Utlåtande i anledning av väckta motioner angående omreglering av vissa livräntor, m. m. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 104 i första kammaren av herr Gei jer och herr Johansson, Knut, samt nr 133 i andra kammaren av fru Ekendahl m. fl.
1961-03-21 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1961:28, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående omreglering av vissa livräntor, m. m. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 104 i första kammaren av herr Gei jer och herr Johansson, Knut, samt nr 133 i andra kammaren av fru Ekendahl m. fl.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1!)61
1
Nr 28
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående omreglering
av vissa livräntor, m. m.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 104 i första kammaren av herr Gei jer
och herr Johansson, Knut, samt nr 133 i andra kammaren av fru Ekendahl
m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte
besluta
att det i 2 § andra stycket lagen den 17 juni 1955 angående omreglering
av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring
för olycksfall i arbete m. in. angivna beloppet för medelarbetsförtjänsten
skall vara 8 600 kronor;
alt det i samma paragraf fjärde stycket av nämnda lag angivna högsta beloppet
för arbetsförtjänsten skall vara 10 320 kronor;
att de grunder som efter de föreslagna ändringarna anges i ovannämnda
lag skall tillämpas också i de fall som avses enligt förordningen den 17 juni
1955 angående omreglering av vissa ersättningar av statsmedel i anledning
av olycksfall i arbete m. m.;
att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning av frågan om indexreglering
av livräntor som utgår enligt äldre eller gällande lagstiftning om
försäkring för yrkesskada; samt
att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext».
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen I: 104.
Gällande bestämmelser m. m.
Varje arbetstagare i allmän eller enskild tjänst är med vissa här betydelselösa
undantag försäkrad för yrkesskada enligt lagen om yrkesskadeförsäkring,
vilken trädde i kraft den 1 januari 1955. Försäkrad kan bl. a.
vara berättigad till livränta, då yrkesskada medför under längre eller kortare
tid bestående förlust av arbetsförmågan eller nedsättning av denna med
minst en tiondel (16 §). Livränta beräknas på grundval av det s. k. ersättningsunderlaget,
vilket är den försäkrades årliga arbetsförtjänst, i vissa fall
liihang till riksdagens protokoll 11)61. !) sand. 2 avd. Nr 28
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 28 dr 1961
nedsatt enligt särskilt angivna regler. Sålunda medräknas vid fastställande
av ersätlningsunderlagel ärlig arbetsförtjänst, som icke överstiger 7 200
kr., till hela sitt belopp, den del av arbetsförtjänsten, som överstiger 7 200
men ej 10 800 kr., till tre fjärdedelar och den del därav, som överstiger
10 800 kr., till hälften. Ärlig arbetsförtjänst tages inte med i beräkningen, i
den män den överstiger 15 000 kr. (9 §). Livränta utgår för tid till och med
den månad, under vilken den försäkrade fyller 67 år, med helopp som för
år räknat motsvarar, vid förlust av arbetsförmågan 11/12 av ersättningsunderlaget,
vid nedsättning av arbetsförmågan med minst tre tiondelar en
mot graden av nedsättningen svarande del av ersättningsunderlaget, minskad
med 1/12 av detta, samt vid nedsättning av arbetsförmågan med mindre
än tre tiondelar den del av 2/3 av ersättningsunderlaget som svarar mot graden
av nedsättningen (16 §). Vidare kan livräntor utgå till den försäkrades
efterlevande efter vissa i lagen närmare angivna regler (19—23 §§). Storleken
av dessa livräntor är i allmänhet beroende av storleken av den avlidnes
arbetsinkomst.
Lagen om yrkesskadeförsäkring äger icke tillämpning på skador, som inträffat
före den 1 januari 1955. Beträffande de äldre skadefallen gäller i stället
bl. a. 1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete och 1929 års lag
om försäkring för vissa yrkessjukdomar. Livräntorna enligt dessa äldre
lagar blir i allmänhet lägre än enligt yrkesskadeförsäkringslagen beroende
på att de arbetsförtjänster, som ligger till grund för de äldre fallen, i allmänhet
är lägre än de arbetsförtjänster som de nyare fallen baserar sig på.
