Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om karenstiden i fråga om sjukpenning för de grkesskadeförsäkrade vid samordningen mellan yrkesskadeförsäkringen och sjukförsäkringen. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 154 i första kammaren av herr Augustsson m. fl. samt nr 248 i andra kammaren av herr Franzén m. fl.

1961-03-21 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1961:30, Utlåtande i anledning av väckta motioner om karenstiden i fråga om sjukpenning för de grkesskadeförsäkrade vid samordningen mellan yrkesskadeförsäkringen och sjukförsäkringen. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 154 i första kammaren av herr Augustsson m. fl. samt nr 248 i andra kammaren av herr Franzén m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1961

1

Nr 30

Utlåtande i anledning av väckta motioner om karenstiden i fråga

om sjukpenning för de grkesskadeförsäkrade vid samordningen

mellan yrkesskadeförsäkringen och sjukförsäkringen.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 154 i första kammaren av herr

Augustsson m. fl. samt nr 248 i andra kammaren av herr Franzén m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte

besluta, att sjukersättning för olycksfall i arbete eller vid färd till eller

ifrån detsamma skall utgå från och med den dag olycksfallet inträffar samt

att vederbörande lagutskott måtte utarbeta erforderliga ändringar i sjukoch

yrkesskadeförsäkringslagarna».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen II: 248.

Gällande bestämmelser m. m.

I och med den nya yrkesskadeförsäkringslagen, vilken trädde i kraft

den 1 januari 1955, har yrkesskadeförsäkringen samordnats med sjukförsäkringen.

Samordningen innebär att personer, som är både sjukförsäkrade

och obligatoriskt yrkesskadeförsäkrade, vid yrkesskada får ersättning från

yrkesskadeförsäkringen först sedan viss tid, den s. k. samordningstiden,

gått till ända. Under samordningstiden utgår som regel sjukhjälp från allmän

sjukkassa enligt bestämmelserna i sjukförsäkring slag en för sjukdom

i allmänhet. Samordningstiden omfattar tiden t. o. m. 90 :e dagen efter

olycksfalisdagen eller, om yrkesskadan uppkommit på annat sätt än genom

olycksfall, efter dagen för skadans yppande. Om skadan medför rätt till

livränta, upphör dock samordningstiden senast den dag livränterätten inträder.

Eftersom praktiskt taget hela befolkningen omfattas av den allmänna

sjukförsäkringen, blir de samordningsregler, för vilka nu redogjorts, tilllämpliga

vid så gott som alla yrkesskador. Om yrkesskada emellertid drabbar

någon, som inte är sjukförsäkrad, t. ex. en här i riket ej mantalsskriven

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 2 avd. Nr 30

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1961

utlänning, griper yrkesskadeförsäkringen visserligen in redan från början,

men även i detta fall löper en samordningstid på samma sätt som eljest.

Under denna tid erhåller den skadade samma förmåner från yrkesskadeförsäkringen

som han skulle ha åtnjutit från sjukförsäkringen, därest han

omfattats av denna. Först därefter utgår ersättning med tillämpning av

yrkesskadeförsäkringslagens regler.

Enligt den äldre lagstiftningen gällde i fråga om försäkringsförmånerna

vid olycksfall i arbetet eller yrkessjukdom bl. a. att om

sjukdom uppkommit, som varat mer än två dagar efter dagen för olycksfallet

resp. dagen för yrkessjukdomens yppande, sjukpenning utgavs

fr. o. m. dagen efter olycksfallsdagen resp. yppandedagen så länge sjukdomen

förorsakade förlust av arbetsförmågan eller nedsättning av densamma

med minst en fjärdedel. Sjukpenningens storlek var beroende av den

skadades årliga arbetsförtjänst under tiden närmast före olycksfallet resp.

yrkessjukdomens yppande.

