Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ersättning i samband med skyddsåtgärder mot atomolycka.

1961-04-11 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1961:33, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ersättning i samband med skyddsåtgärder mot atomolycka.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1961

1

Nr 33

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ersättning i samband

med skyddsåtgärder mot atomolycka.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr

582, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Gustavsson i Alvesta

m. fl. hemställt, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla

om utredning av grunderna för ersättning av förluster å enskild egendom,

som uppstått genom av myndighet beslutade skyddsåtgärder mot atomolycka

och som inte omfattas av anläggningsinnehavarens skadeståndsansvar,

i enlighet med vad i motionen anförts».

Gällande bestämmelser

I lagen den 3 juni 1960 om ersättning för skada i följd av atomreaktordrift

m.m. (atomansvarighetslagen) finnes regler om ersättning för skada

i samband med driften av atomreaktorer och andra atomanläggningar.

Lagen bygger på principen, att anläggningsinnehavaren är ansvarig oberoende

av vållande. Ansvarigheten bäres i princip av innehavaren ensam;

leverantörer av t. ex. reaktorer eller delar till reaktorer eller av atombränsle

är således befriade från ansvarighet för skador av här avsett slag. Skadeståndsansvaret

begränsas till 25 miljoner kronor per händelse. Anläggningsinnehavaren

är skyldig att hålla ansvarighetsförsäkring eller ställa

annan säkerhet för beloppet. Skulle skadorna överstiga 25 miljoner kronor,

utgår ersättning av statsmedel enligt grunder som kommer att fastställas

av statsmakterna, när frågan därom blir aktuell. Anläggningsinnehavarens

ansvarighet preskriberas efter 10 år. För skada som ger sig tillkänna

först senare men inom 30 år räknat från olyckan utges ersättning

av staten.

Lagen den 3 juni 1960 om skyddsåtgärder vid olyckor i atomanläggningar

m.m. är en beredskapslag som kan utnyttjas så snart radioaktiva

ämnen — av vilken orsak det vara må — sprids i hälsofarlig mängd över

någon del av vårt land. Inträffar en olycka i en inom landet belägen atomenergianläggning

skall länsstyrelsen sörja för att erforderliga skyddsåtgärder

vidtages. Länsstyrelsen har därvid befogenhet att förordna om

evakuering, utegångsförbud, inskränkningar i rätten att nyttja vatten och

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 2 avd. Nr 33

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1961

livsmedel samt andra åtgärder som kan vara påkallade från strålskyddssynpunkt.

Räcker inte de resurser i fråga om personal och materiel som

länsstyrelsen förfogar över för skyddsarbetet, kan länsstyrelsen uttaga enskilda

till arbete med tjänsteplikt samt rekvirera förnödenheter från allmänheten.

I andra fall av hälsofarlig utspridning av radioaktiva ämnen —

t. ex. om atomdrivet fartyg förolyckas eller om en olycka inträffar vid

transport av atombränsle — skall Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl.

Maj :t bestämmer svara för allmän säkerhet, och därvid kan åtgärder av de

slag som nyss nämnts tillgripas i behövlig omfattning.

Historik

I proposition nr 139 år 1960 anförde föredragande departementschefen,

statsrådet Johansson, i frågan om rätt till ersättning för skada som tillfogas

enskild genom ingripande av myndighet med stöd av atomskyddslagen:
»Några

remissinstanser har ansett, att i samband med en beredskapslag

mot atomolyckor borde övervägas att införa generella bestämmelser om

rätt till ersättning för skada som tillfogas enskild genom ingripande av

myndighet med stöd av lagen. I anledning härav vill jag till en början

erinra om det av mig i annat sammanhang berörda förslaget till atomansvarighetslag,

vilket tidigare denna dag remitterats till lagrådet. Enligt

detta förslag kommer den som i samband med en olycka i en atomenergianläggning

drabbas av »atomskada» — varunder innefattas bl.a. skada

genom strålning från radioaktivt ämne som frigjorts vid en olycka — i

allmänhet att kunna erhålla ersättning av anläggningsinnehavaren, som

även skall vara skyldig att teckna ansvarighetsförsäkring för atomskador.