Ersättningarna enligt dessa äldre lagar har i åtskilliga fall blivit föremål
för omreglering. Denna har skett enligt 1955 års lag angående omreglering
av vissa ersättningar enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete m. m.,
som trädde i kraft den 1 januari 1956. Omregleringen tillgick bl. a. så, att
den arbetsförtjänst som låg till grund för ersättningarna uppräknades. Om
den försäkrades arbetsförtjänst motsvarade den medelarbetsförtjänst som i
omregleringslagen angives för den tidsperiod skadan inträffade, uppräknades
arbetsförtjänsten till 6 600 kr. Var arbetsförtjänsten högre eller lägre
än medelarbetsförtjänsten, uppräknades arbetsförtjänsten till ett belopp,
som står i samma proportion till 6 600 kr. som arbetsförtjänsten förhöll sig
till angivna medelarbetsförtjänst, dock att arbetsförtjänsten icke i något
fall fick uppräknas till högre belopp än 7 920 kr. (2 §). 1 fråga om egenlivränta
kan omreglering ske för tid l. o. in. den månad, då den försäkrade
fyllt 67 år, om nedsättningen i arbetsförmågan är minst 20 procent, samt
för tid efter utgången av nämnda månad, om nedsättningen uppgår till minst
30 procent.
Äldre ersättningar, som utgår av statsmedel, omregleras inte direkt genom
omregleringslagen utan i allmänhet genom 1955 års förordning angående
omreglering av vissa ersättningar av statsmedel i anledning av olycksfall i
Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1UH1
3
arbete m. m., enligt vilken omregleringen skall ske i huvudsak efter de grunder
som finns i omregleringslagen. Omregleringsförordningen är inte tilllämplig
på en del äldre militärersättningsfall (skador som drabbat till fast
anställt eller indelt manskap hörande person före den l januari 1949 eller
som drabbat värnpliktig före den 1 juli 1950), vilka i stället faller under
W50 års förordning angående omreglering av vissa ersättningar i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.
Motionerna
I motionerna erinras om att de äldre livräntorna i en del fall genom omreglering
uppräknats till 1955 års nivå. Emellertid har därefter skett förändringar
i penningvärdet och i levnadsstandarden, vilka icke fått några
återverkningar på dessa livräntor. Motionärerna anför härom:
Sedan år 1955 — det år då lagen om omreglering av livräntorna antogs
— har inkomsterna för den aktiva befolkningen stigit ganska väsentligt.
Således kan man beräkna att timförtjänsterna för vuxna manliga industriarbetare
t. o. m. år 1960 ökat med ungefär 37 procent. Även om man tar
hänsyn till att en arbetstidsförkortning ägt rum under denna tid, kan inkomstökningen
ändå uppskattas till ca 30 procent. Även levnadskostnaderna
har stigit. Mätt med konsumentprisindex kan ökningen mellan 1955 och
1960 anges till 20 procent. Av de anförda siffrorna framgår att livräntetagarna
fått vidkännas en väsentlig nedpressning av sin levnadsstandard
sedan omregleringen av deras förmåner senast skedde. Den livräntetagare
som har 100 procent invaliditet och vilkens livränta baserats på en årsinkomst
motsvarande den beräknade årsmedelinkomsten erhöll efter omregleringen
en ersättning på 6 050 kr. per år. I 1960 års penningvärde
mätt med konsumentprisindex — motsvarar beloppet ca 5 000 kr. och om
man tar hänsyn till 1960 års inkomststandard ca 4 650 kr. Även om man
i detta fall tar hänsyn till den ökning som genomförts av invalidpensionens
grundbelopp, kvarstår dock en kraftig standardsänkning. Denna ökning
har inte heller kommit de livräntetagare till del som har så låg invaliditet
att de icke erhåller invalidpension.
1 motionerna erinras härefter om att föredragande departementschefen i
propositionen angående omregleringslagen (prop. 156/1955) uttalat, att,
»om det på grund av ändrade ekonomiska förhållanden i framtiden skulle
visa sig behövligt att justera nivån för äldre yrkesskadeersättningar, detta
kan ske på så enkelt sätt som genom att ändra det belopp om 6 600 kr., vartill
medelarbetsförtjänsterna enligt mitt förslag skall höjas».
Motionärerna föreslår under åberopande av det anförda, att beloppet för
medelarbetsförtjänsten i omregleringslagen höjes till 8 600 kr. — eller med
ungefär en tredjedel — samt att maximibeloppet höjes i motsvarande mån
till 10 320 kr. Vidare föreslår motionärerna, att en motsvarande uppräkning
skall ske av de ersättningar som utgår enligt omregleringsförordningen.
