Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1961

1961-04-11 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1961:37, Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1961

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1961

1

Nr 37

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående lotteriförordningen,

m. m.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft fyra inom riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna nr 160 i första kammaren av herr Jacobsson,

Gösta, och herr Gorthon samt nr 249 i andra kammaren av herr Nordgren

m. fl. angående en mera restriktiv tillståndsgivning för vissa lotterier,

samt

2) de likalyande motionerna nr 371 i första kammaren av herrar Sveningsson

och Schött samt nr 425 i andra kammaren av herrar Edlund och

Hedin om en allmän översyn av lotteriförordningen.

I motionerna I: 160 och II: 249 anhålles, »att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte till ledning för tillståndsmyndigheterna

utfärda ändrade tillämpningsbestämmelser till lotteriförordningen

med anvisning om en restriktivare tillståndsgivning än den som

f. n. på sina håll förekommer».

I motionerna I: 371 och II: 425 hemställes, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla om en allmän översyn av lotteriförordningen,

varvid jämväl frågan om roulettspelet torde prövas.

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden

får utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna I: 160 och I: 371.

över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen

föreskriver inhämtat yttranden från överståthållarämbetet och länsstyrelsen

i Malmöhus län. Yttrande har därjämte på utskottets begäran avgivits

av Föreningen Sveriges landsfiskaler, överståthållarämbetet har i sin tur

infordrat yttrande från poliskammaren i Stockholm. Länsstyrelsen i Malmöhus

län har infordrat yttranden från poliskammaren i Malmö och Föreningen

Malmöhus läns landsfiskaler.

Gällande bestämmelser

Rätten att anordna lotteri regleras i lotteriförordningen den 19 maj 1939.

Enligt 1 § förordningen får lotteri om penningar eller penningars värde icke

1—Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 saml. 2 avd. Nr 37

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1961

utan tillstånd av Kungl. Maj:t anordnas för allmänheten i andra fall eller i

annan ordning än som stadgas i förordningen.

Såsom lotteri anses enligt paragrafen varje företag, i vilket efter lottning,

gissning, vadhållning eller jämförlig av slumpen helt eller delvis beroende

anordning kan av en eller flera deltagare erhållas vinst till högre

värde än det, som erhålles av varje deltagare. Marknads- och tivolinöjen,

såsom mekaniska spelapparater, ringkastningsanordningar och skjutbanor,

vilka är förenade med vinstmöjligheter som nu sagts, skall betraktas

såsom lotterier oavsett företagens beskaffenhet i övrigt. Däremot skall såsom

lotteri icke bedömas äventyrligt spel, vars anordnande är belagt med

straff enligt 11 kap. 12 § strafflagen. Jämlikt domar av högsta domstolen

den 26 juli 1958 är roulettspel, bedrivet i den för sådant spel gängse formen

med kombinerade insatser, att betrakta som äventyrligt spel.

Enligt 2 § och 3 § a) lotteriförordningen kan lotteri i vissa fall få anordnas

efter anmälan hos polismyndighet. Med sådan förstås för stad,

där poliskammare finnes, denna, för övriga städer magistrat eller, där magistrat

ej finnes, kommunalborgmästare och för landet polischefen i orten,

d. v. s. landsfiskalen. Enligt 2 §, som närmast har avseende å smärre lotterier

av typen tivolinöjen, gäller såsom förutsättning att lotteriet anordnas

i samband med offentlig nöjestillställning eller tillställning till förmån

för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål, att lotteriet bedrives

allenast inom för tillställningen avsett område, att vinsterna uteslutande

utgöres av varor eller av anvisningar, gällande såsom betalningsmedel allenast

inom nämnda område, att värdet å högsta vinsten icke överstiger 10

kronor eller, där vinsterna utgöres uteslutande av varor, 15 kronor, att

vinstfördelningen äger rum i omedelbar anslutning till deltagande i lotteriet,

samt att, om för deltagande i lotteriet fordras insats, denna icke

överstiger 50 öre eller, där vinsterna utgöres uteslutande av varor, 1 krona.

