Utlåtande i anledning av väckta motioner om utfylhiad av vissa underhållsbidrag Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 269 i första kammaren av fru Carlqvist m. fl. samt nr 242 i andra kammaren av fru Svensson i Kungsör m. fl.
1961-04-13 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1961:27, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utfylhiad av vissa underhållsbidrag Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 269 i första kammaren av fru Carlqvist m. fl. samt nr 242 i andra kammaren av fru Svensson i Kungsör m. fl.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1961
1
Nr 27
Utlåtande i anledning av väckta motioner om utfylhiad
av vissa underhållsbidrag
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen
väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 269 i första kammaren av
fru Carlqvist m. fl. samt nr 242 i andra kammaren av fru Svensson i Kungsör
m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, ”att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om sådan ändring av gällande bestämmelser,
att underhållsbidrag som fastställts före den 1 juli 1960 och icke
uppgår till maximibeloppet för bidragsförskott — f. n. 996 kronor om året
— skall genom utfyllnadsbidrag höjas till nämnda belopp”.
Gällande bestämmelser
Regler om föräldrars underhållsskyldighet gentemot barn ges i 7 kap.
föräldrabalken. Föräldrarna är skyldiga att vidkännas kostnaden för barnets
uppehälle och utbildning, om ej barnet har egna tillgångar. Underhållsskyldigheten
upphör ej innan barnet erhållit den utbildning som med
hänsyn till föräldrarnas villkor och barnets anlag må finnas tillbörlig och
ej i något fall förrän barnet fyllt sexton år (1 §). År barnet, sedan dess
rätt till underhåll enligt 1 § upphört, i följd av sjukdom eller annan dylik
orsak ur stånd att självt försörja sig, är föräldrarna i mån av förmåga
skyldiga att giva barnet skäligt underhåll (3 §). I kostnaden för barnets
underhåll skall envar av föräldrarna taga del efter sin förmåga. Fader
eller moder, som ej har vårdnaden om barnet, skall betala underhållsbidrag
(2 §). Adoptant och adoptivbarn har samma plikt att underhålla varandra
som föräldrar och barn (5 §).
Frågan om vårdnaden om barn regleras i 6 kap. föräldrabalken. Barn
i äktenskap står under föräldrarnas vårdnad enligt vad nedan sägs till
dess det fyllt tjugoett år eller ingått äktenskap (1 §). I vissa fall tillkommer
emellertid vårdnaden endast endera av föräldrarna. Gör en av föräldrarna
sig skyldig till grovt missbruk eller till grov försummelse vid
vårdnadens utövande, eller är han hemfallen åt missbruk av rusgivande
medel, eller för han ett lastbart liv, eller är han till följd av frånvaro, sjukdom
eller annan orsak för längre tid förhindrad att deltaga i vårdnaden,
äger rätten förordna, att vårdnaden skall tillkomma allenast den andre
(6 §). Lever föräldrarna på grund av söndring åtskilda, skall rätten på
ansökan av endera förordna, vilken av dem som skall ha vårdnaden om
barnen eller, om ej alla barnen bör stå under den enes vårdnad, huru de
skall fördelas mellan föräldrarna. Dömes till återgång av föräldrarnas
Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 2 avd. Nr 27
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1961
äktenskap eller till hemskillnad eller äktenskapsskillnad mellan dem, skall
rätten tillika meddela förordnande angående vårdnaden om barnen (7 §).
Barn utom äktenskap står under modems vårdnad till dess det fyllt tjuguett
år eller ingått äktenskap. Är föräldrarna ense, att fadern skall träda
i modems ställe, skall han, på anmälan, av rätten forordnas att övertaga
vårdnaden om bamet, om han är lämplig därtill. Vidare gäller, att om
modern finnes ej vara lämplig att utöva vårdnaden, skall rätten överflytta
vårdnaden å fadem eller särskilt förordnad förmyndare (12 §).