I motionerna las vidare upp frågan om indexreglering av yrkesskadeliv
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
1
Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år t''.dit
räntorna. Motionärerna erinrar därvid om att de förtidspensioner som kommer
att utgå enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension blir värdebeständiga.
Enligt motionärernas mening torde yrkesskadelivräntorna
kunna jämställas med förtidspensionerna, i det att de avser att kompensera
varaktigt inkomstbortfall. För de fall som inträffar i framtiden och där invaliditeten
understiger en viss procentsats torde, framhålles det i motionerna,
livräntor komma att utgå enligt bestämmelser i yrkesskadeförsäkringslagen,
hör att undvika en olikartad behandling av fall med skilda invaliditetsgrader
torde det enligt motionärerna bli nödvändigt att genomföra en indexreglering
även för livräntorna. En sådan indexreglering förordas skola gälla såväl
framtida livräntor som sådana som redan fastställts enligt gällande
eller äldre författningar.
Tidigare överväganden rörande indexreglering av yrkesskadeersättningar
Frågan om en indexreglering av ersättningar från yrkesskadeförsäkringen
bär tidigare dryftats i samband med tillkomsten av yrkesskadeförsäkringslagen
och omregleringslagen. Socialvårdskommittén förordade sålunda i sitt
betänkande XIX med förslag angående yrkesskadeförsäkringslag m. m. (SOU
1951:25), att maximibeloppet för den årliga arbetsförtjänstens beräkning
skulle indexregleras på visst sätt. I fråga om indexreglering av löpande ersättningar
anförde kommittén, att det var angeläget att det allmänna sörjer
för att de utgående ersättningarna inte förlorar sitt realvärde. Denna fråga
måste dock bedömas i sammanhang med motsvarande spörsmål beträffande
andra sociala förmåner.
I propositionen om yrkesskadeförsäkringslagen (nr 60 år 1954) anförde
föredragande departementschefen, att det år 1953 beslutats om provisoriska
förbättringar av de ersättningstillägg som då utgick å vissa ersättningar enligt
lagen om försäkring för olycksfall i arbete samt att det uppdragits åt
riksförsäkringsanstalten att utreda, huruvida icke kompensation för stegrade
levnadskostnader i en eller annan form borde beredas olika kategorier,
som uppbar ersättning i anledning av yrkesskada. Enligt departementschefens
mening var det möjligt att ta ställning till socialvårdskommitténs förslag
om indexreglering först sedan riksförsäkringsanstalten slutfört sitt utredningsuppdrag.
För övrigt syntes något behov av indexreglering av maximibeloppet
för arbetsförtjänsten inte föreligga, därest detta — såsom föreslogs
i propositionen — höjdes från 7 200 till 15 000 kr.
Nämnda uppdrag åt riksförsäkringsanstalten att utreda frågan, huruvida
icke kompensation för stegrade levnadskostnader i en eller annan form borde
beredas olika kategorier, som uppbar ersättning med anledning av yrkesskada,
lämnades år 1952. I skrivelse den 3 januari 1953 drog anstalten upp
allmänna riktlinjer för en indexreglering inom yrkesskadeförsäkringen och
Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år littit
5
föreslog höjningar av vissa ersättningar i äldre skadefall. På grundval av
förslaget genomfördes vid 1953 års riksdag provisoriska förbättringar av äldre
livräntor m. m. (prop. nr 147, rskr. nr 197). Därefter anbefallde Kungl. Maj :t
riksförsäkringsanstalten att fullfölja utredningsarbetet. I skrivelse den 3
december 1954 förklarade sig riksförsäkringsanstalten vidhålla sin uppfattning
att man på ett effektivare sätt än dittills borde sörja för att livräntorna
även på längre sikt utgör skälig kompensation för de av skadorna förorsakade
inkomstbortfallen. Lyftningen av maximiersättningarna genom yrkesskadeförsäkringslagen
medförde dock, att behovet av rörliga tillägg på livräntorna
inte längre framträdde lika starkt som tidigare. Därtill kom att
motsvarande problem inom pensionsförsäkringens område då var föremål
för utredning, övervägande skäl talade därför enligt anstalten för att frågan
om indexreglering av livräntor fick anstå i avbidan på nämnda utredningsförslag.