Enligt 3 § a) må lotteri, i vilket insatser och vinster är till antal och storlek

bestämda enligt uppgjord plan, oaktat de i 2 § angivna förutsättningarna

icke är för handen, anordnas efter anmälan hos polismyndighet under förutsättning

att lotteriet anordnas i samband med tillställning till förmån för

välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål, att lotteriet bedrives allenast

inom för tillställningen avsett område, att vinsterna icke till större del

än som motsvarar därå belöpande skatt utgöres av penningar eller värdepapper,

att behållningen i lotteriet uteslutande användes för det ändamål,

till vars förmån den tillställning äger rum i samband varmed lotteriet är

anordnat, samt att anmälan icke avsett anordnande vid samma tillställning

av lotterier med insatser till högre sammanlagt belopp än 3 000 kronor.

I 3 § b) och c) öppnas möjligheter att efter tillstånd anordna lotteri,

i vilket insatser och vinster är till antal och storlek bestämda enligt uppgjord

plan. Sålunda gäller enligt b) för annan ort än Stockholms stad att polismyndigheten

kan ge tillstånd till lotteri, under förutsättning att lotteriet an
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1961

ordnas till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål eller

för partipolitisk verksamhet eller till svenska konstidkares understöd

och uppmuntran, att lotteriet bedrives allenast inom polismyndighetens förvaltningsområde,

att vinsterna icke till större del än som motsvarar därå

belöpande skatt utgöres av penningar eller värdepapper, samt att insatserna

icke uppgår till högre sammanlagt belopp än 5 000 kronor. Enligt c) kan

länsstyrelse meddela lotteritillstånd under förutsättning att lotteriet anordnas

till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål

eller för partipolitisk verksamhet eller till svenska konstidkares understöd

och uppmuntran, att lotteriet bedrives allenast inom länet, att vinsterna

icke till större del än som motsvarar därå belöpande skatt utgöres av penningar

eller värdepapper, samt att insatserna, stämpelavgift däri ej inbegripen,

icke uppgår till högre sammanlagt belopp än 50 000 kronor.

Enligt 4 § äger tillståndsmyndigheten vid meddelande av tillstånd föreskriva

de närmare villkor samt meddela de kontroll- och ordningsföreskrifter,

vartill omständigheterna kan ge anledning. Likaledes äger polismyndigheten

i fråga om anmälningslotterier föreskriva erforderliga kontrolloch

ordningsföreskrifter. Vid meddelandet av sådana föreskrifter skall tillses

att lotteriet icke mer än nödigt betungas.

Kungl. Maj :t har den 27 juli 1956 utfärdat vissa lotteribestämmelser, vilka

i den mån så särskilt föreskrives i vederbörande tillståndsresolution skall

gälla som villkor för varu- och tombolalotterier. Bestämmelserna har avseende

endast å lotterier beviljade av Kungl. Maj :t men tjänar till viss ledning

jämväl för andra tillståndsmyndigheter. Bestämmelserna innehåller

först vissa gemensamma villkor för varu- och tombolalotterier och därefter

särskilda villkor för varulotterier och särskilda villkor för tombolalotterier.

De förstnämnda rör bl. a. lotteriets förvaltning, beskaffenhet och

värdet av vinsterna samt redovisning för användning av lotteriets behållning.

Beträffande varulotterier föreskrives, att varje lottsedel skall innehålla

tryckt uppgift om bl. a. dag för dragningen och dag då dragningslista

beräknas utkomma samt att förteckning över vinsterna med uppgift

om deras beskaffenhet och värde skall tillhandahållas vid lottförsäljningen.

Beträffande tombolalotterier föreskrives, att lotterna skall försäljas antingen

direkt från tombolahjul eller ock efter rekvisition från lotteriets expedition

med posten, varvid lotterna under viss kontroll skall uttagas ur

tombolahjulet. Vidare föreskrives, att varje lottsedel skall innehålla uppgift

om lottens egenskap av vinst eller nitlott samt att lottsedlarna skall

vara hoprullade med texten inåt och förseglade på lämpligt sätt. Därjämte

stadgas, att så snart lämpligen kan ske och senast vid lottförsälj ningens

slut fullständig, i nummerföljd uppsatt förteckning över de å vinstlotterna

utfallande vinsterna skall upprättas och tillhandahållas allmänheten.

