Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående omreglering av vissa livräntor, m. m. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 104 i första kammaren av herr Gei jer och herr Johansson, Knut, samt nr 133 i andra kammaren av fru Ekendahl m. fl.

1961-03-21 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1961:28, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående omreglering av vissa livräntor, m. m. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 104 i första kammaren av herr Gei jer och herr Johansson, Knut, samt nr 133 i andra kammaren av fru Ekendahl m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1!)61

1

Nr 28

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående omreglering

av vissa livräntor, m. m.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 104 i första kammaren av herr Gei jer

och herr Johansson, Knut, samt nr 133 i andra kammaren av fru Ekendahl

m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte

besluta

att det i 2 § andra stycket lagen den 17 juni 1955 angående omreglering

av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring

för olycksfall i arbete m. in. angivna beloppet för medelarbetsförtjänsten

skall vara 8 600 kronor;

alt det i samma paragraf fjärde stycket av nämnda lag angivna högsta beloppet

för arbetsförtjänsten skall vara 10 320 kronor;

att de grunder som efter de föreslagna ändringarna anges i ovannämnda

lag skall tillämpas också i de fall som avses enligt förordningen den 17 juni

1955 angående omreglering av vissa ersättningar av statsmedel i anledning

av olycksfall i arbete m. m.;

att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning av frågan om indexreglering

av livräntor som utgår enligt äldre eller gällande lagstiftning om

försäkring för yrkesskada; samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen I: 104.

Gällande bestämmelser m. m.

Varje arbetstagare i allmän eller enskild tjänst är med vissa här betydelselösa

undantag försäkrad för yrkesskada enligt lagen om yrkesskadeförsäkring,

vilken trädde i kraft den 1 januari 1955. Försäkrad kan bl. a.

vara berättigad till livränta, då yrkesskada medför under längre eller kortare

tid bestående förlust av arbetsförmågan eller nedsättning av denna med

minst en tiondel (16 §). Livränta beräknas på grundval av det s. k. ersättningsunderlaget,

vilket är den försäkrades årliga arbetsförtjänst, i vissa fall

liihang till riksdagens protokoll 11)61. !) sand. 2 avd. Nr 28

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 dr 1961

nedsatt enligt särskilt angivna regler. Sålunda medräknas vid fastställande

av ersätlningsunderlagel ärlig arbetsförtjänst, som icke överstiger 7 200

kr., till hela sitt belopp, den del av arbetsförtjänsten, som överstiger 7 200

men ej 10 800 kr., till tre fjärdedelar och den del därav, som överstiger

10 800 kr., till hälften. Ärlig arbetsförtjänst tages inte med i beräkningen, i

den män den överstiger 15 000 kr. (9 §). Livränta utgår för tid till och med

den månad, under vilken den försäkrade fyller 67 år, med helopp som för

år räknat motsvarar, vid förlust av arbetsförmågan 11/12 av ersättningsunderlaget,

vid nedsättning av arbetsförmågan med minst tre tiondelar en

mot graden av nedsättningen svarande del av ersättningsunderlaget, minskad

med 1/12 av detta, samt vid nedsättning av arbetsförmågan med mindre

än tre tiondelar den del av 2/3 av ersättningsunderlaget som svarar mot graden

av nedsättningen (16 §). Vidare kan livräntor utgå till den försäkrades

efterlevande efter vissa i lagen närmare angivna regler (19—23 §§). Storleken

av dessa livräntor är i allmänhet beroende av storleken av den avlidnes

arbetsinkomst.

Lagen om yrkesskadeförsäkring äger icke tillämpning på skador, som inträffat

före den 1 januari 1955. Beträffande de äldre skadefallen gäller i stället

bl. a. 1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete och 1929 års lag

om försäkring för vissa yrkessjukdomar. Livräntorna enligt dessa äldre

lagar blir i allmänhet lägre än enligt yrkesskadeförsäkringslagen beroende

på att de arbetsförtjänster, som ligger till grund för de äldre fallen, i allmänhet

är lägre än de arbetsförtjänster som de nyare fallen baserar sig på.

