Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om redareavgift för sjöfolks pensionenering, m. m., dels ock i ämnet väckt motion, i vad propositionen och motionen hänvisats till lagutskott.

1961-05-04 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1961:47, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om redareavgift för sjöfolks pensionenering, m. m., dels ock i ämnet väckt motion, i vad propositionen och motionen hänvisats till lagutskott.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1961

1

Nr 47

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till lag om redareavgift för sjöfolks pensionenering,

m. m., dels ock i ämnet väckt motion, i

vad propositionen och motionen hänvisats till lagutskott.

Genom en den 10 mars 1961 dagtecknad proposition, nr 80, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogat förslag till lag om redareavgift för

sjöfolks pensionering,

dels ock bifalla de förslag i övrigt om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Propositionen har, såvitt angår anslag till Bidrag till pensioneringskostnaderna

för handelsflottans pensionsanstalt, hänvisats till statsutskottet.

I övrigt har propositionen hänvisats till lagutskott och behandlats av andra

lagutskottet.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås viss omläggning av den vid handelsflottans pensionsanstalt

bedrivna särskilda sjöfolkspensioneringen i syfte att anpassa

denna till den allmänna tilläggspensioneringen. Förslaget innebär att sjöfolkspensioneringen

i betydligt högre grad än hittills inriktas på manskap

som kvarstannar längre tid i yrket. Även utländska sjömän berättigas under

vissa förhållanden till sjömanspension. Nuvarande befälspensionering

inom pensionsanstalten föreslås skola upphöra. Pensionsbeloppen föreslås

väsentligt höjda för dem som enligt det nya systemet kan tillgodoräkna sig

lång seglationstid.

Beträffande finansieringen föreslås att de pensionsavgifter (hyresavgifter),

som för närvarande erlägges av de ombordanställda, slopas. Nuvarande

redareavgift ersättes enligt förslaget av en kollektivt beräknad sådan

avgift, utgående efter 2,8 procent av kontantlönen till svenska och utländska

sjömän i manskapsställning. För närmast följande budgetår utgår avgiften

övergångsvis efter 2,1 procent. Avgiftsskyldigheten föreslås reglerad

i särskild lag om redareavgift för sjöfolks pensionering, avsedd att ersätta

nu gällande lag i ämnet.

Det hittillsvarande statsbidraget (f. n. 1,6 milj. kronor) till pensioneringen

föreslås skola avvecklas.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 2 avd. Nr 11

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr tf år 1961

Det nya pensionssystemet föreslås med vissa övergångsanordningar träda

i tillämpning den 1 juli 1961.

Det vid propositionen fogade författningsförslaget är av följande lydelse:

Förslag

till

lag om redareavgift för sjöfolks pensionering

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Redare skall i den omfattning nedan sägs erlägga avgift (redareavgift)

för beredande av pension enligt grunder, som bestämmas av Konungen och

riksdagen, åt sjömän, vilka såsom manskap varit för utrikes fart påmönstrade

svenskt handelsfartyg.

Till manskapet skall vid tillämpningen av denna lag hänföras sjöman,

som antagits av redaren eller befälhavaren och icke tillhör fartygs- eller

maskinbefälet eller är radiotelegrafist eller ekonomiföreståndare.

Med handelsfartyg förstås fartyg, som nyttjas till handelssjöfart eller resandes

fortskaffande eller till annat ändamål, som äger gemenskap med

handelssjöfarten, såsom bogsering, isbrytning, bärgning eller dykning.

2 §.

Redareavgift erlägges för sjöman tillhörande manskapet och utgår med två

och åtta tiondels procent av sjömannens lön för tid, under vilken han varit

för utrikes fart påmönstrad svenskt handelsfartyg. Med lön förstås kontant

lön för ordinarie arbetstid utan annat tillägg än tjänsteår stillägg.

3 §.

Konungen äger förordna, att viss personalgrupp tillhörande manskapet

skall vid tillämpningen av denna lag likställas med fartygs- och maskinbefälet

samt radiotelegrafist och ekonomiföreståndare.

4 §•

Erforderliga föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen

eller myndighet som Konungen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1961; dock skall redareavgift, som

erlägges för tiden den 1 juli 1961—den 30 juni 1962, beräknas efter två

och en tiondels procent av sjömannens lön.

Genom lagen upphäves lagen den 30 juni 1943 (nr 516) om avgifter för

sjöfolks pensionering.

I samband med propositionen har utskottet behandlat den i anledning av

densamma väckta motionen nr 630 i första kammaren av herrar Gorthon och

Schmidt. I motionen hemställes att statsbidrag skall utgå med oförändrat be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1961

3

lopp, 1 600 000 kronor, till pensioneringskostnaderna inom handelsflottans

pensionsanstalt samt att redareavgiften skall fastställas till 1,5 procent av

sjömannens lön. Beträffande motiveringen till motionärernas hemställan får

utskottet hänvisa till motionen.