Det må i detta sammanhang jämväl nämnas, att de tillståndsgivande

myndigheterna i stor utsträckning meddelar tillstånd till lotterier å blan1*

■—Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 2 avd. Nr 37

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1961

ketter av visst standardutseende, innehållande ett icke obetydligt antal villkor

samt ordnings- och kontrollföreskrifter. Därigenom gynnas enhetligheten

på detta område i icke ringa mån.

Historik

Vid 1958 års B-riksdag behandlades motioner, i vilka det hemställdes

om sådan ändring i lotteriförordningen, att roulettspel på restaurang blev

förbjudet.

Andra lagutskottet uttalade i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr

B 14, att roulettspel, där spelarna tilläts satsa på flera olika insatsmöjligheter,

vilka alla täckte en och samma utgång, s. k. kombinerade insatser,

i enlighet med av högsta domstolen meddelad dom icke lagligen kunde äga

rum. Beträffande de mera begränsade former av roulettspel, som fick äga

rum med endast en insats per spelomgång av varje spelare, fann utskottet

med hänsyn till den korta tid de dittills bedrivits, att tillräckligt underlag

saknades för ett övervägande av förbud mot sådana former av spel på

restaurang. Utskottet erinrade emellertid om att myndigheterna hade möjlighet

att jämlikt föreskrift i rusdrycksförsäljningsförordningen m. fl. författningar

förbjuda att på restaurang tillhandahålles spel, för vars begagnande

avgift skall erläggas.

Motionerna

Motionerna 1:160 och 11:249

Motionärerna gör gällande att tillståndsgivningen beträffande lotterier

icke sker med tillräcklig enhetlighet. På vissa orter beviljas tillstånd i stor

utsträckning, medan det å andra orter tillämpas en relativt restriktiv tillståndsgivning.

Vidare uppger de, att särskilda affärsmän specialiserat sig

på försäljning av lotterier och därvid åtager sig alla praktiska arrangemang

i samband med lotteriets anordnande. De lär också enligt motionärerna

ackvirera bland ideella föreningar för att få dessa att ställa sig bakom lotterier.

Verksamheten har tagit sådan omfattning å vissa orter, att den vållat

icke ringa avbräck för den bofasta detaljhandeln inom livsmedelsbranschen.

Vinsterna i lotterierna utgöres nämligen merendels av kaffe,

konserver och andra livsmedel. Hänsynen till den lokala detaljhandeln utgör

enligt motionärerna anledning till en restriktivare tillståndsgivning än

den, som på sina håll för närvarande förekommer.

Motionerna I: 371 och II: 425.

I dessa motioner göres gällande, att lotteriverksamheten tagit en ornfattning,

som knappast föresvävat lagstiftarna. Mot bakgrund härav anser

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1961

motionärerna en allmän översyn av förordningen påkallad. I dessa motioner

erinras också om att vissa firmor specialiserat sig på att för ideella organisationers

räkning anordna lotteri. Motionärerna uppger, att det lär förekomma

att sådana firmor erbjuder en ideell organisation ett visst belopp

för rätten att sälja lotter under vederbörande organisations namn. Motionärerna

ifrågasätter, huruvida ett förfarande med ett så påtagligt inslag

av enskilt vinstintresse kan anses vara i överensstämmelse med lotteriförordningens

anda. Motionärerna erinrar också om att enhetliga tillämpningsföreskrifter

saknas, vilket medfört starkt växlande praxis i olika delar av

landet. Slutligen anser motionärerna det ofrånkomligt att i samband med

en översyn av lotteriverksamheten jämväl frågan om roulettspelet tages

upp till prövning. Spörsmålet huruvida roulettspel, som icke är av den

art som är att betrakta som äventyrligt spel, är tillåtet eller ej, är nämligen

ännu icke klarlagt.

