Skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning i syfte att inom folkpensioneringen ge änkepension till sadana änkor som på grund av tredje stycket, tredje punkten, företa meningen i övergångsbestämmelserna till lagen den 5 maj 1960 angående ändring i lagen den 24 juni 1946 om folkpensionering icke nu kan erhålla änkepension”.
1961-02-21 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1961:3, Skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning i syfte att inom folkpensioneringen ge änkepension till sadana änkor som på grund av tredje stycket, tredje punkten, företa meningen i övergångsbestämmelserna till lagen den 5 maj 1960 angående ändring i lagen den 24 juni 1946 om folkpensionering icke nu kan erhålla änkepension”.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1961
1
Nr 3
Utlåtande i anledning av väckta motioner om rätt till änkepension
enligt folkpensioneringslagen i vissa fall.
Andra lagutskottet liar till behandling förehaft sex inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna nr 279 i första kammaren av fröken Ranmark
m. fl. och nr 237 i andra kammaren av fru Löfqvist m. fl. om rätt i visst fall
till änkepension enligt folkpensioneringslagen,
2) de likalydande motionerna nr 369 i första kammaren av herr Mattsson,
Torsten, m. fl. och nr 428 i andra kammaren av herr Jansson i Benestad m. fl.
om rätt i visst fall till änkepension enligt folkpensioneringslagen samt
3) de likalydande motionerna nr 499 i första kammaren av herr Bengtson
m. fl. och nr 583 i andra kammaren av herr Hedlund m. fl. om rätt till änkepension
enligt folkpensioneringslagen i vissa fall.
I motionerna I: 279 och II: 237 har yrkats, ”att riksdagen måtte besluta att
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning i syfte att inom
folkpensioneringen ge änkepension till sadana änkor som på grund av tredje
stycket, tredje punkten, företa meningen i övergångsbestämmelserna till lagen
den 5 maj 1960 angående ändring i lagen den 24 juni 1946 om folkpensionering
icke nu kan erhålla änkepension”.
I motionerna 1:369 och 11:428 har yrkats, ”att riksdagen måtte besluta
att till alla kvinnor som blivit änkor före den 1 juli 1960 skall från och med
det år de fyller 60 år utgå en icke behovsprövad full änkepension,
att de förändringar i gällande lagtext som erfordras vidtages .
I motionerna I: 499 och II: 583 har yrkats, ”att riksdagen måtte besluta
om sådan ändring i folkpensioneringslagen, att även för äldre änkefall rätten
till änkepension må, därest änkan vid mannens bortgång hade barn under 16 år
i hemmet, bedömas med hänsyn till änkans ålder den dag yngsta barnet uppnått
16 års ålder, i enlighet med vad i motionen har anförts, samt
att vederbörande utskott måtte utarbeta förelag till härför erforderliga ändringar
av folkpensioneringslagens övergångsbestämmelser”.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 saml. 2 avd. Nr 3
2
indra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1361
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får utskottet,
i den män redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa till
motionerna II: 237, II: 428 och II: 583.
Gällande bestämmelser
Enligt lagen den 29 juni 1916 om folkpensionering utgår änkepension dels
till änka, som har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under
16 år, därest barnet vid mannens död stadigvarande vistades i makarnas hem
eller hos änkan (3 § 4 mom. första stycket a), dels ock till annan änka, som vid
mannens död fyllt 36 år och varit gift med honom minst fem år (3 § 4 mom.
första stycket b). Finnes icke längre barn, som påverkar änkans rätt till pension,
skall, vid bedömande av rätten till änkepension i fortsättningen, anses som om
mannen avlidit vid tidpunkten för förändringen (3 § 4 mom. andra stycket).
Full änkepension utgår endast till änkor med barn samt till änkor, som vid
mannens död eller den därmed jämställda tidpunkten fyllt 50 år. För andra
ankor utan barn reduceras pensionen med en femtondel för varje år, varmed
antalet år som änkan fyllt vid mannens död eller nämnda tidpunkt understiger
50 (4 §). Den oredueerade änkepensionen uppgår till samma belopp som ålderspensionen
till ensam pensionär, d. v. s. f. n. (februari 1961) till 2 800 kr. Å
änkepension kan utgå kommunalt bostadstillägg.
