Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av il § sjömanslagen, dels ock i ämnet väckta motioner.

1961-05-16 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1961:50, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av il § sjömanslagen, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1961

.1

Hr 50

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag om ändrad lydelse av il § sjömanslagen,

dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 7 april 1961 dagtecknad proposition, nr 137, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 41 § sjömanslagen den 30 juni 1952 (nr 530)

Härigenom förordnas, att 41 § sjömanslagen den 30 juni 1952 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

41 §.

Går fartyget--------sjöförklaringen avgivits.

Rlir xnpn&b ciriman orKnlolÄe till T)i;« __1

Blir svensk sjöman arbetslös till

följd av fartygets förolyekande, äger

han rätt till lön för den tid han av

sådan anledning är utan anställning,

dock högst för två månader utöver

den tid, för vilken han enligt första

stycket åtnjuter lön.

Upphör till--------- stycket stadgas.

Blir sjöman arbetslös till följd av

fartygets förolyckande, äger han rätt

till lön för den tid han av sådan anledning

är utan anställning, dock

högst för två månader utöver den tid,

för vilken han enligt första stycket

åtnjuter lön.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1961.

I samband med propositionen har utskottet behandlat två vid riksdagens

början i ämnet väckta motioner, nr 155 i första kammaren av herr Bergman

in. fl. och nr 187 i andra kammaren av herr Carlsson i Göteborg m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts om sådan ändring av

1 Dihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 2 aud. Nr 50

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1961

sjömanslagen, att de bestämmelser i 18, 24, 26, 28, 41 och 42 §§, som nu har

tillämpning endast å svensk sjöman, måtte utvidgas att gälla även utländsk

sjöman.

Över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttranden från sjöfartsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen.

Därjämte har yttranden på utskottets begäran avgivits av Sveriges

redareförening, Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefäl sförbundet,

Svenska stewardsföreningen och Svenska sjöfolksförbundet.

Gällande bestämmelser

Sjömanslagen den 30 juni 1952 innehåller i 18, 24, 26, 28, 41 och 42 §§ bestämmelser,

enligt vilka sjömännen tillförsäkras vissa sjöfartssociala förmåner.

I åtskilliga avseenden göres emellertid därvid skillnad mellan svenska

och utländska sjömän på så sätt, att förmånerna i fråga utgår endast till

svenska sjömän. I 18 §, som reglerar sjömans rätt till lön, stadgas sålunda

bl. a., att sjöman icke äger åtnjuta lön för tid, då han är satt ur stånd att

tjänstgöra till följd av sjukdom, som han ådragit sig uppsatligen eller genom

grovt vållande, men vidare att denna föreskrift icke skall gälla det fall

där sjömannen är svensk och arbetsoförmågan uppkommit till följd av könssjukdom.

— Sjömannens rätt till lön vid dödsfall m. m. regleras i 24 §. Enligt

andra stycket denna paragraf utgår då svensk sjöman avlidit tilläggslön

för en månad till efterlevande hustru eller barn under 16 år, såframt dödsfallet

inträffat medan sjömannen var i redarens tjänst eller å tid då han

var berättigad till sjuklön. — Om rätt till fria hemresor efter längre tids

tjänstgöring stadgas i 26 §. Svensk sjöman, som avgår från sin tjänst i utlandet,

är i princip berättigad till fri resa till sin hemort här i riket, om

han varit i tjänst på fartyget eller hos redaren två år i följd och icke haft

tillfälle att lämna tjänsten i svensk hamn under det senast förflutna året.

Kostnaden för resan skall till hälften bestridas av statsmedel och till hälften

gäldas av redaren. — Bestämmelser som rör bl. a. kostnaden för vård av

sjuk eller skadad sjöman återfinns i 28 §. Så länge sjömannen är kvar i

tjänsten skall sådan kostnad bestridas av redaren. Är sjömannen sjuk eller

skadad vid tjänsteförhållandets upphörande, äger han med vissa undantag

jämväl därefter åtnjuta vård på redarens bekostnad, dock icke utöver sex

veckor eller, om han är svensk och vårdas utom riket, tolv veckor. Med rätten

till fri sjukvård följer rätten till fri hemresa med underhåll på redarens

bekostnad, såvida sjömannen är svensk och han avskedas på grund av sjukdom

eller skada eller vid avgången från tjänsten lider av sjukdom eller

skada av beskaffenhet att kunna föranleda avsked. Undantag från rätten

till fri sjukvård stadgas bl. a. för det fall där sjömannen ådragit sig sjukdomen