Remissyttrandena

överståthållarämbetet och Föreningen Sveriges landsfiskaler avstyrker

motionerna, medan länsstyrelsen i Malmöhus län tillstyrker desamma.

Överståthållarämbetet anför bland annat:

Tillstånd till utomhusförsäljning av lotter — den lotteriform, som närmast

synes åsyftad i motionerna — har av överståthållarämbetet lämnats

i mycket begränsad omfattning. Sedan 1941 gäller sålunda som regel att

lottförsäljning i lotterier, till vilka överståthållarämbetet lämnat tillstånd,

icke får äga rum å gata, torg eller dylik allmän plats, och motsvarande gäller

lottförsäljning från fasta försäljningsställen i öppna entréer till varuhus,

öppna entréhallar eller liknande försäljningsställen. Dessa grunder

ha sedermera blivit jämkade i så måtto att utomhusförsäljning kan medgivas

för tid, då någon dylik försäljning ej pågår inom staden i något av

Kungl. Maj :t beviljat tombolalotteri, d. v. s. i regel månaderna december

_februari. Tillstånd lämnas därvid endast för lottförsäljning inom förortsstadsdelarna

och allenast till sökande, som inom vederbörande område bedriver

den verksamhet, till vars understödjande lotteriet anordnas. Tillstånd

lämnas icke åt två eller flera sökande till samtidig försäljning inom

samma stadsdelsområde. Denna sålunda både tidsmässigt och lokalt begränsade

lotteriverksamhet — antalet lotterier har under de nu förflutna vintermånaderna

uppgått till 86 — har överståthållarämbetet veterligen icke

medfört några olägenheter vare sig för detaljhandlare eller andra. — — —

I motionerna har, som förut anmärkts, även berörts frågan om vissa

affärsmäns specialisering på att anordna lotterier för organisationers läkning

mot redovisning av visst avtalat netto. Sådana arrangemang, där den

egentliga anordnaren av lotteriet är en annan än den uppgivna, lära icke vara

förenliga med lotteriförordningen och medgivas följaktligen icke av överståthållarämbetet

vid tillståndsgivningen. överståthållarämbetet har ock i

samband med kontrollen över lotterier sökt förhindra dylik bulvanverksamhet.

Såvitt överståthållarämbetet har sig bekant har sådan förekommit och

lett till åtal. Det må emellertid påpekas att hinder icke lärer kunna resas

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1961

mot att de av lotteriverksamhet ofta oerfarna tillståndshavarna anlita hjälp

av utomstående med praktiska detaljer avseende anskaffning av lottsedlar,

vinster, försäljningskiosker och dylikt, blott det tillses att tillståndshavaren

själv med egna arbetsinsatser driver lotteriet och disponerar hela behållningen

samt att ersättning för av utomstående lämnat biträde icke erlägges

med belopp, som utgör ett obehörigt gynnande av privata intressen. Tillsynen

häröver ankommer närmast på den förordnade lotterikontrollanten.

Lnder hänvisning till det anförda förmenar ämbetet, att såvitt gäller

Stockholm, behov icke kan anses föreligga av åtgärder för en mera restriktiv

tillståndsgivning beträffande lotterier. Inte heller finns det enligt ämbetets

mening anledning till en allmän översyn av lotteriförordningen.

Spörsmålet om rouleltspel sakar enligt ämbetet aktualitet för Stockholms

vidkommande. Enligt poliskammarens i Stockholm yttrande föreskrives

nämligen vid meddelande av tillstånd till utskänkning av rusdrycker och Öl

som villkor förbud mot uppställande av spelautomater eller tillhandahållande

a\ spel inom utskänkningslokalen eller därmed i inre förbindelse stående

utrymmen. Likande villkor föreskrives i tillstånd till anordnande av danstillställningar.

