Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående upphävande av bestämmelser i arbetarskyddslagen, vilka inskränker den kvinnliga arbetskraftens användande i yrkesarbete. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 267 i första kammaren av fröken Andersson samt nr 234 i andra kammaren av fru Kristensson m. fl.

1961-03-16 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1961:23, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående upphävande av bestämmelser i arbetarskyddslagen, vilka inskränker den kvinnliga arbetskraftens användande i yrkesarbete. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 267 i första kammaren av fröken Andersson samt nr 234 i andra kammaren av fru Kristensson m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1961

1

Nr 23

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående upphävande

av bestämmelser i arbetarskyddslagen, vilka

inskränker den kvinnliga arbetskraftens användande

i yrkesarbete.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 267 i första kammaren av fröken

Andersson samt nr 234 i andra kammaren av fru Kristensson m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte anhålla om en utredning om sådana ändringar

i arbetarskyddslagens 5 kapitel att bestämmelser, som inskränker den

kvinnliga arbetskraftens användande i yrkesarbete, slopas.»

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan

får utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande,

hänvisa till motionen II: 234.

Gällande bestämmelser

I 5 kapitlet arbetarskyddslagen den 3 januari 19Jf9 är intagna särskilda

bestämmelser beträffande kvinnors användande i arbete. I 34 § stadgas

sålunda, att kvinna icke får användas till arbete under jord i gruva eller

stenbrott. I 35 § lämnas vissa regler som sammanhänger med kvinnas barnsbörd.

36 och 37 §§ innehåller särskilda bestämmelser beträffande kvinnas

användande till nattarbete och 38 § slutligen innehåller bemyndigande för

Kungl. Maj:t att föreskriva villkor för eller förbjuda kvinnors användande

till särskilt farliga arbeten.

Beträffande arbetstagares användande till nattarbete finns i 19 och 20 §§

vissa allmänna bestämmelser. I 19 § föreskrives sålunda, att arbetstagare

skall åtnjuta erforderlig ledighet för nattvila. I denna ledighet skall ingå

tiden mellan klockan 23 och klockan 5. Från vad sålunda stadgats må avvikelse

ske, där visst arbete med hänsyn till sin natur, allmänhetens behov

eller annan särskild omständighet måste fortgå jämväl nattetid eller eljest

bedrivas å tid före klockan 5 eller efter klockan 23. Har natur- eller olyckshändelse

eller annan omständighet, som ej kunnat förutses, vållat avbrott

i driften eller ock medfört överhängande fara för sådant avbrott eller för

skada å liv, hälsa eller egendom, må ock arbetstagare, i den mån det är

1 — Bihan g till riksdagens protokoll 1961. 9 saml. 2 avd. Nr 23

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1961

nödigt med hänsyn till berörda förhållande, användas till arbete å tid mellan

klockan 23 och klockan 5. Arbetstagare i överordnad ställning må, där

så finnes påkallat, användas till arbete å tid mellan klockan 23 och klockan

5 utan hinder av vad nu sagts. Enligt 20 § må arbetarskyddsstyrelsen, när

särskilda skäl föranleder därtill, medgiva att arbetstagare användes till

arbete å tid mellan klockan 23 och klockan 5 i vidare utsträckning än som

följer av bestämmelserna i 19 §. Sådant undantag må ock av arbetarskyddsstyrelsen

medgivas, då det av uttalande av arbetstagarnas sammanslutning

eller sammanslutningar eller annorledes framgår, att det stora flertalet av de

arbetstagare, som skulle beröras av undantaget, finner detsamma önskvärt,

och ohälsa eller överansträngning ej skäligen kan befaras uppkomma därigenom.

