Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1961

1961-03-21 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1961:29, Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1961

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1961

1

Nr 29

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss fråga rörande

samordningen mellan yrkesskadeförsäkringen och den

allmänna sjukförsäkringen.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 80 i första kammaren av herr Sundin

samt nr 99 i andra kammaren av herr Fälldin.

1 motionerna, vilka är likalydande, behandlas det förhållandet, alt storleken

av den obligatoriska sjukpenning som utgår enligt sjukförsäkringslagen

är i avsevärd mån beroende av vederbörandes inkomst av tjänst, medan

storleken av sjukpenningen enligt yrkesskadeförsäkringslagen är beroende

av inkomsten av förvärvsarbete över huvud taget. För en person, som

har ringa inkomst av tjänst men förhållandevis god inkomst av annat förvärvsarbete,

blir följaktligen sjukpenningen enligt sjukförsäkringslagen betydligt

lägre än sjukpenningen enligt yrkesskadeförsäkringslagen. De yrkesskadeförsäkrade

erhåller för tiden intill nittionde dagen (samordningstiden)

sjukhjälp enligt sjukförsäkringslagen. En lantbrukare, som utför skogsarbete

såsom anställd under en kortare tid av året och därvid får en yrkesskada,

kan därför få betydligt lägre sjukpenning under de första nittio dagarna

än han får därefter. Motionärerna anför vidare, att arbetsgivaravgift

erlägges till den allmänna sjukförsäkringens försäkring för tilläggssjukpenning,

trots att den försäkrade inte alltid blir försäkrad för sådan sjukpenning

(något som inträffar om den försäkrade inte har inkomst av anställning

som uppgår till 1 800 kr. för år). I motionerna framhålles såsom angeläget

att de korttidsanställda arbetstagarna tillförsäkras en tilläggssjukpenning,

som svarar mot de avgifter arbetsgivaren erlägger. I motionerna hemställes

därför, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla att i motionen

berörda spörsmål skyndsamt må prövas och att förslag i ärendet snarast

må föreläggas riksdagen i enlighet med motionens syfte».

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden får

utskottet, i den mån redogörelse härför inte har lämnats i det föregående

eller lämnas i det följande, hänvisa till motionen II: 99.

Något om gällande bestämmelser

De genom motionerna aktualiserade författningsbestämmelserna innehåller

i huvudsak följande.

llihnng till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 2 avd. Nr 29

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 29 dr 1961

I princip är varje arbetstagare i allmän och enskild tjänst obligatoriskt

lörsäkrad enligt yrkesskadeförsäkringslagen för yrkesskada (3 §). Den som

drabbas av yrkesskada äger för tid till och med nittionde dagen efter den

då skadan inträffade (samordningstiden) rätt till sjukhjälp enligt reglerna

i sjukförsäkringslagen (It §). För liden efter samordningstiden utgår förmånerna

efter i yrkesskadeförsäkringslagen intagna regler.

Sjukpenning beräknas efter delvis olika grunder i sjukförsäkringslagen

och i yrkesskadeförsäkringslagen. Sjukpenningen enligt sjukförsäkringslagen

uppdelas i grundsjukpenning, för vilken i princip fordras inkomst av

förvärvsarbete om minst 1 200 kr. om året, samt tilläggssjukpenning, vilken

kan utgå endast till den som har inkomst av tjänst. Tilläggssjukpennnigens

storlek beror på storleken av inkomsten av tjänst och varierar mellan 1 kr.

och 17 kr. Grundsjukpenningens storlek uppgår till 3 kr. Högsta sjukpenning

(grundsjukpenning + tilläggssjukpenning) är alltså 20 kr. Vid fastställande

av sjukpenning enligt yrkesskadeförsäkringslagen är inkomsten

av förvärvsarbete avgörande; det saknar således betydelse om inkomsten

härrör från tjänst eller annat förvärvsarbete. Denna sjukpenning utgår efter

i princip samma skalor som sjukpenningen enligt sjukförsäkringslagen. En

person, vars hela inkomst av förvärvsarbete härrör från tjänst, är således i

piincip lörsäkrad för samma sjukpenning enligt sjukförsäkringslagen som

enligt yrkesskadeförsäkringslagen. Härrör hans inkomst däremot endast till

eu obetydlig del från tjänst och i övrigt från annat förvärvsarbete, är hans

sjukpenning från yrkesskadeförsäkringen i allmänhet betydligt högre än

sjukpenningen från sjukförsäkringen, vilken då ofta inskränker sig till

grundsjukpenning. Sjukpenningen blir därför för s. k. blandade inkomsttagare

— dvs. personer som har inkomst både av tjänst och av arbete

i eget löretag — i allmänhet lägre under samordningstiden än därefter.