Länsstyrelsen i Malmöhus län hänvisar till yttranden av poliskammaren i

Malmö. Denna anför bland annat:

Enligt poliskammarens mening är det naturligt, att lotteriförordningens

allmänt hållna ordalag (»välgörande, kulturellt och allmännyttigt» syfte)

ger till resultat brist på enhetlighet i fråga om tolkning och tillämpning.

Detta måste bli fallet speciellt med tanke på det stora antalet tillståndsprövande

myndigheter. Att det föreligger ett behov av relativt ingående tilllämpningsanvisningar

torde av berörda skäl vara klart.

Poliskammaren ansluter sig till motionärernas uppfattning, att eventuella

tillämpningsföreskrifter böra hållas i restriktiv anda. För närvarande förekommer

bland lotterisökandena ett betydande inslag av sammanslutningar,

vilka väl kunna sägas stödja sin ansökan på förordningens ordalag, men

vilkas karaktär och verksamhetsformer knappast kunna anses vara sådana,

att lagstiftaren kan förmodas ha haft även dem i åtanke vid avfattandet av

bestämmelserna. I praktiken erbjuder tolkningen av begreppen »välgörande»

och »kulturellt» syfte mindre ovisshet än vad fallet är med kravet på att

ändamålet skall vara »allmännyttigt». Utan närmare direktiv i fråga om

tolkandet av sistnämnda villkor ligger det enligt poliskammarens mening

närmast till hands att ge detsamma en bokstavlig och ganska vid tillämpning.

Åtskilliga lotterisökande sammanslutningar äro av mer eller mindre

sällskaps- och fritidsbetonad karaktär---. Åtskilliga sammanslut
ningar

av denna kategori äro ganska exklusiva både i fråga om verksamhet

och medlemsomslutning. Det kan enligt poliskammarens mening ifrågasättas,

huruvida icke anbefallandet av en mera restriktiv inställning hos de

tillståndsgivande myndigheterna i första hand bör sikta på att utesluta sökande

av denna art från lotterimöjlighet.

Motionärerna påtala det förhållandet, att anordnandet och skötandet av

lotterier i omfattande utsträckning utnyttjas som en möjlighet för utomstående

att yrkesmässigt bereda sig förtjänst i dessa sammanhang. Poliskammaren

har åtskilliga — delvis dåliga — erfarenheter av denna företeelse.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1961

7

Den är ur skilda synpunkter mindre lätt att åtkomma åtminstone i fall, då

lotteriets redovisade behållning är av den storlek, att någon berättigad kritik

ur den synpunkten icke synes möjlig. Poliskammaren finner det angeläget,

att eventuella tillämpningsföreskrifter beakta möjligheten att motverka den

påtalade utvecklingen. Ett betydande antal lotterier torde numera tillkomma

i första hand just på grund av lättheten att överlämna de praktiska bestyren

med desamma åt yrkesmässigt verksamma lottförsäljare.

Det synes oklart, huruvida motionärerna mena, alt möjlighet finns för

tillståndsmyndigheterna att avslå ansökningar av det skälet, att alltför

många lotterier förekomma. Poliskammaren vill betona, att lotteriförordningen

icke ger stöd för en tillståndsprövning efter en dylik linje. Poliskainmaren

vill även framhålla, att åtskilliga leverantörer av varor till med den

reguljära handeln konkurrerande lotterier äro att återfinna bland just

denna handels egna utövare i detalj- och grosshandelsform.

(Roulettspelets)rättsliga status har som bekant prövats och lösts i rättegång.

Ur denna synpunkt torde denna spelform därför icke påkalla speciell

reglering i form av särskilda lagbestämmelser. Den tillåtna spelformen torde

endast ha namnet gemensamt med roulettspel i egentlig mening och får

anses till sin karaktär jämförbar med vissa typer av vanligen förekommande

tivolispel och som sådan möjlig att inpassa under gällande bestämmelser i

lotteriförordningen. — Stora svårigheter föreligga att övervaka efterlevnaden

av för spelet gällande lagliga föreskrifter, och dessa överträdas utan tvivel

i mycket stor omfattning. Mest rationellt vore därför enligt poliskaminarens

uppfattning antingen att tillåta roulettspel i egentlig mening på restauranger

— med vissa bestämmelser i syfte att hindra alltför äventyrligt spel — eller

förbjuda även den spelform, som för närvarande anses laglig.