eller skadan uppsåtligen eller genom grovt vållande, dock icke där

sjömannen är svensk och sjukdomen är könssjukdom. Då svensk sjöman,

som lider av sådan sjukdom i smittsamt skede, kvarlämnas i utlandet, skall

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1961

3

kostnaden för sjukhusvård, läkarbehandling och läkemedel för tiden efter

det hans anställning upphört bestridas av statsmedel. — 47 § behandlar frågan

om sjömans rätt i det fall att fartyget förolyckas. Enligt första stycket

i paragrafen upphör i sådant fall sjömannens tjänsteavtal att gälla om intet

annat är avtalat. Han är dock skyldig att mot lön och underhåll deltaga

i bärgningen och bli tillstädes till dess sjöförklaring avgivits. I fråga om

svensk sjöman gäller enligt andra stycket, att, om han blir arbetslös till

följd av fartygets förolyckande, han äger rätt till lön för den tid han av

sådan anledning är utan anställning, dock högst för två månader utöver den

tid för vilken han enligt vad nyss sagts i samband med bärgning eller sjöförklaring

åtnjuter lön. Upphör svensk sjömans anställning till följd av

nämnda orsak, äger han rätt att erhålla fri resa med underhåll till sin hemort

här i riket så ock lön under resan. Kostnaden för resan med underhåll

skall bestridas av statsmedel. — I 42 § slutligen stadgas om ersättning för

förlust av personlig egendom. Svensk sjöman är sålunda berättigad att erhålla

ersätlning av redaren enligt grunder, som Konungen bestämmer, för

förlust av personlig egendom vid fartygets förolyckande eller till följd av

sjöröveri eller av brand eller annat haveri, som drabbat fartyget.

Den reglering sjömanslagen innehåller i 41 § andra stycket om sjömans

rätt till lön vid arbetslöshet på grund av fartygs förolyckande grundar sig

ytterst på en av Internationella arbetsorganisationen i Genua år 1920 antagen

konvention nr 8, vilken ratificerats av Sverige den 1 januari 1935. Det

må därjämte nämnas, att vid organisationens sjöfartskonferens i Seattle år

1946 konventionen nr 70 angående social trygghet för sjömän och rekommendationen

nr 75 angående avtal om social trygghet för sjömän antogs.

I sistnämnda konvention föreskrives bl. a., att nationell lagstiftning om redares

ansvar vid sjömans sjukdom, skada eller död samt om obligatorisk

arbetslöshets-, olycksfalls- och sjukförsäkring skall tillförsäkra sjömännen

och deras anhöriga lika behandling utan avseende å nationalitet eller ras.

Sverige har dock ännu icke ratificerat konventionen nr 70 och rekommendationen

nr 75.

Motivet för att utländska sjömän icke tillerkänts samma sociala rättsställning

som svenska sjömän i sjömanslagen — ett förhållande av gammalt

ursprung — är huvudsakligen, att man ansett att utländska sjömän

icke skall ställas bättre inom den svenska handelsflottan än svenska sjömän

i de utländska handelsflottorna. De förmåner, som regleras i de tidigare

genomgångna paragraferna och som gäller endast för svenska sjömän,

kan emellertid tillförsäkras även utländsk sjöman, men endast under förutsättning

alt hans hemland bereder svenska sjömän motsvarande förmåner

(reciprocitetsprincipen). I 87 § sjömanslagen stadgas nämligen att Konungen

under förutsättning av ömsesidighet äger förordna, att vad som

enligt nämnda paragrafer gäller till förmån för svensk sjöman skall tilllämpas

jämväl beträffande utländsk sjöman. Med stöd av denna bestämmelse

har Konungen genom kungörelser den 30 april 1927 och den 11

februari 1930 tillförsäkrat finska och danska sjömän viss likställighet med

It Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 2 avd. Nr 50

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1961

svenska sjömän. Vidare har förordnats genom kungörelse den 18 maj 1934

att den rätt till lön vid arbetslöshet, som enligt 41 § sjömanslagen tillförsäkras

svensk sjöman, skall tillkomma jämväl sjöman tillhörande stat, för

vilken den i Genua år 1920 i ämnet antagna konventionen efter ratificering

är eller varder gällande. Ifrågavarande konvention har vunnit anslutning

utöver från Sverige från Danmark, Finland och Norge jämte ytterligare 26

länder.

