Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning i syfte att inom folkpensioneringen ge änkepension till sadana änkor som på grund av tredje stycket, tredje punkten, företa meningen i övergångsbestämmelserna till lagen den 5 maj 1960 angående ändring i lagen den 24 juni 1946 om folkpensionering icke nu kan erhålla änkepension”.

1961-02-21 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1961:3, Skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning i syfte att inom folkpensioneringen ge änkepension till sadana änkor som på grund av tredje stycket, tredje punkten, företa meningen i övergångsbestämmelserna till lagen den 5 maj 1960 angående ändring i lagen den 24 juni 1946 om folkpensionering icke nu kan erhålla änkepension”.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1961

1

Nr 3

Utlåtande i anledning av väckta motioner om rätt till änkepension

enligt folkpensioneringslagen i vissa fall.

Andra lagutskottet liar till behandling förehaft sex inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna nr 279 i första kammaren av fröken Ranmark

m. fl. och nr 237 i andra kammaren av fru Löfqvist m. fl. om rätt i visst fall

till änkepension enligt folkpensioneringslagen,

2) de likalydande motionerna nr 369 i första kammaren av herr Mattsson,

Torsten, m. fl. och nr 428 i andra kammaren av herr Jansson i Benestad m. fl.

om rätt i visst fall till änkepension enligt folkpensioneringslagen samt

3) de likalydande motionerna nr 499 i första kammaren av herr Bengtson

m. fl. och nr 583 i andra kammaren av herr Hedlund m. fl. om rätt till änkepension

enligt folkpensioneringslagen i vissa fall.

I motionerna I: 279 och II: 237 har yrkats, ”att riksdagen måtte besluta att

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning i syfte att inom

folkpensioneringen ge änkepension till sadana änkor som på grund av tredje

stycket, tredje punkten, företa meningen i övergångsbestämmelserna till lagen

den 5 maj 1960 angående ändring i lagen den 24 juni 1946 om folkpensionering

icke nu kan erhålla änkepension”.

I motionerna 1:369 och 11:428 har yrkats, ”att riksdagen måtte besluta

att till alla kvinnor som blivit änkor före den 1 juli 1960 skall från och med

det år de fyller 60 år utgå en icke behovsprövad full änkepension,

att de förändringar i gällande lagtext som erfordras vidtages .

I motionerna I: 499 och II: 583 har yrkats, ”att riksdagen måtte besluta

om sådan ändring i folkpensioneringslagen, att även för äldre änkefall rätten

till änkepension må, därest änkan vid mannens bortgång hade barn under 16 år

i hemmet, bedömas med hänsyn till änkans ålder den dag yngsta barnet uppnått

16 års ålder, i enlighet med vad i motionen har anförts, samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta förelag till härför erforderliga ändringar

av folkpensioneringslagens övergångsbestämmelser”.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 saml. 2 avd. Nr 3

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

indra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1361

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får utskottet,

i den män redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa till

motionerna II: 237, II: 428 och II: 583.

Gällande bestämmelser

Enligt lagen den 29 juni 1916 om folkpensionering utgår änkepension dels

till änka, som har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under

16 år, därest barnet vid mannens död stadigvarande vistades i makarnas hem

eller hos änkan (3 § 4 mom. första stycket a), dels ock till annan änka, som vid

mannens död fyllt 36 år och varit gift med honom minst fem år (3 § 4 mom.

första stycket b). Finnes icke längre barn, som påverkar änkans rätt till pension,

skall, vid bedömande av rätten till änkepension i fortsättningen, anses som om

mannen avlidit vid tidpunkten för förändringen (3 § 4 mom. andra stycket).

Full änkepension utgår endast till änkor med barn samt till änkor, som vid

mannens död eller den därmed jämställda tidpunkten fyllt 50 år. För andra

ankor utan barn reduceras pensionen med en femtondel för varje år, varmed

antalet år som änkan fyllt vid mannens död eller nämnda tidpunkt understiger

50 (4 §). Den oredueerade änkepensionen uppgår till samma belopp som ålderspensionen

till ensam pensionär, d. v. s. f. n. (februari 1961) till 2 800 kr. Å

änkepension kan utgå kommunalt bostadstillägg.