Poliskammaren får---som sin uppfattning förklara, att den anser

behov av en i vissa avseenden annan ordning i förhållande till vad nu allmänt

förekommer i fråga om lotterier föreligga. Om detta resultat vinnes

genom utfärdandet av tillämpningsföreskrifter till nu gällande bestämmelser

eller genom dessas ersättande av delvis ändrade sådana, anser poliskammaren

vara en fråga utan avgörande betydelse.

Länsstyrelsen anför, att dess egna erfarenheter och vad poliskammaren

anfört bestyrker motionärernas uppfattning att nuvarande reglering av tillståndsgivningen

beträffande lotterier är behäftad med vissa brister och icke

erbjuder en enhetlig och tillräckligt restriktiv tillståndsgivning. Med hänsyn

därtill tillstyrker länsstyrelsen att erforderliga åtgärder snarast vidtages

i någon av de av motionärerna föreslagna riktningarna.

Föreningen Sveriges landsfiskaler anför:

Tillståndsgivningen för lotterier enligt lotteriförordningen är ej avhängig

av behovsprövning i egentlig mening, och en sådan prövning kan ej heller

lämpligen åläggas tillståndsmyndigheten. Denna meddelar emellertid kontroll-

och ordningsföreskrifter samt föreskriver närmare villkor för lotterierna.

Om det finns anledning antaga, att dessa föreskrifter icke kommer

att iakttagas, meddelas icke tillstånd. Landsfiskalerna begagnar vid meddelande

av tillstånd eller föreskrifter i anledning av anmälan blanketter, som

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1961

utarbetats av föreningens styrelse.----Enhetligheten vid tillståndsgiv
ningen

torde i varje fall vad beträffar landsfiskalerna vara ganska stor. Av

föreskrifterna för lotterikontrollant framgår, att denne skall till tillståndsmyndigheten

avgiva skriftlig berättelse bl. a. angående antalet osålda lottei''.

Tillståndsmyndigheten kan och bör om antalet osålda lotter är stort genom

restriktivare tillståndsgivning tillse, att marknaden icke blir övermättad.

Vad angår lottförsäljningsplatser torde dessa i allmänhet upplåtas av kommunerna.

Lotteritillstånd löper ofta under ganska lång tid. Det är därför

omöjligt för tillståndsmyndigheten att förutse, om försäljning av lotter

kommer att ske samtidigt för flera lotterier. Lottförsälj ningen är för övrigt

i allmänhet inte begränsad till viss plats utan medgives ofta inom ett helt

landsfiskalsdistrikt.

I motionerna påtalas, att särskilda affärsmän specialiserat sig på försäljning

av lotter och varor samt vissa praktiska arrangemang i anslutning till

lotteriföretag. Denna uppgift vitsordas. Så länge affärsverksamheten inskränker

sig härtill finnes icke något att erinra däremot. Ju vanligare lotterierna

blivit, desto fler har affärsföretagen i branschen blivit. Det är för

styrelsen känt, att man sträcker sig allt längre i fråga om service för lotteriarrangörerna.

Vissa affärsföretag försöker få övertaga hela lotterier mot en

viss procent av behållningen. Då sådana förhållanden uppmärksammats, har

framställning om tillstånd avslagits, eftersom behållningen då icke går till

avsett ändamål. Då förhållandet uppdagats först efteråt, har åtal följt mot

överträdelse av lotteriförordningen. Det synes styrelsen angeläget att stävja

denna utveckling, och styrelsen har därför för avsikt att tillråda föreningens

medlemmar, att i de fall, då ansökan om lotteritillstånd inkommer från någon,

som icke är känd för tillståndsmyndigheten, sökanden skall uppgiva

och styrka i vilken egenskap han företräder sammanslutningen. Samma krav

bör ställas även beträffande lotteriföreståndare. En del firmor tillhandahåller

en upporganiserad försäljningsorganisation för rätten att få sälja

varor, lotter m. m. Även ett sådant arrangemang är olämpligt. Försäljningen

av lotter skall omhänderhavas av lotteriföreståndaren eller tillståndshavaren

i fråga om tombolalotterier, och styrelsen kommer att uppmana föreningsmedlemmarna