Den redogörelse, som härefter lämnas för propositionen, upptar vad föredragande

departementschefen anfört i propositionen. I fråga om gällande bestämmelser

samt det utredningsförslag och den promemoria, som legat till

grund för propositionen, ävensom remissyttrandena över dessa får utskottet

hänvisa till propositionen s. 4—43.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Lange, har anfört:

»Sedan gammalt åtnjuter sjömännen en särställning i pensionshänscende.

Sjömansyrkets påfrestningar och yrkets allmänna karaktär har ansetts motivera,

att sjömän, som seglat i utrikes fart, i form av pension får stöd till

sin försörjning från tidigare ålder än den, när den allmänna socialförsäkringen

träder till. Sjöfolkspensioneringen utgör sålunda ett led i det sociala

välfärdssystem, som särskilt omgärdar sjömansyrket.

De centrala bestämmelserna om sjöfolkspensioneringen upptages numera

i 1943 års lag om avgifter för sjöfolkspensionering samt i reglementet av

1944 för handelsflottans pensionsanstalt. Pensionssystemet innefattar en

obligatorisk ålderspensionsförsäkring av svenskt befäl och manskap, som

tjänstgör i utrikes fart. För befälskategorien, till vilken i detta sammanhang

även räknas radiotelegrafister och ekonomiföreståndare, utgår pensionen

livsvarigt från 60 års ålder. Manskapspensionen utgår från 55 år till 67

år och — ifråga om mera befarna sjömän — med ett lägre belopp för tid

därefter.

För rätt till befäls- eller manskapspension erfordras en seglationstid av

minst 36 månader.

Finansieringen av pensionerna sker genom avgifter, som erlägges av de

ombordanställda och redarna, samt genom statsbidrag.

Handelsflottans pensionsanstalt handhar även viss frivillig pensionering.

I samband med genomförandet av den allmänna tilläggspensioneringen

tillkallade jag, med stöd av vederbörligt bemyndigande, särskild utredningsman

med uppdrag att jämte experter utreda pensionsanstaltens ställning

och verksamhet efter det pensionsreformen verkställts. Utredningsmannen

avgav i början av fjolåret betänkande med förslag till en omdaning i flera

viktiga hänseenden av pensionsanstaltens verksamhet. Såsom tidigare redovisats

riktades emellertid sådan kritik mot förslaget, att detta icke utan viss

överarbetning kunde läggas till grund för proposition i ämnet, överarbetningen

har numera ägt rum, och nytt förslag rörande den framtida pensio
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1961

neringen av sjömän har framlagts i en inom handelsdepartementet utarbetad

promemoria.

Promemorians förslag förutsätter — liksom utredningsmannens —- att det

även efter tillkomsten av den allmänna tilläggspensioneringen föreligger behov

av att kunna bereda sjöfolk pension från lägre ålder än den vanliga

pensionsåldern. Tillkomsten av tilläggspensioneringen bör emellertid medföra,

att den särskilda sjöfolkspensioneringen utformas såsom en kompletterande

pension för tiden före den allmänna pensionsåldern. I promemorian

understrykes att sjöfolkspensioneringen framdeles bör förbehållas de kategorier

sjöfolk, som har påtagligt behov av ekonomiskt stöd i denna form,

nämligen manskap med lång seglationstid.

Vid remissbehandlingen av utredningsmannens förslag och promemorian

har behovet av särskild pensionsanordning för sjöfolk

icke ifrågasatts från något håll. Huvudtanken att pensioneringen helt skall

inriktas på sjömän med långvarig sjötjänst bakom sig har allmänt godtagits.

För egen del kan jag i huvudsak biträda promemorians synpunkter på

frågan om behovet för framtiden av särskild pensionering av sjömän. Det

kan kanske visserligen — såsom skett i Sveriges redareförenings yttrande

—• göras gällande att sjömansyrkets förhållanden under senare tid ändrats

och att de fysiska påfrestningarna icke längre på samma sätt som förr framstår

som markanta i jämförelse med andra yrkesområden. Å andra sidan

kan icke bortses från att sjömansyrket alltjämt utsätter sina utövare för

speciella påfrestningar såväl fysiskt som psykiskt. Bland dem som varaktigt

ägnar sig åt yrket hör till vanligheten, att de tvingas i förtid lämna

yrket till följd av försämrad hälsa eller på grund av att föreskrivna krav

på god syn, färgsinne och hörsel icke längre uppfylles. Dessa sjömän är

erfarenhetsmässigt, bl. a. på grund av svårigheterna att i ett yrke till lands

tillgodogöra sig yrkeskunskaperna från sjömanstjänsten, i särskild grad

handikappade på den allmänna arbetsmarknaden. Med hänsyn härtill och

till att en särskild sjömanspensionering funnits sedan avsevärd tid tillbaka

finner jag en sådan pensionering motiverad även för framtiden.