Propositionen

I propositionen uppger föredragande departementschefen, statsrådet

Lange, att begränsningen enligt reciprocitetsprincipen vid tillämpningen av

41 § andra stycket om rätt till lön vid arbetslöshet i fråga om utländsk sjöman

mött erinran från Internationella arbetsorganisationens sida. Vid upprepade

tillfällen har den expertkommitté inom organisationen, som har till

uppgift att övervaka konventionens efterlevnad, fäst den svenska regeringens

uppmärksamhet på att vår lagstiftning enligt kommitténs uppfattning

icke står i överensstämmelse med konventionen utan bör ändras så att berörda

förmån tillkommer alla sjömän utan hänsyn till nationalitet. I anledning

därav har frågan om den svenska sjömanslagens ståndpunkt beträffande

utländsk sjömans rätt till arbetslöshetsersättning vid fartygs förolyckande

behandlats i en inom handelsdepartementet i april 1958 upprättad

promemoria. I denna anföres att en omprövning av vår lagstiftning på

ifrågavarande punkt torde vara ofrånkomlig. Enligt promemorian bör det

därvid beaktas, att det i den svenska lagstiftningen upprätthållna kravet

på reciprocitet icke har någon motsvarighet i konventionens ordalydelse.

Den av expertkommittén hävdade uppfattningen torde också, framhålles

det i promemorian, stå i god överensstämmelse med vår allmänna syn på

uppgifterna för det internationella socialpolitiska arbetet. I promemorian föreslås

därför att rätt till lön vid arbetslöshet enligt 41 § sjömanslagen skall

tillkomma sjöman oavsett nationalitet. Vid remissbehandlingen tillstyrktes

förslaget av samtliga remissinstanser utom två av de hörda redarorganisaiionerna,

nämligen Sveriges redareförening och Stockholms rederiförening.

De tillstyrkande instanserna var socialstyrelsen, delegationen för det internationella

socialpolitiska samarbetet, sjöfartsstyrelsen, Rederiföreningen

för mindre fartyg och de ombordanställdas organisationer. Departementschefen

anför avslutningsvis:

För egen del kan jag i stort sett ansluta mig till de synpunkter rörande

innehållet i 41 § sjömanslagen som anförts i promemorian. Av tillgängliga

uppgifter rörande fartygsförlisningar under åren 1955—59 framgår, att

under denna tid icke ett enda fall förekommit, där ett uppgivande av reciprocitetskravet

skulle inneburit ökad kostnad för redaren. Den föreslagna

reformen kan därför icke antagas få nämnvärd betydelse i ekonomiskt av
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1961

5

seende. Jag vill därför förorda att den i promemorian föreslagna lagändringen

genomföres. I samband härmed bör 1934 års kungörelse angående

utländsk sjömans likställighet i visst fall med svensk sjöman upphävas.

Motionerna

Den ändring av 41 § andra stycket sjömanslagen, som föreslås i propositionen,

omfattas även av motionärernas yrkande. Som tidigare nämnts

går motionärernas hemställan emellertid betydligt längre och syftar till likställighet

mellan svenska och utländska sjömän i samtliga i 18, 24, 26, 28,

41 och 42 §§ reglerade avseenden. Deras hemställan dikteras också av andra

skäl än propositionsförslaget.

I motionerna redogöres inledningsvis för den svenska sjöfartens utveckling

efter sista världskriget samt för den strukturförändring som ägt rum.

Det uppges sålunda, att omkring 70 procent av det sammanlagda svenska

handelstonnaget i dag befinner sig i trafik mellan främmande länder och

att det kan förflyta år innan fartygen angör svensk eller ens europeisk

hamn. Detta har bland annat fört med sig, att det svenska inslaget bland

de ombordanställda blivit allt mindre och det utländska inslaget allt större.