Änkepensionen är icke inkomstprövad. Kommunalt bostadstillägg utgår endast
efter inkomstprövning.
De ovan angivna reglerna är tillämpliga på kvinnor, som blivit änkor den 1
juli 1960 eller senare. I fråga om kvinnor, som blivit änkor dessförinnan, äger
reglerna också tillämpning, men med följande avvikelser.
För sådan änka utgår änkepension endast efter inkomstprövning. Vissa undantag
härifrån gäller dock i fråga om kvinnor, som blivit änkor under tiden
den 1 juli 1958 den 30 juni 1960. Änkepensionen skall sålunda, om mannens
dödsfall inträffat under tiden den 1 juli 1958 — den 30 juni 1959, utgå med
minst en tredjedel och, om dödsfallet inträffat under tiden den 1 juli 1959 —
den 30 juni 1960, med minst två tredjedelar av det belopp som utan inkomstprövning
skulle ha tillkommit änkan (tredje stycket, punkt 4 i övergångsbestämmelserna
till lagen den 5 maj 1960 angående ändring i folkpensioneringslagen)
.
Såsom ytterligare inskränkning i pensionsrätten för de äldre änkorna gäller,
att förekomsten av barn, vilket vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande
icke var pensionsgrundande, icke påverkar pensionsrätten (tredje stycket, punkt
3, första meningen i förutnämnda övergångsbestämmelser).
Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1961
3
Inkomstprövningen av änkepension innebär, att pensionen jämte kommunalt
bostadstillägg minskas med en tredjedel av den del av änkans årsinkomst som
ligger mellan 1 000 och 1 400 kr. och med två tredjedelar av inkomst därutöver.
I fråga om beräkningen av årsinkomsten gäller, att folkpension, barnbidrag
och sjukhjälp från allmän sjukkassa inte räknas som inkomst samt att förmögenhet
överstigande 20 000 kr. medför höjning av årsinkomsten med 20 procent
av det belopp varmed förmögenheten överstiger 20 000 kr.
Historik
Före den 1 juli 1960 utgick änkepension till änka, som fyllt 55 år, under
förutsättning att hon uppnått denna ålder senast det kalenderår under vilket
mannen avlidit och att hon varit gift med honom minst fem år. Till änka, som
fyllt 55 år, kunde dock — om särskilda skäl föranledde därtill änkepension
utgå, även om nyssnämnda förutsättningar inte var uppfyllda. Änkepensionen
var inkomstprövad. Dess maximibelopp var lika med ålderspensionen till den
ena av äkta makar, som båda hade sådan pension. Detta belopp utgjorde i juni
1960 2 000 kr.
Änka, som under sin vårdnad hade barn i äktenskapet med sin avlidne man
eller annat barn, vilket vid mannens död stadigvarande vistades i makarnas
hem, kunde före den 1 juli 1960 erhålla s. k. änkebidrag enligt lagen om bidrag
till änkor och änklingar med barn. Förutsättning för bidrag va.r dock, att
barnet inte fyllt 12 år, att änkan stadigvarande bodde tillsammans med barnet
samt att hon ej själv åtnjöt folkpension. Änkebidnaget var inkomstprövat på
samma sätt som änkepension. Bidragets maximibelopp var detsamma som
änkepensionens.
Vid sin behandling av pensionsfrågan uttalade sig 1958 års A-riksdag om
huvuddragen i änkepensioneringen (prop. nr 55, särskilda utskottets utlåtande
nr 1. rskr. nr 272). De principer som därvid fastladcs har i stort sett genomförts
i den nu gällande lagstiftningen. Riksdagen förordade bl. a., att kvinnor,
som blivit änkor före den 1 juli 1960, skulle få änkepension med samma maximibelopp
och enligt samma villkor beträffande änke- och barnaålder som skulle
gälla för dem som blivit änkor ct''ter den 30 juni 1960. Med hänsyn till de betydande
avvägningssvårigheter och samordningsproblem som eljest uppkomme
ville riksdagen dock förorda, att rätten till änkepension i övergångsfallen
gjordes beroende av inkomstprövning. Riksdagen förklarade sig emellertid vara
medveten om att det även vid inkomstprövning kunde uppkomma svårigheter
vid gränsdragningen mellan änkor i övergångsfallen och änkor, som skulle bli
berättigade till pension utan inkomstprövning, och pekade på möjligheten att
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1961
ge kvinnor, som blivit änkor under tiden före den nya lagstiftningens ikraftträdande,
ett garantibelopp i änkepension. Detta syntes kunna utformas så
att beloppet blev högre ju kortare den tid var, som vid ikraftträdandet förflutit
från mannens död.