I vissa fall utges av allmänna medel förskott å underhållsbidrag enligt
regler i lagen den 11 juni 191f3 om förskottering av underhållsbidrag till
barn (bidragsförskott). Barn, vars fader eller moder enligt rättens beslut
eller skriftligt, av två personer bevittnat avtal är pliktig att till fullgörande
av lagstadgad underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till
barnet, äger att, där den underhållsskyldige underlåter att betala förfallet
belopp, i den utsträckning och under de villkor som anges i lagen att av
allmänna medel erhålla förskott å underhållsbidraget (bidragsförskott).
Vad sålunda stadgats äger dock icke tillämpning i fråga om barn, vars
föräldrar sammanbor, eller beträffande barn, som bor tillsammans med
den underhållsskyldige (1 §). Bidragsförskott utgår icke för längre tid än
till och med dagen före den, då bamet fyller sexton år (2 §), och skall vidare
ej utgå, sedan skyldigheten att utge underhållsbidrag till barnet upphört
(12 § 1 mom.). Förskottet utgår med det belopp den underhållsskyldige
jämlikt rättens beslut eller enligt avtal är skyldig att utgiva till barnets underhåll,
dock högst med 996 kronor för år räknat (8 §). Har faderskapet
ej fastställts beträffande barn utom äktenskap skall anses, att fadem genom
beslut eller skriftligt, av två personer bevittnat avtal blivit ålagd att utgiva
underhållsbidrag till bamet med 996 kronor om året från och med den
månad, under vilken bamet fyllt tre år, till och med dagen före den då bamet
fyller sexton år (13 §).
Ansökan om bidragsförskott prövas i regel av barnavårdsnämnden i den
kommun där vårdnadshavaren är mantalsskriven vid den tidpunkt då förskottet
sökes (3 §). Ansökningen kan göras av vårdnadshavaren eller av
särskilt förordnad förmyndare eller bamavårdsman för bamet, om sådan
finnes. Ansökningen skall avfattas enligt fastställt formulär och innehålla
nödiga upplysningar för utredande av barnets rätt till bidragsförskott ävensom
en av sökanden på heder och samvete avgiven förklaring, att de lämnade
upplysningarna är med sanningen överensstämmande. Är sökanden
ur stånd att själv avgiva sådan förklaring, skall riktigheten av upplysningarna
intygas av två trovärdiga, med förhållandena förtrogna personer. Vid
ansökningen skall fogas prästbevis och det till grund för ansökningen liggande
beslutet eller avtalet, därest dessa handlingar icke annorledes är tillgängliga
för barnavårdsnämnden (4 §).
Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1961
3
Bidragsförskott beviljas för tiden från och med den månad, under vilken
förskottet sökts. Om den underhållsskyldige häftar i skuld för tidigare
förfallet bidrag, kan förskott utgå även för förfluten tid, dock längst
från och med andra månaden före den under vilken förskottet sökts. Förskottet
beviljas i regel till utgången av det löpande statliga budgetåret,
varefter vid behov ny ansökan får göras. Barnavårdsnämnden äger emellertid
under juni månad pröva ansökan jämväl för tiden till och med utgången
av närmast följande budgetår (7 §). I regel utbetalas bidragsförskott månadsvis
till vårdnadshavaren eller, om särskilt förordnad förmyndare finnes,
till denne. Särskilda utbetalningsföreskrifter gäller i vissa fall. Dessutom
finns en del specialregler beträffande barn som vistas å anstalt m. m.
(11 §)•
Sedan skyldigheten att utgiva underhållsbidrag till barnet upphört, skall
beviljat förskott ej vidare utgå. Vidare skall förskott indragas om föräldrarna
sammanflyttar eller om barnet får bostad tillsammans med den underhållsskyldige.
Detsamma gäller i regel om barnet ej längre är svensk
medborgare eller stadigvarande vistas här i riket (12 §).
Barnavårdsnämnden har att noga vaka över att bidragsförskott kommer
barnet till godo (13 §). Rätten till bidragsförskott kan ej överlåtas eller
tagas i mät för gäld (14 §).
