Utlåtande i anledning av väckta motioner om karenstiden i fråga om sjukpenning för de grkesskadeförsäkrade vid samordningen mellan yrkesskadeförsäkringen och sjukförsäkringen. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 154 i första kammaren av herr Augustsson m. fl. samt nr 248 i andra kammaren av herr Franzén m. fl.
1961-03-21 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1961:30, Utlåtande i anledning av väckta motioner om karenstiden i fråga om sjukpenning för de grkesskadeförsäkrade vid samordningen mellan yrkesskadeförsäkringen och sjukförsäkringen. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 154 i första kammaren av herr Augustsson m. fl. samt nr 248 i andra kammaren av herr Franzén m. fl.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1961
1
Nr 30
Utlåtande i anledning av väckta motioner om karenstiden i fråga
om sjukpenning för de grkesskadeförsäkrade vid samordningen
mellan yrkesskadeförsäkringen och sjukförsäkringen.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 154 i första kammaren av herr
Augustsson m. fl. samt nr 248 i andra kammaren av herr Franzén m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte
besluta, att sjukersättning för olycksfall i arbete eller vid färd till eller
ifrån detsamma skall utgå från och med den dag olycksfallet inträffar samt
att vederbörande lagutskott måtte utarbeta erforderliga ändringar i sjukoch
yrkesskadeförsäkringslagarna».
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen II: 248.
Gällande bestämmelser m. m.
I och med den nya yrkesskadeförsäkringslagen, vilken trädde i kraft
den 1 januari 1955, har yrkesskadeförsäkringen samordnats med sjukförsäkringen.
Samordningen innebär att personer, som är både sjukförsäkrade
och obligatoriskt yrkesskadeförsäkrade, vid yrkesskada får ersättning från
yrkesskadeförsäkringen först sedan viss tid, den s. k. samordningstiden,
gått till ända. Under samordningstiden utgår som regel sjukhjälp från allmän
sjukkassa enligt bestämmelserna i sjukförsäkring slag en för sjukdom
i allmänhet. Samordningstiden omfattar tiden t. o. m. 90 :e dagen efter
olycksfalisdagen eller, om yrkesskadan uppkommit på annat sätt än genom
olycksfall, efter dagen för skadans yppande. Om skadan medför rätt till
livränta, upphör dock samordningstiden senast den dag livränterätten inträder.
Eftersom praktiskt taget hela befolkningen omfattas av den allmänna
sjukförsäkringen, blir de samordningsregler, för vilka nu redogjorts, tilllämpliga
vid så gott som alla yrkesskador. Om yrkesskada emellertid drabbar
någon, som inte är sjukförsäkrad, t. ex. en här i riket ej mantalsskriven
Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 2 avd. Nr 30
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1961
utlänning, griper yrkesskadeförsäkringen visserligen in redan från början,
men även i detta fall löper en samordningstid på samma sätt som eljest.
Under denna tid erhåller den skadade samma förmåner från yrkesskadeförsäkringen
som han skulle ha åtnjutit från sjukförsäkringen, därest han
omfattats av denna. Först därefter utgår ersättning med tillämpning av
yrkesskadeförsäkringslagens regler.
Enligt den äldre lagstiftningen gällde i fråga om försäkringsförmånerna
vid olycksfall i arbetet eller yrkessjukdom bl. a. att om
sjukdom uppkommit, som varat mer än två dagar efter dagen för olycksfallet
resp. dagen för yrkessjukdomens yppande, sjukpenning utgavs
fr. o. m. dagen efter olycksfallsdagen resp. yppandedagen så länge sjukdomen
förorsakade förlust av arbetsförmågan eller nedsättning av densamma
med minst en fjärdedel. Sjukpenningens storlek var beroende av den
skadades årliga arbetsförtjänst under tiden närmast före olycksfallet resp.
yrkessjukdomens yppande.