De i 36 och 37 §§ intagna bestämmelserna innebär i jämförelse med de

allmänna bestämmelserna reducerade möjligheter att använda kvinnor till

visst nattarbete. I 36 § första stycket stadgas sålunda, att kvinna, som

användes till hantverks- eller industriellt arbete, skall för nattvila beredas

oavbruten ledighet från arbetet under minst elva timmar varje dygn. I

denna ledighet skall ingå tiden mellan klockan 22 och klockan 5 eller, i den

utsträckning arbetarskyddsstyrelsen så medgivit beträffande viss ort, visst

slag av arbete eller visst arbetsställe, annan tid om sju timmar i följd mellan

klockan 22 och klockan 7. Vad sålunda stadgats avser icke arbetstagare i

överordnad ställning. Utan hinder av berörda stadganden får dock kvinna i

den mån så är nödigt användas till arbete, därest natur- eller olyckshändelse

eller annan omständighet, som ej kunnat förutses, vållat avbrott i driften

eller medfört överhängande fara för sådant avbrott eller för skada å liv,

hälsa eller egendom. Om sådant arbete samt dess anledning, omfattning och

varaktighet skall arbetsgivaren inom två dygn från dess början göra anmälan

till arbetarskyddsstyrelsen. Arbetet må icke fortsättas utöver sist angivna

tid, utan att tillstånd därtill sökts hos nämnda myndighet. Vidare må

enligt 37 § å arbetsställe, där på grund av verksamhetens natur under vissa

tider av året förekommer hopat arbete (säsongarbete), ävensom undantagsvis

å andra arbetsställen, då arbetet därstädes i följd av särskilda omständigheter

måste forceras, den i 36 § första stycket föreskrivna oavbrutna

ledigheten kunna under en tid av sammanlagt högst sextio dagar av året

inskränkas till tio timmar av dygnet. Arbetsgivaren skall, innan sådan inskränkning

vidtages, med angivande av anledningen därtill hos vederbörande

yrkesinspektör göra anmälan om de dagar, varunder inskränkningen

är avsedd att vidtagas. Beträffande sådana verksamhetsgrenar, som avser

förär bet ande av varor, vilka är underkastade hastig försämring, må därjämte

undantag från bestämmelserna i 36 § första stycket meddelas av

arbetarskyddsstyrelsen. Slutligen kan Konungen, när synnerliga skäl föranleder

därtill, beträffande visst slag av arbete eller visst arbetsställe medgiva

att kvinna användes till arbete å tid mellan klockan 22 och klockan 5

i vidare utsträckning än som följer av vad ovan sagts.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1961

3

Historik

Förbud att använda kvinna till arbete under jord i gruva eller stenbrott

fanns såväl i 1900 års lag angående minderåriga kvinnors användande till

arbete i industriellt yrke som i 1912 ars lag om arbetarskydd. Bestämmelsen

överfördes i 34 § i 1949 års arbetarskyddslag. Föredragande departementschefen

anförde därvid (propositionen 298/1948), att även om bestämmelsen

icke torde ha någon större betydelse, borde den likväl enligt hans

mening bibehållas. Vidare erinrade han om att Sverige biträtt den av internationella

arbetskonferensen år 1935 antagna konventionen angående användande

av kvinnor till arbete under jord i gruvor av alla slag. Enligt

denna fick kvinna med några undantag av ringa räckvidd icke användas

till arbete under jord i gruva. Riksdagen gjorde vid sin behandling av

propositionen inte något uttalande i denna fråga.

År 1931 infördes i 1912 års lag om arbetarskydd allmänna bestämmelser

om ledighet för nattvila. Enligt dessa borde arbetarna, där ej arbetets

natur, allmänhetens behov eller annan omständighet skäligen kunde anses

kräva avvikelse, beredas erforderlig ledighet för nattvila. Vid tillkomsten

av detta stadgande uttalade sig såväl föredragande departementschefen som

riksdagen för en mjuk tillämpning av detsamma, med påföljd att stadgandet

i realiteten gav ringa möjlighet till ingripande mot förekomsten av nattarbete.

Samtidigt överfördes till arbetarskyddslagen i stort sett oförändrade

bestämmelserna i den tidigare gällande lagen 1909 angående förbud mot

kvinnors användande till arbete nattetid i vissa industriella företag, vilken

lag grundade sig på en i Bern år 1906 antagen konvention, som Sverige tillträtt

1910. Bestämmelserna innebar att kvinna, som användes i industriellt

arbete, vilket bedrevs i sådan omfattning att a arbetsställe i regel sysselsattes

