Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ökning av högsta tilllåtna bredd å motorfordon. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 107 i första kammaren av herrar Ringaby och Sveningsson samt nr 135 i andra kammaren av herrar Hedin och Hamilton.

1961-04-06 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1961:36, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ökning av högsta tilllåtna bredd å motorfordon. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 107 i första kammaren av herrar Ringaby och Sveningsson samt nr 135 i andra kammaren av herrar Hedin och Hamilton.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

1

Nr 36

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ökning av högsta tilllåtna

bredd å motorfordon.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 107 i första kammaren av herrar

Ringaby och Sveningsson samt nr 135 i andra kammaren av herrar Hedin

och Hamilton.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t föreslår en sådan ändring av vägtrafikförordningens

54 § 2 mom. att högsta tillåtna motorfordonsbredden ändras från 235 cm till

250 cm».

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan

får utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa

till motionen I: 107.

över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttrande från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Vid sitt

yttrande har styrelsen fogat yttranden från vägförvaltningarna i Stockholms,

Uppsala, Södermanlands, Kristianstads, Malmöhus, Västmanlands

och Gävleborgs län.

Gällande bestämmelser m. m.

Jämlikt föreskrift i 54 § 2 mom. vägtrafikförordningen den 28 september

1951 får motordrivet fordon eller därtill kopplat fordon icke föras på

allmän väg, gata eller annan allmän plats, då fordonets bredd, lasten inberäknad,

överstiger 235 centimeter. Fordonsbredd skall mätas över de

längst utskjutande delarna av fordonet, varvid dock skall bortses från backspegel,

körriktningsvisare och snökedjor. Från dessa regler göres undantag

i 3 mom. för redskap, som användes i jordbruks- eller vägarbete, vilka

sålunda med iakttagande av nödig försiktighet får föras på väg ändå att

redskapets bredd överstiger 235 centimeter. Vidare kan undantag från bestämmelserna

göras i form av lokal trafikföreskrift. Sådan meddelas av

länsstyrelsen och beträffande stads område av poliskammaren, om sådan

finns, och eljest magistrat eller kommunalborgmästare. Föreskrift kan meddelas

om såväl högre som mindre tillåten bredd, och den kan avse viss väg

eller samtliga vägar inom visst område (61 §). Nämnda myndigheter äger

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 2 avd. Nr 36

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

också, då särskilda skäl föreligger, dispensera från bestämmelserna i vägtrafikförordningen

eller från lokal trafikföreskrift för visst ändamål, t. ex.

för busstrafik, för trafik vid visst tillfälle eller med visst fordon.

Möjligheten att genom lokal trafikföreskrift upplåta landets vägnät för

en större fordonsbredd än 235 centimeter har utnyttjats i stor utsträckning.

År 1960 var sålunda 46,9 procent av det allmänna vägnätet på landsbygden

och ett stort antal gator i städerna upplåtna för en fordonsbredd av 250

centimeter, därav 99,7 procent av de dåvarande riksvägarna och 90,7 procent

av de s. k. genomgående länsvägarna. Länsstyrelserna i Stockholms,

Uppsala, Södermanlands, Kristianstads, Malmöhus, Västmanlands och Gävleborgs

län hade upplåtit samtliga vägar inom länet för 250 centimeters

fordonsbredd.

Historik

Enligt 1930 års motorfordonsförordning fick bil med större bredd, lasten

inräknad, än 210 centimeter ej framföras på allmän väg utan särskilt tillstånd

av länsstyrelsen.

Denna bestämmelse överfördes i 1936 års vägtrafikstadga med det tilllägget,

att bussar utan särskilt tillstånd fick användas i trafik på allmän

väg även om de hade en bredd av 220 centimeter.

Med hänsyn bland annat till de väsentliga förbättringar, som de allmänna

vägarna undergått därefter, utökades genom förordning den 31 maj 1940

(nr 422) den tillåtna fordonsbredden för samtliga automobiler till 220 centimeter.