Motionerna
I motionerna erinras om de före samordningen gällande, förmånligare
reglerna för de yrkesskadeförsäkrade, varefter motionärerna fortsätter:
I detta avseende är det en direkt och betydande försämring gentemot tidigare
lagbestämmelser, då ersättning för olycksfall i arbete utgick redan
från första dagen.
En lösning av denna fråga avtalsvägen har aktualiserats vid ett flertal
tillfällen, men arbetsgivarparten har icke velat medverka därtill. Arbetsmarknadens
parter synes vara av den uppfattningen att detta är en lagstiftningsfråga.
Det vore därför rimligt, att genom en ändring i sjukförsäkringslagen
göra ett undantag för samordningsramen, då det gäller olycksfall
i arbetet, så att full ersättning utbetalades redan från olycksfallets första
dag.
Tidigare behandling av förevarande fråga
Vid 1955 års riksdag behandlades frågan om samordningen mellan den
allmänna sjukförsäkringen och den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen.
I de likalydande motionerna 1:33 och 11:44 yrkades att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte hemställa om förslag till vissa ändringar i
olycksfallslagstiftningen. I dessa motioner framhölls, att samordningen
mellan de ifrågavarande båda försäkringsformerna medfört vissa försämringar
av detaljer i yrkesskadeförsäkringen. Motionärerna pekade bl. a. på
att de yrkesskadade under samordningstiden själva fick betala viss del av
kostnaden för läkarvård och antydde att detta kunde bli särskilt kännbart
under den s. k. karenstiden, då någon sjukpenning icke utgick.
Andra lagutskottet hemställde i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr
Andra lagutskottets utlåtande nr 30 dr 1961
3
31 dr 1955, att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd,
och anförde i anslutning till uttalande i motionerna att om man mildrade
de av motionärerna påtalade olägenheterna genom att införa en kortare
karenstid vid yrkesskada, det skulle innebära att samordningsprincipen
finge uppgivas. Utskottet kunde därför icke finna denna väg framkomlig.
I de i andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1956 behandlade motionerna
I: 53 och II: 71 yrkades viss lagändring bl. a. i syfte att vid yrkesskada,
som varat mer än två dagar, sjukpenning skulle utgå från dagen efter den
då skadan inträffat och icke, som enligt gällande bestämmelser, först efter
en karenstid av tre dagar. Utskottet avstyrkte motionerna under framhållande
av bl. a. att utskottet icke kunde förorda, att man, i enlighet med
motionärernas hemställan, utan föregående undersökning genomförde föreslagen
genomgripande lagändring.
Riksdagen godkände utskottets utlåtande.
I motionerna 1: 5 och II: 8 vid 1956 års riksdag föreslogs ändrade bestämmelser
i fråga om beräkning av karenstid. Tre olika lösningar diskuterades
i motionerna. Det första alternativet gick ut på att minska karensdagarnas
antal eller helt slopa karensdagarna. Det andra innebar tillämpning
av förmånligare regler vid olycksfalls- och yrkesskador. Enligt det
tredje alternativet slutligen skulle genom lagstiftning vederbörande arbetsgivare
förpliktas att betala sjukpenning för karensdagarna under samordningstiden.
Andra lagutskottet yttrade i utlåtande nr 56 år 1956 i anledning av motionerna
bl. a.:
Utskottet hyser alltjämt den uppfattningen att det av bl. a. ekonomiska
skäl icke torde finnas anledning att nu genomföra en allmän minskning av
karensdagarnas antal inom sjukförsäkringslagstiftningen. När det gäller
att bedöma konsekvenserna för de yrkesskadeförsäkrade av samordningen
mellan sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna bör man enligt utskottets mening
beakta, att samordningen för de yrkesskadade inneburit vissa betydelsefulla
förbättringar i förhållande till vad som gällde enligt den tidigare
lagstiftningen på området. Det är emellertid ofrånkomligt att den minskning
av försäkringsförmånerna för de yrkesskadade, som karenstidens utformning
medfört, i vissa fall kan bli ganska kännbar. För utskottet står
klart att det är en ytterst svårlöst fråga att, med bibehållande av den för
sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna grundläggande samordningsprincipen,
härutinnan åstadkomma en förbättring av de yrkesskadades försäkringsförmåner.