I olika sammanhang har jag haft tillfälle att understryka vikten av god

rekrytering till sjömansyrket. Betydelsefullt är att de, som visar sig lämpliga

för yrket, stimuleras kvarstanna och bidraga till att skapa en stabil och

yrkesskicklig sjömanskår. De senaste reformerna på sjöfartsområdet har

till stor del varit inriktade på att söka häva den nuvarande instabiliteten

inom sjömanskåren och höja dess kvalitet yrkesmässigt. Här må erinras

hl. a. om särbestämmelser för sjömän på beskattningens område, de nya

sjöarbetstidsreglerna och det av fjolårets riksdag godkända förslaget rörande

förbättrad hälsotjänst bland sjömän. Den särskilda sjöfolkspensioneringen

har enligt min mening en viktig uppgift att fylla i detta sammanhang. En

väl avvägd pension, som utgår från den levnadsålder, när försörjningssvårigheterna

inom sjömansyrket i allmänhet gör sig märkbara, hör kunna

verka i önskvärd riktning och minska de betänkligheter hos många sjömän

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1961

mot att fortsätta i yrket, som sammanhänger med bekymmer för ålderdomsförsörjningen.

Såsom understrukits i promemorian bör pensionsförmånerna

i ett pensionssystem med detta syfte i långt högre grad än nu är

fallet koncentreras till den kategori sjöfolk, som kan räkna lång seglationstid.

Beträffande den personella omfattningen av pensionssystemet

innefattar promemorians förslag en begränsning av pensioneringen till att

avse enbart manskap. Samtidigt föreslås — i principiell överensstämmelse

med vad som gäller inom den allmänna tilläggspensioneringen — att pensionsförmånerna

även skall kunna komma utlänning i manskapsklass till

del. Såsom förutsättning härför gäller enligt förslaget att utlänningen vid

uppnådd pensionsålder varit mantalsskriven i riket senast från och med

det kalenderår, under vilket han fyllt 50 år.

Utvidgningen av pensioneringen att gälla även utlänningar har allmänt

godtagits och jag vill tillstyrka en sådan utökning av pensionsskyddet. Villkoren

för utlännings rätt till sjömanspension synes i viss anknytning till

vad som i detta hänseende gäller i fråga om rätt till allmän tilläggspension

böra utformas på sätt i promemorian föreslås. Promemorians förslag om

krav på mantalsskrivning överensstämmer med vad utredningsmannen i

denna del föreslagit. Jag är icke beredd förorda att man — såsom ifrågasatts

från pensionsanstalten — slopar kravet på mantalsskrivning.

Beträffande befälets ställning inom det blivande pensionssystemet måste

beaktas, att sjöfolkspensioneringen allt sedan år 1943 — när riksdagen godkände

grunderna till gällande pensionsanordning —- praktiskt taget helt inriktats

på att tillgodose manskapets behov av pension. De förbättringar, som

sedan genomförts, har enbart avsett manskapspensioneringen. Bakgrunden

härtill är att befälskategorierna redan i slutet av 1930-talet kollektivavtalsvägen

träffade överenskommelse om pensionering i särskilda pensionskassor.

Utvecklingen har medfört, att befälspensionerna från pensionsanstalten

numera utgår med jämförelsevis små belopp. Även om dessa, såsom framhållits

av befälsorganisationerna, icke saknar betydelse som tillskott till

ålderdomsförsörjningen, måste häremot vägas de betydande olägenheter —

påpekade såväl av utredningsmannen som i promemorian — vilka är förbundna

med att inom pensionsanstalten vidmakthålla denna understödsverksamhet.

Det synes även värt framhålla, att ett bibehållande av nuvarande

befäl spensionering skulle strida mot den tidigare uttalade grundtanken

att framdeles koncentrera anstaltens pensioneringsverksamhet till

den kategori sjömän, för vilken verksamheten framstår såsom särskilt betydelsefull.

Jag anser mig därför böra biträda förslaget, att befälspensioneringen

inom pensionsanstalten skall uppror a. Till vissa avvecklingsspörsmål

i samband härmed avser jag att återkomma.

Vad i övrigt gäller manskapspensioneringens omfattning är jag icke beredd

att förorda något avsteg från den nuvarande principen att all utrikes fart

kvalificerar till pension. Jag kan följaktligen icke biträda handelsflottans

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1961

pensionsanstalts förslag att från pensioneringen utesluta sjömän, påmönstrade

fartyg under 100 bruttoton. Jag är ej heller beredd föreslå, att pensioneringen

i enlighet med förslag av Rederiföreningen för mindre fartyg utvidgas

till skeppare, som är ägare eller delägare i mindre fartyg. Denna

grupp har icke tidigare varit inordnad i pensionssystemet.