Medan mycket få svenska sjömän tjänstgör ombord på främmande nationers

fartyg, är antalet utländska sjömän ombord på svenska fartyg mycket

stort. Vid utgången av år 1959 var sålunda av Svenska sjöfolksförbundets

omkring 21 000 medlemmar 7 916 medlemmar av utländsk nationalitet från

52 olika nationer. Motionärerna fortsätter:

Alla dessa människor gör en värdefull insats i svenskt näringsliv, men

har i vissa betydelsefulla avseenden ställts utanför svensk sociallagstiftning.

Det kan väl knappast vara förenligt med svensk rättsuppfattning att

38 % av de anställda inom svensk sjöfartsnäring genom speciella undantagsbestämmelser

som direkt diskriminerar utländska medborgare, vilka

tjänstgör i den svenska handelsflottan, ställes i en undantagsställning

jämfört med svenska medborgare. Dessa diskrimineringsbestämmelser återfinnes

i första hand i sjömanslagens 18, 24, 26, 28, 41 och 42 §§. I sjömanslagens

§ 87 har fastställts att Konungen äger under förutsättning av ömsesidighet

förordna att vad i ovannämnda §§ gäller till förmån för svensk

sjöman skall tillämpas jämväl beträffande utländsk sjöman. En sådan bestämmelse

saknar i det närmaste praktisk betydelse, enär sådana ömsesidighetsöverenskommelser

torde vara svåra att få till stånd med en hel

del länder som saknar egen handelsflotta, exempelvis afrikanska, asiatiska

länder eller länder, vilka på grund av arbetslöshet inom den egna sjömanskåren

infört restriktioner av olika slag när det gäller rekrytering av utländska

sjömän.

Motionärerna anför vidare, att den svenska sjöfartsnäringen i dag är absolut

beroende av ett betydande tillskott av utländska sjömän. Sedan motionärerna

därefter belyst de aktuella bestämmelserna med några exempel

ur praktiken fortsätter de:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåt<inde nr 50 år 1901

Vad som för Sveriges anseende i det här sammanhanget är beklagligt är

den mängd av förfrågningar som kommer från utländska organisationer,

varvid ifrågasättes om det kan vara möjligt att det i svensk sociallagstiftning

förekommer diskrimineringsbestämmelser gentemot utländska medborgare

anställda inom svenskt näringsliv. Man har uppfattat Sverige som

ett föregångsland på sociallagstiftningens område och som en av de främsta

nationerna i världen när det gällt att lämna hjälp till människor i nöd. Del

är därför man inte kan förstå att samma land i sin egen lagstiftning infört

bestämmelser som måste uppfattas som ovärdiga en kulturnation. I detta

sammanhang har även erinrats om att dessa utländska sjömän till svenska

staten betalar en skatt på 15 % av sin inkomst. En obligatorisk utlänningsskatt,

som inbetalas direkt till den svenska statskassan, men för vilka

pengar den svenska staten icke iklätt sig några som helst förpliktelser gentemot

de utländska sjömännen. Således slår dessa sjömän utanför varje som

helst skydd i form av sjukförsäkring eller annat socialt skydd som från

samhällets sida kommer andra skattebetalare till del.

Remissyttrandena över motionerna

Samtliga remissinstanser med undantag av Sveriges redareförening intar

en positiv ståndpunkt till motionerna.

Sjöfartsstyrelsen framhåller inledningsvis, att man torde få räkna med

att utländsk arbetskraft även framdeles i betydande utsträckning måste

anställas för att bemanna vår handelsflotta. Styrelsen fortsätter:

Sjömanslagen reglerar de anställdas rättigheter och skyldigheter i tjänsten.

Principiellt har sjömännen tillerkänts likställighet med arbetstagare i

land. Den sociala reglering som kommer till uttryck i lagen innebär emellertid,

såsom uttalas i motionen, att flera väsentliga undantag göres, som giver

utländska sjömän sämre förmåner än deras svenska kolleger. Utlänningarnas

sociala rättsställning inom den svenska handelsflottan är i så

måtto icke helt tillfredsställande och kan — vilket likaledes uttalas i motionen

— icke anses representativ för nutida svenskt socialt betraktelsesätt.