Att samordningen ur skilda synpunkter är förenad med så stora
fördelar att den i princip bör behållas är enligt utskottets mening ställt
utom allt tvivel, önskvärdheten av att på förevarande område en förbättring
av de yrkesskadades förmåner kommer till stånd torde emellertid motivera
att frågan om möjligheterna härtill, inom ramen för en bibehållen
samordning i stort, göres till förcinal för undersökning. Utskottet vill duiför
föreslå att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer, att Kungl.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1961
Maj:t ville låta utreda möjligheterna till förkortning eller slopande av
karenstiden vid yrkesskada i enlighet med det ovan anförda.
Riksdagen har i skrivelse nr 417 år 1956 hemställt i enlighet med utskottets
utlåtande.
Riksdagens skrivelse har ännu ej föranlett någon Kungl. Maj :ts åtgärd.
I motionerna I: 269 och II: 340 vid 1958 års A-riksdag samt I: B 152 och
II: B 241 vid samma års B-riksdag föreslogs, att sjukpenning skulle utgå
till yrkesskadad för sjukdomsfall, som varade mer än tre dagar, och i så
fall från och med dagen för insjuknandet (skadefallet eller skadefallets
yppande). Sjukkassorna skulle, i de fall där det finnes sannolika skäl för
att yrkesskada föreligger, äga utbetala sjukpenningersättning med tre dagars
relativ karenstid. I princip skulle icke ifrågakomma att återkräva vad
en försäkrad erhållit för mycket på grund av att man felaktigt utgått från
att yrkesskada förelegat.
Riksdagen avslog motionerna och motiverade, i enlighet med vad andra
lagutskottet (utlåtande nr A 9/1958 och B 7/1958) uttalat, sitt beslut med
att samordningen mellan sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen vore
förenad med stora fördelar samt att de förslag till lösning av samordningsproblemet,
som framlagts i motionerna, skulle medföra avsevärda svårigheter
vid tillämpningen.
Vid 1959 och 1960 års riksdagar återkom ovannämnda yrkande från 1958
års riksdagar (motionerna I: 167 och 11:218 resp. 1:468 och 11:577). Vidare
yrkades i en motion (II: 576) att karenstiden helt skulle slopas för de
yrkesskadeförsäkrade. I enlighet med vad andra lagutskottet (utlåtande
nr 8) hemställt avslogs emellertid motionerna. Därvid hänvisades till de vid
1958 års riksdagar anförda skälen.
Utskottet
I föreliggande motioner hemställes om sådan ändring av gällande regler
att yrkesskadad erhåller sjukpenning redan från och med första dagen.
Motionsförslaget innebär ett uppgivande av samordningen mellan yrkesskadeförsäkringen
och sjukförsäkringen genom att olika regler i fråga om
karenstid skulle komma att tillämpas för yrkesskadefall och andra sjukdomsfall.
Riksdagen har tidigare haft att taga ställning till förslag av liknande
innebörd och därvid intagit den ståndpunkten att samordningen är
förenad med så stora fördelar att den inte bör uppgivas. Denna ståndpunkt
Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1961
5
äger enligt utskottets uppfattning alltjämt giltighet. Utskottet kan följaktligen
inte biträda motionsförslaget och får därför hemställa,
att förevarande motioner, I: 154 och 11:248, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 21 mars 1961
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,
fru Hamrin-Thorell, herr Birke, fröken Nordström, herr Eric Carlsson och
fru Nilsson;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe, Wiklund
i Stockholm, Fredriksson, fru Eriksson i Ängelholm*, herrar Björkman,
Gustavsson i Alvesta* och Svensson i Kungälv.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.