För lämnat bidragsförskott inträder den barnavårdsnämnd, som utgivit
förskottet, i barnets rätt till underhållsbidrag gentemot den underhållsskyldige
(15 §). Denne har att till nämnden erlägga å förskottet belöpande del
av underhållsbidraget allteftersom det förfaller till betalning (16 §). Om
han ej efter förmåga fullgör denna sin skyldighet, skall nämnden utan
dröjsmål vidtaga erforderliga åtgärder för fordringens indrivande (17 §).
Kostnaden för bidragsförskott bestrides, i den mån ersättning ej kunnat
uttagas av den underhållsskyldige, till tre fjärdedelar av staten och en
fjärdedel av den kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat förskottet (20 §).
Barnavårdsnämnden har att hos vederbörande länsstyrelse söka gottgörelse
av statsverket för utgivna bidragsförskott. Ansökningen, som skall avse
förskottsutgifter för visst budgetår, skall i regel göras före utgången av
därnäst följande budgetår. Länsstyrelsen skall granska ansökningen, eventuellt
låta införskaffa erforderlig ytterligare utredning och därefter, i den
mån förskotten befunnits beviljade och utbetalade i överensstämmelse med
föreskrifterna i lagen samt barnavårdsnämnden skäligen får anses ha fullgjort
vad densamma ålegat i fråga om åtgärder för förskottens återkrävande,
bevilja gottgörelse och utanordna beviljat belopp (21 §).
Över barnavårdsnämnds beslut i ärende rörande beviljande eller indragning
av bidragsförskott får den, som beslutet rörer, anföra besvär hos länsstyrelsen
(24 §). Klagan över länsstyrelses beslut föres hos Konungen
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1961
(25 §), vilken jämväl äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras
för lagens tillämpning (26 §).
Enligt lagen den 6 juni 1952 (nr 33-j) om höjning av vissa underhållsbidrag
skall periodiska underhållsbidrag av familjerättslig karaktär, vilkas
belopp fastställts före den 1 januari 1955, förhöjas med hänsyn till penningvärdets
fall. Stadgandet härom äger dock ej tillämpning, om den dom
eller det avtal, varigenom bidraget fastställts, innehåller föreskrift, att
bidraget skall vid nedgång i penningvärdet eller ökning av den bidragspliktiges
inkomster utgå med förhöjning enligt angivna grunder. Höjningen
utgör, om bidraget fastställts under år 1940 eller tidigare 90 %, under
något av åren 1941—1946 55 % och under något av åren 1947—1950 45 %,
under år 1951 20 % och under något av åren 1952—1954 10 %. Utan hinder
av vad som stadgas i lagen äger rätten på yrkande förordna på annat sätt
om bidragsskyldigheten, när de i giftermålsbalken eller föräldrabalken givna
reglerna om underhållsbidrag föranleder därtill.
Enligt lagen den 31 maj 1957 om utfyllnad av vissa underhållsbidrag äger
barn vars fader eller moder enligt beslut, som av domstol meddelats före
den 1 april 1957, eller enligt skriftligt avtal som slutits före sagda dag är
pliktig att utgiva underhållsbidrag till barnet, därest underhållsbidraget
ej uppgår till 720 kronor för år, av allmänna medel erhålla vad som brister
i nämnda belopp. Sådant utfyllnadsbidrag må ej utgå till barn, vars föräldrar
sammanbo, eller till barn, som bor tillsammans med den underhållsskyldige,
samt ej heller till barn, som är berättigat till barnpension enligt
lagen om barnpensioner.
Historik
I proposition nr 139 till 1957 års riksdag anförde föredraganden, statsrådet
Lundström, i frågan om utfyllnadsbidragen: ”1 dagens läge anser jag
det angelägnast, att tillgängliga resurser inriktas på att bistå de sämst
ställda inom gruppen ensamstående ogifta och frånskilda med barn genom
att lägga en fast grund under deras ekonomi. Om man därvid utgår från att
ett barn i dagens samhälle skulle behöva minst 60 kronor i underhållsbidrag
per månad från den föräldrapart, som inte sammanbor med barnet, så kan
samhället inte tydligare ge den principen till känna bland föräldrar och
myndigheter, som har till uppgift att bevaka barnens intressen, än genom
ett temporärt ekonomiskt stöd till avveckling av den bottensats av lägre
underhållsbidrag, som regleras av nu löpande, vanligen gamla avtal och
domstolsbeslut. Detta bör ske genom att barnet tillförsäkras skillnaden
mellan bidragsförskottets maximibelopp — här föreslaget till 60 kronor i
månaden — och det bestämda lägre underhållsbidraget i alla de fall, där
underhållsbidraget har fastställts före ett visst datum och där det ej fram
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1961 5
går att barnet för sin försörjning uppenbarligen ej har behov av dylikt
bidrag.