minst tio arbetare, skulle för nattvila beredas oavbruten ledighet från

arbetet under minst 11 timmar varje dygn och att tiden mellan klockan 22

och klockan 5 skulle ingå i denna ledighet. Från denna huvudregel meddelades

vissa undantag. Vid nödfallsarbete fick salunda kvinna användas till

arbete jämväl å sagda tid, om blott anmälan därom gjordes till vederbörande

yrkesinspektör eller bergmästare, eller, då fråga var om dylikt arbete

mer än två dygn, tillstånd därtill beviljats av yrkesinspektör eller bergmästare

för ytterligare högst en månad och av yrkesinspektionens chefsmyndighet

för längre tid. Vid säsongarbete eller eljest vid undantagsvis

forcerat arbete kunde den oavbrutna 11-timmarsledigheten under högst

sextio dagar om året inskränkas till 10 timmar av dygnet. Beträffande slutligen

sådana verksamhetsgrenar, som avsåg förarbetande av varor underkastade

hastig försämring, kunde undantag från nattarbetsförbudet beviljas av

i*

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1961

yrkesinspektionens chefsmyndighet. Vid detta tillfälle gjordes emellertid

icke någon ändring i de båda kungörelser, som Kungl. Maj:t utfärdat med

stöd av 1909 års lag, nämligen dels den 9 januari 1911 (nr 48) angående

rätt för innehavare av fabriker för tillverkning av frukt- och grönsakskonserver

att i sina fabriker använda kvinnor till visst arbete nattetid och dels

den 16 oktober 1914 (nr 301) angående undantag i fråga om arbete med

beredning av skarpsill till ansjovis eller sardiner från berörda nattarbetsförbud.

Dessa kungörelser är alltjämt gällande.

Såsom ett led i strävandena att förbättra arbetskraftssituationen och

därigenom öka produktionen hos framför allt järnindustrien antogs år 1948

en provisorisk undantagslagstiftning i fråga om kvinnors nattarbete. Enligt

denna fick Kungl. Maj:t möjlighet att dispensvägen medgiva kvinnors användande

till arbete även nattetid där så funnes påkallat till följd av rådande

utomordentliga förhållanden på arbetsmarknaden. Författningen

upphörde att gälla den 1 januari 1951.

I proposition nr 298 till 1948 års riksdag framlades förslag till nu gällande

arbetarskyddslag. Beträffande de allmänna bestämmelserna om ledighet

för nattvila innebar förslaget en ur principiell synpunkt betydande

skärpning i förhållande till vad tidigare gällt. Från att arbetstagaren tidigare

skulle beredas erforderlig ledighet för nattvila infördes ett direkt

förbud mot nattarbete mellan klockan 23 och klockan 5 med vissa undantag.

I fråga om nattarbetsförbudet för kvinnor föreslogs ändring i sak så till

vida att nattarbetsförbudet utsträcktes till att omfatta samtliga arbetsställen

inom industri oavsett dess omfattning samt tillika inom hantverket.

Till grund för propositionen låg ett av 1938 års arbetar skyddskommitté år

1946 avlämnat betänkande med förslag till lag om skydd mot ohälsa och

olycksfall i arbete m.m. (SOU 1946: 60). I frågan om bibehållande av det

särskilda nattarbetsförbudet för kvinnor anförde kommittén bland annat:

Frågan huruvida det för kvinnor gällande nattarbetsförbudet bör bibehållas,

far givetvis ses i samband med förslaget om ett allmänt nattarbetsförbud,

avseende såväl män som kvinnor. Såsom framgår av en del remissyttranden

ha vissa kvinnliga sammanslutningar ansett, att särskilt nattarbetstorbud

för kvinnor icke vore påkallat, då ett allmängiltigt sådant förbud

infördes i lagen. Detta skulle enligt kommitténs mening förutsätta, att man

i lagen stadgade allmänt förbud mot nattarbete inom varje slag av verksamhet,

som omfattades av lagen, och att särskilt tillstånd under vissa

förhållanden skulle kunna lämnas till dylikt arbete. Såsom förut framhålhts

- har kommittén dock icke ansett sig kunna framlägga förslag

till stadgande av detta innehåll utan i stället föreslagit bestämmelser, enligt

vilka från det allmänna nattarbetsförbudet undantages sådant arbete, som

pa grund av arbetets natur, allmänhetens behov eller annan särskild ommaste

bedrivas jämväl nattetid. Om enbart detta stadgande

skulle finnas i lagen, skulle möjlighet givas att i ett flertal fall använda

kvinnor till nattarbete, som för närvarande ej är tillåtet. Kommittén anser

sig icke kunna förorda en sådan lösning utan föreslår, att det särskilda nattarbetsförbudet

för kvinnor alltjämt bibehålies.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1961