Vad gäller avvägningen av förmånssystemet föreslås i promemorian

att nuvarande pensionsålder vid 55 år bibehålies. För sjöman, som icke

kvalificerat sig för pension från denna ålder, öppnas möjlighet att erhålla

pension senast från 60 års ålder. Kravet på seglationstid skärpes betydligt.

För rätt till pension fordras enligt promemorians förslag minst 72 månaders

tjänst. För att få pension från den tidigare pensionsåldern, 55 år, fordras

att sjömannen har minst 120 månaders seglation bakom sig. Systemet

medger även möjlighet att uppskjuta pensionsuttaget intill fyllda 60 år för

att förbättra pensionsförmånerna. Pensionsnivån höjes avsevärt. Vid seglationstider

om 350 månader eller däröver skulle årlig pension under tiden

55 67 år utgå med omkring 7 000 kronor, beräknat med utgångspunkt från

nuvarande löneläge inom sjömansyrket.

Grundlinjerna i det föreslagna förmånssystemet har av remissinstanserna

lämnats orubbade. Vissa förslag till jämkningar har dock framförts. Enligt

redareföreningens mening är den föreslagna kvalifikationstiden 72 månader

för kort. Även i annat avseende önskar föreningen en skärpning av

kvalifikationskraven. Sålunda föreslås, att de, vilka icke seglat viss tid efter

fyllda 45 år, skall uteslutas från pensionsrätt. Vidare föreslås såsom villkor

för pension, atf sjömannen under större delen av sin aktiva tid mellan

16 och 55 år tjänstgjort såsom manskap. Svenska sjöfolksförbundet uttalar

sig i motsatt riktning och finner fordringarna på seglationstid väl höga.

Från sjöfartsstyrelsens sida har föreslagits en minskning av intjänandetiden.

Självfallet är avvägningen av förmånssystemet vansklig att göra. För egen

del är jag emellertid icke beredd att utöka kvalifikationstiden utöver vad

som föreslagits. Sättes gränsen vid 72 månader uppnås i praktiken, att sjömän

först efter 8—9 års yrkesutövning blir berättigade till pension. Mera

betydande pensioner uppnås givetvis först efter åtskilliga års ytterligare seglation.

En förlängning av kvalifikationstiden är följaktligen icke påkallad

av syftet alt inrikta pensioneringen på dem, som kvarstannar i yrket. Däremot

synes en sådan skärpning av kraven, som från redarhåll begärts, kunna

menligt inverka på den rekryteringsfrämjande effekten av pensionssystemet.

Å andra sidan torde några vägande skäl knappast kunna andragas för

eu minskning av de föreslagna kraven för erhållande av pension. Vad i promemorian

i detta avseende föreslagits finner jag sålunda böra godtagas.

Den minskning av intjänandetiden, som bl. a. sjöfartsstyrelsen ifrågasatt,

torde icke kunna genomföras utan att besvärande olägenheter uppstår. Redan

enligt det i promemorian framlagda förslaget intjänas pension efter en

förhållandevis hög procentsats. Detta medför vissa oundvikliga olägenheter

av tröskelnatur. Förkortas intjänandetiden ytterligare skulle dessa olägenheter

öka avsevärt. Visserligen lär väl knappast fler än ett relativt fåtal sjö
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1961

män komma att kunna åberopa tillräcklig seglationstid för att uppnå maximal

pension. Det förtjänar dock påpekas, att pensionsanstalten för närvarande,

efter vad statistiskt framgår, kan redovisa ett mindre antal pensionärer

av manskapsklass, som vid fyllda 55 år fullgjort mer än 330 seglationsmånader.

Uppnås större stabilitet inom yrket torde den enskilde sjömannens

seglationstider per år komma att i genomsnitt förlängas. I samma

mån förbättras möjligheterna att före 55-årsåldern intjäna pension. Vid

mina överväganden har jag därför icke funnit skäl frångå vad i promemorian

föreslagits angående pensionsintjänandet. Jag kan följaktligen icke heller

biträda redareföreningens förslag om sänkning av pensionsnivån.