Emellertid finns det möjligheter att undvika denna konsekvens genom att

höja sjukförsäkringen genom frivillig försäkring för sjukpenningtillägg.

Härigenom kan den, vars inkomst helt eller delvis härrör från annat förvärvsarbete

än tjänst, höja denna försäkring, så att sjukpenningen uppgår

till samma belopp som om hela hans årsinkomst av förvärvsarbete härrört

från tjänst.

1960 års riksdag

Vid 1960 års riksdag behandlades motioner (1:10 och 11:15) av samma

innebörd som de förevarande. I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 35

i anledning av motionerna anförde andra lagutskottet:

Möjlighet finns för den enskilde att undvika de i motionerna påtalade

konsekvenserna av samordningen. Genom frivillig försäkring enligt sjukiörsäkringslagen

kan nämligen den som har inkomst från annat förvärvs
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 29 dr 1961

3

arbete än tjänst höja sin sjukpenningförsäkring så, att sjukpenningen utgår

med det belopp den skulle ha utgjort om inkomsten i sin helhet härrört

från tjänst. Denna möjlighet har emellertid utnyttjats endast i mindre omfattning.

Bl. a. under hänvisning härtill hemställde 1959 års rikdag, att frågan

om effektivisering av sjukförsäkringen för företagare måtte göras till

föremål för utredning. Därest detta skulle resultera i att inkomst av annat

förvärvsarbete kommer att ligga till grund för beräkningen av sjukpenning

på samma sätt som inkomst av tjänst, blir syftet med motionerna tillgodosett.

I propositionen nr 75 till årets riksdag rörande folkpensioneringen m. in.

har föredragande departementschefen lämnat en redogörelse för pågående

och förestående arbete för socialförsäkringens samordning och komplettering.

I redogörelsen uttalas i anledning av ovannämnda hemställan från

riksdagens sida, att därest företagarna blir anslutna till den obligatoriska

tilläggssjukpenningförsäkringen, goda förutsättningar synes föreligga för

en utveckling därhän, att socialförsäkringen omfattar hela folket. Departementschefen

erinrar vidare om att samordnings- och kompletteringsarbetet

bedrives i huvudsak av 1958 års socialförsäkringskommitté och socialförsäkringens

adminislrationsnämnd, vilka arbetar snabbt och effektivt och

i samverkan med socialdepartementets rättsavdelning. Enligt hans uppfattning

bör därför olika föreliggande utredningsuppgifter upptas till prövning

i särskild ordning endast i den mån det visar sig nödvändigt eller fördelaktigt

att behandla dem på annat sätt än genom den nu arbetande utredningsapparaten.

Det kan således förutsättas, att den genom motionerna aktualiserade frågan,

såvitt gäller tilläggssjukpenningförsäkringen, kommer att prövas i

samband med arbetet på socialförsäkringens samordning och komplettering.

Med hänsyn härtill finner utskottet någon riksdagens åtgärd i ämnet icke

påkallad.

En utförligare redogörelse för departementschefens uttalanden i propositionen

nr 75 till 1960 års riksdag återfinnes i andra lagutskottets utlåtande

nr 35 år 1960.