Motionerna

I motionerna erinras om de före samordningen gällande, förmånligare

reglerna för de yrkesskadeförsäkrade, varefter motionärerna fortsätter:

I detta avseende är det en direkt och betydande försämring gentemot tidigare

lagbestämmelser, då ersättning för olycksfall i arbete utgick redan

från första dagen.

En lösning av denna fråga avtalsvägen har aktualiserats vid ett flertal

tillfällen, men arbetsgivarparten har icke velat medverka därtill. Arbetsmarknadens

parter synes vara av den uppfattningen att detta är en lagstiftningsfråga.

Det vore därför rimligt, att genom en ändring i sjukförsäkringslagen

göra ett undantag för samordningsramen, då det gäller olycksfall

i arbetet, så att full ersättning utbetalades redan från olycksfallets första

dag.

Tidigare behandling av förevarande fråga

Vid 1955 års riksdag behandlades frågan om samordningen mellan den

allmänna sjukförsäkringen och den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen.

I de likalydande motionerna 1:33 och 11:44 yrkades att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte hemställa om förslag till vissa ändringar i

olycksfallslagstiftningen. I dessa motioner framhölls, att samordningen

mellan de ifrågavarande båda försäkringsformerna medfört vissa försämringar

av detaljer i yrkesskadeförsäkringen. Motionärerna pekade bl. a. på

att de yrkesskadade under samordningstiden själva fick betala viss del av

kostnaden för läkarvård och antydde att detta kunde bli särskilt kännbart

under den s. k. karenstiden, då någon sjukpenning icke utgick.

Andra lagutskottet hemställde i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 dr 1961

3

31 dr 1955, att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd,

och anförde i anslutning till uttalande i motionerna att om man mildrade

de av motionärerna påtalade olägenheterna genom att införa en kortare

karenstid vid yrkesskada, det skulle innebära att samordningsprincipen

finge uppgivas. Utskottet kunde därför icke finna denna väg framkomlig.

I de i andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1956 behandlade motionerna

I: 53 och II: 71 yrkades viss lagändring bl. a. i syfte att vid yrkesskada,

som varat mer än två dagar, sjukpenning skulle utgå från dagen efter den

då skadan inträffat och icke, som enligt gällande bestämmelser, först efter

en karenstid av tre dagar. Utskottet avstyrkte motionerna under framhållande

av bl. a. att utskottet icke kunde förorda, att man, i enlighet med

motionärernas hemställan, utan föregående undersökning genomförde föreslagen

genomgripande lagändring.

Riksdagen godkände utskottets utlåtande.

I motionerna 1: 5 och II: 8 vid 1956 års riksdag föreslogs ändrade bestämmelser

i fråga om beräkning av karenstid. Tre olika lösningar diskuterades

i motionerna. Det första alternativet gick ut på att minska karensdagarnas

antal eller helt slopa karensdagarna. Det andra innebar tillämpning

av förmånligare regler vid olycksfalls- och yrkesskador. Enligt det

tredje alternativet slutligen skulle genom lagstiftning vederbörande arbetsgivare

förpliktas att betala sjukpenning för karensdagarna under samordningstiden.

Andra lagutskottet yttrade i utlåtande nr 56 år 1956 i anledning av motionerna

bl. a.:

Utskottet hyser alltjämt den uppfattningen att det av bl. a. ekonomiska

skäl icke torde finnas anledning att nu genomföra en allmän minskning av

karensdagarnas antal inom sjukförsäkringslagstiftningen. När det gäller

att bedöma konsekvenserna för de yrkesskadeförsäkrade av samordningen

mellan sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna bör man enligt utskottets mening

beakta, att samordningen för de yrkesskadade inneburit vissa betydelsefulla

förbättringar i förhållande till vad som gällde enligt den tidigare

lagstiftningen på området. Det är emellertid ofrånkomligt att den minskning

av försäkringsförmånerna för de yrkesskadade, som karenstidens utformning

medfört, i vissa fall kan bli ganska kännbar. För utskottet står

klart att det är en ytterst svårlöst fråga att, med bibehållande av den för

sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna grundläggande samordningsprincipen,

härutinnan åstadkomma en förbättring av de yrkesskadades försäkringsförmåner.