En förbättring av de utländska sjömännens sociala rättigheter är därför

önskvärd. Därmed är dock icke sagt att utlänningar bör i alla avseenden

likställas med svenskar. En del av de sociala förmåner, som genom

sjömanslagen tillerkännes svenska sjömän, torde hava betingats mera av

deras medborgarskap såsom sådant än av enbart sjöfartssociala skäl. Eu

förbättring av de utländska sjömännens sociala förhållanden synes sålunda

få bedömas och avvägas med utgångspunkt från de betingelser under vilka

de anställas samt med beaktande av förhållandena i övrigt.----

Utländskt sjöfolk som anställes å våra fartyg beskattas enligt därom särskilt

gällande bestämmelser. Av den utveckling som på senare år varit betecknande

för den svenska sjöfartsnäringen har följt att en ganska stor

procent av tonnaget sysselsättes i trafik uteslutande mellan utländska hamnar.

Sjömännen å dessa fartyg kommer följaktligen i stor utsträckning icke

till Sverige och erhåller över huvud taget icke några förmåner som eljest

tillkommer skattebetalare. Dessa sjömän torde betrakta beskattningen såsom

en avgift som måste erläggas i samband med anställningen i svenskt

fartyg. Då de anställda utlänningarnas sammanlagda lönebelopp numera

är högst betydande tillföres den svenska statskassan följaktligen härigenom

ganska betydande skattemedel. Sjöfartsstyrelsen anser för sin del att

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1961

7

det sätt på vilket utländska sjömän beskattas jämväl utgör ett motiv för att

de i de hänseenden som här avses böra i möjligaste mån vara likställda

med svenska sjömän.

Mot bakgrund av det anförda förordar styrelsen, att frågan om en förbättring

av de sociala villkoren för de utländska sjömännen blir föremål

för särskild utredning. Därvid bör sjöfartens internationella karaktär och

därav följande konkurrensförhållanden beaktas samtidigt som anställningsförhållandena

ingående klarlägges. Styrelsen anser vidare, att man bör pröva

huruvida staten med hänsyn till de utländska sjömännens beskattning

skall i någon mån deltaga i bestridandet av de kostnader, som förbättrade

sociala förmåner kan komma att föranleda. Slutligen förutsätter styrelsen

med hänsyn till det nordiska samarbete, som föregått både tidigare och

nu gällande sjömanslag, att nordiskt samarbete kommer till stånd jämväl

vid ifrågavarande utredning.

Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker också att en allsidig utredning sker

av de frågor, som är förknippade med genomförandet av en principiell likställighet

mellan svenska och utländska sjömän. Styrelsen motiverar sill

ställningstagande på följande sätt:

Såsom motionärerna framhållit är den svenska sjöfartsnäringen i dag

starkt beroende av det tillskott av utländska sjömän, som efter hand tillförts

handelsflottan. Redan av denna anledning framstår det enligt styrelsens

mening såsom i hög grad otillfredsställande att i främmande länder

hemmahörande sjömän, vilka tjänstgör på svenska fartyg och där utför

samma arbete som svenska sjömän, inte åtnjuter samma sociala förmåner

in. m., som de svenska sjömännen i motsvarande fall är berättigade till. Såvitt

styrelsen kunnat finna, är de möjligheter till reciprocitet i fråga om

förmåner åt utländska sjömän, som finns enligt sjömanslagens nuvarande

bestämmelser härom, i dagens läge uppenbart otillräckliga.

Sveriges fartygsbefälsförening framhåller att en ordning varigenom utländsk

sjöman blir sämre ställd beträffande sociala förmåner än sina svenska

kamrater icke står i överensstämmelse med den allmänna uppfattningen

här i landet att den utländska arbetskraften, som sysselsättes inom vårt

näringsliv, skall åtnjuta förmåner likvärdiga dem som gäller för svenska

medborgare. Föreningen fortsätter:

Den svenska handelsflottan bemannas numera till över en tredjedel av

utländskt sjöfolk. Behovet av tillskott av utländsk arbetskraft på våra fartyg

torde sannolikt komma att bestå. Många av de utländska sjömännen,

som bemannar våra fartyg, har lång tjänstetid i den svenska handelsflottan;

en stor del av denna arbetskraft är stationär och utgör för näringen

en värdefull tillgång. Det sannolika framtidsbehovet av denna arbetskraft

och beredvilligheten hos dessa sjömän att fortsätta segla i svenska fartyg

anser föreningen, utöver de redan redovisade principiella synpunkterna, vara

fullgoda skäl för att undanröja hindren för att utländska sjömän nu vägras

det skydd, sjömanslagens bestämmelser avser att skänka.