Ersättningarna enligt dessa äldre lagar har i åtskilliga fall blivit föremål

för omreglering. Denna har skett enligt 1955 års lag angående omreglering

av vissa ersättningar enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete m. m.,

som trädde i kraft den 1 januari 1956. Omregleringen tillgick bl. a. så, att

den arbetsförtjänst som låg till grund för ersättningarna uppräknades. Om

den försäkrades arbetsförtjänst motsvarade den medelarbetsförtjänst som i

omregleringslagen angives för den tidsperiod skadan inträffade, uppräknades

arbetsförtjänsten till 6 600 kr. Var arbetsförtjänsten högre eller lägre

än medelarbetsförtjänsten, uppräknades arbetsförtjänsten till ett belopp,

som står i samma proportion till 6 600 kr. som arbetsförtjänsten förhöll sig

till angivna medelarbetsförtjänst, dock att arbetsförtjänsten icke i något

fall fick uppräknas till högre belopp än 7 920 kr. (2 §). 1 fråga om egenlivränta

kan omreglering ske för tid l. o. in. den månad, då den försäkrade

fyllt 67 år, om nedsättningen i arbetsförmågan är minst 20 procent, samt

för tid efter utgången av nämnda månad, om nedsättningen uppgår till minst

30 procent.

Äldre ersättningar, som utgår av statsmedel, omregleras inte direkt genom

omregleringslagen utan i allmänhet genom 1955 års förordning angående

omreglering av vissa ersättningar av statsmedel i anledning av olycksfall i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1UH1

3

arbete m. m., enligt vilken omregleringen skall ske i huvudsak efter de grunder

som finns i omregleringslagen. Omregleringsförordningen är inte tilllämplig

på en del äldre militärersättningsfall (skador som drabbat till fast

anställt eller indelt manskap hörande person före den l januari 1949 eller

som drabbat värnpliktig före den 1 juli 1950), vilka i stället faller under

W50 års förordning angående omreglering av vissa ersättningar i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Motionerna

I motionerna erinras om att de äldre livräntorna i en del fall genom omreglering

uppräknats till 1955 års nivå. Emellertid har därefter skett förändringar

i penningvärdet och i levnadsstandarden, vilka icke fått några

återverkningar på dessa livräntor. Motionärerna anför härom:

Sedan år 1955 — det år då lagen om omreglering av livräntorna antogs

— har inkomsterna för den aktiva befolkningen stigit ganska väsentligt.

Således kan man beräkna att timförtjänsterna för vuxna manliga industriarbetare

t. o. m. år 1960 ökat med ungefär 37 procent. Även om man tar

hänsyn till att en arbetstidsförkortning ägt rum under denna tid, kan inkomstökningen

ändå uppskattas till ca 30 procent. Även levnadskostnaderna

har stigit. Mätt med konsumentprisindex kan ökningen mellan 1955 och

1960 anges till 20 procent. Av de anförda siffrorna framgår att livräntetagarna

fått vidkännas en väsentlig nedpressning av sin levnadsstandard

sedan omregleringen av deras förmåner senast skedde. Den livräntetagare

som har 100 procent invaliditet och vilkens livränta baserats på en årsinkomst

motsvarande den beräknade årsmedelinkomsten erhöll efter omregleringen

en ersättning på 6 050 kr. per år. I 1960 års penningvärde

mätt med konsumentprisindex — motsvarar beloppet ca 5 000 kr. och om

man tar hänsyn till 1960 års inkomststandard ca 4 650 kr. Även om man

i detta fall tar hänsyn till den ökning som genomförts av invalidpensionens

grundbelopp, kvarstår dock en kraftig standardsänkning. Denna ökning

har inte heller kommit de livräntetagare till del som har så låg invaliditet

att de icke erhåller invalidpension.

1 motionerna erinras härefter om att föredragande departementschefen i

propositionen angående omregleringslagen (prop. 156/1955) uttalat, att,

»om det på grund av ändrade ekonomiska förhållanden i framtiden skulle

visa sig behövligt att justera nivån för äldre yrkesskadeersättningar, detta

kan ske på så enkelt sätt som genom att ändra det belopp om 6 600 kr., vartill

medelarbetsförtjänsterna enligt mitt förslag skall höjas».

Motionärerna föreslår under åberopande av det anförda, att beloppet för

medelarbetsförtjänsten i omregleringslagen höjes till 8 600 kr. — eller med

ungefär en tredjedel — samt att maximibeloppet höjes i motsvarande mån

till 10 320 kr. Vidare föreslår motionärerna, att en motsvarande uppräkning

skall ske av de ersättningar som utgår enligt omregleringsförordningen.