Ett utfyllnadsbidrag i denna form tar uteslutande sikte på barnets behov,
vilket enligt min mening bör tillgodoses oavsett om misstanke eller vetskap
föreligger att den underhållsskyldiges betalningsförmåga inte utnyttjas
fullt. Är detta senare fallet och kan rättelse ej uppnås genom överenskommelse,
får som hittills processvägen anlitas.
En huvudinvändning mot familjeberedningens förslag om normerade bidragsförskott
och fyllnadsbidrag har varit risken för att parter medvetet
skulle kunna sluta avtal om alltför lågt underhållsbidrag och härigenom
åsamka det allmänna kostnader, som egentligen borde bäras av de underhållspliktiga.
Om emellertid -— som nyss antytts — rätten till utfyllnadsbidrag
av den typ jag föreslagit begränsas till barn, vilkas underhåll regleras
i avtal, som ingåtts före den 1 april 1957, eller genom domstolsbeslut,
som meddelats före nämnda dag, är varje möjlighet till missbruk utesluten.
Jag förordar därför, att en sådan begränsning genomföres.”
I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 30 år 1957 anförde andra lagutskottet
i fråga om utfyllnadsbidragen bland annat:
”Det till grund för förslaget om utfyllnadsbidrag liggande syftet att
bringa hjälp i de fall, där underhållsbidrag till barn utgår med orimligt
låga belopp, finner utskottet beaktansvärt. Mot den utformning understödsf
ormen fått och tidpunkten för förslagets framläggande kan dock resas vissa
invändningar. Sålunda har under den föreslagna bidragsformen icke kunnat
inräknas de fall där domstolsbeslut eller avtal om skyldighet att utgiva
underhållsbidrag över huvud taget icke föreligger. En avgränsning har —
för förhindrande av missbruk — vidare måst göras till de underhållsbidrag
som fastställts före den 1 april 1957. Härigenom kommer de fall, där underhållsbidragen
efter nämnda tidpunkt fastställts till lägre belopp än 720
kronor för år, att falla utanför lagens tillämpningsområde. Mot den principiella
utformningen av bidraget som ett komplement till den föreliggande
civilrättsliga bidragsskyldigheten kan anföras att, då genom lagen skapas
garanti för ett visst minimistöd, detta kan få som följd att vårdnadshavare
kan finna det mindre angeläget att söka få till stånd höjning av utgående
familjerättsliga underhållsbidrag, oaktat sådan höjning skulle varit lagligen
möjlig. Det hade vidare måhända också varit lämpligare om förslaget framlagts
vid sådan tidpunkt att detsamma kunnat utformas i närmare anslutning
till de regler, som i en nära framtid kan förväntas komma att ersätta
de nuvarande särskilda barnbidragen.
Trots de betänkligheter, som sålunda och i övrigt kan resas mot det föreliggande
lagförslaget, vill utskottet emellertid — med hänsyn till att detsamma
dock tillgodoser en stor del av de angelägna behov, som föreligger på
området, och under beaktande av att det är av vikt att möjliga hjälpåt
-
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1961
gärder icke fördröjes — icke motsätta sig att förslaget upphöjes till lag.
Utskottet får därför, ehuru med viss tvekan, tillstyrka propositionen jämväl
i denna del.”