Änkepensionen är icke inkomstprövad. Kommunalt bostadstillägg utgår endast

efter inkomstprövning.

De ovan angivna reglerna är tillämpliga på kvinnor, som blivit änkor den 1

juli 1960 eller senare. I fråga om kvinnor, som blivit änkor dessförinnan, äger

reglerna också tillämpning, men med följande avvikelser.

För sådan änka utgår änkepension endast efter inkomstprövning. Vissa undantag

härifrån gäller dock i fråga om kvinnor, som blivit änkor under tiden

den 1 juli 1958 den 30 juni 1960. Änkepensionen skall sålunda, om mannens

dödsfall inträffat under tiden den 1 juli 1958 — den 30 juni 1959, utgå med

minst en tredjedel och, om dödsfallet inträffat under tiden den 1 juli 1959 —

den 30 juni 1960, med minst två tredjedelar av det belopp som utan inkomstprövning

skulle ha tillkommit änkan (tredje stycket, punkt 4 i övergångsbestämmelserna

till lagen den 5 maj 1960 angående ändring i folkpensioneringslagen)

.

Såsom ytterligare inskränkning i pensionsrätten för de äldre änkorna gäller,

att förekomsten av barn, vilket vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande

icke var pensionsgrundande, icke påverkar pensionsrätten (tredje stycket, punkt

3, första meningen i förutnämnda övergångsbestämmelser).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1961

3

Inkomstprövningen av änkepension innebär, att pensionen jämte kommunalt

bostadstillägg minskas med en tredjedel av den del av änkans årsinkomst som

ligger mellan 1 000 och 1 400 kr. och med två tredjedelar av inkomst därutöver.

I fråga om beräkningen av årsinkomsten gäller, att folkpension, barnbidrag

och sjukhjälp från allmän sjukkassa inte räknas som inkomst samt att förmögenhet

överstigande 20 000 kr. medför höjning av årsinkomsten med 20 procent

av det belopp varmed förmögenheten överstiger 20 000 kr.

Historik

Före den 1 juli 1960 utgick änkepension till änka, som fyllt 55 år, under

förutsättning att hon uppnått denna ålder senast det kalenderår under vilket

mannen avlidit och att hon varit gift med honom minst fem år. Till änka, som

fyllt 55 år, kunde dock — om särskilda skäl föranledde därtill änkepension

utgå, även om nyssnämnda förutsättningar inte var uppfyllda. Änkepensionen

var inkomstprövad. Dess maximibelopp var lika med ålderspensionen till den

ena av äkta makar, som båda hade sådan pension. Detta belopp utgjorde i juni

1960 2 000 kr.

Änka, som under sin vårdnad hade barn i äktenskapet med sin avlidne man

eller annat barn, vilket vid mannens död stadigvarande vistades i makarnas

hem, kunde före den 1 juli 1960 erhålla s. k. änkebidrag enligt lagen om bidrag

till änkor och änklingar med barn. Förutsättning för bidrag va.r dock, att

barnet inte fyllt 12 år, att änkan stadigvarande bodde tillsammans med barnet

samt att hon ej själv åtnjöt folkpension. Änkebidnaget var inkomstprövat på

samma sätt som änkepension. Bidragets maximibelopp var detsamma som

änkepensionens.

Vid sin behandling av pensionsfrågan uttalade sig 1958 års A-riksdag om

huvuddragen i änkepensioneringen (prop. nr 55, särskilda utskottets utlåtande

nr 1. rskr. nr 272). De principer som därvid fastladcs har i stort sett genomförts

i den nu gällande lagstiftningen. Riksdagen förordade bl. a., att kvinnor,

som blivit änkor före den 1 juli 1960, skulle få änkepension med samma maximibelopp

och enligt samma villkor beträffande änke- och barnaålder som skulle

gälla för dem som blivit änkor ct''ter den 30 juni 1960. Med hänsyn till de betydande

avvägningssvårigheter och samordningsproblem som eljest uppkomme

ville riksdagen dock förorda, att rätten till änkepension i övergångsfallen

gjordes beroende av inkomstprövning. Riksdagen förklarade sig emellertid vara

medveten om att det även vid inkomstprövning kunde uppkomma svårigheter

vid gränsdragningen mellan änkor i övergångsfallen och änkor, som skulle bli

berättigade till pension utan inkomstprövning, och pekade på möjligheten att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1961

ge kvinnor, som blivit änkor under tiden före den nya lagstiftningens ikraftträdande,

ett garantibelopp i änkepension. Detta syntes kunna utformas så

att beloppet blev högre ju kortare den tid var, som vid ikraftträdandet förflutit

från mannens död.