I propositionen nr 203 till 1946 års riksdag föreslogs, att den tillåtna

fordonsbredden skulle bestämmas till 245 centimeter. Till grund för propositionen

låg en skrivelse från 1944 års trafikförfattningssakkunniga. Föredragande

departementschefen, statsrådet Nilsson, anförde i propositionen:

Vad härefter angår frågan om ökning av den nu generellt tillåtna högsta

fordonsbredden, så torde få förutsättas, att ökningen huvudsakligen skulle

få betydelse dels för sådana bussar, med vilka avsevärd trafik skall ombesörjas

och som därför framgå på vägsträckor som äro så breda att de utan

större olägenhet kunna upptaga dylik trafik, och dels för lastbilar som användas

antingen i eller i närheten av städer och större industriområden

eller på huvudvägar eller eljest, såsom för timmertransporter m. m., inom

relativt begränsade områden. Av utredningen framgår, att ett medgivande

till ökning av fordonsbredden skulle komma att tillgodose viktiga intressen

icke endast för fordonsägare, som hava behov av fordon med stor bredd,

utan även för bilindustrien och busstrafiken. Med hänsyn till bilindustrien

gäller, att den nuvarande begränsningen av fordonsbredden försvårar en

konstruktivt riktig utformning av ram, ringar, hjul och fjädrar och även i

viss mån hindrar den svenska bilindustrien att göra sig gällande i konkurrensen

på exportmarknaden. För busstrafikens vidkommande är den

nuvarande begränsningen av fordonsbredden till hinder särskilt därigenom

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

att den minskar möjligheten att bereda passagerarna erforderlig bekvämlighet

och att inreda fyra sittplatser i bredd, vilket ur trafikekonomisk synpunkt

skulle vara önskvärt. Även om man icke kan bortse från att vissa

olägenheter kunna uppkomma, synas dock fördelarna av att medgiva en

ökning av fordonsbredden vara så påtagliga, att jag principiellt finner mig

böra biträda förslaget i detta avseende. Därvid förutsätter jag, ■ ntt

det även framdeles skall tillkomma länsstyrelserna och polismyndigheterna

i städerna samma befogenhet som hittills att förbjuda användning av fordon

med den generellt tillåtna högsta bredden å vägar och gator, som anses

icke kunna upptaga trafik med sådana fordon. Ytterligare må i detta sammanhang

erinras, att fordon av det slag, varom nu är fråga, såvitt angår

bussar alltid och i fråga om lastbilar merendels torde vara avsedda för användning

i yrkesmässig trafik. Det står då givetvis vederbörande myndighet

fritt att vid beviljande av tillstånd till dylik trafik eller då fråga är om godkännande

av fordon för användning i sådan trafik begränsa tillståndet eller

godkännandet till fordon med mindre fordonsbredd än den generellt medgivna,

därest detta skulle anses av särskilda förhållanden påkallat.

I motioner, väckta i anledning av propositionen, hemställdes att propositionen

måtte avslås.

Andra lagutskottet tillstyrkte propositionen i sitt utlåtande nr 27 och anförde

därvid bland annat:

För den föreslagna ökningen av den generellt medgivna största bredden

å automobiler kunna — -—- — anföras vägande trafikekonomiska skäl. För

en ökning av den största tillåtna bredden talar framför allt önskvärdheten

att ansluta till amerikanska fordonstyper och att skapa förutsättningar för

en inhemsk produktion av ändamålsenliga tyngre fordon. I den mån särskilda

trafikleder icke böra befaras med fordon med en bredd av upp till

245 cm, äger,---vederbörande myndighet giva föreskrifter om in
skränkningar

i de eljest gällande reglerna. —- — —-

Utskottet vill emellertid betona, att de nya stadgandena om--— bredd

icke få leda till en sänkning av trafiksäkerheten. Det är av vikt att undantagsbestämmelser

---utfärdas i samtliga fall då så är påfordrat, för

att sedermera upphävas i den mån förbättring av vägarna sker.