Andra lagutskottet tillstyrkte i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr

62 propositionen i berörda delar samt anförde därvid bland annat:

Enligt utskottets mening bör det särskilda nattarbetsförbudet för kvinnor

alltjämt bibehållas. I likhet med departementschefen anser nämligen utskottet

den omständigheten, att de i industriellt arbete sysselsatta kvinnorna

och deras fackliga organisationer motsatt sig det från visst kvinnohåll

framförda kravet på förbudets upphävande, utgöra ett kraftigt belägg för

att behov av ifrågavarande skyddslagstiftning fortfarande måste anses föreligga.

Man får i detta sammanhang icke glömma, att många av de inom

industrien sysselsatta kvinnorna vid sidan av sitt förvärvsarbete ha att

sköta hem och barn; skulle nattarbete tillåtas, uppkommer stor risk för att

dessa kvinnor icke skulle få tillfälle till erforderlig vila under dagen.

Vid Internationella arbetsorganisationens konferens i San Francisco år

1948 antogs en konvention nr 89 angående kvinnors nattarbete inom industrien.

Sedan därefter 1906 års Bernkonvention för Sveriges del uppsagts

enligt beslut av Kungl. Maj:t den 20 maj 1949 föreslogs i ''proposition nr 43

till 1950 års riksdag att arbetarskyddslagen skulle i anslutning till förstnämnda

konvention kompletteras med bland annat bestämmelser, enligt

vilka i den lagstadgade ledigheten för nattvila för kvinnliga arbetstagare

skulle ingå antingen, såsom förut, tiden mellan klockan 22 och 5 eller i den

utsträckning arbetarskyddsstyrelsen så medgivit beträffande viss ort, visst

slag av arbete eller visst arbetsställe, annan tid om sju timmar i följd mellan

klockan 22 och 7. Vidare föreslogs att från lagens nattarbetsförbud för

kvinnor skulle undantagas arbetstagare i överordnad ställning samt slutligen

att Kungl. Maj:t, när synnerliga skäl kunde föranleda därtill, skulle

äga att beträffande visst slag av arbete eller visst arbetsställe medgiva att

kvinna användes till arbete å tid mellan klockan 22 och 5 i vidare utsträckning

än som följde av lagens regler.

I sin motivering till propositionen framhöll föredragande departementschefen

till en början med avseende å konventionens system med en rörlig

period för kvinnornas nattvila att som skäl för en övergång härtill kunde

åberopas trafikförhållandena på vissa orter ävensom att stundom en anpassning

vid ett arbetsställe av kvinnornas arbetstider till de för manliga

arbetstagarna vanliga skifttiderna kunde vara förmånlig. Över huvud kunde

sägas att genom en dylik anordning skapades större möjlighet att taga

hänsyn till de växlande förhållandena på olika orter och arbetsställen.

Departementschefen fann det vidare angeläget, att den tillfälliga dispenslagstiftningen

1948 sanktionerades i arbetarskyddslagen såsom ett led i

strävandena att förbättra tillgången på arbetskraft och öka produktionen.

Dispensrätten skulle liksom tidigare avse särförhållanden och tillgripas endast

då så kunde anses påkallat från allmän synpunkt. Enär det tidigare

använda uttrycket att dispens skulle vara beroende av »rådande utomordentliga

förhållanden på arbetsmarknaden» ledde tanken till krigsårens

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1961

fullmaktslagstiftning, förordades att dispens skulle meddelas »när synnerliga

skäl föranleder därtill».

Andra lagutskottet tillstyrkte i sitt utlåtande nr 9 propositionen och uttalade

därvid i fråga om de särskilda dispensmöjligheterna i avseende å

kvinnors nattarbete, att utskottet ville understryka angelägenheten av att

dispensrätten tillgripes endast då mycket starka skäl talar härför.

Riksdagen biföll propositionen, och lagändringarna trädde i kraft den 1

januari 1951.