Den närmare utformningen av de nya reglerna om änkepensioneringen anförtroddes

åt 1958 års socialförsäkringskommitté, som år 1959 framlade förslag

i amnet (SOU 1959: 32). De nya reglerna genomfördes vid 1960 års riksdag

(prop. nr 75, andra lagutskottets utlåtande nr 20, rskr. nr 175). Därvid följdes

helt socialförsäkringskommitténs förslag i här aktuella delar.

Frågan om förmånerna i allmänhet i övergångsfallen aktualiserades vid

sistnämnda riksdagsbehandling. I två likalydande motioner (I: 579 och II: 715)

hemställdes, ’ att full änkepension utan behovsprövning skall utgå till den,

som blivit änka före den 1 juli 1960 från det år hon uppnått 60 års ålder ".

I sitt därutinnan av riksdagen godkända utlåtande anförde andra lagutskottet

såsom skäl mot motionsförslaget, att detta innebar full änkepension till alla

änkor, som fyllt 60 år, därest mannen avlidit före den 1 juli 1960. De kvinnor,

som blivit änkor därefter kunde däremot i åtskilliga fall inte få full änkepension

vid 60 års ålder, vilket berodde på att för full änkepension fordrades att mannen

avlidit eller det yngsta barnet uppnått 16 års ålder tidigast då kvinnan fyllt

50 år. Motionsförslaget innebar alltså gynnsammare regler för dem som blivit

änkor före de nya bestämmelsernas ikraftträdande än för dem som blivit änkor

därefter. Utskottet framhöll vidare, att det skulle innebära en djupgående

omläggning av systemet för änkepensioneringen, om den i motionerna föreslagna

regeln skulle utsträckas jämväl till huvudfallen, något som utskottet

inte ville biträda. På de nu anförda skälen avstyrkte utskottet motionerna.

Såsom tidigare framhållits bedömes rätten till pension för änka, som haft

barn under sexton år i hemmet, såsom om mannen avlidit, då barnet upphörde

att påverka hennes rätt till pension (i allmänhet då barnet uppnådde 16 års

ålder). Enligt övergångsbestämmelserna skall emellertid pensionsrätter i övergångsfallen

inte påverkas av att änkan före de nya reglernas ikraftträdande

haft barn under sexton år i hemmet. Detta stadgande föreslogs av socialförsäkringskommittén,

som därvid anförde, att en konsekvent tillämpning av

förevarande regel på övergångsfallen skulle kunna medföra att en änka förvärvade

rätt till änkepension fr. o. m. den 1 juli 1960, även om mannen avlidit

mer än 40 år tidigare. En så vidsträckt retroaktiv verkan av övergångsbestämmelserna

var inte motiverad. Änkepension i övergångsfallen på grund

av förekomsten av barn under 16 år borde enligt kommittén inte beviljas, med

mindre sådant barn fanns vid tiden för den nya lagstiftningens ikraftträdande.

Genom att uppställa detta villkor undveks, framhöll kommittén, i stort sett de

betydande svårigheter som eljest ofta skulle ha uppkommit, då det gällde att

förebringa utredning i fråga om förhållanden, som förelegat lång tid tillbaka,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 är 1961

5

t. ex. barnets vistelse i makarnas hem vid mannens död eller änkans och bainets

samboende vid tiden för barnets sextonårsdag.

I propositionen 75/1960 anslöt sig föredragande departementschefen, statsrådet

Nilsson, till socialförsäkringskommitténs förslag.

I anledning av propositionen väcktes motioner i förevarande fråga. I de båda

likalydande motionerna I: 575 och II: 713 begärdes utredning syftande till

gynnsammare regler för pension till änkor, som före ikraftträdandet haft barn

under 16 år i hemmet. I motionen II: 712 yrkades, att förekomsten av barn i

hemmet skulle påverka rätten till änkepension i övergångsfallen på samma sätt

som i huvudfallen.