Den reformering av förmånssystemet som jag nu förordat siktar till en

betydande uppräkning av pensionsförmånerna. Systemet är så utformat, att

det omedelbart får verkan för de äldre sjömän i tjänst, vilka har erforderlig

kvalifikationstid bakom sig. Däremot har icke föreslagits någon förbättring

av de pensioner, vilka helt regleras enligt den äldre ordningen och vilka

följaktligen i stor utsträckning tillkommer personer som har en förhållandevis

kort seglationstid bakom sig. Fråga om uppräkning av dessa pensioner

har emellertid väckts under remissbehandlingen. Jag är visserligen

medveten om att i åtskilliga fall ifrågavarande pensionsbelopp är mycket

blygsamma. En generell uppräkning av äldre förmåner innebär emellertid

en avsevärd finansiell belastning på tillgängliga resurser och måste vägas

mot den nedskärning av förmånssystemet enligt den nya ordningen som

skulle bli följden av uppräkningen. Mot bakgrunden härav har jag icke ansett

mig böra förorda att fondmedel tages i anspråk för bättrande av pensioneringen

enligt de äldre bestämmelserna.

Till frågan om grupplivförsäkring, som upptagits i sjöfolksförbundets

yttrande, är jag icke beredd att i detta sammanhang taga ställning. En sådan

försäkringsform torde i vart fall icke lämpligen kunna inlemmas i den

obligatoriska pensionsförsäkring som nu är i fråga.

Frågan om samordningen av pensionsförmånerna med andra socialförsäkringsförmåner

torde böra lösas i enlighet med vad som föreslagits av utredningsmannen

och i promemorian.

Vid övergången till det nya pensionssystemet bör, i

överensstämmelse med promemorians förslag, gälla att dessförinnan intjänad

pension skall utgå enligt dittills gällande bestämmelser. Person tillliöhande

befälskalegorien, som förvärvat rätt till befälspension, bör följaktligen

utfå sin pension enligt den gamla ordningen.

I detta sammanhang vill jag taga upp den av fartygsbefälsföreningen berörda

frågan om återbetalning i vissa fall av erlagda hyresavgifter till befäl,

som icke förvärvat pensionsrält i pensionsanstalten. Sådan återbetalning synes

kunna ifrågasättas i sådana fall, där någon tillhörande befälsgruppen

under den äldre ordningen erlagt hyresavgift men icke hunnit tjänstgöra

tillräckligt lång tid före omläggningen för att komma i åtnjutande av manskaps-

eller befälspension. Det framstår såsom stötande, att sådana avgiftsmedel,

vilka inbetalats under förutsättning att de skulle bidraga till eu framtida

befälspension, efter det alt möjligheterna till sådan pensionering bort
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr tf år 1961

tagits skola behållas fonderade av anstalten för att därigenom stödja finansieringen

av annan pensionering. Jag vill därför förorda, att i dylika

fall förtida återbetalning av hyresavgifter skall kunna ske efter ansökan.

Jag anser däremot icke omläggningen av pensionssystemet motivera, att

man i andra fall medger restitution av erlagda pensionsavgifter, något som

för övrigt skulle strida mot vedertagna principer på detta område.

Beträffande finansieringen av sjömanspensioneringen

skiljer sig promemorians förslag från gällande ordning främst däri, att de

ombordanställdas egna avgifter slopats och redareavgiften givits formen av

en kollektivavgift beräknad i förhållande till de utbetalda kontantlönerna

till svenskt och utländskt manskap på varje fartyg i utrikes fart. I likhet

med utredningsmannens förslag bygger promemorians utformning av finansieringen

på förutsättningen att statsbidrag även framdeles skall utgå

med oförändrat belopp, 1,6 milj. kronor årligen.

Vid remissbehandlingen har erinran icke gjorts mot förslaget att grunda

avgiftsfinansieringen helt på kollektiva redareavgifter, och för egen del finner

jag denna lösning innebära en väsentlig rationaliseringsvinst.

Vad gäller det hittillsvarande bidraget av allmänna medel har, såsom förut

nämnts, från såväl statskontoret som pensionsstyrelsen och riksräkenskapsverket

kritik riktats mot förslaget att sjömanspensioneringen även

framdeles skulle äga rum med stöd av statsbidrag. Maskinbefälsförbundet

här ur rättvisesynpunkt angripit tanken, att det statsbidrag, som hittills utgått

till såväl manskaps- som befälspensioneringen, skulle oförändrat tagas

i anspråk för den tillämnade manskapspensioneringen.

Statsbidragsfrågan torde i första hand få bedömas med hänsyn till de förutsättningar,

som föreligger att med andra medel än skattemedel finansiera

den föreslagna pensioneringen.