I en vid utlåtandet fogad reservation avstyrktes propositionen, såvitt angick

en utökning av fordonsbredden. Som motivering åberopades att vägarna

i landet — med undantag för de stora huvudvägarna — hade en så ringa

bredd, att två automobiler icke utan risk kunde mötas, om samtidigt annan

trafikant, gående eller cyklande, befann sig där mötet ägde rum. En utökning

av fordonsbredden skulle med hänsyn härtill medföra en försämring

av trafiksäkerheten.

Vid behandlingen av utskottsutlåtandet biföll första kammaren vad utskottet

hemställt och andra kammaren reservationen, vilket riksdagen anmälde

till Kungl. Maj :t.

Kungl. Maj :t utfärdade den 28 juni 19k6 en förordning, enligt vilken den

tillåtna fordonsbredden utökades till 235 centimeter.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

I sitt år 1948 avgivna betänkande med förslag till vägtrafikförordning

m. m. (SOU 1948: 34) förklarade 1944 års trafikförfattning ssakkunniga, att

de icke fann anledning att ånyo gå in på frågan om en högsta fordonsbredd

av 245 centimeter. De underströk dock angelägenheten av att, så snart omständigheterna

så kunde medgiva, en höjning av den tillåtna fordonsbredden

i erforderlig mån genomfördes.

I propositionen nr 30 till 1951 års riksdag med förslag till vägtrafikförordning

m. m. förordades ett bibehållande av regeln om 235 centimeters

fordonsbredd. Riksdagen gjorde inget uttalande beträffande den delen av

propositionen.

Motionerna

Motionärerna erinrar om att det på ett flertal vägar numera är tillåtet

att föra fordon med en bredd av 250 centimeter samt fortsätter:

I detta läge bör det enligt vår mening vara naturligt att generellt tillåta

250 cm fordonsbredd, men att länsstyrelserna bemyndigas utfärda bestämmelser

om högsta bredd av 235 cm på de få vägar där detta är nödvändigt.

Vad som starkast talar för en sådan ändring är naturligtvis det önskvärda

i att åstadkomma en internationell samordning på detta område i syfte att

underlätta inte bara trafiken utan även importen och exporten av lastbilar.

Remissyttrandet

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uppger, att den i januari 1959 i skrivelse

till samtliga länsstyrelser förordat, att landets vägnät i största möjliga

utsträckning skulle upplåtas för en fordonsbredd av 250 centimeter. Styrelsen

framhåller, att länsstyrelserna till följd därav i stor utsträckning

utfärdat lokala trafikföreskrifter av sådant innehåll. Några olägenheter avövergången

till den större fordonsbredden har icke inrapporterats till styrelsen.

Den fortsätter:

Då det är styrelsens uppfattning, att huvuddelen av landets vägnät kan

upplåtas för 250 cm fordonsbredd, utan att trafiksäkerheten därför eftersättes,

biträder styrelsen motionärernas förslag om ändring av vägtrafikförordningens

bestämmelser i 54 § 2 mom. om största tillåten fordonsbredd.

För att den föreslagna ändringen skall innebära avsedda lättnader för trafiken,

erfordras emellertid, att länsstyrelserna icke annat än i absoluta undantagsfall

beslutar om inskränkningar i den större fordonsbredden, med

stöd av 61 § 1 mom. a) vägtrafikförordningen.

Vid styrelsens yttrande är som nämnts fogat yttranden från vägförvaltningarna

i de län, där en fordonsbredd av 250 centimeter generellt tillätes.

Yttrandena rör erfarenheterna av den utökade fordonsbredden.

Vägförvaltningen i Stockholms län uppger, att vissa farhågor hystes för

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

5

att kraven på breddning av smalare vägar liksom på utbyggnad av mötesplatser

skulle öka i samband med att vägarna uppläts för den större fordonsbredden.

Några sådana krav har emellertid icke förmärkts. Icke heller

är det vägförvaltningens uppfattning att trafiksäkerheten blivit lidande genom

den ökade fordonsbredden.

Vägförvaltningen i Uppsala län framhåller, att en övergång till den större

fordonsbredden icke synes medföra några olägenheter för trafiken, eftersom

trafikanterna på vägar med en bredd av 4—5 meter eller mindre redan

vid en fordonsbredd av 235 centimeter är hänvisade till användandet av särskilda

mötesplatser vid möte med fordon med liknande bredd. Några olägenheter

för trafiksäkerheten eller framkomligheten har övergången till 250

centimeters bredd icke medfört.