Vid 1957 års riksdag väcktes motionerna 1:330 och II: 413, i vilka hemställdes,

»att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära att 36 och

37 §§ arbetarskyddslagen angående nattarbetsbestämmelser för kvinnliga

arbetstagare måtte utgå ur lagen». Motionerna behandlades av andra lagutskottet,

som remitterade desamma till arbetarskyddsstyrelsen, FredrikaBremer-Förbundet,

Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen

och Yrkeskvinnors samarbetsförbund. En utförlig redogörelse

för innehållet i remissyttrandena har lämnats i utskottets utlåtande nr

37/1957, till vilket utskottet får hänvisa. Här må endast nämnas, att

arbetarskyddsstyrelsen, Fredrika-Bremer-Förbundet, Svenska arbetsgivareföreningen

och Yrkeskvinnors samarbetsförbund tillstyrkte motionerna,

medan Landsorganisationen i Sverige ansåg, att det saknades anledning att

upphäva ifrågavarande bestämmelser och därför avstyrkte motionerna.

Andra lagutskottet avstyrkte i sitt av riksdagen godkända utlåtande

motionerna och anförde bland annat följande:

Utskottet vill till en början framhålla, att nattarbete i allmänhet måste

anses förenat med åtskilliga olägenheter för den enskilde arbetstagaren. Här

må endast nämnas omställningssvårigheter samt problem i vad rör anpassning

till familje- och samhällslivet. Det måste därför betraktas som ett

arbetarskyddsintresse av vikt, att förekomsten av nattarbete begränsas till

vad som är nödvändigt med hänsyn till vad allmänhetens behov och samhällets

ekonomi kräver. För kvinnornas del måste vid bedömande av spörsmålet

framför allt beaktas att många kvinnor vid sidan av sitt förvärvsarbete

har att sköta hem och barn, vilket kan i hög grad begränsa deras möjligheter

att erhålla erforderlig vila under dagen. Det är inte minst med hänsyn

härtill angeläget att tillse att kvinnor icke användes till arbete nattetid

mer än vad som är absolut erforderligt.

Gentemot vad i motionerna och i vissa remissyttranden anförts om att det

skulle vara ologiskt med ett särskilt nattarbetsförbud för kvinnor, som sysselsättes

i hantverks- eller industriellt arbete, då beträffande andra och måhända

icke mindre ansträngande yrkesgrenar icke finns motsvarande restriktiva

bestämmelser, vill utskottet anföra, att det förhållandet, att särskilda

skäl nödvändiggör att kvinnor inom vissa yrkesområden användes

till nattarbete i en vidare utsträckning, icke rimligen kan i och för sig motivera

en utvidgning av möjligheterna till nattarbete inom andra områden,

där icke ett motsvarande behov föreligger. Påståendet i motionerna att en

särlagstiftning av förevarande slag skulle åstadkomma krångel och onödiga

tolkningssvårigheter har icke närmare utvecklats. Utskottet kan för sin del

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1961

icke finna, att de olägenheter i berörda avseenden som kan vara förenade

med den nuvarande lagstiftningen är av den arten, att de bör tillmätas

större betydelse vid prövning av frågan om ett bibehållande av nuvarande

regler. Vad slutligen angår motionärernas uttalande att det speciella nattarbetsförbudet

för kvinnor försvårar kvinnans ställning på arbetsmarknaden

är att konstatera, att några belägg icke kunnat påvisas för att så är

i någon mera avsevärd grad fallet. Framhållas må att förbudet icke är av

absolut natur utan att möjligheter till dispens i förekommande fall rymmes

inom ramen för nu gällande lagstiftning. Det bör i detta sammanhang särskilt

bemärkas att Landsorganisationen, som bland sina medlemmar kan

räkna flertalet av de i industriellt arbete sysselsatta kvinnorna i vårt land,

motsatt sig ett slopande av de aktuella bestämmelserna. Härav torde man

kunna draga den slutsatsen, att det för närvarande bland de industriarbetande

kvinnorna i varje fall icke finns någon mera utbredd opinion mot de

särskilda skyddsbestämmelserna mot nattarbete för kvinnor.