I proposition nr 75 år 1960, vari bland annat föreslogs höjning av bidragsförskotten
från 720 kronor till 996 kronor för år, anförde föredragande
departementschefen, statsrådet Nilsson, i fråga om utfyllnadsbidragen:
”Utfyllnadsbidragen, som infördes år 1957, avsågs uttryckligen som en
övergångsanordning, tillkommen i syfte att till en skälig miniminivå höja
vissa äldre, till mycket låga belopp fastställda underhållsbidrag. På bidrag,
som fastställts efter den 31 mars 1957, kan utfyllnadsbidrag inte beviljas.
Med hänsyn härtill synes någon höjning av utfyllnadsbidragen inte böra
företagas.”
Motionerna
Motionärerna framhåller:
Även om riksdagens beslut 1957 om utfyllnadsbidrag hade karaktären av
temporär åtgärd för ”avveckling av den bottensats av lägre underhållsbidrag,
som regleras av nu löpande vanligen gamla avtal och domstolsbeslut”,
så innebar det dock en strävan efter samstämmighet mellan utfyllnadsbidraget
och bidragsförskottets maximibelopp. När vårriksdagen 1960
i samband med beslutet om barnpensioner höjde bidragsförskottets maximibelopp
till 996 kronor, förelåg emellertid inget förslag om att utfyllnadsbidraget
skulle följa bidragsförskottets maximibelopp. Även om de flesta
barnavårdsnämnder munera har bidragsförskottets maximibelopp som den
lägre riktpunkten då det gäller avtal om underhållsbidrag, och även om
barnavårdsnämnderna i enlighet med sina åligganden bevakar möjligheterna
till nya och bättre avtal, kvarstår ändock det faktum att det finns en
betydande grupp barn för vilka underhållsbidrag icke kan utgå med högre
belopp än 720 kronor per år. Detta gäller i första hand de avtal som gällde
före den 1 april 1957 och till vilka utfyllnadsbidrag kan utgå upp till 720
kronor. Men även efter detta datum har åtskilliga avtal slutits till detta
låga belopp. Man kan ej bortse från det faktum att många underhållsskyldiga
som slutit avtal till högre belopp ändock inte, på grund av inkomstförhållanden,
familjebildning etc., har möjlighet att erlägga underhållsbidrag
motsvarande bidragsförskottets maxibelopp, 996 kronor per år. I sådana
fall kan samhället genom bidragsförskottslagen träda skyddande
emellan på ett sätt som inte är möjligt då det gäller de lägre avtalen. Med
hänvisning till ovanstående finner motionärerna det angeläget att ifrågavarande
lagbestämmelser ändras så, att utfyllnadsbidrag upp till 996 kronor
om året (bidragsförskottets maximibelopp) kan utgå i samtliga fall där
underhållsbidraget fastställts före den 1 juli 1960 och icke uppgår till nämnda
belopp.
Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1961
7
Utskottet
Barn, vars fader eller moder enligt rättens beslut eller skriftligt, av två
personer bevittnat avtal är pliktig att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet
utgiva underhållsbidrag till barnet, äger att, där den underhållsskyldige
underlåter att betala förfallet belopp, i den utsträckning och
under de villkor som anges i bidragsförskottslagen att av allmänna medel
erhålla bidragsförskott. Förskottet utgår med det belopp den underhållsskyldige
jämlikt rättens beslut eller enligt avtal är skyldig att utgiva till
barnets underhåll, dock högst med 996 kronor för år räknat.
Enligt lagen om utfyllnad av vissa underhållsbidrag äger barn, vars fader
eller moder enligt beslut, som av domstol meddelats före den 1 april 1957,
eller enligt skriftligt avtal som slutits före sagda dag är pliktig att utgiva
underhållsbidrag till barnet, därest underhållsbidraget ej uppgår till 720
kronor för år, av allmänna medel erhålla vad som brister i nämnda belopp.
Sådant utfyllnadsbidrag må ej utgå till barn, vars föräldrar sammanbor,
eller till barn, som bor tillsammans med den underhållsskyldige, samt ej
heller till barn, som är berättigat till barnpension enligt lagen om barnpensioner.