Andra lagutskottet yttrade i ämnet (utlåtande 20/1960):

I flertalet fall, där änkan på grund av nu nämnda regler inte kan åberopa

förekomsten av barn för sin rätt till pension, torde hon likväl vara berättigad

till pension på grund av sin ålder vid mannens död. Visserligen blir i manga

fall därvid pensionen lägre än om hänsyn tagits till förekomsten av barn i hemmet,

vilka, uppnått 16 års ålder före de nya bestämmelsernas ikraftträdande.

I dylika fall torde dock mannens död i allmänhet ligga relativt långt tillbaka

i tiden. Flertalet av dessa änkor torde numera ha förvärvsarbete. Utskottet

vill dessutom erinra om att någon försämring på grund av de nya bestämmelserna

inte uppstår. Tvärtom blir det som regel gynnsammare förutsättningar

för pension än tidigare även för dessa änkor. Med hänsyn till vad sålunda

anförts och till de avsevärda praktiska fördelar propositionens förslag innebar

finner sig utskottet icke kunna biträda förevarande motionsyrkanden.

Riksdagen godkände utlåtandet i förevarande del.

Utskottet

Änkepension inom folkpensioneringen utgår antingen på grund av förekomsten

av barn eller på grund av änkans ålder vid mannens död. Barn grundar rätt

till änkepension, därest det är under sexton år, står under änkans vårdnad och

stadigvarande sammanbor med henne samt vid mannens död stadigvarande

vistades i makarnas hem eller hos änkan. Änkepension på grund av änkans

ålder vid mannens död utgår, om hon vid detta tillfälle fyllt 06 ar och varit

gift med honom minst fem år. Full pension — f. n. 2 800 kr. om året utgår

till änka med barn oavsett hennes ålder samt till annan änka, om hon vid mannens

död fyllt 50 år. Var hon i det senare fallet yngre, minskas pensionen med

eu femtondel för varje år, varmed hennes ålder vid mannens död understeg 50 år.

Då barn upphör att påverka änkas rätt till pension — något som i allmänhet

inträffar då yngsta barnet uppnår sexton års ålder — måste frågan om änkepension

omprövas. Därvid gäller den för änkorna fördelaktiga regeln, att det

vid bedömandet av rätten till fortsatt pension skall anses som om mannen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1961

avlidit, då barnet upphörde att påverka pensionsrätter och äktenskapet varat

till och med nämnda tidpunkt.

De ovan redovisade reglerna trädde i kraft den 1 juli 1960 och innebar avsevfrt

förbättrade förmåner. Reglerna är i princip tillämpliga även på kvinnor,

vilkas män avlidit före ikraftträdandet. Ett par viktiga skillnader föreligger

dock.

Först och främst är änkepensionerna till de äldre änkorna föremål för inkomstprövning.

Denna modifieras dock för de änkor, vilkas män avlidit under

tvåårsperioden närmast före ikraftträdandet, av de s. k. garantireglerna, vilka

innebär, att anka, vars man avlidit under tiden den 1 juli 1958_den 30 juni

1959, skall ha minst en tredjedel och änka, vars man avlidit under tiden den

1 juli 1959—den 30 juni 1960, minst två tredjedelar av det belopp som utan

inkomstprövning skulle ha tillkommit henne.

Vidare gäller, att förekomsten av barn icke påverkar de äldre änkornas rätt

till pension, med mindre barnet grundade rätt till pension vid de nya bestämmelsernas

ikraftträdande. Detta innebär bl. a., att de äldre änkor, som den 1 juli

1960 icke hade men väl före detta datum haft barn under sexton år, icke får

sin pension beräknad efter sin ålder, då barnet blev sexton år, utan efter sin

ålder vid mannens död.

Motionerna 1: 369 och II: 428 gäller det förhållandet att pensionerna till de

aldre änkorna är inkomstprövade. Motionärerna framhåller, att det därigenom

åstadkommits en gränsdragning mellan dem som varit änkor före den 1 juli 1958

och dem som blivit änkor senare. Enligt motionärernas uppfattning innebär

denna gränsdragning en klar social orättvisa. De anser visserligen, att någon

form av övergångsbestämmelse är erforderlig med hänsyn till kostnaderna, men

enligt deras uppfattning hade eu mera smidig och rättvis övergång kunnat åstadkommas.