Efter överläggningar med Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen

i Sverige har arbetarskyddsstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t

den 20 december 1960 framlagt vissa förslag till ändringar i 34 och 37 § §

arbetarskyddslagen. Beträffande 34 § föreslås sålunda, att arbetarskyddsstyrelsen

skulle i särskilda fall få medgiva undantag från förbudet att använda

kvinna till arbete under jord i gruva eller stenbrott. Dispens skulle

få meddelas då fråga är om arbete, som utföres av kvinna i överordnad ställning

och som icke är att hänföra till manuellt arbete, om arbete, som avser

sjukvård eller sociala välfärdsanläggningar, om arbete, som i samband med

yrkesutbildning tillfälligt utföres under jord, eller om annat arbete, som

tillfälligt utföres under jord och som icke är att hänföra till manuellt arbete.

De föreslagna undantagen överensstämmer med de undantag, som

stadgas i 1935 års konvention beträffande kvinnors arbete i gruvor. Den

huvudsakliga motiveringen till förslaget är att kvinnor skall kunna användas

för skötsel av marketenterier inrättade under jord i gruvor. — Beträffande

37 § föreslår styrelsen att rätten för Kungl. Maj:t att, då synnerliga

skäl föranleder därtill, dispensera från bestämmelserna angående kvinnors

användande till nattarbete av praktiska skäl överföres på arbetarskyddsstyrelsen.

Styrelsen förklarar att den icke finner sig böra framlägga förslag

om upphävande av förbudet att använda kvinnor i hantverks- eller industriellt

arbete nattetid, ehuru den anser, att det från arbetarskyddssynpunkt

icke borde möta betänkligheter däremot. Beträffande frågan om vilka

motiv, som kan berättiga till eftergift från förbudet mot kvinnors nattarbete,

anför styrelsen:

Av arbetsmarknadsmässiga skäl kan det vara av betydelse att kunna

sätta in kvinnor till arbete i vissa skiftgående processer, där det föreligger

brist på manlig arbetskraft .

På vissa orter kan det föreligga svårigheter för kvinnor att överhuvudtaget

erhålla arbete, om de icke få deltaga i skiftarbete.

I fråga om vissa arbeten, som böra bedrivas kontinuerligt och som lämp
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1961

ligen kunna utföras av kvinnlig arbetskraft, skulle nattskiftet regelbundet

behöva utföras av manlig arbetskraft, om den kvinnliga ej fick användas

nattetid.

I vissa fall kunna individuella förhållanden spela in, t. ex. att två makar

önska ha samma skifttider.

Med hänsyn till att det knappast är möjligt att med en kortfattad formulering

angiva de motiv, som kunna berättiga till att kvinnor få tillstånd

till nattarbete, synes den framkomliga vägen vara att låta arbetarskyddsstyrelsen

lämna sådant tillstånd, om, med hänsynstagande till alla på avgörandet

influerande faktorer, synnerliga skäl föreligga för tillstånd till nattarbete.

Vad nu sagts innebär, att hänsyn — reellt sett — skall tagas till

omständigheterna i det enskilda fallet. Meningen är alltså icke att — såsom

i regel gäller för manliga arbetstagare — bifall utan vidare skall lämnas, om

arbetstagarna eller deras organisation tillstyrkt vederbörande framställning.

Skrivelsen har utsänts till ett tjugotal instanser för yttrande. Remisstiden

går till ända den 1 maj 1961.

Motionerna

Motionärerna förmenar att många av de i arbetarskyddslagen intagna

särskilda bestämmelserna om kvinnors användande i arbete saknar relevans

samt anför bland annat:

I realiteten har ifrågavarande lagbestämmelser — ursprungligen tillkomna

för att skydda den kvinnliga arbetskraften — numera kommit att

verka som en negativ faktor, bland annat därigenom att de som ovan

nämnts begränsar kvinnornas fria yrkesval men även därigenom att de

utgjort en belastning för kvinnorna i likalönsdebatten. Sålunda har det

från arbetsgivarhåll gjorts gällande, att begränsningen i fråga om kvinnors

användande i hantverks- eller industriellt arbete nattetid gör den kvinnliga

arbetskraften mindre användbar. Numera har emellertid en principöverenskommelse

träffats inom stora delar av arbetsmarknaden om slopande

av de särskilda lönetarifferna för kvinnor. Därmed synes arbetsmarknadens

parter ha vitsordat den kvinnliga och den manliga arbetskraftens

likvärdighet. Några bärande skäl att bibehålla lagbestämmelser, som begränsar

den kvinnliga arbetskraftens användningsområde, kan därför icke

längre anses föreligga.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1961

9

Utskottet

Föreliggande motioner syftar till att de i femte kapitlet arbetarskyddslagen

intagna särskilda bestämmelserna om kvinnors användande i arbete

måtte upphävas i den mån de inskränker kvinnornas möjligheter till yrkesarbete.