Den närmare utformningen av de nya reglerna om änkepensioneringen anförtroddes
åt 1958 års socialförsäkringskommitté, som år 1959 framlade förslag
i amnet (SOU 1959: 32). De nya reglerna genomfördes vid 1960 års riksdag
(prop. nr 75, andra lagutskottets utlåtande nr 20, rskr. nr 175). Därvid följdes
helt socialförsäkringskommitténs förslag i här aktuella delar.
Frågan om förmånerna i allmänhet i övergångsfallen aktualiserades vid
sistnämnda riksdagsbehandling. I två likalydande motioner (I: 579 och II: 715)
hemställdes, ’ att full änkepension utan behovsprövning skall utgå till den,
som blivit änka före den 1 juli 1960 från det år hon uppnått 60 års ålder ".
I sitt därutinnan av riksdagen godkända utlåtande anförde andra lagutskottet
såsom skäl mot motionsförslaget, att detta innebar full änkepension till alla
änkor, som fyllt 60 år, därest mannen avlidit före den 1 juli 1960. De kvinnor,
som blivit änkor därefter kunde däremot i åtskilliga fall inte få full änkepension
vid 60 års ålder, vilket berodde på att för full änkepension fordrades att mannen
avlidit eller det yngsta barnet uppnått 16 års ålder tidigast då kvinnan fyllt
50 år. Motionsförslaget innebar alltså gynnsammare regler för dem som blivit
änkor före de nya bestämmelsernas ikraftträdande än för dem som blivit änkor
därefter. Utskottet framhöll vidare, att det skulle innebära en djupgående
omläggning av systemet för änkepensioneringen, om den i motionerna föreslagna
regeln skulle utsträckas jämväl till huvudfallen, något som utskottet
inte ville biträda. På de nu anförda skälen avstyrkte utskottet motionerna.
Såsom tidigare framhållits bedömes rätten till pension för änka, som haft
barn under sexton år i hemmet, såsom om mannen avlidit, då barnet upphörde
att påverka hennes rätt till pension (i allmänhet då barnet uppnådde 16 års
ålder). Enligt övergångsbestämmelserna skall emellertid pensionsrätter i övergångsfallen
inte påverkas av att änkan före de nya reglernas ikraftträdande
haft barn under sexton år i hemmet. Detta stadgande föreslogs av socialförsäkringskommittén,
som därvid anförde, att en konsekvent tillämpning av
förevarande regel på övergångsfallen skulle kunna medföra att en änka förvärvade
rätt till änkepension fr. o. m. den 1 juli 1960, även om mannen avlidit
mer än 40 år tidigare. En så vidsträckt retroaktiv verkan av övergångsbestämmelserna
var inte motiverad. Änkepension i övergångsfallen på grund
av förekomsten av barn under 16 år borde enligt kommittén inte beviljas, med
mindre sådant barn fanns vid tiden för den nya lagstiftningens ikraftträdande.
Genom att uppställa detta villkor undveks, framhöll kommittén, i stort sett de
betydande svårigheter som eljest ofta skulle ha uppkommit, då det gällde att
förebringa utredning i fråga om förhållanden, som förelegat lång tid tillbaka,
Andra lagutskottets utlåtande nr 3 är 1961
5
t. ex. barnets vistelse i makarnas hem vid mannens död eller änkans och bainets
samboende vid tiden för barnets sextonårsdag.
I propositionen 75/1960 anslöt sig föredragande departementschefen, statsrådet
Nilsson, till socialförsäkringskommitténs förslag.
I anledning av propositionen väcktes motioner i förevarande fråga. I de båda
likalydande motionerna I: 575 och II: 713 begärdes utredning syftande till
gynnsammare regler för pension till änkor, som före ikraftträdandet haft barn
under 16 år i hemmet. I motionen II: 712 yrkades, att förekomsten av barn i
hemmet skulle påverka rätten till änkepension i övergångsfallen på samma sätt
som i huvudfallen.