Att samordningen ur skilda synpunkter är förenad med så stora

fördelar att den i princip bör behållas är enligt utskottets mening ställt

utom allt tvivel, önskvärdheten av att på förevarande område en förbättring

av de yrkesskadades förmåner kommer till stånd torde emellertid motivera

att frågan om möjligheterna härtill, inom ramen för en bibehållen

samordning i stort, göres till förcinal för undersökning. Utskottet vill duiför

föreslå att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer, att Kungl.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1961

Maj:t ville låta utreda möjligheterna till förkortning eller slopande av

karenstiden vid yrkesskada i enlighet med det ovan anförda.

Riksdagen har i skrivelse nr 417 år 1956 hemställt i enlighet med utskottets

utlåtande.

Riksdagens skrivelse har ännu ej föranlett någon Kungl. Maj :ts åtgärd.

I motionerna I: 269 och II: 340 vid 1958 års A-riksdag samt I: B 152 och

II: B 241 vid samma års B-riksdag föreslogs, att sjukpenning skulle utgå

till yrkesskadad för sjukdomsfall, som varade mer än tre dagar, och i så

fall från och med dagen för insjuknandet (skadefallet eller skadefallets

yppande). Sjukkassorna skulle, i de fall där det finnes sannolika skäl för

att yrkesskada föreligger, äga utbetala sjukpenningersättning med tre dagars

relativ karenstid. I princip skulle icke ifrågakomma att återkräva vad

en försäkrad erhållit för mycket på grund av att man felaktigt utgått från

att yrkesskada förelegat.

Riksdagen avslog motionerna och motiverade, i enlighet med vad andra

lagutskottet (utlåtande nr A 9/1958 och B 7/1958) uttalat, sitt beslut med

att samordningen mellan sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen vore

förenad med stora fördelar samt att de förslag till lösning av samordningsproblemet,

som framlagts i motionerna, skulle medföra avsevärda svårigheter

vid tillämpningen.

Vid 1959 och 1960 års riksdagar återkom ovannämnda yrkande från 1958

års riksdagar (motionerna I: 167 och 11:218 resp. 1:468 och 11:577). Vidare

yrkades i en motion (II: 576) att karenstiden helt skulle slopas för de

yrkesskadeförsäkrade. I enlighet med vad andra lagutskottet (utlåtande

nr 8) hemställt avslogs emellertid motionerna. Därvid hänvisades till de vid

1958 års riksdagar anförda skälen.

Utskottet

I föreliggande motioner hemställes om sådan ändring av gällande regler

att yrkesskadad erhåller sjukpenning redan från och med första dagen.

Motionsförslaget innebär ett uppgivande av samordningen mellan yrkesskadeförsäkringen

och sjukförsäkringen genom att olika regler i fråga om

karenstid skulle komma att tillämpas för yrkesskadefall och andra sjukdomsfall.

Riksdagen har tidigare haft att taga ställning till förslag av liknande

innebörd och därvid intagit den ståndpunkten att samordningen är

förenad med så stora fördelar att den inte bör uppgivas. Denna ståndpunkt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1961

5

äger enligt utskottets uppfattning alltjämt giltighet. Utskottet kan följaktligen

inte biträda motionsförslaget och får därför hemställa,

att förevarande motioner, I: 154 och 11:248, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 mars 1961

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,

fru Hamrin-Thorell, herr Birke, fröken Nordström, herr Eric Carlsson och

fru Nilsson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe, Wiklund

i Stockholm, Fredriksson, fru Eriksson i Ängelholm*, herrar Björkman,

Gustavsson i Alvesta* och Svensson i Kungälv.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.