Vägförvaltningen i Kristianstads län har icke kunnat konstatera, att den

ökade fordonsbredden påverkat trafiksäkerheten genom ökat antal trafikmissöden

eller på annat sätt. Den större bredden innebär emellertid, att de

yttre delarna av vägarna blir utsatta för större fordonstyngder. Några ökade

skador på eller i vägbanan i anledning därav har icke kunnat påvisas.

Vägförvaltningen i Gävleborgs län uppger, att man vid nyanskaffning av

tyngre lastbilar i länet företrädesvis väljer fordon med 250 centimeters

bredd. Tillfrågade lastbilsförare hade förklarat att de icke märkt någon

nämnvärd skillnad i framkomligheten mellan 250 och 235 centimeter breda

fordon. För egen del har vägförvaltningen icke kännedom om någon omständighet

som talar mot den större fordonsbredden.

Vägförvaltningarna i Södermanlands, Malmöhus och Västmanlands län

slutligen förklarar sig icke ha några ogynnsamma erfarenheter av den generellt

medgivna större fordonsbredden.

Utskottet

Enligt föreskrift i vägtrafikförordningen får motordrivet fordon och därtill

kopplat fordon med visst undantag icke föras på allmän väg, då fordonets

bredd, lasten inberäknad, överstiger 235 centimeter. Möjlighet föreligger

emellertid att genom lokal trafikföreskrift stadga undantag från denna

bestämmelse, en möjlighet som utnyttjats i stor utsträckning. År 1960 var

sålunda 46,9 procent av det allmänna vägnätet på landsbygden och ett stort

antal gator i städerna upplåtna för fordon med en bredd av 250 centimeter,

därav 99,7 procent av riksvägarna och 90,7 procent av de s. k. genomgående

länsvägarna. I sju län hade samtliga vägar upplåtits för den större fordonsbredden.

I förevarande motioner föreslås en ökning av högsta tillåtna fordonsbredd

till 250 centimeter. Motionärerna erinrar om att sådan bredd i allmänhet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

tillätes utomlands samt framhåller att en internationell samordning därigenom

skulle gynnas med betydelse för såväl trafiken som exporten och

importen av lastbilar.

Enligt utskottets mening skulle en ökning av den tillåtna fordonsbredden

medföra påtagliga fördelar, främst ur trafikekonomisk synpunkt. Utbytet

mellan den inhemska och utländska bilmarknaden skulle därigenom främjas,

och vidare skulle trafiken över gränserna underlättas. Mot en sådan

höjning har tidigare anförts, att den skulle medföra en försämring av trafiksäkerheten

på flertalet av våra vägar. Härtill kan anföras, att erfarenheterna

av en fordonsbredd av 250 centimeter i de län, där en sådan bredd är generellt

medgiven, icke är ogynnsamma samt att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i sitt yttrande förklarat, att huvuddelen av landets vägnät kan

upplåtas för 250 centimeters fordonsbredd, utan att trafiksäkerheten därför

eftersättes. Med hänsyn härtill och då undantag kan stadgas genom lokal

trafikföreskrift i fall där så är oundgängligen påkallat finner utskottet sig

böra biträda motionärernas förslag om en ökning av den högsta tillåtna

fordonsbredden till 250 centimeter.

Under hänvisning till vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner, I: 107

och II: 135, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening

giva till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 6 april 1961

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Axel Svensson, fru Carlqvist,

fröken Nordström*, herrar Lars Larsson, Eric Carlsson, Kaijser* och Nyman;

från andra kammaren: herrar Nilsson i Göteborg, Rimmerfors, Bengtsson

i Varberg, Johansson i Södertälje, fru Eriksson i Ängelholm, herrar Jönsson

i Ingemarsgården*, Hamilton och Gomér.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1961

610665

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1961:156 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ökning av högsta tillåtna bredd å motorfordon. a1 i texten