Andra lagutskottet yttrade i ämnet (utlåtande 20/1960):
I flertalet fall, där änkan på grund av nu nämnda regler inte kan åberopa
förekomsten av barn för sin rätt till pension, torde hon likväl vara berättigad
till pension på grund av sin ålder vid mannens död. Visserligen blir i manga
fall därvid pensionen lägre än om hänsyn tagits till förekomsten av barn i hemmet,
vilka, uppnått 16 års ålder före de nya bestämmelsernas ikraftträdande.
I dylika fall torde dock mannens död i allmänhet ligga relativt långt tillbaka
i tiden. Flertalet av dessa änkor torde numera ha förvärvsarbete. Utskottet
vill dessutom erinra om att någon försämring på grund av de nya bestämmelserna
inte uppstår. Tvärtom blir det som regel gynnsammare förutsättningar
för pension än tidigare även för dessa änkor. Med hänsyn till vad sålunda
anförts och till de avsevärda praktiska fördelar propositionens förslag innebar
finner sig utskottet icke kunna biträda förevarande motionsyrkanden.
Riksdagen godkände utlåtandet i förevarande del.
Utskottet
Änkepension inom folkpensioneringen utgår antingen på grund av förekomsten
av barn eller på grund av änkans ålder vid mannens död. Barn grundar rätt
till änkepension, därest det är under sexton år, står under änkans vårdnad och
stadigvarande sammanbor med henne samt vid mannens död stadigvarande
vistades i makarnas hem eller hos änkan. Änkepension på grund av änkans
ålder vid mannens död utgår, om hon vid detta tillfälle fyllt 06 ar och varit
gift med honom minst fem år. Full pension — f. n. 2 800 kr. om året utgår
till änka med barn oavsett hennes ålder samt till annan änka, om hon vid mannens
död fyllt 50 år. Var hon i det senare fallet yngre, minskas pensionen med
eu femtondel för varje år, varmed hennes ålder vid mannens död understeg 50 år.
Då barn upphör att påverka änkas rätt till pension — något som i allmänhet
inträffar då yngsta barnet uppnår sexton års ålder — måste frågan om änkepension
omprövas. Därvid gäller den för änkorna fördelaktiga regeln, att det
vid bedömandet av rätten till fortsatt pension skall anses som om mannen
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1961
avlidit, då barnet upphörde att påverka pensionsrätter och äktenskapet varat
till och med nämnda tidpunkt.
De ovan redovisade reglerna trädde i kraft den 1 juli 1960 och innebar avsevfrt
förbättrade förmåner. Reglerna är i princip tillämpliga även på kvinnor,
vilkas män avlidit före ikraftträdandet. Ett par viktiga skillnader föreligger
dock.
Först och främst är änkepensionerna till de äldre änkorna föremål för inkomstprövning.
Denna modifieras dock för de änkor, vilkas män avlidit under
tvåårsperioden närmast före ikraftträdandet, av de s. k. garantireglerna, vilka
innebär, att anka, vars man avlidit under tiden den 1 juli 1958_den 30 juni
1959, skall ha minst en tredjedel och änka, vars man avlidit under tiden den
1 juli 1959—den 30 juni 1960, minst två tredjedelar av det belopp som utan
inkomstprövning skulle ha tillkommit henne.
Vidare gäller, att förekomsten av barn icke påverkar de äldre änkornas rätt
till pension, med mindre barnet grundade rätt till pension vid de nya bestämmelsernas
ikraftträdande. Detta innebär bl. a., att de äldre änkor, som den 1 juli
1960 icke hade men väl före detta datum haft barn under sexton år, icke får
sin pension beräknad efter sin ålder, då barnet blev sexton år, utan efter sin
ålder vid mannens död.
Motionerna 1: 369 och II: 428 gäller det förhållandet att pensionerna till de
aldre änkorna är inkomstprövade. Motionärerna framhåller, att det därigenom
åstadkommits en gränsdragning mellan dem som varit änkor före den 1 juli 1958
och dem som blivit änkor senare. Enligt motionärernas uppfattning innebär
denna gränsdragning en klar social orättvisa. De anser visserligen, att någon
form av övergångsbestämmelse är erforderlig med hänsyn till kostnaderna, men
enligt deras uppfattning hade eu mera smidig och rättvis övergång kunnat åstadkommas.