Åtskilliga ingripanden av myndighet vid en atomolycka kan väntas komma

att röra egendom som blivit radioaktivt förorenad under sådana omständigheter

att ägaren kan göra anspråk på ersättning av anläggningsinnehavaren

enligt atomansvarighetslagen. Naturligtvis kan dock för enskilda

även uppkomma förluster, som icke omfattas av anläggningsinneliavarens

skadeståndsansvar. Som exempel härpå må nämnas förluster

som kan tillfogas allmänheten till följd av att länsstyrelsen för säkerhets

skull påbjuder utrymning av område som ligger i farozonen men som

senare visar sig icke ha blivit belagt med radioaktivitet i hälsofarlig mängd,

och vidare förluster som kan åsamkas jordbruksbefolkningen för den händelse

länsstyrelsen inom sådant område provisoriskt skulle förbjuda försäljning

av mjölk eller andra livsmedel. Skall ersättning utgå för förluster

av nämnda slag, ligger det tydligen närmast till hands att ersättningen

bestrides av statsmedel. Vad det här gäller är i själva verket ett problem

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1961 3

som närmast går in under den vittsyftande frågan, i vad mån ersättning

över huvud taget bör utgå till enskild för skada som tillfogas honom genom

åtgärd som myndighet beslutar i allmänt intresse. Beträffande skador som

vid en olycka i en atomenergianläggning drabbar enskilda under sådana

förhållanden att de ej kan få skadestånd av anläggningsinnehavaren eller

ersättning från försäkring talar enligt min uppfattning starka skäl för att

statsmakterna rent allmänt bör träda in med viss hjälp. Särskilt kan

atomenergiverksamhetens karaktär av en hela samhällets angelägenhet

motivera att ersättning utges av staten. Det förefaller emellertid vara en

naturlig ordning att riksdagen här liksom eljest vid större katastrofer i

varje särskilt fall får taga ställning till ersättningsfrågan. Förfaringssättet

stämmer även med den tanke som kommit till uttryck i en bestämmelse

i förslaget till atomansvarighetslag, att vid större katastrofer, då anläggningsinnehavarens

ansvarighetsförsäkring ej förslår att bereda alla skadelidande

gottgörelse, ersättning skall utgå av statsmedel enligt grunder som

i varje särskilt fall fastställes av statsmakterna.»

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 45 år 1960 i anledning av dels

den ovannämnda propositionen och dels motioner med samma yrkande

som den förevarande yttrade andra lagutskottet:

»I de båda nämnda motionerna behandlas därjämte frågan om ersättning

till dem som lider förluster till följd av myndighets åtgärder i anledning

av atomolycka. I den mån ingripandena avser egendom, som blivit radioaktivt

förorenad, kan ägaren enligt den i propositionen nr 140 till årets

riksdag föreslagna atomansvarighetslagen bli berättigad till skadestånd av

innehavaren av atomenergianläggningen. Motionärerna framhåller att om

ingripandena däremot rör egendom, som icke blivit förorenad med radioaktivitet,

möjlighet saknas till ersättning enligt atomansvarighetslagen.

Såsom exempel på förluster, som kan uppstå i det sistnämnda fallet, nämner

motionärerna sådana, som uppkommer genom att länsstyrelsen som

säkerhetsåtgärd förordnar om utrymning av ett område, vilket sedemera

visar sig icke ha blivit utsatt för radiaktiv förorening. Motionärerna yrkar,

att bestämmelser måtte införas om att förluster, som uppstår genom av

myndighet beslutade skyddsåtgärder i anledning av atomolycka och som

inte ersättes enligt atomansvarighetslagen, skall i full utsträckning gottgöras

av statsmedel.

Föredragande departementschefen har behandlat även ovannämnda fråga

och därvid intagit den ståndpunkten, att någon bestämmelse med den av

motionärerna föreslagna innebörden icke bör införas. Departementschefen

anför härvid, att problemet närmast går in under den vittsyftande frågan,

i vad mån ersättning över huvud taget bör utgå till enskild för skada som

tillfogas honom genom åtgärd som myndighet företager i allmänt intresse.