I motionerna las vidare upp frågan om indexreglering av yrkesskadeliv
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år t''.dit

räntorna. Motionärerna erinrar därvid om att de förtidspensioner som kommer

att utgå enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension blir värdebeständiga.

Enligt motionärernas mening torde yrkesskadelivräntorna

kunna jämställas med förtidspensionerna, i det att de avser att kompensera

varaktigt inkomstbortfall. För de fall som inträffar i framtiden och där invaliditeten

understiger en viss procentsats torde, framhålles det i motionerna,

livräntor komma att utgå enligt bestämmelser i yrkesskadeförsäkringslagen,

hör att undvika en olikartad behandling av fall med skilda invaliditetsgrader

torde det enligt motionärerna bli nödvändigt att genomföra en indexreglering

även för livräntorna. En sådan indexreglering förordas skola gälla såväl

framtida livräntor som sådana som redan fastställts enligt gällande

eller äldre författningar.

Tidigare överväganden rörande indexreglering av yrkesskadeersättningar

Frågan om en indexreglering av ersättningar från yrkesskadeförsäkringen

bär tidigare dryftats i samband med tillkomsten av yrkesskadeförsäkringslagen

och omregleringslagen. Socialvårdskommittén förordade sålunda i sitt

betänkande XIX med förslag angående yrkesskadeförsäkringslag m. m. (SOU

1951:25), att maximibeloppet för den årliga arbetsförtjänstens beräkning

skulle indexregleras på visst sätt. I fråga om indexreglering av löpande ersättningar

anförde kommittén, att det var angeläget att det allmänna sörjer

för att de utgående ersättningarna inte förlorar sitt realvärde. Denna fråga

måste dock bedömas i sammanhang med motsvarande spörsmål beträffande

andra sociala förmåner.

I propositionen om yrkesskadeförsäkringslagen (nr 60 år 1954) anförde

föredragande departementschefen, att det år 1953 beslutats om provisoriska

förbättringar av de ersättningstillägg som då utgick å vissa ersättningar enligt

lagen om försäkring för olycksfall i arbete samt att det uppdragits åt

riksförsäkringsanstalten att utreda, huruvida icke kompensation för stegrade

levnadskostnader i en eller annan form borde beredas olika kategorier,

som uppbar ersättning i anledning av yrkesskada. Enligt departementschefens

mening var det möjligt att ta ställning till socialvårdskommitténs förslag

om indexreglering först sedan riksförsäkringsanstalten slutfört sitt utredningsuppdrag.

För övrigt syntes något behov av indexreglering av maximibeloppet

för arbetsförtjänsten inte föreligga, därest detta — såsom föreslogs

i propositionen — höjdes från 7 200 till 15 000 kr.

Nämnda uppdrag åt riksförsäkringsanstalten att utreda frågan, huruvida

icke kompensation för stegrade levnadskostnader i en eller annan form borde

beredas olika kategorier, som uppbar ersättning med anledning av yrkesskada,

lämnades år 1952. I skrivelse den 3 januari 1953 drog anstalten upp

allmänna riktlinjer för en indexreglering inom yrkesskadeförsäkringen och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år littit

5

föreslog höjningar av vissa ersättningar i äldre skadefall. På grundval av

förslaget genomfördes vid 1953 års riksdag provisoriska förbättringar av äldre

livräntor m. m. (prop. nr 147, rskr. nr 197). Därefter anbefallde Kungl. Maj :t

riksförsäkringsanstalten att fullfölja utredningsarbetet. I skrivelse den 3

december 1954 förklarade sig riksförsäkringsanstalten vidhålla sin uppfattning

att man på ett effektivare sätt än dittills borde sörja för att livräntorna

även på längre sikt utgör skälig kompensation för de av skadorna förorsakade

inkomstbortfallen. Lyftningen av maximiersättningarna genom yrkesskadeförsäkringslagen

medförde dock, att behovet av rörliga tillägg på livräntorna

inte längre framträdde lika starkt som tidigare. Därtill kom att

motsvarande problem inom pensionsförsäkringens område då var föremål

för utredning, övervägande skäl talade därför enligt anstalten för att frågan

om indexreglering av livräntor fick anstå i avbidan på nämnda utredningsförslag.