I motionerna föreslås därför, att till kvinnor, som blivit änkor före
den 1 juli 1960, skall utgå full änkepension utan inkomstprövning från och
med det år de fyller 60 år.
I anledning av dessa motioner vill utskottet inledningsvis erinra om att de
nu gällande bestämmelserna om inkomstprövning av änkepensioner till de äldre
änkorna överensstämmer med de principer för den framtida änkepensioneringen
som fastlädes av 1958 års A-riksdag. Då riksdagen i fjol fattade beslut om nya
regler för änkepensioneringen, hade riksdagen även att ta ställning till ett
motionsledes väckt förslag av samma innehåll som det förevarande. Andra lagutskottet
uttalade att förslaget skulle innebära gynnsammare pensionsregler för
de äldre änkorna än för Övriga änkor; i åtskilliga fall kunde nämligen de senare
på grund av femtondelsregeln inte erhålla full pension. Ett genomförande av
motionsförslaget skulle för konsekvensens skull fordra, att även de 60-åriga
änkor vilkas män avlidit efter ikraftträdandet fick full pension, något som skulle
innebara en djupgående omläggning av pensionssystemet. En sådan omläggning
Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1961
7
ville utskottet inte biträda och avstyrkte därför förslaget. Riksdagen delade utskottets
uppfattning. De invändningar som under fjolårets riksdagsbehandling
anfördes mot motionsförslaget anser utskottet alltjämt bärande, och utskottet
kan därför inte tillstyrka motionerna.
I de båda motionsparen I: 279 och II: 237 samt I: 499 och II: 583 vänder sig
motionärerna mot regeln, att rätten till pension för de äldre änkorna inte skall
påverkas av förekomsten av barn, med mindre banret vid de nya bestämmelsernas
ikraftträdande grundade pensionsrätt. Det första motionsparet innehåller
yrkande om skyndsam utredning i syfte att borttaga denna spärregel, i det
andra hemställes att riksdagen för sin del måtte besluta att spärregeln skall
utgå.
I motiveringen till motionerna I: 279 och II: 237 hävdas, att änkor, som
sakligt sett borde vara berättigade till pension, genom spärregeln utestänges
därifrån. Såsom exempel härpå nämner motionärerna änkor i 50—60-årsåldem,
vilka uppfostrat en stor barnskara men vilkas yngsta barn uppnått sexton års
ålder före den 1 juli 1960. Vidare anföres i motionerna två exempel på spärrregelns
verkningar. Exemplen innehåller vissa felaktigheter, vilka dock i förevarande
sammanhang är av mindre betydelse. Efter korrigering visar det ena
exemplet, att en kvinna, som blev änka år 1945 vid 35 års ålder och vars yngsta
barn då var ett år gammalt, icke kan erhålla änkepension, därest bamet fyllde
sexton år före den 1 juli 1960, samt det andra, att en änka, vars situation är
densamma så när som att barnets födelsedag inträffar efter den 30 juni, blir
berättigad till full — visserligen inkomstprövad — pension.
I motionsparet I: 499 och II: 583 anföres liknande skäl. Till förebyggande av
missförstånd må det emellertid framhållas, att dessa motioner synes bygga på
den i viss mån felaktiga uppfattningen, att spärregeln äger tillämpning på alla
äldre änkor; såsom förut redovisats liar regeln avseende endast på de fall, där
det vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande inte fanns barn, som kunde
grunda rätt till pension för änkan. I motionerna anföres vidare, att spärregeln
inte torde ha tillkommit av statsfinansiella skäl utan i syfte att undvika svårigheter
av administrativt slag. Motionärerna syftar härvid på att det såsom motivering
till spärregeln anförts, att det skulle vara svårt att i efterhand utreda
sådana förutsättningar för pensionsrätten som att barnet stadigvarande vistades
i makarnas hem vid mannens död eller att änkan och barnet sammanbodde.
Enligt motionärerna förefaller dessa svårigheter i stor utsträckning uppkonstruerade.
I motionerna hävdas att de flesta fallen torde vara klara-. I de lå
osäkra fallen borde man enligt motionärernas mening kunna tillämpa eu liberal
praxis.