De stadganden motionärerna huvudsakligen vänder sig mot är dels

förbudet i 34 § att använda kvinna till arbete under jord i gruva eller stenbrott

och dels reglerna i 36 och 37 §§, som innebär — i jämförelse med det

i arbetarskyddslagen intagna allmänna nattarbetsförbudet — reducerade

möjligheter att använda kvinna till hantverks- eller industriellt arbete

nattetid. Som skäl för sin hemställan anför motionärerna, att ifrågavarande

bestämmelser saknar betydelse i dagens läge, att de begränsar kvinnornas

fria yrkesval samt att de utgör en belastning för kvinnorna i likalönsdebatten,

enär de gör den kvinnliga arbetskraften mindre användbar till hantverks-

och industriellt arbete.

Utskottet vill framhålla, att ifrågavarande bestämmelser är historiskt

betingade samt avsedda att utgöra ett skydd för den kvinnliga arbetskraften.

Det har framstått som synnerligen angeläget, att kvinnorna, som vid

sidan av sitt förvärvsarbete i många fall haft att sköta hem och barn, icke

sysselsättes i nattarbete mer än som varit oundgängligen nödvändigt. Även

om det från kvinnohåll under senare år höjts röster för avskaffande av särbestämmelserna

i arbetarskyddslagen, har Landsorganisationen så sent som

1957 uttalat, att ett sådant krav icke uppbäres av de i industriellt arbete

sysselsatta kvinnorna själva och icke heller av deras fackliga organisationer.

Riksdagen har bland annat med hänvisning härtill avslagit år 1957 väckta

motioner av i huvudsak samma innebörd som de nu före varande.

Vid de centrala avtalsförhandlingarna föregående år enades emellertid

arbetsmarknadens parter om att hos arbetarskyddsstyrelsen hemställa om

överläggningar angående arbetarskyddslagens bestämmelser om nattarbete.

Sedan sådana överläggningar ägt rum, har arbetarskyddsstyrelsen i skrivelse

till Kungl. Maj:t den 20 december 1960 framlagt vissa förslag till ändringar

i 34 och 37 §§ arbetarskyddslagen. Förslagen innebär väsentligen, att arbetarskyddsstyrelsen

skall erhålla rätt att i särskilt angivna fall få medgiva

undantag från förbudet att använda kvinna till arbete under jord i gruva

eller stenbrott samt att den nu stadgade rätten för Kungl. Maj:t att, då

synnerliga skäl föranleder därtill, dispensera från bestämmelserna angående

kvinnas användande till nattarbete av praktiska skäl skall överföras på

arbetarskyddsstyrelsen. Styrelsens förslag har av Kungl. Maj:t sänts ut på

remiss till ett tjugotal olika instanser. Remisstiden går ut den 1 maj innevarande

år.

De stadganden i arbetarskyddslagen, mot vilka motionärerna vänder sig,

är sålunda redan nu föremål för uppmärksamhet inom Kungl. Maj:ts kansli.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1961

Enligt utskottets mening föreligger det viss sannolikhet för att den prövning,

som efter avslutad remissbehandling kommer att företagas av Kungl. Maj:t,

kan resultera i förslag om viss begränsning av de nuvarande särbestämmelserna

för kvinnor. Något skäl för riksdagen att under sådana omständigheter

nu taga något initiativ i anledning av föreliggande motionsyrkande

anser utskottet icke föreligga. Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motioner, I: 267 och II: 234, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 mars 1961

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, fru HamrinThorell,

fru Carlqvist, fru Gärda Svenson,1 herr Birke, fröken Nordström

och herr Lars Larsson;1

från andra kammaren: herr Nilsson i Göteborg, fröken Wetterström,1

fru Ekendahl,1 herrar Bengtsson i Varberg,1 Jönsson i Ingemarsgården,

Gustavsson i Alvesta, fru Svensson i Kungsör1 och herr Carlsson i Huskvarna.

1

1 Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av fröken Wetterström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.