I motionerna föreslås därför, att till kvinnor, som blivit änkor före

den 1 juli 1960, skall utgå full änkepension utan inkomstprövning från och

med det år de fyller 60 år.

I anledning av dessa motioner vill utskottet inledningsvis erinra om att de

nu gällande bestämmelserna om inkomstprövning av änkepensioner till de äldre

änkorna överensstämmer med de principer för den framtida änkepensioneringen

som fastlädes av 1958 års A-riksdag. Då riksdagen i fjol fattade beslut om nya

regler för änkepensioneringen, hade riksdagen även att ta ställning till ett

motionsledes väckt förslag av samma innehåll som det förevarande. Andra lagutskottet

uttalade att förslaget skulle innebära gynnsammare pensionsregler för

de äldre änkorna än för Övriga änkor; i åtskilliga fall kunde nämligen de senare

på grund av femtondelsregeln inte erhålla full pension. Ett genomförande av

motionsförslaget skulle för konsekvensens skull fordra, att även de 60-åriga

änkor vilkas män avlidit efter ikraftträdandet fick full pension, något som skulle

innebara en djupgående omläggning av pensionssystemet. En sådan omläggning

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1961

7

ville utskottet inte biträda och avstyrkte därför förslaget. Riksdagen delade utskottets

uppfattning. De invändningar som under fjolårets riksdagsbehandling

anfördes mot motionsförslaget anser utskottet alltjämt bärande, och utskottet

kan därför inte tillstyrka motionerna.

I de båda motionsparen I: 279 och II: 237 samt I: 499 och II: 583 vänder sig

motionärerna mot regeln, att rätten till pension för de äldre änkorna inte skall

påverkas av förekomsten av barn, med mindre banret vid de nya bestämmelsernas

ikraftträdande grundade pensionsrätt. Det första motionsparet innehåller

yrkande om skyndsam utredning i syfte att borttaga denna spärregel, i det

andra hemställes att riksdagen för sin del måtte besluta att spärregeln skall

utgå.

I motiveringen till motionerna I: 279 och II: 237 hävdas, att änkor, som

sakligt sett borde vara berättigade till pension, genom spärregeln utestänges

därifrån. Såsom exempel härpå nämner motionärerna änkor i 50—60-årsåldem,

vilka uppfostrat en stor barnskara men vilkas yngsta barn uppnått sexton års

ålder före den 1 juli 1960. Vidare anföres i motionerna två exempel på spärrregelns

verkningar. Exemplen innehåller vissa felaktigheter, vilka dock i förevarande

sammanhang är av mindre betydelse. Efter korrigering visar det ena

exemplet, att en kvinna, som blev änka år 1945 vid 35 års ålder och vars yngsta

barn då var ett år gammalt, icke kan erhålla änkepension, därest bamet fyllde

sexton år före den 1 juli 1960, samt det andra, att en änka, vars situation är

densamma så när som att barnets födelsedag inträffar efter den 30 juni, blir

berättigad till full — visserligen inkomstprövad — pension.

I motionsparet I: 499 och II: 583 anföres liknande skäl. Till förebyggande av

missförstånd må det emellertid framhållas, att dessa motioner synes bygga på

den i viss mån felaktiga uppfattningen, att spärregeln äger tillämpning på alla

äldre änkor; såsom förut redovisats liar regeln avseende endast på de fall, där

det vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande inte fanns barn, som kunde

grunda rätt till pension för änkan. I motionerna anföres vidare, att spärregeln

inte torde ha tillkommit av statsfinansiella skäl utan i syfte att undvika svårigheter

av administrativt slag. Motionärerna syftar härvid på att det såsom motivering

till spärregeln anförts, att det skulle vara svårt att i efterhand utreda

sådana förutsättningar för pensionsrätten som att barnet stadigvarande vistades

i makarnas hem vid mannens död eller att änkan och barnet sammanbodde.

Enligt motionärerna förefaller dessa svårigheter i stor utsträckning uppkonstruerade.

I motionerna hävdas att de flesta fallen torde vara klara-. I de lå

osäkra fallen borde man enligt motionärernas mening kunna tillämpa eu liberal

praxis.