Enligt de i promemorian redovisade beräkningarna skulle det föreslagna

pensionssystemet i kommande fullfunktionsstadium belastas med årliga

pensionsutgifter om ungefär 5,5 milj. kronor. Finansieringen avses skola ske

efter fördelningsmetod, varvid tills vidare tilläggspensionsfonden och efter

avvecklingen av nuvarande hyresavgiftspensionering, återstående del av hyresavgiftsfonden

skall utgöra stödfond. I fullfunktionsstadiet beräknas stödfonden

uppgå till 80—90 milj. kronor, vilket kan antagas motsvara premiereservmässig

täckning för pensionsutfästelserna. Ränteinkomsten av fonden

uppskattas till 2,7 milj. kronor. Utöver statsbidraget — 1,6 milj. kronor

— förutsättes sålunda i promemorian att redareavgifterna inbringar

1,2 milj. kronor (2,7 -f- 1,6 -f- 1,2 = 5,5). Med beaktande av en viss säkerhetsmarginal

föreslås i promemorian att redareavgiften bestämmes till

1,5 procent av kontantlönerna till svenskt och utländskt manskap i utrikes

fart. Eftersom den sammanlagda kontantlönesumman kan uppskattas till

cirka 100 milj. kronor per år, torde den föreslagna redareavgiften komma

att inbringa omkring 1,5 milj. kronor årligen.

Den i promemorian föreslagna finansieringsplanen och de beräkningar

varå den vilar har — frånsett kritiken i fråga om statsbidraget — i stort

sett godtagits under remissbehandlingen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1961

Försäkringsinpektionen har emellertid betonat osäkerheten i antagandena

framför allt rörande seglationstiden och frekvensen av utlänningar i det föreslagna

pensionssystemet. Inspektionen har framhållit nödvändigheten av

att kontinuerligt följa utvecklingen för att i god tid kunna sätta in erforderliga

förstärkningsåtgärder.

Det avsevärda fondkapital, som för närvarande stöder finansieringen av

pensionsanstaltens verksamhet, har till följd, att statsbidraget icke längre

har den betydelse för pensionssystemets ekonomiska stabilitet, som bidraget

hade när det i början av 1950-talet bestämdes till nuvarande belopp. Med

hänsyn härtill och till de synpunkter, som kommit till uttryck i yttrandena

från statskontoret, pensionsstyrelsen och riksräkenskapsverket, anser jag

mig icke böra biträda förslaget, att statsbidrag i fortsättningen skall utgå.

Ett bortfall av statsbidraget torde böra kompenseras med en ökning av redareavgiften.

Då det synes tillfyllest att avgiftsuttaget i början begränsas till

vad som enligt promemorians beräkningar är oundgängligt, nämligen (1,6 -f1,

2 =) 2,8 milj. kronor, motsvarande 2,8 procent av utgående kontantlöner,

bör redareavgiften bestämmas att utgå efter denna procentsats. Jag förutsätter,

att en kontinuerlig översyn av den ekonomiska utvecklingen inom

pensionssystemet äger rum. Visar det sig vid denna översyn att justeringar

i avgiftsuttaget är påkallade, bör sådana snarast komma till stånd.

Avvecklingen av statsbidraget till sjömanspensioneringen bör ske i två

etapper. För nästa budgetår synes statsbidrag böra utgå av sådan storlek,

att rederinäringens avgiftsbörda under nämnda budgetår bibehållits i stort

sett oförändrad vid drygt 2 milj. kronor. Detta motiverar en medelsanvisning

av 700 000 kronor på riksstaten för budgetåret 1961/62. Därefter bör

statens bidrag till sjömanspensioneringen helt upphöra.

Vad angår administrationen av sjömanspensioneringen

har statskontoret och pensionsstyrelsen ifrågasatt om inte utbetalningen av

sjömanspensionerna bör ske genom delegationen för pensionsutbetalning.

Pensionsstyrelsen har erinrat om lämpligheten att administrativt anknyta

pensioneringen till statens pensionsanstalt.

Frågan om administrativ samordning av sjömanspensioneringen med den

allmänna tilläggspensioneringen har närmare diskuterats såväl av utredningsmannen

som i promemorian. Förslag till sådan samordning har emellertid

icke framlagts, utan handelsflottans pensionsanstalt har bibehållits

vid de administrativa uppgifterna med pensioneringen. I promemorian uttalas,

att erfarenheterna från administrationen av den allmänna tilläggspensioneringen

synes böra avvaktas innan frågan om en samordning på detta

område upptages till prövning.

Enligt min mening hade det varit önskvärt att redan i detta sammanhang

ställning hade kunnat tagas till formerna för administrering av sjömanspensioneringen.

Ytterligare överväganden i denna fråga torde dock vara erforderliga.

I avvaktan härå synes promemorians förslag i denna del nu böra

godtagas.