Liknande synpunkter framföres av Svenska maskinbefälsförbundet,

Svenska stewardsföreningen och Svenska sjöfolksförbundet. De båda sistnämnda

organisationerna framhåller också att de utländska sjömännen icke

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1961

iiade någon skattskyldighet i Sverige vid tiden för sjömanslagens tillkomst

och att det därför förelåg visst fog för att inte ge dem samma sociala skydd

som de svenska sjömännen. I och med att skattskyldighet år 1954 införts

även för utländska sjömän har detta skäl för bristande likställighet mellan

svenska och utländska sjömän emellertid bortfallit.

Sveriges redareförening slutligen avstyrker motionerna. Föreningen kan

inte finna det rimligt att svensk rederinäring skall belastas ytterligare på

det sätt motionärerna föreslår. Inte heller finner föreningen det riktigt att

ifrågavarande förmåner skall tillkomma utländska sjömän hemmahörande

i stat, vilken icke tillförsäkrar svenska sjömän å fartyg, tillhörande denna

stat, motsvarande förmåner. Föreningen framhåller också att reciprocitetsprincipen

hittills varit vägledande i svensk lagstiftning av denna art.

Utskottet

Jämlikt 18, 24, 26, 28, 41 och 42 §§ sjömanslagen tillerkännes sjömännen

vissa förmåner, huvudsakligen av sjöfartssocial natur. I enlighet med principer,

som kan ledas lång tid tillbaka, göres därvid i väsentliga avseenden

skillnad mellan svenska och utländska sjömän. Sålunda är följande förmåner

tillförsäkrade allenast svenska sjömän: sjuklön vid arbetsoförmåga till

följd av könssjukdom, tilläggslön till avliden sjömans efterlevande hustru

eller barn under 16 år, fri hemresa med underhåll efter längre tids tjänstgöring,

tolv veckors fri sjukvård i utlandet (för utländsk sjöman gäller 6 veckor),

fri hemresa med underhåll vid sjukdom, fri sjukhusvård in. in. i utlandet

i händelse av könssjukdom i smittsamt skede, lön vid arbetslöshet på

grund av fartygets förolyckande samt fri hemresa med underhåll och ersättning

för förlust av personlig egendom vid fartygets förolyckande. Samtliga

dessa förmåner kan emellertid efter Konungens förordnande tillerkännas

jämväl utländsk sjöman, men endast under förutsättning att hans hemland

bereder svensk sjöman motsvarande förmåner, den s. k. reciprocitetsprincipen.

Sådana förordnanden har meddelats beträffande finska och danska sjömän

samt såvitt gäller rätt till lön vid arbetslöshet på grund av fartygets

förolyckande de sjömän, vilkas hemland ratificerat en i ämnet av Internationella

arbetsorganisationen i Genua år 1920 antagen konvention nr 8,

som vunnit anslutning utöver från Sverige från 29 andra länder.

I förevarande proposition föreslås sådan ändring av 41 § andra stycket sjömanslagen,

att utländsk sjöman tillförsäkras samma rätt till lön under arbetslöshet

till följd av fartygets förolyckande, som tillkommer svensk sjöman.

Förslaget motiveras huvudsakligen därmed att den svenska lagstiftningen,

som i detta avseende ytterst grundar sig på ovannämnda konvention, icke

står i full överensstämmelse med denna. Det i sjömanslagen upprätthållna

kravet på reciprocitet har nämligen icke någon motsvarighet i konventionens

ordalydelse.

Den ändring som sålunda föreslås i propositionen omfattas även av motio
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1961

9

närernas hemställan. Denna går emellertid betydligt längre och syftar till

likställighet mellan svenska och utländska sjömän i samtliga de avseenden

som regleras i ovannämnda paragrafer. Motionärerna framhåller att inslaget

av utländska sjömän i den svenska handelsflottan är mycket stort —

cirka 38 procent — samt att svensk sjöfartsnäring i dag är beroende av eif

betydande tillskott av utländsk arbetskraft. De finner det oförenligt med

svensk rättsuppfattning, att dessa anställda, som gör en värdefull insats i

svenskt näringliv, genom särskilda bestämmelser ställes i en undantagsställning

jämfört med svenska medborgare. Detta förhållande ter sig enligt motionärerna

särskilt otillfredsställande mot bakgrund av att de utländska sjömännen

numera i regel betalar 15 procent av sin inkomst i sjömansskatt till

Sverige.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det i propositionen

framlagda förslaget och tillstyrker därför bifall till detsamma.