Förevarande spärregel motiverades vid lagstiftningens tillkomst med två skäl.
Det ena var, att lagstiftningen utan en sådan regel skulle få eu avsevärd retroaktiv
verkan, som framstod såsom alltför vidsträckt; man kunde tänka sig att
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1961
pension skulle kunna utgå i fall, där mannens död låg mer än 40 år tillbaka i
tiden. Det andra skälet var, att man -— såsom ovan nämnts — ville undvika
de administrativa svårigheter som var förenade med en retroaktiv tillämpning
av barnrekvisiten.
Vad först angår den retroaktiva verkan må framhållas, att lagstiftningen
även med spärregeln har en avsevärd sådan verkan. De nya reglerna innebär,
att kvinnor, vilkas män avlidit för bortåt 30 år sedan, kan bli berättigade till
änkepension. Förutsättningen är endast, att kvinnan vid mannens död fvllt 36
år och varit gift med honom minst fem år. Om spärregeln togs bort, skulle lagstiftningens
retroaktiva verkan utsträckas ytterligare sexton år. Enligt utskottets
mening saknas i och för sig skäl att draga gränsen för de retroaktiva verkningarna
på sätt som skett.
Såsom framhållits i motionerna I: 499 ocli II: 583 torde de administrativa
svårigheter som ett borttagande av spärregeln skulle medföra icke böra överskattas.
De största problemen torde uppkomma, när det gäller att avgöra, huruvida
barnet stadigvarande vistats I makarnas hem vid tidpunkten för mannens
död eller stadigvarande sammanbott med änkan vid någon viss senare tidpunkt.
Emellertid torde kyrkobokföringen i flertalet av dessa fall lämna erforderlig
ledning. Ett barn, som varit kyrkobokfört hos modern, får förutsättas ha stadigvarande
sammanbott med henne, därest utredningen inte ger något annat
vid handen. För övrigt är det att antaga, att oklarheter i förevarande hänseenden
företrädesvis föreligger i de fall, där mannen avlidit för mycket länge sedan.
Då änkan i dessa fall i regel skaffat sig förvärvsinkomst till sådant belopp
att denna omöjliggör för henne att erhålla inkomstprövad pension, får de fall
där svårigheter uppkommer antagas höra till undantagen.
Regeln att den tidpunkt, då barnet upphör att påverka änkans rätt till pension,
skall vid bedömandet av pensionsrätten i fortsättningen jämställas med
mannens dödsdag bygger på tanken, att änka med barn först då kan söka arbete
utom hemmet. Enligt utskottets mening kan denna tanke tillämpas även på de
äldre fall där det inte längre finns barn under sexton år. I avseende å möjligheterna
att söka sig ut på arbetsmarknaden bör sålunda en kvinna, som t. ex.
år 1940 blev änka vid 35 års ålder och då hade ett nyfött barn, jämställas med
en lika gammal barnlös kvinna, som blev änka först sexton år senare.
Av det ovan anförda kommer utskottet till den slutsatsen att några starkare
skäl, vare sig av praktisk eller av principiell natur, inte kan anföras för spärrregeln.
Härtill kommer, att — såsom framgår av de i det ena motionsparet anförda
exemplen — regeln kan leda till högst olika resultat i ganska likartade
fall. På grund härav anser utskottet det angeläget att verkningarna av spärrregeln
snarast undanröjes.
Frågan om att eliminera verkningarna av spärregeln torde emellertid fordra
ytterligare överväganden. Eu lösning är att helt ta bort spärregeln, varvid i så
fall måste avgöras från vilken tidpunkt ett sådant beslut skall ha verkan.
Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1961
9
Måhända kan även andra lösningar tänkas. Före det definitiva ställningstagandet
är det också angeläget att äga, närmare kännedom om de kostnader en ändring
av förevarande slag skulle medföra. Vidare torde de administrativa frågor - na kräva ytterligare prövning. Med hänsyn till vad sålunda anförts ansei
sig utskottet böra förorda att frågan om undanröjande av spärregelns verkningar
utredes. Härav följer, att utskottet inte kan biträda motionerna I: 499
och II: 583, i den mån dessa innehåller yrkande om ett omedelbart borttagande
av spärregeln. Emellertid är det enligt utskottets mening angeläget att frågan
utredes med största skyndsamhet, så att förslag kan föreläggas riksdagen snarast
möjligt.
Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen, med bifall till motionerna I: 2(9 och II:
237 samt i anledning av motionerna I: 499 och II: 583, måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning i
syfte att bereda änkepension till sådana änkor som på grund
av tredje stycket, punkt 3, första meningen i övergångsbestämmelserna
till lagen den 5 ma j 1960 angående ändring i lagen
den 29 juni 1946 om folkpensionering icke nu kan erhålla sådan
pension;
B. att motionerna I: 369 och II: 428 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 21 februari 1961
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand*, Nils Elowsson, Axel Svensson,
fru Hamrin-Thorell, fröken Nordström, herrar Lars Larsson, Kaijser* och
Thorsten Larsson;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg,
Rimmerfors*, fröken Wetterström, fru Ekendahl* herrar Johansson i Södertälje,
Gustavsson i Alvesta och fru Svensson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1961
Reservationer
Vid utskottets hemställan under A
av herrar Strand och Axel Svensson, vilka ansett,
a) att det avsnitt av utskottets yttrande, som på s. 7 börjar
med orden ”1 de ” och på s. 9 slutar med orden ’ ''snarast
möjligt”, bort ersättas med text av följande lydelse.
”Bestämmelserna i den reformerade änkepensioneringen är
särskilt förmånliga för änkor, som vid mannens frånfälle har
barn under 16 år i hemmet. För dem gäller nämligen rätt till
oreducerad änkepension intill dess yngsta barnet fyller 16 år,
och den fortsatta, pensionen för tiden därefter fastställes med
hänsyn till änkans ålder den dag yngsta barnet fyller 16 år.
Dessa bestämmelser äger tillämpning även på de äldre änkorna,
därest änkan hade barn under 16 år i hemmet vid tiden för
den nya lagstiftningens ikraftträdande.
I motionerna I: 279 och II: 237 samt I: 499 och II: 583
yrkas sådan ändring i övergångsbestämmelserna a.tt änka,
som haft barn under 16 år i hemmet vid mannens frånfälle,
tillerkännes pensionsrätt som om hon blivit änka den dag
yngsta barnet fyllde 16 år, även i de fall yngsta barnet uppnådde
denna ålder före den 1 juli 1960.
En sådan retroaktiv'' tillämpning, som motionärerna nu
yrkar, är emellertid icke motiverad. De ekonomiska förutsättningar,
som genom den nya lagstiftningen om änkepensioner
och barnpensioner nu föreligger för änkor med minderåriga
barn att hålla samman familjen och att ägna sina omsorger
om den, har icke tidigare förelegat. Änkorna, tvingades därför
omedelbart efter mannens frånfälle vit i förvärvsarbete. För
dem blev det i de flesta fall åldern vid mannens frånfälle som
fick det avgörande inflytandet på möjligheterna att finna
lämplig sysselsättning. Bristerna i det tidigare efterlevandeskyddet
kan enligt utskottets mening inte nu kompenseras genom
att retroaktivt tillämpa en bestämmelse som tillkommit
i syfte att reglera övergången från den oreducerade änkepension,
som utgår intill dess yngsta barnet fyller 16 år, till
den lägre pension som därefter skall utgå, såvida änkan icke
uppnått 50 års ålder. En sådan funktion kan bestämmelsen
ifråga icke fylla vid tillämpning på de äldre änkor, vilkas
yngsta, barn fyllt 16 år före den nya lagstiftningens ikraftträdande,
tv det har tidigare icke funnits änkepensionsrätt
Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1961
11
för yngre änkor och i de fall änkebidrag utgått, bär detta
upphört, då yngsta barnet fyllde 12 år. För de äldre änkorna
blir därför retroaktiviteten uteslutande en fråga om uppräkning
av änkepensionen till en högre nivå.
I motionerna I: 279 och II: 237 åberopas gränsfallen såsom
motiv för yrkandet om ändring, och det anföres ett par exempel
för att belysa vilka orimliga resultat bestämmelserna, enligt
motionärernas mening, kan leda till. Bortsett från vissa,
i detta sammanhang betydelselösa, felaktigheter i de anförda
exemplen är det riktigt att vid lagstiftningens ikraftträdande
uppkommer gränsfall, som trots i stort sett likartade förhållanden
visar olika resultat i fråga om pensionsrätten, beroende
på vilken sida om gränsen yngsta bamet uppnått 16-årsåldern.