Rörande organisationen av handelsflottans pensionsanstalt samt statsanslagen

till anstaltens avlöningar och omkostnader vill jag erinra om att jag

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr tf år 1961

vid anmälan av årets statsverksproposition, bilagan 12, punkten 27, anförde

att de i departementspromemorian framlagda förslagen icke påkallade några

egentliga ändringar i anstaltens personella organisation. För att kunna tillgodose

det behov av tillfällig personalförstärkning, som kunde komma att

uppstå vid förslagens genomförande, beslöt emellertid Kungl. Maj :t på mitt

förslag att inhämta bemyndigande att i erforderlig mån medgiva överskridande

av den i pensionsanstaltens avlöningsstat uppförda anslagsposten

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

Det förslag till omläggning av sjömanspensioneringen som jag i det föregående

förordat föranleder icke för nästa budgetår till annan bedömning av anstaltens

personalbehov än den, som kommit till uttryck i statsverkspropositionen.

Det bör dock framhållas, att frågan härom i vart fall torde få omprövas

i samband med att slutlig ställning tages till frågan om formerna för

administrering av sjöfolkspensioneringen.

Såsom förut nämnts förekommer i pensionsanstalten en frivillig

pensionsförsäkring, som bedrives helt fristående från den obligatoriska

försäkringen. Med hänsyn till den ytterst ringa anslutningen till denna

försäkringsform har utredningsmannen föreslagit, att sådan pensionering

skall upphöra. Då något behov icke synes föreligga av den ifrågavarande försäkringsformen

biträder jag förslaget, att densamma slopas. Självfallet har

anstalten att infria sina förpliktelser på grund av skedda inbetalningar till

försäkringen.

Beträffande den särskilda pensionsförsäkringen av livbåtsmän

har, såsom tidigare redovisats, pensionsanstalten hemställt om bemyndigande

att träffa nytt avtal med Sjöräddningssällskapet i syfte att samordna

pensioneringen med den allmänna tilläggspensioneringen.

I samband med att anstalten framlagt principerna för pensioneringen enligt

det tillämnade avtalet har föreslagits, att nuvarande förpliktelse för

statsverket att fortlöpande svara för viss del av pensionskostnaderna ersättes

med ett bidrag i form av engångsbelopp.

I likhet med pensionsanstalten finner jag nuvarande överenskommelser

rörande pensionsförsäkringen för livbåtsmän böra ersättas av nytt avtal som

anpassar försäkringen efter den allmänna pensionsreformen. De riktlinjer

för utformningen av det nya avtalet som anstalten framlagt finner jag böra

godtagas.

Vad gäller frågan om bidraget av allmänna medel biträder jag pensionsanstaltens

mening att statens nuvarande bidragsskyldighet i fråga om pensioneringen

ersättes med ett engångsbelopp. Vid beräkningen av detta bör

beaktas, att staten dels häftar i skuld på grund av givna pensionsutfästelser

enligt gällande avtal dels åtagit sig förpliktelser med avseende å den framtida

pensioneringen av ifrågavarande personalgrupp. Med ledning av pensionsanstaltens

beräkningar torde sagda engångsbelopp böra bestämmas till

240 000 kronor.»

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1961

11

Utskottet

I propositionen föreslås en omläggning av den vid handelsflottans pensionsanstalt

bedrivna särskilda sjöfolkspensioneringen i syfte att anpassa

denna till den allmänna tilläggspensioneringen. Därjämte föreslås en i vissa

avseenden genomgripande rationalisering beträffande pensioneringens personella

omfattning, förmånssystem och finansiering. Strävandena har därvid

varit, att koncentrera pensionsförmånerna i högre grad än hittills till sjöfolk,

som har påtagligt behov av ekonomiskt stöd i sådan form, nämligen

manskap med mångårig sjötjänst bakom sig.

De förslag som innefattas i propositionen, i den del densamma behandlats

av andra lagutskottet, har icke givit utskottet anledning till uttalande

annat än i följande avseende.

För närvarande finansieras pensioneringen dels genom avgifter från sjömännen

(hyresavgifter) och redarna (redareavgifter) och dels genom bidrag

av allmänna medel, vartill kommer ränteavkastning å ett fondkapital. Hyresavgift

utgår med 6 procent och redareavgift med 3,5 procent av menig sjömans

lön. Avgift utgår dock endast för svenska sjömän. Statsbidraget uppgår

sedan budgetåret 1953/1954 till 1,6 milj. kronor per år. I propositionen

föreslås, att hyresavgifterna slopas och att statsbidraget avvecklas.

Redareavgiften ersättes enligt förslaget av en kollektivt beräknad sådan

avgift, som utgår med 2,8 procent av kontantlönen till svenska och utländska

sjömän i manskapsställning.

Vid remissbehandlingen av det förslag, som legat till grund för propositionen,

har icke gjorts någon erinran mot att grunda avgiftsfinansieringen

helt på kollektiva redareavgifter. Utskottet ansluter sig också till en sådan

omläggning.

I motionen 1:630 hemställes däremot, att statsbidraget även i fortsättningen

skall utgå och för närmast följande budgetår med oförändrat belopp

samt att redareavgiften till följd därav fastställes till 1,5 procent.