Förevarande spärregel motiverades vid lagstiftningens tillkomst med två skäl.

Det ena var, att lagstiftningen utan en sådan regel skulle få eu avsevärd retroaktiv

verkan, som framstod såsom alltför vidsträckt; man kunde tänka sig att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1961

pension skulle kunna utgå i fall, där mannens död låg mer än 40 år tillbaka i

tiden. Det andra skälet var, att man -— såsom ovan nämnts — ville undvika

de administrativa svårigheter som var förenade med en retroaktiv tillämpning

av barnrekvisiten.

Vad först angår den retroaktiva verkan må framhållas, att lagstiftningen

även med spärregeln har en avsevärd sådan verkan. De nya reglerna innebär,

att kvinnor, vilkas män avlidit för bortåt 30 år sedan, kan bli berättigade till

änkepension. Förutsättningen är endast, att kvinnan vid mannens död fvllt 36

år och varit gift med honom minst fem år. Om spärregeln togs bort, skulle lagstiftningens

retroaktiva verkan utsträckas ytterligare sexton år. Enligt utskottets

mening saknas i och för sig skäl att draga gränsen för de retroaktiva verkningarna

på sätt som skett.

Såsom framhållits i motionerna I: 499 ocli II: 583 torde de administrativa

svårigheter som ett borttagande av spärregeln skulle medföra icke böra överskattas.

De största problemen torde uppkomma, när det gäller att avgöra, huruvida

barnet stadigvarande vistats I makarnas hem vid tidpunkten för mannens

död eller stadigvarande sammanbott med änkan vid någon viss senare tidpunkt.

Emellertid torde kyrkobokföringen i flertalet av dessa fall lämna erforderlig

ledning. Ett barn, som varit kyrkobokfört hos modern, får förutsättas ha stadigvarande

sammanbott med henne, därest utredningen inte ger något annat

vid handen. För övrigt är det att antaga, att oklarheter i förevarande hänseenden

företrädesvis föreligger i de fall, där mannen avlidit för mycket länge sedan.

Då änkan i dessa fall i regel skaffat sig förvärvsinkomst till sådant belopp

att denna omöjliggör för henne att erhålla inkomstprövad pension, får de fall

där svårigheter uppkommer antagas höra till undantagen.

Regeln att den tidpunkt, då barnet upphör att påverka änkans rätt till pension,

skall vid bedömandet av pensionsrätten i fortsättningen jämställas med

mannens dödsdag bygger på tanken, att änka med barn först då kan söka arbete

utom hemmet. Enligt utskottets mening kan denna tanke tillämpas även på de

äldre fall där det inte längre finns barn under sexton år. I avseende å möjligheterna

att söka sig ut på arbetsmarknaden bör sålunda en kvinna, som t. ex.

år 1940 blev änka vid 35 års ålder och då hade ett nyfött barn, jämställas med

en lika gammal barnlös kvinna, som blev änka först sexton år senare.

Av det ovan anförda kommer utskottet till den slutsatsen att några starkare

skäl, vare sig av praktisk eller av principiell natur, inte kan anföras för spärrregeln.

Härtill kommer, att — såsom framgår av de i det ena motionsparet anförda

exemplen — regeln kan leda till högst olika resultat i ganska likartade

fall. På grund härav anser utskottet det angeläget att verkningarna av spärrregeln

snarast undanröjes.

Frågan om att eliminera verkningarna av spärregeln torde emellertid fordra

ytterligare överväganden. Eu lösning är att helt ta bort spärregeln, varvid i så

fall måste avgöras från vilken tidpunkt ett sådant beslut skall ha verkan.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1961

9

Måhända kan även andra lösningar tänkas. Före det definitiva ställningstagandet

är det också angeläget att äga, närmare kännedom om de kostnader en ändring

av förevarande slag skulle medföra. Vidare torde de administrativa frågor - na kräva ytterligare prövning. Med hänsyn till vad sålunda anförts ansei

sig utskottet böra förorda att frågan om undanröjande av spärregelns verkningar

utredes. Härav följer, att utskottet inte kan biträda motionerna I: 499

och II: 583, i den mån dessa innehåller yrkande om ett omedelbart borttagande

av spärregeln. Emellertid är det enligt utskottets mening angeläget att frågan

utredes med största skyndsamhet, så att förslag kan föreläggas riksdagen snarast

möjligt.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, med bifall till motionerna I: 2(9 och II:

237 samt i anledning av motionerna I: 499 och II: 583, måtte

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning i

syfte att bereda änkepension till sådana änkor som på grund

av tredje stycket, punkt 3, första meningen i övergångsbestämmelserna

till lagen den 5 ma j 1960 angående ändring i lagen

den 29 juni 1946 om folkpensionering icke nu kan erhålla sådan

pension;

B. att motionerna I: 369 och II: 428 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 februari 1961

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand*, Nils Elowsson, Axel Svensson,

fru Hamrin-Thorell, fröken Nordström, herrar Lars Larsson, Kaijser* och

Thorsten Larsson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg,

Rimmerfors*, fröken Wetterström, fru Ekendahl* herrar Johansson i Södertälje,

Gustavsson i Alvesta och fru Svensson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1961

Reservationer

Vid utskottets hemställan under A

av herrar Strand och Axel Svensson, vilka ansett,

a) att det avsnitt av utskottets yttrande, som på s. 7 börjar

med orden ”1 de ” och på s. 9 slutar med orden ’ ''snarast

möjligt”, bort ersättas med text av följande lydelse.

”Bestämmelserna i den reformerade änkepensioneringen är

särskilt förmånliga för änkor, som vid mannens frånfälle har

barn under 16 år i hemmet. För dem gäller nämligen rätt till

oreducerad änkepension intill dess yngsta barnet fyller 16 år,

och den fortsatta, pensionen för tiden därefter fastställes med

hänsyn till änkans ålder den dag yngsta barnet fyller 16 år.

Dessa bestämmelser äger tillämpning även på de äldre änkorna,

därest änkan hade barn under 16 år i hemmet vid tiden för

den nya lagstiftningens ikraftträdande.

I motionerna I: 279 och II: 237 samt I: 499 och II: 583

yrkas sådan ändring i övergångsbestämmelserna a.tt änka,

som haft barn under 16 år i hemmet vid mannens frånfälle,

tillerkännes pensionsrätt som om hon blivit änka den dag

yngsta barnet fyllde 16 år, även i de fall yngsta barnet uppnådde

denna ålder före den 1 juli 1960.

En sådan retroaktiv'' tillämpning, som motionärerna nu

yrkar, är emellertid icke motiverad. De ekonomiska förutsättningar,

som genom den nya lagstiftningen om änkepensioner

och barnpensioner nu föreligger för änkor med minderåriga

barn att hålla samman familjen och att ägna sina omsorger

om den, har icke tidigare förelegat. Änkorna, tvingades därför

omedelbart efter mannens frånfälle vit i förvärvsarbete. För

dem blev det i de flesta fall åldern vid mannens frånfälle som

fick det avgörande inflytandet på möjligheterna att finna

lämplig sysselsättning. Bristerna i det tidigare efterlevandeskyddet

kan enligt utskottets mening inte nu kompenseras genom

att retroaktivt tillämpa en bestämmelse som tillkommit

i syfte att reglera övergången från den oreducerade änkepension,

som utgår intill dess yngsta barnet fyller 16 år, till

den lägre pension som därefter skall utgå, såvida änkan icke

uppnått 50 års ålder. En sådan funktion kan bestämmelsen

ifråga icke fylla vid tillämpning på de äldre änkor, vilkas

yngsta, barn fyllt 16 år före den nya lagstiftningens ikraftträdande,

tv det har tidigare icke funnits änkepensionsrätt

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1961

11

för yngre änkor och i de fall änkebidrag utgått, bär detta

upphört, då yngsta barnet fyllde 12 år. För de äldre änkorna

blir därför retroaktiviteten uteslutande en fråga om uppräkning

av änkepensionen till en högre nivå.

I motionerna I: 279 och II: 237 åberopas gränsfallen såsom

motiv för yrkandet om ändring, och det anföres ett par exempel

för att belysa vilka orimliga resultat bestämmelserna, enligt

motionärernas mening, kan leda till. Bortsett från vissa,

i detta sammanhang betydelselösa, felaktigheter i de anförda

exemplen är det riktigt att vid lagstiftningens ikraftträdande

uppkommer gränsfall, som trots i stort sett likartade förhållanden

visar olika resultat i fråga om pensionsrätten, beroende

på vilken sida om gränsen yngsta bamet uppnått 16-årsåldern.