I propositionen angående omregleringslagen (prop. nr 156 år 1955) anslöt
sig föredragande departementschefen till riksförsäkringsanstaltens uppfattning
och uttalade, att med prövningen av ifrågavarande spörsmål borde anstå
tills frågan om allmän pensionsförsäkring kommit närmare sin lösning.
Utskottet
Yrkesskadeförsäkringslagen trädde i kraft den 1 januari 1955 och är i
princip tillämplig endast å skadefall som inträffat efter ikraftträdandet.
Äldre skadefall regleras av den dessförinnan gällande lagstiftningen, företrädesvis
1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete och 1929 års
lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar. Till grund för utgående ersättningar
såväl enligt yrkesskadeförsäkringslagen som enligt den äldre
lagstiftningen ligger den försäkrades arbetsförtjänst, dock att arbetsförtjänst
över vissa belopp, olika stora i den äldre lagstiftningen och i yrkesskadeförsäkringslagen,
inte beaktas. Maximibeloppet är i yrkesskadeförsäkringslagen
15 000 kr. 1 de båda ovannämnda äldre lagarna var motsvarande
belopp vid tiden för yrkesskadeförsäkringslagens ikraftträdande
7 200 kr.
De ersättningar som utgår på grund av den äldre lagstiftningen var vid
tiden för yrkesskadeförsäkringslagens ikraftträdande i allmänhet väsentligt
lägre än vad som skulle ha utgått, därest den nya lagen varit tillämplig.
Detta sammanhängde huvudsakligen med att de till grund för ersättningarna
liggande arbetsförtjänsterna var förhållandevis låga. För att i det väsentliga
utjämna skillnaden mellan vissa av de äldre och de nyare fallen
företogs en omreglering av en del av de äldre fallen, vilken i huvudsak skedde
enligt lagen angående oinreglering av vissa ersättningar enligt lagen den
17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete in. in. (omreglerings
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
0
Andra lagutskottets utlåtande nr 2$ år 1Ut>l
lagen), som trädde i kraft den 1 januari 1956. Omregleringen tillgick bl. a.
på så sätt att den till grund för ersättningen liggande arbetsförtjänsten
räknades upp i proportion till de förändringar som skett i medelarbetsförtjänsten
för manliga yrkesskadade mellan den tidpunkt skadan inträffade
och är 1955, varvid medelarbetsförtjänsten för detta år förutsattes vara
6 600 kr. Arbetsförtjänsten fick dock icke i något fall uppräknas till högre
belopp än 7 920 kr.
Omregleringslagen är icke tillämplig på ersättningar, som utbetalas av
statsmedel. En betydande del av dessa ersättningar har i stället omreglerats
etter en samtidigt med lagen utfärdad förordning angående omreglering av
vissa ersättningar av statsmedel i anledning av olycksfall i arbete m. m.
(omregleringsförordningen). Enligt denna förordning skall vid omregleringen
tillämpas i huvudsak de grunder omregleringslagen innehåller. Vidare
är att nämna, att vissa äldre militärskador omreglerats efter en särskild
förordning, 1950 års förordning angående omreglering av vissa ersättningar
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring
(den militära omregleringsförordningen). I samband med tillkomsten av
omregleringslagen och omregleringsförordningen företogs ändringar i den
militära omregleringsförordningen, som innebar en motsvarande uppräkning
av ifrågavarande militära ersättningar.
1 törevarande motioner erinras om de förändringar i penningvärde och
levnadsstandard som skett sedan 1955. Emellertid har, påpekas det, inte
någon uppräkning av de äldre yrkesskadeersättningarna företagits efter
omregleringen enligt omregleringslagen, och dessa ersättningar bör därför
enligt motionärernas mening nu ytterligare uppräknas. Enligt motionärerna
kan en sådan uppräkning lämpligen ske genom att de i omregleringslagen
upptagna beloppen 6 600 och 7 920 kr. uppräknas till resp. 8 600 och
10 320 kr. Vidare hemställer motionärerna, att de av dem föreslagna grunderna
skall göras tillämpliga jämväl på ersättningar av statsmedel, vilka
omreglerats enligt omregleringsförordningen. Slutligen har i motionerna
yrkats, att trågan om indexreglering av ersättningar, som utgår enligt äldre
eller gällande lagstiftning om försäkring för yrkesskada, måtte göras till
föremål för utredning.