Såsom departementschefen framhåller har statsbidraget icke längre den

betydelse för pensionssystemets ekonomiska stabilitet, som bidraget ursprungligen

hade. En icke ringa överbalansering av pensioneringens budget

har nämligen åstadkommit ett avsevärt fondkapital, som nu stöder finansieringen

av pensionsanstaltens verksamhet. Därtill kommer att, om redareavgiften

nedsättes till 1,5 procent, redarna skulle erhålla en minskning i sin

nuvarande avgiftsbelastning. Med hänsyn till dessa omständigheter och då

det i motionen icke framförts något godtagbart skäl för ett bibehållande av

statsbidraget finner utskottet sig böra biträda det i propositionen framlagda

finansieringsförslaget.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1961

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen — såvitt angår de delar av förevarande proposition,

nr 80, och motion, I: 630, som hänvisats till lagutskott

— måtte med avslag å motionen bifalla propositionen.

Stockholm den 4 maj 1961

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,

fru Carlqvist, herrar Eric Carlsson, Kaijser* och Eric Peterson;

från andra kammaren: herr Nilsson i Göteborg, fröken Wetterström,

herr Johansson i Södertälje, fru Eriksson i Ängelholm, herrar Gustavsson i

Alvesta, Carlsson i Huskvarna, Carlsson i Göteborg och Tobé.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

beträffande 2 § förslaget till lag om redareavgift för sjöfolks pensionering

av herr Kaijser, vilken ansett

a) att det stycke å s. 11 i utskottets yttrande, som börjar med orden »Såsom

departementschefen» och slutar med orden »framlagda finansieringsförslaget»,

bort ersättas med text av följande lydelse:

»Såsom i motionen framhålles kan statsbidraget ledas tillbaka till den

s. k. föringen. Denna innebar, att sjömännen ägde rätt att utan erläggande

av frakt eller tull föra med sig en viss kvantitet varor från utlandet. När

den fria föringen i dess betydelse av tullfrihet för av sjöman infört gods

upphävdes genom 1667 års sjölag, bestämdes i stället att varje sjöman vid

ankomst till svensk hamn skulle äga att vid tullverket uppbära ett visst belopp

i penningar i förhållande till det värde skepparen för varje läst betingat.

När slutligen 1862—1863 års riksdag biföll Kungl. Maj :ts förslag om

inrättande av en pensionsanstalt för sjömän, beslöts att kostnaderna för

denna delvis skulle bestridas genom föringen motsvarande anslag av tullmedeJ,

och anslagen höjdes sedermera under en lång tid på ett sätt som återspeglade

den utrikes gående flottans utveckling. Ett indragande av statsbidraget

till sjömanspensioneringen betyder sålunda att man utan egentlig

motivering helt tar bort den kompensation för föringens indragande som sedan

sekler ansetts vara motiverad.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1961

I motionen påpekas även att den tilläggspensionering soin nu finnes jämlikt

lagen om avgifter för sjöfolks pensionering av den 30 juni 1943 finansierats

genom redarnas avgifter och med statsbidrag. På basen av dessa båda

inkomstkällor har anstalten iklätt sig pensionsförpliktelser, som enligt en

departementspromemoria av den 29 december 1960 kan beräknas uppgå till

ca 80 miljoner kronor med ett kapitalvärde i dag av ca 50 miljoner kronor.

Mot detta står ett fonderat kapital av ett värde om 29,6 milj. kronor.

I departementspromemorian framhålles, att pensionsanstalten efter budgetåret

1960/61 behöver tillföras medel, vars samlade kapitalvärde nu utgör

lägst omkring (50 — 30) 20 milj. kronor om anstalten skall kunna fullgöra

sina förpliktelser i fråga om tilläggspensioneringen till förutvarande och nuvarande

sjömän på grund av hittills fullgjord tjänstgöring på sjön. Då anstalten

iklätt sig dessa förpliktelser under förutsättning av ett statsbidrag

synes det även av denna anledning berättigat att ett tills vidare oförändrat

statsbidrag skall utgå även i fortsättningen. Under sådana omständigheter

bör redareavgiften fastställas till 1,5 procent av sjömannens lön.»

b) att utskottet med bifall till motionen 1:630 i den del densamma behandlats

av lagutskott bort hemställa, att 2 § måtte erhålla följande lydelse:

»2 §.

Redareavgift erlägges för sjöman tillhörande manskapet och utgår med en

och fem tiondels procent av sjömannens lön för tid, under vilken han varit

för utrikes fart påmönstrad svenskt handelsfartyg. Med lön förstås kontant

lön för ordinarie arbetstid utan annat tillägg än tjänsteårstillägg.»

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

010630

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1961:300 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts -proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 20 mars 1936 a1 i texten