att intaga föreskrift härom i tillstånden. Förfogar inte

vederbörande sammanslutning över lämplig försäljningsorganisation, bör

tillstånd till sådant lotteri ej medgivas. Beträffande andra lotterier — lottsedlar

på vilka dragning förrättas efter försäljningen — behöver icke samma

restriktivitet iakttagas, eftersom sådan försäljning lämpligen kan baseras på

provisionsbasis, och kontrollen av att obehörigt inflytande ej förekommer

är avsevärt lättare.

Att vid tillståndsgivning taga hänsyn till den lokala detaljhandeln torde

icke låta sig göra. Allmänhetens vilja att stödja sammanslutningar av olika

slag kan icke göras beroende av om konkurrens uppkommer för detaljhandeln.

Härigenom skulle dessutom den enhetlighet i tillståndsgivningen, som

nu förefinnes, äventyras.

Beträffande frågan om roulettspelet anför föreningen, att det icke torde

vara möjligt att i lagtext intaga så utförliga detalj bestämmelser, som vore

erforderligt för att reglera olika former av sådant spel. Detta måste i stället

bli en lagtolkningsfråga.

Med åberopande av vad föreningen sålunda anfört avstyrker den samtliga

motioner.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1961

9

Utskottet.

Förevarande motioner syftar i huvudsak till en enhetligare och restriktivare

tillståndsgivning beträffande lotterier.

I motionerna 1:160 och 11:249 hemställes sålunda om tillämpningsbestämmelser

till lotteriförordningen i syfte att uppnå en restriktivare tillståndsgivning.

Motivet för yrkandet är företrädesvis att lotteriverksamheten

på vissa orter tagit sådan omfattning att den vållar ett icke ringa avbräck

för den bofasta detaljhandeln inom livsmedelsbranschen.

I motionerna 1:371 och 11:425 göres gällande, att lotteriverksamheten

tagit en omfattning, som knappast föresvävat lagstiftarna. Med hänsyn därtill

hemställer motionärerna om en allmän översyn av lotteriförordningen.

Vid en sådan bör enligt motionärerna även frågan om roulettspelet tagas

upp till prövning.

överståthållarämbetet och Föreningen Sveriges landsfiskaler har i avgivna

remissyttranden avstyrkt motionerna, medan länsstyrelsen i Malmöhus

län tillstyrkt desamma.

Såsom motionärerna framhåller har lotteriverksamheten under senare år

tagit en starkt ökad omfattning. Anledningarna härtill kan vara många —

en viss liberalisering av lagstiftningen, större köpkraft hos allmänheten

och framför allt det förhållandet att de ideella föreningarna och sammanslutningarna

i ökad utsträcknig insett, att anordnande av lotteri är en

lämplig väg för dem att finansiera sin verksamhet. Däremot torde det icke

kunna påvisas, att tillståndsmydigheterna börjat tillämpa en generösare

praxis vid prövning av tillståndsansökningarna.

Huruvida den ökade omfattningen av sådana lotterier, i vilka vinsterna

utgöres av livsmedel, menligt inverkat på omsättningen i livsmedelsbutikerna

är svårbedömbart. Utskottet vill dock i detta sammanhang erinra om

att lotterierna icke sällan förvärvar sina varor hos detaljhandeln och därigenom

tillför denna viss vinst.