Enligt departementschefens uppfattning talar starka skäl för att stats
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1961

makterna i de i motionerna avsedda fallen träder in med viss hjälp. Särskilt

kan, framhåller han, atomenergiverksamhetens karaktär av en hela

samhällets angelägenhet motivera att ersättning utges av staten. Departementschefen

förmenar emellertid, att det är en naturlig ordning att riksdagen

i sådana fall liksom eljest vid större katastrofer i varje särskilt fall

får taga ställning till ersättningsfrågan.

Att, såsom motionärerna föreslagit, i lag stadga en generell rätt till full

ersättning för förluster, som kan uppstå för enskilda i anledning av att

myndigheterna vidtagit skyddsåtgärder vid en atomolycka, synes utskottet

icke motiverat, så länge man icke på andra områden infört en motsvarande

rätt till ersättning. Såsom departementschefen framhållit bör i stället frågor

om ersättning för förluster av förevarande slag lösas genom beslut av

statsmakterna från fall till fall. En sådan ordning har hittills tillämpats,

och därvid torde tillfredsställande resultat ha uppnåtts. Av anförda skäl

anser sig utskottet icke kunna biträda förevarande motionsyrkande.»

Vid utlåtandet fanns fogad reservation.

Motionen

Motionärerna har anfört:

»De riskmoment som hanteringen i industriella och kommersiella sammanhang

av atombränslen och annat radioaktivt material inrymmer, kräver

att effektiva skyddsåtgärder vidtages. Om detta torde nu allmän enighet

råda. Kravet på effektiva skyddsåtgärder får emellertid inte undanskymma

det faktum, att olycksriskerna ändock är så svårbedömbara att den beredskapslagstiftning

som är erforderlig i sammanhanget bör vara så smidigt

anpassbar som möjligt. Enligt den s.k. atomansvarighetslagen, som antogs

av 1960 års riksdag, kan vid atomolycka anspråk ställas på anläggningsinnehavaren

om egendom blivit radioaktivt förorenad. Anläggningsinnehavarens

skadeståndsansvar är dock begränsat. Utanför detta ansvar kan

sägas ligga förluster, som tillfogas allmänheten till följd av att länsstyrelse

för säkerhets skull påbjuder utrymning av område som ligger i farozonen

men som senare visar sig inte ha blivit belagt med radioaktivitet i hälsofarlig

mängd. Till dessa fall kan även räknas förluster som åsamkats jordbruksbefolkningen

för den händelse länsstyrelse inom här avsett område

skulle förbjuda försäljning av mjölk eller andra livsmedel.

I dessa fall torde förfarandet i realiteten bli att riksdagen i varje särskilt

fall får ta ställning till ersättningsfrågan liksom fallet är vid större katastrofer.

Detta torde emellertid i längden vara ett otillfredsställande förhållande.

I takt med att atomkraftens användning blir allmännare måste

det för befolkningen i närheten av atomanläggningar och förmodligen i en

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1961

5

tämligen snar framtid även i närheten av hamnar, som kommer att angöras

av atomdrivna fartyg, vara ett klart otillfredsställande förhållande

att inte skadeståndsfrågorna är klarlagda i här berört avseende. Ersättning

enligt särskilt beslut av riksdagen är dock i och för sig en extraordinär

åtgärd och utgör inte den direkta garanti redan vid anläggningens uppförande,

som ett generellt beslut om statsmakternas ansvar i detta sammanhang

måste sägas utgöra från den enskilda människans synpunkt.

Enligt vår mening bör därför denna fråga snarast bli föremål för närmare

utredning. Det kan inte vara tillfredsställande att avvakta en tidpunkt

då atomkraften på olika områden av samhällslivet blivit en allmän

företeelse. I denna fråga ligger även ett psykologiskt moment som inte får

förbises. För de bygder där atomanläggningar kommer till utförande och

även i anslutning till hamnar som i en framtid kan tänkas bli angjorda av

atomdrivna fartyg kommer uppenbarligen säkerhetsfrågorna att betraktas

som synnerligen betydelsefulla för befolkningen. Ett grundläggande krav i

detta sammanhang är även att ersättningsfrågan i hela dess vidd är klarlagd.

förhållandena kommer annars från befolkningens synpunkt att fullt

berättigat betraktas som i viss mån osäkra. Detta kan för såväl den enskilde

som för kommunen få svåröverblickbara konsekvenser.»