Gränsfall uppkommer emellertid oavsett var gränsen sättes
men uppmärksammas helt naturligt mest vid tiden kring
lagens ikraftträdande, då det kan röra sig om dagar, månader
eller något år, som markerar skillnaden.
I motionerna I: 499 och II: 583 uttalas, att orsaken till
att pensionsrätten för de äldre änkorna helt knutits till mannens
dödsdag och icke, i de fall minderåriga barn funnits, till
den dag då det yngsta barnet uppnådde 16 års ålder, icke
synes vara statsfinansiella skäl. Skälet torde enligt motionärerna
vara svårigheten att i efterhand kunna kontrollera
om barn under 16 år funnits i änkans hem. Motionärerna förmenar
att kontrollsvårigheterna i stor utsträckning är uppkonstruei-ade,
tv det övervägande antalet fall torde vara helt
klara, och om det skulle vara någon äldre änka som skulle bli
något för välvilligt behandlad på grund av att man ej kunnat
kontrollera om hon haft minderårigt barn hemma, bör detta
icke inge betänkligheter.
Det har icke verkställts några beräkningar över kostnaderna
vid en retroaktiv tillämpning av bestämmelsen i fråga, beroende
på att förslag om sådan retroaktiv tillämpning icke
tidigare övervägts. I beräkningarna beträffande kostnaderna
för änkepensioneringen för de äldre änkorna för budgetåret
1960/61 angives emellertid antalet änkor under 50 år, vilkas
yngsta barn fyllt 16 år, till 9 200. Pensionskostnaderna för
dem beräknas till 11 miljoner kr., vilket innebär en genomsnittlig
årlig pension av cirka 1 200 kr. Med utgångspunkt
från dessa beräkningar och antagandet att inkomstprövningen
verkat fullt ut samt att änkepensionen den 1 juli 1962 höjes
till 3 000 kronor, varvid varje år i reduceringsskalan får ett
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1961
värde av 200 kr., synes det realistiskt att räkna med att den
förmånligare beräkningen av änkepensionen med änkans ålder
vid yngsta barnets 16-årsdag såsom underlag i stället för
mannens dödsdag medför en kostnadsökning på någonting
mellan 8 och 10 miljoner kr.
En kostnadsökning av denna storleksordning saknar icke
betydelse ur statsfinansiell synpunkt. Då det därjämte enligt
utskottets förmenande i förevarande motioner icke anförts
bärande motiv för den yrkade ändringen i övergångsbestämmelserna,
anser utskottet sig icke kunna biträda motionsyrkandena.
’ ’
b) att utskottet under A bort hemställa,
”att motionerna I: 279 och II: 237 samt I: 499 och II: 583
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd”.
Tid utskottets hemställan under B
av herrar Thorsten Larsson och Gustavsson i Alvesta, vilka ansett,
a) att det stycke i utskottets utlåtande, som å s. 6 börjar
med orden ”1 anledning” och å s. 7 slutar med orden ”tillstyrka
motionerna”, bort ersättas med text av följande lydelse.
”Utskottet finner de i dessa motioner framförda synpunkterna
väsentliga. I många fall framstår nu gällande bestämmelser
för de äldre änkorna som otillfredsställande. Enligt motionärerna
skulle rättelse vinnas genom en förbättring för de
äldre änkorna, då dessa uppnår 60 års ålder. Utskottet vill_
i medvetande om att en lösning enbart efter dessa, riktlinjer
inte skulle vara till alla delar tillfredsställande — som sin
mening framhålla att frågan bör prövas närmare vid den
utredning som utskottet i det kommande förordar med anledning
av motionerna I: 279 och II: 237 samt I: 499 och II583.
”
b) att utskottet under B bort hemställa,
”att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte såsom
sin mening giva till känna vad utskottet anfört i anledning av
motionerna I: 369 och II: 428”.
Aktieboi. B. W. Statlanders boktr., Sthlm 1961.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1961:81 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag å kapitalbudgeten för budgetåret 1961/62, a1 i texten