I propositionen angående omregleringslagen (prop. nr 156 år 1955) anslöt

sig föredragande departementschefen till riksförsäkringsanstaltens uppfattning

och uttalade, att med prövningen av ifrågavarande spörsmål borde anstå

tills frågan om allmän pensionsförsäkring kommit närmare sin lösning.

Utskottet

Yrkesskadeförsäkringslagen trädde i kraft den 1 januari 1955 och är i

princip tillämplig endast å skadefall som inträffat efter ikraftträdandet.

Äldre skadefall regleras av den dessförinnan gällande lagstiftningen, företrädesvis

1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete och 1929 års

lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar. Till grund för utgående ersättningar

såväl enligt yrkesskadeförsäkringslagen som enligt den äldre

lagstiftningen ligger den försäkrades arbetsförtjänst, dock att arbetsförtjänst

över vissa belopp, olika stora i den äldre lagstiftningen och i yrkesskadeförsäkringslagen,

inte beaktas. Maximibeloppet är i yrkesskadeförsäkringslagen

15 000 kr. 1 de båda ovannämnda äldre lagarna var motsvarande

belopp vid tiden för yrkesskadeförsäkringslagens ikraftträdande

7 200 kr.

De ersättningar som utgår på grund av den äldre lagstiftningen var vid

tiden för yrkesskadeförsäkringslagens ikraftträdande i allmänhet väsentligt

lägre än vad som skulle ha utgått, därest den nya lagen varit tillämplig.

Detta sammanhängde huvudsakligen med att de till grund för ersättningarna

liggande arbetsförtjänsterna var förhållandevis låga. För att i det väsentliga

utjämna skillnaden mellan vissa av de äldre och de nyare fallen

företogs en omreglering av en del av de äldre fallen, vilken i huvudsak skedde

enligt lagen angående oinreglering av vissa ersättningar enligt lagen den

17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete in. in. (omreglerings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Andra lagutskottets utlåtande nr 2$ år 1Ut>l

lagen), som trädde i kraft den 1 januari 1956. Omregleringen tillgick bl. a.

på så sätt att den till grund för ersättningen liggande arbetsförtjänsten

räknades upp i proportion till de förändringar som skett i medelarbetsförtjänsten

för manliga yrkesskadade mellan den tidpunkt skadan inträffade

och är 1955, varvid medelarbetsförtjänsten för detta år förutsattes vara

6 600 kr. Arbetsförtjänsten fick dock icke i något fall uppräknas till högre

belopp än 7 920 kr.

Omregleringslagen är icke tillämplig på ersättningar, som utbetalas av

statsmedel. En betydande del av dessa ersättningar har i stället omreglerats

etter en samtidigt med lagen utfärdad förordning angående omreglering av

vissa ersättningar av statsmedel i anledning av olycksfall i arbete m. m.

(omregleringsförordningen). Enligt denna förordning skall vid omregleringen

tillämpas i huvudsak de grunder omregleringslagen innehåller. Vidare

är att nämna, att vissa äldre militärskador omreglerats efter en särskild

förordning, 1950 års förordning angående omreglering av vissa ersättningar

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

(den militära omregleringsförordningen). I samband med tillkomsten av

omregleringslagen och omregleringsförordningen företogs ändringar i den

militära omregleringsförordningen, som innebar en motsvarande uppräkning

av ifrågavarande militära ersättningar.

1 törevarande motioner erinras om de förändringar i penningvärde och

levnadsstandard som skett sedan 1955. Emellertid har, påpekas det, inte

någon uppräkning av de äldre yrkesskadeersättningarna företagits efter

omregleringen enligt omregleringslagen, och dessa ersättningar bör därför

enligt motionärernas mening nu ytterligare uppräknas. Enligt motionärerna

kan en sådan uppräkning lämpligen ske genom att de i omregleringslagen

upptagna beloppen 6 600 och 7 920 kr. uppräknas till resp. 8 600 och

10 320 kr. Vidare hemställer motionärerna, att de av dem föreslagna grunderna

skall göras tillämpliga jämväl på ersättningar av statsmedel, vilka

omreglerats enligt omregleringsförordningen. Slutligen har i motionerna

yrkats, att trågan om indexreglering av ersättningar, som utgår enligt äldre

eller gällande lagstiftning om försäkring för yrkesskada, måtte göras till

föremål för utredning.