Motionärernas yrkande går ut på att underhållsbidrag, som fastställts
före den 1 juli 1960 och icke uppgår till maximibeloppet för bidragsförskott,
996 kronor om året, genom utfyllnadsbidrag skall höjas till detta belopp.
Då utfyllnadsbidragen infördes vid 1957 års riksdag anförde föredragande
statsrådet i propositionen bland annat, att utfyllnadsbidragen var avsedda
såsom temporärt ekonomiskt stöd till avveckling av den bottensats av
lägre underhållsbidrag, som reglerades av då aktuella, vanligen gamla avtal
och domstolsbeslut. Andra lagutskottet, som i sitt av riksdagen godkända
utlåtande nr 30 biträdde propositionen, uttalade vissa betänkligheter
mot lagförslaget. Mot den principiella utformningen av bidraget såsom ett
komplement till den civilrättsliga bidragsskyldigheten anfördes att, då
genom lagen skapades garanti för ett visst minimistöd, detta kunde få som
följd att vårdnadshavare kunde finna det mindre angeläget att söka få till
stånd höjning av utgående familjerättsliga underhållsbidrag, oaktat sådan
höjning skulle varit lagligen möjlig.
De betänkligheter som anfördes vid lagens tillkomst måste enligt utskottets
mening tillerkännas ännu större betydelse vid bedömandet av frågan
om att bevilja utfyllnadsbidrag å underhållsbidrag fastställda efter den 31
mars 1957. Ett bifall till motionsyrkandet i denna del skulle lätt kunna
tolkas som om utfyllnadsbidragen -— i motsats till vad som uttryckligen
gavs till känna vid deras införande — var avsedda som en permanent bidragsform.
Under sådana omständigheter skulle med all sannolikhet intresset
för att få till stånd höjning av den underhållsskyldiges bidragsskyldighet
starkt minska. Det är icke heller uteslutet, att vårdnadshavare vid
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 21 är 1961
ingåendet av nya avtal om underhållsbidrag, i förlitande på att den tidpunkt,
före vilken utfyllnadsbidrag kan beviljas, kontinuerligt framflyttas,
skulle komma att nöja sig med lägre underhållsbidrag än som eljest varit
fallet. Faran för missbruk i sådant avseende är enligt utskottets mening
påtaglig.
Samma principiella betänkligheter kan icke anföras mot en höjning av
utfyllnadsbidragens belopp såvitt avser underhållsbidrag fastställda före
den 1 april 1957. Emellertid skulle ett bifall till motionsyrkandet i denna
del medföra, att underhållsberättigade, som efter den 31 mars 1957 fått
underhåll fastställt till lägre belopp än 996 kronor, blev sämre tillgodosedda
än de som fått underhållsbidrag fastställda tidigare och kanske till
väsentligt lägre belopp. En sådan ordning skulle enligt utskottets mening
icke vara tillfredsställande.
På grund av det anförda finner sig utskottet, oaktat det till grund för
motionerna liggande syftet att bringa hjälp i fall där underhållsbidrag till
barn utgår med låga belopp är beaktansvärt, icke kunna biträda motionsyrkandena.
Utskottet vill framhålla, att de i motionerna påtalade olägenheterna
i vissa fall kan lindras genom att föreliggande möjligheter att höja
de underhållsskyldigas bidragsplikt energiskt tillvaratages. I sammanhanget
kan också nämnas att riksdagen nyligen, i enlighet med vad första
lagutskottet hemställt i sitt utlåtande nr 24, anhållit om en översyn av lagen
om höjning av vissa underhållsbidrag. En sådan översyn kan resultera i en
höjning av de procentsatser, efter vilka äldre underhållsbidrag uppräknas.
Med hänsyn till det anförda hemställer utskottet,
att förevarande motioner, 1: 269 och II: 242, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 13 april 1961
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,
fru Carlqvist*, fröken Nordström, herrar Virgin, Nyman och Thorsten
Larsson;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe, Wiklund
i Stockholm, Fredriksson, fru Eriksson i Ängelholm, herrar Björkman,
Gustavsson i Alvesta och Svensson i Kungälv.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Alfa Boktr. AB, Sthlra 1961
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.