Enligt utskottets mening är det uppenbart, att de ersättningar, som 1956
uppräknades enligt omregleringslagen, med hänsyn till penningvärdeförändringarna
därefter förlorat en del av sitt realvärde. Det står också klart
att de som uppbär dessa ersättningar inte heller blivit delaktiga av senare
års standardförbättringar. Med hänsyn härtill förefaller en uppräkning av
ersättningarna befogad. Emellertid synes flera invändningar kunna riktas
mot att göra uppräkningen i enlighet med motionerna. Härvid vill utskottet
först peka på att förslaget innebär en höjning av ersättningarna endast
för dem som skadats före år 1955. Sannolikt kan det vara lika motiverat att
Andra lagutskottets utlåtande nr 28 dr 1961
7
räkna upp de fall som ligger närmast i tiden därefter. Frågan härom är
emellertid förhållandevis komplicerad och fordrar därför ytterligare övervägande.
Vidare är att märka, all ersättningsnivån för åtskilliga av förevarande
fall kan komma att påverkas av den omläggning av invalidpensioneringen
som nu prövas av 1958 års socialförsäkringskominitté och som
avses skola genomföras vid nästa års riksdag. Hittills har huvuddelen av
invalidpensionen varit inkomstprövad, vilket medfört att de som uppburit
livräntor från yrkesskadeförsäkringen fått invalidpensionen reducerad, i
åtskilliga fall så att de inte erhållit mer än den icke inkomstprövade grundpensionen.
Den år 1959 genomförda höjningen av grundpensionerna innebar
därför en standardhöjning för åtskilliga livräntetagare. Det pågående
utredningsarbetet rörande invalidpensioneringen syftar emellertid till att
slopa inkomstprövningen, vilket måste medföra problem att samordna pensionerna
och yrkesskadelivräntorna, så att den sammanlagda ersättningsnivån
inte blir för hög. I detta läge synes det inte tillrådligt att höja livräntorna
och därmed försvåra samordningen. Slutligen vill utskottet framhålla,
att en uppräkning av det slag som motionärerna förordat inte torde
böra inskränkas till de fall, varå omregleringslagen och omregleringsförordningen
är tillämpliga, utan avse även de äldre militärersättningsfall som
beröres av den militära omregleringsförordningen. Eljest skulle vissa äldre
militärersättningsfall komma på en lägre ersättningsnivå än motsvarande
civila fall. På grund av vad sålunda anförts finner sig utskottet inte kunna
biträda de i motionerna framställda yrkandena om direkta ändringar i omregleringslagstiftningen.
I det förslag till lag angående ändring i sjukförsäkringslagen, m. in., som
nyligen remitterats till lagrådet, har föredragande departementschefen tillkännagivit
sin avsikt alt inom en nära framtid tillsätta en utredning rörande
yrkesskadeförsäkringens framtida omfattning och gestaltning. Vid denna
utredning torde även de i motionerna berörda problemen komma upp till
behandling och prövas då i sitt naturliga sammanhang. De reformer på
yrkesskadeförsäkringens materiella sida som utredningen skall syfta till
är emellertid inte avsedda att träda i kraft förrän den 1 januari 1966. Enligt
utskottets mening bör dock den uppräkning av de äldre ersättningarna
som utskottet i det föregående funnit befogad inte anstå till denna tidpunkt,
ulan frågan därom bör prövas så snart förutsättningar därför föreligger.
Denna utskottets uppfattning synes böra bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.
Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen i anledning av förevarande motioner,
1: 104 och 11:133, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t såsom
sin mening giva till känna vad utskottet anfört samt
15. att motionerna, i den mån de icke kan anses besvarade
8
Andra lagutskottets uttalande nr 28 är 1961
genom vad utskottet ovan hemställt, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 21 mars 1961
På andra lagutskottets vägnar:
Ht''* mjv ]''i; irtH! i fAU>
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,
fru Hamrin-Thorell, herr Birke, fröken Nordström, herr Eric Carlsson och
fru Nilsson;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg,
Odhe, Fredriksson, fru Eriksson i Ängelholm*, herrar Björkman, Gustavsson
i Alvesta* och Tobé*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
JO
Rydahls Boktryckeri AB • Stockholm 1961
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1961:142 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning angående underskott å statens järnvägars fond för budgetåret a1 i texten