkassorna av tolkningen

av begreppet läkarvård i fråga om ersättningar från

sjukförsäkringen för laboratorieundersökningar och i anledning

därav företagna resor; samt

B. att förevarande motioner,

1) I: 79 och II: 98 samt

2) 1:282 och II: 230,

i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet

hemställt under A, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 14 mars 1961

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN It. ANDERSON

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1961

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Nils Elowsson*, Axel Svensson, fru Carlqvist,

fru Gärda Svenson*, herr Birke, fröken Nordström, herrar Magnusson

och Edström;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg,

Lundberg, Rimmerfors*, fröken Wetterström, herrar Odhe*, fru Ekendahl*

och herr Gomér*.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1961

610453

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1961:135 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående lagen om semester, m. m. a1 i texten