Enligt utskottets mening är det uppenbart, att de ersättningar, som 1956

uppräknades enligt omregleringslagen, med hänsyn till penningvärdeförändringarna

därefter förlorat en del av sitt realvärde. Det står också klart

att de som uppbär dessa ersättningar inte heller blivit delaktiga av senare

års standardförbättringar. Med hänsyn härtill förefaller en uppräkning av

ersättningarna befogad. Emellertid synes flera invändningar kunna riktas

mot att göra uppräkningen i enlighet med motionerna. Härvid vill utskottet

först peka på att förslaget innebär en höjning av ersättningarna endast

för dem som skadats före år 1955. Sannolikt kan det vara lika motiverat att

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 dr 1961

7

räkna upp de fall som ligger närmast i tiden därefter. Frågan härom är

emellertid förhållandevis komplicerad och fordrar därför ytterligare övervägande.

Vidare är att märka, all ersättningsnivån för åtskilliga av förevarande

fall kan komma att påverkas av den omläggning av invalidpensioneringen

som nu prövas av 1958 års socialförsäkringskominitté och som

avses skola genomföras vid nästa års riksdag. Hittills har huvuddelen av

invalidpensionen varit inkomstprövad, vilket medfört att de som uppburit

livräntor från yrkesskadeförsäkringen fått invalidpensionen reducerad, i

åtskilliga fall så att de inte erhållit mer än den icke inkomstprövade grundpensionen.

Den år 1959 genomförda höjningen av grundpensionerna innebar

därför en standardhöjning för åtskilliga livräntetagare. Det pågående

utredningsarbetet rörande invalidpensioneringen syftar emellertid till att

slopa inkomstprövningen, vilket måste medföra problem att samordna pensionerna

och yrkesskadelivräntorna, så att den sammanlagda ersättningsnivån

inte blir för hög. I detta läge synes det inte tillrådligt att höja livräntorna

och därmed försvåra samordningen. Slutligen vill utskottet framhålla,

att en uppräkning av det slag som motionärerna förordat inte torde

böra inskränkas till de fall, varå omregleringslagen och omregleringsförordningen

är tillämpliga, utan avse även de äldre militärersättningsfall som

beröres av den militära omregleringsförordningen. Eljest skulle vissa äldre

militärersättningsfall komma på en lägre ersättningsnivå än motsvarande

civila fall. På grund av vad sålunda anförts finner sig utskottet inte kunna

biträda de i motionerna framställda yrkandena om direkta ändringar i omregleringslagstiftningen.

I det förslag till lag angående ändring i sjukförsäkringslagen, m. in., som

nyligen remitterats till lagrådet, har föredragande departementschefen tillkännagivit

sin avsikt alt inom en nära framtid tillsätta en utredning rörande

yrkesskadeförsäkringens framtida omfattning och gestaltning. Vid denna

utredning torde även de i motionerna berörda problemen komma upp till

behandling och prövas då i sitt naturliga sammanhang. De reformer på

yrkesskadeförsäkringens materiella sida som utredningen skall syfta till

är emellertid inte avsedda att träda i kraft förrän den 1 januari 1966. Enligt

utskottets mening bör dock den uppräkning av de äldre ersättningarna

som utskottet i det föregående funnit befogad inte anstå till denna tidpunkt,

ulan frågan därom bör prövas så snart förutsättningar därför föreligger.

Denna utskottets uppfattning synes böra bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen i anledning av förevarande motioner,

1: 104 och 11:133, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t såsom

sin mening giva till känna vad utskottet anfört samt

15. att motionerna, i den mån de icke kan anses besvarade

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets uttalande nr 28 är 1961

genom vad utskottet ovan hemställt, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 mars 1961

På andra lagutskottets vägnar:

Ht''* mjv ]''i; irtH! i fAU>

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,

fru Hamrin-Thorell, herr Birke, fröken Nordström, herr Eric Carlsson och

fru Nilsson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg,

Odhe, Fredriksson, fru Eriksson i Ängelholm*, herrar Björkman, Gustavsson

i Alvesta* och Tobé*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

JO

Rydahls Boktryckeri AB • Stockholm 1961

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1961:142 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning angående underskott å statens järnvägars fond för budgetåret a1 i texten