Utskottet

Enligt atomansvarighetslagen är innehavare av atomanläggning ersättningsskyldig

för atomskador, d. v. s. skador på grund av radioaktiv strålning

eller annan farlig egenskap hos atombränsle eller atomprodukt i samband

med driften av atomreaktorer och andra atomanläggningar. Lagen om

skyddsåtgärder vid olyckor i atomanläggningar är en beredskapslag, som

kan utnyttjas så snart radioaktiva ämnen sprids i hälsofarlig mängd. Inträffar

en olycka i en atomanläggning, skall länsstyrelsen sörja för att erforderliga

skyddsåtgärder vidtages. Länsstyrelsen kan därvid förordna om

evakuering, utegångsförbud, inskränkningar i rätten att nyttja vatten och

livsmedel samt andra åtgärder som kan vara påkallade från strålskyddssynpunkt.

I motionerna framhålles, att i den mån dessa ingripanden rör

egendom, som icke blivit förorenad med radioaktivitet eller skadad på grund

av annan farlig egenskap hos atombränsle eller atomprodukt, möjlighet

saknas till ersättning enligt atomansvarighetslagen. Därför yrkar motionärerna,

att frågan om ersättning i sådana fall måtte bli föremål för utredning.

I propositionen med förslag till lag om skyddsåtgärder vid olyckor i atomanläggningar

diskuterade föredragande departementschefen frågan om ersättning

i anledning av länsstyrelsens ingripanden på grund av atomolycka

s. 6 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1961

6

och intog därvid den ståndpunkten, att någon bestämmelse därom icke borde

införas. Departementschefen anförde härvid, att problemet närmast gick

in under den vittsyftande frågan, i vad mån ersättning över huvud taget

borde utgå till enskild för skada som tillfogats honom genom åtgärd som

myndighet företagit i allmänt intresse. Enligt departementschefens uppfattning

talade starka skäl för att statsmakterna i de i motionerna avsedda

fallen trädde in med viss hjälp. Särskilt kunde, framhöll han, atomenergiverksamhetens

karaktär av hela samhällets angelägenhet motivera att ersättning

utgavs av staten. Departementschefen förmenade emellertid, att

det var en naturlig ordning att riksdagen i sådana fall liksom eljest vid

större katastrofer i varje särskilt fall fick taga ställning till ersättningsfrågan.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande i anledning av propositionen anslöt

sig andra lagutskottet, som i utlåtandet även behandlade motioner av

liknande innebörd som de förevarande, till departementschefens uppfattning.

Enligt utskottet syntes det icke motiverat att i lag stadga en generell

rätt till full ersättning för förluster, som kunde uppstå för enskilda i anledning

av att myndigheterna vidtagit skyddsåtgärder vid en atomolycka, så

länge man icke på andra områden infört en motsvarande rätt till ersättning.

Frågor om ersättning för förluster av förevarande slag borde i stället lösas

genom beslut av statsmakterna från fall till fall. En sådan ordning hade

hittills tillämpats, och därvid torde tillfredsställande resultat ha uppnåtts.

Av anförda skäl ansåg sig utskottet icke kunna biträda motionsyrkandet.

Enligt utskottets mening saknas skäl för ändrat ställningstagande. Utskottet

får därför hemställa,

att förevarande motion, II: 582, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 april 1961

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1961

7

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,

fru Hamrin-Thorell, fru Carlqvist, fröken Nordström, herrar Eric Carlsson*

och Virgin;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg,

fröken Wetterström, herrar Odhe, Wiklund i Stockholm, Wahrendorff,

fru Svensson i Kungsör och herr Svensson i Kungälv.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Wahrendorff.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.