Fråga uppkommer då om man av andra skäl bör eftersträva en restriktivare

tillståndsgivning beträffande lotterier. I motionerna har därvid pekats

på det alltmer vanliga förhållandet att helt utomstående personer

yrkesmässigt bereder sig vinning genom att anordna och självständigt sköta

lotterier för tillståndshavarnas räkning. Så länge sådan verksamhet begränsas

till hjälp åt tillståndshavarna med vissa praktiska detaljer och ersättningen

därför icke överstiger skäligt belopp, anser utskottet anledning saknas

för ingripande. Skulle verksamheten däremot gå längre och såsom

motionärerna påstått ersättas med viss andel i lotteriets behållning eller

på liknande sätt, skall den såsom stridande mot lotteriförordningens syfte

icke tillåtas. Ett sådant förfarande innebär nämligen att behållningen i

lotteriet icke helt tillfaller det ändamål, för vilket detsamma anordnas,

utan jämväl tillgodoser ett enskilt vinstintresse. För att komma till rätta

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1961

härmed torde det emellertid icke vara nödvändigt med vare sig tillämpningsföreskrifter

till lotteriförordningen eller en översyn av densamma.

Tillståndsmyndigheterna har nämligen möjlighet att vägra tillstånd i de

fall, där sådan verksamhet upptäckes före tillståndsmeddelandet. Därest

förhållandet inte upptäckes förrän efter tillståndsmeddelandet, kan åtal

väckas för överträdelse av lotteriförordningen. För att underlätta övervakandet

av lotterierna har tillståndsmyndigheterna möjlighet att jämlikt 4 §

lotteriförordningen utfärda särskilda kontroll- och ordningsföreskrifter.

Dessa bör anpassas så att verksamhet av förevarande slag effektivt kan

uppspåras och förhindras. Enär lotteriförordningen sålunda redan lämnar

möjlighet att motverka det i motionerna påtalade missförhållandet, anser

utskottet icke av denna anledning nödvändigt med åtgärder av det slag

motionärerna föreslagit. Utskottet vill även understryka att tillståndsmyndigheterna,

såsom framgår av remissvaren, har uppmärksamheten riktad på

spörsmålet. Styrelsen för Föreningen Sveriges landsfiskaler har bland annat

för avsikt att genom skrivelser till samtliga medlemmar lämna vissa

anvisningar för att stävja verksamhet av nämnt slag.

I ärendet har icke heller framkommit några vägande skäl för att överse

lotteribestämmelserna på den grund att bristande enhetlighet föreligger vid

tillståndsgivningen. Föreningen Sveriges landsfiskaler har förklarat att enhetligheten

åtminstone beträffande landsfiskalernas tillståndsgivning torde

vara ganska stor, beroende bland annat på att landsfiskalerna vid meddelande

av tillstånd eller föreskrifter i stor utsträckning begagnar sig av

blanketter av visst standardutseende. Det är för utskottet bekant att jämväl

andra tillståndsmyndigheter använder sig av dylika blanketter. Även med

mycket detaljerade föreskrifter torde det för övrigt vara oundvikligt, att

hänsynen till speciella lokala förhallanden måste medföra att tillämpningen

inte kan bli helt överensstämmande i hela landet.

Vad slutligen gäller frågan om roulettspelet vill utskottet erinra om att

äventyrliga former av sådant spel icke är tillåtna. Andra former av roulettspel

har myndigheterna därjämte möjlighet att förbjuda i lokaler, där utskänkning

äger rum, en möjlighet som överståthållarämbetet och en del

länsstyrelser använt sig av. Behov av ytterligare inskränkningar i rätten

att bedriva roulettspel torde icke föreligga. Icke heller synes det enligt

utskottets mening för närvarande påkallat med lagbestämmelser för att

reglera olika former av roulettspel. Detta får i stället överlämnas åt rättstillämpningen.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1961

att förevarande motioner,

1) I: 160 och II: 249 samt

2) I: 371 och II: 425,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 april 1961

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Axel Svensson, fru Carlqvist,

fröken Nordström, herrar Lars Larsson, Eric Carlsson*, Kaijser och Nyman;

från andra kammaren: herrar Nilsson i Göteborg, Rimmerfors, Bengtsson

i Varberg, Johansson i Södertälje, fru Eriksson i Ängelholm, herrar

Jönsson i Ingemarsgården*, Gustavsson i Alvesta och Hamilton*.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.