Beträffande de genom motionerna aktualiserade spörsmålen får utskottet

anföra följande.

Vid tillkomsten av den nu gällande sjömanslagen hade utländska sjömän,

anställda å svenska handelsfartyg, icke skyldighet att erlägga skatt till Sverige

för inkomst förvärvad i sådan anställning. Detta förhållande har onekligen

kunnat åberopas som grund för att utländska sjömän icke tillerkänts

samma sociala förmåner som svenska sjömän. Från och med den 1 januari

1954 skall emellertid sjöman, som icke är bosatt här i riket, erlägga sjömansskatt

med 15 procent av sin kontanta inkomst ombord, såvida han inte visar

att han är skattskyldig i annat land för inkomsten. På grund av denna föreskrift

tillföres den svenska statskassan årligen icke obetydliga skattebelopp.

Därigenom har grunden för de nuvarande undantagsbestämmelserna i sjömanslagen

i icke oväsentligt avseende urholkats. Den gällande ordningen står

uppenbarligen också i strid mot den numera allmänt vedertagna uppfattningen

här i landet, att utländsk arbetskraft, sysselsatt inom svenskt näringsliv,

skall åtnjuta förmåner likvärdiga dem som tillkommer den inhemska

arbetskraften. Denna uppfattning gör sig i synnerhet gällande i

fråga om förmåner som utgår i för den enskilde särskilt bekymmersamma

situationer. Det är då att märka att de nu diskuterade paragraferna i sjömanslagen

avser just sådana situationer, sjukdom utanför hemlandet, stöd

åt familjen vid sjömans bortgång, arbetslöshet och förlust av personlig

egendom till följd av fartygets förolyckande etc. Samtliga dessa omständigheter

talar enligt utskottets mening för att ifrågavarande bestämmelser i

sjömanslagen göres till föremål för omprövning, så att utländska sjömän

i möjligaste mån blir likställda med svenska sjömän. Visserligen innehåller

sjömanslagen redan nu möjlighet för Konungen alt förordna därom.

Förutsättningen är emellertid som nämnts att svenska sjömän tillerkännes

samma förmåner i de utländska handelsflottorna. Detta krav på ömsesidighet

försvårar med nuvarande fördelning av den svenska och utländska

arbetskraften till sjöss ett effektivt genomförande av likställigheten om
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1961

bord å svenska handelsfartyg. Det är också betecknande att sådana överenskommelser

träffats i ytterst liten utsträckning.

Emellertid torde enligt utskottets mening erforderliga ändringar i sjömanslagen

inte kunna vidtagas på grundval av nu föreliggande material. Frågan

om förbättring av de sociala villkoren för de utländska sjömännen bör därför

göras till föremål för utredning. Därvid torde jämväl övervägas —- såsom

sjöfartsstyrelsen anfört — huruvida staten bör deltaga i bestridandet

av de kostnader, som förbättrade sociala förmåner för utländskt sjöfolk kan

komma att föranleda. Utskottet bedömer ifrågavarande spörsmål som så

angeläget att förslag i ämnet snarast möjligt bör föreläggas riksdagen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr

137; samt

B. att riksdagen i anledning av förevarande motioner, I:

155 och II: 187, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om

skyndsam utredning i syfte att bereda utländska sjömän sjöfartssociala

förmåner likvärdiga dem som enligt sjömanslagen

utgår till svenska sjömän.

Stockholm den 16 maj 1961

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand*, Nils Elowsson, Axel Svensson*,

fru Carlqvist, fröken Nordström, herrar Kaijser, Nyman* och Thor sten Larsson;
från

andra kammaren: herr Nilsson i Göteborg, fröken Sandell, fru

Gunne, herrar Johansson i Södertälje, Carlsson i Huskvarna, Carlsson i Göteborg,

Gomér* och Tobé*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

610678

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1961:319 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1}1 § sjömanslagen, dels ock i ämnet väckta moti a1 i texten