Utskottet

Sjukpenning enligt sjukförsäkringslagens obligatoriska försäkring och

sjukpenning enligt yrkesskadeförsäkringslagen utgår efter i huvudsak överensstämmande

skalor. Emellertid föreligger bl. a. den skillnaden, att sjukpenning

enligt sjukförsäkringslagen i avsevärd mån beräknas endast på

grundval av den försäkrades inkomst av tjänst, medan sjukpenning enligt

yrkesskadeförsäkringslagen grundar sig på inkomsten av förvärvsarbete

över huvud taget. Den som har hela sin inkomst från tjänst är således i

princip försäkrad för lika stor sjukpenning enligt båda lagarna. Härrör

däremot endast eu del av inkomsten från tjänst och återstoden från annat

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 29 dr 1961

förvärvsarbete, blir i allmänhet sjukpenningen lägre enligt sjukförsäkringslagen

än enligt yrkesskadeförsäkringslagen.

Mellan yrkesskadeförsäkringen och sjukförsäkringen råder numera en

viss samordning. Denna innebär i huvudsak, att sjukhjälp, bl. a. sjukpenning,

till yrkesskadad under de första nittio dagarna skall utgå efter sjuklörsäkringslagens

regler och icke enligt yrkesskadeförsäkringslagen.

1 föieliggande motioner framhålles, att samordningen inte ger rimliga

resultat för dem som har mindre del av sin inkomst från tjänst och huvuddelen

(rån annat förvärvsarbete. Såsom exempel nämner motionärerna en

småbrukare, vilken uttör skogsarbete åt annan. Om han därunder drabbas

av yrkesskada, erhåller han under de första nittio dagarna sjukpenning

irån sjukkassa och därefter från yrkesskadeförsäkringen. Sjukpenningen

blir under den första tiden mycket låg; ofta inskränker den sig till tre kronor

om dagen, eftersom den försäkrade inte har någon större inkomst av

tjänst. Efter de nitio dagarnas utgång blir däremot sjukpenningen i allmännet

högre, enär hela inkomsten av förvärvsarbete — alltså även inkomsten

av jordbruket — blir av betydelse för sjukpenningens storlek. Motionärerna

nämner vidare, att arbetsgivaren i anledning av den tillfälliga anställningen

är skyldig att erlägga bidrag till tilläggssjukpenningförsäkringen, ehuru

ilen anställde i många fall — på grund av att hans inkomst av tjänst inte

uppgår till 1 800 kr. om året —- inte blir delaktig av denna försäkring. Motionerna

utmynnar i en begäran om att Kungl. Maj:t skyndsamt måtte pröva

förevarande frågor i syfte att tillförsäkra de tillfälligt anställda en sjukpenning,

som motsvarar arbetsgivarnas bidrag till försäkringen för tillIägssjukpenning,

samt att Kungl. Maj:t snarast måtte förelägga riksdagen

förslag i ämnet.

Såsom framgår av den föregående redogörelsen prövades vid fjolårets

riksdag motioner med i stort sett samma innehåll som de förevarande. Riksdagen

fann därvid, i enlighet med vad andra lagutskottet föreslagit, inte

påkallat att vidtaga någon åtgärd i ämnet och hänvisade därvid bl. a. till

att 1959 års riksdag gjort framställning om att frågan om en effektivisering

av sjukförsäkringen för företagare måtte göras till föremål för utredning.

Därest detta skulle resultera i obligatorisk försäkring för lilläggssjukpenning

för företagare, skulle syftet med motionerna bli tillgodosett. Vidare

erinrade utskottet om att fragan om företagarnas sjukförsäkring ingick i

det pågående arbetet på socialförsäkringens samordning och komplettering.

Vad sålunda anfördes i fjol äger enligt utskottets mening alltjämt giltighet.

Utskottet vill dessutom nämna, att frågan huruvida den obligatoriska

försäkringen för tilläggssjukpenning bör göras tillämplig även på företagare,

för närvarande prövas av 1958 års socialförsäkringskommitté samt

att kommitén beräknar framlägga förslag i ämnet om någon månad.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1961

o

att förevarandc motioner, 1:80 och 11:99, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 mars 1961

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,

fru Hamrin-Thorell, herr Birke, fröken Nordström, herr Eric Carlsson och

fru Nilsson; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe, Wiklund

i Stockholm, Fredriksson, fru Eriksson i Ängelholm*, herrar Björkman,

Gustavsson i Alvesta* och Svensson i Kungälv.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.