Gränsfall uppkommer emellertid oavsett var gränsen sättes

men uppmärksammas helt naturligt mest vid tiden kring

lagens ikraftträdande, då det kan röra sig om dagar, månader

eller något år, som markerar skillnaden.

I motionerna I: 499 och II: 583 uttalas, att orsaken till

att pensionsrätten för de äldre änkorna helt knutits till mannens

dödsdag och icke, i de fall minderåriga barn funnits, till

den dag då det yngsta barnet uppnådde 16 års ålder, icke

synes vara statsfinansiella skäl. Skälet torde enligt motionärerna

vara svårigheten att i efterhand kunna kontrollera

om barn under 16 år funnits i änkans hem. Motionärerna förmenar

att kontrollsvårigheterna i stor utsträckning är uppkonstruei-ade,

tv det övervägande antalet fall torde vara helt

klara, och om det skulle vara någon äldre änka som skulle bli

något för välvilligt behandlad på grund av att man ej kunnat

kontrollera om hon haft minderårigt barn hemma, bör detta

icke inge betänkligheter.

Det har icke verkställts några beräkningar över kostnaderna

vid en retroaktiv tillämpning av bestämmelsen i fråga, beroende

på att förslag om sådan retroaktiv tillämpning icke

tidigare övervägts. I beräkningarna beträffande kostnaderna

för änkepensioneringen för de äldre änkorna för budgetåret

1960/61 angives emellertid antalet änkor under 50 år, vilkas

yngsta barn fyllt 16 år, till 9 200. Pensionskostnaderna för

dem beräknas till 11 miljoner kr., vilket innebär en genomsnittlig

årlig pension av cirka 1 200 kr. Med utgångspunkt

från dessa beräkningar och antagandet att inkomstprövningen

verkat fullt ut samt att änkepensionen den 1 juli 1962 höjes

till 3 000 kronor, varvid varje år i reduceringsskalan får ett

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1961

värde av 200 kr., synes det realistiskt att räkna med att den

förmånligare beräkningen av änkepensionen med änkans ålder

vid yngsta barnets 16-årsdag såsom underlag i stället för

mannens dödsdag medför en kostnadsökning på någonting

mellan 8 och 10 miljoner kr.

En kostnadsökning av denna storleksordning saknar icke

betydelse ur statsfinansiell synpunkt. Då det därjämte enligt

utskottets förmenande i förevarande motioner icke anförts

bärande motiv för den yrkade ändringen i övergångsbestämmelserna,

anser utskottet sig icke kunna biträda motionsyrkandena.

’ ’

b) att utskottet under A bort hemställa,

”att motionerna I: 279 och II: 237 samt I: 499 och II: 583

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd”.

Tid utskottets hemställan under B

av herrar Thorsten Larsson och Gustavsson i Alvesta, vilka ansett,

a) att det stycke i utskottets utlåtande, som å s. 6 börjar

med orden ”1 anledning” och å s. 7 slutar med orden ”tillstyrka

motionerna”, bort ersättas med text av följande lydelse.

”Utskottet finner de i dessa motioner framförda synpunkterna

väsentliga. I många fall framstår nu gällande bestämmelser

för de äldre änkorna som otillfredsställande. Enligt motionärerna

skulle rättelse vinnas genom en förbättring för de

äldre änkorna, då dessa uppnår 60 års ålder. Utskottet vill_

i medvetande om att en lösning enbart efter dessa, riktlinjer

inte skulle vara till alla delar tillfredsställande — som sin

mening framhålla att frågan bör prövas närmare vid den

utredning som utskottet i det kommande förordar med anledning

av motionerna I: 279 och II: 237 samt I: 499 och II583.

”

b) att utskottet under B bort hemställa,

”att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte såsom

sin mening giva till känna vad utskottet anfört i anledning av

motionerna I: 369 och II: 428”.

Aktieboi. B. W. Statlanders boktr., Sthlm 1961.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1961:81 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag å kapitalbudgeten för budgetåret 1961/62, a1 i texten